Inte sällan hör vi påståendet att alla barn skulle ha en mamma och en pappa, att det är dessa två personer som skulle vara förutsättningen för den egna existensen. Det vi vet är att en förutsättning för att ett barn ska bli till är att en kvinnas gener blandas med en mans gener. Det är inte samma sak som att alla barn har en mamma och en pappa. För vissa av oss, kan påståendet väcka en känsla av exkludering. Exkluderingen drabbar såväl barn som föräldrar.
Myten skapas av det heteronormativa samhälle vi lever i. Det finns ett antal aspekter som är nödvändiga att ta i beaktning för att bryta såväl heteronormativitet som falska antaganden. Föreställningen om att alla barn skulle ha en mamma och en pappa hänger ihop med myten om att barn skulle behöva en mamma och en pappa, en myt som Motargument tidigare har knäckt. Så, vad är det då som inte stämmer med föreställningen om att barn skulle ha en mamma och en pappa?
När vi kommer till adopterade barn finns en biologisk mamma och en biologisk pappa. Däremot kan dessa vara okända för såväl barn som förälder/föräldrar. Vetskapen om att det finns, eller har funnits, biologiska föräldrar som inte är kända kan innebära olika känslor om identitet och ursprung för barnet, men också för förälder/föräldrar.
Adoptivföräldrar kan vara en mamma och en pappa, men kan också vara t ex två pappor/mammor eller av en ensamstående mamma eller pappa. När adoptivföräldrar ingår i en icke-heteronormativ relation är det fel, mot såväl barn som förälder/föräldrar, att påstå att barnet har en mamma och en pappa. Det skapar känsla av exkludering för alla inblandade.
Tankesättet ovan kan appliceras även på två mammor som skaffar barn genom insemination eller äggdonation. Dessa sker via gener från en anonym donator, och inte förrän i vuxen ålder (18 år) har barnet rätt att ta reda på vem den anonyme donatorn är. I dessa fall får barnet två mammor. På samma sätt som att det är exkluderande i fallet med adoption är det även exkluderande i fallet med två mammor som skaffar barn via insemination eller äggdonation.
Det finns många som är envisa i föreställningen om att alla barn skulle ha en mamma och en pappa, med argumentet att det rent tekniskt krävs gener från en kvinna och en man för att ett barn ska bli till. Det är en alltför simpel förklaringsmodell, som i sin tur är kontraproduktiv och skapar känsla av exkludering för alla inblandade.
I debatten bör vi göra följande distinktioner:
Genetiska föräldrar – de två som bidrar med 50 % av sina gener till barnet
Juridiska föräldrar – den/de som enligt föräldrabalken är registrerad/e som förälder/föräldrar hos Skatteverket
Sociala föräldrar – den/de som tar ansvar för barnets omvårdnad utan att ha en biologisk relation
Föräldraskap, oavsett om det rör sig om en eller två föräldrar, oaktat kön, definieras av den, eller dem, som tar hand om barnet. Vi ska ha med oss att alla barn har, enligt Barnkonventionen, rätt till familjeliv, oavsett familjestruktur.
Att fortsätta sprida narrativet att vi alla skulle ha en mamma och en pappa kan vara direkt skadligt, med tanke på de allvarliga konsekvenser det kan få för alla berörda. Det kan vara gynnsamt att ha med sig tankarna om att föräldraskap och ursprung inte alltid följer de heteronormativa strukturerna, samt att inte vara rädd för att lyfta dessa i sammanhang där myten har blivit en ”sanning”.
Det finns många exempel på desinformation och lögnpropaganda vad gäller innehållet i Koranen. Ett vanligt modus operandi är att skapa felaktiga citat, kraftigt vinklade översättningar, cherry-picking och att ta religiösa texter ur sitt historiska sammanhang. De falska korancitaten är skapade som politisk propaganda med syfte att misskreditera och demonisera islam och muslimer. Motargument bemöter en propagandabild med påstådda citat från Koranen.
Exempel på desinformation och lögnpropaganda om Koranen.
I skärmdumpen ovan finns en hel del att dissekera.
Flera citat är felöversatta eller påhittade
Flera formuleringar i bilden finns inte i Koranen. Ord som:
“terrorisera otrogna”
“halshugg dem när tillfälle ges”
“bränn dem levande”
förekommer inte i dessa verser i den formen. De är ofta parafraser eller helt påhittade formuleringar.
Exempel på felöversättningar och rena påhitt:
Koranen 8:60 handlar om att förbereda försvar för att avskräcka fiender i krig, inte att terrorisera civila.
Koranen 5:33 handlar om straff för väpnade banditer/krigsbrott i en statlig rättskontext, inte om att attackera vanliga människor.
Verserna tas ur sitt historiska sammanhang
Många av dessa verser handlar om specifika krigssituationer på 600-talet.
Exempel på sådana situationer::
Koranen 2:191 och 9:5 handlar om strider mellan den tidiga muslimska gruppen i Medina och fiender som brutit fredsavtal och attackerat dem.
Samma passager innehåller ofta också uppmaningar som:
att inte angripa först
att sluta strida om fienden slutar
att skydda dem som söker fred
De delarna utelämnas i den bifogade skärmdumpen.
Selektivt urval (cherry-picking)
Bilden listar bara verser om krig men ignorerar andra verser som t ex:
Koranen 5:32 – att döda en oskyldig är som att döda hela mänskligheten.
Koranen 60:8 – muslimer ska vara rättvisa och vänliga mot människor som inte krigar mot dem.
Koranen 2:256 – ingen tvång i religion.
Politiskt budskap
Rubriken “Politiker och det svenska folket. Vad är det ni inte förstår?” visar att bilden är politisk propaganda, inte en seriös religiös analys.
Den försöker skapa intrycket att islam i sig uppmanar till våld mot alla icke-muslimer. Det är däremot inte hur de flesta muslimska teologer eller forskare tolkar texterna.
Här är verserna från bilden jämförda med vad de faktiskt säger i etablerade översättningar (t.ex. Knut Bernström – Koranens budskap och M.A.S. Abdel Haleem – Oxford University Press). I genomgången av verserna förklaras också sammanhanget.
1. Koranen 2:191
Påståendet i bilden: “Dräp otrogna var du hittar dem.”
Versen i sammanhang (2:190–191):
“Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte övergrepp.” (2:190)
“Och döda dem där ni möter dem och driv bort dem därifrån varifrån de drev bort er…”
Problem i bilden:
Den utelämnar versen innan som förbjuder aggression.
Kontext: krig efter att muslimer drivits från Mecka.
2. Koranen 3:28
Påståendet: “Muslimer får ej ha otrogna vänner.”
Faktisk betydelse:
Versen varnar för politiska allianser med fientliga grupper under krigstid.
Samma kapitel säger också:
“Gud förbjuder er inte att visa godhet och rättvisa mot dem som inte bekämpar er.” (60:8)
3. Koranen 3:85
Påståendet: “Annan religion än Islam är inte tillåten.”
Versen säger:
“Den som söker en annan religion än underkastelse inför Gud kommer inte att få den accepterad.”
Det är en teologisk utsaga, inte en uppmaning till våld eller förbud mot andra religioner.
4. Koranen 5:33
Påståendet: “Lemlästa och korsfäst otrogna.”
Faktisk vers:
Den handlar om straff för väpnat uppror och banditism (krig mot samhället).
I tafsir (t ex Ibn Kathir) kopplas den till banditer som mördade resenärer.
5. Koranen 8:12
Påståendet: “Halshugg dem som inte tror.”
Faktiskt sammanhang:
Versen handlar om Slaget vid Badr (624 e.Kr.), ett militärt slag.
Den beskriver en stridssituation, inte en generell regel för civila.
6. Koranen 8:60
Påståendet: “Muslimer måste terrorisera otrogna.”
Faktisk text:
“Förbered mot dem vad ni kan av styrka… för att avskräcka Guds fiender och era fiender.”
Ordet “terrorisera” är en vinklad översättning av ett ord som betyder avskräcka eller inge fruktan i krig.
7. Koranen 8:65
Påståendet: “Uppmana muslimer att bekämpa otrogna.”
Detta är en militär uppmaning under krig (Badr-perioden), och inte en generell uppmaning mot alla icke-muslimer.
8. Koranen 9:5 (den så kallade “svärdsversen”)
Påståendet: “Döda otrogna varhelst du stöter på dem.”
Men versen börjar efter detta sammanhang:
Den handlar om specifika stammar som brutit fredsavtal.
Och samma passage säger:
“Om någon av avgudadyrkarna söker ditt beskydd, ge honom skydd.” (9:6)
Det utelämnas i bilden.
9. Koranen 9:30
Påståendet: “Bekämpa judar och kristna.”
Versen kritiserar teologiska idéer (t ex att Jesus är Guds son).
Den uppmanar inte till våld.
10. Koranen 9:123
Påståendet: “Strid mot otrogna i din omgivning.”
Faktisk betydelse:
En uppmaning till försvar mot angripande grupper runt Medina.
11. Koranen 22:19
Påståendet: “Bränn dem levande och smält deras hud.”
Det är en beskrivning av straff i helvetet i efterlivet, inte något människor ska göra.
12. Koranen 47:4
Påståendet: “Halshugg dem när tillfälle ges.”
Versen beskriver vad som sker i ett slag och fortsätter:
“Sedan skall ni antingen visa nåd eller ta lösen.”
Alltså regler för krigsfångar.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den bifogade propagandabilden är just propaganda. Citaten är felöversatta, lösryckta ur sitt sammanhang och ibland direkt felaktiga, vilket ger en missvisande bild av vad Koranen säger. Många formuleringar i bilden är förändrade och saknar kontext.
Här är kontrollerbara källor där du kan läsa verserna själv och jämföra med texten i bilden. Källorna delas med fördel upp i tre typer: koranöversättningar, akademiska kommentarer och forskning om kontext.
Koranen själv (översättningar): Det enklaste sättet att kontrollera påståendena är att läsa verserna direkt i etablerade översättningar.
Sverigedemokraternas muslimhat är väldokumenterat. De gör allt i sin makt för att göra livet så svårt som möjligt för invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet. SD har en tydlig antimuslimsk agenda, som bl a tar sig uttryck i att de kräver inskränkningar på muslimers rättigheter och religionsfrihet. För SD är åtgärden att förbjuda böneutropen nödvändig åtgärd för att kunna fortsätta vara trovärdiga i sina visioner om ett etniskt homogent Sverige.
På SD:s officiella sociala mediekonton läser vi följande:
”Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit ett nationellt förbud mot böneutrop, eftersom vi anser att de inte hör hemma i Sverige.
Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 230306.
Motargument har vid ett flertal tillfällen förklarat varför det är olagligt att förbjuda böneutrop så som lagen står skriven. De lagar som strider mot ett förbud mot böneutrop är grundlagen, FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.
SD, och andra muslimhatare, anför ofta argumentet att religionsfriheten, dvs en del av grundlagen, skulle innebära ”frihet från religion”. Det är en medveten feltolkning, som enbart grundar sig i en tolkning av själva ordet religionsfrihet.
Via nyare motioner har SD accepterat att de har haft fel angående vad religionsfriheten säger om böneutrop. Därför har partiet på senare tid omformulerat sina motioner för att uppnå sitt mål om att eliminera böneutrop.
SD:s senaste utspel på sociala medier om att de vill förbjuda böneutrop är inget nytt. Däremot minskar inte behovet av att motsäga SD i deras narrativ om islam och muslimer.
Kristdemokraterna (KD) har under Ebba Buschs ledning radikaliserats, såväl vad gäller sakpolitik som retorik. Det är svårt att inte se detta som en anpassning till Sverigedemokraternas skarpa politik och retorik. I Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) podd ”Vad sa du nu?” säger Busch i ett samtal om svenska värderingar:
”– Vi behöver sätta en glasklar gräns för vad vi accepterar i vårt land och inte. Det är av två anledningar. Dels för att så att säga hålla packet borta. Men också för att göra vägen in i det svenska samhället för den som vill bli en del av Sverige”. (Källa: Expressen)
Buschs retorik avhumaniserar och demoniserar människor. Motargument välkomnar diskussion och debatt, men när våra största makthavare använder sig av retorik som denna, hur ska vi då kunna förvänta oss att vi vanliga dödliga ska kunna hålla en sansad och saklig ton i våra samtal?
Vän av ordning känner sig tvingad att fråga Ebba Busch:
SD-propagandaorganet Samnytt har hybris. Många gånger genom åren har den högerextrema nätbloggen tagit åt sig äran för sakers tillstånd och skeenden i svensk politik och i samhället. Med rubriker som ”Efter Samnytts artiklar” och ”Efter Samnytts avslöjande” insinuerar Dagerlind, Ekeroth och resten av grabbarna att de, som genom upprepade trollslag, är med och påverkar skeenden i samhället.
Skärmdumpar från Samnytt 260127.
Att slå sig för bröstet och ta kredd för saker de inte har något att göra med är naturligtvis en strategi hos Samnytt för att ge sig själva legitimet, makt och existensberättigande. En bidragande, aktuell, orsak kan vara desperation över att de tappat mark gentemot Fria tider som största alternativa högerextremmedia i Sverige, samt att de riskerar att gå i konkurs.
Att Samnytt skulle ha något som helst inflytande på den svenska politiken och det svenska samhället är naturligtvis nonsens, och ett tecken på alltför höga tankar om de egna personerna. Ingenstans finns belägg för att de har något som helst inflytande.
Det finns vissa av oss som med näbbar och klor slåss för att ge sig själva rätten att använda n-ordet. Att medvetet använda ord som är pejorativa, föråldrade och grovt rasistiska gör dig till rasist. Det finns inga undantag. Det finns allsköns förklaringar till varför vissa trots allt väljer att fortsätta använda n-ordet. Att det ”alltid har hetat så” och ”så sa vi när jag var ung” är klassiska förklaringar. På senare tid har vissa börjat använda sig av förklaringen ”negro betyder svart på spanska”. Detta är ett icke-argument, som enkelt kan brytas ner.
Vi inleder med att fastställa att ”negro” är spanska och betyder ”svart”. Så långt är vi överens med de som använder det som argument för att använda n-ordet.
Däremot finns inget ord på svenska som heter vare sig n-ordet eller ”negro”, färgens namn på svenska är ”svart”, och inget annat. På spanska är färgens namn ”negro”, och inget annat. Benämningarna på färgen ”svart” har olika etymologiskt ursprung i de två språken. Svenskans ”svart” har en djup germansk rot, medan spanskans ”negro” härstammar från latinets ”niger”. Således finns exakt noll incitament att använda n-ordet mot bakgrund av att ”negro” betyder ”svart” på spanska.
N-ordet har använts i Sverige sedan 1680, men är idag ett ord med negativ historisk kontext, eftersom det, för många hänger ihop med slaveriet. Förvisso betyder latinets ”niger” svart, men ordet har via slaveriet och kränkningen ”n*gger”, framför allt använt i USA, men har också förekommit i svenskt språkbruk, och har sedermera betraktats som pejorativt. Alltsedan 1970-talet har andra benämningar börjat användas i Sverige, och de senaste 20 åren har ordet blivit mindre och mindre utbrett. Uttrycket har med tiden reviderats i SAOL (Svenska Akademiens ordlista) och i den senaste utgåvan från 2015 kan man läsa att n-ordet kan uppfattas som nedsättande.
För att återgå till spanskans ord för ”svart”: ”negro”. I många regioner är ordet pejorativt då det används för att beskriva människor, i andra regioner används det däremot. Ett alternativ som vissa spansktalande använder sig av för att beskriva svarta personer är ”moreno”, som betyder ”mörk”, ”brun” eller ”solbränd”.
Tolkningsföreträdets fällor
Om vi skulle ta och kika lite på vad vi faktiskt diskuterar här, nämligen fenomenet tolkningsföreträde, så kan vi bl a komma fram till följande tankar:
När vi tycker att ”det är inte så farligt”.
När vi fasar över att språket förändras till att bli mer inkluderande.
När vi tar oss rätten att avgöra vad som är rasistiskt eller kränkande för en annan människa.
När vi inte tänker på våra medmänniskor.
När vi är själviska.
När vi är arga över att inte få lov att kränka andra människor.
Att ge oss själva tolkningsföreträde för vad som uppfattas som kränkande, nedvärderande, rasistiskt eller stigmatiserande är själviskt. Vi kan inte fortsätta göra det om vi samtidigt hävdar alla människors lika värde och vill verka för ett inkluderande samhälle.
Faktum är och kvarstår: Vi som inte ingår i den utsatta gruppen, oavsett vilken, kan ALDRIG ge oss själva tolkningsföreträde – utan att samtidigt vara egoister. Vi som ändå väljer att göra det, för att ”hävda vår rätt” och behålla vår ”det heter faktiskt så”-mentalitet är rasister och förefaller likgiltiga inför att uttrycken och accepterandet av rasistiska stereotyper, överförs till nästa generation. Vi medverkar till att samhället fortsätter att vara exkluderande, när vi istället ska sträva efter att samhället ska vara inkluderande.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. 2025 minskade antalet ytterligare.I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 6 beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 var asyl-/flyktinggrundade.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt har 88 938 uppehållstillstånd beviljats hittills under 2025. Dessa fördelar sig enligt följande:
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 12 810 + 2 278 + 642 personer = 15 730. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 9 254. Medan den totala siffran på 2025 års beviljade uppehållstillstånd är 88 938. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 18 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl/skydd och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av sex: 1/6.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 3 556. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 4 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 25: 1/25.
Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år, och att 2025 så minskade antalet ytterligare.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
Detta är en spinoff på artikeln Myten om alla uppehållstillstånden (2025). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.
Sverigedemokraternas riksdagsledamot Markus Wiechel använder sig av SD:s propagandaorgan Samnytt som källa i en skriftlig fråga till migrationsminister Johan Forssell (M). Den högerextrema alternativbloggen har på senare tid publicerat två artiklar som påstås avslöja hur det ”ser ut på insidan av Sveriges kanske mest ökända myndighet, Migrationsverket”. Samnytt presenterar inga källor, utan skriver de två artiklarna baserade på ”anonyma källor med lång erfarenhet från myndigheten”, som i sin tur inte går att verifiera.
En viktig del av riksdagsarbetet är de s k skriftliga frågorna som ledamöter ställer till ministrar. Inom en viss tid ska berörd minister publicera ett svar som går att ta del av på riksdagens hemsida.
Wiechel har läst SD-Samnytts två artiklar om Migrationsverket och förargas över det som den ökända nätbloggen presenterar. I artiklarna insinueras att Migrationsverket skulle vara infiltrerat av personer med utländsk bakgrund som påstås gruppera sig språkligt och etniskt, och att andra språk än svenska skulle användas i vardagliga samtal på myndigheten. Samnytts ”anonyma källor” påstås beskriva ”hur klanlojaliteter och utländska lojaliteter uppges påverka handläggningen av ärenden, bland annat genom att anställda aktivt arbetar för att underlätta uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller andra beslut för släktingar och klanmedlemmar”.
Problemet är att Samnytt ingenstans i artiklarna verifierar de skarpa uppgifterna. Däremot är de inte sena att slå sig för bröstet genom att hävda att deras ”avslöjanden” skulle pressa regeringen. Skriftliga frågor i riksdagen ska besvaras. Forssell bör understryka att de uppgifter Wiechel hänvisar till är overifierade, inte har bäring och därför, för stunden, inte heller behöver besvaras.
Det är uppseendeväckande, och oseriöst, att Wiechel baserar och bygger en skriftlig fråga i riksdagen på overifierade uppgifter publicerade på en ökänd nyhetssida, som genom åren givit oss många exempel på lögner, vinklingar och fakenews.
Den skriftliga frågan lämnades in 6 januari och ska besvaras senast 21 januari.
Sex kommunpolitiker i skånska Staffanstorp åtalas för grovt tjänstefel mot bakgrund av att de stoppade anvisningen av fyra kvotflyktingar. Tisdag 13 januari 2026 inleddes rättegången i Lunds tingsrätt.
Det var i mars 2022 som Migrationsverket anvisade fyra kvotflyktingar till Staffanstorp. Detta beslut kan enligt lag inte överklagas. När personerna anlände till Sturup fanns ingen från kommunen där för att ta emot dem. Följden blev till slut att Migrationsverket tvingades skicka personerna till en annan kommun.
På SVT.se läser vi följande ur ett pressmeddelande från kammaråklagare Magdalena Petersson:
”– En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ. Brottet är att bedöma som grovt eftersom de tilltalade allvarligt har missbrukat sin ställning som kommunpolitiker”. (Källa: SVT)
Skärmdump från SVTPlay 250905.
Kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) förklarar det olagliga beslutet:
”– Vi prioriterar de ukrainska flyktingarna eftersom Ukraina ligger i Sveriges närområde, samtidigt som det pågår ett krig där”. (Källa: Samnytt)
Förutom Sonesson åtalas även Toni Nilsson (SD), Margareta Pauli (M), Eric Tabich (M), Åsa Ekstrand (M) och Yvonne Nilsson (C). Den sistnämnda röstade nej till förslaget att inte ta emot kvotflyktingarna, men det räcker inte för att gå fri från åtal, eftersom hon inte reserverade sig. Samtliga nekar till brott. I en kommentar på Facebook skriver Sonesson:
”Det verkar beklagligt nog vara en global trend att försöka fälla folkvalda i allmänna domstolar”. (Källa: Facebook)
Vi kan konstatera att kommunpolitiker i Staffanstorp inte känner till juridiken. Att det pågår ett krig i Ukraina påverkar inte kommunens ansvar att ta emot kvotflyktingar.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. 2025 minskade antalet ytterligare. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Totalt har 88 938 uppehållstillstånd beviljats hittills under 2025. Dessa fördelar sig enligt följande:
1 av 25 uppehållstillstånd går till utomeuropeiska flyktingar
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 12 810 + 2 278 + 642 personer = 15 730. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 9 254. Medan den totala siffran på 2025 års beviljade uppehållstillstånd är 88 938. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 18 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl/skydd och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av sex: 1/6.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 3 556. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 4 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 25: 1/25.
Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år, och att 2025 så minskade antalet ytterligare.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Detta är en spinoff på artikeln Myten om alla uppehållstillstånden (2025). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.
Motargument 