Etikettarkiv: adoption

Krönikor

Rasprofilerad på valdagen

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor.

Jag och pojkvännen skulle rösta i olika valdistrikt. Jag följde med honom på förmiddagen till en vallokal i vad jag kallar ”Hogwarts”, en vacker skola på söder i Gävle. När vi närmar oss trapporna upp till ingången ser vi två personer utanför, nästan lite obehagligt nära, som delar ut sina politiska flyers in i det sista. På vänster sida en äldre dam iklädd en parti-jacka och till höger en äldre man i en annan parti-jacka. I vilket fall, nu kommer det fina momentet som är inristat som ytterligare ett minne för all framtid. Pojkvännen går före mig upp för trappen. ”Hej”, säger de två personerna till honom och ler. Hack i häl tar jag mig upp för trappan och jag får i stället ett, ”Hello” och ett annat, ”Hello, how are you?”.

Seriöst?

Jag som inte hade röstat än. Normalt sett brukar jag glo in i själen på personen och säga ”Hej! Jag är svensk”, övertydligt, men det var inte förrän jag kom in i lokalen jag insåg vad som hade hänt. Jag vände mig mot min pojkvän och frågade honom: ”pratade de engelska till mig?” Han svarade att han inte kom ihåg, men då förstod jag vad som hade hänt och så börjar jag le för mig själv. Verkligen? Utanför en vallokal? Wow. Bara wow.

Tyvärr kunde inte det fina vädret och den vackra byggnaden hålla mitt humör uppe. Allt jag kände var irritation, trötthet och ilska. Komiskt nog höll jag på sidan om att skriva en krönika om ”Adoption och Fördomar” eftersom många adopterade får uppleva en vacker dag som denna flera gånger i sitt liv. Jag orkar inte förklara igen varför detta är ett problem så jag hänvisar er i stället till just den krönikan här: motargument.se.

Fram med kavajen

Jag har för mig att det hade börjat duggregna när jag skulle till min vallokal för att rösta. Det kanske bara var mitt humör som hade påverkat vad jag såg. Jag kände mig känslolös, men bestämde mig ändå för att ta på mig kavajen och piffa till mig i hopp om att må bättre. Mot vallokalen med kavajen och ett frampressat leende!

Tack till er två som gjorde min valdag 2022 till en förolämpande och äcklig dag. Vi ses förmodligen nästa val.

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor. Ellens blog LNK

Krönikor

Adopterad – fördomar

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor.

Det finns många svenskar som inte är vita. Bli medveten om det.

Jag satt som vanligt på röda linjen mot Fruängen när en kvinna frågade om jag kunde flytta min väska: ”Excuse me, could you move your bag?”, med tydlig svenskengelska. Mitt svar: ”Ja förlåt, absolut!”. En nu lite generad kvinna spärrar upp ögonen och ber om ursäkt, fast på svenska såklart.

Nu kanske du tänker, men oj, vad jobbigt för dig då. Föreställ dig att du hela ditt liv har försökt passa in och jobbat på att känna dig svensk med tanke på ditt utseende och som grädde på moset behöva uppleva fördomsfulla scenarion.

Men det handlar inte bara om fördomar eller hur min personliga situation inte förbättras på grund av dessa människor. Det handlar om att folk kan gå så långt att de till och med startar en öppen diskussion mitt på gatan. Men inte vilken diskussion som helst, utan en rasistisk diskussion.

Bli medveten

Som adopterad från Sydkorea har jag fått uppleva fördomsfulla situationer alltför många gånger. Det är något jag alltid kommer att behöva leva med om inget förändras. Allt är baserat på mitt yttre. Problemet är att många inte är medvetna om att de är fördomsfulla eller inser hur det kan påverka andra. Låt mig visa ett antal exempel på sådana händelser utifrån personlig erfarenhet. Du kanske känner igen dig.

  • När folk antar att jag inte är svensktalande: —”Ja, jag kan flytta min väska” (med min mest överdrivna artikulation).
  • När folk känner att det är nödvändigt att berätta att de har asiatiska vänner — ”…okej?”
  • När folk uttrycker hur mycket de älskar Asien eller något asiatiskt land som de har varit i. Detta är lite som om jag skulle säga: —”Åh, är du adopterad från Finland? Jag älskar Europa, speciellt Danmark”. Ser ni felet?
  • När folk antar att man är från antingen eller: ”Är du från Kina eller Japan?” — Jag besvarar inte ens sånt.
  • ”Åh, vad skönt att du pratar svenska! Tycker du inte att det är jobbigt när personer som dina kollegor tar våra jobb?” — Nej, du kan inte säga sådant på mitt jobb. Beställ ditt kaffe och dra härifrån.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskap (2021) uppger att det finns omkring 60 000 internationellt adopterade svenskar i Sverige där sådana var som vanligast under 1970- och 1980-talet. Till er föräldrar som har adopterade barn: Ge tydliga exempel på att detta inte är något de ska behöva acceptera, att de ska försöka stå upp för sig själva. Inget kommer att ändras om ingen säger något eftersom folk uppenbarligen inte förstår själva att de är fördomsfulla.

Etnisk-/rasprofilering

Man ska inte hela tiden behöva jobba på att känna sig svenskare bara för att man inte ser ut som idealet. Det är bara sorgligt. När folk (svenskar) på tunnelbanan eller på stan börjar prata engelska med mig så känner jag mig utfryst från mitt eget hemland. Det landet jag vuxit upp i, och identifierat mig med. Jag tänker inte acceptera att man ska behöva handskas med fördomsfulla och rasistiska personer i resten av sitt liv. Kalla mig naiv, men jag har all rätt att hoppas och tro på att människor kan få mer vett i hjärnan och har förmågan att lära sig om hur man ska bete sig, eller skaffa mer social kompetens. Det är lätt för vissa att trivialisera, säga att jag inte ska bry mig, men om det vore så lätt skulle detta inte vara något problem. Något som däremot kan ändras är sättet vi ser på varandra och hur vi bemöter varandra.

Etnisk-/rasprofilering är olagligt men sker fortfarande i Sverige. Nu säger jag inte att fördomsfulla kommentarer är olagligt, men det påverkar fortfarande många. Min syster som är adopterad från Vietnam kom för sent till jobbet en dag bara för att personen i kassan var tvungen att starta en konversation om hennes etnicitet och snacka om Asien helt random.

Visst är det okej att fråga dina bekanta, men är det verkligen den bästa tidpunkten att ta upp med en okänd person som bara vill hämta ut sitt antihistamin på apoteket. Svar: Nej.

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor. Ellens blog LNK

Artiklar

SD sämst i klassen på HBTQ

Sverigedemokraterna är ett parti som inte gärna diskuterar HBTQ-rättigheter. Enligt information från SD:s informationsansvariga har partiets ståndpunkt i frågan inte förändrats sedan valet 2014. SD är fortsatt det parti i riksdagen som har den sämsta politiken för HBTQ-personer och deras rättigheter och möjligheter. Partiet vill även framöver förbjuda homosexuella att bli föräldrar.

Inför valet 2014 gjorde jag en valspecial om partiernas ståndpunkter i frågan om HBTQ-personers rättigheter. Resultatet av intervjufrågor som jag mailade respektive partis informationsavdelning/valcenter/HBTQ-talespersoner visade att Sverigedemokraterna var det parti i riksdagen som hade sämst politik för att värna HBTQ-personers rättigheter.

Bland intervjufrågorna som jag ställde för snart 5 år sedan återfinner vi bl a frågorna om samkönade äktenskap, samkönad adoption och insemination för lesbiska par. Då som nu vill SD gå bakåt i utvecklingen genom att göra en förändring i lagstiftningen. Förändringen består i att åter förbjuda homosexuella att bli föräldrar, då man vill att samkönad adoption och insemination för lesbiska par inte längre ska vara tillåtna.

Vad gäller samkönade äktenskap har SD en något intrikat förevändning, då man å ena sidan anser att partnerskap och borgerlig vigsel för samkönade par fortsatt ska vara lagliga. Å andra sidan lägger man homosexuellas öde i den aktuella kyrkans, och framför allt den enskilde prästens, händer vad beträffar kyrklig vigsel. SD vill ge präster laglig rätt att neka homosexuella par att ingå äktenskap i kyrkan.

Jag skickade nyligen ett mail till SD:s informationsavdelning rörande dessa frågor. Ur svaret jag fick 7 mars 2019 – som informationsansvarig har klippt och klistrat från principprogrammet – saxar vi följande:

”Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra.

[…] I de fall ett barn har förlorat båda sina biologiska föräldrar bör barnet ha rätt till både en man och en kvinna som en ersättning för den far och den mor man har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper. Undantaget från ovanstående princip är fall som gäller nära släktingar eller personer som barnet redan odlat en nära relation till.”

SD är inte konsekventa i sin argumentation, då det första stycket i citatet innehåller en inkonsekvens: å ena sidan ska sexuella minoriteter ha samma rättigheter och skyldigheter som andra. Å andra sidan ska homosexuella inte ha rätt att bli föräldrar, och de ska också kunna nekas att gifta sig i kyrkan.

Vi läser vidare i SD:s informationsavdelnings svar på mina frågor:

”Partnerskap och borgerlig vigsel för samkönade par ser vi som en självklarhet. Däremot menar vi att när det gäller giftermål i kyrkan så måste det vara upp till kyrkan, och då framförallt till varje enskild präst, om de vill förrätta vigseln eller inte. Kyrkan är ju separerad från staten och vi som politiker ska inte gå in och styra över enskilda prästers religionsutövning. Det vore att inskränka religionsfriheten att göra på det sättet.”

Vän av ordning vill ifrågasätta påståendet om att det skulle ”inskränka religionsfriheten” för präster att viga homosexuella mot sin egen vilja. Ingår det i religionsfrihet att vara motståndare till HBTQ-personers rättigheter?

Nyckelorden för SD, som genomsyrar en stor del av deras politiska argument, skiner igenom i detta fall också:

”…vi betraktar…”

”…vi inte anser…”

”Det är Sverigedemokraternas övertygelse att…”

”Sverigedemokraternas uppfattning är att…”

”…är enligt vår bedömning…”

Det är inga (sak)argument. Däremot är det normativa påståenden om hur något ”bör vara”. Det håller inte på den här nivån.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att SD inte har några argument för sin ovilja att ge samkönade par möjlighet att skaffa barn. Svaret jag erhöll, då som nu, innehåller inget spår av forskning eller expertis. De använder sig istället av ogrundade känsloargument. De utgår ifrån en redan bekräftad fördom. De tror sig veta vad som är bäst för barnen.

För tydlighetens skull, och för att ytterligare poängtera att SD är sämst i klassen på HBTQ-rättigheter, kan vi berätta att övriga sju riksdagspartier är för samkönade äktenskap, samkönad adoption och insemination för lesbiska par. Detta stod klart den hösten 2015 då Kristdemokraterna ändrade sin tidigare hållning angående samkönad adoption så att även samkönade par ska kunna prövas för adoption.

Som en ryggmärgsreflex kan SD inte låta bli att highlighta sitt favoritämne islam och muslimer. I det avslutande stycket i mailet från SD:s informationsavdelning hittar vi det som är det allra viktigaste i SD:s politik – muslimer, islam och ”islamisering”:

”Något som bör nämnas i sammanhanget är att ett antal av de islamister som lever i Sverige idag ser homosexualitet som en synd, och att de i vissa områden förföljer och trakasserar homosexuella. Gällande den problematiken är vi det enda parti som talar om problemet i klarspråk, och som inser att det krävs både minskad invandring och en rad åtgärder för att få många som invandrat till Sverige att anpassa sig till svenska värderingar. Det är aldrig acceptabelt att av religiösa/kulturella eller andra skäl behandla människor illa på grund av deras sexuella läggning!”

Det finns en mening i SD:s informationsavdelnings svar som inger lite hopp:

”Tilläggas bör här att frågan om adoption är föremål för diskussioner inom vårt parti, och mycket talar för att vi troligen kommer att göra en ändring i vårt principprogram under hösten 2019 och då bli mer öppna för statligt sanktionerad adoption för samkönade par.”

Det återstår att se om SD inom en snar framtid tar steget in i nutiden vad beträffar HBTQ-personers rättigheter. Motargument fortsätter att följa utvecklingen.

Att SD är ett parti som inte tar HBTQ-politik på allvar speglas av hur det ser ut på partiets hemsida. I avsnittet om HBT (märk väl att SD inte ”godkänner” begreppet Q , dvs queer) i ”Vår politik” på hemsidan väljer SD att lägga fokus på hedersförtryck, utsatta områden och ”främmande och reaktionära kulturer”:

”Sverige har länge varit ett föregångsland när det gäller öppenheten och respekten för olikheter. Sverigedemokraterna vill att alla ska behandlas lika av lagen oavsett sexuell läggning eller identitet och att diskriminering ska bekämpas. Samtidigt lever många HBT-personer i hedersförtryck, där de inte upplever att de är fria att leva som de vill och utsattheten för hatbrott med homofobiska motiv ökar. Särskilt svårt kan det vara för HBT-personer som växer upp i utsatta områden och i miljöer där främmande och reaktionära kulturer är utpräglade och det svenska samhället är svagt. För Sverigedemokraterna är bekämpningen av hot, våld, hatbrott och hederskultur den viktigaste frågan för att förbättra HBT-personers ställning.”

Lästips:

HBTQ – en bortglömd valfråga?

Myt: Barn behöver en mamma och en pappa

SD vill förbjuda homosexuella att bli föräldrar

Argumentation och argumentationsfel: Del 1

Argumentation och argumentationsfel: Del 2

Artiklar

Homosexuella par får inte adoptera trots att lagen säger ja

2003 fick samkönade par i Sverige laglig rätt att adoptera. Trots detta har endast två (2) samkönade adoptioner* genomförts sedan lagändringen för 15 år sedan.

Vi har tidigare på Motargument argumenterat för allas rätt att bli föräldrar. Vi har också, med stöd av forskning, fastslagit att det inte spelar någon roll för ett barns utveckling huruvida barnets föräldrar är samkönade eller inte.

2002 är en milstolpe för hbtq-rörelsen och homosexuellas rättigheter. Det är idag 15 år sedan samkönade par fick rätt att bli föräldrar (lagändringen trädde i kraft 2003). Sverige är ett föregångsland vad gäller rättigheter för samkönade par. Först ut att godkänna samkönade adoptioner var Nederländerna, som 2001 gav alla nederländska medborgare rätten att bli föräldrar. 2002 följde Sverige och Sydafrika Nederländernas exempel. Övriga länder som tillåter samkönad adoption är Andorra (2005), Spanien (2005), Storbritannien (2005-2009), Belgien (2006), Island (2006), Norge (2009), Uruguay (2009), Argentina (2010), Brasilien (2010), Danmark (2010), Malta (2014), Colombia (2015), Luxemburg (2015), Guam (2015), Österrike (2016), USA (2016) och Australien (2018). Samkönad adoption är laglig i vissa delar av Mexiko och Kanada.

S k ”närståendeadoption”, dvs då den ena parten i ett samkönat par adopterar partnerns barn, har haft bättre resultat. Närståendeadoptioner var en av drivkrafterna då lagändringen gjordes 2003.

Endast två samkönade adoptioner på 15 år

Trots att det är 15 år sedan Sverige ändrade lagstiftningen angående samkönade pars rätt till adoption har, till dags dato, endast två (2) samkönade adoptioner genomförts. De två adoptionerna har gjorts i samarbete med Colombia, som är ett av två adoptionsländer som godkänner samkönade adoptioner. Det andra landet som är villigt att hjälpa samkönade par är Sydafrika.

Jag har varit i kontakt med de tre adoptionsförmedlingar som finns i Sverige. De är Adoptionscentrum, Barnen framför allt (BFA) och Barnens vänner internationell adoptionsförening (BV). De två genomförda samkönade adoptioner har genomförts av Adoptionscentrum. BFA och BV låter hälsa att inget av deras samarbetsländer godkänner samkönade föräldrar. Adoptionscentrum har samarbete med Colombia och Sydafrika, de två länder som godkänner samkönade par för adoption.

Väntan på att bli förälder

Det finns flera samkönade par i Sverige som väntar på att bli föräldrar. Anledningen till att det är så svårt att nå önskvärda resultat, dvs att fler människor blir föräldrar, torde vara att utbudet på adoptionsländer som godkänner samkönade par är begränsat. Det måste bli en ändring på detta för att lagstiftningen ska göra skillnad. För de två par som har fått glädjen att bli föräldrar gör lagstiftningen naturligtvis en jättestor skillnad. Men det finns massor av människor som inte har fått möjlighet att utnyttja rätten att bli föräldrar.

För omväxlings skull är det framför allt män som drabbas. Detta beror på att lesbiska par har haft laglig rätt till insemination sedan 2005.

Är då lagstiftningen fruktsam? Ja, för varje samkönat par som får bli föräldrar blir lagstiftningen alltmer fruktsam. Tyvärr går det för långsamt, och det finns massor av människor som trots lagen fortfarande inte kunnat adoptera. Rättigheten finns, men det internationella motståndet och kollektiva attityder diskriminerar och visar på en omodern inskränkthet. Det går inte heller att utesluta att adoptionsförmedlingarna i Sverige kan vara diskriminerande. Det är inte mänskligt att vissa får bli föräldrar och andra inte. Sexuell läggning är inte avgörande för hur bra förälder du är. Inte heller påverkar föräldrarnas kön barns utveckling.

Det är gamla, homofoba, fördomsfulla, orationella och omänskliga åsikter i världen som ligger till grund för att Sverige endast har kunnat genomföra två (2) samkönade adoptioner. Det går framåt, men det går för långsamt. Lagen finns där, men den är ineffektiv, såtillvida att massor av människor fortfarande väntar.

För många människor är det en utopi att bli förälder.

I en QX-intervju med Jimmie Åkesson inför valet i höst kan vi läsa följande:

”Det är min övertygelse att du som barn både vill ha och mår bäst av att ha en mamma och en pappa och på så sätt ha hela ditt ursprung klart för dig, så att du inte drabbas av identitetsproblem senare i livet”.

Men i dag finns det väldigt många barn som har pappor eller två mammor och kanske har okänd… ja, blir till via insemination till exempel. Det är ju inte alls ovanligt.

”Nej, men ja, det finns forskning som visar att det finns en identitetsproblematik senare i livet där.

Finns det det?

”Ja, det gör det. Absolut.”

Det som är intressant är att det inte finns någon sådan forskning. Däremot finns forskning som visar på att det inte spelar någon roll vilket kön föräldrarna har. Åkesson använder alltså en lögn, som han tror att han kan komma undan med.

Fotnot: Sverigedemokraterna är det enda riksdagsparti i Sverige som motsätter sig samkönad adoption, och vill se en lagändring. SD vill att homosexuella ska förbjudas att bli föräldrar.

Fotnot 2: Sedan 2005 har lesbiska par i Sverige haft laglig rätt att bli föräldrar via insemination. I Danmark kunde lesbiska par även före 2005, pga ett kryphål i lagen, lagligt genomföra en insemination. I början åkte de flesta lesbiska par till Danmark för att genomföra assisterad befruktning. Detta beror på att väntetiden i Danmark är mycket kortare.

*Undantaget s k närståendeadoption

Lästips:

Myt: Barn behöver en mamma och en pappa

SD vill förbjuda homosexuella att bli föräldrar

SVT: Nej, barn som växer upp med samkönade föräldrar får inte identitetsproblem

Artiklar

SD vill förbjuda homosexuella att bli föräldrar

Vi har tidigare på Motargument redovisat de olika riksdagspartiernas ståndpunkt i HBTQ-frågor. Ett parti, Sverigedemokraterna, vill förbjuda homoadoption, även kallat samkönad adoption, och insemination för lesbiska par.

Idag är det möjligt för samkönade par att få sin rätt till adoption prövad. Det är också möjligt för lesbiska par att inseminera. SD:s ståndpunkt i frågan är orubblig. Homosexuella ska, genom en lagändring, förvägras möjligheten att bli föräldrar.

Jag har tidigare på Motargument knäckt myten om att barn behöver en mamma och en pappa. Forskning och expertis understryker det många av oss visste och andra av oss anade:

Det har ingen betydelse för ett barns utveckling om ett barn har samkönade föräldrar eller heterosexuella föräldrar.

Trots detta väljer SD att hålla fast vid att homosexuella par inte ska ges möjlighet att bli föräldrar. Jag har kontaktat Sverigedemokraterna för att höra deras motivering till denna ståndpunkt, som tydligt strider mot all forskning och expertis på området.

Svaret som Sverigedemokraternas informationsassistent har är följande:

Det är Sverigedemokraternas övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö. Samtidigt är vi medvetna om att detta är en samlevnadsform som inte fungerar för alla och vill naturligtvis arbeta för ett fullgott samhällsstöd till alla samlevnadsformer där barn finns med i bilden.
Sverigedemokraternas uppfattning är att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.
Det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter.

Barn som inte växer upp i en kärnfamilj skall ha rätt att umgås med båda sina biologiska föräldrar och i de fall detta inte är möjligt skall barnet i alla fall ha rätt att få information om vilka de biologiska föräldrarna är eller var.
I de fall ett barn har förlorat båda sina biologiska föräldrar bör barnet ha rätt till både en man och en kvinna som en ersättning för den far och den mor man har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper. Undantaget från ovanstående princip är fall som gäller nära släktingar eller personer som barnet redan odlat en nära relation till. har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper. Undantaget från ovanstående princip är fall som gäller nära släktingar eller personer som barnet redan odlat en nära relation till.

Med vänlig hälsning

Informationsassistent Sverigedemokraterna

Med tanke på att de två sista meningarna är en identisk upprepning samt innehåller en felaktig punktuering, kan det tänkas att detta svar är skapat av en dålig klippochklistra-ansvarig på Sverigedemokraternas informationsavdelning. (Av hänsyn till informationsassistenten har jag valt att utelämna namnet på denne)

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att SD inte har några argument för sin ovilja att ge samkönade par möjlighet att skaffa barn. Svaret jag erhöll innehåller inget spår av forskning eller expertis. De använder sig istället av ogrundade känsloargument. De utgår ifrån en redan bekräftad fördom. De tror sig veta vad som är bäst för barnen.

”Det är Sverigedemokraternas övertygelse att…”

”Sverigedemokraternas uppfattning är att…”

”…är enligt vår bedömning…”

Det är inga (sak)argument. Däremot är det normativa påståenden om hur något ”bör vara”. Det håller inte på den här nivån.

I sammanhanget kan nämnas att SD gärna utger sig för att vara ett parti som värnar om alla människors rättigheter. Beroende på partiets ståndpunkt i HBTQ-frågor är SD inte välkomna i Stockholm Pride. Att man väljer att ha ett eget Pride-tåg, Pride Järva, ger mot bakgrund av partiets åsikter en bitter eftersmak.

Frågan om föräldraskap är inte en fråga man kan leka med. Det är för många av oss livets viktigaste händelse. Då kan det vara på sin plats att kräva en bättre motivering än ”vi tycker så och därför är det så”. Men det kanske är för mycket begärt.

KD har 151127 ändrat ståndpunkt i frågan om homoadoptioner. Även samkönade par ska kunna prövas som adoptivföräldrar.

Fotnot: Alla riksdagspartier, utom SD, vill behålla nuvarande lagstiftning angående homoadoption, även kallat samkönad adoption, och inseminering för lesbiska par.

Lästips:

HBTQ – en bortglömd valfråga?

Myt: Barn behöver en mamma och en pappa

Argumentation och argumentationsfel: Del 1

Argumentation och argumentationsfel: Del 2