Etikettarkiv: islam

Artiklar

FEMEN är feministiska extremister

Artikel av Ida Dzanovic.

Gruppen FEMEN:s aktion mot moskén i Stockholm har diskuterats mycket de senaste dagarna.  FEMEN sägs vara feminister, men när jag hör FEMENs aktivister säga att organisationen är feministisk, så får jag samma känsla som när jag hör självmordsbombare och extremistiska islamister påstå att deras aktioner är islamska. Extremisters aktioner brukar ofta kollidera med både sitt eget varumärke och sin omgivning. 

SkärmklippEfter att FEMEN slog till mot Stockholms Moské började stora och små debattvågor gunga genom hela den färgrika Facebook-världen, bland bloggar och på twitter samt i medier. Man talade om yttrandefrihet, kvinnors rättigheter, kvinnosyn, ”rätten till den egna kroppen”, och mycket genomsyrades av att muslimer bör tåla vilken skymf som helst, i ”kampen för en bättre värld”.

En del säger att FEMEN gjorde rätt att demonstrera halvnakna i Stockholms moské. De ”avslöjade kvinnoförtryck inom islam”, som de säger.

Hur rätt är det?

Organisationen har mål i sikte, som vi alla skulle betrakta som ”kamp för demokrati & frihet” innan vi skrapar lite på ytan, frågor som sexslaveri, prostitution, sexuell utnyttjande, kvinnoförtryck, jämställdhet. Men deras metoder gör att de missar målet. Kvar av kampen blir, efter deras aktioner, bilden av halvnakna kvinnor som slängs ut eller plockas upp av poliser.

Det har gjort sig kända på destruktivitet, och det gör att deras aktioner får kontraproduktiva effekter.

Islam är inte deras måltavla, som en del debattörer tror, utan religioner i största allmänhet. En av de stora, omskrivna, aktioner de gjort var att såga ner ett kors i Ukraina. Korset var ett minnesmärke  över människor som dödades under den kommunistiska regimen och en mötesplats för sörjande. På så sätt ville man ge sitt stöd till Pussy Riot; genom att trampa på folk som sörjer sina döda anhöriga. (källa 1). Så fungerar de, de gör skandalösa religionsfobiska aktioner utan minsta förståelse för tid, rum och omständigheter och andra människors känslor.

I en katolsk kyrka i Paris, så såg man uppträdande där de använde nazistiska anspelningar (källa 2). Det räcker med att gå till Wikipedia för att få en bra bild om FEMEN, om kvinnor som med sin halvnakenhet, löper amok, desperat, mot allt och alla. (källa 3)  Som de gjort mot Vatikanen (källa 4) och mot islam (källa 5).

När vi hör talas om en självmordsbombare som utför sina aktioner så är det nästan ingen som bryr sig om bombarens budskap. Fokus hamnar på hans olagliga, brottsliga gärningar, skador och på hans offer.

Tänk efter bara på alla de gånger vänsterextrema grupper förstört en fredliga demonstrationer mot nazister, då de kastat sten och flaskor mot poliser, då hamnar det antinazistiska budskapet i bakgrunden och debattens fokus blir istället det vänsterextrema våldet. På ett liknande sätt bör man se på FEMENs aktioner. Istället för jämställdhet landar fokus på  störande och ofredande. 

Femen är kanske feminister,  ja, men de är extremistiska feminister. De är feminismens motsvarighet till islamistiska fundamentalister.

Extremism finns inom alla grupper. FEMEN fläckar ner den feministiska kampen.

idaMånga, som påstås vara engagerade ”i kampen mot extremism” började heja på FEMEN enbart för att de slog till mot en moské. Att vara mot extremistiska islamister genom att stötta extremistiska feminister är som att kasta bensin på elden i syfte att släcka den.

FEMEN kom till Stockholms Moské för att ”befria den muslimska kvinnan” (eller kanske att befria Sverige från den muslimska kvinnan, vad vet jag?) med påståenden om att muslimska kvinnor inte har någon frihet att bestämma över sin kropp eller kläder, att alla muslimska kvinnor som vistas i moskéer är tvungna att ha på sig heltäckande kläder, med att de är förbjudna att vara i vissa rum som är för män, osv.

Alla extrema muslimhatare räckte upp handen och höll med dem.

Jag kände mig tvungen att lägga upp min egen bild från Fittja Moské. En bild talar mer än tusen ord. Här är jag, på en av mina favorit platser, utan slöja, mitt i rummet där imamen brukar stå, i kortärmad t-tröja. 

Vem vill FEMEN rädda..? Inte mig i alla fall. 

Kampen för kvinnorättigheter kräver kläder på, en bra strategi liksom retorik med stil och innehåll, känsla för tid, rum, omständigheter och sammanhanget.  FEMEN kan börja sin kamp med att ta på sig en behå – gärna en push up behå!  

Källa 1: http://www.rferl.org/content/ukraine-femen-cross-pussy-riot/24679942.html
Källa 2: https://wewastetime.wordpress.com/2013/05/23/may-fascism-rust-in-hell/
Källa 3: http://en.wikipedia.org/wiki/FEMEN
Källa 4: http://www.metatube.com/en/videos/84085/Topless-in-Vatican-FEMEN-strips-against-Catholic-witch-hunt/
Källa 5: http://www.huffingtonpost.com/2013/04/04/international-topless-jihad-day_n_3014943.html

/Ida Dzanovic

Krönikor

Ett slagträ

Gästinlägg av Sarah Delshad

Den muslimska kvinnan och hennes rättigheter — eller som de främlingsfientliga säger: ”en avsaknad av rättigheter” — det skulle vi kunna skriva en bok om. Alla dessa utspel, gång på gång. I samma veva, när jag tänker i dessa banor, undrar jag hur bra koll de har på islam och dess historia av rättigheter för just kvinnor.

Samtidigt tänker jag — varför är dessa främlingsfientliga krafter inte lika intresserade av kvinnans rättigheter inom kristendom och judendom? Varför gång på gång detta tryck mot islam? De tre abrahamitiska religionerna har samma grund, samma tanke och skiljer sig egentligen inte så värst mycket. I dessa tider då det finns en minoritet som driver en tydlig antimuslimsk agenda, lever varje muslimsk kvinna under dubbelt tryck — dels för att hon är muslim, men även för att hon är kvinna. De blir i och med detta ett slagträ. Ett vapen.

Vet de ”islamkritiska” exempelvis att precis som mannen har en klädstil har kvinnan också det, att feminismen faktiskt ligger i att låta kvinnor få klä sig exakt hur de vill? Oavsett form, antal tygbitar och på vilken del av kroppen? Varför anses en kvinna vara fri nog att tvingas exponeras, men ej tillräckligt fri att slippa exponera sin kropp, om det nu är det som kvinnan ifråga vill? Frihet definieras på olika sätt och det mest grundläggande feministiska tänket som existerar är att helt enkelt få låta kvinnor få göra sin egen tolkning av frihet.

Vet de ”islamkritiska” att islam gav kvinnan rättigheter för 1400 år sedan — rättigheter som många länder i västvärlden gav kvinnan för endast 50 år sedan? T.ex. behövde en kvinna i Nordamerika för cirka 50 år sedan sin mans underskrift för att kunna köpa ett hus. Islam gav kvinnan rätt att äga egendom för 1400 år sedan.

Vet de ”islamkritiska” att äktenskap endast får ingås med ömsesidig kärlek och respekt? Så alla som anser att islam ger män rätt att gifta bort kvinnan utan hennes samtycke är ute och cyklar! Visste ni att den kvinnliga omskärelse som sker ute i världen är förbjuden, och inte nämns med ett enda ord i Koranen? Folk som yttrar sig i stil med att islam rättfärdigar denna vedervärdiga handling har väldigt fel… Och visste ni att en kvinna har lika mycket rätt som en man att begära skilsmässa? Islam gav kvinnan rätt till skilsmässa för 1400 år sedan!

Nej, det är mycket de inte vet. Men ändå envisas många att med hjälp av ren okunskap fortsätta framhäva att den muslimska kvinnan inte har en egen röst eller rättigheter.

Gästinlägg av Sarah Delshad, skribent och initiativtagare till muslimska feminister.

Artiklar, Myter

Myt: Svensk halalslakt

Det finns en föreställning om att en röst på SD skulle verka skyddande för djur som slaktas ”Halal”. SD är emot slakt utan bedövning, vilket inte är så kontroversiellt då slakt utan bedövning inte får ske i Sverige idag. Det är något som också djurrättsorganisationer vet om, varför de inte agerar mot svensk halalslakt specifikt (de är emot all slakt).

Djurens rätt skriver:

Halalslakt i Sverige skiljer sig alltså inte djurskyddsmässigt från hur andra djur i Sverige slaktas.

och

Den enda skillnaden mot vanlig slakt är då att en imam utför snittläggningen och säger orden ”I Guds namn”.

— länk

Entrecôte

Jordbruksverket skriver:

Övriga djurskyddsbestämmelser kring slakt om hur drivning, uppstallning, fixering och avblodning får gå till måste naturligtvis också följas vid halalslakt.

— länk

Så för att vara på det klara med det hela. Ingen djurskyddsmässig skillnad finns mellan konventionell slakt och halalslakt i Sverige. De som hävdar detta har fel och är oinformerade. Ser vi på slakt utanför Sverige så gäller andra regler (precis som det gör med allt, inklusive produktion av kläder, annat livsmedel, konsumtionsvaror etc. där det är människor som får lida…).

SD likställer halalslaktat kött med kött från djur som slaktats utan bedövning. Vi vet nu att halalslaktat kött kan komma från djur som fått bedövning. När det sjunkit in så kanske vi kan ta till oss nästa brutala fakta. Omärkt kött kan komma från djur som inte blivit bedövade (precis det som var så vidrigt när det gällde halalslakt). Jag har dock inte hört så många protester om det (från SD-håll, djurrättsorganisationer är, överlag, emot all slakt så det ingår liksom).

Mer information:

”Slakt innebär att ett djur får strupen uppskuren och förblöder till döds. Det är alltså inte någonting som är unikt för så kallad religiös slakt, utan det är på det sättet som alla djur som blir till livsmedel möter döden.”

”Kött från djur som dödats utan bedövning kan vara märkt som ”halal” eller ”kosher” i butikerna, men kött från djur som inte bedövats före slakt kan också säljas omärkt. Samtidigt kan kött som är halalmärkt också komma från djur som har fått bedövning innan slakt.”

”I till exempel Belgien och Frankrike slaktas en mycket stor andel av alla får och nötdjur utan bedövning, och många av dem säljs omärkta till bl a Sverige. Grunden för denna obedövade slakt är rent ekonomisk och inte religiös, trots att det strider mot EU-lagstiftningen om slakt.”

Citaten är något ”snuttifierade”, hela texten hittar du här.

Den som brinner för att djur inte skall lida på grund av religiös och tror på förändring genom SD kan göra lite andra saker:

1. Ingenting. Lagstiftning mot obedövad slakt finns i Sverige och en röst på SD kommer inte att förändra detta. Köper du svenskt kött så skall djuret inte ha blivit slaktat utan bedövning.

2. Verka genom en intresseorganisation som verkar för djurrätt (då går det inte att bara välja bort de djur som skall slaktas enligt religiösa normer). I förlängningen är det rimligt att sluta äta kött, det blir lite overksamt annars. Djurrättsalliansen och Djurens rätt är två men det finns fler.

Så när du hör/ser någon som propagerar för ett förbud mot halalslakt så kan du fråga om de tror att det är någon skillnad mellan halalslakt och konventionell slakt. Nu vet du att det inte är det i Sverige och att märkningen ”halal” inte innebär att djuren inte blivit bedövade innan slakt. Är det ett värnande av djuren som ligger bakom så finns det en enda sak: sluta. äta. kött. Det andra är bara populistiskt.

Artiklar

Slöjan har olika betydelse

Journalisters okunskaper gällande muslimer och religionen islam har i en hel del fall orsakat en än större islamofobvåg som konsekvens.
Till exempel kan man läsa tidningsartikeln ”Befriade sig från ett liv med slöja” publicerad i DT, Dalarnas tidningar den 13:e maj 2013.

Design by Ida Dzanovic & Photoshop: Amela Dzafic.
BILD: Design by Ida Dzanovic & Photoshop: Amela Dzafic.

I den artikeln beskrivs en iransk kvinnas personliga upplevelse av sin väg från den religiösa regimen i Iran till Sverige och allt som hon kände sig tvungen att utföra enligt regimens förtryckande krav.
Naturligtvis är vi många som känner medlidande och solidaritet med personer som flyr från sina hemländer, från liknande förtryck i bl.a. diktaturer och/eller religiösa regimer.

När liknande artiklar försöker sammanfatta och beskriva några enstaka individers öden framkommer en tydlig oförmåga att göra åtskillnad mellan religion globalt och den iranska religiösa regimen.

I texten i DT finner man ytterligare problem: Generalisering av en religiös grupp, vilket kan vara en huvudentré till ökade fördomar, förstärkta elakartade stereotyper och till hat.

I samband med artikeln publiceras en ”faktaruta” med rubriken ”Slöjan i det muslimska samhället” och just där, genom extremt slarvig generalisering, uppges några fakta om slöjor ur den iranska regimens perspektiv, som om vore det plötsligt gällande för hela världens samtliga muslimska kvinnor. Slöja är, enligt den här ”faktarutan” enbart tvång, förtryck och en metod att kontrollera kvinnor — vilket är långt ifrån verkligheten och fakta.

Vi förnekar inte faktum att det finns kvinnor i Iran som är tvungna att bära slöja, men när man talar om ”det muslimska samhället” då existerar enorma variationer bland muslimska kvinnor och deras orsaker till att bära slöja. En del ser sin slöja som personlig, som en del av deras mode, image, klädstil. Som ett klädesplagg som de har blivit van vid och ser det som egen varumärke. En del ser på sin slöja som feminism; —”Min kropp är bara för mig” och på så sätt protesterar mot exponering av kvinnokroppar. Slöja är ibland en traditionell och ibland kulturell grej, utan att nämna en hel religions bemärkelse. Kort sagt, orsaken till att bära slöja varierar från kvinna till kvinna — liksom det är skillnad från land till land och mellan olika regioner.

Faktum är att olika grenar av islam i Saudiarabien, Indonesien och Bosnien visar upp drastiska olikheter inom sina detaljer, tolkningar och former. Men allt sådant försvinner i den här ”faktarutan” och samtliga muslimska kvinnor världen över sätts till att vara under tvång, press och bli viljelösa. Slöja är, enligt textens ”faktaruta” det som den iranska regimen förklarar och definitivt inte det som vi kan se på gatorna i Istanbul, Sarajevo, Skopje, Tirana, London, Madrid eller New York.

När du i framtiden läser liknande ”faktarutor” eller artiklar så borde du inse varför hatbrott mot muslimer har ökat, då beslöjade kvinnor allt oftare utsätts för aggressiva trakasserier och ibland även attacker. Deras slöjor slits utav dem, av personer som verkar föreställa sig att de utför en välgärning, i ”kampen för andras människors frihet”. Kvinnor som bär slöja (oavsett deras anledning) blir bespottade som ”antidemokrater”, ”regimanhängare” eller ”dem som bär på sig symbol för kvinnoförtryck”.

Med sådan desinformation i medierna är det inte svårt att se hur intoleransen, hatbrott och fördomar har fått sina framgångar.

Artiklar

Dispatch International ljuger om Koranen

Den 17:e april 2013 publicerade tidningen Dispatch International en artikel under rubriken ”Den våldsamma Koranen”. I artikeln görs en mängd påståenden kring Koranen och islam som i stora stycken är vilseledande och innehåller ett flertal lögner. Vi på Motargument.se ser det befogat att bringa klarhet i de faktiska förhållanden kring Koranen och islam som artikeln tar upp.

Quran-Mus'haf Al Tajweed
TheEgyptian / Foter.com / CC BY

Ett citat ur Koranen www.koranensbudskap.se sammanfattar väl artikelns anda:

Men det finns de som tvistar om Gud utan vare sig kunskap eller vägledning och utan att lysas av uppenbarelsens ljus.

Koranen, Sura 31, vers 20, andra stycket

Dispatch International skriver:

”I Koranen finns inte en enda vers som uppmanar till kärlek för dem som står utanför islam.”

Fakta:

De som tror på denna Skrift och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

Koranen, Sura 2, vers 62

Säg: ’Vi tror på Gud och på det som Gud har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för de andra profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss hans vilja.’

Koranen, Sura 2, vers 136

Säg till judarna och de kristna ’Vill ni tvista med oss om Gud, Han som är vår Herre likaväl som er Herre? Våra handlingar är våra och era handlingar är era. Vi tillber Honom med uppriktig tro. Påstår ni att Abraham och Isak och Jakob och deras efterkommande var judar eller kristna?’ Säg: ’Är det ni eller Gud som vet bäst? Vem är mer rättfärdig än den som undertrycker det vittnesbörd som han fått från Gud? Gud förbiser ingenting av vad ni gör’

Koranen, Sura 2, vers 139

Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger av det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud.

Koranen, Sura 2, vers 179

Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån han fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden. Kämpa inte mot dem i den heliga Moskéns närhet, om de inte själva tar upp striden där; men kämpar de mot er där, så döda dem. Det är förnekarnas lön. Men om de lägger ner vapnen skall de se att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar strida skall alla fientligheter upphöra utom mot de orättfärdiga som vill kämpa vidare. Kämpa likaså under den helgade månaden om ni blir angripna – vid brott mot gudsfreden skall lagen om rättvis vedergällning tillämpas. Om därför någon angriper er, har ni rätt att angripa honom så som han har angripit er; men frukta Gud och var förvissade om att Gud är med de gudsfruktiga.

Koranen, Sura 2, vers 190-194

Och lyd Gud och Sändebudet – kanske erfar ni Hans barmhärtighet. Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som väl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.

Koranen, Sura 3, vers 132-134

Och låt inte hat mot dem som spärrade vägen för er till den heliga Moskén driva er till angreppshandlingar, utan samarbeta för att befrämja fromhet och gudsfruktan, och slut er inte samma för att befrämja synd och fiendskap. Och frukta Gud! Gud straffar med stränghet.

Koranen, Sura 5, vers 2, andra stycket

Och i denna Torah föreskrev vi för dem att ett liv skall tas för varje liv som spills och ett öga för öga och en näsa för en näsa och ett öra för ett öra och en tand för en tand och för varje sår ett motsvarande sår. Men den som för Guds skull vill förlåta och avstå från hämnd kan få förlåtelse för egen synd. Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva. Efter dessa profeter sände Vi Jesus, Marias son, med bekräftelse av allt det som ännu bestod av Torah och Vi skänkte honom Evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Torah – där fanns vägledning och förmaningar till de gudfruktiga.

Koranen, Sura 5, vers 45

För var och en av er har vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som han hade skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Koranen, Sura 5, vers 48, andra stycket

De som tror på denna Skrift och de som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall förvisso få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.

Koranen, Sura 5, vers 69

Överse med människornas natur och deras brister, och uppmana alla att visa hövlighet och vänlighet och undvik alla ordväxlingar med dem som står kvar i hednisk okunnighet. Och om djävulen får din vrede att blossa upp, be då Gud beskydda dig; Han hör allt, vet allt.

Koranen, Sura 7, vers 199-200

Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd, så att han får höra Guds ord; för honom sedan till en plats där han är i trygghet. De är nämligen människor som inte vet vad Islam innebär.

Koranen, Sura 9, vers 6

Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och sunt förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.

Koranen, Sura 16, vers 90

Och ge er inte in i diskussioner med efterföljarna av tidigare uppenbarelser annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt – utom med sådana bland dem som vill väcka förargelse – och säg; ’Vi tror på det som har uppenbarats för oss och det som har uppenbarats för er, och på vår Gud och er Gud är en och samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja.’

Koranen, Sura 29, vers 46

Och om du frågar de som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ’Det är Gud’ Hur förvirrade är inte deras begrepp! Och Gud har hört sin Profets klagan. ’Herre, de är människor som inte vill tro!’ Förlåt dem och hälsa dem med fredshälsningen – de kommer att få veta sanningen.

Koranen, Sura 43, vers 87-89

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.

Koranen, Sura 49, vers 13

Och Vi lät andra av Våra sändebud följa i deras spår och vi sände Jesus, Marias son, och gav honom Evangeliet, Och vi lät hjärtana hos dem som följde honom fyllas av ömhet och medkänsla

Koranen, Sura 57, vers 27, första meningen

Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av er tro och inte driver ut er ur era hem, och han förbjuder er inte att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet – Gud älskar de opartiska. Det är inga andra än de som bekämpar er på grund av er tro eller som vill driva bort er från era hem eller hjälper dem  som vill driva bort er, vilkas skydd och vänskap Gud förbjuder er att söka. De som söker deras vänskap och skydd har begått orätt mot sig själva!

Koranen, Sura 60, vers 8-9

Dispatch International skriver:

”Där finns i stället 493 stycken vilka antingen förespråkar våld eller talar om Allahs hat mot de otrogna, det vill säga alla icke-muslimer.”

Fakta:

Det framgår inte vilka 493 ”stycken” i Koranen som de anser förespråkar våld eller Guds hat mot icke-muslimer.

Dispatch International skriver:

”Koranen är en bok vilken i huvudsak handlar om hur man ska tänka och agera mot dem som står på utsidan av islam, det vill säga döda eller tvinga dessa att leva likt andra klassens medborgare och betala skatt (jiziya). Mer än hälften av Koranens innehåll har text som föraktar eller hetsar mot icke-muslimer. Vilket är vad som gör islam till en våldets och hatets religion och genom historien finns det många belägg för detta.”

Fakta:

Koranen handlar enbart i begränsad utsträckning om hur muslimer specifikt skall interagera med icke-muslimer. Det torde till stora delar framgå i ovan angivna citat ur Koranen vad som sägs om förhållandet mellan muslimer och icke-muslimer. Mycket mer finns så klart att lära för var och en som studerar Koranen på egen hand.

 

Dispatch International skriver:

”Islam är inte bara en religion, utan en totalitär teologisk och politisk ideologi enligt vilken allt ska underordnas Koranen och sharia.”

Fakta:

Inledningsvis illustrerar följande citat ur Koranen att saken inte är så enkel som Dispatch vill ge sken av:

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skiljt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

Koranen, Sura 2, vers 256

Såsom tidigare nämnts finns en mängd varierande tolkningar av både Koranen och sharia, inte minst inom olika existerande islamiska rättsskolor. Det finns för övrigt väldigt mycket som varken Koranen eller sharia inte uttalar sig om. De risker som Gudstroende och främst muslimer tar genom att inte följa vad som anges i Koranen och sharia, är straff från Gud eller att nekas inträde i Paradiset.

 

Dispatch International skriver:

”Den förnekar grundläggande mänskliga rättigheter såsom religionsfrihet, yttrandefrihet samt kvinnans rättigheter.”

Fakta:

Islam nämner inte specifikt uttryck såsom ”grundläggande mänskliga rättigheter, yttrandrefrihet samt kvinnans rättigheter.”

Sådana uttryck var inte vedertagna begrepp vare sig inom judendomen, kristendomen, buddhismen, hinduismen och sannolikt inte inom någon enda religion som skapats. Islams förenlighet eller oförenlighet med sådana rättighetsbegrepp är istället en fråga som är föremål för tolkning av såväl muslimer, andra troende och icke-troende.

 

Dispatch International skriver:

”Kairodeklarationen (The Cairo Declaration on Human Rights in Islam) är ett “regionalt instrument” från FN som kan användas som ett alternativ till den universella FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Denna deklaration, som undertecknats av samtliga 57 medlemmar av OIC, fastlägger entydigt att mänskliga rättigheter ska underordnas och tolkas enligt sharia.”

Fakta:

Tolkningen av Kairodeklarationen är rimlig, men den är inte juridiskt bindande för alla muslimer i världen. Kairodeklarationen är därutöver en rättsakt formulerad för stater, inte för individer. Islam och Kairodeklarationen är således två olika saker.

Mer information finns här om OIC, Organization of Islamic Conference.

 

Dispatch International skriver:

”Själva begreppet islamofobi angriper sekularismen (strävan efter att minska religionens politiska och samhälleliga betydelse och i stället göra religionen till en privat angelägenhet) genom att jämställa den med fundamentalism.

Framförallt tystar den alla de muslimer som ifrågasätter Koranen, de som kräver jämställdhet mellan könen, rätten att konvertera och utöva sin tro fritt utan att underkasta sig diktat från skäggprydda paragrafryttare.

I kölvattnet av denna term stigmatiseras unga kvinnor som inte bär slöja. Dessa människors hopp om förändringar bland profetens anhängare pekas ut som avfällingar. De utelämnas till det religiösa raseriet i dessa samhällen, vilket kväser allt.”

Fakta:

Det framgår inte på vilket sätt citatet ovan är baserat på fakta eller om det enbart rör sig om åsikterna hos Dispatch International redaktion. Det framgår inte hur förekomsten av ett ord skulle tysta människor ifrån att uttrycka sina åsikter.

 

Dispatch International skriver:

”Islam är en ideologi och betyder ungefär hur man vill ha samhället. Ett slags grundläggande tanke om hur man vill att saker och ting ska vara.”

Fakta:

Nationalencyklopedin beskriver ordet ”Islam” med betydelsen ”underkastelse inför Gud.”

 

Dispatch International skriver:

”Islam är ett fullkomligt omfattande system, det vill säga det består av ekonomiska, sociala, militära transaktioner, vilka behandlar människans problem med lösningar i det världsliga livet, eftersom en rättning inte kan vara fullkomlig utan att besitta dessa. Det finns en stor mängd koranverser och berättelser samt handlingar av Sändebudet (saw), som bekräftar existensen av dessa transaktioner i islam, och likaså den islamiska statens historia. Alltså är det felaktigt att kalla islam för en religion, eftersom religionen inte har med det världsliga att göra. Det är också bakvänt att kalla islam för en religion som består av ekonomiska system etc, eftersom religion inte har system överhuvudtaget. Det är en ändring av själva definitionen och realiteten av begreppet (religion) att påstå så.”

Fakta:

Såväl islam som kristendomen, judendomen och en mängd andra religioner reglerar mer eller mindre detaljerat hur ett samhälle bör fungera och människorna bör/skall bete sig.

Ett exempel är ordet ”dharma” på Sanskrit; det religiösa skrift- och talspråket inom hinduismen, som beskriver religiösa och moraliska lagar som styr individers och gruppers beteende i den fysiska världen.

Alla som är allmänkunniga om Torahn och Bibeln vet att den i likhet med islam innehåller omfattande levnadsregler.

Torahn, som utgörs av de fem Moseböckerna (vilka även ingår i den kristna Bibeln), översätts bland annat som ”lag”, även om ordet har flera betydelser.

I den svenska Bibeln, översatt av Svenska Bibelkommissionen år 2001, beskrivs i ordbokssektionen, sid 2382, under ordet ”Lagen” bland annat på följande sätt:

”Lagen avser i Gamla Testamentet inte bara regler för mänsklig ordning utan hela den religiösa läran. Lagen, torá, blir därför stundom liktydig med de fem Moseböckerna och med hela Skriften…Oftast anses dock lagen som rättesnöre för människans liv…

I Nya Testamentet syftar begreppet oftast på budorden…Lagens krav är absolut och utan inskränkning…”

Gamla Testamentet innehåller både allmänna lagar såsom Tio Guds Budord, reglering av slavhandel, skadestånd, straff för skadegörelse, definition av förskingring, förbud mot ränta, djur- och matoffer, vad som får och inte får ätas, hygien och sexualliv, slaktmetoder, regler för äktenskap. Se exempelvis andra, tredje och femte Moseboken.

Liknande detaljregleringar kring människors liv återfinns i Nya Testamentet och då i Romarbrevet och första Korinthierbrevet.

Det bör nämnas att en mycket stor del, sannolikt merparten av de levnadsregler som finns i Torahn och Bibeln är återgivna i Koranen.

På så sätt är det rimligt att i en eller annan utsträckning betrakta alla slags religioner som ”ideologiska”. De är samtidigt religioner.

Om Dispatch International vill skriva om islam är det välkommet. Däremot är det rimligt att tidningen bryr sig om att försöka förmedla fakta till sina läsare. Så är inte fallet i artikeln ”Den våldsamma Koranen.”

Artiklar

Ett hus av en kortlek; Den banala politiken

Avbön?

”Rasismen är vidrig i all dess former och i alla dess yttringar. Vi har alla ett ansvar att gemensamt bekämpa den, oavsett vem utövaren är. Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle.” Omar Mustafa

Salah Sultan har inte uttalat sig antisemitisk enbart vid något enstaka tillfälle. Om så hade varit hade det inte funnits någon anledning till den hätska debatten om Sultan.

På mindre än tio minuter har jag hittat tre Youtubeklipp, här, här och här, där Sultan slänger ut sig den vanliga antisemitismen som finns hos de som enbart vill sprida hatpropaganda.

Omar Mustafa

Den 28-åriga Omar Mustafa från Stockholm valdes den 7 april till socialdemokraternas partistyrelse som suppleant. Omars engagemang i Socialdemokraterna har tidigare prisats genom att han valts in i styrelsen till Socialdemokraternas arbetarkommun. En ung man som har gjort en spikrak karriär inom svenska muslimska organisationer; 2010 blev han ordförande för IFiS (Islamiska förbundet i Sverige) där han efterträdde Abdirizak Waberi (som nu är moderat riksdagsledamot – vi återkommer till Waberi). Innan utnämningen till ordförande för IFiS var Omar generalsekreterare för SUM (Sveriges Unga Muslimer).

Under Omars tid som generalsekreterare inom SUM verkar en kultur av att dela upp könen ha varit förhärskande. Även mellan småbarn. Här på ett SUM kollo kan man se hur barn delas in efter kön när de äter, leker, samtalar eller reser – och mitt i allt kan man se Omar Mustafa med ett kroppsspråk som utstrålar accepterande och gillande över uppdelningen. Som om det vore något som skett av naturliga orsaker. Man skulle kunna tro att detta är en enskild händelse, men så är icke fallet: på en konferens 2009 ser man samma sak. Fast den gången med en ännu striktare uppdelning efter kön med äldre ungdomar samt vuxna.

Abdirizak Waberi

Låt oss återgå till Abdirizak Waberi, den moderata riksdagsledamoten. Han har gjort sig känd för diverse värderingar som kan ifrågasättas. Speciellt i egenskap som representant i en lagstiftande församling som får sin makt av ett sekulärt samhälle.

Under Waberis sista år som ordförande för IFiS bjöd man in Salah Sultan till den årliga julkonferensen 2010. Sultan en känd-enligt IFiS lärd man -antisemit som bland annat spridit hatpropaganda om judar och andra konspirationer här, här och här.

När DN frågade Waberi varför Sultan blivit bjuden till julkonferensen – trots hans välkända antisemitism – var svaret både oroväckande och bortförklarande:

”Jag är förvånad över hur han uttrycker sig. Vi har bjudit in honom i god tro. ” Ovannämnda klipp finns för den intresserade att se på Youtube.

Journalisten fortsätter med: ”Han presenteras som ”världskänd” i er reklamvideo. Borde ni inte känna hans bakgrund?” . På detta svarar Waberi bortförklarande att det finns extremister på båda sidorna. Som om detta skulle vara en tillräcklig ursäkt för att bjuda in Sultan.

Waberi fortsätter: ”Vi kan inte veta vad föreläsarna säger i tusentals sammanhang. Vi är en liten organisation och har inte kapacitet att kolla det. Vi vet att både judar och araber säger dumma saker om varandra. För vissa arabiska palestinier är judarna demoner. För vissa judar är araberna demoner, det kan man höra på vad ortodoxa i Israel säger.”

Att det finns extremister inom både judendomen och islam stämmer och är inget som är förbehållet till enbart dessa två religioner. At ens nämna detta som en del av en förklaring till varför Sultan bjöds in att föreläsa hos en organisation som säger sig ha målet ”att jobba för de mänskliga rättigheterna och bekämpa rasism och utanförskap, att jobba för de mänskliga rättigheterna och bekämpa rasism och utanförskap.”, är inte bara oroväckande men klingar också falskt. Förtroendet för iFiS hamnar i gungning.

Maktkamp?

Nästan lika snabbt som Omar Mustafa blev invald till Socialdemokraternas partistyrelse lämnade han den. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carin Hägg, krävde på lördagen Omar Mustafas avgång. Partiledaren Stefan Löfven krävde att Omar fick välja mellan sin plats i partistyrelsen eller ordförandeposten för IFiS.

Hur kommer det sig att en person som är muslim och har invandrarbakgrund inom loppet av ett par år fått plats i Stockholms arbetarkommuns styrelse samt partistyrelsen, för att sedan inom loppet av sex dagars mediedrev tvingas lämna alla uppdrag för socialdemokraterna?

För att kunna svara på frågan måste man först betänka varför Omar överhuvudtaget blev invald till styrelsen till både arbetarkommun och partistyrelse under en så pass kort tid. Vi befinner oss i en tid där den politiska makten inte på samma sätt som tidigare tilldelas utifrån kandidaternas klassbakgrund. Det är istället efter hudfärg och etnicitet människor får makt – i alla fall om man skall tro SSU. SSU efterfrågar i rapporten Fyra nyanser av brunt en socialdemokrati med representerar som påminner om hur befolkningen ser ut och inte ett parti som ”… är en homogen rörelse där maktpositioner och de främsta företrädarna i stor utsträckning inte representerar befolkningen.” (Sara Yazdanfar, förbundsledamot, SSU).

En annan möjlig om än cynisk förklaring, till varför Omar kunde göra en sådan snabb karriär inom socialdemokratin presenteras av Nalin Pekgul. I den snabba jakten efter nya väljare försöker riksdagspartierna rekrytera personer med invandrarbakgrund för att kunna locka till sig väljare med motsvarande etnisk sammansättning. Enligt Pekgul väljer partierna att ha överseende med ”oönskade element”, extrem hållning, eller att inte implementera påstått ”stränga” rekryteringsprocess för personer med invandrarbakgrund. Hon hävdar att partierna är noga med  att mota bort svenska rasister, samtidigt som de enligt henne inte är lika noga med att leta efter extrema muslimer.

Varför avgick Omar Mustafa? Var det på grund av att de professionella tyckarna (journalisterna) och annat intressefolk varit så pådrivande? Var det för att tongivande personer inom det socialdemokratiska partiet var väldigt kritiska mot valet av Omar till partistyrelsen? Den mest högljudda i skaran av kritiska socialdemokrater var ingen mindre än den tidigare – och fortfarande inflytelserike – partiordföranden Mona Sahlin.

Kritikerstormen mot Omar hade sin grund i att IFiS under hans tid som ordförande bjudit in personer som Azzam Tamimi, som är en apologet för Hamas och Hizbollah (som propagerar för våld och Islamisk Jihad), och Yasir Qadhi som hatfullt propagerar emot den utveckling som samhället gjort gällande behandlingen av homosexuella.

När det meddelades att Omar blivit vald till partistyrelsen publicerade tidningen Expo denna artikel och det var då hjulen började snurra. Mona Sahlin sitter i Expo:s styerlse, och två dagar efter artikeln publicerats gick Sahlin till attack mot den socialdemokratiska  partiledningens hantering av frågan. Man kan fråga sig om det också handlar om en intern maktkamp inom socialdemokratin – både i valet av Omar till partistyrelsen samt kravet på hans avgång.

Enligt Expressen ska Ylva Johansson ha nekats en fortsatt plats i partistyrelsen på grund av att hon inte höll jämna steg med Löfven. Något som i sin tur skall ha lett till att hon blev utbytt med Omar. Ylva Johansson och Mona Sahlin skall tydligen stå varandra nära. Därav Monas öppna kritik av partiet. Öppen kritik är annars något som upplevs som tabubelagt inom socialdemokratin.

Borgerlighetens dubbelhet i frågan

I de bilder och sammanhang som har publicerats i tidningar och nämnts TV, har ett sammanträde där Omar Mustafa varit en av de närvarande stuckit ut mer en något annat. På detta sammanträde ifrån IFiS  31. konferens var Azzam Tamimi talare. På bilden som Expressen publicerat kan man se Omar i bakgrunden, till höger om Tamimi. En annan person som också finns med på bilden är Waberi.

Trots att Waberi var den ansvarige ordförande för IFiS när Sultan bjöds in 2010 samt hans medverkan i evenemang där Tamimi varit talare, så har ingen borglig politiker krävt Waberis avgång. Det har inte varit en hetsjakt på Waberi ifrån de professionella tyckarna – i alla fall från det borgliga hållet.

Vinnare och förlorare

De största förlorarna i detta drama är inte Omar Mustafa eller socialdemokraterna. De kommer att repa sig; en kris är något som en politiker ofta lyckas tas ur. Nej förlorarna är de unga som vill engagera sig politiskt, som vill förbättra samhället genom att delta i politiken, men som nu får lära sig att politiken är ett cyniskt spel.

Ett spel där makten är viktigare än idéerna. Studera t.ex. det som har hänt med Centerpartiet, som har rasat i opinionen på grund av deras idéprogram, eller Vänsterpartiet som inte stiger över 5% spärren på grund av tro på sina idéer. Personligen står jag Centerpartiet nära. Samtidigt beundrar jag Vänsterpartiet för att de för en politik som de tror på och inte som övriga partier går dit vinden blåser. Därmed är en av vinnarna Vänsterpartiet. För även om vinsten antagligen inte kommer ge någon ökning i opinionsläget, kan det inträffade ge en kick till andra partier att återgå till de politiska idéerna.

Lärdom

Problematiken och lärdomen är att man aldrig skall försöka översläta eller förminska rasism och hatpropaganda.

Omar Mustafas påstående om att ”Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle.” stämmer inte.

Sultan har vid ett flertal tillfällen uttryckt hatpropaganda, spridit konspirationsteorier om judar som barnamördare med mera. Dessutom rör det sig inte bara om Sultan. Även Tamimi, Qadhi och ett par till som inbjudits av iFiS har ägnat sig åt samma hatpropaganda och spridande av konspirationer som man kan läsa mer om här.

Slutsatsen för mig är att politiker och media måste bättra sig. Politikerna när de rekryterar folk för förtroendeuppdrag. Medierna i sin nyhetsrapportering.

Att låta Waberi komma undan så lätt, samtidigt som Omar Mustafa sätts vid skampålen är ryggradslöst från medias sida – speciellt borgerlig media. Jag undrar om det är Omars unga ålder som gör att han inte kommer undan? Kanske är det så att han ännu inte förstått vad ordspråket ”Sitt still i båten” betyder – ett ordspråk Waberi däremot verkar ha förstått innebörden av.

Angåene vad S borde ha gjort innan man valde in Omar: Läst Nima Dervish som under en lång tid har skrivit ingående om bl.a. Omar Mustafa, men även om SUM och IFiS.

 

Artiklar, Myter

Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken

Misstänksamheten mot islam och muslimer i Europa är stor. Tron att de skulle vara bärare av samhällsfarliga idéer är en vida spridd föreställning. Det hävdas ofta att motståndet mot yttrandefrihet och jämställdhet  är stort bland muslimer. Många politiker och opinionsbildare anser att muslimers motstånd mot jämställdhet och yttrandefrihet är så pass samhällsfarligt att restriaktioner mot invandring från muslimska länder är nödvändig.

Ett exempel på en sådan politiker är Thoralf Alfsson i sverigedemokraterna. Men hur ser det egentligen ut med detta motstånd mot demokratiska värderingar?  Är motståndet bland muslimer verkligen stort? Låt oss se till den internationella forskningen. Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken från alla de myter och skrönor som omgärdar muslimer och islam. Låt oss med öppet sinne se vad seriös forskning svarar på frågan.

John L. Esposito och Dalia Mogahed presenterad 2008 en Gallup som var den största i sitt slag. Inte mindre än 50. 000 muslimer spridda över hela världen fick svara på frågan vad de skulle ta med om de skrev en egen konstitution.

De svarande i Egypten och Iran svarade yttrandefrihet i 94 respektive 90 procent av fallen.  Sådana siffror är lika höga eller högre än motsvarande siffror för Europa och Sverige. Över hela världen fick forskarna samma svar. En övervägande majoritet av muslimer ville ha yttrandefrihet.

Namnlös

Även när det gäller kvinnors rätt i samhället är bilden tydligt. Det finns ett massivt stöd för jämställdhet bland muslimer världen över. På frågan om kvinnor ska ha samma juridiska rättigheter som män svarade  90% eller mer av de tillfrågade i Bangladesh, Libanon och Turkiet ”ja”. Överallt där man frågade fick man samma svar. Muslimer gav sitt stöd till lika juridiska rättigheter.

Med andra ord är stödet för yttrandefrihet och jämställdhet stort bland muslimer. Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå att muslimer är mindre positiva till demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet. Kanske är det dags att vi börjar fråga vissa politiker och opinionsbildare vad de grundar sin misstänksamhet mot muslimer på? Kan det var så att det deras grund är fördomar och rasism?

/Hiram Li

Källa: Hatet mot muslimer av Anders Malm

Artiklar

Islam är ingen ideologi

Centralt i den antimuslimska teoribildningen är idén om att islam inte är en religion utan en totalitär ideologi. Tesen har fått stor genomslagskraft i antimuslimska miljöer, och framförs av bland annat Tryckfrihetssällskapet och företrädare för SD.

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)Tesen i sig rymmer inga stora vetenskapliga kvaliteter och är på samtliga punkter falsk, men då den har fått så pass stor spridning att den idag ofta används som en standardförklaring till att angripa islam och muslimer är det på sin plats att ge tesen ett ordentligt bemötande. Det finns många akademiker som har avfärdat påståendet, men på Internet lyser seriösa bidrag med sin frånvaro. Detta är ett försök att kort och koncist bemöta tesen.

Påståendet bottnar sig i en tro på att islam per definition är politisk, att det egentligen inte finns någon skillnad mellan islam och islamism (politisk islam). Denna idé rymmer många missförstånd och förenklade förklaringar och är först och främst helt historielös. För att bena ut alla missförstånd och all begreppsförvirring ska vi nu först betrakta dessa fenomen var för sig.

Islamism eller politisk islam är en politisk ideologi vars historia är tämligen kort; de första ansatserna gjordes i början av 1900-talet. Det verkliga genomslaget för islamism kom dock först på 70-talet. Islamism har inte funnits som politisk idé i större delen av islams historia. Idag finns det flera olika inriktningar av islamism och ideologin i stort har många anhängare. Att religionen har fått ligga till grund för en politisk ideologi är inget som är unikt inom islam, det förekommer även inom kristendomen. I Europa är kristdemokratin en av de starkaste politiska rörelserna, deras politik grundar sig i kristen religion.

Islam är en världsreligion med en över tusenårig historia, som i sina politiska anspråk skiljer sig lite från andra världsreligioner såsom kristendomen. Religionen har många anhängare med olika tolkningar av Koranen, majoriteten av dem tillkänner sig inte till politisk islam. Bland alla muslimer världen över finns det stort stöd för de rent religiösa inriktningarna, de som inte blandar ihop politik och tro. Den mest utbredda formen av personlig islam är sufismen (folklig islam). Mellan sufister och islamister råder mycket kyliga relationer.

Bara det faktum att islams historia är mycket längre än den politiska islams historia, bör göra det tydligt för alla att islam inte är synonymt med islamism. Vidare bör det faktum att islam rymmer troende som inte blandar ihop religion och politik vara bevis nog för att säga att islam inte är en ideologi.

För att göra det ännu tydligare kan vi betrakta historien, vi kan se hur de gamla muslimska rikena var utformade och om det i dem fanns en sammansmältning av religion och politik. Ser vi till de medeltida muslimska rikena kan vi se att i de muslimska rikena liksom i de kristna gav religionen en viss form av legitimitet till de världsliga ledarna; i de kristna rikena var kungen ”kung av guds nåder” — i de muslimska kalifaten ”de troendes härförare”. Detta hindrade inte dem i något av fallen att agera utifrån egna intressen, krigen och de politiska utspelen hade i de allra flesta fall rent världsliga förtecken. De religiösa ledarna var underställda de världsliga ledarna, och i slutändan var det alltid sultanens ord som gällde även om de bröt mot Koranen. Någon rätt till uppror mot de ledare som bröt mot Koranens riktlinjer fanns inte. Historien talar sitt tydliga språk, religionen och den världsliga makten var inte sammansmält i en symbios.

Vidare kan man konstatera att islam saknade och saknar än idag en centraliserad religiös instans, så som Vatikanstaten inom katolicismen. Det finns ingen institutionaliserad auktoritet inom islam som har tolkningsföreträde av guds ord. Detta gör islam till en mycket individualiserad religion, en religion där individen är ansvarig för sin relation till gud. En religion där tolkningen av Koranen kan skilja sig starkt mellan olika grupper.

Med andra ord finns det inget stöd för att säga att islam per definition är en ideologi. De muslimer som inte tillkänner sig islamismen (och de är i majoritet) är ett bevis på detta. Historien visar också att det i de muslimska staterna inte har varit norm att låta religion och världslig makt smälta ihop till en symbios. Detta gör att vi kan konstatera att islam i första hand är ett religiöst projekt och har alltid varit det.

 

/Hiram Li

Källor: Knut S. Vikör, Motgift: redaktör Sigve Indregar , Flamme Forlag & Forlaget Manifest, Oslo 2012

Mohammad Fazlhashemi, Vems islam, Norstedts, Stockholm 2008

Recensioner

BBC-dokumentär: "gör mig till muslim"

Motargument rekommenderar: BBC:s ”Make me a Muslim”

Via Svartens blogg tipsades vi om en dokumentär om brittiska kvinnor som konverterat till islam som är intressant. Vi citerar Svartens blogg:

Filmen har producerats av BBC. Som en sammanhållande röd tråd genom programmet fungerar Shanna Bukhari. Hon är född till muslim, arbetar som fotomodell och ställde 2011 upp i den brtittiska deltävlingen av Miss Universe. British Muslim who entered Miss Universe contest receives death threat The GuardianSe även Are female converts to Islam part of a new wave of feminism? The Independent

bbcmuslimdoku

Artiklar

Islam, vetenskap och kaffe

Över en kopp kaffe påstod en sverigedemokrat att islam, och islamska länder, var barbariska och inte hade frambringat något alls av vetenskapligt eller kulturellt värde för mänskligheten.

Café con leche - Milchkaffee (CC)
marfis75 / Foter / CC BY-SA

— Gillar du kaffe, frågade jag?

— Ja, givetvis.

— Varifrån kommer kaffet?

— Sydamerika, svarade han.

— Fel, från de arabiska folken. Det var de som upptäckte och utvecklade kaffedrickandet.

— Okej, då. Det är EN sak, svarade sverigedemokraten.

— Ja, men nyss sa du att de inte frambringat något alls. Och här sitter du och sippar ditt kaffe tack vare muslimer, som du påstod inte bidragit med något i mänsklighetens historia.

Jag tänkte på denna dialog imorse när jag såg på detta avsnitt av National Geographic live om islam, vetenskap och teknik nyligen. Det är en föreläsning av professor emeritus Salim Al-Hassani om det muslimska arvet inom vetenskapen.

Den islamska vetenskapen stod på sin höjd då den europeiska vetenskapen befann sig i den mörkaste medeltiden.

Ja, inte nog med det. Europa hade nog inte utvecklats alls utan den s.k. islamska renässansen på 800, 900 och 1000-talet. Det var då världens första kända vetenskapsakademi, Visdomens hus i Bagdad skickade ut folk över hela världen för att leta efter, och rädda, gamla grekiska och romerska manuskript. Vi hade inte haft mycket kvar av Aristoteles, Platon och de andra grekerna som betydde så mycket för renässansens upphovspersoner, om inte islamska vetenskapsmän gjort grundarbetet först.

Det finns skäl att återvända till detta Visdomens hus, senare. Men för den som vill veta mer om islam och vetenskap finns det tre delar av en BBC-dokumentär också, på Youtube, som jag rekommenderar:

och

och

Tipstack till Svarten