Alla inlägg av D. I. Fuentes

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 6)

Detta är sjätte delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den fjärde av de fem grundpelarna i nazismen: Utbildningens frihet – från kunskap till lydnad.

Nazityskland: Skolan som verktyg för ideologisk fostran

En av de mest systematiska förändringarna under nazisternas regim var omstöpningen av skolan. Från att vara en plats för akademisk frihet och kritiskt tänkande, blev utbildningen ett propagandainstrument. Nazismen krävde lydnad, nationalism och rasrenhet – och detta infördes redan från lågstadienivå.

Exempel:

  • Skolböcker reviderades med antisemitism, militarism och Führer-hyllning.
  • Lärarkåren rensades från judar, socialister och “opålitliga element”.
  • Undervisning i “raslära” blev obligatorisk.
  • Universitetens självständighet avskaffades – forskning blev ideologisk tjänst.

Skolan blev ett verktyg för att forma ett enhetligt folk – inte fria individer.

Sverigedemokraterna: Skolan som kampzon i kulturkriget

SD:s skolpolitik syftar inte främst till att stärka kunskapsresultat – utan till att återställa en “traditionell svensk” fostran. Retoriken handlar om disciplin, normer, könsroller och att skydda barn från “vänsterideologiska” influenser. I praktiken föreslår SD åtgärder som underminerar skolans autonomi och lärarnas professionella bedömningar.

Detaljerat exempel:

Motion 2020/21:1936 – Förslag om att inrätta ett läromedelsråd som ska granska och godkänna skolmaterial utifrån kvalitet och politisk neutralitet. Samtidigt föreslås förbud mot värderingsstyrd slöja i grundskolan.

Ytterligare motioner i samma riktning:

· 2021/22:2526 – SD föreslår slöjförbud för minderåriga i förskola och grundskola, samt bredare förbud mot heltäckande kläder i offentlig miljö.

· 2021/22:2542 – Innehåller krav på att förbjuda värderingsstyrd slöja i skolan, utbildning i hedersproblematik för skolpersonal, och förstärkt nationell identitet i undervisningen.

· 2018/19:377 – Motion om att genusforskning vid universitet och högskolor ska granskas striktare och grunda sig på “verkliga förhållanden”.

· 2019/20:715 – SD vill stryka läroplanens skrivning om att skolan ska motverka traditionella könsmönster och kräver större fokus på hedersvåld.

Andra åtgärder som underminerar utbildningens frihet:

· SD:s kommunpolitiker har motionerat om att förbjuda RFSL, Rädda Barnen och Amnesty att föreläsa i skolor.

· Partiet föreslår att Skolverket ska granskas för “värdegrundsaktivism”, vilket i praktiken innebär politisk tillsyn av myndigheter.

· SD:s principprogram 2023 uttrycker att skolan ska stärka “den nationella identiteten” – en kod för att ersätta mångfald med enhetlig nationalism.

· SD har öppet kritiserat universitet och högskolor för att vara “vänsterstyrda”, och kräver att forskningsanslag ska villkoras.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

SD kallar alla politiska motståndare ”vänstern”

När Sverigedemokraterna och deras mediekanaler som t ex Samtiden och Riks, talar om “vänstern”, handlar det sällan om ett ideologiskt definierat politiskt block. Istället används termen som ett retoriskt spöke – en projiceringsyta för allt som SD vill utmåla som motståndare till deras politik. Hit räknas inte bara klassiska vänsterpartier, utan också liberaler, borgerliga opinionsbildare, forskare, journalister och människorättsorganisationer.

I SD-kopplade Samtiden förekommer uttryck som “vänsterliberal elit”, och i SD:s egen YouTube-kanal Riks blandas referenser till “vänstern” ofta med attacker på Moderaterna, Centerpartiet eller borgerliga ledarsidor – beroende på om de kritiserat SD:s linje. I motioner till riksdagen framställs institutioner som public service och Sida som “vänsteraktivistiska” eller “del av vänsterns nätverk”, oavsett deras faktiska politiska hemvist.

Detta strategiska bruk av begreppet gör det möjligt för SD att skapa en binär konfliktbild: det är vi mot ”vänstern”, där ”vi” står för nationen, folket och sanningen – och ”dom” för globalism, kaos och svek. I praktiken betyder det att SD ställer sig utanför det demokratiska konsensus som hållit ihop Sverige i decennier.

Samtidigt hävdar partiet att de är “socialkonservativa”, men deras eget principprogram visar att det snarare handlar om nationalkonservatism. Där sägs att nationalism är det “enskilt viktigaste verktyget” och att socialkonservatismen hos SD alltid utgår från en nationalistisk grundsyn.

Att reducera hela det demokratiska mittfältet till “vänstern” är därför inte bara vilseledande – det är ett retoriskt verktyg för att delegitimera motståndare och stärka en polariserad världsbild.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

Sverigedemokraternas principprogram 2023

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 5)

Detta är femte delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den tredje av de fem grundpelarna i nazismen: Civilsamhällets frihet – från folkrörelse till kontrollinstrument.

Nazityskland: Folkets organisationer blev statens förlängning

Ett av de mest effektiva sätten som nazisterna använde för att konsolidera makten var att underordna civilsamhället statens vilja. Oberoende fackföreningar, ungdomsorganisationer och religiösa samfund slogs snabbt ut eller tvångsintegrerades i regimvänliga paraplyorganisationer. Det civila samhällets mångfald ersattes med ett enhetligt “Folkets Tyskland”, där alla sammanslutningar skulle tjäna nationens mål – som definierades av NSDAP.

Exempel:

  • Fria fackföreningar förbjöds och ersattes med Deutsche Arbeitsfront – en statligt kontrollerad “fackförening”.
  • Kyrkor och välgörenhetsorganisationer underordnades nazistisk ideologi.
  • Judiska, socialistiska och pacifistiska föreningar förbjöds.
  • Ungdomsverksamhet tvingades in i Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel.
Sverigedemokraterna: Civilsamhället som ideologiskt slagfält

SD:s återkommande motioner och uttalanden visar hur partiet vill omforma civilsamhället efter en kulturell och ideologisk mall där vissa uttryck uppfattas som önskvärda – andra som hot. Det civila samhällets oberoende försvagas när bidrag föreslås villkoras efter politisk lojalitet.

Detaljerat exempel:

Motion 2021/22:2463 – SD vill avveckla statsbidrag till etniska invandrarorganisationer och förhindra att andra bidrag går till verksamheter de kopplar till “vithetsfokuserad” ideologi, såsom Teskedsorden. Motionen föreslår en nationell granskning av organisationer med “vänsterradikal agenda” och kopplingar till “vithetskritik”, samt att offentligt stöd inte ska ges till föreningar som “underlättar illegal invandring”.

Detta förslag skapar en risk att bidragsgivning styrs av ideologisk granskning – vilket underminerar föreningsfriheten och den pluralism som civilsamhället bygger på.

Ytterligare motioner i samma riktning:

· 2020/21:809 – Skärpta regelverk mot organisationer som misstänks “motverka svenska värderingar”.

· 2023/24:359 – Föreslår att organisationer som tidigare nekats statsbidrag inte heller ska få stöd från kommuner och regioner.

· 2024/25:1415 – Kräver att alla organisationer granskas utifrån företrädarregister och kopplingar till “icke-demokratiska regimer”.

· 2016/17:2894 – SD föreslår nationell krisplan mot smitta i samband med invandrarorganisationers arbete.

· 2022/23:920 – Motion om att förhindra stöd till organisationer som “främjar vithetskritik”, och som SD anser “splittrar samhället”.

Andra åtgärder som underminerar civilsamhällets oberoende:

· I SD:s kommunpolitiska inriktningsprogram uttrycks vilja att endast stödja verksamheter som stärker “svensk kultur” och “samhällsgemenskap”, ett värdegrundskrav som riskerar att godtyckligt exkludera antirasistiska och religiösa minoritetsorganisationer.

· SD-politiker har krävt att MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) reformeras så att organisationer med kritiska perspektiv på vithet inte ska få stöd – en ideologisk granskning av innehåll snarare än verksamhetens demokratiska grund.

· Partiets kommunpolitiker har i flera fall motionerat om att kommunala stöd inte ska gå till “värdegrundsaktivism”, vilket i praktiken syftar på jämställdhetsarbete, antirasism och HBTQ-frågor.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

I fokus

AfS uppmanar till skenmedlemskap i Svenska kyrkan

Det lilla partiet Alternativ för Sverige (AfS) längst ut på högerflygeln skapade en video där de uppmanar sina sympatisörer att gå med i Svenska kyrkan – inte för tro, gemenskap eller engagemang, utan för att rösta i kyrkovalet i september. Därefter, säger de, bör man begära utträde innan november för att slippa kyrkoavgiften. Uppmaningen är juridiskt tillåten. Är den moraliskt försvarbar?

AfS har länge kampanjat emot vad de kallar för “vänsterliberal” kyrka, särskilt i frågor om flyktingmottagande, HBTQ+ och interreligiös dialog. Nu tar ytterhögerpartiet sin strid ett steg längre genom att sina följare att tillfälligt gå med i kyrkan – inte för att vara del av den, utan för att påverka valet av dess ledning.

Videon, som sprids i partiets digitala kanaler, innehåller ett tydligt budskap: “Gå med före 15 augusti – rösta – gå ur före 1 november”. På detta sätt undviker man kyrkoavgiften som annars dras via skatten för hela kalenderåret.

“Det här är valsabotage, inte deltagande”

En anonym källa inom Svenska kyrkans centrala organisation kommenterar AfS utspel:

– Det här är att missbruka en demokratisk rättighet. Det handlar inte om att påverka som medlem, utan om att tillfälligt infiltrera för att omstöpa ett samfund man i grunden föraktar.”

Inför kyrkovalet 2021 uttryckte Svenska kyrkan oro över att högerextrema grupper såg kyrkovalet som en “språngbräda till makt”. Samtidigt har lagstiftningen inte förändrats – medlemskap är fritt, och rösträtten följer automatiskt med.

Eftersom kyrkovalet är ett internt val inom ett fristående trossamfund, är det inte statliga Valmyndigheten som ansvarar för processen. Det gör Svenska kyrkans egen valorganisation. Svenska kyrkan har en särskild relation till staten genom lagen om Svenska kyrkan (1998:1591). Det väcker frågan: bör riksdagen och Svenska kyrkan på nytt se över reglerna för rösträtt i kyrkovalet? Ett tänkbart alternativ vore att kräva att man varit medlem i minst ett år före valdagen – liknande hur många föreningar kräver viss medlemstid för rösträtt.

Kasselstrands manipulativa strategi speglar bredare högerextrema mönster. Flertalet rörelser har försökt kapa demokratiskt styrda institutioner de ideologiskt förkastar, kuppar in sig själva i. Syftet är att bryta upp befintliga strukturer, ta över, sedan avveckla mångfaldsarbete och utnyttja politiskt.

Frågan är inte bara om AfS:s strategi är laglig – det är den – utan om den bör vara det. Och om Svenska kyrkan, som samfund, vill låta sin interna demokrati vara så lättkapad.

Det är dags för en öppen debatt. Inte bara om moral och etik – utan om vad som händer när demokratins verktyg används för att montera ner demokratin inifrån.

När sådana kupplaner sprids viralt på internets obskyra ytterhögerkant, bör många fler demokratiskt sinnade bevaka sin rösträtt. Gå och rösta på någon av de demokratiska nomineringsgrupperna i kyrkovalet i september.

Källa:

Riksdagen: Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 4)

Detta är fjärde delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den andra av de fem grundpelarna i nazismen: Rättsstatens oberoende – från lagstyre till politisk kontroll

Nazityskland: Rättssystemet som regimens verktyg

I Weimarrepublikens sista år fanns fortfarande ett fungerande rättsväsende. Men efter nazisternas maktövertagande 1933 förändrades detta snabbt. Domstolarna tvingades rätta sig efter regimens vilja, oberoende domare avskedades, och rättsprinciper som likhet inför lagen ersattes av ideologiska mål.

Exempel:

· Nürnberglagarna (1935) fråntog judar medborgarskap och rättsligt skydd.

· “Volksgerichtshof” (Folkdomstolen) dömde regimkritiker utan rätt till försvar.

· Åklagare och domare utsågs på ideologisk lojalitet snarare än juridisk kompetens.

· Straff skärptes beroende på personens “ras” och “ursprung”.

Rättsstaten reducerades till ett instrument för förföljelse och lydnad.

Sverigedemokraterna: Hotet mot rättssäkerheten

Trots att SD i sitt principprogram betonar lag och ordning, är deras riksdagsmotioner fulla av förslag som hotar rättsstatens grunder: likhet inför lagen, proportionalitet, och oberoende rättstillämpning. Det gäller särskilt när rättssystemet möter frågor om migration, polisvåld och medborgarskap.

Detaljerat exempel:

Motion 2016/17:2306 – SD föreslår en utökad nödvärnsrätt. Bakgrunden är ett uppmärksammat rättsfall där en person sköt två obeväpnade män till döds. SD menar att gärningsmannen borde ha friats. Förslaget innebär att dödligt våld ska kunna rättfärdigas i betydligt fler situationer – vilket riskerar att urholka rättsprincipen om nödvärn och uppmuntrar privat rättsskipning. Detta förskjuter balansen mellan statens våldsmonopol och individuell våldsutövning – ett klassiskt inslag i auktoritära rättssystem.

Ytterligare motioner med samma syfte:

· 2021/22:278 – SD vill ge polisen utökad rätt till kameraövervakning, brottsprovokation, och användning av tvångsmedel som idag är förbjudna.

· 2023/24:2396– SD vill ge Säpo utökad åtkomst till myndighetsregister och införa biometrisk registrering, särskilt av personer med utländsk bakgrund.

· 2024/25:1764 – Motion om att möjliggöra att medborgarskap återkallas vid “illojalitet”, utan rättslig prövning.

· 2017/18:3890 – Förslag om att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara norm, vilket försämrar rättssäkerheten för asylsökande.

· 2021/22:3938 – Förslag om att bidrag endast ska ges efter “lojalitetsprövning” – en farlig insyn i rättighetsprincipen.

· 2020/21:169 – SD vill införa livstidsutvisning vid brott – även vid villkorlig dom.

Andra åtgärder som underminerar rättsstatens grundprinciper:

I SD:s kommunpolitiska inriktningsprogram 2022 föreslås att kommuner ska få möjlighet att neka verksamheter som “inte gynnar samhällsgemenskapen” – vilket öppnar för politiserad rättstillämpning.

SD-politiker har öppet uttryckt att “kriminella invandrare bör förlora sina rättigheter”, vilket underminerar likhet inför lagen.

Retoriken om att “etniska svenskar är mest utsatta” används ofta som motiv för särskilda rättsregler beroende på ursprung.

I partiets kommunikation används begrepp som “folkförrädare” om politiska motståndare, vilket är en direkt signal om förakt för opposition och juridisk neutralitet.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

SD:s kvinnobild krockar med verkligheten

Enligt SCB:s partisympatiundersökning i maj 2024 anger 26,1 % av unga män att de skulle rösta på SD – medan endast 13,0 % av unga kvinnor uppger samma sak. Det innebär att SD:s stöd bland kvinnor är hälften så stort som bland män i motsvarande åldersgrupper.

I en intervju med Smålandsposten talar sverigedemokratiska ungdomsförbundet Ungsvenskarnas ordförande Denice Westerberg om varför hon tror att alltfler unga kvinnor blir nationalister och konservativa. Det är naturligtvis ett narrativ hon vill förmedla för att framställa Sverigedemokraterna som kvinnovänligt. Hon säger bl a

”Jag tror att det handlar om att vi, jag och generationen under mig, ju är de som blivit påverkade mest av att samhället har varit styrt av socialdemokrater och moderater. Efter hela migrationskaoset är det ju vi unga tjejer som inte vågar röra oss ute på kvällarna längre. Vi vet att unga tjejer är mest utsatta när det gäller risken för överfall, hederskultur och våld i nära relationer. Och så har man förvärrat en redan utsatt situation för oss”. (Källa: Smålandsposten)

”Jag är ju nationalist. Och är man nationalist så är man kanske också konservativ. Jag tror – eller rättare sagt jag vet – att man i vårt förbund inte bryr så så mycket om etiketter. Man vill rädda Sverige och bygga landet för våra barn och barnbarn”. (Källa: Smålandsposten)

Forskning från Göteborgs universitet visar att unga kvinnor tenderar att vara betydligt mer positiva till jämställdhetsfrågor än unga män – som i högre utsträckning känner sig ”hotade” av ökade kvinnliga rättigheter. Det finns alltså ett växande könsgap i värderingsfrågor som inte talar till SD:s fördel bland unga kvinnor.

Det är korrekt att unga kvinnor är särskilt utsatta. Regeringens åtgärdsprogram Fri och trygg utan våld och förtryck 2024–2026 konstaterar att kvinnor i åldern 20–24 år är den grupp där flest uppger att de utsatts för sexualbrott – och att detta skapar stor otrygghet.

Men – och det är avgörande – det finns inga belägg för att denna utsatthet i bred skala leder unga kvinnor till nationalistiska eller konservativa partier. Tvärtom ser vi att otryggheten ofta är en mobiliserande faktor för feministiska och socialliberala rörelser.

En studie från Linnéuniversitet visar att SD:s beskrivningar av kvinnors utsatthet nästan alltid kopplas till invandring och islam – snarare än könsmaktsstrukturer. Den interna partilinjen är att svenska kvinnor är offer för ”importerade problem”, men inte för ojämlikhet i stort.

Sammantaget visar den samlade forskningen, väljarstatistiken och dokument från både riksdagen och regeringen att Denice Westerbergs beskrivning saknar stöd på flera punkter. Ja, unga kvinnor känner sig otrygga – men det leder dem inte i flock till SD. Ja, konservativa värden får fäste i vissa online-miljöer – men i valurnorna förblir kvinnorna betydligt mer skeptiska. Det som riskerar att ske är att unga kvinnors rädsla och längtan efter trygghet utnyttjas för att legitimera en politisk agenda som inte har deras bästa i fokus.

Källor:

SCB: Partisympatiundersökningen maj 2024

Smålandsposten: En hemmagjord ung konservatism

Göteborgs universitet: Unga män känner sig mest hotade av ökade rättigheter för kvinnor

Regeringen: Fri och trygg utan våld och förtryck

Linnéuniversitetet: Sverigedemokraterna och kvinnan:
En kvalitativ textanalys av Sverigedemokraternas
kvinnosyn under 1989–2018

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 3)

Detta är tredje delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den första av de fem centrala pelarna i nazismen: Fria medier.

När demokratin undermineras – lärdomar från historien och dagens paralleller

För att förstå hur demokratier dör måste vi sluta leta efter revolutioner och militärkupper – och i stället granska lagförslag, politisk retorik och tyst acceptans. I Nazityskland var det inte bara Hitler som skapade diktaturen. Det var hela det politiska systemets tystnad, eftergivenhet och institutionella kollaps som möjliggjorde den.

Vi vet idag att det finns vissa grundpelare som varje fungerande demokrati vilar på. Dessa är inte bara symboliska – de är praktiska skyddsmekanismer mot maktmissbruk. När dessa pelare undermineras, steg för steg, är det en varningssignal. Inte bara i historien – utan också i vår egen samtid.

I denna del av artikeln kommer vi att titta närmare på den första av fem centrala pelare:

1. Fria medier
2. Rättsstatens oberoende
3. Civilsamhällets frihet
4. Skolans och utbildningens autonomi
5. Mänskliga rättigheter för alla

För varje pelare kommer vi att visa:

· Hur den attackerades och försvagades i Nazityskland

· Hur Sverigedemokraterna i dag genom motioner, lagförslag, partiprogram och mediestrategier försöker flytta gränserna för vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle

1. Fria medier – från sanningssökande till propagandamaskin

Nazityskland: Censurens maskin

Efter maktövertagandet 1933 tystade nazisterna den fria pressen. Oberoende tidningar förbjöds eller tvingades anpassa sig, och ett särskilt propagandaministerium under ledning av Joseph Goebbels skapades för att kontrollera all informationsspridning. Regimen tog över radio, film och skolmaterial – inte bara för att informera, utan för att forma ett lydigt folk.

Sverigedemokraterna: Misstro, kontroll och egna mediekanaler

I Sverige är pressfriheten grundlagsskyddad – men den är inte självklar. SD har i flera sammanhang visat misstro mot etablerade medier och föreslagit lagförändringar som skulle inskränka deras oberoende.

Förslag om avveckling av public service

I motion 2020/21:604 Josef Fransson (SD) föreslår att nuvarande public service ska avvecklas. I dess ställe vill han införa ett system där skattebetalare själva får välja vilket mediehus de finansierar – under förutsättning att det är “demokratiskt”. Det definieras dock inte, vilket öppnar för politisk godtycklighet. Samtidigt anklagar motionen public service för att ha en “vänsterpolitisk slagsida”, utan att styrka detta. I praktiken innebär det en önskan att ersätta oberoende granskning med politiskt styrd kommunikation.

Övriga motioner med liknande syfte:

· 2020/21:803 – SD vill genomföra en “modernisering” som bland annat innebär sammanslagning av bolagen, tydligare direktiv och saklighetsprövning.

· 2021/22:2472 – Liknande förslag om sammanslagning, minskat fokus på “lågt bildningsvärde”, och kritik mot kvotering och webbinnehåll.

· 2019/20:3151 – Markus Wiechel (SD) föreslår försäljning av delar av public service och att granskningsnämnden ska få sanktionsmöjligheter.

· 2018/19:401 – SD föreslår hopslagning till ett bolag, försäljning av vissa delar, och förtydligade ägardirektiv.

· 2017/18:3885 – Martin Kinnunen (SD) föreslår att SVT2 och SR P3 säljs och att public service inte ska konkurrera med privata medier.

· 2018/19:2966 – Liknande krav som ovan, med fokus på att avveckla delar av verksamheten som producerar kommersiellt gångbart innehåll.

· 2022/23:538 – Motionen föreslår samordning med nordiska public service-bolag samt försäljning av “överflödiga” delar.

· 2023/24:885 – Förslag på hopslagning, ägardirektiv och smalare inriktning med nordiskt samarbete.

· 2018/19:1642 – Större reformering av public service, inrättande av ett nytt system som även inkluderar kontrollorgan.

Partiets egna mediekanaler

SD:s kanal Riks påstår sig vara oberoende, men är i praktiken partiets egen megafon. I granskningen Undercover i trollfabriken (TV4 Kalla fakta, 2024) avslöjades att Riks och SD:s kommunikationsavdelning samverkar via dolda nätverk och anonyma trollkonton för att driva opinion, misstänkliggöra journalister och sprida konspirationer. Det rör sig om en parallell informationsstruktur som underminerar etablerad journalistik.

Motstånd mot “olämpliga” medier och journalister

SD-politiker har vid upprepade tillfällen ifrågasatt journalisters rätt att ställa frågor. När Expo, DN eller SVT granskar partiet, kallas de för “vänsteraktivister” och “falska nyhetsmakare”. Detta normaliserar en misstro mot fri press.

Kommunpolitiskt inriktningsprogram 2022

Programmet uttrycker oro över att vissa kulturella uttryck och projekt får offentlig finansiering. Det föreslås att bidrag endast ska gå till verksamheter som stärker svensk kultur och gemenskap – ett sätt att ideologisera kulturpolitiken och koppla ekonomiskt stöd till värdegrundslojalitet.

När ett parti både föreslår lagändringar för att politiskt styra medier, misstänkliggör enskilda journalister, bygger upp egna propagandakanaler och samtidigt vill styra kulturellt innehåll via ekonomisk makt – då är det inte längre fråga om yttrandefrihetens skydd, utan om dess begränsning.

Detta är inte en fråga om att SD har en annan medieanalys. Det är ett försök att omdefiniera sanningssökande till lojalitet – och att ersätta fri granskning med kontrollerad information.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 2)

Detta är andra delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs det politiska projektet och ideologin nazism samt dess fem bärande principer: ultranationalism, auktoritär maktstruktur, exkludering, hat mot svaghet samt propaganda och maktpsykologi.

Vad nazismen faktiskt var – och hur den tog sig uttryck

Nazismen var inte bara en idé – den var ett politiskt projekt som steg för steg förverkligades i lagar, regler och vardagsliv. Kärnan i ideologin byggde på fem bärande principer, och alla dessa fick konkreta uttryck i det nazistiska Tyskland.

1. Ultranationalism

Nazisterna förespråkade en mytisk bild av det “rena” tyska folket, med en särskild kultur, historia och moral. Denna nationalism användes för att misstänkliggöra minoriteter och internationella samarbeten.

– Medborgarskap definierades enligt ras – bara de av “ariskt blod” kunde vara fullvärdiga medborgare enligt medborgarskapslagen i Nürnberglagarna (1935). Judar, trots att de ofta levt i Tyskland i generationer, fråntogs medborgarskap och medborgerliga rättigheter.

2. Auktoritär maktstruktur

Nazisterna ville avskaffa det parlamentariska systemet och ersätta det med en stark ledare vars vilja var lag.

– Efter riksdagens brand 1933 antogs fullmaktslagen, som gav Hitler makt att lagstifta utan parlamentet. Demokratin upphörde att fungera – på laglig väg.

3. Exkludering

Ett “vi och dom”-tänk genomsyrade hela samhället. Judar, romer, homosexuella, personer med funktionsnedsättning, politiska motståndare – alla betraktades som hot mot folkets enhet.

– Judar förbjöds att arbeta inom sjukvården, skolväsendet och offentlig förvaltning. Äktenskap mellan judar och “arier” förbjöds i Lagen om skydd för tyskt blod och tysk ära. Sådana åtskillnader fanns inskrivna i lag och reglerade allt från utbildning till idrott.

4. Hat mot svaghet

I nazismens värld var svaghet – fysiskt, mentalt eller moraliskt – något som skulle fördrivas, inte skyddas. Det inkluderade både individer och idéer som demokrati, humanism och mångfald.

– Ett massivt tvångssteriliseringsprogram inleddes mot personer med psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Senare utmynnade det i “Aktion T4”, ett eutanasi-program där tiotusentals människor mördades.

5. Propaganda och masspsykologi

Genom film, radio, skolmaterial och affischer skapade nazisterna en parallell verklighet. Kritiska röster kallades för “folkets fiender” eller “lobbyister”. Skräck, skuld och hopp användes för att mobilisera massorna.

– Joseph Goebbels, propagandaminister, samordnade all kommunikation. Judar framställdes i skolböcker som “parasiter”, och barn uppfostrades till lydnad och misstänksamhet mot oliktänkande. Regimen producerade över 1 000 propagandafilmer på bara några år.

Nazismen var inte bara våld och krig. Det var en systematisk, ideologiskt driven omvandling av samhället där statens maktutövning genomsyrades av förakt för demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Vad som började med nationalistisk retorik och krav på ordning utvecklades snabbt till ett samhälle där lagar skrevs om för att exkludera, där motståndare tystades, och där normer försköts tills det omänskliga framstod som rimligt.

Det avgörande är att detta skedde stegvis – genom val, motioner, förordningar och kampanjer. Inte genom en kupp, utan genom att institutioner böjdes i små etapper, utan att tillräckligt många reagerade i tid. Nazisterna följde ofta gällande lagar, men använde dem för att nedmontera själva grunden till rättsstaten.

Det är denna utveckling vi måste förstå – inte bara som historielektion, utan som ett varnande exempel. Demokratin dör inte alltid med en smäll. Den försvagas i tystnad, när vi slutar försvara de institutioner som bär upp den.

I nästa del i denna artikelserie visar vi hur just dessa institutioner – fria medier, oberoende rättsväsende, civilsamhälle, utbildning och mänskliga rättigheter – underminerades i det nazistiska Tyskland. Och hur vi i dag kan se samma demokratiska pelare hotas på nytt, genom retorik och förslag från ett av Sveriges största partier.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Historiens värld: Nürnberglagarna – Nazismens juridiska grund för rasförföljelse (1935–1945)

Historiens värld: Hur kom Adolf Hitler till makten?

Svensk juristtidning: Blodets lag

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 1)

Detta är första delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs kortfattat nazismens tillkomst i Nazityskland.

Nazismens verkliga ansikte – och varför vi minns fel

När vi hör ordet nazism går tankarna ofta direkt till historiens allra mörkaste kapitel: Förintelsen, gaskamrarna, koncentrationsläger och världskrig. Det är fullt förståeligt – dessa fasor är djupt inpräntade i vårt kollektiva medvetande. Men det är också farligt. Inte för att vi minns dessa händelser, utan för att vi glömmer hur de blev möjliga.

Nazismen började inte i ett dödsläger. Den började i en demokrati.

I början av 1930-talet var Tyskland en parlamentarisk demokrati med fria val, partimångfald och fungerande rättssystem. Det som hände var att det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) – lett av Adolf Hitler – utnyttjade dessa institutioner för att steg för steg omvandla demokratin till en diktatur. Inget skedde över en natt. Ingen massutrotning var förutbestämd från början. Men den ideologiska grunden var redan lagd: ett samhälle byggt på exkludering, auktoritetstro, misstro mot oliktänkande och en nationalistisk idé om samhällets enhet.

Det är den här början vi måste förstå – inte för att relativisera det som skedde senare, utan för att känna igen de mönster som föregår sammanbrottet. När medier misstänkliggörs, när domstolar politiseras, när utbildningen ska kontrolleras, när vissa medborgare ses som mindre värda, när kritik kallas “landsförräderi” – då har demokratin redan börjat luckras upp.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

SD:s väg till makt (del 4): Retorik för folket – politik för eliten

Detta är del 4 i vår artikelserie om Sverigedemokraternas strategi för att stegvis förändra det svenska samhället.

Sverigedemokraterna profilerar sig som ett parti för “vanligt folk” – arbetare, pensionärer och landsbygdsbor. Men när man granskar partiets förslag i riksdagen, motioner och budgetar blir mönstret tydligt: det är inte låginkomsttagare eller utsatta grupper som står i centrum. Det är fastighetsägare, företagare och höginkomsttagare. Bakom folklig retorik döljer sig en ekonomisk linje som gynnar de starka – och försvagar tryggheten för många av partiets egna väljare.

SD:s ekonomiska prioriteringar syns tydligt i deras budgetmotioner. I motion 2017/18:2487 föreslår partiet slopad fastighetsavgift, sänkt kapitalvinstskatt, förstärkt ROT-avdrag och avskaffad reavinstskatt på bostäder – reformer som främst gynnar höginkomsttagare och hushåll med stort kapital.

Samtidigt är partiet svalt inställda till att stärka skyddet för ekonomiskt utsatta grupper. Exempelvis innehåller SD:s budgetmotion 2022/23 inga förslag om att permanent höja a-kassan eller förbättra sjukförsäkringen, trots att många av deras väljare har osäkra anställningar eller arbetar i lågavlönade yrken.

När det gäller beskattning väljer SD ofta att stå på samma sida som Moderaterna, och försvarar plattare skatter snarare än progressivitet. Avskaffandet av värnskatten, som SD stödde, gynnade i praktiken endast de rikaste 3–5 procenten av befolkningen. Enligt uppgifter från Skatteverket betalade cirka 345 000 personer värnskatt under det sista året innan den avskaffades – vilket motsvarar ungefär 3,5 procent av alla skattebetalare i Sverige. Reformen innebar en skattesänkning på cirka 11 000 kronor per år för en person med en årslön på 925 000 kronor. För låg- och medelinkomsttagare var effekten obefintlig.

Arbetsrätt – flexibilitet för arbetsgivare, otrygghet för arbetare

SD:s ställning i arbetsmarknadsfrågor är ett av de tydligaste exemplen på diskrepansen mellan retorik och verklighet. I motion 2016/17:2233 föreslår partiet en rad reformer för att öka “flexibiliteten” på arbetsmarknaden, vilket i praktiken innebär att arbetsgivare ska få lättare att säga upp personal.

I motion 2017/18:2487 kräver SD att undantagen i turordningsreglerna i LAS ska utökas från två till fem anställda – ett förslag som i praktiken försvagar fackets inflytande och ökar otryggheten för nyanställda.

SD:s linje är tydlig: mindre inflytande för facket, mer spelrum för arbetsgivare. Trots att många av deras väljare tillhör LO-kollektivet har SD gång på gång valt att rösta för reformer som försvagar löntagarnas ställning.

Välfärden – marknad framför jämlikhet

SD säger sig vilja skydda den svenska välfärden, men deras politik har gång på gång prioriterat valfrihet och privat drift framför jämlik tillgång. I motion 2021/22:3938 föreslår SD inga begränsningar för vinstuttag i välfärden. Istället förespråkas ett “bredare utbud av välfärdsaktörer” och “ökad valfrihet” – vilket i praktiken innebär fortsatt marknadsstyrning av skola och vård.

Samtidigt saknas satsningar på offentlig vård i glesbygd eller särskilda insatser i socioekonomiskt utsatta områden. SD:s politik gynnar därmed de som har möjlighet att välja – inte de som är beroende av att välfärden fungerar där de bor.

I sina motioner fokuserar SD på att sänka skatter för bostadsägare, inte på att bygga fler hyresrätter. I motion 2017/18:2487 föreslår partiet bland annat slopad reavinstskatt, förstärkt ROT-avdrag och sänkt fastighetsavgift. Samtidigt lyser förslag om byggstöd till hyresrätter, allmännytta eller hyresreglering med sin frånvaro.

Detta gynnar äldre hushåll och villaägare – men inte de unga väljare eller låginkomsttagare som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. SD:s bostadspolitik förstärker därmed klasskillnaderna, snarare än att jämna ut dem.

Klimat och transporter – bilen som ideologi

SD:s klimatpolitik är inte bara passiv – den är bakåtsträvande. I motion 2017/18:2487 skriver partiet uttryckligen att bilen ska vara norm i svensk transportpolitik, och föreslår sänkt bensinskatt, höjt reseavdrag för bilpendlare och stopp för höghastighetståg.

Detta gynnar kortsiktigt hushåll med bil – men slår mot unga, låginkomsttagare och stadsbor som är beroende av kollektivtrafik. Samtidigt fördröjs klimatomställningen och ökade utsläpp normaliseras. För ett parti som säger sig värna framtiden är detta en linje som förnekar både vetenskap och social rättvisa.

Slutsats: Folklig yta, elitens kärna

SD:s största politiska framgång är att de lyckats få många väljare att tro att partiet står på deras sida. Men i fråga efter fråga visar deras politik en annan verklighet: skattesänkningar för de rika, urholkad arbetsrätt, marknadsstyrd välfärd och försummade hyresgäster.

Identitetspolitik och retorik om “folkets vilja” används som rökridåer. Bakom dem pågår en konservativ ekonomisk politik som liknar det gamla högerprojektet – men i ny kostym. För att avslöja detta krävs inte mer debatt – utan mer granskning.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Riksdagen: Motion 2017/18:2487 Budgetpropositionen för 2018

SvD: Skatt försvinner – miljonregn för höjdare

Riksdagen: Motion 2016/17:2233 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Riksdagen: Motion 2021/22:3938 Nu är det dags för Sverige – Sverigedemokraternas förslag till statsbudget 2022