Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Myten om det svenska folkets oro

augusti 24, 2015 Anders Johansson

Förr var det främst rasistmedierna som använde retoriken om ”det svenska folkets oro”, men särskilt sen riksdagsvalet 2014, då högerblocket förlorade, så har vissa (inte alla!) högermedier börjat normalisera rasistiska åsikter, pratat om att man ska samarbeta med SD, att man ska implementera SD-politik i Alliansens politik o s v. Som en del av denna retorik har bl a denna klassiker använts:

Vi måste ta svenska folkets oro på allvar och våga tala om invandringen.

Men vad menas då med att ”våga tala om invandringen”? Menar man t ex att tala om vad olika organisationer talar om att vi måste hjälpa fler flyktingar? Att Sverige måste sluta skicka flyktingar tillbaka till döden, t ex hbtq-flyktingar eller politiska flyktingar? Att vi måste se till så att de som flyr från ISIS och Assad ska tas väl om hand, få bra språkutbildning och få snabb handläggning så de inte behöver vara för länge på flyktingförläggningar innan de kan börja komma ut i samhället? Är det detta som menas med att vi ”måste tala om invandringen” ?

Givetvis inte. Talat om invandringen har vi gjort hur länge som helst, särskilt har antirasistiska grupper och flyktingorganisationer talat om invandringen. Att tala om invandringen är inget nytt. Det är nämligen inte det som vissa skribenter menar med att ”tala om invandringen”. Det de egentligen menar är: ”vi vill argumentera för minskad invandring utan att få kritik för det”.

Och sen detta om att ”ta svenska folkets oro på allvar”. Är det verkligen så? SOM gör årligen undersökningar om svenska folkets åsikter rörande bl a invandring, och de har faktiskt undersökt svenska folkets oro, senast i ”Fragment – SOM-undersökningen 2014” . Är denna påstådda ”svenska folkets oro” verkligen så hög? Låt oss titta på resultatet.

29 % av svenska folket oroar sig för ”ökat antal flyktingar”. Detta är tråkigt i sig, att nästan 3 av 10 svenskar är oroliga för att det kommer ett ökat antal flyktingar hit och denna oro ska givetvis tas på allvar, inom rimliga gränser, precis som alla andra saker svenska folket är oroliga för. Men man måste sätta detta i perspektiv. Oron för ”ökat antal flyktingar” är nämligen endast på 13:e plats över vad svenska folket oroar sig för! Svenska folket oroar sig MERA för följande (notera de i fetstil!): Miljöförstöring (48 %), nynazism (47 %), terrorism (46 %), förändringar i jordens klimat (45 %), organiserad brottslighet (40 %), situationen i Ryssland (39 %), politisk extremism (39 %), utrotning av växt- och djurarter (37 %), ökad främlingsfientlighet (36 %), stor arbetslöshet (34 %), utbredd korruption (31 %), militära konflikter (30 %).

Det finns alltså betydligt fler svenskar som oroar sig för ökad främlingsfientlighet och nynazism, än de som oroar sig för ökad flyktinginvandring.

24 % fler svenskar oroar sig för ökad främlingsfientlighet än för ”ökat antal flyktingar”.

62 % fler svenskar oroar sig för nynazism än för ”ökat antal flyktingar”.

Oron för ”ökat antal flyktingar” är endast på 13:e plats över vad svenska folket oroar sig för.

Något att minnas nästa gång någon skribent kommer med ursäkten ”vi måste ta svenska folkets oro på allvar och prata om invandringen” när de egentligen bara vill propagera för minskad invandring enligt egen ideologi och agenda.

Krönikor

Det där om ordet ”kulturmarxism”, Frankfurtskolan och nazistisk retorik…

augusti 18, 2015 Jerlerup

Ordet kulturmarxist känns inte helt fräscht för de flesta efter att terroristen Breivik populariserade det i sitt manifest och den video han spred i samband med terrordådet i Oslo. Men många gillar det och efter att Breivik började använda begreppet har det spritt sig och används av många nationella, nazister och sverigedemokrater för att beskriva alla som, kort och gott, är det minsta positiv till invandring. De mer pålästa användarna av detta ord säger att uttrycket inte är problematiskt alls, eller hatiskt, utan bara används för att beskriva en viss kulturtradition i Frankfurtskolans efterföljd. Jomen, joho, exakt, just det! I denna artikel ska vi kika närmare på detta, egendomliga nyord.

Breivik använde ordet fritt i sitt manifest. Breivik hade själv inspirerats av den gravt islamofobiska counter-jihadrörelsen när han använde begreppet. islamofoberna har använt ordet ett par år nu för att beskriva de som de anser är ”islamkramare” och för det ”multikulturella”. En del nazister har, som i exemplet ovan, också anammat ordet, men för att sprida hat mot både muslimer och judar-

Men varifrån kommer det?

Som DN redan skrev i slutet av förra året kommer ordet från nazisterna. Om man läser nazitysk media från 30-talet ser man det ganska ofta. Då kallades det ”kulturbolsjevism”.

Dagens användare försöker vifta bort nazikopplingarna till ordet genom att säga att det handlar om ”maktstrukturer” och ”Frankfurtskolan”. Så här skriver Mats Dagerlind på det SD närstående Avpixlat.

Nazisternas användning av uttrycket var snarast en främmande fågel i sammanhanget eftersom man hade närmast schizofrena urvalskriterier för vad som var god kultur. Visserligen fördömde man följdenligt det nya och gränstänjande men samtidigt också mycket av det borgerliga och intellektuella utifrån en socialistisk politisk värdegrund som inte nämnvärt skilde sig från den som ordet kulturbolsjevism ursprungligen tillkommit för att klandra.

Kulturmarxism är däremot något helt annat. Här är det till att börja med den vidare kulturgeografiska betydelsen av ordet “kultur” som avses. Begreppet används för att beskriva en utvidgning av den marxistiska ekonomiska teorin om makten över produktionsmedlen till ett allmängiltigt sätt att betrakta samhälleliga maktstrukturer utifrån ras, etnicitet, kön o s v, med ursprung i den så kallade Frankfurtskolan. Allmänt finner man de värsta avarterna av denna överideologi hos planhushållningsvänstern men delar av den omfamnas numera också av många socialdemokrater och liberaler, i synnerhet i Sverige.

Avpixlats beskrivning är ganska typisk. Det är så man rättfärdigar användandet av ett ord Breivik populariserat.

Men, det tragikomiska är att om man studerar användningen av ordet kulturbolsjevism, som nazisterna använde har det samma betydelse som Avpixlat anger. Ordet myntades av nazisterna för att sprida hat mot Frankfurtskolans arbete.

Innan jag går in på det: här följer två exempel på användningen av detta ord. Det första är från nazisttidningen Völkischer Beobachters utgåva från den 17 december 1931… ”Kulturbolsjevistisk triumf i Thüringen” och den andra är hämtad från samma tidning från den 18 december samma år och handlar om ”borgerligt marxistisk kulturbolsjevism”.

Dessa exempel handlar om konst och den konsttradition som man ansåg var fördärvlig: ”negerkulturen”… Det var som en del av ”kulturkampen”, för en ”ren arisk upplyft kultur”, som ordet myntades.

Nazisterna klassade nämligen en del konst som var modern, jazz, Picasso, etc, som ”degenererad konst”, eller ”kulturbolsjevistisk konst”! I hatet mot konsten pekade de ut en grupp som de ansåg drev en judisk-bolsjevistisk konspiration för att förstöra den sanna ariska konsten. ¨

Denna grupp var….

*trumvirvel*

… det som sen kom att kallas Frankfurtskolan.

Speciellt en institution ansågs vara källan för denna konspiration, Institut für Sozialforschung in Frankfurt. Och om nu någon undrar var ordet Frankfurtskolan kommer från så är det från detta institut. Här verkade György Lukács, Karl Korsch, Karl August Wittfogel, Friedrich Pollock och andra som nazisterna sedermera överöste med hat. Institutet förenade nämligen några av de värsta sakerna nazisterna kunde tänka sig: judar, socialister och modern kultur, och blev syndabock för mycket av det som nazisterna såg som ont.

De grupper som idag är kända som Frankfurtskolan ansågs bygga ”nya maktstrukturer” för att förstöra kulturen. Speciellt hatat var Lukács koncept om ”Aufhebung der Kultur”, att ”upphäva kulturen”, d v s att rycka kulturen från sina moralistiska kristna rötter. De var ”kulturrelativister”, sa nazisterna, som upphävde alla klassiska begrepp om gott och ont. Lukács och de ledande i denna grupp var dessutom socialister och marxister, vilka tillsammans med judarna var den främsta fiendebilden för nazisterna vid den här tiden. De var marxister, alltså ”bolsjeviker”, och så föddes begreppet ”kulturbolsjevism” för att beskriva det arbete de gjorde.

Av polemiska skäl vidgade man begreppet till liberalerna också efter en kort tid och sen till ett samlingsord för mycket av det man hatade med andra kulturer, judar, Amerika, eller modern kultur och… givetvis socialisterna.

Det är med andra ord lagom fräscht att detta ord dammats av på nytt. Men det är mycket talande för vår tid. Så när Mats Dagerlind på Avpixlat förklarar att ordet inte alls har en nazistisk grund eftersom det används för att beskriva vad Frankfurtskolan är, så bekräftar han det han säger sig dementera.

Det är ingen slump heller, att nutida rabiata antisemiter och förintelseförnekare, som Israel Shamir, gärna hetsar mot Frankfurtskolan.

För övrigt gillar många nazister, nationella och sverigedemokrater helt klart återvinning. 2010 kartlade jag ursprunget för ordet ”kulturberikare”. Det härrör från det nazistiska ”kulturträger”, d v s kulturframdrivare.

Denna krönika har tidigare publicerats på Frihetssmedjan.

Krönikor

50 nyanser av grått

augusti 10, 2015 Helena Trotzenfeldt

Jag länkar till ETC.

En bekant dyker upp och påpekar att tidningen är ”vänsterextrem”, och att jag minsann klagar när hon länkar till Fria Tider och Avpixlat, och nu är jag inte konsekvent, anser hon. Jag får också påpekat hur många offer kommunismen har, och att jag genom att länka till ETC, som ju är vänsterextrema och därmed kommunister och följaktligen även stalinister blir ju också liksom lite småskyldig till massmorden.

Vi hade en längre diskussion om gränsdragningar och principer. Jag kan i och för sig förstå henne. Hon tycker jag glider vänsterut, och är besviken på det.

Egentligen gör jag inte det alls, i alla de frågor som är allmänpolitiska. Däremot glider nationalismen närmare mot mig, och jag blir därför alltmer fokuserad på att hålla den borta. När 80 procent av min politiska kamp riktar sig högerut kan man lätt tro att jag förflyttat mig, men i själva verket står mina politiska fötter nedgrävda på samma punkt som för tio år sedan, innan nationalismen vädrade morgonluft.

Det var enklare och renare för några år sedan. Då fanns etablerade media, eller s.k. gammelmedia. Och så fanns främlingsfientliga bloggar/sajter.

Svart och vitt hölls isär.

Det var innan 50 nyanser av grått skapades, genom att båda sidorna glidit emot varandra, och omfamnar varandra i en eschersk mix.

Jag är moderat. SvD har alltid varit ”min tidning”. Ändå glider tidningens ledarredaktion, med Arpi i spetsen, med rask takt mot Åkesson. SD förklaras ha rätt i artikel efter artikel. Flyktinginvandring har blivit fråga nr 1, och ska stötas och blötas dagligen.

SvDs normalisering av SD är partiets främsta mediala tillgång, skulle jag vilja säga.

Men både DN och Expressen tuffar efter. SD får sällan kritik, utan framhålls som någon sorts föredöme, när ganska opålästa ledarskribenter tar till orda om allt möjligt. Och läsarna får med sig en känsla av SD som outsiderpartiet, som hånade och utsatta minsann hade lite rätt hela tiden.

Till detta ska läggas Dagens Samhälle som är närmast besatta av att, ibland med fabricerade siffror, påpeka hur rätt SD har hela tiden.

De etablerade mediernas normalisering ger SD den legitimitet de behöver.

I andra änden har SD tagit avstånd från de värsta sajterna. Kvar står Avpixlat med en sorts frågetecken efter. Banden till Ekeroth är besvärande. Man kan inte neka till dem. Och Avpixlat är uppenbart rasistiska – särskilt med inlägget om Svart Lucia. Jag skulle påstå att denna sajt är SDs akilleshäl.

Men annars ploppar det upp diverse mittemellanmedier.

SD-kuriren är SDs egna. Samtiden ägs av SD, men påstås drivas separat. Nyheter Idag drivs av f.d. SD-politikern Chang Frick. Dessa sajter närmar sig SvD, med Dagens Samhälle mellan sig. Kompisband mellan redaktionerna byggs. Merit Wager skuttar lite mellan dem – ibland the voice of reason, men ständigt propagerande för tesen att ingenting fungerar i Sverige när det gäller Migration. De goda invandrarna flyttar eller blir djupt besvikna på Sverige och de onda blir kvar. Hon har ibland rätt och bra poänger, och det gör att även vinklade beskrivningar och överdrifter halkar med som dagsens sanning. Och hon hyllar hela tiden SD. Kritiserar aldrig.

Och så uppstår femtio nyanser av grått mellan det som en gång var vitt och en gång svart.

Detta är en tid när vi behöver se inom oss själva och fundera över vår inre, moraliska kompass.

Var drar vi då våra gränser?

Vilken tidning vill jag läsa dagligen?

Ja, inte SvD längre. De har haft sin chans så länge, och jag har tröttnat på att bli besviken. Jag är fortfarande prenumerant, men på väg att säga upp. Jag vill kunna läsa min dagstidning utan att få en knut i magen.

Vilken tidning länkar jag ifrån ibland?

Samtliga etablerade. Inklusive ETC. Men faktiskt inte längre Dagens Samhälle. Jag vill inte gynna dem. Jag må vara moderat, men jag har lättare för en hederlig Norrlandvänsterpartist än för en sverigedemokrat som propagerar för religionsförföljelse och för att skicka skyddsbehövande tillbaka till krig och ibland död.

När säger jag ifrån till vänner och bekanta på Facebook över tvivelaktiga länkar?

Avpixlat, Fria Tider, Exponerat är solklara.

Men däremot låter jag numera Nyheter Idag och Samtiden passera.

Det är i sig en normalisering.

Artiklar, I fokus, Myter

Johan Widén (SD) om invandrare: ”250 000 per år”

augusti 4, 2015 Helena Trotzenfeldt

===

Johan Widén, SD (ej att sammanblanda med moderaten med samma namn), frågar i ett vitt spritt inlägg (han har även lagt upp samma text i SD-grupper) om vi kan ta emot 250.000 personer om året i Sverige. På en direkt fråga i kommentarerna om huruvida han verkligen anser att så många kommer att invandra ändrar han sig en smula, och skriver att det kommer att komma 100.000-250.000 personer, men han korrigerar inte inlägget.

Hur uträkningen gått till är lite oklart, men han verkar utgå från att samtliga asylsökande och några till får asyl. Sedan har han gjort någon sorts överslag.

Nu behöver man ju inte gissa, eftersom Migrationsverket publicerat siffror för januari till juni. Det är bara att läsa innantill och multiplicera med två, så har vi den ungefärliga helårssiffran gällande uppehållstillstånd, uppehållsrätter, tutti. År 2014 beviljades totalt färre uppehållstillstånd under andra halvan av året (53.645) än under första halvan(56.965).

Samtliga – d v s studenter, arbetskraft, anhöriga, EU-medborgare, asyl …: 53.173 personer.
Varav beviljad asyl för första halvåret: 15 871 personer.

Multiplicerat med 2 blir det 105.000 till 110.000 i år. Det är många, men då ska vi minnas att många också lämnar Sverige efter några år. Siffror för 2015 finns inte, men det har tidigare rört sig om närmare 30.000 utrikes födda per år.

I inlägget frågade jag flera gånger om Johan ville backa från siffran, men han vill inte det.

Det är synd. Det är den här sortens överdrivna siffror jag själv skrev om i Nyheter24 förra året.

Sedan dess har prognosen för 2015 skrivits ner en del, så till och med de Migrationsverkets prognoser visade sig för höga. Men det sprids dessvärre inte alls lika fort som de fabricerade talen.

Statusar och artiklar med felaktiga siffror får konsekvenser. Vi har redan sett hur slarvigt exempelvis Dagens Samhälle egenhändigt snickrade ihop en kalkyl där Mats Edman påstod att Sverige var på väg att ”under perioden 2014-2018 bli en fristad för uppemot 600.000 flyktingar och anhöriginvandrare”, vilket hittills slagit 40 procent fel. Vi försökte få även honom att ändra siffrorna i såväl mail som flera artiklar, men Edman stod på sig. Det ska också sägas att Johan Widén hänvisade till Edmans siffror när jag förklarade att han hade fel, vilket igen visar hur en myt leder till nästa.

På Motargument tycker vi det är beklagligt när myter av det här slaget sprids medvetet för att ge sken av en situation som faktiskt är värre än den är. Påståendena lever sedan ett eget liv. De sprids och förvanskas och sprids på nytt.

Migrationsverket lägger regelbundet upp detaljerad statistik om såväl ansökningar som uppehållstillstånd, och de tar fram prognoser.

Så varför gissa?

		2015-01	2015-02	2015-03	2015-04	2015-05	2015-06	Totalt
ANKNYTNINGAR	Adoption	11	18	11	21	8	19	88
	Anhöriga – arbetsmarknad	933	844	891	795	607	762	4832
	Anhöriga – flykting-/asylgrunder	1329	1553	1748	1362	1135	1335	8462
	Anhöriga – gäststuderande	123	65	71	49	89	119	516
	Anhöriga – övriga	1208	1456	1519	1188	985	1125	7481
ANKNYTNINGAR	Summa:	3604	3936	4240	3415	2824	3360	21379
ARBETSMARKNAD	Arbetstagare	919	984	1004	3187	1148	2034	9276
	Egna företagare	36	15	22	18	18	20	129
	Gästforskare	110	121	99	42	115	109	596
	Internationellt utbyte	175	161	170	157	132	126	921
ARBETSMARKNAD	Summa:	1240	1281	1295	3404	1413	2289	10922
ASYL	Alternativt skyddsbehövande (utll kap 4:2)	626	1275	1539	1459	1148	1536	7583
	Konventionsflykting	725	1017	873	1151	1017	1208	5991
	Kvotflykting	51	202	424	95	240	94	1106
	Särskilt ömmande omständigheter	86	138	142	136	113	128	743
	Verkställighetshinder	41	40	68	125	69	67	410
	Övriga skyddsbehövande (utll kap 4:2 a)	7	8	1	9	3	10	38
ASYL	Summa:	1536	2680	3047	2975	2590	3043	15871
EU/EES	Anhöriga eu/ees	111	165	127	115	158	147	823
	Arbetsmarknad eu/ees	37	44	39	76	52	63	311
	Schweiz	6	13	45	29	12	18	123
	Studerande eu/ees			1			1	2
	Tillräckliga medel eu/ees	1	2		5	2	2	12
EU/EES	Summa:	155	224	212	225	224	231	1271
GÄSTSTUDERANDE	Arbetssökande student	22	21	14	8	4	57	126
	Doktorand	147	97	95	66	58	69	532
	Gäststuderande	230	52	45	93	548	2034	3002
GÄSTSTUDERANDE	Summa:	399	170	154	167	610	2160	3660
TILLFÄLLIGA/TIDSBEGRÄNSADE	Bevisperson i brottmål	2	3	6	5	3	4	23
	Tidsbegränsat humanitär/medicinsk grund		2			1		3
	Tidsbegränsat vandelsanmärkning		1		1	1		3
	Tidsbegränsat verkställighetshinder	1	5	7	10	3	15	41
TILLFÄLLIGA/TIDSBEGRÄNSADE	Summa:	3	11	13	16	8	19	70
	Totalt	6937	8302	8961	10202	7669	11102	53173

Artiklar

Räcker 90% för Jimmie Åkesson?

juli 26, 2015 Redaktionen Motargument

Artikel av Polimasaren

Det har sagts flera gånger att Sverigedemokraterna vill stoppa all invandring helt, men då har deras sympatisörer sagt att de vill bara stoppa 90%. Till saken hör att Sverigedemokraterna inte är ett invandringskritiskt parti utan ett nationalistiskt parti. Att stoppa invandringen så mycket som möjligt är ett redskap till att nå deras mål.

I SD:s principprogram, i stycket om nationalismen, nämns att just nationalismen är det enskilt viktigaste verktyget för att bejaka den gemensamma identiteten och samhällets inre solidaritet. De har sagt att de har en öppen svenskhet och den används som ett slags bevis på att Sverigedemokraterna inte är rasister. För att tillhöra den svenska nationen, alltså att vara svensk och då inte enbart medborgare, så krävs det att man är assimilerad annars är man som invandrare inte svensk. Vidare i programmet står det att assimileringen kan ta upp till flera generationer och de ställer också upp krav på vad som den tömda personligheten ska innehålla. De tar upp är gemensam kultur, lojalitet gentemot nationen, gemensam identitet och gemensamt språk.
Men kan då alla bli svenskar med alla dessa krav? Kan en första generationens invandrare bli svensk när Sverigedemokraterna säger att det kan ta flera generationer innan någon kan kalla sig svensk? Ska man verkligen behöva ge upp allt man har med sig från det land man kommer ifrån som då assimilering betyder? Ja, enligt flera av partiets företrädare i partitoppen så ska man det. Man kan också, som infödd svensk, upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur. Det är så viktigt att vi ska vara så lika varandra att Sverigedemokraterna skriver i sitt program att den grupp som är olik måste vara begränsad.

Då kommer vi till frågan om anledningen till varför de vill stoppa invandringen, eller till vilken nivå de vill sänka densamma. De är alltså ett nationalistiskt parti som vill att alla ska vara lika och för att nå detta vill de sänka invandringen med 90%. Nu verkar inte längre 90% räcka. I en intervju i juni 2015 i tidningen Expressen svarar Jimmie Åkesson på frågan hur de har kommit fram till siffran 90%:

Nu är invandringen till Sverige så stor att det kanske finns anledning att fundera över en 90-procentig minskning av invandringen verkligen är tillräckligt – eller om vi behöver ha en större minskning.

Även Richard Jomshof är inne på samma spår. Han säger så här i Almedalen juli 2015:

Det är ett utgångsläge vi har haft. Jag skulle vilja påstå att 90% inte skulle räcka idag. För även om vi skulle minska med 90% så kommer vi hamna på en nivå som är högre än våra grannländer. Alltså Norge, Danmark och Finland. Alltså det är vår politik som är extrem. Idag skulle det vara en seger om vi sänkte till hälften. Kortsiktigt iallafall. Målet är att minska den kraftigt. Personligen tycker jag att 90% räcker inte.

Jomshof får frågan vad det är som räcker och på det svarar han:

I en sån situation menar jag att invandringen skulle behöva begränsas väldigt mycket långt över 90%.

Hur långt över vill han inte svara på. Istället börjar han dela upp de invandrarna i olika grupper där en av dom är ifrån närliggande länder och har utbildning och det, menar han, är ”bra invandring”. Gäller det människor som kommer hit och inte har utbildning och då har problem att kunna försörja sig, så menar Jomshof att den invandringen är ”dålig invandring”, och vill stoppa den så långt det är möjligt.

I deras tidning Samtiden skriver den ansvarige utgivaren Marcus Jonsson att SD bör förespråka invandringsstopp:

Förhoppningsvis blir funderingarna verklighet. Sverigedemokraterna bör föreslå ett tillsvidare gällande totalstopp för all invandring, med undantag för kvotflyktingar och högkvalificerade arbetskraftsinvandrare. I dagsläget vore de det enda rimliga förslaget.

De känner medvind nu när opinionssiffrorna ökar och de andra partierna börjar närma sig deras tankesätt. Högst troligt är det ett försök till att försöka få tillbaka väljare till SD och det är sorgligt att övriga partier inte förstår att ge ett eget alternativ som är bättre än SD:s. Det märks väl i SD:s hårdare retorik att de har vind i seglen och att de vågar gå ut med vilken invandringsnivå och vilka invandrare de inte vill ha hit till Sverige.

På det här viset har vi snart en brun politik som är normaliserad och ett nöjt Sverigedemokraterna som har kommit ännu ett steg närmare sitt etniskt och kulturellt homogena Sverige.

I fokus, Krönikor

Att ta till vapen

juli 22, 2015 Redaktionen Motargument

Alla former av främlingsfientlighet, religionsförföljelse och terrorism måste bekämpas. Demokratin och de mänskliga rättigheterna behöver försvaras och förklaras.

Vi är alla medvetna om ISIS fruktansvärda dåd. Vi vet att soldater rekryteras i Sverige. Vi vet att terrorattacker kan komma, såsom i Danmark och Frankrike. Vi minns Taimour Abdulwahab.

Men när inhemska nationalister beväpnar sig orkar många inte ta det på riktigt allvar. Vi vill inte tro att de är farliga på riktigt. Vi vill inte se dem som organiserade. Vi vill att hotet ska komma utifrån. Det ska inte ha växt upp ibland oss.

På årsdagen för morden på 77 personer, i Oslo och på Utöya väljer vi att dela med oss av ett litet urval skärmdumpar, varav de flesta kommer från fora för sverigedemokrater.

Inte Svenska motståndsrörelsen.

Inte nazister.

Utan människor som identifierar sig med Sveriges tredje största parti.

Bilderna kommer från sidan Hvad vilja nationalisterna?.

I fokus, Krönikor

Förorts-Pride i blåsväder

juli 22, 2015 Helena Trotzenfeldt

Tidigare chefredaktören för SD-tidningen Samtiden, numera skribent på hatsajten Avpixlat, Jan Sjunnesson har skapat en egen Pride-parad, kallad Pride Järva, som ska gå genom diverse invandrartäta platser, som Husby.

Som argument hänvisas till en artikel av Per Pettersson, som skriver om hatet mot bögar i Husby. Sjunnesson menar att samhället måste ta ställning mot detta, och det har han förstås rätt i.

Men paraden har skapat starka motreaktioner, inte minst från RFSL, som med lika stor rätt inte tycker konceptet Pride ska kidnappas av muslimhatare med en agenda att förstöra. Per, som används av Sjunnesson som en sorts marknadsföring, har tydligt tagit avstånd från detta.

Sverigedemokraterna, som överlag alltid avskytt Pride, är nu mäkta upprörda över att ”vänstern” låter ”muslimerna” komma undan. Och så håller det på. Sjunnesson har skrivit ett synnerligen långt blogginlägg om hur dumma alla är och hur han minsann varit engagerad i frågan i åratal, och så kan det förstås vara. Inte alla sverigedemokrater är HBTQ-fientliga, även om partiet i stort har det anslaget.

Det blir än mer bisarrt när Avpixlats Mats Dagerlind, som ofta uttryckt sig homofobiskt, dyker upp insvept i en Pride-flagga, ivrig att föra sin nyvunna hjärtefrågas talan, enligt principen att fiendens fiende, där muslimer är fiender och HBTQ-personer är nästa led, är hans vänner.

Jag menar att egentligen är detta två frågor. Den första är: Har Sjunnesson et al rätt i sak? Ja, absolut. Det ska inte finnas platser i Sverige där inte Pride-tåg kan genomföras. Personligen tror jag dock att den som hoppas på äggkastning och bråk blir besviken. Min erfarenhet, efter att ha bott mitt i Jakobsberg i flera år, är att människor där överlag är öppna och trevliga och kommer att tycka att det är intressant att något händer. Jag tror att de som bråkat med Per och andra är en minoritet, som inte lär töras visa sig. Jag kan förstås ha fel. Jag hoppas inte.

Den andra frågan är också relevant. Om nu Sjunnesson brinner för HBT-frågor (utan Q, men ändå), och tillhör en grupp människor som jag vill påstå är den mest homofoba i Sverige, nämligen SD – varför börjar han då inte gräva där han själv står? Varför inte ta tag i sina egna först? Vi människor lyssnar avsevärt mer på de vi gillar än de vi vet avskyr oss. Så varför gå på muslimer när han har ett hästjobb att göra på hemmaplan?

Jag har följt Sjunnesson av och till rätt länge, och jag har aldrig sett honom ta en enda HBT-debatt.

Varför inte ordna en Pride-parad genom ett SD-fäste, där de har 40 procent? Det vore något. Det skulle verkligen kunna göra skillnad.

Bilden till höger är från Facebook-gruppen ”Vi som stödjer SD”. Där var Sjunnesson själv medlem tills för något halvår sedan. Han gick ur p g a den råa rasismen, vilket förstås hedrar honom, men han tog ingen debatt. Han satte aldrig ner någon fot.

Han agerade inte mot vare sig homohat eller rå rasism.

Det är därför svårt att känna något annat än att hans engagemang har ett helt annat syfte än att värna om HBTQ-frågor.

Det är synd.

Han hade kunnat gjort så mycket bra genom att ta striden internt.

Själv kommer jag inte att gå i hans tåg. Jag väljer den andra demonstrationen, om jag är kvar i Stockholmsområdet. Det goda med det onda är att nu händer det.

Järva har fått inte mindre än två Pride-event.

Ett för HBTQ-aktivister.

Ett för sverigedemokrater.

HBTQ-frågor i fokus? — Det är visserligen inte Sjunnesson som skriver, men han kommenterar. Är verkligen HBTQ-frågorna i fokus? Eller finns andra drivkrafter?

Ur en halalhatargrupp. I sammanhanget vill vi påminna om att halalslakt går till på samma sätt som övrig slakt i Sverige, förutom bönen och vändandet mot Mecka. Enda anledningen att lägga upp detta är en vilja att håna och trakassera muslimer.

I fokus, Krönikor

Flörtar KD med SD:s väljare?

juli 1, 2015 Redaktionen Motargument

Krönika av Polimasaren

Kristdemokraterna vill bekämpa ISIS genom att döma dem för landsförräderi, neka dem inträde till Sverige och genom att dra in deras pass. De har rätt i att något måste göras, men för att veta vad vi ska, och kan, göra så måste vi läsa på vad våra möjligheter är. Så hur är det med landsförräderi och att göra någon statslös? Vi tar en titt på de mänskliga rättigheterna, regeringsformen och svensk lag.

De mänskliga rättigheterna Artikel 15

Var och en har rätt till en nationalitet. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

Regeringsformen 7 §

Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem. Lag (2010:1408).

Brottsbalk (1962:700) 18 kap. Om högmålsbrott

1§ Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms, om det inte är högförräderi, för uppror till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Lag (2009:396).

Det verkar som om att Ebba Busch Thor vill bryta mot de mänskliga rättigheterna, regeringsformen och dessutom döma någon för landsförräderi trots att de brott de begått inte räknas som det brott som hon vill fälla dom för. Visst det måste göras nåt, men till att börja med kanske man ska ta och läsa på lite. Eller handlar det om populism? Kan det till och med handla om en flört med Sverigedemokraterna och deras väljare? Vid en snabb googling hittade jag en lag som hanterar hur vi ska behandla terrorister Lag (2003:148) om straff för terroristbrott.

Läs Aftonbladet om Ebba Busch Thor på SD:s önskelista

Artiklar

Sverigedemokraternas flyktingförslag bryter mot internationella lagar

juni 15, 2015 Malte Roos

Artikel av Malte Roos

Den 22 april, när flyktingkatastroferna i Medelhavet var som tydligast i folks medvetande, lanserade Sverigedemokraterna, genom en debattartikel i Svenska Dagbladet, ett förslag på hur EU skulle kunna motverka massdöden. Det här förslaget försvarade man senare i en debatt i Aktuellt. Förslaget går ut på att EU:s gränsbevakning ska vända båtarna på Medelhavet och skicka tillbaka dem dit de kommit ifrån, alternativt till ett annat land som man tecknat avtal med.

Denna praktik kallas push backs. SD säger sig hämta inspiration från Australien där detta system har varit i bruk i snart två år, och där även de migranter som lyckats ta sig fram till Australien förvägras uppehållsrätt och skickas istället till Papua Nya Guinea för att där få sin asylrätt prövad. De som bedöms ha flyktingskäl flyttar man istället till Kambodja. Sverigedemokraterna hävdar att Australien på så sätt fullföljer sina internationella åtaganden och att EU skulle kunna implementera samma system. Detta är inte sant.

Tvärtemot vad SD hävdar så har FN:s flyktingorgan UNHCR vid ett flertal tillfällen öppet kritiserat Australiens policy för att bryta mot sina internationella åtaganden, och vid ett tillfälle gick de så långt som att fördöma Australiens agerande. Även flertalet människorättsorganisationer fördömer Australien och hävdar att landet bryter mot de mänskliga rättigheterna genom sitt agerande.

Så vilka är Australiens, och EU:s, internationella åtaganden gällande flyktingar i de här fallen? Om vi bortser från EU-lagar, som inte gäller Australien och som SD i övrigt vill ändra för att kunna genomföra sin politik, så är det framförallt tre rättigheter som är relevanta för fallet: rätten att söka asyl, förbudet mot kollektiv utvisning, och principen om non-refoulement.

Rätten att söka asyl

Rätten att söka asyl finns inskriven i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och även indirekt i Flyktingkonventionen och i ett flertal andra internationella lagar. Det är en av världens äldsta principer med anor i antiken. Den innebär kortfattat att alla människor som befinner sig inom ett lands jurisdiktion har rätt att söka asyl i det landet och få sin asylrätt individuellt prövad i en rättssäker process. Om en människa sedan har asylrätt så är landet skyldigt att ge personen asyl.

Kollektiv utvisning

En grupp människor utvisas utan att staten tar hänsyn till deras individuella behov och rättigheter. De utvisas som medlemmar av en grupp, inte på individuell basis. Förbudet mot kollektiv utvisning finns bland annat med i Protokoll 4 artikel 4 av Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, och inbegriper förutom utvisning även förhindrande av människor att komma in i landet.

Principen om non-refoulement

Själva hörnstenen i internationell flyktingrätt. Den är formulerad i artikel 33:1 av Flyktingkonventionen och säger att: ”Fördragsslutande stat må icke, på vilket sätt det vara må, utvisa eller avvisa flykting till gränsen mot område varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning”. Den utvecklas vidare i Konventionen mot Tortyr, där artikel 3:1 slår fast att: ”Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr”. Utöver detta finns principen implicit inskriven i bland annat artikel 3 av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och betraktas även som jus cogens, det vill säga den högsta form av internationellt bindande lag som binder alla världens stater oavsett om de ratificerat avtalet eller inte.

Principen om non-refoulement innebär att ingen människa får avvisas innan de har fått sin asylstatus prövad. Vidare får ingen människa skickas tillbaka till en plats där hen riskerar att dödas, olagligen frihetsberövas, eller torteras eller utsättas för annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, eller riskerar att ytterligare skickas vidare till ett annat land där hen riskerar detta. Vidare slår UNHCR fast att:

”The prohibition of refoulement to a danger of persecution under international refugee law is applicable to any form of forcible removal, including deportation, expulsion, extradition, informal transfer or “renditions”, and non-admission at the border… This is evident from the wording of Article 33(1) of the 1951 Convention, which refers to expulsion or return (refoulement) “in any manner whatsoever”. It applies not only in respect of return to the country of origin or, in the case of a stateless person, the country of former habitual residence, but also to any other place where a person has reason to fear threats to his or her life or freedom related to one or more of the grounds set out in the 1951 Convention, or from where he or she risks being sent to such a risk.” (UNHCR: Advisory opinion on the Extraterritorial Application of Non-Refoulement Obligations under the 1951 Convention relating to the Status of Refugees and its 1967 Protocol, sida 3, vår betoning)

För att exemplifiera kan vi hänvisa till fallet Case of Hirsi Jamaa and other v. Italy, som 2012 togs upp i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, en domstol kopplad till Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och helt orelaterad till EU. Fallet rörde tvåhundra flyktingar, mestadels från Somalia och Eritrea, som försökte ta sig in i EU med båtar från Libyen i maj 2009. Båtarna stoppades av italiensk kustbevakning ute på havet, flyktingarna plockades upp och skeppades tillbaka till Libyen i enlighet med ett bilateralt avtal mellan Italien och Libyen. Italiens inrikesminister hävdade senare på en presskonferens, precis som SD och Australien gör idag, att detta räddade många flyktingars liv. Domstolen slog fast att Italien hade brutit mot förbudet mot kollektiv utvisning och mot principen om non-refoulement. Eftersom domstolen endast dömer utifrån Europakonventionen med dess protokoll, och dessa inte nämner rätten till asyl, så togs inte denna rätt upp i domstolen.

Sverigedemokraternas förslag är alltså att EU ska införa ett system som är snarlikt ett som redan har slagits fast av Europadomstolen som olagligt och i strid mot de mänskliga rättigheterna, och som tar inspiration av ett system som UNHCR och ett flertal människorättsorganisationer också har slagit fast är olagligt. En väldigt intressant ståndpunkt för ett parti som säger sig värna lag och ordning.

Artiklar

Avpixlat är, och förblir, en hatsajt

juni 2, 2015 Redaktionen Motargument

Artikel av Polimasaren

För ett år sedan fick den SD-nära hatsajten Avpixlat en ansvarig utgivare. Det rensades bland artiklarna och det ”anställdes” flera moderatorer. Allt för att verka seriösa. Har de lyckats? Nej, det är fortfarande en hatsajt. Under en artikel angående att asylsökande ska få lära sig borsta tänderna ordentligt flödar hatet ordentligt. Det är så man mår illa. Vad är det för konstigt med att vissa människor inte kan borsta tänderna med samma höga standard som vi gör här i Sverige? Har tandvården, och då menar jag den förebyggande tandvården, fungerat de senaste 20-30 åren i t ex Somalia? Landet har kallats laglöst och det har mer eller mindre varit ett inbördeskrig sedan början av 90-talet.Det hånas och hatas i stort sett hela kommentatorsfältet på flera hundra artiklar. Det tas upp flera argument för att dessa asylsökande inte ska få hjälp till självhjälp för det är det de handlar om. Dock baseras många av argumentet på ren rasism. En annan aspekt på det hela som de inte tänker på när de sitter framför sin dataskärm med Avpixlat som startsida är att om dessa människor får uppehållstillstånd så kommer det bli stora utgifter i framtiden om det inte görs insatser idag. Mats Dagerlind, Avpixlats trogna krönikör och som vi alla vet är mannen som sköter sajten är alltså dess ansvariga utgivare och den som ligger bakom sajten är ingen mindre än den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Kent Ekeroth. Här är ett axplock av dessa kommentarer och om dessa får vara kvar då vill inte jag veta vilka de 3 av 275 kommentarer de tagit bort är. Har klimatet på Avpixlat förändrats?En blogg som visar hur Avpixlat var innan de fick ansvarig utgivare: