När Jimmie Åkesson skriver att svensk välfärd inte ska vara ett smörgåsbord, att människor måste kvalificera sig för att få hjälp, och att bidragspolitiken har uppmuntrat folk att inte jobba, är det inte bara ett politiskt ställningstagande. Det är en retorisk konstruktion som bygger på ideologiskt misstänkliggörande, moralisk rangordning och nationell renhetslogik.
Inlägget innehåller flera av Jason Stanleys teser om fascismens verktyg:
1. Myten om ett förlorat förflutet:
Åkesson antyder att Sverige har haft en sund välfärd, men att den har förstörts av massinvandring och kravlöshet
2. Propaganda:
Påståendet att systemet har uppmuntrat människor att inte jobba är inte belagt, det är en känslostyrd generalisering som väcker ilska snarare än förståelse
3. Antiintellektualism:
Begreppet smörgåsbord är en retorisk förminskning, inte en saklig beskrivning, och hela inlägget ignorerar hur försörjningsstöd faktiskt fungerar
4. Fixering vid lag och ordning:
Motprestation lyfts fram som lösning, inte för att det är effektivt, utan för att det skapar en moralisk kontroll över de som söker hjälp.
5. Hierarkisering av medborgarskap:
Människor som flyttar till Sverige ska inte få full tillgång till välfärden, de måste kvalificera sig, vilket skapar ett tvåklassystem
6. Ledarkult:
Formuleringen nu gör vi det som måste göras är en klassisk mobiliseringsfras, där makten framställs som handlingskraftig och moralisk
7. Offermentalitet:
Svensk välfärd framställs som kapad av fel människor, och nationen som ett offer för sin egen generositet
8. Sexuell och kulturell panik:
Undertexten pekar mot invandring, kulturell upplösning och normförskjutning, även om det inte sägs rakt ut
9. Förakt för svaghet:
Att behöva stöd ses som ett moraliskt problem, inte som en del av samhällskontraktet
10. Faktaförnekelse:
Det finns inga belägg för att människor får ut lika mycket pengar som de som arbetar, men påståendet upprepas som om det vore sant
Det här är inte bara ett inlägg, det är en ideologisk karta. Den visar hur välfärden omdefinieras från rättighet till belöning, från skydd till misstänkliggörande, från solidaritet till selektion. Det är Homo Bidragus i ny tappning, nu med nationalistisk fernissa.
Kära Richard Sörman, jag tar din rädsla på allvar. Rädsla kan förblinda en, och din paranoia tycks tro att varje förändring är ett existentiellt hot. Du frågar i en ledare på Riks: ”Är Sverige svenskarnas hemland eller inte?” och verkar tro att svenskheten går i spillror bara för att någon kommer hit med ett annat språk, en ny tradition eller en annorlunda maträtt. Glada nyheter! Ironiskt nog lever du själv här, identifierar dig som svensk – och ja, du är fortfarande svensk. Helt ofattbart! Vilken tur att svenskhet inte är så skör som du tror, för då hade du och alla andra försvunnit för länge sedan.
Ytterligare en rädsla som vi behöver arbeta med är din övertygelse om att man tar ifrån svenskarna deras historia och unika identitet. Tyvärr måste jag komma med även dåliga nyheter… Svenskar är inte mer unika på något vis än någon annan grupp. Sverige har alltid formats av möten med andra kulturer, likt alla andra länder världen över. Trots alla invandrare, tänk att det fortfarande finns engelsmän, fransmän till och med kurder trots att de aldrig haft ett eget land. De har överlevt flertals folkmord och förtryck av språk, kultur, religion. Visst är det fascinerande!
Och lilla Sverige… Från kristendomens införande till vallonernas smide, handel med Tyskland och invandring från Finland, Mellanöstern och Balkan – varje gång överlevde svenskheten, starkare än någonsin. Tyska köpmän kunde utgöra upp till en tredjedel av borgarna i Stockholm på 1400-talet – och ändå levde svensk kultur vidare. Om svenskhet klarade det då, klarar den garanterat dagens mångfald. När rädslan resulterar till att vara irrationell – andas och behåll lugnet.
Svenskhet handlar inte om blod, släktled eller någon mytisk ”renhet”. Jag rekommenderar att alla som bär på denna rädsla att göra ett DNA-test. Det handlar om att leva här, bidra till samhället och dela våra gemensamma värderingar så som människan alltid har gjort. Jag själv är mer svensk än något annat eftersom jag till största delen av mitt liv har levt här. Majoritetssamhället påverkar mycket; minoriteter påverkar bara pyttelite.
Din rädsla påminner mig om en del av männens identitetskris när kvinnor började arbeta – ingen blev mindre man för det. Samma sak med svenskhet: fler människor som flyttar hit och tar med sig sina traditioner gör inte Sverige mindre svenskt.
Så, Sörman, nästa gång du känner dig hotad av mångkulturen – ta ett djupt andetag, titta i spegeln och le åt situationen: din egen existens är det mest övertygande beviset på att din rädsla saknar substans. Sverige är svenskarnas hemland – men svenskar är alla som bor här, bidrar här och delar framtiden här. Att påstå att mångfald skulle hota svenskhet? Du förstår, även en paranoid kan känna sig förföljd ibland, men i ditt fall, Sörman, är det just paranoia – inget annat.
Riks är en av Sverigedemokraternas propagandakanaler.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Länk till Sörmans artikel på Riks hemsida (sparad i webbarkiv) för att inte ge klick/trafik:
Den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman infördes 2 juli i år. Anmälningarna strömmar in. I korthet innebär lagen att poliser, ordningsvakter, skolanställda, busschaufförer och anställda på myndigheter kan anmäla när de blivit kallade när de anser att de tilltalats på ett kränkande sätt. I polisregion Väst hade 78 anmälningar gjorts fram t o m vecka 34. Gemensamt för anmälningarna som inkommit är att den drabbade hävdar att förolämpningarna yttrats i syfte att kränka tjänstemannens värdighet eller självkänsla. Böter eller fängelse i upp till sex månader väntar den som döms för det nya brottet ”förolämpning mot tjänsteman”.
Den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman kommer att få konsekvenser för den enskilde.
Vad är OK att säga i affekt? Visst är det rimligt att det borde få vara högt i tak?
Det finns redan lagstiftning som rimligen borde täcka upp det som nu blir lag.
Människor i kris, affekt, med funktionsnedsättning eller under påverkan av substanser är inte alltid vid sina sinnens fulla bruk.
Bland förolämpningarna som anmälts återfinns bl a:
Hora (flera anmälningar i olika varianter)
Fejkpolis
Bög (flera anmälningar i olika varianter)
Luffare (flera anmälningar i olika varianter)
Håll käften (flera anmälningar)
Pedofil
Blatte
Skäggig glasögonfitta
Idiot (flera anmälningar i olika varianter)
Snutjävel
Fitta (flera anmälningar i olika varianter)
Maktmissbrukare
Hobbit
Dvärg
Rasist
Jävla dåliga polis
Äckliga lilla polis
Tönt
Jag lyssnar inte på kvinnor
Kärring
Uppmaningar om att suga kuk (flera anmälningar i olika varianter)
Hot om att knulla någons mamma (flera anmälningar i olika varianter)
På Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto postades idag (250915) återigen lögnen om att 79% ”flyktingar” skulle ha semestrat i hemlandet. Samma inlägg gjordes på partiets Facebookkonto 17 mars i år. Det seriösa svenska opinionsundersökningsföretaget Novus, som gjorde enkäten 2022, har dementerat lögnen som spridits av såväl Elon Musk, som SD och många andra.
Nu väljer SD alltså att återvinna lögnen. Vi läser följande i FB-inlägget:
”Invandringen till Sverige är ett av de största bedrägerierna i svensk historia. 79 procent av dem som kommit till Sverige som flyktingar har själva valt att semestra i det land de säger sig ha flytt från. Svenska folket har blivit lurade. Smugglare lurar migranter. Migranter lurar Migrationsverket. Och politiker har i åratal lurat sina egna väljare. Det är därför viktigt att regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att kartlägga ”flyktingars” resor till hemlandet på semester.” (Källa: SD:s officiella Facebookkonto)
Mot bakgrund av lögnen om de ”semestrande flyktingarna” har regeringen nu alltså gett olika myndigheter uppdraget att göra kartläggningar på människor som åker till sina hemländer.
Motargument har, i samband med att Elon Musk spred lögnen i våras, dissekerat påståendet om de semestrande flyktingarna.
Skärmdump från Elon Musks X-konto 250131.
På senare tid har ett desinformativt påstående om att 79 % av alla flyktingar i Sverige skulle ha åkt till hemlandet på semester blivit viralt på sociala medier. Det som inte framgår är vilka dessa flyktingar egentligen är. Vid närmare efterforskning visar det sig att merparten av dessa är människor som flydde t ex Chiles diktatur på 1970-talet, Sovjetunionens fall 1991 och ex-Jugoslavien på 1990-talet.
Urvalet bestod av 1 050 utrikesfödda personer. Frågan som ställdes i enkäten var ”har du besökt ditt hemland?”. 85 % av respondenterna svarade ”ja”.
Detta kommer inte som någon överraskning då de 1 050 utrikesfödda personer innefattade många som flyttat till Sverige från närliggande länder som Norge, Finland, Danmark och Tyskland för att arbeta. För dessa personer är det varken särskilt svårt eller dyrt att besöka hemlandet.
Novus sa att av de 1 050 personer som besvarade enkäten var 183 stycken sannolikt personer som ursprungligen kom till Sverige som asylsökare. De sa ”sannolikt” eftersom respondenterna inte fick en direkt fråga om flyktingstatus. Bland dessa 183 personer sa 79 % att de hade besökt hemlandet.
Inte heller detta kommer som en överraskning. Novus antar att merparten av de 183 personerna kom till Sverige från 1970-talets början till och med början av 2000-talet av främst 3 olika anledningar:
Chilenska flyktingar (1973-1979)
Sovjetunionens fall (1991)
Jugoslavien-kriget (1991-2001)
Flera årtionden senare kände dessa personer att det var säkert att besöka hemlandet. Nu är det t ex säkert för en flykting som flydde bomberna i Sarajevo 1992 att besöka Bosnien-Hercegovina. Under dessa årtionden lärde sig många flyktingar svenska, gjorde karrär, gifte sig och skaffade barn. Det skulle ha varit helt andra förutsättningar att besöka hemlandet under 1990-talet.
Detta är vad Novus klargjorde när de i BBC debunkade hur deras ”statistik” förvanskats av människor. Det handlade inte om flyktingar som nonchalant åkte på semester till ett land de nyligen flytt ifrån. Det var människor som besökte hemlandet tre, fyra och fem årtionden efter att de hade flytt. Många flyktingar från dessa konflikter har permanent återvänt hem till Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Chile etc.
Novus har på sin hemsida gått ut med ett förtydligande om studien, och varför det som bl a Elon Musk och Sverigedemokraterna sprider är desinformation.
”Sverige är under en värderingsattack” skriver Ebba Busch (KD), partiledare, och Alice Teodorescu Måwe (KD), EU-parlamentariker, i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet där de pekar ut Palestinarörelsen som ”ett växande hot mot den svenska demokratin och mot de gemensamma värderingar som behöver prägla Sverige”.
Som svar på tal föreslår KD-duon en rad repressiva förslag för att komma åt de aktivister som ”på gator och torg spelar antisemitiska och Sverigefientliga krafter i händerna på ett organiserat och genomtänkt sätt”. Argumentationen känns som ett slags kontinuitet för Moderaternas nya signalord ”antisocialt dominansbeteende”, som Johannes Klenell på ett träffsäkert sätt påvisar är ”ett sätt för högern att omsätta majoritetssamhällets fördomar i hårdare tag-retorik”.
Emellertid förekommer ett allvarligt argumentationsfel som dessa högt uppsatta partirepresentanter gör och som behöver uppmärksammas. Det finns skillnad på en rörelse och en organisation, men det är inte särskilt ovanligt att den skillnaden ignoreras i den offentliga debatten – särskilt inte när man försöker plocka politiska poänger.
En rörelse är en löst sammansatt grupp som ofta delar en gemensam idé eller värdering, till exempel MeToo-rörelsen som ville åskådliggöra vidden av sexuellt våld och Black Lives Matter-rörelsen som eftersträvade att medvetandegöra den strukturella rasism som drabbar svarta personer. Historiskt sett har många folkrörelser förekommit i Sverige: Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, kvinnorörelsen, hbtq-rörelsen, den antirasistiska rörelsen, miljörörelsen och fredsrörelsen. Poängen med rörelserna är att genom att synliggöra olika samhällskonflikter lyfter man frågan upp till debatt och därigenom kräva förändringar på alla nivåer. Till sin struktur är dessa rörelser ofta dynamiska, breda och inkluderande, vilket inrymmer flera olika aktörer, såväl föreningar som individer, som ibland samarbetar, men kan även vara i konflikt med varandra. Därtill är rörelser ofta förändringsinriktad och kan ha en aktivistisk prägel (demonstrationer, manifestationer, aktioner, opinionsbildning, med mera).
En organisation däremot är – till skillnad från en rörelse – reglerad och formaliserad med medlemskap, stadgar, styrelser och ibland även juridisk status (till exempel politiska partier, företag och ideella föreningar). Organisationer kan dock ingå i en rörelse, men är i grunden fortfarande en enhet. Exempelvis är Naturskyddsföreningen en organisation i sin egen rätt, men ingår i en större rörelse.
Att några av vårt lands ledande politiker slarvar med denna grundläggande kunskap är både anmärkningsvärt och allvarligt. En rörelse är inte en juridisk person. Om några personer inom till exempel Palestinarörelsen begår något klandervärt kan endast dessa personer hållas ansvariga, men inte rörelsen. En formell organisation inom rörelsen kan hållas ansvarig förutsatt att det finns bevis för direkta kopplingar, men inte rörelsen i sin helhet.
Det är inte bara intellektuellt ohederligt att tillskriva en hel rörelse ansvar för enskilda individers handlingar. Det är ett kollektivt skuldbeläggande som används för att förskjuta fokus från sakfrågan till metoden. I det här fallet tycks KD-representanternas uppsåt vara ett strategiskt misstänkliggörande; att legitimera sin egen politik genom att peka ut några påstådda enskilda aktivister som hela rörelsens ansikte.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Så pojken som ville bli ett varumärke steg fram, omgiven av kameror, konfetti och en obskyr kvinna som enligt pressmeddelandet “delade hans vision om självförverkligande via strukturerad egoism.” Tillsammans lanserade de något nytt – ett parti, men egentligen mer av en livsstil med rösträtt. Till en början såg det ut som ett kristet välfärdsparti – ungefär som KDS innan. Det såg ut som ett välfärdsbygge. Men bakom loggan låg fakturerabar barmhärtighet. Empati, på offert. Solidaritet, efter godkänd kreditprövning
Det var ingen som berättade för pojken som ville bli ett varumärke, att det redan fanns tre-fyra versioner av hans idé – samma ideologi i olika kulörer, samma ego med olika fonter. När projektet kollapsade var det inte dramatik, det var återgång. Han kallade det en ”reflektionspaus”, men det lät mer som refrängen från Hoola Bandoolas ”Vem kan man lita på?” – ekot av en tro som aldrig riktigt fäste.
Ensam satt pojken som ville bli ett varumärke, vid sin kulturkanon, den han försökt branda om som nationell självrespekt, och såg råttorna springa in och ut. De bar med sig rester av manifestet, några trasiga slogans, och en halvfull idé om att självförverkligande borde kunna bli folkbokfört. Och han insåg: Att bygga ett varumärke är en sak. Att vara någon att lita på – det är helt annan logik.
Såvitt man vet sitter han fortfarande vid sin kanon som det kända varumärket med puls.
Den nya lagen om anmälningsplikt, som i korthet handlar om att vissa aktörer kommer att ha skyldighet att anmäla utlänningar, om det finns anledning att anta att de inte har rätt att vistas i Sverige, kommer att börja gälla 1 juli 2026.
Men, vad är det som egentligen gäller? För många av oss råder osäkerhet kring vilka aktörer som faktiskt kommer att bli skyldiga att ange papperslösa. Motargument förtydligar.
De aktörer som kommer att bli skyldiga att anmäla utlänningar, om det finns anledning att anta att personen inte har rätt att vistas i Sverige, till polisen är:
Kronofogden
Skatteverket
Försäkringskassan
Pensionsmyndigheten
Kriminalvården
De aktörer som kommer att vara undantagna i lagen, dvs INTE kommer att ha skyldighet att anmäla papperslösa till polisen är:
Pojken som ville bli ett varumärke var återfödd – inte som människa, utan ett konto med puls. Han hade testat folkets språk, maktens kulisser, moralens teater – men allt ledde tillbaka till hans sanna syfte: att bli snuskigt rik. Inte rik för trygghet. Rik för dominans. Han var vinstmarginalens Messias, med avkastning som evangelium och balansräkning som bekännelse.
Trots stora båtar, snabba bilar och livsstil som doftade prestationsångest i premiumformat, saknades det avgörande – uppmärksamheten var inte maximal.
Alla visste vem pojken som ville bli ett varumärke var. Det räckte med förnamnen, ibland bara en silhuett i motljus, och människor nickade igenkännande – som inför en känd aktiekurva.
Men för honom var det otillräckligt. Att vara igenkänd räckte inte. Han ville bli referensram. Inte synas – utan förväntas. Inte omnämnas – utan antas. Han ville bli den osynliga handen som smekte varje agenda, varje paneldebatt, varje affärslunch.
I ett historiskt ögonblick som han själv kallade “nationens andliga reboot,” trodde han att hela landet ställde sig i givakt. Vissa trodde han vinkade med flaggor, fast de bara hängde ut tvätten. Andra justerade volymen på Tv: n. De flesta scrollade förbi – men han såg bara beundran. inte multiplicerad, inte exponentiell – utan upphöjd till roten med tio. Minst.
Hur kan statsråd missat att grundlagen gäller alla i Sverige? En kort artikel i omni valde vi att dela upp i segment för att kommentera alla tankevurpor i, direkt efter varje citerat påstående.
”Moderaternas migrationsminister Johan Forssell tycker att de propalestinska demonstranter som följde efter Carl-Oskar Bohlin ska kunna utvisas för bristande vandel, rapporterar Expressen.” – ”Man får gärna demonstrera för Palestina.” Motargument kommenterar: Vad de utpekade personerna gjort är just exakt det; kräver fred, nödhjälp, mänskliga rättigheter till alla i Palestina. De kritiserar också svensk regering om passivitet i de frågorna med sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och rätt att hålla torgmöten och demonstrationer.
”Men de här personerna hyllar terror, ” Motargument kommenterar: det finns ännu inte några som helst belägg för att just de här aktuella personerna har gjort det. Påståendet är nära förtal. (Om en person hyllar terrorister ska det utredas av polis och rättsväsendet innan någon misstänkt eller oskyldigt utpekad förtalas offentligt. Rättsväsendets uppgift — inte statsrådens roll.)
”förföljer folkvalda” Motargument: det finns såvitt vi vet ännu inga bevis för att någon på platsen hade det syftet. De har varit utomhus på torg samtidigt som statsrådet Bohlin, promenerat samtidigt som Bohlin promenerade och i samma riktning. Återigen snuddar påståendet vid förtal. Bohlin hade kanske kunnat polisanmäla för ofredande, men det är ej detsamma eller likadant som att bli förföljd.
”och hotar vår trygghet.” Motargument: Exakt hur blir man otrygg eller hotad av att andra går på samma offentliga plats och skanderar för fred och höjer rösterna i sin kritik?
”Då ska man inte vara i Sverige, säger han.” Motargument: de som är bosatta, är folkbokförda eller är turister i Sverige har full rätt att vara i Sverige. Alla har yttrandefrihet och rätt att demonstrera och ropa, även om de inte har uppehållstillstånd eller medborgarskap. Politiskt förtroendevalda har inte ensidiga tolkningsföreträdet över sådant. Klassiskt, traditionellt, svenskt myndighetsutövande ger att det är Migrationsverket som avgör, helt fritt från statsrådens egna åsikter. (Kan det naiva påståendet ’ska inte vara i Sverige’ måhända bero på en aning av främlingsfientlighet? Det är snarlikt som Richard Jomshofs: ”Samla ihop drägget och kör bort dom”?)
Sverige har INTE ministerstyre över detaljer i myndigheterna, och svenska myndigheter ska inte ha politiker som lägger sig i deras ärenden.
”Flera av de utpekade aktivisterna ska enligt Expressens kartläggning sakna svenskt medborgarskap och har dömts för brott.” Motargument: Även personer dömda för brott har yttrandefrihet och rätt att delta i manifestationer på torg. Har de dömda personerna sonat sina straff ska de slippa bli ’kartlagda’ av journalister eller uthängda av politiker, när de fredligt utövar sin rätt att delta i fredsmanifestation och nyttjar sin yttrandefrihet.
”Enligt Forssell är det faktum att aktionen bedöms falla inom yttrandefrihetens gränser ett tydligt exempel på att lagstiftning om bristande vandel som skäl för utvisning behövs.” — citaten är ur en artikel från omni.se
En sista kommentar angående kraven på utvisning: Ingen av oss kan se på utseendet på en persons ansikte om den är svenskfödd eller född utomlands, om personen varit svensk medborgare i hela sitt liv, eller ej. Det går inte att se på utseendet på personer och veta om deras föräldrar är födda i Sverige eller utomlands.
MOTARGUMENT tror att det finns stor risk att statsråden Bohlin och Forssells uttalanden i detta ärende inte går i linje med svensk grundlag eller lagstiftning och tyvärr undergräver tilliten till demokrati, politiker, mänskliga rättigheter och samhällsgemenskapen.
Sverigedemokraterna fortsätter att vägra att ta avstånd från ännu en högerextrem och rasistisk koppling gentemot Jessica Stegrud, nu kräver både Miljöpartiet och Socialdemokraterna hennes avgång.
Den antirasistiska tidskriften Expo har nämligen nyligen kommit ut med två artiklar riktade mot SD-riksdagsledamoten Jessica Stegrud, men även mot Nick Alinia (även kallad för “Stegruds lilla handväska”). I den första artikeln visar Expo hur Stegrud delar en bild från en av Sveriges största vit-makt influerare, Marcus “The Golden One” Follin, med kopplingar och stöd till bl.a nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen och högerextrema Det fria Sverige. Marcus Follin har tidigare bl a pratat om “judeproblematiken” och visat beundran för förintelseförnekaren och f.d Ku Klux Klan ledaren David Duke.
Det framkommer även att Stegrud deltagit via sociala medier i olika chattforum tillsammans med en rad olika rasideologiska aktivister, och även deltagit i ett Space-samtal med DFS (Det Fria Sverige)-ledaren Dan Eriksson (bakgrund i nazistiska Info-14), Christian Peterson (f d NMR-medlem) och självklart hennes egen lilla handväska Nick Alinia.
I den andra artikeln framkommer det att Stegrud själv har deltagit i att filma propaganda material till Nick Alinia som han senare spridit vidare, vilket lett till våldsuppmaningar i sociala medier. Att Stegrud filmar hålls däremot hemligt när videon sprids då hon anonymiseras vid publiceringen.
Stegrud har alltså direkt kontakt med ett flertal nazistkopplade individer och högerextremister, sprider en svensk vit makt-aktivist bild och filmar propagandamaterial till en känd högerextremist. SD vägrar besvara Expos frågor eller kommentera dessa uppgifter som framkommit.
Risken att förlora sin kontakt till de högerextrema rörelserna kanske är för stor. Det återstår att se.
Motargument 