EU har en gemensam migrations- och asylpakt som fastställer att varje medlemsstat har ett ansvar och ska ta emot ett visst antal asylsökande. Tidöregeringen meddelar under en pressbriefing om migrationen 2023 att Sverige nu gör gemensam sak med flyktingfientliga Ungern då de aviserar att de vill köpa sig fria från asylsökande.
EU-länderna har, efter flera års förhandlingar, enats om en gemensam migrations- och asylpakt. Länder som vägrar ingå i det obligatoriska omfördelningsprogrammet av asylsökande kan köpa sig fria. Sverige säger sig nu vara berett att betala avgiften på minst 20 000 euro, motsvarande 224 000 kronor, per asylsökande för att slippa ta emot flyktingar. Om Sverige ska köpa sig fritt från alla 13 000 flyktingar som beräknas söka asyl 2024 kommer notan (med nuvarande växelkurs) att landa på 2,9 miljarder kronor.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) utvecklar:
– Det är värt ett ganska högt pris för att säkerställa att vi har en hållbar invandring. (Källa: DN.se)
Sverige har tidigare varit drivande i arbetet med att det ska finnas en ansvarsfördelning på asylsökande för att minska trycket på de länder som tar emot flest asylsökande. 2023 beviljade Sverige det lägsta antalet uppehållstillstånd av asylskäl under hela 2000-talet. Malmer Stenergard tar gärna åt sig av ”äran” för minskningen, trots att inga större beslut trädde i kraft förra året. Hon menar att Tidöregeringen via en bred internationell informationskampanj skickat tydliga signaler om att Sverige inte är intresserat av att ta emot asylsökande:
– Migranter är välinformerade och vi har varit väldigt tydliga med att vi genomför ett paradigmskifte. Vi har redan fått en hel del regeländringar på plats och mer kommer. Sådant spelar roll för var människor söker sig. (Källa: DN.se)
Åtstramningen av den svenska asyl- och migrationspolitiken påbörjades av den förra regeringen efter flyktingkrisen 2015-16.
Det nya beskedet om att köpa sig fri från flyktingmottagande har mött kritik, bl a från Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Jonny Cato:
– Att Sverige ska gå samma väg som Ungern och köpa sig fria från ansvaret att ta emot sin del av flyktingarna är ett nytt lågvattenmärke. Ska EU ha en gemensam migrationspolitik behöver alla länder ta ett gemensamt ansvar och inte köpa sig fria. (Källa: DN.se)
Att Sverige väljer att betala sig fritt från flyktingar är ett naturligt steg i det s k ”paradigmskiftet” som den nuvarande regeringen och SD genomför på flera fronter. Tidöregeringen har tydligt visat att deras hjärtefrågor är asyl, migration, kriminalitet och medborgarskap.
Detta är tre personer som just nu befinner sig i Sverige. Till vänster människorättsaktivisten och feministen Asma Baloch, i mitten Mardin (bara 17 år) som jag skrivit om tidigare och som är eftersökt av Iran för sitt engagemang i revolutionen. Till höger Fardin Muhammed Samani som också deltagit i protester mot Irans regim. Förra året avrättade Iran över 800 personer, varav många unga män som deltagit i stöd för landets kvinnor.
Det är i princip säkert att dessa tre, och eventuellt ytterligare andra politiska flyktingar från Iran, kommer att avrättas om de utvisas tillbaka till Iran. Trots detta har Migrationsverket avslagit samtligas ansökningar om asyl och menar att skyddsbehovet är överdrivet. Igår försökte Asma ta sitt eget liv för att undvika utvisning. Mardin är som sagt minderårig, han har flickvän och stödfamilj i Sverige och vill inget hellre än att stanna här och gå klart sin utbildning. Fardin har fru i Sverige och ett barn som är fött här som han vill kunna stanna och ta hand om. Inget av detta spelar någon roll för svenska myndigheter.
Det vore lätt att skylla allt på SD:s påverkan men faktum är att i princip alla partier i riksdagen under snart 10 år propagerat för en allt strängare invandringspolitik. Visst har SD hetsat på det ytterligare och de är fortfarande inte nöjda, trots att vi nu har EU:s striktaste regler och utvisar absolut flest asylsökande. Tiden då Sverige kunde kalla sig för världens samvete är sedan länge förbi. Idag är vi djävulen på de andra ländernas axlar som säger att det är okej att stänga gränser och döma människor till döden genom att vägra ge asyl.
Jag vill se en annan framtid. Jag vill se dessa tre aktivister som kämpat för alla människors rätt att leva och forma sina liv som de vill få möjligheten att fortsätta sin viktiga kamp i trygghet. Detta är dock inte möjligt så länge folk verkar helt oförmögna att förstå att när reglerna hårdnar om vem som ska kunna få asyl så är det människor som dessa som drabbas. Inte bara ”potentiella kriminella” som SD försöker påstå.
I ett möte med riksdagsjournalisterna gör migrationsminister Maria Malmer Stenergard, Moderaterna, uttalanden om Sverigedemokraternas politik som ger sken av att ytterligare närmanden till SD är nödvändiga för M:s överlevnad:
– Det är bara ett parti som har trovärdighet i migrationsfrågan utifrån det perspektivet att man har stått fast länge i sin position. (Källa: Aftonbladet)
– Min analys är att de låg i takt med folket. Folket skrek efter förändringar i migrationspolitiken men övriga partier vägrade att ta i den frågan. (Källa: Aftonbladet)
– När SD vann mer mark så blev det ännu mindre bekvämt för partiet att ta i frågan, det är extremt olyckligt. (Källa: Aftonbladet)
2018 uttalade sig nuvarande statsminister Ulf Kristersson (M) om hur han då såg på SD:
– Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD. (Källa: Aftonbladet)
Sedan dess har mycket hänt vad gäller M:s relation till SD. För varje år har M närmat sig det parti som de lovat att inte ens samtala med. Berömmet från Malmer Stenergard riktat mot SD är ytterligare ett bevis på att det med största säkerhet inte längre finns någon gräns för hur omfattande ett samarbete med SD kan vara. I enlighet med strategin att polera SD och deras politik har Kristersson med jämna mellanrum talat vackert om att SD har förändrats, och att de har blivit mer seriösa.
Moderaterna, samt övriga partier i regeringen (framför allt Kristdemokraterna), har förflyttat gränserna från att inte vilja ha något som helst att göra med Sverigedemokraterna till att ingå fullskaligt samarbete med dem. Om Tidöpartierna skulle vinna nästa val kommer vi med största sannolikhet få se SD i regeringen. Kanske kommer vi då också att få se en sverigedemokratisk statsminister.
”Invandringskritiker”, rasister och högerextremister talar gärna om s k ”massinvandring”. Narrativet, som också blivit en myt, går ut på att det främst är flyktingar och deras anhöriga som beviljas uppehållstillstånd. Myten är del av konspirationsteorierna om folkutbytet och Eurabia.
SD-kopplade nätbloggen Samnytt har gjort en re-write på f d SD-politikern Thoralf Alfssons blogginlägg om uppehållstillstånden 2023.
I sin re-write sprider Mats Dagerlind på Samnytt myten om att anhöriga till asylsökande beviljas massor av uppehållstillstånd. Han specificerar siffrorna på anknytning som ”anhöriga till asylsökande”. Alfsson däremot specificerar inte siffran om anknytning.
Motargument har tidigare presenterat hela statistiken, där också underkategorierna inom anknytning redovisas. Av de 25 510 som beviljats uppehållstillstånd på anknytning har 2 114 uppehållstillstånd beviljats anhöriga till asylsökande. Dagerlind extrapolerar alltså med drygt 93%.
Samnytt är agendastyrd. Artiklar som Dagerlinds bekräftar att den SD-kopplade nätbloggen sprider ett narrativ om påstådd ”massinvandring”. Dagerlind drar sig inte för att extrapolera siffror. Jag har uppmärksammat honom på detta, men har hittills bemötts med tystnad.
Jag är medveten om att massmedia och den vanliga människan ofta fokuserar på händelser som sker i vår fysiska eller psykiska närhet. Men jag önskar att vi skulle kunna tänka bredare och inse att det finns mycket mer i världen än bara den svenska ekonomin, gängkriminalitet och krig i Ukraina och Israel.
De krig som i Sverige uppmärksammats mest de senaste åren är kriget i Ukraina och kriget mellan Hamas och Israel. Detta beror till stor del på nyhetsredaktioners prioriteringsordning ”störst-kris-visas-först” och en närhetsprincip. Det senare kan beskrivas med att massmediakanaler prioriterar upp händelser som sker geografiskt och/eller psykiskt närmre tittarna och läsarna. Men sett över tid tenderar massmedial, och samhällelig uppmärksamhet dala. Man är alltid närmast sig själv och sina intressen. Detta är en naturlig, och samtidigt egoistisk världsbild.
I samhället, på arbetsplatser och släktträffar talades det vitt och brett om Rysslands invasion av Ukraina. Numera nämns det kriget utifrån devisen: ”glöm inte Ukraina”, då människor och massmedia nu är fullt upptagna med att lägga fokus på kriget mellan Hamas och Israel, eller nästkommande stora kris. Vi ska komma ihåg att dessa pågående krig är värre än någonsin, och de kommer tyvärr pågå lång tid framöver.
Däremellan sker i förbigående rapporteringar om naturkatastrofer, förtryck, andra krig, konflikter runt om i världen.
Det finns massor av krig, konflikter och naturkatastrofer som media lägger oproportionerligt lite tid på. Många människor lever under förtryck och i förföljelse. Det är mycket begärt av oss vanliga människor att vi förväntas ha koll på alla dessa oroshärdar runt om i världen.
Många är kanske inte medvetna om att det pågår brutala och utdragna krig i bl a Sudan, Jemen, Thailand och Turkiet. Miljontals människoliv har spillts och många fler kommer tyvärr att dödas. Mångdubbelt fler människor har tvingats fly sina hem. Majoriteten av dessa är kvar i sitt hemland som internflyktingar. Bristen på humanitär hjälp i form av bl a rent vatten, sjukvård och mat är överväldigande.
Det finns även de som tror att kriget i Syrien är över och att terrorn, förföljelsen och förtrycket i Afghanistan inte finns eftersom det sällan talas om. Andra länder och regioner där det görs avkall på mänskliga rättigheter och ständigt pågår konflikter, förtryck och naturkatastrofer är Venezuela, Colombia, Centralamerika, stora delar av Afrika, Mellanöstern samt i många regioner i Asien.
Antalet klimatflyktingar världen över ökar drastiskt. En prognos från Världsbanken indikerar att 143 miljoner människor kommer vara klimatflyktingar från Latinamerika, södra Asien och Sub-Sahara (söder om Sahara) vid år 2050 pga klimatförändringarna.
110 miljoner människor världen över befinner sig idag på flykt från sina hem. De flesta är placerade som internflyktingar, dvs i flyktingläger i det egna hemlandet. Syrien, Afghanistan och Ukraina är de ursprungsländer där flest människor har flytt sina hem.
Det är alltför lätt hänt att vi hamnar i ett vakuum, vår egen bubbla, lyssnar med halvslutna öron på nyheterna. Vi förfasar oss, men i nästa stund blundar vi och går vidare i våra liv som om ingenting hänt. Inte ens närhetsprincipen kan göra något åt det.
Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,2% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.
I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:
”Sverige är inte hela världens socialkontor”.
Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.
I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och det beror på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:
19% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. Knappt 0,3% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.
Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.
Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.
I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.2023 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl under 2000-talet.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2023 var asyl-/flyktinggrundade.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 102 139 uppehållstillstånd under 2023. Dessa fördelar sig enligt följande:
1/18 av uppehållstillstånden går till utomeuropeiska flyktingar
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 16 810 + 2 114 + 1 149 personer = 20 073 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd 2023 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 000. Medan den totala siffran på 2023 års beviljade uppehållstillstånd är 102 139. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 5 810. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 6 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 18: 1/18.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
Motargument har under flera år fortlöpande redovisat statistik från Migrationsverket. Orsaken är att vi vill att människor ska ha tillgång till korrekt fakta i den migrationspolitiska debatten. Vi vill också att våra artiklar ska ge ammunition mot mytspridning och falska antaganden vad gäller migrationen till Sverige.
Totalt beviljades 102 139 uppehållstillstånd under 2023. Dessa fördelar sig enligt följande:
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 16 810 + 2 114 + 1 149 personer = 20 073 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd 2023 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 000. Medan den totala siffran på 2023 års beviljade uppehållstillstånd är 102 139. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 5 810. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 6 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 18: 1/18.
2023 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl under 2000-talet.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete. 2023 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl under 2000-talet.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2023 var asyl-/flyktinggrundade.
Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 102 139 uppehållstillstånd under 2023. Dessa fördelar sig enligt följande:
1 av 5 uppehållstillstånd är asyl- och flyktinggrundat
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 16 810 + 2 114 + 1 149 personer = 20 073 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd 2023 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 000. Medan den totala siffran på 2023 års beviljade uppehållstillstånd är 102 139. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 5 810. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 6 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 18: 1/18.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sverige historiskt sett hittills beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 58 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså nästan tre av 5: 3/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2021 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2022 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid två av fem: 2/5.
Trenden de senaste åren är att andelen sjunkit år efter år. Siffrorna sjönk i såväl faktiska antal som i procentandel. Mellan 2016-2021 (en femårsperiod) hade andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats. Under 2022 ökade andelen till ”rekordnivåer”. Detta har delvis sin orsak i att det pågår ett krig i Ukraina, vilket har medfört att miljontals flyr landet. Hittills under 2023 har andelen minskat igen. Det har också delvis sin orsak i att svensk asyl- och migrationspolitik har stramats åt under senare år.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
Den nya EU-pakten för asylmottagande innebär färre flyktingar till Europa och Sverige. Effekten av pakten är att resandet inom EU:s gränser kommer att minskas. Det inrättas s k ”asylläger”, och det banas väg för snabbare beslut och är enklare att få asylsökande att återvända. En liten kvot av asylsökande ska fördelas på EU-länderna, och Sverige har skickat ut tydliga signaler och deklarerat att inte ta emot några av dessa människor.
Den nya migrations- och asylpakten är en samling förordningar och policys med det påstådda syftet att skapa mer rättvis, effektiv och hållbar migrations- och asylprocess för EU. Den är framtagen för att skapa möjligheter för en gemensamt förhållningssätt till migration och asyl, som uppges utmärkas av solidaritet, ansvar och respekt för mänskliga rättigheter. Den nya migrations- och asylpakten kommer att börja gälla någon gång under 2024.
Vad blir konsekvenserna av den nya EU-pakten för asylmottagande?
Fler gränskontroller i EU upprättas. Det blir fler begränsningar för asylmottagande: EU kommer helt enkelt att försvåra asyl. Detta i sin tur leder till att EU tar emot färre asylsökande. Konsekvensen av det blir naturligtvis att såväl antalet internflyktingar som flyktingar i flyktingläger i närområdet överbelastas. Det blir svårare för nödställda att fly sina hemländer eller hemregioner. Det finns inte längre någon plats för dessa människor att ta vägen. Behovet av plats kvarstår, men resurserna för att erbjuda plats minskar.
Fokus för EU-länderna ligger på att människor som söker asyl ska återvända till sina hemländer, eller till flyktingläger i hemlandet eller närområdet. Alla ”irreguljärt” inresta placeras i ankomstläger vid EU:s yttre gräns, där de kommer att screenas. Detta är i praktiken ett förvarstagande. Asylprocessen, med färre rättigheter, snabbas upp med ett snabbspår. Detta snabbspår är sannolikt likställt med ett slag avslagsspår, vilket kommer att väcka frågor om rätten till rättvis prövning. Hela processen ska ta max 12 veckor. Vid avslag hamnar den asylsökande direkt i återvändandeprocedur, också den ska ta max 12 veckor.
Asylsökande som söker sig vidare från första EU-land ska skickas tillbaka dit de kom ifrån senast. Principerna i den s k Dublinförordningen kvarstår i princip. Detta betyder i korthet att flyktingar inte själva kan bestämma vilket land som ska hantera deras asylansökan. Gränsländerna har mandat att avgöra vad som bedöms vara ”säkert tredje land”. Ett mål i den gemensamma migrations- och asylpakten är att det ska bli en bättre fördelning av asylsökande mellan medlemsstaterna. Orsaken är att det ska bli en mindre belastning på de stater som är hårt belastade. Siffran på antalet asylsökande som ska fördelas är 30 000 per år, vilket är en mycket lägre siffra än tidigare.
Förfarandet om fördelning av asylsökande står i kontrast mot att det ska vara frivilligt att ta emot asylsökande. Genom att bidra ekonomiskt kan medlemsstater slippa ta emot asylsökande. Sverige är ett av de länder som aviserat att de inte är intresserade av att ta emot några asylsökande. Vi sållar oss i och med detta till antiflyktingvänliga EU-länder som Ungern, Tjeckien, Slovakien och Polen. (Polen har tidigare varit ytterst restriktiva i sitt mottagande, men i och med kriget i Ukraina har Polen tvingats ta emot en del flyktingar från sitt grannland).
Det har skapats ett partnerskap mellan EU och Tunisien, som innebär stora ekonomiska fördelar för Tunisien samt ett löfte om samarbete mot ”irreguljär migration”. Detta är tänkt att motverka att migranter korsar Medelhavet från Tunisien. I efterdyningarna av detta avtal har det bl a rapporterats att migranter i Tunisien har forslats ut i öknen.
Den nya EU-pakten för asylmottagning kommer att få ödesdigra konsekvenser. Människor som tvingas fly sina hemländer pga krig, konflikter, klimatförändringar, naturkatastrofer, förföljelse, tortyr och terrorism kommer att drabbas, eftersom det inte finns utrymme i EU. Detta i sin tur betyder att internflyktingar och flyktingar i flyktingläger i närområdet i större utsträckning tvingas återvända till det de valde att lämna.
Motargument 