Etikettarkiv: SD

SD:s populism synliggjordes

När Sverigedemokraternas partiledare var med i SVT:s utfrågning konfronterades han direkt med färska uttalanden där han påstod att asylinvandringen går mot rekordnivåer, baserat på Migrationsverkets statistik.



Programledarna påpekade för Åkesson att en stor del av den statistiken rör asylsökande från Ukraina, vilka Åkesson välkomnat till Sverige. Programledarna klargjorde att när man räknar av de som SD anser har rätt att söka skydd i Sverige blev det tydligt att det invandringstal som Åkessons sommartal framställts som exempellöst problematiskt egentligen handlade om cirka 5 000 asylinvandrare och 2 000 anhöriginvandrare, alltså totalt cirka 7 000 personer (jmf här), vilket tvärtemot vad Åkesson antydde är bland de lägsta nivåerna i modern tid.

Till sitt försvar ville Åkesson hävda att statistiken är missvisande. Han menade att en del av anhöriginvandringen (totalt ca 13 500) är kopplad till personer som tidigare haft asylrelaterade uppehållstillstånd. Att programledarna redan inledningsvis hade påpekat att anhöriginvandringen inkluderar flera olika kategorier hindrade inte Åkesson från att utan belägg (se t ex här) insinuera att asylrelaterad anhöriginvandring är dominerande.

Partiledaren lyfte återkommande fram bristen på självförsörjningskapacitet som ett centralt problem, även när han inkluderade arbetskraftsinvandringen i sin problembeskrivning. Han hävdade att många som fått avslag på sin asylansökan återvänder till Sverige med hjälp av arbetstillstånd. Problemet kvarstod, enligt Åkesson, eftersom inte heller dessa kan försörja sig och hamnar utanför samhället:

”…min huvudpoäng här är att när vi har en stor invandring från primärt mellanöstern och Afrika så är det väldigt ofta människor som inte kommer i arbete, som hamnar i ett evigt utanförskap, som blir bidragsberoende och inte blir självförsörjande och det är ett problem alldeles oavsett om de kommer hit som asylsökande eller anhöriga eller som då lågkvalificerad arbetskraft.” (cirka 10 minuter in i programmet)

Det finns strikta regler med krav på konkurrensmässig lön och självförsörjningskapacitet för att den arbetssökande ska beviljas uppehållstillstånd för att arbeta i Sverige. Att arbetskraftsinvandrare skulle hamna i utanförskap och sakna försörjningsmedel, såsom Åkesson hävdar, stämmer därmed inte.

Varför då föra en argumentation som syftar till att vilseleda? Åkessons parti har länge haft som främsta mål att förändra invandringspolitiken. Därför är det kanske inte så märkligt att de vägrar inse att denna hjärtefråga sedan länge avväpnats av regeringens omänskliga asylpolitik som innebär att antalet personer som vi erbjuder skydd är nere på historiskt låga nivåer.

En studie av hat

Krönika av C.S. Berglöv – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.


I höstas råkade jag av en händelse komma in på Sverigedemokraternas sida på Facebook. Jag läste inlägg efter inlägg; samma ton i hart när samtliga inlägg i alla ämnen. Indignerade inlägg – ‘Sverige är förstört’, lät det som en flodvåg av gnäll. Fastän Sverige alltid får placeringar vid toppen när det gäller livskvalitet, frihet och välfärd, i internationella mätningar. Det tycktes gått dem helt förbi.

Hm, tänkte jag, ska jag göra en helt ovetenskaplig undersökning och utgå ifrån mina värderingar och min människosyn? Det blev en subjektiv undersökning. Jag vill vara tydlig med att jag inte är ute efter att hävda det är någon sanning, utan jag vill bara påvisa symptomen som sverigedemokratiska partiet visar/visade upp i sina inlägg, inget annat. Jag gick inte längre in i någon av trådarna p.g.a att min miniräknare hade fått fnatt då.

Från den 1:a oktober till den 25:e i samma månad blev mätperioden. Jag kategoriserade de 7 olika grupper av sakfrågor som frekvent kom upp i deras inlägg, det bör påpekas att vissa inlägg blev multiprickade.


Detta blev utfallet:

  1. Populism 59 ggr.
  2. Grupp mot grupp 39 ggr.
  3. Konspiration 36 ggr.
  4. Hets mot invandrare/flyktingar/muslimer 34 ggr.
  5. Demonisering 28 ggr.
  6. Stad kontra landsbygd 19 ggr.
  7. Anti-miljö/klimat 14 ggr.

Det blev en studie av hat.
Var och en får dra sina egna slutsatser om Sverigedemokraterna.

https://www.facebook.com/sverigedemokraterna
https://freedomhouse.org/explore-the-map?type=fiw&year=2022


Krönika av gästskribent C.S. Berglöv – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.

Brist på reserver?

Motargument har tidigare granskat antal tomma kommunstolar för SD, politiska vildar och så vidare. Nu har vi räknat antal avgångna ledamöter i SD, där det ej funnits någon ersättare till denne. Vilket resulterat i en tom SD-stol.


Sverigedemokraterna har stor brist på medlemmar som kan tänka sig att företräda partiet som förtroendevald.

SD har hittills under nuvarande mandatperiod sett totalt 623 kommunfullmäktigeledamöter som avgått från sin post, i landets samtliga kommuner. Av dem har det inte existerat någon ersättare till hela 44 personer, vilket då resulterat i en tom stol i den kommunen. SD har även 1 riksdagsledamot som gått ur SD, men sitter kvar på sitt mandat i Sveriges riksdagshus som vilde.

Som jämförelse kan nämnas Vänsterpartiet som i valet 2018 fick 808 mandat, och 2 ledamöter har avgått som resulterat i 2 tomma stolar i kommunfullmäktige. V har även 1 riksdagsledamot som gått ur V, men som sitter kvar på sitt mandat i Sveriges riksdagshus som vilde.

Socialdemokraterna fick 3 752 mandat i kommunerna i valet år 2018. S har haft 944 valda ledamöter i kommun, landsting, riksdag som avgått. Till alla de personerna har det funnits ersättare som fyllt deras plats, och fortsatt föra väljarnas politik.

Procentuell jämförelse mellan SD och V går att göra, om hur stor andel tomma stolar som uppstår av att ersättare ej finns till en ledamot som avgår. Men det går inte att jämföra med S, eftersom inte en enda tom kommunfullmäktigestol eller politisk vilde existerar inom Socialdemokraterna i nuvarande mandatperiod.

SD fick 1 806 mandat i valet 2018 i hela Sveriges kommunfullmäktige. Av dessa har 34,5% avgått under mandatperioden. Av totala antal SD-mandaten i kommunerna är de totalt sett 64 tomma stolarna = 3,5%.

Utöver tomma stolar är minst 107 av SD:s kommunfullmäktigemandat ockuperade av en politisk vilde, som uteslutits ur SD, eller som själv lämnat SD. SD har alltså tappat kontrollen över nästan 9,5% av sina kommunfullmäktigemandat under denna mandatperiod.

I Vänsterpartiet är de 2 tomma stolarna endast 0,25% av deras samtliga kommunfullmäktigemandat.

Det finns även 1 tom stol där det valdes in en liberal, och 1 tom stol där det valdes in en miljöpartist.

Källa: www.val.se

Opinionssvepet

Motargument observerar nedåtgående trenderna för de partier i våra grannländer som tidigare sades ha fört in ”starka högervindar” i nordiska partipolitiken. Har de medvind denna sommar?


Danmarks Folkeparti fick i senaste valet, 2019, 8,7% av räknade rösterna. De har sedan dess sjunkit i väljarstödet, till under 6% hittills under sommaren, men som allra lägst nu i en opinionsundersökning i juli på 1,7%.

Finlands Sannfinländarna hade en stark uppgång efter de klarade av den interna maktkampen och konkurrensen från avhopparna ”Blå Framtid”. Sannfinländarnas bästa valresultat var 2011 med 19%, de upplevde ett starkt uppsving fram till december 2019 då de låg i genomsnitt kring 23,5%. Sedan dess har de sakta glidit neråt, för att nu sväva kring 14,5-15,5%.

Norges Fremskrittspartiet ligger just nu denna sommar och bubblar kring ett ungefär genomsnitt som är i linje med deras senaste valresultat 12-13% i 2019.

Bästa valresultat någonsin för norska Fremskrittspartiet är 22,9%, år 2009.

Hur går då trenden för svenska Sverigedemokraterna? Den är faktiskt liknande som för våra nordiska grannars högerpopulister. De låg i december 2019 vid ett genomsnitt av alla opinionsundersökningar kring 25,4%. Under karantäntiden har de dalat svagt hela tiden ner till ett genomsnitt vid ungefär 17,5%.

Bästa valresultat någonsin fick SD i riksdagsvalet 17,53%, september 2018. Kommer de verkligen kunna slå det i september 2022?

SD anno 1996

Detta är från SD:s tidning 1996, när Åkesson hade varit med i över ett år:

”Vårt land skall ännu en gång bli civilicerat för våra efterkommande generationer i tusentals år. För att detta skall kunna ske måste det mångkulturella samhället med kraft förhindras, och vi måste alltid vara medvetna om, att land, språk, kultur, ras och religion är oupplösligt förenade, och är förutsättningen för ett lands och dess befolknings överlevnad. Vi får inte heller glömma att när tiden är mogen ställa vårt eget pack i regering och riksdag inför riksrätt för landsförräderi och där de får redogöra för alla brott och stölder som de gjort sig skyldiga till mot Sveriges befolkning under alla gångna år.

Till slut önskar jag ett fortsatt framgångsrikt år 1996 för vårt parti och dess ledning och att vi så fort som möjligt kan kasta ut våra förbrytare ur regering och riksdag och få dit människor, som tänker mindre på egna tillskansade förmåner än på vårt land och dess befolkning.”

Den som skriver heter Börje och ansvarig för tidningen heter Torbjörn Kastell. Han var en central figur i SD och hade också ansvaret för partitidningen på 1990-talet.

Under hans tid var judarna fortfarande det stora ”hotet”, inte muslimerna, vilket också märktes i hans antisemitiska retorik om bl a Bonniers.

Som synes hade han inte heller några som helst problem att det i SD-kuriren öppet talades om ras.

Alltså ett år efter att Åkesson blivit medlem.

Kastell var också noga med att inpränta hur viktigt det var att skilja mellan vad man kunde säga internt och hur man måste formulera sig utåt.

I ett mejl 2004 gav han några exempel på dessa omskrivningar. Detta är en del av det grundläggande kamouflage som präglar hela partiet. Allt för att inte skrämma bort vanligt folk och för att dölja de verkliga planerna:

”Man säger inte ”sparka ut svartskallarna”, man säger till exempel ”verka för repatriering av etniska främlingar och kriminella eller icke assimilerbara element”.

Man säger inte att man skall ”hänga landsförrädarna” man säger att man skall ”utkräva ansvar av de politiker som agerat i uppenbar strid med sitt lands intresse”.

Man säger inte ”bögarna tillbaka i garderoben” man säger ”Bevara kärnfamiljen”.

Så skriver SD:s partisekreterare 2004. Strax innan Åkesson tar över som partiledare.


Källor:

SD-kuriren nr 27, 1996

Expressen: ”Experterna: SD har blivit smartare”

Varför detta fokus på muslimska friskolor?

Richard Jomshof (SD) har varje år sedan 2018 lämnat in en motion där han gör gällande att specifikt muslimska friskolor ska förbjudas. Till stöd för motionen använder Jomshof några indicier gällande missförhållanden i några muslimska konfessionella skolor. Jomshof sopar inte framför egen dörr innan han blint slår ut mot muslimska skolor vars indicier ofta visar sig vara rena missförstånd och ibland direkta lögner.


På SD:s sociala medier görs återkommande inlägg om att de vill förbjuda muslimska friskolor.

Som argument i den återkommande motionen använder Jomshof Skollagen 1 kap. 6 §, 7 §. I den första paragrafen läser vi:

Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. (Källa: Riksdagen.se)

I Skollagen 1 kap. 7 § läser vi:

Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell.

Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt. (Källa: Riksdagen.se)

Det Jomshof tydligen har missat är det andra stycket i 7 §. Det står klart och tydligt att fristående skolor får ha konfessionella inslag om den undervisningen är frivillig. Om inte dessa undantag fanns med i lagens utformning skulle exempelvis inte samiska skolor få existera, ej heller kristna friskolor. Pennalism har varit ett stort bekymmer i alla friskolor då elever inte vågar vittna om missförhållanden och rektorerna menar att det aldrig rört sig om misshandel utan endast en del i strukturen där nykomna elever ska förstå att acceptera en viss hierarki. Vi minns kanske händelserna som utspelade sig i ishockeylaget Växjö Lakers.

År 2025 fanns det 64 konfessionella friskolor i grundskolan, samt sex konfessionella friskolor på gymnasienivå. Av dessa 69 konfessionella friskolor var 60 kristna, en judisk och nio muslimska.

Jomshof vill förbjuda enbart muslimska friskolor. Han har inte tänkt över konsekvenserna om hans motion går genom. Det går inte att bara stänga ner de tre muslimska friskolorna utan man måste formulera lagen så att den slår lika på alla konfessionella skolor. Allt annat är rasism och dubbelmoral.


Källor

Friskolorna riksförbund: Konfessionella skolor

Riksdagen: Motion 2025/26:571 av Richard Jomshof (SD), Förbud mot muslimska friskolor

P4, Växjö Lakers

Skollagen, kap. 1 6 §, 7 §

SD-vildar, ett år före valet

Motargument har tidigare publicerat hur många invalda i hela landets kommunfullmäktiges salar och stolar som blivit partipolitiskt oberoende eller gått över till annat parti. Nu uppdateras statistiken i slutet av november 2021.


Det är mindre än ett år kvar till nästa ordinarie valdag i Sverige.

Det är just nu: 100 politiska vildar, vilka har antingen sparkats ut ur SD och sitter kvar på sin stol i sin kommunfullmäktige, eller har gått ur SD, men trots det sitter kvar och ockuperar en SD-stol som partipolitiskt oberoende ”vilde”.

Vår sammanräkning och sammanställning har använt Sveriges kommuners egna offentliga uppgifter om politiker som valts in för SD, och som registrerat sig som partilös eller gått över till annat parti. Det kan eventuellt vara ytterligare oberoende eller uteslutna, som vi ej upptäckt.

Det ser alltså återigen ut som om att SD kanske slår nya rekord i antal politiska vildar och tomma stolar.

(tillägg den 25:e november: utöver räkningen här ovan verkar det som att två politiker från M har hoppat av i Tingsryd kommun, blivit partioberoende, politiska vildar, men gått med i SD.)

Källor:

Valmyndigheten, www.val.se

Respektive kommuns officiella, offentliga webbsida har använts för att räkna politiska vildarna. (Mora kommun och Ovanåker kommun var otillgängliga att granska på grund av tekniska skäl med deras websidor)

Motarguments oändliga historia om vildar och tomma stolar för SD

Björn Söder (SD) och svenskheten

Eftersom Björn Söder återigen (den här gången i Kristianstadsbladet 26 oktober) hävdar att han aldrig sagt att judar och samer i Sverige inte samtidigt kan vara både svenskar, och judar eller samer, vill jag förklara varför han inte bara sagt just detta, utan varför det också är ett resonemang fast förankrat i Sverigedemokraternas principprogram.


Till att börja med måste man förstå att i Sverigedemokraternas språkbruk, är ”nation” inte en nationalstat, eller ens människorna som är medborgare i en nationalstat: I SD:s språkbruk är ”nation” ett etniskt homogent folk.

En medborgare i nationalstaten Sverige är alltså inte alls självklart tillhörig det SD menar med ”den svenska nationen”.

Sverigedemokraterna  skiljer  på medborgarskap i  den  svenska staten  och  tillhörighet  till  den  svenska nationen,  men  anser samtidigt  att  alla medborgare oavsett  nationstillhörighet  skall  vara lika inför lagen och  ha samma rättigheter och  skyldigheter.
Ur Sverigedemokraternas principprogram 2019, avsnitt 5 ”Sverigedemokraterna och nationen”

Enligt SD:s principprogram kan man bara vara tillhörig den svenska nationen om man känner större lojalitet med den, än med någon annan.
Man måste också leva ”i enlighet med den svenska kulturen” och se ”den svenska historien som sin egen”.

Svenska judar och samer som känner lika stor eller större lojalitet med sin judiska eller samiska identitet som med sin svenska, platsar därför inte i SD:s svenska nation.

De får heller inte leva i enlighet med judisk eller samisk kultur, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Och de måste betrakta den svenska historien, inte den judiska eller samiska historien, som sin egen, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Kort sagt: de måste vara fullständigt assimilerade till den svenskhet som SD definierar, och radera sin judiska eller samiska identitet, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Så vad sade då sade Björn Söder egentligen, i den där intervjun i Dagens Nyheter 14 december 2014? För att inte rycka hans ord ur sitt sammanhang, väljer jag att visa utdrag ur intervjun:

För att sammanfatta, säger Björn Söder i intervjun att han

  • skiljer mellan medborgarskap och nationstillhörighet
  • menar att det finns människor i Sverige som tillhör den judiska eller samiska nationen
  • tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet
  • inte tror att man kan tillhöra två nationer samtidigt

Detta är alltså tankar direkt hämtade ur SD:s principprogram, tankar som fortfarande idag har lika central plats i Sverigedemokraternas ideologi som de hade 2014.

Det är ingen felsägning.
Det är ingen felcitering.
Det är inte taget ur sitt sammanhang.

Detta är SD:s ideologi.

Recension: Anteckningar från kulturkriget

Sociala, kulturella och icke-ekonomiska frågor som rör humanitär invandring, identifikation och religion får allt större betydelse och uppmärksamhet efter 2015 års flyktingsituation. Tidigare skrev jag recension om boken ”Sverigevänner” av Jonathan Lundberg. Den handlade om ”nätkriget” och om det som kallats för ”kulturkriget” — att den politiska debatten i Sverige förändras. En ny bok som kommit nu, beskriver den utvecklingen: ”Anteckningar från kulturkriget” av Andreas Johansson Heinö, verksam på Timbro. 


Heinös bok handlar framför allt om vad begreppet kulturkrig innebär och hur olika politiska aktörer som socialister och konservativa agerar i samhällsdebatten. Boken tar upp aspekter som migration, mångkultur, svenskhet, nationalism, liberalism och mycket annat. När det kommer till rasism så skriver Heinö till en stor del om Sverigedemokraternas utveckling. Här menar författaren att SD egentligen inte har gjort något ideologiskt skifte eftersom partiet har kvar tidigare ambitioner på sin agenda, inklusive att på ett rasistiskt och kulturistiskt sätt göra det svårare för människor att kunna bli svenskar. Rasismskandalerna förekommer fortfarande och SD även idag ett parti som ser mångkulturen och invandringen från i synnerhet muslimska länder som ett existentiellt hot mot nationen. 

En annan viktigt och intressant poäng med boken är hur Heinö beskriver begreppet identitetspolitik, inte minst med tanke på att begreppet ofta tenderar att tolkas som något ”vänster”. Det beror på begreppet identitetspolitik är mångfacetterad och författaren ger olika exempel på hur olika rörelser med olika ideologier har använt sig av identitetspolitik och kommunikation om identifikation. På det sättet framgår i boken hur identitetspolitik kan vara olika, att den till exempel både kan vara rasistisk och anti-rasistisk. Författaren själv menar att stora delar av kritiken mot identitetspolitiken är befogad eftersom aspekter som hudfärgsbaserad kvotering är befängd liksom att etniskt avgränsade ”satsningar” och ”projekt” ofta har dåliga och kontraproduktiva resultat. 

Heinö menar bland annat att identitetspolitiken har varit nödvändigt för olika minoritetsgrupper att kämpa för sina rättigheter samt agera emot förtryck. Ett exempel på det är rörelsen Black Lives Matter som enligt författaren attackerar hjärtat av de västerländska demokratierna och väcker existentiella frågor om tillhörighet och jämlikhet eftersom det även handlar om vilka normer och bilder som bör tillåtas i det offentliga rummet. Heinö menar också att antirasistiska rörelser som BLM tenderar dock att rymma motstridiga ideal och ibland oacceptabla metoder som våld, ”gatans parlament” och synsätt att ”dom andra” som vita bär en kollektiv skuld. 

Mycket av boken handlar även om statens funktion, liksom när det kommer till nationalstaten. Här menar författaren att ur ett minoritetsperspektiv har nationalstaten varit både det bästa och det sämsta som har hänt eftersom dess funktion har å ena sidan handlat om att bedriva intolerans, förtryck och rasism samt å andra sidan att tillämpa minoriteters rättigheter, mångkulturell policy och främja tolerans. Det är därför som minoritetsrättigheter är så centrala i en liberal och konstitutionell demokrati för att majoritetens omedvetna eller medvetna viljan till förtryck ska kunna hindras. 

Författaren poängterar också att aktörer som är emot nationalism, populism och rasism måste bli bättre på att både bemöta motståndarna samt extremisterna och även utforma bättre visioner, politik och lösningar. Inte minst genom vikten av författningspatriotism och bättre integrationsåtgärder.

En av bokens främsta styrkor är att den förklarar varför det politiska ”kulturkriget” är skadligt och farligt för öppna och demokratiska samhällen. Boken bör läsas av alla som är antirasister i Sverige för att förstå bättre om vad som sker och vad som bör göras under 2020-talet. 

Boken finns att köpa hos Timbro förlag.

Jomshof (SD) motionerar: ”Förbud mot heltäckande muslimsk slöja”

Sverigedemokraternas Richard Jomshof är kanske den i partitoppen som oftast uttrycker sitt muslimhat. I en motion signerad Jomshof 29 september 2021 uttrycker han att han vill se ett förbud mot heltäckande muslimsk slöja. Ett sådant förbud bryter mot två nu rådande lagar: diskrimineringslagen och Europakonventionen, vilken är överordnad svensk lag. Detta innebär i praktiken att ett förbud enligt motionen är olagligt så som lagarna står skrivna idag.


I motionen läser vi bl a följande:

”Det är av största vikt att vi försvarar våra demokratiska, kulturella och sekulära värderingar mot alla försök att bekämpa dessa. Ett led i detta är att vi förbjuder den heltäckande och kvinnoförtryckande slöjan på alla offentliga platser.” (Källa: Riksdagen.se)

Det är sjätte gången som Jomshof lägger motionen om att han vill se ett förbud mot heltäckande muslimsk slöja. I motionen argumenterar han utifrån att det finns motsvarande förbud i Danmark, Frankrike, Belgien, Lettland och Österrike. Vi på Motargument har berört ämnet slöjförbud vid ett flertal tillfällen. I länken här finner du dessa artiklar. Bl a tas den dom i EU-domstolen gällande ett ärende i Belgien om slöjförbud på en arbetsplats. Många har missuppfattat domen. Det finns en föreställning om att det inte finns några hinder mot t ex slöjförbud. Föreställningen har i förlängningen kommit att innefatta även krav på handhälsning och förbud mot att be på arbetstid.

Märk väl att Jomshof väljer att understryka att det är specifikt ”muslimsk” slöja han åsyftar. Detta är troligtvis ett medvetet förfarande. Det finns två nu rådande lagar i Sverige som förhindrar ett förbud mot heltäckande muslimsk slöja på alla offentliga platser.

1. Diskrimineringslagen

Vi saxar följande ur diskrimineringslagen 1 kap. 3 § och 4 §:

”Lagen är tvingande

3 §   Ett avtal som inskränker någons rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag är utan verkan i den delen.

Diskriminering

4 §   I denna lag avses med diskriminering

1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet” (Källa: Riksdagen.se)

2. Europakonventionen står över svensk lag och ingår i regeringsformen

Europakonventionen utgör svensk lag sedan 1995. Europakonventionen är överordnad svensk lag, och ingår därmed i den svenska grundlagen. Detta innebär att det i princip är omöjligt för Sverige att göra ändringar i denna lag. Det innebär också att eventuella förändringar i skollagen respektive diskrimineringslagen som strider mot Europakonventionen inte går att genomföra. Europakonventionen ingår i regeringsformen.

I regeringsformen 1 kap. 2 § läser vi följande:

”2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

[…]

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Vi saxar följande ur regeringsformen 2 kap. 1 §:

 6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion (Källa: Riksdagen.se)

I regeringsformen 2 kap. 12 § hittar vi följande stycke:

12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408). (Källa: Riksdagen.se)

I regeringsformen  2 kap. 19 § läser vi följande om Europakonventionen:

”19 § Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lag (2010:1408).” (Källa: Riksdagen.se)

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att ett förbud mot heltäckande muslimsk slöja på offentlig plats strider mot två nu rådande lagar. I första hand strider ett sådant förbud mot diskrimineringslagen. Eventuella ändringar i diskrimineringslagen som strider mot Europakonventionen kan inte genomföras. Vidare strider ett förbud mot heltäckande muslimsk slöja på offentlig plats mot Europakonventionen. Europakonventionen är överordnad svensk lag, och är således en grundlag och ingår dessutom i regeringsformen. Sverige får inte på egen hand ändra en enda bokstav eller ett enda kommatecken i Europakonventionen.

Jomshof har motionerat om förbud mot heltäckande muslimsk slöja på offentliga platser vid inte mindre än sex tillfällen. Hittills har motionen, som varit nästintill identisk vid alla tillfällen, avslagits. Mot bakgrund av att förslaget om helförbud mot slöja på offentliga platser bryter mot två nu rådande lagar, är det troligt att Jomshof får avslag på detta förslag en gång till.