Ett hus av en kortlek; Den banala politiken

Avbön?

”Rasismen är vidrig i all dess former och i alla dess yttringar. Vi har alla ett ansvar att gemensamt bekämpa den, oavsett vem utövaren är. Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle.” Omar Mustafa

Salah Sultan har inte uttalat sig antisemitisk enbart vid något enstaka tillfälle. Om så hade varit hade det inte funnits någon anledning till den hätska debatten om Sultan.

På mindre än tio minuter har jag hittat tre Youtubeklipp, härhär och här, där Sultan slänger ut sig den vanliga antisemitismen som finns hos de som enbart vill sprida hatpropaganda.

Omar Mustafa

Den 28-åriga Omar Mustafa från Stockholm valdes den 7 april till socialdemokraternas partistyrelse som suppleant. Omars engagemang i Socialdemokraterna har tidigare prisats genom att han valts in i styrelsen till Socialdemokraternas arbetarkommun. En ung man som har gjort en spikrak karriär inom svenska muslimska organisationer; 2010 blev han ordförande för IFiS (Islamiska förbundet i Sverige) där han efterträdde Abdirizak Waberi (som nu är moderat riksdagsledamot – vi återkommer till Waberi). Innan utnämningen till ordförande för IFiS var Omar generalsekreterare för SUM (Sveriges Unga Muslimer).

Under Omars tid som generalsekreterare inom SUM verkar en kultur av att dela upp könen ha varit förhärskande. Även mellan småbarn. Här på ett SUM kollo kan man se hur barn delas in efter kön när de äter, leker, samtalar eller reser – och mitt i allt kan man se Omar Mustafa med ett kroppsspråk som utstrålar accepterande och gillande över uppdelningen. Som om det vore något som skett av naturliga orsaker. Man skulle kunna tro att detta är en enskild händelse, men så är icke fallet: på en konferens 2009 ser man samma sak. Fast den gången med en ännu striktare uppdelning efter kön med äldre ungdomar samt vuxna.

Abdirizak Waberi

Låt oss återgå till Abdirizak Waberi, den moderata riksdagsledamoten. Han har gjort sig känd för diverse värderingar som kan ifrågasättas. Speciellt i egenskap som representant i en lagstiftande församling som får sin makt av ett sekulärt samhälle.

Under Waberis sista år som ordförande för IFiS bjöd man in Salah Sultan till den årliga julkonferensen 2010. Sultan en känd-enligt IFiS lärd man -antisemit som bland annat spridit hatpropaganda om judar och andra konspirationer här, här och här.

När DN frågade Waberi varför Sultan blivit bjuden till julkonferensen – trots hans välkända antisemitism – var svaret både oroväckande och bortförklarande:

Jag är förvånad över hur han uttrycker sig. Vi har bjudit in honom i god tro. ” Ovannämnda klipp finns för den intresserade att se på Youtube.

Journalisten fortsätter med: ”Han presenteras som ”världskänd” i er reklamvideo. Borde ni inte känna hans bakgrund?” . På detta svarar Waberi bortförklarande att det finns extremister på båda sidorna. Som om detta skulle vara en tillräcklig ursäkt för att bjuda in Sultan.

Waberi fortsätter: ”Vi kan inte veta vad föreläsarna säger i tusentals sammanhang. Vi är en liten organisation och har inte kapacitet att kolla det. Vi vet att både judar och araber säger dumma saker om varandra. För vissa arabiska palestinier är judarna demoner. För vissa judar är araberna demoner, det kan man höra på vad ortodoxa i Israel säger.”

Att det finns extremister inom både judendomen och islam stämmer och är inget som är förbehållet till enbart dessa två religioner. At ens nämna detta som en del av en förklaring till varför Sultan bjöds in att föreläsa hos en organisation som säger sig ha målet ”att jobba för de mänskliga rättigheterna och bekämpa rasism och utanförskap, att jobba för de mänskliga rättigheterna och bekämpa rasism och utanförskap.”, är inte bara oroväckande men klingar också falskt. Förtroendet för iFiS hamnar i gungning.

Maktkamp?

Nästan lika snabbt som Omar Mustafa blev invald till Socialdemokraternas partistyrelse lämnade han den. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carin Hägg, krävde på lördagen Omar Mustafas avgång. Partiledaren Stefan Löfven krävde att Omar fick välja mellan sin plats i partistyrelsen eller ordförandeposten för IFiS.

Hur kommer det sig att en person som är muslim och har invandrarbakgrund inom loppet av ett par år fått plats i Stockholms arbetarkommuns styrelse samt partistyrelsen, för att sedan inom loppet av sex dagars mediedrev tvingas lämna alla uppdrag för socialdemokraterna?

För att kunna svara på frågan måste man först betänka varför Omar överhuvudtaget blev invald till styrelsen till både arbetarkommun och partistyrelse under en så pass kort tid. Vi befinner oss i en tid där den politiska makten inte på samma sätt som tidigare tilldelas utifrån kandidaternas klassbakgrund. Det är istället efter hudfärg och etnicitet människor får makt – i alla fall om man skall tro SSU. SSU efterfrågar i rapporten Fyra nyanser av brunt en socialdemokrati med representerar som påminner om hur befolkningen ser ut och inte ett parti som ”… är en homogen rörelse där maktpositioner och de främsta företrädarna i stor utsträckning inte representerar befolkningen.” (Sara Yazdanfar, förbundsledamot, SSU).

En annan möjlig om än cynisk förklaring, till varför Omar kunde göra en sådan snabb karriär inom socialdemokratin presenteras av Nalin Pekgul. I den snabba jakten efter nya väljare försöker riksdagspartierna rekrytera personer med invandrarbakgrund för att kunna locka till sig väljare med motsvarande etnisk sammansättning. Enligt Pekgul väljer partierna att ha överseende med ”oönskade element”, extrem hållning, eller att inte implementera påstått ”stränga” rekryteringsprocess för personer med invandrarbakgrund. Hon hävdar att partierna är noga med  att mota bort svenska rasister, samtidigt som de enligt henne inte är lika noga med att leta efter extrema muslimer.

Varför avgick Omar Mustafa? Var det på grund av att de professionella tyckarna (journalisterna) och annat intressefolk varit så pådrivande? Var det för att tongivande personer inom det socialdemokratiska partiet var väldigt kritiska mot valet av Omar till partistyrelsen? Den mest högljudda i skaran av kritiska socialdemokrater var ingen mindre än den tidigare – och fortfarande inflytelserike – partiordföranden Mona Sahlin.

Kritikerstormen mot Omar hade sin grund i att IFiS under hans tid som ordförande bjudit in personer som Azzam Tamimi, som är en apologet för Hamas och Hizbollah (som propagerar för våld och Islamisk Jihad), och Yasir Qadhi som hatfullt propagerar emot den utveckling som samhället gjort gällande behandlingen av homosexuella.

När det meddelades att Omar blivit vald till partistyrelsen publicerade tidningen Expo denna artikel och det var då hjulen började snurra. Mona Sahlin sitter i Expo:s styerlse, och två dagar efter artikeln publicerats gick Sahlin till attack mot den socialdemokratiska  partiledningens hantering av frågan. Man kan fråga sig om det också handlar om en intern maktkamp inom socialdemokratin – både i valet av Omar till partistyrelsen samt kravet på hans avgång.

Enligt Expressen ska Ylva Johansson ha nekats en fortsatt plats i partistyrelsen på grund av att hon inte höll jämna steg med Löfven. Något som i sin tur skall ha lett till att hon blev utbytt med Omar. Ylva Johansson och Mona Sahlin skall tydligen stå varandra nära. Därav Monas öppna kritik av partiet. Öppen kritik är annars något som upplevs som tabubelagt inom socialdemokratin.

Borgerlighetens dubbelhet i frågan

I de bilder och sammanhang som har publicerats i tidningar och nämnts TV, har ett sammanträde där Omar Mustafa varit en av de närvarande stuckit ut mer en något annat. På detta sammanträde ifrån IFiS  31. konferens var Azzam Tamimi talare. På bilden som Expressen publicerat kan man se Omar i bakgrunden, till höger om Tamimi. En annan person som också finns med på bilden är Waberi.

Trots att Waberi var den ansvarige ordförande för IFiS när Sultan bjöds in 2010 samt hans medverkan i evenemang där Tamimi varit talare, så har ingen borglig politiker krävt Waberis avgång. Det har inte varit en hetsjakt på Waberi ifrån de professionella tyckarna – i alla fall från det borgliga hållet.

Vinnare och förlorare

De största förlorarna i detta drama är inte Omar Mustafa eller socialdemokraterna. De kommer att repa sig; en kris är något som en politiker ofta lyckas tas ur. Nej förlorarna är de unga som vill engagera sig politiskt, som vill förbättra samhället genom att delta i politiken, men som nu får lära sig att politiken är ett cyniskt spel.

Ett spel där makten är viktigare än idéerna. Studera t.ex. det som har hänt med Centerpartiet, som har rasat i opinionen på grund av deras idéprogram, eller Vänsterpartiet som inte stiger över 5% spärren på grund av tro på sina idéer. Personligen står jag Centerpartiet nära. Samtidigt beundrar jag Vänsterpartiet för att de för en politik som de tror på och inte som övriga partier går dit vinden blåser. Därmed är en av vinnarna Vänsterpartiet. För även om vinsten antagligen inte kommer ge någon ökning i opinionsläget, kan det inträffade ge en kick till andra partier att återgå till de politiska idéerna.

Lärdom

Problematiken och lärdomen är att man aldrig skall försöka översläta eller förminska rasism och hatpropaganda.

Omar Mustafas påstående om att ”Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle.” stämmer inte.

Sultan har vid ett flertal tillfällen uttryckt hatpropaganda, spridit konspirationsteorier om judar som barnamördare med mera. Dessutom rör det sig inte bara om Sultan. Även Tamimi, Qadhi och ett par till som inbjudits av iFiS har ägnat sig åt samma hatpropaganda och spridande av konspirationer som man kan läsa mer om här.

Slutsatsen för mig är att politiker och media måste bättra sig. Politikerna när de rekryterar folk för förtroendeuppdrag. Medierna i sin nyhetsrapportering.

Att låta Waberi komma undan så lätt, samtidigt som Omar Mustafa sätts vid skampålen är ryggradslöst från medias sida – speciellt borgerlig media. Jag undrar om det är Omars unga ålder som gör att han inte kommer undan? Kanske är det så att han ännu inte förstått vad ordspråket ”Sitt still i båten” betyder – ett ordspråk Waberi däremot verkar ha förstått innebörden av.

Angåene vad S borde ha gjort innan man valde in Omar: Läst Nima Dervish som under en lång tid har skrivit ingående om bl.a. Omar Mustafa, men även om SUM och IFiS.