Artiklar

Myt: ”Det är inte krig i Syrien”

Emellanåt hörs röster i den migrationspolitiska debatten att eftersom det inte längre är krig i Syrien, ska människor återvända för att bygga upp sitt land. Vad många inte vet är att det fortfarande pågår stridigheter i flera delar av landet, och att säkerhetsläget i landet fortsatt är mycket dåligt.

I en diskussion på min arbetsplats häromdagen fick jag höra att ”det är inte krig i Syrien”. Detta skulle vara en anledning till att människor som flytt landet nu skulle återvända, eftersom det är säkert där. Samtidigt visade personen förståelse för att människor som flytt Afghanistan och Somalia inte kunde återvända, eftersom inget av dessa länder är säkra nu.

Vi ska vara medvetna om att det förr eller senare inträffar att svenska medier inte skriver om länder som det tidigare har skrivits mycket om. Detta innebär inte på något sätt att det är lugnt och fridfullt i dessa länder.

På Swedenabroads hemsida läser vi att UD avråder alla svenskar att åka till Syrien, samtidigt som de råder alla svenskar som befinner sig där att lämna landet:

”Striderna eller oroligheter fortsätter särskilt i de nordvästra, norra, sydvästra, södra och nordöstra delarna av landet. Läget är instabilt också på andra håll i landet, men särskilt i de nämnda områdena och i andra gränstrakter. Risken för strider och våldsamheter kan inte uteslutas i någon del av landet. Kidnappning utgör fortfarande ett hot”. (Källa: Swedenabroad.se)

För den som vill fördjupa sig i flyktingkrisen i Syrien finns information på UNHCR:s hemsida.

På denna sida finns en live-karta över situationen i Syrien.

Instabila säkerhetslägen

Afghanistan, Venezuela, Turkiet och Colombia är de ursprungsländer, efter just Syrien som toppar listan över varifrån flest människor söker asyl i EU.

Säkerhetsläget för Afghanistan är fortsatt mycket instabilt, den främsta orsaken är splittringar inom talibanregimen, regionala och globala terror- och extremistorganisationer och anti-talibanska motståndsrörelser. För den som vill läsa mer om situationen i Afghanistan finns en bra sammanfattning på UNHCR:s hemsida.

I Venezuela finns ett flertal faktorer som påverkar säkerhetsläget: terrorism, hög kriminalitet, kidnappningar och naturförhållanden/-katastrofer. För den som vill läsa mer om säkerhetsläget i Venezuela finns bra information på IOM:s hemsida.

Turkiet är ett land där säkerhetsläget varierar beroende på region. Det är framför allt områden som gränsar till Syrien, Irak, Iran, Georgien och Armenien som bedöms farliga att befinna sig i. I Turkiet är risken för terror- och extremistattacker mycket hög. Andra faktorer att ta i beaktning är naturförhållanden/-katastrofer.

I Colombia råder ett instabilt säkerhetsläge. Faktorer som påverkar säkerhetsläget är terror- och extremistorganisationer, hög kriminalitet och kidnappningar. Mer om säkerhetsläget i Colombia finns på UNHCR:s hemsida.

Argumentet ”Det är inte krig i Syrien” är synnerligen ogrundat och är inte med sanningen överensstämmande.

Vi ska komma ihåg att asylskäl innefattar mycket mer än att det är krig i hemlandet. I artikel 1 i FN:s Flyktingkonvention från 1951 läser vi:

Artikel 1 i konventionen definierar en flykting som en person “som flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, och som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet…” (Källa: UNHCR)

I 1967 års tilläggsprotokoll läser vi:

”1967 års protokoll fastslår att 1951 års konvention ska omfatta alla flyktingar utan geografisk begränsning och utan begränsning i tid, dvs. utan hänsyn till om händelser som lett till flyktingskap har inträffat före tidpunkten 1 januari 1951.” (Källa: UNHCR)

Vi gör klokt i att inte dra slutsatser om huruvida det är ”rimligt” att människor flyr sina hemländer. Vi ska inte heller agera folkdomstol och ha synpunkter på huruvida människor ska återvända. Vi har Migrationsverket som har i uppgift att bedöma asylansökningar.

Källor:

Sweden Abroad Syrien

Europeiska Kommissionen

UNICRI Afghanistan

GOV.UK Venezuela

GOV.UK Turkiet

Travel.State.Gov Colombia

UNHCR: Flyktingkonventionen

Lästips:

UNHCR: Syrien

UNHCR: Afghanistan

IOM: Venezuela

UNHCR: Colombia

Myter

Myt: ”Svenskar” snart i minoritet

”Invandringskritiker” målar gärna upp bilden av att Sverige, inom en snar framtid, kommer att vara ett land där ”svenskarna” är i minoritet. Konspirationsteorin om folkutbytet kan sammanfattas som den, av ”eliten” iscensatta, illvilliga och medvetna planen, att byta ut den svenska befolkningen mot icke-svenskar. Motargument synar siffror över Sveriges befolkningssammansättning utifrån olika kriterier vad gäller ursprung.

Siffrorna för slutet av 2022 ser ut på följande sätt:

  • Sveriges totala befolkning 10 548 336 personer
  • Utrikes födda 2 145 674 = 20,5 % av befolkningen
  • Svensk bakgrund 7 694 434 = 73 %
  • Inrikes födda med två inrikes födda föräldrar 6 878 225 = 65 %
  • Inrikes födda som har en inrikesfödd förälder och en utrikesfödd förälder 816 209 = 8 %
  • Inrikes födda med två utrikes födda föräldrar 681 448 = 6,5 %

Vissa svartmålar specifikt Malmö som ett ”skräckexempel”; siffrorna för slutet av 2021:

  • Malmö stad, antal invånare: 351 749 personer
  • Utrikes födda 123 290 = 35 % av invånarna
  • Inrikes födda med två inrikes födda föräldrar 151 926 = 43 %
  • Inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder 31 589 = 9 %
  • Inrikes födda med två utrikes födda föräldrar 44 944 = 13 %

Lägg märke till att Malmö ligger vid gränsen till Danmark, med stor arbetspendling och migration över sundet. Jämför gärna med Haparanda kommun, som ligger vid gränsen till Finland, med folkmängd på 9 496 personer och 3 852 utrikes födda invånare. Att välja ut Malmö stad som enda exempel, är ett bedrägligt argument som brukar kallas ”Cherry picking/Plocka russin ur kakan”.

Siffrorna som redovisar svenska medborgares ursprung används av ”invandringskritiska” pga en mix av olika fördomsfulla anledningar. Bland annat används siffrorna för att skrämmas med att ”de riktiga svenskarna” inom en snar framtid definitivt kommer att bli förtryckta, i minoritet – av någon hemsk, onämnbar, homogen massa av ”de där andra” som är i maskopi och vill ta över landet.

”Invandringskritikernas” logik haltar: det finns felaktiga fördomar om att alla utrikes födda personer enbart skaffar barn med andra utrikes födda – och väldigt många barn per kvinna (fördjupa er gärna i Nativitet). Vid tillfällen då dessa argument används faller det ju alltid, för redan vid tidpunkten då varje utrikes född person föder ett barn i Sverige är detta en person som kommer ”räknas” i kategorin inrikes född. Naturligtvis skaffar inte utrikes födda personer barn enbart med andra utrikes födda – liksom personer som föddes i Sverige (av svenskfödda föräldrar) inte enbart skaffar barn med endast partners som också är födda i landet.

Enligt SCB:s prognoser beräknas Sveriges befolkning år 2070 ha ökat med en tredjedel till 12,7 miljoner, varav ca 24 % av dessa beräknas vara utrikes födda. Idag ligger den andelen på ca 20 %.

I Svenska Akademiens ordlista definieras etnisk på följande sätt: ”som gäller eller utmärker folkstam”. Det är en, i mina ögon, både vag och svårtolkad definition. Om vi bortser från den luddiga definitionen, och försöker oss på att vara lite kreativa: Vad innefattar vi i begreppet etnisk? Pratar vi om nationalitet, språk och kultur? Eller pratar vi om den heta potatisen ras?

Det kan vara på sin plats att ställa sig frågan om vem som egentligen gynnas av att specificera – enligt en ytterst godtycklig och luddig definition – människor utifrån ”etnicitet”. Jag är av åsikten att det är farligt att dela upp människor i samhället utifrån egenskaper som den enskilde inte har möjlighet att påverka. Det skapar hierarki mellan oss människor, hierarki som ger dåliga vibbar om man betraktar det i ett historiskt, sociologiskt och kulturellt perspektiv.

Och hur många generationer, mellan tummen och pekfingret, dröjer det innan en människa som har föräldrar med utländskt ursprung, kan föräras med benämningen ”svensk”? Är det så att dessa människor aldrig kommer att bli betraktade som ”svenskar” av de som ”bara är lite kritiska mot förd invandringspolitik”?

Eller är det så att det inte finns någon logik eller saklighet bakom argumentationen, och att det inte heller finns någon rimlighet i myten och konspirationen om att de ”riktiga svenskarna” snart kommer att vara i minoritet?

Om vi, Gud förbjude, låter den ”invandringskritiska” logiken skapa spelreglerna och begreppsdefinitionerna så har vi redan idag väldigt många medmänniskor som av vissa inte anses som ”svenska”.

Jag är av den ”anmärkningsvärda” uppfattningen att det inte spelar någon som helst roll vilket land man är född i. Om man vill folkbokföra sig i Sverige så ska man få göra det, älskar man någon och vill skaffa barn med sin partner, ska man få göra det – oavsett hur många procentandelar utrikesfödda det är som redan bor i Sverige.

Så nej, svenskfödda kommer inte att vara i minoritet i Sverige snart, eftersom befolkningen förändras. Och det är inte farligt eller skadligt att ha t ex en morförälder eller en farförälder som är född utanför landets gränser.

Lästips:

Expo: Myten om det stora utbytet

Korta motargument: Födsloöverskottet

SCB:s Sveriges nuvarande befolkningsstatistik

SCB:s Sveriges framtida befolkning 2070

Bo Löfvendahl: Finns det etniska svenskar?

”Etnisk svensk”

”Ny DNA-teknik visar att det finns inga raser”

I fokus, Korta motargument

Korta Motargument: Salafist?

Myter och påståenden cirkulerar. Ibland skrivna av okunniga. Här citerar vi en expert, som beskriver salafist och salafism.

En av de främsta experterna på politisk islam och ideologier i Mellanöstern är Jan Hjärpe som beskriver:

”En term som används både av och om extremistgrupperna är salafiyyun (salafiter, salafister). Det är lite förvirrande eftersom termen också används om helt andra företeelser.
Beteckningen syftar på as-salaf, ’fäderna’, de två första generationerna muslimer, d.v.s. Muhammeds följeslagare (al-ashab, as-sahaba, ’sahiberna’) och efterföljarna till dem (at-tabi’un).
En ’salafist’ är en som åberopar sig på deras ’sunna’, ser dem som normerande föredömen, och tar deras ’sunna’ som argument för att förkasta senare utvecklad religiös sed.” citat från s.13 i Jan Hjärpes bok Islamismer.

Fortsättningen på sida 14:

”…en rad olika reformrörelser, med mycket olika program och målsättningar, har sett sig som anhängare av as-salaf och kallar sig själva för salafiyyun.
Men under 2000-talets början har termen knutits till vissa av extremistgrupperna som då benämns ’salafiyya-jihadister’. Poängen är att man markerar en olikhet i förhållande till ’vanliga muslimer’.”

För mer fördjupning, läs gärna om jihad, jihadism och andra av våra kortfattade lästips till Jan Hjärpes böcker.

Källor:

Hjärpe, Jan, Islamismer, 2010, Gleerups förlag

Hjärpe, Jan. Övriga utgivna böcker i Libris

Artiklar, I fokus

Skjutningar i Malmö har minskat med 50 %

Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.

Projektet baseras på en i USA framgångsrikt beprövad metod kallad GVI (Group Violence Intervention). GVI används för att minska våld i grovt kriminella miljöer. Motargument har berört denna metod i artiklarna ”Malmö: ”Saft och bulle” framgångsfaktor för att minska antalet skjutningar” och ”Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?”

GVI går i korta drag ut på:

  • Kommunikation: ett gemensamt budskap från samhällets aktörer om att våldet måste upphöra. Detta genomförs genom direktkommunikation med gruppmedlemmarna.
  • Ett erbjudande om hjälp: gruppmedlemmar som vill lämna det kriminella livet ska få hjälp att göra det.
  • Sanktioner: snabba och förutsägbara konsekvenser av våld för hela grupper. Eftersom det är grupper som driver våldet kommer detta ge större effekt än insatser som har ett individfokus. (Källa: BRÅ)

Statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) visar att Malmö sticker ut på ett positivt sätt jämfört med bl a Stockholm och närliggande polisområden i region Syd. Även Kriminalvården uppmärksammar den nedåtgående trenden vad beträffar det dödliga skjutvapenvåldet och minskat antal sprängningar.

Malmö universitet har tagit fram en utvärdering på uppdrag av BRÅ. Utvärderingen ”Uppföljning av ’sluta skjut’: En strategi för att minska det grova våldet i Malmö” visar också att färre människor skadas eller dödas.

Det finns mycket som tyder på att polisens arbete med att knäcka Encrochat-kommunikation kan vara en bidragande faktor till att det dödliga skjutvapenvåldet och antalet sprängningar minskat i Malmö.

I utvärderingen beskrivs hur den särskilda händelsen Operation Rimfrost och coronapandemin har förbättrat möjligheterna att arbeta med ’Sluta skjut’. Karin Svanberg, chef på enheten för brottsförebyggande arbete på BRÅ, utvecklar:

− Det finns inga andra insatser varken i Sverige eller internationellt som visar på lika tydliga nedgångar i våldet […] minskningar i Malmö är i linje med vad man kan se på andra ställen där strategin införts. Rapporten från Malmö universitet visar att det finns mycket goda skäl att fortsätta utvecklingen av arbetet med strategin, både i Malmö och i andra städer i Sverige. (Källa: BRÅ)

Utvärderingen från Malmö universitet är den tredje i ordningen. Malmö var pilotkommun för ’Sluta skjut’ åren 2018-2022. Sedan dess har man valt att fortsätta arbeta med strategin, då den uppenbarligen är en bidragande faktor till det minskade skjutvapenvåldet och antalet minskade sprängningar.

Fler kommuner i Sverige har inlett projekt ’Sluta skjut’: Göteborg, Uppsala, Örebro, Huddinge och Järfälla/Upplands-Bro.

För den som vill veta mer om metoden GVI kan läsa på BRÅ:s hemsida och på Malmö stads hemsida.

Källor:

BRÅ

TT

Kriminalvården

Malmö universitet

Expressen

Stockholms universitet

Malmö stad

Myter

Myt: ”Förbjud halalslakt, djuren lider”

Det cirkulerar ständigt myter om hur djur som halalslaktas får utstå lidande. Detta skulle, enligt mytförespråkarna, vara anledning att förbjuda halalslakt i Sverige. Sanningen är att alla djur som slaktas i Sverige ska vara bedövade före avlivning. Dock skiljer sig halalslakt från andra tillåtna slaktningsmetoder i Sverige. I själva verket skapar halalslakt eventuellt mindre lidande för djuren än vad andra slaktningsmetoder gör.

I Djurskyddslag (2018:1192) 5 kap 1§ läser vi:

1 §   När djur förs till slakt eller när de slaktas, ska de skonas från onödigt lidande och obehag. Detsamma gäller när djur avlivas i andra fall. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.

Ett djur som slaktas eller i annat fall avlivas genom avblodning ska vara bedövat. Innan djuret är dött får inte några andra åtgärder vidtas. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009. (Källa: Riksdagen.se)

Det finns oseriösa aktörer som inte utför bedövning före avlivning. Detta förfarande förekommer vid alla slaktningsmetoder, men det är svårt att veta hur utbrett detta är.

Däremot är koscherslakt (den judiska slaktmetoden) och annan traditionell slakt av obedövade djur förbjuden i Sverige.

Många muslimer accepterar bedövning med el. Bedövning med el sker vid slakt av fjäderfän och får. Nötkreatur kan inte bedövas med el, utan med bultpistol. Vissa muslimer accepterar detta också. Detta innebär att det är tillåtet att halalslakta i Sverige, om man följer svensk lag och regleringar, och det finns efterfrågan för att detta sköts.

Vad skiljer då halalslakt från andra slaktningsmetoder? Den som ska utföra slakten ska vara muslim, utan att göra avkall på erfarenhet och kunskap om hur bedövning och avlivning sker. Djuret ska vändas mot Mekka och tillägnas Allah. Djuret ska vara helt och friskt, det ska erbjudas mat och vatten. Andra djur ska inte behöva se ett djur dö, och djuren ska behandlas med medlidande och värdighet.

Det finns röster som påstår att halalcertifieringen finansierar islamism och terror. Halalcertifiering säkerställer att produktion, förpackning, lagring och transport av livsmedlet utförts enligt muslimskt religiösa regler. Huruvida certifieringen skulle finansiera islamism och terrorism är omtvistat. Att certifieringen gagnar islamiska organisationer vet vi, men att det skulle finansiera terrorism är däremot dementerat. Det vi med säkerhet vet är att certifieringen gynnar de organisationer som certifierar. Att halalcertifieringen finns för att utgöra en garant för att produktionen utförts enligt konstens regler kan vi läsa om här.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att rent tekniskt är det ingen skillnad på halalslakt och andra slaktningsmetoder i Sverige. Kraven, enligt svensk lag, är likadana oavsett slaktningsmetod. Däremot kan det anses vara förknippat med mindre lidande för djuren vid halalslakt än vid andra slaktningsmetoder.

Källor:

Riksdagen.se

Jordbruksverket

Världen idag

Djurens Rätt

ABC.net: Does halal certification fund terrorism?

Herald Sun: Halal food outrage from anti-Islam critics

Mer läsning:

http://www.halalslakt.se/

www.halalcertifiering.se

Myter

Samnytt sprider myter om köttjuvar

I den medvetet (?) spekulativa artikeln ”Kräsna köttjuvar i Karlskrona – stjäl endast nötkött, ratar fläsk”, från 18 juni 2023, insinuerar Mats Dagerlind troligen att det skulle vara muslimer som stjäl kött i butiken. Det finns ett par faktorer som pekar på att han har fel i sin ”analys”.

I artikeln om köttjuvarna i Karlskrona framför Samnytt egentligen bara ett argument. Det är nötkött som stjäls i butiken, och tjuvarna ”ratar” fläskköttet. Ingenstans i artikeln nämner Samnytt specifikt ordet ”muslimer”. Däremot hävdar Dagerlind, efter eget huvud, att tjuvarna har ”en specifik matkultur”.

I en artikel på SVT, som Dagerlind länkar till, läser vi följande:

”– Den här mängden är inte för eget bruk. Det är ohållbart för oss att förlora kött för tusentals kronor varannan dag, säger Håkan Thiberg, butiksägare.” (Källa: SVT.se)

Ingenstans i SVT-artikeln, och inte heller i klippet där Thiberg intervjuas, finns belägg för Dagerlinds påstående: ”Spekulationer har därför uppstått på orten om vilka tjuvarna kan vara med utgångspunkt i deras selektiva stjälande och inom vilka grupper det är som man äter nötkött men inte fläskkött.” (Källa: Samnytt) Det hade varit klädsamt om Samnytt hade kunnat styrka detta påstående.

UPPDATERING 230622: Samnytt har efter Motarguments publicering av denna artikel lagt till ett fåtal skärmdumpar från Twitter som troligtvis är tänkta att utgöra ett styrkande av påståendet om spekulationerna. Problemet är att ett fåtal tweets skrivna av random personer, som vi inte ens vet var de bor, inte kan sägas styrka påståendet om spekulationer ”på orten”. Fotsoldater på Twitter är inte trovärdiga källor. För den som vill se skärmdumparna (som blir till citat i Wayback Machine, vilket vi använder för att länka bl a till Samnytt och andra vi inte vill ge klick) kan ni klicka HÄR. Citaten finns i slutet av Samnytts artikel.

Samnytts artikel kan högst troligt vara skriven för att spä på misstro och hetsa mot muslimer. Samnytts läsare består i mångt och mycket av muslimhatare, vilket det finns belägg för i kommentarerna till artikeln.

Vad är det då som går att ifrågasätta i Samnytts artikel om köttjuvarna?

Vanliga butiker säljer i begränsad omfattning halalslaktat kött. Köttjuvar som vill tjäna snabba pengar bryr sig inte om huruvida köttet är halalslaktat.

Nötkött är dyrare än fläskkött, särskilt de styckdetaljer som nämns i såväl Samnytts som SVT:s artiklar. Detta implicerar att köttjuvarna, troligen på beställning från tredje part, väljer att stjäla dyrare styckdetaljer av nötkött.

Att Samnytt väljer att, utan belägg, demonisera och sprida myter om muslimer visar tydligt vilken agenda den SD-kopplade nätbloggen har.

Kuriosa: Likt rättrogna muslimer äter inte heller rättrogna judar fläskkött. Att Samnytt syftar på judar i sin artikel är osannolikt.

Debatt

Därför har Ekeroth fel om varför vi har nationer

I en lång ”ledartext” på den SD-kopplade nätbloggen Samnytt den första juni 2023 ger Kent Ekeroth, numer oppositionsråd i Dalarna samt ”Mr Samnytt” (grundare, ledarskribent och VD), sin syn på varför länder har bildats. Hans tes är att folk som är lika varandra vill leva tillsammans. Han framhåller fördelen av (etniskt) homogena länder. Han varnar för att endast små skillnader kan leda till ”blodiga konflikter”.

Kent Ekeroths partifränder, många från Skåne, borde veta att det inte bara inte är sant, utan direkt kränkande att påstå. Efter att dåvarande svenskarna snodde Skåne från Danmark försökte flera kungar med våld assimilera Skåne. När Gustav Vasa, ’landsfadern’ som sägs ha grundat det ’moderna Sverige’, kom till makten och försökte ena landet under protestantisk flagg, blev det uppror och våldsamt — Dackefejden. Sverige var verkligen inte likasinnade — det var många landsändar med olika kulturer och varierande språkbruk. Visst förekom några likheter, men att det skulle vara ”ein Volk, ein Reich” — är direkt bullshit.

När allmän skolgång blev vanligt i Sverige försökte de styrande radera lokala språkbruk och dialekter för att skapa just ett ’enigt Sverige’, vilket alltså skulle ske på bekostnad av de olika regionernas unika särart. Nationalismens mål var inte att ena ett gemensamt folk, utan att försöka tvinga in vitt skilda grupper till en uppdiktad, konstruerad enhet. Nationalromantiken jobbade inte för att belysa ett stort gemensamt folks gemensamma historia. Den ville bara skapa en myt om att alla inom nationen skulle ha varit ett gemensamt folk med gemensam historia — inkluderat skåningar, som ju länge inte ens var svenskar, utan danskar.

Sverige bestod också av nuvarande Finland, som är ett helt annat folkslag med helt annat språk. Finländarna utsattes också för assimilationsförsök, något vi ser effekter av än idag, med svenska som ett slags andra språk jämte finska, och partiet Sannfinländarnas reaktion mot allt svenskt inflytande från denna tid. Vi hade också Norge som en del av Sverige. Antagligen anser Ekeroth att Norge är ett eget land med ett eget folk och ett eget språk, fastän det alltså lika gärna hade kunnat vara en del av Sverige, om historien hade varit lite annorlunda. På samma vis har vissa i Jämtland ibland krävt självständighet.

Och då har vi fortfarande inte rört vid de nationella minoriteterna samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Just samerna har mycket att berätta om det förtryck och de brutala försök till assimilation som de utsatts för av nationalistiska svenskar.

Så nej, Ekeroth har väldigt fel. Sverige har aldrig varit ”ett folk”. Och hans partiledare visar på det själv, då han kallar sig ”etnisk skåning”, inte etnisk svensk.

Men jag hör redan svaret på det – ”jaha, så det finns inga svenskar eller svensk kultur, men alla andra länder har det?”.

Det finns svenskar i så grad att det finns medborgare i landet Sverige. Men de flesta gör nog som Åkesson och identifierar sig mer efter sin stad eller landsända snarare än som ”svensk”. Som sagt, Åkesson kallar sig själv ”etnisk skåning”, är det fel av honom?

Och nej, det finns nog få länder, om något, som inte delar Sveriges situation. I Ungern, som jag har koll på, bor det inte bara ungrare (magyarer). Det bor kumaner, rumäner, slaver, judar, romer, schwaber, italienare och andra minoriteter.

Även Frankrike består av ett antal områden, ofta med stora lokala variationer i kultur och dialekter. En del spänner, liksom samerna i Norden, över flera länder, och är uppdelade mer av politik än faktiska landsgränser, såsom occitanerna, med ett latinskt språk som finns i Frankrike, Spanien, Italien och Monaco. Spanien har liknande situation med både basker och kataloner som också, tack vare nationalistiska föresvävningar av den typ som Ekeroth vurmar för har separatistiska organisationer. Dessa exempel visar på att Ekeroths idéer alltså inte enar folk och nationer, utan tvärtom splittrar dem. Ett annat exempel på detta är italienska Lega, som länge var Lega Nord, som med nationalistiska förtecken ville separera norra Italien från södra halvan.

Fler tydliga exempel är länder som Belgien, med både franska, nederländska och tyska kultursfärer som blandas och enas, samt Schweiz, med bl a en minoritet på ca 70 000 som talar rätoromanska.

Länder som ofta (felaktigt) setts som monokulturella är oftast bara duktiga på att dölja mångfalden, eller antas vara monokulturella på pur okunskap och fördomsfullt av de som inte studerat länderna tillräckligt noga. Till och med Japan som av många tros vara en lyckad monokultur har ett antal minoriteter och underkulturer, såsom ainu-folket, som har fått status som landets ursprungsbefolkning.

En lång historia kort – idén om att nationalstater bildades för att det skulle vara ett folk inom nationsgränsen är nonsens. Nationsidén byggdes på existerande gränser som omfattade ett flertal folk. Dessa var mer eller mindre kulturellt besläktade, och som sedan skulle assimileras under en flagg för att tjäna kungens och den härskande elitens intressen, oftast genom krigsföring.

Korta motargument

Regeringen och SD: Skärp kraven för medborgarskap

Regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med Sverigedemokraterna som stödparti har för avsikt att stärka och höja kraven för svenskt medborgarskap. Det ska införas tydliga krav på kunskaper i svenska, samhällskunskap samt de värderingar som anses ”svenska”. På sikt vill man också utreda förutsättningar för att kunna återkalla medborgarskap. Medborgarskapsprocessen kan komma att avslutas med en obligatorisk ceremoni där en lojalitetsförklaring ska avkunnas.

Regeringen arbetar med att ändra reglerna i medborgarskapslagen. I betänkandet ”Ändrade regler i medborgarskapslagen (SOU 2021:54)” står att läsa mer om visionerna om att uppvärdera och skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • Krav på hederligt levnadssätt, vilket saknas i de flesta anmälningsärenden. Det behövs en mer enhetlig reglering för dessa olika fall.
  • Personer över 15 år som har begått brott ska kunna få avslag på sin ansökan om medborgarskap. (Idag är den gränsen satt till 18 år).
  • Utökade möjligheter att avslå en ansökan om befrielse från svenskt medborgarskap för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Finns misstankar om att ansökan om befrielse sker för att försvaga barnets skydd mot t ex att föras ur landet och giftas bort är det viktigt att det finns möjlighet att kunna stoppa detta.

Dessutom utreder regeringen om att skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • längre hemvisttid, alltså tiden som man varit bosatt i Sverige,
  • krav på egenförsörjning,
  • skärpta krav på hederlig vandel och
  • en lojalitetsförklaring, medborgarskapssamtal eller liknande ceremoniellt inslag av obligatorisk karaktär som ska utgöra slutpunkt i medborgarskapsprocessen.

Regeringen utreder om att införa krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Bakgrunden till detta är att det ska ”stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle”. I betänkandet ”Krav på svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2)” läser vi att godkänt resultat på särskilt framtagna prov föreslås träda i kraft 1 januari 2025. (Källa: Regeringen.se)

Notera att detta betänkande publicerades 2021, dvs under den förra regeringens mandatperiod.

Att kunna återkalla medborgarskap är en avgörande förändring. Idag finns inte den möjligheten, då medborgarskapet är grundlagsskyddat. Regeringen avser att utreda vilka omständigheter som ska ligga till grund för återkallande av medborgarskap. För att det ska bli verklighet krävs en grundlagsändring.

Nuvarande lagstiftning gällande medborgarskap för utlänningar finns i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 11 § och 12 §.

Källor:

https://www.regeringen.se/artiklar/2023/05/regeringens-atgarder-for-att-starka-det-svenska-medborgarskapet/

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/01/sou-20212/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-200182-om-svenskt-medborgarskap_sfs-2001-82

I fokus

Regeringen vill kunna återkalla medborgarskap

1 kommentar

Under en pressträff 5 maj 2023 förkunnade migrationsminister Maria Malmer Stenegård (M) och SD:s gruppledare i riksdagen Linda Lindberg att man avser ”stärka medborgarskapet”. Kortfattat innebär det att medborgarskapet kopplas till tydliga krav på kunskaper i svenska samt om det svenska samhället och de värderingar som anses ”svenska”. Det finns också visioner om att kunna återkalla medborgarskap, samt att medborgarskapsprocessen ska avslutas med en obligatorisk ceremoni där en lojalitetsförklaring ska avkunnas.

Regeringen arbetar med att ändra reglerna i medborgarskapslagen. I betänkandet ”Ändrade regler i medborgarskapslagen (SOU 2021:54)” presenteras tre punkter som syftar till att uppvärdera och skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • Det finns i dag två sätt för utlänningar att beviljas svenskt medborgarskap. Antingen genom en ansökan till Migrationsverket, eller genom en anmälan. Anmälan är ett enklare sätt att bli medborgare och är möjligt främst för barn och unga vuxna. Vid en ansökan om medborgarskap finns det ett krav på hederligt levnadssätt, vilket saknas i de flesta anmälningsärenden. Det behövs en mer enhetlig reglering för dessa olika fall.
  • Personer över 15 år som har begått brott kan i dagsläget beviljas svenskt medborgarskap genom anmälan medan samma person, om över 18 år, hade fått avslag på sin ansökan. Migrationsverket är i dag också förhindrat att avslå en anmälan om medborgarskap även om en av förutsättningarna inte längre är uppfyllda vid beslutstillfället. Detta beror på att dagens reglering utgår ifrån att förutsättningarna är uppfyllda den dagen som anmälan gavs in. Regeringen arbetar därför med att överväga ändringar även i detta avseende.
  • Ett annat förslag att arbeta vidare med är utökade möjligheter att avslå en ansökan om befrielse från svenskt medborgarskap i syfte att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Om det finns misstankar om att ansökan om befrielse sker för att försvaga barnets skydd mot till exempel att föras ur landet och giftas bort är det viktigt att myndigheterna har verktyg för att kunna stoppa detta.

Dessutom utreder regeringen om att skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • längre hemvisttid, alltså tiden som man varit bosatt i Sverige,
  • krav på egenförsörjning,
  • skärpta krav på hederlig vandel och
  • en lojalitetsförklaring, medborgarskapssamtal eller liknande ceremoniellt inslag av obligatorisk karaktär som ska utgöra slutpunkt i medborgarskapsprocessen.

Regeringen utreder om att införa krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Bakgrunden till detta är att det ska ”stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle”. I betänkandet ”Krav på svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2)” läser vi att godkänt resultat på särskilt framtagna prov föreslås träda i kraft 1 januari 2025, dvs 1 ½ år före nästa riksdagsval. (Källa: Regeringen.se)

Notera att detta betänkande publicerades 2021, dvs under den förra regeringens mandatperiod.

Den starkast brinnande punkten i regeringens utredning om att stärka medborgarskapet är att det ska bli lättare att återkalla medborgarskap. Idag finns inte den möjligheten, då medborgarskapet är grundlagsskyddat. Regeringen avser att utreda vilka omständigheter som ska ligga till grund för återkallande av medborgarskap. För att det ska bli verklighet krävs en grundlagsändring.

Lagstiftningen gällande medborgarskap för utlänningar finns i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 11 § och 12 §:

11 §   En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har
   1. styrkt sin identitet,
   2. fyllt arton år,
   3. permanent uppehållstillstånd i Sverige,
   4. hemvist här i landet
      a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare,
      b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716),
      c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och
   5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt. Lag (2005:722).

12 §   Om kraven i 11 § inte är uppfyllda får, om inte annat följer av andra stycket, sökanden ändå naturaliseras, om
   1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,
   2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller
   3. det annars finns särskilda skäl till det.

En sökande som inte kan styrka sin identitet enligt 11 § 1 får naturaliseras, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. (Källa: Riksdagen.se)

Lagstiftningen gällande återkallande av medborgarskap går att läsa i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 14 §:

14 §   En svensk medborgare förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller hon fyller tjugotvå år, om han eller hon
   1. är född utomlands,
   2. aldrig haft hemvist i Sverige, och
   3. inte heller varit här under förhållanden som tyder på samhörighet med landet.

På ansökan som görs innan den svenske medborgaren fyller tjugotvå år får dock medges att medborgarskapet behålls.

När någon förlorar svenskt medborgarskap enligt första stycket, förlorar även hans eller hennes barn sitt svenska medborgarskap, om barnet förvärvat detta på grund av att föräldern varit svensk medborgare. Barnet förlorar dock inte sitt medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt svenska medborgarskap och barnet härleder sitt svenska medborgarskap även från honom eller henne.

Förlust av svenskt medborgarskap sker inte om detta skulle leda till att personen blir statslös. (Källa: Riksdagen.se)

Källor:

https://www.regeringen.se/artiklar/2023/05/regeringens-atgarder-for-att-starka-det-svenska-medborgarskapet/

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/01/sou-20212/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-200182-om-svenskt-medborgarskap_sfs-2001-82

Featured image attribution: Author Tom Samuelsson (Tomsamu). 14.10.2022. License Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International. The image has been cropped.

Korta motargument, Myter

Myt: ”Jag kan inte vara rasist, min fru är invandrare”

Det finns människor som påstår att de inte kan vara rasister eftersom det finns personer i deras närhet som är invandrare. Genom detta argument tror de att de kan ge sig själva frikort från rasism. Att använda sig av argument som att ”min bästa vän”, ”många av mina vänner”, ”min fru”, ”min man”, ”mina adopterade barn” och ”min fina kusin” etc är invandrare är inte en garanti för att personen inte skulle kunna vara rasist.

Vi är snabba att ”acceptera” detta argument, då vi inte tänker efter vad det faktiskt innebär. Att någon, eller några, i ens närhet är invandrare spelar de facto ingen roll. Personen använder det för att skaffa sig ett frikort, och för att undkomma alla eventuella anklagelser om att denne uttryckt rasism. Oavsett vilka som befinner sig i en persons närhet kan personen hysa åsikter som är

  • rasistiska
  • antisemitiska
  • islamofobiska
  • homofobiska
  • funkofobiska
  • sexistiska

Dessutom är det värt att poängtera att

  • Personen i fråga fortsatt kan vara rasist mot just den folkgrupp som invandraren i familjen/vänkretsen tillhör, men att just den invandraren ses som ”en av de goda”.
  • Personen i fråga kan vara rasist mot en annan folkgrupp än den som invandraren i familjen/vänkretsen tillhör.