Etikettarkiv: islam

Artiklar, Myter

Terminologi – islamofobi

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Vi inleder med islamofobi.

Enligt Nationalencyklopedin benämns islamofobi på följande sätt;

islamofobi´
(av islam och fobi), rädsla för islam, överdrivna föreställningar om att islam är en religion som leder till negativa beteenden och att muslimers närvaro i ett samhälle utgör en fara. Islamofobin kombineras ofta med idéer om en stor muslimsk konspiration som avser att störta det västerländska samhället. Jämför antisemitism.

IslamofobiIslamofobi är ett begrepp som inte riktigt korrelerar med vad det egentligen handlar om. Islamofobi är en ideologi, likt nazism, som riktar in sitt hat mot en specifik grupp människor och en specifik religion, i detta fall muslimer och islam. Begreppet har förekommit i lite drygt 10 års tid och kanske är det därför ideologin ännu inte fått ett namn den förtjänar. Hatet mot, och rädslan för ett påstått hot från, muslimer och islam har emellertid funnits sedan 600-talet.

Den svenske religionshistorikern Mattias Gardell väljer att definiera islamofobi så här;

”socialt reproducerade fördomar om och aversion mot islam och muslimer, samt handlingar och praktiker som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på basis av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam”

Det svenska Integrationsverket definierar islamofobi som:

”rasistiska och diskriminerande uttryck gentemot muslimer. Dessa uttryck kan resultera i våld och hot eller genom exkludering av muslimer.”

Ett problem beträffande islamofobin och all främlingsfientlighet är att människor gärna generaliserar och klumpar ihop många personer till grupper, rädsla och hat riktas mot både praktiserande muslimer och mot sådana som enbart till utseendet liknar muslimer. Rasismen av idag är, hos högerextrema grupper men också hos gemene man, i stor grad ett muslimhat.

Då man resonerar kring begreppet islamofobi är det svårt att inte halka in på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas ideologi har växlat. I början av partiets historia, då de 1988 bildades ur bland annat rörelsen ”Bevara Sverige Svenskt”, fokuserade de på att hata judar. Förutom att man har förklätt sitt ideologiska hat genom att byta ut uniformer & bomberjackor mot kostym, så har de dessutom ändrat sin ideologi. Idag är det istället hatet mot muslimer och islam som står för lejonparten av partiets ideologi. Hatet syns som en röd tråd. Retoriken, om än något dold av diverse ‘kodord’, är densamma.

Det målas upp skrämselpropaganda, som gör att man får med sig andra, som visar på att alla muslimer är fundamentala islamister och delaktiga i det man brukar beteckna konspirationsteorin, det vill säga en tanke om att muslimer planerar att ta över hela världen, likt Hitler och Nazityskland planerade att göra. Konspirationsteorin, som bland annat stöds och uttrycks av Sverigedemokraterna, kallas Eurabia och grundades 2005 med boken Eurabia – The Euro-Arab Axis, skriven av amatörhistorikern Bat Ye´or. Teorin går i korthet ut på att muslimer vill förvandla Europa till Eurabia. Detta är en av anledningarna till att personer generaliserar och illvilligt pekar ut muslimer som de nya nazisterna.

Grundtankarna som konspirationsentusiasterna har om den förmodade fundamentalistiska ideologin är att alla muslimer aktivt kommer att bekämpa kristendom och västlig kultur, samt att de är antisemitiska. De som stöttar och sprider irrläran menar att konspirationen planerades och startades redan på 600-talet, i islams vagga, och har sedan dess haft en ondsint, dold agenda som innefattar en ockupation av Europa. Ockupationen möjliggörs genom tillgång på oljepengar, sammansvärjningar på högsta nivå, samt invandring och omfattande barnafödande. Sanningshalten i konspirationsteorin är ytterst ifrågasatt, många forskare förkastar den helt och hållet. Sverigedemokraterna gör det inte.

Begreppet islamofobi är, i mina ögon, inte ett tillräckligt starkt begrepp för att beskriva ideologin. Att det finns människor som idag anser att islam och muslimer är det största hotet mot västvärlden, borde leda till att begreppet för den irrläran bör vara lika starkt som ordet nazism.

Det finns en hel del fördomar och märkliga uttryck man kan stöta på i samhället. Det kan handla om grannar, vänner, gubben på bussen eller någon i snabbköpet. Det finns fördomar om muslimer som kan uppfattas som kränkande, som är grova generaliseringar och förnedrande uttryck. Med lätthet finner man mängder av exempel på dessa fördomar på de olika omtalade hat- och rasistsajterna, bland folk i din närhet samt, till och med, i Sverigedemokraternas retorik. Tvångskonvertering till islam omtalas flitigt. Att tvingas bli muslim genom hot eller påtryckning är inte godkänt enligt islam.

Vi bör vara på det klara med att islam, liksom andra religioner, har baksidor: bland annat en minoritet av fundamentalister som bidrar till negativ syn på islam, på ett olyckligt sätt. Fundamentalister är ofta övertygade om att de sitter på den enda sanningen och väljer att göra politik av sin tolkning av religionen. Såväl fundamentalister som är troende muslimer samt fundamentalister inom ett svenskt politiskt parti.

Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, utmålar muslimer som det största hotet sedan andra världskriget. Det som är skrämmande är att han och Sverigedemokraterna potentiellt själva – på grund av just detta – utgör ett stort hot. Problemet är att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på precis lika illasinnade och ondskefulla grunder som ”Counter-Jihad” påstår att islam står för. Islamofobi är ytterligare en irrlära som gör skillnad mellan olika människor. Tyvärr är vårt samhälle fyllt av dessa krafter och åsikter. Vi stöter på dem dagligen, och eftersom islamofobin spridits på många nivåer är den, i mina ögon, det största hotet i Sverige idag. Det är vår gemensamma skyldighet att uppmärksamma, ifrågasätta, kritisera, debattera och informera om detta hot.

Källor för fördjupning:

Nationalencyklopedin NE.se
Om Islamofobi på Levande Historia
Debattartikel om uppmärksammat reportage på Uppdrag Granskning via http://www.islamguiden.com (pdf)
Svenska Dagbladet granskar Sverigedemokraternas retorik, 2009

Artiklar

Stora jihad vs lilla jihad!

Personer som försöker smutskasta islam och muslimer pekar ofta på ordet jihad. Det påstås tyvärr ofta att ordet jihad endast betyder krig, väpnad kamp och terrorism mot de otrogna.

Det är bara det att jihad är ett ord med flera betydelser. Profeten Muhammed slog fast att det fanns två olika jihad, ‘stora jihad’ och ‘lilla jihad’. Lilla jihad var att försvara tron (med vapen om så behövdes), stora jihad var att ständigt i vardagslivet vara högst medveten om – och att ta striden mot – ”onda böjelser” inom sig själv.

Inom kristendomen har orden ”strid” och ”krig” använts på exakt likadana sätt. Tidigare pratades det ofta om ”krig” för att försvara kristendomen (och bre ut den) och andligt krig. Idag har begreppen ”andlig strid” och ”andlig krigare” överlevt. När personer velar över en viktig valmöjlighet, tvivlar och tvekar, brukar vissa kalla det för ”en strid mot sig själv” eller ”en inre kamp”. Det sistnämnda är samma sak som muslimers ”stora jihad”.

Det finns med andra ord ingen anledning för att vara rädd för ordet jihad. De enda som pratar om ”lilla jihad” och ”militant jihadism” som viktigast är ett fåtal bokstavstroende extremister på ett fåtal platser långt borta från Sverige.

Hur viktigt är då stora jihad i proportion mot lilla jihad? Ett av exemplen på detta framgår i ett citat från profeten Muhammeds kusin, där han skriver vad Muhammed sade om att män bör hjälpa till i hemmen:

”Den som hjälper sin familj och inte är motvillig mot att göra husets arbeten, han kommer att av Allah belönas med att skrivas in i martyrernas bok på daglig basis och få samma belöning som 1000 martyrer.
[…]
Den man som hjälper sin fru han kommer att få samma belöning som den som:

  • fastat i ett år och
  • varit vaken hela natten för att be
  • detta multiplicerar du med antalet hår på hans kropp.

Han kommer även att belönas med samma status som de tålmodiga, som Profeten David och Jakob och Jesus, oh Ali!
[…]
En timmes hjälp för ens familj är bättre än tusen år av tillbedjan och tusen Hajj och tusen Umras. Det är även bättre än att släppa fri 1 000 slavar, bättre än att slåss i 1 000 slag för Allah, bättre än att besöka 1 000 sjuka, bättre än 1 000 fredagar, bättre än att delta i 1 000 begravningar, bättre än att släcka 1 000 personers törst, bättre än att ge 1 000 fattiga kläder och bättre än 1 000 officerare som slåss i Allahs namn. Det är även bättre än att ge 1 000 dinarer till de fattigaste av de fattiga och bättre än att läsa hela Toran, Zabur, Bibeln och den heliga Koranen.”

Den som hjälper till med disken och städning hemma gör alltså en välgärning inom islam.

Så stort är alltså ‘stora jihad’ och så litet är ‘lilla jihad’!

Artiklar, Myter

Är islam kvinnoförtryckande?

— Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad — ni är alla av samma rot och skall lönas på samma sätt.

(Sura 3:195)

Kvinnan inom Islam är en brännhet fråga och ett slagträ i debatten om den så kallade islamiseringen. Hon är så pass viktig att Sverigedemokraterna och counterjihadrörelsen gjort det till sin hjärtefråga att sprida ut myter om islams påstådda kvinnoförtryck. Det finns tydliga mönster mellan myterna och dessa organisationers övriga politiska agenda.
Eid in the SquareAtt påstå sig försvara kvinnans rättigheter för att få tillfälle att bedriva smutskastning mot en religion och dess utövare är ett gammalt beprövat trick. Ett trick som används i flera frågor, till exempel påstå sig stå för mjuka värden för att få chans att genomföra en dold agenda. SD:s utsaga om deras ‘hjälper fler i närområdet’ är ett sådant trick. De driver sådana frågor för att med hjälp utav det stoppa invandringen till Sverige. Samma med frågan om kvinnoförtrycket inom Islam.

Vad är själva myten?

Islam är en kvinnoförtryckande religion, skriver, säger, talar och debatterar bland annat Sverigedemokraterna och deras anhängare på internet. För att kunna uttala sig behöver man bena ut vad Islam har för kvinnosyn och om kvinnoförtrycket stämmer. Till min hjälp kommer jag ha flera olika källor. Givetvis kommer jag att använda mig av Koranen, den heliga boken som muslimer följer. Jag har använt en svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström. En annan källa som jag använder mig utav är ”99 frågor om Islam”, en bok som är sammanställning av frågor som lärare och forskare vid den religionshistoriska avdelningen på Lunds universitet möter från allmänheten.

Koranversen i inledningen kommer från Tredje Suran, men de flesta referenser som finns om kvinnan inom Islam finns i Sura fyra som heter AN-NISÂ som betyder kvinnor. Koranversen ovan tog jag för att illustrera Guds (Allahs) generella syn på kvinnor och män — de kommer från samma rot och skall lönas på samma sätt. Detta att jämföra med Bibeln där kvinnan kommer från mannens revben och där hon per definition är en del av mannen, inte egen utan en del. Koranen säger att mannen och kvinnan kommer från samma rot, att de är egna men också samma.

Hur ska vi reda ut kvinnosynen inom Islam?

För att kunna diskutera måste vi först sära på två olika saker. Dels på vad Islam lär ut och dels på vad Muslimer gör (Islam.se). Detta är två väsentliga skillnader som är relevant i alla sammanhang. Om vi ska tala om kvinnosynen inom kristendomen måste vi gå till ursprunget, bibeln, för att se vad kristendomen lär ut. Inte låta patriarkala uttryck från kristna utövare bestämma vad svaret ska bli. På samma sätt måste vi förhålla oss till Islam. Vad lär Islam ut? Självklart finns det ett kvinnoförtryck i och med de patriarkala strukturerna, men patriarkatet är internationell och mångkulturell och inte något särskilt för muslimer.

Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då andra kvinnor som är tillåtna för er till hustrur — två eller tre eller fyra; men begränsa er till en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika.

(Sura 4:3)

Detta är en vers som kan tolkas som att det är okej att ta sig flera fruar, detta är också en del av mytbildningen av kvinnosynen inom Islam, att männen har rätt till flera fruar. Vad som står är snarare att män får, om det nu är så att de inte kan behandla de faderlösa barnen som sina egna, ta kvinnan till sin hustru och göra barnen till sin son och dotter. Fortfarande är det så att kvinnan, på grund av patriarkatet, måste flytta in till en annan man när deras äkta makar dör för att det bara är män som sitter på jobben. Detta fanns då och finns fortfarande idag. Islam säger då att detta går för sig och att det är extra viktigt att barn blir behandlade rättvist. Om nu inte det går kan mannen gifta sig med kvinnan och ta till sig hennes barn.

Kvinnor inom Islam har, enligt Koranen (Sura 4:7) rättigheter att ärva. Män har rätt till en andel och kvinnan har rätt till sin andel. Detta tyder också på att kvinnan inte är så underdånig männen som myterna vill göra det gällande. Wikipedia skriver om könsroller inom Islam och jämför det värderingsmässigt med värdekonservatismen inom kristendomen där kvinnan har hand om familjen medan mannen är försörjaren. Detta är inte helt olikt Sverigedemokraternas egen familjepolitik och de förslag som läggs fram om föräldraförsäkringen där de starkt bidrar till att fler kvinnor kommer att låsas fast i köket.

Kvinnan inom Islam är lika mycket värd som männen — med både rättigheter och skyldigheter att ta hänsyn till. Det finns å andra sidan mäktiga personer som vill göra det gällande att så inte är fallet och påtvingar människor till handlingar som inte är förenligt med Islams kvinnosyn. Kulturella avvikelser och en för Koranen och islam främmande kvinnosyn påverkar kvinnan negativt (Islam.se). Det patriarkala samhället förtrycker kvinnan ur olika skepnader. Det är inte Islams syn på kvinnan — med bl.a. hedersmord, könsstympning och tvångsäktenskap. Det är utövande av makt och inget som är förenligt med Islam. Skillnaderna (vad vi gör och vad som står) är viktigt för att knäcka myterna som rasisterna försöker sprida.

Jämförelser med Bibelns uttolkare

Precis som Bibeln innehåller Koranen en strikt patriarkal idévärld där alla råd, alla visdomsord och alla uppmaningar är förankrade ut ifrån ett manligt perspektiv. Råden som ges är hur mannen ska förhålla sig till sin hustru och precis som i Bibeln förespråkar också koranen en tillbakadragen hustru som bejakar och bevarar familjelivet. Detta är inget märkligare än att vi än idag kan se det som politisk idé hos flera starka konservativa partier i Europa. I Sverige har vi Sverigedemokraterna som försöker bedriva en konservativ värdestyrd politik som bygger på gamla bibliska förhållningsregler. Inte många anklagar SD och alla deras anhängare för att hata kvinnor.

Islam har ingen märkligare kvinnosyn är den gängse kristna bilden. Det är inte de religiösa böckerna som är problemet. Ska vi ta itu med kvinnoförtrycket måste vi agera där den är som störst — i den patriarkala världsordningen.

/David Sällström — Antirasist.

Källor:
Koranens budskap, Tolkning från arabiskan, Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag AB, Stockholm (år 2000).
99 Frågor om Islam, redaktör Jan Hjärpe.
http://islam.se/kvinnosyn
Om könsroller inom islam – wikipedia

Myter, Recensioner

Granskning – Svenskfientlig litteratur – Del 3

Motargument fortsätter sin granskningsserie med att visa hur de svenskfientliga utvandrarna i Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” lämnar det gamla fina traditionella etniskt och religiöst homogena Sverige där de höll på att svälta ihjäl, pryglas, förföljas och bespottas.

Ett Sverige vars befolkning år 1840 av SCB uppskattas till cirka 3,1 miljoner människor, eller drygt 30 % av dagens folkmängd. Ett Sverige med fler svenskar än vad Sverige kunde tåla. Ett Sverige med drygt en miljon utvandrare.

Utvandrarna_kartaEn resa bland svarthåriga romer och svenskfientliga Blekingebor

Det är nu dags för våra utvandrare att bli invandrare. Efter ett tårögt farväl färdas de med häst och vagn genom landet Sverige med den gemytliga nationella samvaron. Men färden till hamnen som skall göra utvandrarna till båtflyktingar i New York, kantas av etnisk segregation och än mer svenskfientlighet. De passerar andra resande med häst och vagn på väg mot kusten.

Färden går mot Karlshamn i Blekinge

Närmare bestämt rör det sig om romer, av de utvandrande smålänningarna kallade för ”tattare”. Människor vars svarta hår ses som uppseendeväckande av Karl-Oskar och hans glada gäng.

När de färdas genom skogarna på gränsen mellan Småland och Blekinge förbereder sig det växande resföljet på slagsmål och överfall. Sådana var enligt de utvandrande svenskarna vanliga i de trakterna under mitten av 1800-talet. Resenärer berättar för varandra om Blekingebor som de anser vara mer ”hetlevrade” än andra svenskar. Blekingebor som ”egentligen” inte var riktigt svenska. De hade ju inte varit en del av Sverige särskilt länge. Mindre än tvåhundra år vid den tiden.

Men vad var det som kunde tänkas ha gjort Blekingeborna så hetlevrade och svenskfientliga?

En kort och översiktlig beskrivning av Blekinges historia ger många bra ledtrådar.

 

Day 1/0/5 - Berserkers

Svenska sjörövare besöker Blekinge

Under de tusen år som gått innan Karl-Oskars massutvandrare vågade sig på färden genom Blekinges farliga skogar, hade landskapet varit såväl en blodig krigsskådeplats och ett mångkulturellt projekt.

Landskapet Blekinge omnämndes i vikingasagor från 800-talet och påstods då på något sätt domineras av svear.

Svear som redan då och under 700 år utförde sjöröveri och vikingatåg, slaverihandel och massinvandring längs hela Östersjön och längs de ryska floderna och senare ända ner till dagens Turkiet, från vilka de tog med sig arabiska mynt från Baghdad som idag finns i Kungliga Myntkabinettet. I det senare fallet blev några svear även islamistiska jihadkrigare och livvakter åt sultanen i Konstantinopel.

De danska och svenska kungamakterna tvistade och stred om Blekinge i cirka 200 år, men beslöt i ett fredsavtal år 1 000 att Blekinge skulle bli danskt.

 

BiskopDet kristna kärleksbudskapet sprids i Blekinge

Kort efter att den danska armén fick verka ostört I Blekinge, började det kristna kärleksbudskapet spridas med emfas i landskapet. Såhär beskriver katolska kyrkan själv sitt kristnande av Blekingeborna:

”Sålunda vann denne man för Kristus många folkstammar, som ännu var hängivna åt avgudsdyrkan, framför allt det vilda folkslag som kallas blekingar samt de som bor på ön Holm [= Bornholm], granne till götarna. När de hörde hans predikan, sägs de alla ha rörts till tårar och visat ånger över sin villfarelse på så sätt att de genast slog sönder sina gudabilder och självmant tävlade om att bli döpta. Sedan kastade de sina skatter och allt vad de hade för biskopens fötter och bad ivrigt att han skulle värdigas ta emot det. Men biskopen avböjde detta och uppmanade dem att för dessa pengar bygga nya kyrkor, mätta de behövande och friköpa fångar, som det finns många av i dessa trakter.”

Bilden föreställer biskop Egino – mannen som alla blekingebor ville ge sina skatter till. Senare utnämnd till Blekinges Apostel

Efter att Blekingeborna fick lust att slå sönder sina gamla gudastatyer och ge bort alla sina skatter till katolska biskopar eskorterade av den danska armén, följde en period av relativ fred i Blekinge under trehundra år. Undantaget var då estniska sjörövare från Ösel som härjade i landskapet och kort därpå utsattes för hämnd från blekingska sjörövare.

 

TheKnightAtTheCrossroadsDen svenska armén försöker assimilera Blekinge

I början av 1300-talet pantsattes Blekinge till en Holsteinsk greve som ogillades av Blekingeborna och därför sökte militärt stöd av Sverige. Danmark avträdde Blekinge till Sverige men försökte kort därpå återerövra landskapet. En serie blodiga krig och skövlingar av Blekinge och dess befolkning, huvudsakligen utförd av svenska trupper, följde under mer än två hundra år. År 1525 slöts fred mellan Danmark och Sverige enligt vilket Blekinge förblev danskt.

Under en mycket kort tid blev Jimmie Åkessons hemstad Sölvesborg ett sjörövarnäste för sjökrigaren Sören Norby, som slutligen fördrevs och flydde till Ryssland.

Erövringskrigen och gerillakrigen i Blekinge mellan Danmark och Sverige fortsatte i tvåhundra år till och eskalerade till den grad av svenska arméer att de kunde betecknas som ett folkmord:

”De dansk-svenska krigen fortsatte även efter Kalmarunionens upplösning och Blekinge blev på grund av sitt utsatta läge flera gånger drabbat av krigets fasor. Det värsta kriget ägde rum 1563-70. Redan under det första krigsåret brändes Avaskär, Lyckå och Elleholm ned och året efter utsattes Ronneby för en massaker den 4 september. Vittnesuppgifter talar om att svenskarna skonade i Ronneby varken män, kvinnor och barn och även slog ihjäl prästen vid kyrkodörren. Erik XIV själv hävdade att tvåtusen män samt några kvinnor och barn blev dödade. Avsikten med detta blodbad var att erövra Blekinge och ersätta Ronnebys befolkning med lojala svenskar. Landskapet fortsatte att vara en krigsskådeplats ända fram till 1569 då Sölvesborg brändes ned. Det sista krigsåret slapp blekingsborna härjningar genom att de betalade en frivillig brandskatt. Även Gustav II Adolf härjade i Blekinge när han 1611 brände ned den nyanlagda staden Kristianopel.”

Blekinge utsätts för mångkulturell massinvandring från Sverige

Den svenska kungamakten anlade de två viktiga städerna Karlskrona som blev svensk örlogsbas, samt Karlshamn, från vilken alltså de utvandrande smålänningarna i ”Utvandrarna” seglade till New York.

”Eftersom flottan behövde fler båtsmän som kunde tjänstgöra på skeppen än vad omlandet kunde erbjuda beordrade Karl XI också att 1 350 finländare med familjer skulle flyttas till Blekinge. Sammanlagt bosatte sig ungefär 3 000 huvudsakligen svensktalande österbottningar i ett landskap som 17 år senare (1699) hade 33 000 invånare. Effekten av detta blev inte bara att flottans tillgång på manskap förbättrades utan det bidrog även till försvenskningen av Blekinge.”

År 1710, drygt 140 år innan Karl-Oskar och hans grannar seglade till New York från Karlshamn, gjorde danskarna sitt sista misslyckade försök att återerövra Blekinge. De nådde ända fram till Karlshamn.

Men det var kanske mot den här bakgrunden av tolvhundra år av svenska invasioner och folkmord som gjorde att Blekingebor, respektive svenskar inklusive smålänningar såg på varandra med misstro. Blekingeborna hade inte ännu assimilerat sig och tagit seden dit de erövrats. De var fortfarande svenskfientliga.

Men hör och häpna. Farhågorna kommer på skam. Karl-Oskars följe når fram till Karlshamn helt oantastade och avseglar efter en viss tid mot det ännu mera mångkulturella USA och New York. Det är först nu som de skall ta det stora svenskfientliga steget och upphöra att vara svenskar.

(Citaten är hämtade från hemsidan tacitus.nu där även andra landskaps historia finns populärvetenskapligt beskriven.)

/ Thabo ´Muso

Thabo_pekar_finger

Läs alla delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4

Artiklar

FEMEN är feministiska extremister

Artikel av Ida Dzanovic.

Gruppen FEMEN:s aktion mot moskén i Stockholm har diskuterats mycket de senaste dagarna.  FEMEN sägs vara feminister, men när jag hör FEMENs aktivister säga att organisationen är feministisk, så får jag samma känsla som när jag hör självmordsbombare och extremistiska islamister påstå att deras aktioner är islamska. Extremisters aktioner brukar ofta kollidera med både sitt eget varumärke och sin omgivning. 

SkärmklippEfter att FEMEN slog till mot Stockholms Moské började stora och små debattvågor gunga genom hela den färgrika Facebook-världen, bland bloggar och på twitter samt i medier. Man talade om yttrandefrihet, kvinnors rättigheter, kvinnosyn, ”rätten till den egna kroppen”, och mycket genomsyrades av att muslimer bör tåla vilken skymf som helst, i ”kampen för en bättre värld”.

En del säger att FEMEN gjorde rätt att demonstrera halvnakna i Stockholms moské. De ”avslöjade kvinnoförtryck inom islam”, som de säger.

Hur rätt är det?

Organisationen har mål i sikte, som vi alla skulle betrakta som ”kamp för demokrati & frihet” innan vi skrapar lite på ytan, frågor som sexslaveri, prostitution, sexuell utnyttjande, kvinnoförtryck, jämställdhet. Men deras metoder gör att de missar målet. Kvar av kampen blir, efter deras aktioner, bilden av halvnakna kvinnor som slängs ut eller plockas upp av poliser.

Det har gjort sig kända på destruktivitet, och det gör att deras aktioner får kontraproduktiva effekter.

Islam är inte deras måltavla, som en del debattörer tror, utan religioner i största allmänhet. En av de stora, omskrivna, aktioner de gjort var att såga ner ett kors i Ukraina. Korset var ett minnesmärke  över människor som dödades under den kommunistiska regimen och en mötesplats för sörjande. På så sätt ville man ge sitt stöd till Pussy Riot; genom att trampa på folk som sörjer sina döda anhöriga. (källa 1). Så fungerar de, de gör skandalösa religionsfobiska aktioner utan minsta förståelse för tid, rum och omständigheter och andra människors känslor.

I en katolsk kyrka i Paris, så såg man uppträdande där de använde nazistiska anspelningar (källa 2). Det räcker med att gå till Wikipedia för att få en bra bild om FEMEN, om kvinnor som med sin halvnakenhet, löper amok, desperat, mot allt och alla. (källa 3)  Som de gjort mot Vatikanen (källa 4) och mot islam (källa 5).

När vi hör talas om en självmordsbombare som utför sina aktioner så är det nästan ingen som bryr sig om bombarens budskap. Fokus hamnar på hans olagliga, brottsliga gärningar, skador och på hans offer.

Tänk efter bara på alla de gånger vänsterextrema grupper förstört en fredliga demonstrationer mot nazister, då de kastat sten och flaskor mot poliser, då hamnar det antinazistiska budskapet i bakgrunden och debattens fokus blir istället det vänsterextrema våldet. På ett liknande sätt bör man se på FEMENs aktioner. Istället för jämställdhet landar fokus på  störande och ofredande. 

Femen är kanske feminister,  ja, men de är extremistiska feminister. De är feminismens motsvarighet till islamistiska fundamentalister.

Extremism finns inom alla grupper. FEMEN fläckar ner den feministiska kampen.

idaMånga, som påstås vara engagerade ”i kampen mot extremism” började heja på FEMEN enbart för att de slog till mot en moské. Att vara mot extremistiska islamister genom att stötta extremistiska feminister är som att kasta bensin på elden i syfte att släcka den.

FEMEN kom till Stockholms Moské för att ”befria den muslimska kvinnan” (eller kanske att befria Sverige från den muslimska kvinnan, vad vet jag?) med påståenden om att muslimska kvinnor inte har någon frihet att bestämma över sin kropp eller kläder, att alla muslimska kvinnor som vistas i moskéer är tvungna att ha på sig heltäckande kläder, med att de är förbjudna att vara i vissa rum som är för män, osv.

Alla extrema muslimhatare räckte upp handen och höll med dem.

Jag kände mig tvungen att lägga upp min egen bild från Fittja Moské. En bild talar mer än tusen ord. Här är jag, på en av mina favorit platser, utan slöja, mitt i rummet där imamen brukar stå, i kortärmad t-tröja. 

Vem vill FEMEN rädda..? Inte mig i alla fall. 

Kampen för kvinnorättigheter kräver kläder på, en bra strategi liksom retorik med stil och innehåll, känsla för tid, rum, omständigheter och sammanhanget.  FEMEN kan börja sin kamp med att ta på sig en behå – gärna en push up behå!  

Källa 1: http://www.rferl.org/content/ukraine-femen-cross-pussy-riot/24679942.html
Källa 2: https://wewastetime.wordpress.com/2013/05/23/may-fascism-rust-in-hell/
Källa 3: http://en.wikipedia.org/wiki/FEMEN
Källa 4: http://www.metatube.com/en/videos/84085/Topless-in-Vatican-FEMEN-strips-against-Catholic-witch-hunt/
Källa 5: http://www.huffingtonpost.com/2013/04/04/international-topless-jihad-day_n_3014943.html

/Ida Dzanovic

Krönikor

Ett slagträ

Gästinlägg av Sarah Delshad

Den muslimska kvinnan och hennes rättigheter — eller som de främlingsfientliga säger: ”en avsaknad av rättigheter” — det skulle vi kunna skriva en bok om. Alla dessa utspel, gång på gång. I samma veva, när jag tänker i dessa banor, undrar jag hur bra koll de har på islam och dess historia av rättigheter för just kvinnor.

Samtidigt tänker jag — varför är dessa främlingsfientliga krafter inte lika intresserade av kvinnans rättigheter inom kristendom och judendom? Varför gång på gång detta tryck mot islam? De tre abrahamitiska religionerna har samma grund, samma tanke och skiljer sig egentligen inte så värst mycket. I dessa tider då det finns en minoritet som driver en tydlig antimuslimsk agenda, lever varje muslimsk kvinna under dubbelt tryck — dels för att hon är muslim, men även för att hon är kvinna. De blir i och med detta ett slagträ. Ett vapen.

Vet de ”islamkritiska” exempelvis att precis som mannen har en klädstil har kvinnan också det, att feminismen faktiskt ligger i att låta kvinnor få klä sig exakt hur de vill? Oavsett form, antal tygbitar och på vilken del av kroppen? Varför anses en kvinna vara fri nog att tvingas exponeras, men ej tillräckligt fri att slippa exponera sin kropp, om det nu är det som kvinnan ifråga vill? Frihet definieras på olika sätt och det mest grundläggande feministiska tänket som existerar är att helt enkelt få låta kvinnor få göra sin egen tolkning av frihet.

Vet de ”islamkritiska” att islam gav kvinnan rättigheter för 1400 år sedan — rättigheter som många länder i västvärlden gav kvinnan för endast 50 år sedan? T.ex. behövde en kvinna i Nordamerika för cirka 50 år sedan sin mans underskrift för att kunna köpa ett hus. Islam gav kvinnan rätt att äga egendom för 1400 år sedan.

Vet de ”islamkritiska” att äktenskap endast får ingås med ömsesidig kärlek och respekt? Så alla som anser att islam ger män rätt att gifta bort kvinnan utan hennes samtycke är ute och cyklar! Visste ni att den kvinnliga omskärelse som sker ute i världen är förbjuden, och inte nämns med ett enda ord i Koranen? Folk som yttrar sig i stil med att islam rättfärdigar denna vedervärdiga handling har väldigt fel… Och visste ni att en kvinna har lika mycket rätt som en man att begära skilsmässa? Islam gav kvinnan rätt till skilsmässa för 1400 år sedan!

Nej, det är mycket de inte vet. Men ändå envisas många att med hjälp av ren okunskap fortsätta framhäva att den muslimska kvinnan inte har en egen röst eller rättigheter.

Gästinlägg av Sarah Delshad, skribent och initiativtagare till muslimska feminister.

Artiklar, Myter

Myt: Svensk halalslakt

Det finns en föreställning om att en röst på SD skulle verka skyddande för djur som slaktas ”Halal”. SD är emot slakt utan bedövning, vilket inte är så kontroversiellt då slakt utan bedövning inte får ske i Sverige idag. Det är något som också djurrättsorganisationer vet om, varför de inte agerar mot svensk halalslakt specifikt (de är emot all slakt).

Djurens rätt skriver:

Halalslakt i Sverige skiljer sig alltså inte djurskyddsmässigt från hur andra djur i Sverige slaktas.

och

Den enda skillnaden mot vanlig slakt är då att en imam utför snittläggningen och säger orden ”I Guds namn”.

— länk

Entrecôte

Jordbruksverket skriver:

Övriga djurskyddsbestämmelser kring slakt om hur drivning, uppstallning, fixering och avblodning får gå till måste naturligtvis också följas vid halalslakt.

— länk

Så för att vara på det klara med det hela. Ingen djurskyddsmässig skillnad finns mellan konventionell slakt och halalslakt i Sverige. De som hävdar detta har fel och är oinformerade. Ser vi på slakt utanför Sverige så gäller andra regler (precis som det gör med allt, inklusive produktion av kläder, annat livsmedel, konsumtionsvaror etc. där det är människor som får lida…).

SD likställer halalslaktat kött med kött från djur som slaktats utan bedövning. Vi vet nu att halalslaktat kött kan komma från djur som fått bedövning. När det sjunkit in så kanske vi kan ta till oss nästa brutala fakta. Omärkt kött kan komma från djur som inte blivit bedövade (precis det som var så vidrigt när det gällde halalslakt). Jag har dock inte hört så många protester om det (från SD-håll, djurrättsorganisationer är, överlag, emot all slakt så det ingår liksom).

Mer information:

”Slakt innebär att ett djur får strupen uppskuren och förblöder till döds. Det är alltså inte någonting som är unikt för så kallad religiös slakt, utan det är på det sättet som alla djur som blir till livsmedel möter döden.”

”Kött från djur som dödats utan bedövning kan vara märkt som ”halal” eller ”kosher” i butikerna, men kött från djur som inte bedövats före slakt kan också säljas omärkt. Samtidigt kan kött som är halalmärkt också komma från djur som har fått bedövning innan slakt.”

”I till exempel Belgien och Frankrike slaktas en mycket stor andel av alla får och nötdjur utan bedövning, och många av dem säljs omärkta till bl a Sverige. Grunden för denna obedövade slakt är rent ekonomisk och inte religiös, trots att det strider mot EU-lagstiftningen om slakt.”

Citaten är något ”snuttifierade”, hela texten hittar du här.

Den som brinner för att djur inte skall lida på grund av religiös och tror på förändring genom SD kan göra lite andra saker:

1. Ingenting. Lagstiftning mot obedövad slakt finns i Sverige och en röst på SD kommer inte att förändra detta. Köper du svenskt kött så skall djuret inte ha blivit slaktat utan bedövning.

2. Verka genom en intresseorganisation som verkar för djurrätt (då går det inte att bara välja bort de djur som skall slaktas enligt religiösa normer). I förlängningen är det rimligt att sluta äta kött, det blir lite overksamt annars. Djurrättsalliansen och Djurens rätt är två men det finns fler.

Så när du hör/ser någon som propagerar för ett förbud mot halalslakt så kan du fråga om de tror att det är någon skillnad mellan halalslakt och konventionell slakt. Nu vet du att det inte är det i Sverige och att märkningen ”halal” inte innebär att djuren inte blivit bedövade innan slakt. Är det ett värnande av djuren som ligger bakom så finns det en enda sak: sluta. äta. kött. Det andra är bara populistiskt.

Artiklar

Slöjan har olika betydelse

Journalisters okunskaper gällande muslimer och religionen islam har i en hel del fall orsakat en än större islamofobvåg som konsekvens.
Till exempel kan man läsa tidningsartikeln ”Befriade sig från ett liv med slöja” publicerad i DT, Dalarnas tidningar den 13:e maj 2013.

Design by Ida Dzanovic & Photoshop: Amela Dzafic.
BILD: Design by Ida Dzanovic & Photoshop: Amela Dzafic.

I den artikeln beskrivs en iransk kvinnas personliga upplevelse av sin väg från den religiösa regimen i Iran till Sverige och allt som hon kände sig tvungen att utföra enligt regimens förtryckande krav.
Naturligtvis är vi många som känner medlidande och solidaritet med personer som flyr från sina hemländer, från liknande förtryck i bl.a. diktaturer och/eller religiösa regimer.

När liknande artiklar försöker sammanfatta och beskriva några enstaka individers öden framkommer en tydlig oförmåga att göra åtskillnad mellan religion globalt och den iranska religiösa regimen.

I texten i DT finner man ytterligare problem: Generalisering av en religiös grupp, vilket kan vara en huvudentré till ökade fördomar, förstärkta elakartade stereotyper och till hat.

I samband med artikeln publiceras en ”faktaruta” med rubriken ”Slöjan i det muslimska samhället” och just där, genom extremt slarvig generalisering, uppges några fakta om slöjor ur den iranska regimens perspektiv, som om vore det plötsligt gällande för hela världens samtliga muslimska kvinnor. Slöja är, enligt den här ”faktarutan” enbart tvång, förtryck och en metod att kontrollera kvinnor — vilket är långt ifrån verkligheten och fakta.

Vi förnekar inte faktum att det finns kvinnor i Iran som är tvungna att bära slöja, men när man talar om ”det muslimska samhället” då existerar enorma variationer bland muslimska kvinnor och deras orsaker till att bära slöja. En del ser sin slöja som personlig, som en del av deras mode, image, klädstil. Som ett klädesplagg som de har blivit van vid och ser det som egen varumärke. En del ser på sin slöja som feminism; —”Min kropp är bara för mig” och på så sätt protesterar mot exponering av kvinnokroppar. Slöja är ibland en traditionell och ibland kulturell grej, utan att nämna en hel religions bemärkelse. Kort sagt, orsaken till att bära slöja varierar från kvinna till kvinna — liksom det är skillnad från land till land och mellan olika regioner.

Faktum är att olika grenar av islam i Saudiarabien, Indonesien och Bosnien visar upp drastiska olikheter inom sina detaljer, tolkningar och former. Men allt sådant försvinner i den här ”faktarutan” och samtliga muslimska kvinnor världen över sätts till att vara under tvång, press och bli viljelösa. Slöja är, enligt textens ”faktaruta” det som den iranska regimen förklarar och definitivt inte det som vi kan se på gatorna i Istanbul, Sarajevo, Skopje, Tirana, London, Madrid eller New York.

När du i framtiden läser liknande ”faktarutor” eller artiklar så borde du inse varför hatbrott mot muslimer har ökat, då beslöjade kvinnor allt oftare utsätts för aggressiva trakasserier och ibland även attacker. Deras slöjor slits utav dem, av personer som verkar föreställa sig att de utför en välgärning, i ”kampen för andras människors frihet”. Kvinnor som bär slöja (oavsett deras anledning) blir bespottade som ”antidemokrater”, ”regimanhängare” eller ”dem som bär på sig symbol för kvinnoförtryck”.

Med sådan desinformation i medierna är det inte svårt att se hur intoleransen, hatbrott och fördomar har fått sina framgångar.

Artiklar

Dispatch International ljuger om Koranen

Den 17:e april 2013 publicerade tidningen Dispatch International en artikel under rubriken ”Den våldsamma Koranen”. I artikeln görs en mängd påståenden kring Koranen och islam som i stora stycken är vilseledande och innehåller ett flertal lögner. Vi på Motargument.se ser det befogat att bringa klarhet i de faktiska förhållanden kring Koranen och islam som artikeln tar upp.

Quran-Mus'haf Al Tajweed
TheEgyptian / Foter.com / CC BY

Ett citat ur Koranen www.koranensbudskap.se sammanfattar väl artikelns anda:

Men det finns de som tvistar om Gud utan vare sig kunskap eller vägledning och utan att lysas av uppenbarelsens ljus.

Koranen, Sura 31, vers 20, andra stycket

Dispatch International skriver:

”I Koranen finns inte en enda vers som uppmanar till kärlek för dem som står utanför islam.”

Fakta:

De som tror på denna Skrift och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

Koranen, Sura 2, vers 62

Säg: ’Vi tror på Gud och på det som Gud har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för de andra profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss hans vilja.’

Koranen, Sura 2, vers 136

Säg till judarna och de kristna ’Vill ni tvista med oss om Gud, Han som är vår Herre likaväl som er Herre? Våra handlingar är våra och era handlingar är era. Vi tillber Honom med uppriktig tro. Påstår ni att Abraham och Isak och Jakob och deras efterkommande var judar eller kristna?’ Säg: ’Är det ni eller Gud som vet bäst? Vem är mer rättfärdig än den som undertrycker det vittnesbörd som han fått från Gud? Gud förbiser ingenting av vad ni gör’

Koranen, Sura 2, vers 139

Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger av det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud.

Koranen, Sura 2, vers 179

Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån han fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden. Kämpa inte mot dem i den heliga Moskéns närhet, om de inte själva tar upp striden där; men kämpar de mot er där, så döda dem. Det är förnekarnas lön. Men om de lägger ner vapnen skall de se att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar strida skall alla fientligheter upphöra utom mot de orättfärdiga som vill kämpa vidare. Kämpa likaså under den helgade månaden om ni blir angripna – vid brott mot gudsfreden skall lagen om rättvis vedergällning tillämpas. Om därför någon angriper er, har ni rätt att angripa honom så som han har angripit er; men frukta Gud och var förvissade om att Gud är med de gudsfruktiga.

Koranen, Sura 2, vers 190-194

Och lyd Gud och Sändebudet – kanske erfar ni Hans barmhärtighet. Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som väl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.

Koranen, Sura 3, vers 132-134

Och låt inte hat mot dem som spärrade vägen för er till den heliga Moskén driva er till angreppshandlingar, utan samarbeta för att befrämja fromhet och gudsfruktan, och slut er inte samma för att befrämja synd och fiendskap. Och frukta Gud! Gud straffar med stränghet.

Koranen, Sura 5, vers 2, andra stycket

Och i denna Torah föreskrev vi för dem att ett liv skall tas för varje liv som spills och ett öga för öga och en näsa för en näsa och ett öra för ett öra och en tand för en tand och för varje sår ett motsvarande sår. Men den som för Guds skull vill förlåta och avstå från hämnd kan få förlåtelse för egen synd. Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva. Efter dessa profeter sände Vi Jesus, Marias son, med bekräftelse av allt det som ännu bestod av Torah och Vi skänkte honom Evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Torah – där fanns vägledning och förmaningar till de gudfruktiga.

Koranen, Sura 5, vers 45

För var och en av er har vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som han hade skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Koranen, Sura 5, vers 48, andra stycket

De som tror på denna Skrift och de som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall förvisso få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.

Koranen, Sura 5, vers 69

Överse med människornas natur och deras brister, och uppmana alla att visa hövlighet och vänlighet och undvik alla ordväxlingar med dem som står kvar i hednisk okunnighet. Och om djävulen får din vrede att blossa upp, be då Gud beskydda dig; Han hör allt, vet allt.

Koranen, Sura 7, vers 199-200

Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd, så att han får höra Guds ord; för honom sedan till en plats där han är i trygghet. De är nämligen människor som inte vet vad Islam innebär.

Koranen, Sura 9, vers 6

Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och sunt förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.

Koranen, Sura 16, vers 90

Och ge er inte in i diskussioner med efterföljarna av tidigare uppenbarelser annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt – utom med sådana bland dem som vill väcka förargelse – och säg; ’Vi tror på det som har uppenbarats för oss och det som har uppenbarats för er, och på vår Gud och er Gud är en och samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja.’

Koranen, Sura 29, vers 46

Och om du frågar de som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ’Det är Gud’ Hur förvirrade är inte deras begrepp! Och Gud har hört sin Profets klagan. ’Herre, de är människor som inte vill tro!’ Förlåt dem och hälsa dem med fredshälsningen – de kommer att få veta sanningen.

Koranen, Sura 43, vers 87-89

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.

Koranen, Sura 49, vers 13

Och Vi lät andra av Våra sändebud följa i deras spår och vi sände Jesus, Marias son, och gav honom Evangeliet, Och vi lät hjärtana hos dem som följde honom fyllas av ömhet och medkänsla

Koranen, Sura 57, vers 27, första meningen

Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av er tro och inte driver ut er ur era hem, och han förbjuder er inte att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet – Gud älskar de opartiska. Det är inga andra än de som bekämpar er på grund av er tro eller som vill driva bort er från era hem eller hjälper dem  som vill driva bort er, vilkas skydd och vänskap Gud förbjuder er att söka. De som söker deras vänskap och skydd har begått orätt mot sig själva!

Koranen, Sura 60, vers 8-9

Dispatch International skriver:

”Där finns i stället 493 stycken vilka antingen förespråkar våld eller talar om Allahs hat mot de otrogna, det vill säga alla icke-muslimer.”

Fakta:

Det framgår inte vilka 493 ”stycken” i Koranen som de anser förespråkar våld eller Guds hat mot icke-muslimer.

Dispatch International skriver:

”Koranen är en bok vilken i huvudsak handlar om hur man ska tänka och agera mot dem som står på utsidan av islam, det vill säga döda eller tvinga dessa att leva likt andra klassens medborgare och betala skatt (jiziya). Mer än hälften av Koranens innehåll har text som föraktar eller hetsar mot icke-muslimer. Vilket är vad som gör islam till en våldets och hatets religion och genom historien finns det många belägg för detta.”

Fakta:

Koranen handlar enbart i begränsad utsträckning om hur muslimer specifikt skall interagera med icke-muslimer. Det torde till stora delar framgå i ovan angivna citat ur Koranen vad som sägs om förhållandet mellan muslimer och icke-muslimer. Mycket mer finns så klart att lära för var och en som studerar Koranen på egen hand.

 

Dispatch International skriver:

”Islam är inte bara en religion, utan en totalitär teologisk och politisk ideologi enligt vilken allt ska underordnas Koranen och sharia.”

Fakta:

Inledningsvis illustrerar följande citat ur Koranen att saken inte är så enkel som Dispatch vill ge sken av:

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skiljt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

Koranen, Sura 2, vers 256

Såsom tidigare nämnts finns en mängd varierande tolkningar av både Koranen och sharia, inte minst inom olika existerande islamiska rättsskolor. Det finns för övrigt väldigt mycket som varken Koranen eller sharia inte uttalar sig om. De risker som Gudstroende och främst muslimer tar genom att inte följa vad som anges i Koranen och sharia, är straff från Gud eller att nekas inträde i Paradiset.

 

Dispatch International skriver:

”Den förnekar grundläggande mänskliga rättigheter såsom religionsfrihet, yttrandefrihet samt kvinnans rättigheter.”

Fakta:

Islam nämner inte specifikt uttryck såsom ”grundläggande mänskliga rättigheter, yttrandrefrihet samt kvinnans rättigheter.”

Sådana uttryck var inte vedertagna begrepp vare sig inom judendomen, kristendomen, buddhismen, hinduismen och sannolikt inte inom någon enda religion som skapats. Islams förenlighet eller oförenlighet med sådana rättighetsbegrepp är istället en fråga som är föremål för tolkning av såväl muslimer, andra troende och icke-troende.

 

Dispatch International skriver:

”Kairodeklarationen (The Cairo Declaration on Human Rights in Islam) är ett “regionalt instrument” från FN som kan användas som ett alternativ till den universella FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Denna deklaration, som undertecknats av samtliga 57 medlemmar av OIC, fastlägger entydigt att mänskliga rättigheter ska underordnas och tolkas enligt sharia.”

Fakta:

Tolkningen av Kairodeklarationen är rimlig, men den är inte juridiskt bindande för alla muslimer i världen. Kairodeklarationen är därutöver en rättsakt formulerad för stater, inte för individer. Islam och Kairodeklarationen är således två olika saker.

Mer information finns här om OIC, Organization of Islamic Conference.

 

Dispatch International skriver:

”Själva begreppet islamofobi angriper sekularismen (strävan efter att minska religionens politiska och samhälleliga betydelse och i stället göra religionen till en privat angelägenhet) genom att jämställa den med fundamentalism.

Framförallt tystar den alla de muslimer som ifrågasätter Koranen, de som kräver jämställdhet mellan könen, rätten att konvertera och utöva sin tro fritt utan att underkasta sig diktat från skäggprydda paragrafryttare.

I kölvattnet av denna term stigmatiseras unga kvinnor som inte bär slöja. Dessa människors hopp om förändringar bland profetens anhängare pekas ut som avfällingar. De utelämnas till det religiösa raseriet i dessa samhällen, vilket kväser allt.”

Fakta:

Det framgår inte på vilket sätt citatet ovan är baserat på fakta eller om det enbart rör sig om åsikterna hos Dispatch International redaktion. Det framgår inte hur förekomsten av ett ord skulle tysta människor ifrån att uttrycka sina åsikter.

 

Dispatch International skriver:

”Islam är en ideologi och betyder ungefär hur man vill ha samhället. Ett slags grundläggande tanke om hur man vill att saker och ting ska vara.”

Fakta:

Nationalencyklopedin beskriver ordet ”Islam” med betydelsen ”underkastelse inför Gud.”

 

Dispatch International skriver:

”Islam är ett fullkomligt omfattande system, det vill säga det består av ekonomiska, sociala, militära transaktioner, vilka behandlar människans problem med lösningar i det världsliga livet, eftersom en rättning inte kan vara fullkomlig utan att besitta dessa. Det finns en stor mängd koranverser och berättelser samt handlingar av Sändebudet (saw), som bekräftar existensen av dessa transaktioner i islam, och likaså den islamiska statens historia. Alltså är det felaktigt att kalla islam för en religion, eftersom religionen inte har med det världsliga att göra. Det är också bakvänt att kalla islam för en religion som består av ekonomiska system etc, eftersom religion inte har system överhuvudtaget. Det är en ändring av själva definitionen och realiteten av begreppet (religion) att påstå så.”

Fakta:

Såväl islam som kristendomen, judendomen och en mängd andra religioner reglerar mer eller mindre detaljerat hur ett samhälle bör fungera och människorna bör/skall bete sig.

Ett exempel är ordet ”dharma” på Sanskrit; det religiösa skrift- och talspråket inom hinduismen, som beskriver religiösa och moraliska lagar som styr individers och gruppers beteende i den fysiska världen.

Alla som är allmänkunniga om Torahn och Bibeln vet att den i likhet med islam innehåller omfattande levnadsregler.

Torahn, som utgörs av de fem Moseböckerna (vilka även ingår i den kristna Bibeln), översätts bland annat som ”lag”, även om ordet har flera betydelser.

I den svenska Bibeln, översatt av Svenska Bibelkommissionen år 2001, beskrivs i ordbokssektionen, sid 2382, under ordet ”Lagen” bland annat på följande sätt:

”Lagen avser i Gamla Testamentet inte bara regler för mänsklig ordning utan hela den religiösa läran. Lagen, torá, blir därför stundom liktydig med de fem Moseböckerna och med hela Skriften…Oftast anses dock lagen som rättesnöre för människans liv…

I Nya Testamentet syftar begreppet oftast på budorden…Lagens krav är absolut och utan inskränkning…”

Gamla Testamentet innehåller både allmänna lagar såsom Tio Guds Budord, reglering av slavhandel, skadestånd, straff för skadegörelse, definition av förskingring, förbud mot ränta, djur- och matoffer, vad som får och inte får ätas, hygien och sexualliv, slaktmetoder, regler för äktenskap. Se exempelvis andra, tredje och femte Moseboken.

Liknande detaljregleringar kring människors liv återfinns i Nya Testamentet och då i Romarbrevet och första Korinthierbrevet.

Det bör nämnas att en mycket stor del, sannolikt merparten av de levnadsregler som finns i Torahn och Bibeln är återgivna i Koranen.

På så sätt är det rimligt att i en eller annan utsträckning betrakta alla slags religioner som ”ideologiska”. De är samtidigt religioner.

Om Dispatch International vill skriva om islam är det välkommet. Däremot är det rimligt att tidningen bryr sig om att försöka förmedla fakta till sina läsare. Så är inte fallet i artikeln ”Den våldsamma Koranen.”

Artiklar

Ett hus av en kortlek; Den banala politiken

Avbön?

”Rasismen är vidrig i all dess former och i alla dess yttringar. Vi har alla ett ansvar att gemensamt bekämpa den, oavsett vem utövaren är. Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle.” Omar Mustafa

Salah Sultan har inte uttalat sig antisemitisk enbart vid något enstaka tillfälle. Om så hade varit hade det inte funnits någon anledning till den hätska debatten om Sultan.

På mindre än tio minuter har jag hittat tre Youtubeklipp, här, här och här, där Sultan slänger ut sig den vanliga antisemitismen som finns hos de som enbart vill sprida hatpropaganda.

Omar Mustafa

Den 28-åriga Omar Mustafa från Stockholm valdes den 7 april till socialdemokraternas partistyrelse som suppleant. Omars engagemang i Socialdemokraterna har tidigare prisats genom att han valts in i styrelsen till Socialdemokraternas arbetarkommun. En ung man som har gjort en spikrak karriär inom svenska muslimska organisationer; 2010 blev han ordförande för IFiS (Islamiska förbundet i Sverige) där han efterträdde Abdirizak Waberi (som nu är moderat riksdagsledamot – vi återkommer till Waberi). Innan utnämningen till ordförande för IFiS var Omar generalsekreterare för SUM (Sveriges Unga Muslimer).

Under Omars tid som generalsekreterare inom SUM verkar en kultur av att dela upp könen ha varit förhärskande. Även mellan småbarn. Här på ett SUM kollo kan man se hur barn delas in efter kön när de äter, leker, samtalar eller reser – och mitt i allt kan man se Omar Mustafa med ett kroppsspråk som utstrålar accepterande och gillande över uppdelningen. Som om det vore något som skett av naturliga orsaker. Man skulle kunna tro att detta är en enskild händelse, men så är icke fallet: på en konferens 2009 ser man samma sak. Fast den gången med en ännu striktare uppdelning efter kön med äldre ungdomar samt vuxna.

Abdirizak Waberi

Låt oss återgå till Abdirizak Waberi, den moderata riksdagsledamoten. Han har gjort sig känd för diverse värderingar som kan ifrågasättas. Speciellt i egenskap som representant i en lagstiftande församling som får sin makt av ett sekulärt samhälle.

Under Waberis sista år som ordförande för IFiS bjöd man in Salah Sultan till den årliga julkonferensen 2010. Sultan en känd-enligt IFiS lärd man -antisemit som bland annat spridit hatpropaganda om judar och andra konspirationer här, här och här.

När DN frågade Waberi varför Sultan blivit bjuden till julkonferensen – trots hans välkända antisemitism – var svaret både oroväckande och bortförklarande:

”Jag är förvånad över hur han uttrycker sig. Vi har bjudit in honom i god tro. ” Ovannämnda klipp finns för den intresserade att se på Youtube.

Journalisten fortsätter med: ”Han presenteras som ”världskänd” i er reklamvideo. Borde ni inte känna hans bakgrund?” . På detta svarar Waberi bortförklarande att det finns extremister på båda sidorna. Som om detta skulle vara en tillräcklig ursäkt för att bjuda in Sultan.

Waberi fortsätter: ”Vi kan inte veta vad föreläsarna säger i tusentals sammanhang. Vi är en liten organisation och har inte kapacitet att kolla det. Vi vet att både judar och araber säger dumma saker om varandra. För vissa arabiska palestinier är judarna demoner. För vissa judar är araberna demoner, det kan man höra på vad ortodoxa i Israel säger.”

Att det finns extremister inom både judendomen och islam stämmer och är inget som är förbehållet till enbart dessa två religioner. At ens nämna detta som en del av en förklaring till varför Sultan bjöds in att föreläsa hos en organisation som säger sig ha målet ”att jobba för de mänskliga rättigheterna och bekämpa rasism och utanförskap, att jobba för de mänskliga rättigheterna och bekämpa rasism och utanförskap.”, är inte bara oroväckande men klingar också falskt. Förtroendet för iFiS hamnar i gungning.

Maktkamp?

Nästan lika snabbt som Omar Mustafa blev invald till Socialdemokraternas partistyrelse lämnade han den. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carin Hägg, krävde på lördagen Omar Mustafas avgång. Partiledaren Stefan Löfven krävde att Omar fick välja mellan sin plats i partistyrelsen eller ordförandeposten för IFiS.

Hur kommer det sig att en person som är muslim och har invandrarbakgrund inom loppet av ett par år fått plats i Stockholms arbetarkommuns styrelse samt partistyrelsen, för att sedan inom loppet av sex dagars mediedrev tvingas lämna alla uppdrag för socialdemokraterna?

För att kunna svara på frågan måste man först betänka varför Omar överhuvudtaget blev invald till styrelsen till både arbetarkommun och partistyrelse under en så pass kort tid. Vi befinner oss i en tid där den politiska makten inte på samma sätt som tidigare tilldelas utifrån kandidaternas klassbakgrund. Det är istället efter hudfärg och etnicitet människor får makt – i alla fall om man skall tro SSU. SSU efterfrågar i rapporten Fyra nyanser av brunt en socialdemokrati med representerar som påminner om hur befolkningen ser ut och inte ett parti som ”… är en homogen rörelse där maktpositioner och de främsta företrädarna i stor utsträckning inte representerar befolkningen.” (Sara Yazdanfar, förbundsledamot, SSU).

En annan möjlig om än cynisk förklaring, till varför Omar kunde göra en sådan snabb karriär inom socialdemokratin presenteras av Nalin Pekgul. I den snabba jakten efter nya väljare försöker riksdagspartierna rekrytera personer med invandrarbakgrund för att kunna locka till sig väljare med motsvarande etnisk sammansättning. Enligt Pekgul väljer partierna att ha överseende med ”oönskade element”, extrem hållning, eller att inte implementera påstått ”stränga” rekryteringsprocess för personer med invandrarbakgrund. Hon hävdar att partierna är noga med  att mota bort svenska rasister, samtidigt som de enligt henne inte är lika noga med att leta efter extrema muslimer.

Varför avgick Omar Mustafa? Var det på grund av att de professionella tyckarna (journalisterna) och annat intressefolk varit så pådrivande? Var det för att tongivande personer inom det socialdemokratiska partiet var väldigt kritiska mot valet av Omar till partistyrelsen? Den mest högljudda i skaran av kritiska socialdemokrater var ingen mindre än den tidigare – och fortfarande inflytelserike – partiordföranden Mona Sahlin.

Kritikerstormen mot Omar hade sin grund i att IFiS under hans tid som ordförande bjudit in personer som Azzam Tamimi, som är en apologet för Hamas och Hizbollah (som propagerar för våld och Islamisk Jihad), och Yasir Qadhi som hatfullt propagerar emot den utveckling som samhället gjort gällande behandlingen av homosexuella.

När det meddelades att Omar blivit vald till partistyrelsen publicerade tidningen Expo denna artikel och det var då hjulen började snurra. Mona Sahlin sitter i Expo:s styerlse, och två dagar efter artikeln publicerats gick Sahlin till attack mot den socialdemokratiska  partiledningens hantering av frågan. Man kan fråga sig om det också handlar om en intern maktkamp inom socialdemokratin – både i valet av Omar till partistyrelsen samt kravet på hans avgång.

Enligt Expressen ska Ylva Johansson ha nekats en fortsatt plats i partistyrelsen på grund av att hon inte höll jämna steg med Löfven. Något som i sin tur skall ha lett till att hon blev utbytt med Omar. Ylva Johansson och Mona Sahlin skall tydligen stå varandra nära. Därav Monas öppna kritik av partiet. Öppen kritik är annars något som upplevs som tabubelagt inom socialdemokratin.

Borgerlighetens dubbelhet i frågan

I de bilder och sammanhang som har publicerats i tidningar och nämnts TV, har ett sammanträde där Omar Mustafa varit en av de närvarande stuckit ut mer en något annat. På detta sammanträde ifrån IFiS  31. konferens var Azzam Tamimi talare. På bilden som Expressen publicerat kan man se Omar i bakgrunden, till höger om Tamimi. En annan person som också finns med på bilden är Waberi.

Trots att Waberi var den ansvarige ordförande för IFiS när Sultan bjöds in 2010 samt hans medverkan i evenemang där Tamimi varit talare, så har ingen borglig politiker krävt Waberis avgång. Det har inte varit en hetsjakt på Waberi ifrån de professionella tyckarna – i alla fall från det borgliga hållet.

Vinnare och förlorare

De största förlorarna i detta drama är inte Omar Mustafa eller socialdemokraterna. De kommer att repa sig; en kris är något som en politiker ofta lyckas tas ur. Nej förlorarna är de unga som vill engagera sig politiskt, som vill förbättra samhället genom att delta i politiken, men som nu får lära sig att politiken är ett cyniskt spel.

Ett spel där makten är viktigare än idéerna. Studera t.ex. det som har hänt med Centerpartiet, som har rasat i opinionen på grund av deras idéprogram, eller Vänsterpartiet som inte stiger över 5% spärren på grund av tro på sina idéer. Personligen står jag Centerpartiet nära. Samtidigt beundrar jag Vänsterpartiet för att de för en politik som de tror på och inte som övriga partier går dit vinden blåser. Därmed är en av vinnarna Vänsterpartiet. För även om vinsten antagligen inte kommer ge någon ökning i opinionsläget, kan det inträffade ge en kick till andra partier att återgå till de politiska idéerna.

Lärdom

Problematiken och lärdomen är att man aldrig skall försöka översläta eller förminska rasism och hatpropaganda.

Omar Mustafas påstående om att ”Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle.” stämmer inte.

Sultan har vid ett flertal tillfällen uttryckt hatpropaganda, spridit konspirationsteorier om judar som barnamördare med mera. Dessutom rör det sig inte bara om Sultan. Även Tamimi, Qadhi och ett par till som inbjudits av iFiS har ägnat sig åt samma hatpropaganda och spridande av konspirationer som man kan läsa mer om här.

Slutsatsen för mig är att politiker och media måste bättra sig. Politikerna när de rekryterar folk för förtroendeuppdrag. Medierna i sin nyhetsrapportering.

Att låta Waberi komma undan så lätt, samtidigt som Omar Mustafa sätts vid skampålen är ryggradslöst från medias sida – speciellt borgerlig media. Jag undrar om det är Omars unga ålder som gör att han inte kommer undan? Kanske är det så att han ännu inte förstått vad ordspråket ”Sitt still i båten” betyder – ett ordspråk Waberi däremot verkar ha förstått innebörden av.

Angåene vad S borde ha gjort innan man valde in Omar: Läst Nima Dervish som under en lång tid har skrivit ingående om bl.a. Omar Mustafa, men även om SUM och IFiS.