Terrordådet i Paris och vilka som är ansvariga

Eiffel tower peace smallerMotargument beklagar sorgen hos alla drabbade av terrordådet i Paris, våra tankar går ut till offren och de anhöriga.

Tidigare under dagen tog ISIS på sig terrordådet och även om detta inte med 100% säkerhet innebär att de gjort det så ter det sig inte osannolikt.

Vi vet däremot med säkerhet vilka som inte står bakom terrordådet och det är flyktingar och muslimer som grupp. Detta är självklart för många av oss att förstå, men det behöver tyvärr ändå sägas i tider där rasistiska partier runt om i Europa demoniserar och sprider hat mot flyktingar och muslimer. Vi måste säga det om och om igen för att islamistiska terrordåd gör att hatbrott mot muslimer ökar.

Vi måste säga det om och om igen för att även om muslimer runt om i världen tar avstånd från terrorism, liksom muslimer har gjort idag igen, så ignoreras eller glöms detta bort och de blir ändå kollektivt ansvariga för terrorism som sker i islams namn. De som demoniserar och sprider hat mot flyktingar och muslimer påstår att de bara är ”realister” som vill skydda västerlandet , att man måste tänka med hjärnan och inte med hjärtat och att man måste få säga ”sanningen” om islam och muslimer. Men forskning visar att de inte bara har fel moraliskt så väl som teologiskt, utan även rent taktiskt. Hat och demonisering mot muslimer som grupp ökar risken för radikalisering och gynnar därmed rekryteringen till ISIS och andra terrorgrupper.

Fleeing refugeesI själva verket är det dessa terrorister som flyktingarna flyr från. Att hålla dem ansvariga för terrordåd är inte bara moraliskt fel, det är också taktiskt fel för det är precis det terroristerna vill att vi ska göra. Terroristerna vill att vi ska hata och demonisera alla muslimer, skyldiga som oskyldiga, för att på så sätt driva dem i terroristernas händer. Låt oss inte hamna i den fällan! Låt oss inte bete oss som rasisterna och terroristerna vill! Istället, låt oss som står upp för demokrati och ickevåld förena oss, oavsett vilken etnicitet eller religion vi har. Låt oss stå upp för Frankrikes nationalmotto: Liberté, égalité, fraternité – Frihet, jämlikhet och brödraskap. 

Registrerade flyktingar i Ungern

Många har sett de videoklipp som sprids från stängselbyggandet på gränsen mellan EU-landet Ungern och icke-EU-nationen Serbien. Motargument letade upp exakt statistik över hur många flyktingar som polis i Ungern har registrerat per dag under år 2015.

Genomsnitt per dag är i skrivande stund 1 380 personer per dag. Genomsnitt per vecka är 9 564 hittills i år. Det verkar som om att stängslet mot Serbien är klart nu, då statistiken rasat kraftigt i mitten av oktober.

Dygnsstatistik (klicka på bilden för att förstora den)

Veckostatistik (klicka på bilden för att förstora den)

Källa: Ungersk polis har diagram på sin sida med de senaste 30 dygnen och även där man kan visa en kalendermånad i taget
Se även statistik över antal registrerade flyktingar i Slovenien hittills i år.

Registrerade flyktingar i Slovenien

EU-landet Ungern byggde ett stängsel vid gränsen mot icke-EU-nationen Serbien, något som ledde till att Motargument letade upp statistik över hur många flyktingar som polis i Slovenien har registrerat per dag under år 2015. Det var väldigt låga siffror under årets första 8 månader, fram till då Ungern stängde sitt stängsel.

Genomsnitten är i skrivande stund 594 personer per dag och ungefär 3 737 i genomsnitt per vecka hittills under kalenderår 2015. Totalt antal personer som polis i Slovenien registrerade i oktober var 116 627, och totalt hittills under året ungefär 187 000.

Slovenien, klicka på bilden för att förstora den
Slovenien, klicka på bilden för att förstora den

Värt att notera är att över 168 000 personer som registrerats i Slovenien, har lämnat Slovenien mellan 20:e oktober och eftermiddagen den 11:e november. Många av dem har transporterats till, och släppts in i Österrike.

Källa: Sloveniens polis

Tillbaka till Travemünde

Artikel av Helena Trotzenfeldt och Thabo ‘Muso.

Vi skrev en artikel om stängda gränser, och varför det är en praktiskt ogenomförbar lösning för Sverige, som saknar landgränser till de länder varifrån asylsökande kommer.

Den ledde till en del debatt.

Nu har Moderaterna gått ut och förklarat att det går att genomföra stängda gränser och ändå upprätthålla asylrätten, genom att man smidigt bara puttar tillbaka den asylsökande till det land den kom från. Man menar att detta skulle upprätthålla Dublinförordningen. På ett teoretiskt plan ligger det något i det. På ett praktiskt plan gör det inte det.

Vi tar här ett praktiskt exempel: TT-line. Färjorna som går mellan Travemünde/Rostock och Trelleborg används idag av asylsökande för att ta sig till Sverige. Hundratals passagerare kommer med bil, långtradare eller till fots från Tyskland.

Väl i Trelleborg rullar alla fordon av färjan. Men om en gränskontroll ska införas måste de stoppas innan de lämnar hamnen, vilket givet hur det ser ut där kommer att kosta ett antal timmar för alla passagerare. Det är förstås möjligt, men extremt resurskrävande. Varutransporter blir försenade, semestrande svenskar blir sura, och tjänstemännen kostar pengar. Det måste vara utbildade tulltjänstemän i huvudsak. TT-line kommer att tappa kunder, för många kommer inte att tycka det är mödan värt att åka på en snabbtripp till Lübeck längre. Sverige förlorar dessutom inkomster från turistande tyskar, holländare, fransmän osv.

Men låt oss anta att man i dessa kontroller hittar asylsökande. De saknar rätt att vistas i Sverige. De begär asyl.

Det är nu det blir intressant. De befinner sig inte vid en vägbom med en fot i det land de kommer från, och kan inte viftas bort. De står med båda fötterna på svensk mark. Tyskland är långt borta. Och de använder sig av en rätt Sverige respekterat sedan 1951.

2080547020Tankefiguren hos stängdagränserförespråkarna verkar vara att Sverige nu ska köpa en biljett till de asylsökande så att de kan återvända med en båt som går tillbaka till Tyskland istället för att ta emot deras ansökan. Men gör vi det är det faktiskt VI som bryter mot Dublinförordningen.

Till skillnad mot vad många tror har ett land ingen skyldighet att aktivt tvinga den som passerar dess gränser att registrera sig. Så kallade transitländer, som ser mellan fingrarna, begår inga formella fel, förutom att man enligt Schengensamarbetet har viss skyldighet mot övriga länder att hålla koll. Även Sverige är i praktiken ett transitland för dem som söker sig till Finland och Norge.

Men när en person ”fastnat” i en kontroll i Trelleborg upphör vår möjlighet att ignorera vederbörande, oavsett om hen begär asyl eller ej. Vi kan inte låsa in dem som kommer, hålla för öronen när de begär asyl, avstå från att ta fingeravtryck och sedan med våld sätta dem på nästa båt tillbaka till Tyskland. Det är inte juridiskt möjligt. Så fort vi formellt kommunicerat med dem är de vårt ansvar.

Och om vi registrerar dem och sedan skickar dem tillbaka är det ironiskt nog vi som bryter mot Dublinförordningen.

Sverigedemokraterna gör ingen hemlighet av att de är beredda att skicka asylsökande tillbaka till hemländerna, men Moderaterna anser att återsändande till Tyskland går att kombinera med nu gällande avtal.

Vi förstår inte hur detta ska gå till.

Anna Dahlbergs åtgärdslista för minskat söktryck

Anna Dahlberg på Expressen driver ofta en tuffare linje än kollegorna.

Nu har hon dock vimsat till det. I sin krönika påstår hon:

”Merkel valde i det läget att överge den öppna famnens politik. I stället har Tyskland bedrivit en mycket aktiv signalpolitik […] fredags skärptes dessutom asylreglerna för syrier.

Det betyder att Sverige nu är ensamt kvar. Inte ens Tyskland vill längre vara Tyskland.”

Det Tyskland föreslagit vad gäller syrier är att använda sig av ”subsidiary protection”, på svenska ”alternativt skyddsbehövande” i högre utsträckning, men sedan verkar de nu backa från det. I praktiken innebär det att man tillämpar EU:s lag istället för FN:s flyktingkonvention.

Och enligt Anna Dahlberg står nu Sverige ensamt kvar. I själva verket är det tvärtom. Sverige har sedan kriget utbröt i huvudsak använt ”alternativt skyddsbehövande” för syrier, vilket vi varit i princip ensamma om i EU. Hittills i år har 13 956 personer beviljats skyddsstatus som alternativt skyddsbehövande, och bara 1 705 som konventionsflyktingar (enligt FN).

Syrier
Klicka för större bild

Men som framgår av bilden nedan, om vi tittar på översta vänstra cirkeln, beviljar EU till 73 procent konventionsstatus till syrier. Och i den siffran ingår förstås även Sverige, trots att vi gör tvärtom.

Klicka för större bild

Just Tyskland har i princip inte tillämpat ”subsidiary protection” överhuvudtaget för syrier.

Anna verkar med andra ord mycket opåläst.

Vidare hävdar hon:

Svensk migrationspolitik måste snabbt harmoniseras med övriga EU. Konkret innebär det sådant som tillfälliga uppehållstillstånd utan massa undantag, skärpta regler för anhöriginvandring, medicinska åldersbedömningar, sänkta bidrag, snabbare avvisningar, upprivna MP-uppgörelser och byte av generaldirektör på Migrationsverket.

Lika viktigt är att Sverige kommunicerar denna kursomläggning. Vi måste precis som våra grannländer ägna oss åt informationskampanjer i syfte att minska söktrycket.

Dahlberg har förstås rätt att tycka vad hon vill, men att påstå att åtgärderna skulle innebära en harmonisering med EU och samtidigt ”minska söktrycket” är i flera fall direkt fel.

Det enda i uppräkningen som de facto skulle vara en harmonisering och möjligen minska söktrycket är TUT och åldersbedömningar, även om Motargument är skeptiska till att effekterna blir annat än marginella.

När det gäller anhöriginvandring för skyddsbehövande tillämpar vi EU:s regler, varken mer eller mindre. De ändringar som är föreslagna handlar om så kallade nyetablerade relationer, kärleksinvandring, och har inget med asylanhöriginvandring att göra.

När det gäller bidrag får den asylsökande 24 kr per dag. När den beviljats asyl ligger bidragen i etableringsreformen i nivå med försörjningsstöd, och kan knappast sänkas mer än mycket marginellt.

Snabbare avvisningar är visserligen praktiskt, men påverkar knappast flyktingströmmen.

MP-uppgörelsen om rätt till sjukvård som inte kan anstå för papperslösa och skolgång för deras barn påverkar knappast heller. De asylsökande som kommer till Sverige räknar rimligtvis inte med att bli papperslösa.

Och påståendet hur ett byte av generaldirektör skulle vara en ”harmonisering med övriga EU” och påverka söktrycket är än mer märkligt.

Den som uppmärksammade oss på hennes tankegångar var för övrigt Kent Ekeroth, som tycker att hon börjar likna SD.

Han tycker hon ska be om ursäkt, för övrigt.

Vi får väl se om det blir av.

Anna Dahlberg

Myt: ”sverigevänliga” sanningar

Hos svensken finns ett ständigt närvarande och uttalat behov av att påpeka att det genuint ”svenska” håller på att bortrationaliseras av den s k ”PK-eliten”. Att gamla traditioner, företeelser och språkbruk sakta men säkert upplevs bli bortsorterade tillskrivs alltid ”massinvandringen” och ”islamiseringen”.

Myterna som florerar är, i de allra flesta fall, enkla att bena ut och förklara, eller avskriva som rena lögner. Motargument knäcker här och nu en del av de myter som florerar, såväl på nätet som i verkligheten.

I samhället, i hemmens lugna vrår – nåja, lite upprört är det kanske ändå – och på sociala medier och bloggar sprids myterna. Myterna får liv och kraft genom att de uttalas om och om igen. De bidrar till att stärka ilskan hos kränkta, lurade svenskar. Några av myterna är säsongsbetonade, andra är ständigt levande.

1380749_555286267877557_2051923880_n

  • ”De senaste åren har vi klippt bort figurer ur Kalle Anka”. Det stämmer att några av nidbilderna (två sekvenser – tre figurer: den svarta och den vita dockan samt den judiske mannen som dansar kosackdans i paraden – båda sekvenserna är från ”I jultomtens verkstad”) i vårt omhuldade ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul” har klippts bort. Vem är det som har klippt i filmerna? Just det, det är inte Sverige, eller SVT, utan det är Disney som har klippt. Varför har det klippts i filmerna? Eftersom vissa av karaktärerna skapades i en svunnen tid, då rasismen och det stereotypa var en del av gängse uppfattning. Tiderna förändras, vare sig vi vill det eller inte. Myten är delvis sann, och kan förklaras.
  • ”De senaste åren har vi plockat bort Tintin från Kulturhusets bokhyllor”. Kulturhuset i Stockholm backade senare under dagen och valde att inte plocka bort seriealbumet ”Tintin i Kongo” från hyllorna. Händelsen har kommit att rubriceras som #Tintingate. Tintin-albumen finns kvar på TioTretton och Serieteket, och har aldrig funnits på Rum för Barn. Anledningen till myten kvarstod alltså bara några timmar, innan beslutet ändrades. Myten är alltså en ren lögn.
  • ”De senaste åren har vi slutat fira jul i kyrkan”. Firar vi jul i kyrkan? Ja, vissa går till kyrkan under jul för att delta i julbön, midnattsmässa och julotta. Enligt Svenska kyrkan finns dessa traditioner kvar. Myten är alltså en ren lögn.
  • ”De senaste åren har vi förbjudit pepparkaksgubben i lussetågen”. Händelsen i Laxå där en pojke ”förbjöds” att vara pepparkaksgubbe bygger på missförstånd och misstolkning. Det finns inga nationella riktlinjer beträffande pepparkaksgubbens vara eller icke vara i luciatågen på skolor i Sverige. Myten är alltså falsk.
  • ”De senaste åren har vi bannlyst nationalsången på skolavslutningar”. Denna myten har Motargument tidigare knäckt i en debattartikel på Expressen. Myten är alltså falsk, eftersom nationalsången aldrig varit kutym vid skolavslutningar.
  • ”De senaste åren har vi låtit en glass vid namn Nogger Black skapa hysteri”. Det uppstod debatt när glassen lanserades. Men vad var den egentliga orsaken till debatten? Det var inte ordet ”black” som var det kontroversiella, utan hur namnet ”Nogger” (sammansatt med ordet ”black”) i lanseringen med lätthet kunde associeras med de rasistiska uttrycken ”nigger” och ”neger”. Jämför med lanseringen av ”Marabou Black” (som inte skapade hysteri). Myten stämmer, men behöver redas ut för att förstå anledningen till debatten: det handlar inte om ”svart” eller ”vit”.
  • ”De senaste åren har vi designat om Fazers klassiska lakrits”. Denna myt kan slås samman med Fazers nidbild av asiater på Kinapuff-påsarna. Vad som menas med ”vi” är intressant. I detta fall är det Fazer som valt att ändra utseendet på godispåsarna, eftersom de anses vara stereotypa i sin utformning. Godiset är det samma, förpackningen är förändrad. Liksom med nidbilderna i Disney är förändringen ett bevis på att vi blir alltmer medvetna om att rasismen inte ska få ta samma plats som den fick göra förr i tiden. Myten stämmer, men är en naturlig följd av hur människosynen ständigt förändras.
  • ”De senaste åren har vi döpt om negerbollen till chokladboll”. Faktum är att namnet på bakverket har kallats ”negerboll” under en begränsad tid, och är att betrakta som ett slangord, som blivit gängse. Mer om det kan vi läsa här. Sen är det ju så att ingen förbjuder någon att säga ”negerboll”, men att säga det och tro att man ska förbli oemotsagd är naivt. Myten stämmer knappast, med utgångspunkt i att ordet aldrig har varit allenarådande.

Det vi glömmer bort i sammanhanget när vi väljer att sprida främlingsfientliga myter är att kolla sanningshalten i påståendet, att finna en logisk förklaring i myten och att fundera över hur människosyn och språkbruk förändras över tid. Att utmåla sig som offer då man väljer att anamma och sprida myterna är inget annat än ansatser till att skuldbelägga invandrare och/eller den s k ”PK-maffian”.

Vi kan konstatera att myten om den svenska kränktheten är sann och ständigt närvarande.

 Lästips:

”Det har ju alltid hetat så!”

Neger(?)bollens dag

I pepparkaksdebattens kölvatten

Det där med strukturer och generaliseringar

SD kräver toalett-apartheid

Vi läser Sverigedemokraternas indignerade text över situationen i Malmö, och förundras över att man verkar propagera för att kommunstyrelsen fattar beslut om att förbjuda människor tillhörande vissa folkgrupper att gå på toaletten i kommunhuset.

Vi kan inte dra någon annan slutsats än att SD kräver att människor ska tillåtas toalettbesök utifrån ursprung:

”tiggarna tillåts att gå in i Stadshuset för att ladda sina mobiltelefoner och gå på toaletten.”

Det är inte så att toaletternas tillhandahållande är en specialtjänst för just tiggare. Motargument kan berätta att vi har en medarbetare som nyttjade dessa toaletter för två veckor sedan, utan hinder.

Men han är etnisk svensk.

Myt: Sverige tar emot 500 000 per år

Att Sverigedemokraterna använder sig systematiskt av skrämseltaktik för att få ut sitt budskap och locka till sig nya väljare är inget nytt. Denna gång har de tagit taktiken ett steg längre.

Enligt Medievärlden har ett flertal tidningar fått förfrågan om att ta in en ny SD-annons. Annonsen handlar, föga överraskande, om att varna för den pågående ”massinvandringen” och är tänkt att fungera som ett upprop för en folkomröstning om invandringen.

Kärnan i annonsen är att Sverige kommer att ta emot en halv miljon människor per år på obestämd tid. SD leker här med siffror på ett obehagligt och farligt sätt. Det man gör är att multiplicera det nuvarande antalet asylsökande med antalet veckor på ett kalenderår, dvs 52 (vecka 44 ser vi dessutom en minskning av antalet asylsökande med 13 procent, och trenden lär hålla i sig). SD väljer att extrapolera och skapa en sanning utifrån ett otänkbart scenario, nämligen att nivåerna på asylsökande kommer att ligga kvar som de gör just nu, på obestämd tid framöver. För att ytterligare elda på debatten används ord som ”katastroftillstånd” och ”systemkollaps”.

SD vill gärna sprida myter om invandring, och de har inga skrupler för hur de gör det. Flera av de tidningar som fått förfrågan om att ta in annonsen har valt att inte publicera den. Vid närmare eftertanke är det inte svårt att förstå det ställningstagandet. Det återstår att se om någon tidning väljer att tacka ja.

SD visar återigen prov på populism och opportunism; man skyr inte några medel och man drar sig inte för att använda osaklig och spekulativ fakta.

Total_sök
Källa: http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik.html

Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” del 2

Den bild av dagens samhälle som Sverigedemokraterna är emot och den världsbild som de vill att andra människor också ska börja tro på, är denna:

Jimmie_Åkesson,_(SD)-ledare,_med_Louise_Erixon.Överst i vår maktordning sitter den ”politiskt korrekta eliten”. Det är diktaturen som i en hemlig konspiration gör allting för att förhindra ”sanningsvetarna” i SD. SD är de enda som ser den enda riktiga sanningen och de vill att fler ska se den. Sanningen för SD är att nationalismen som utopi är renad och allt ”orent” måste avlägsnas innan utopin kan fulländas. Genom att peka ut vad en medlem av nationen INTE ÄR, och genom att göra poänger av dessa saker, så kan nationalister ge sken av att ha rätt i sak.

Några av de typiska SD-sympatisörerna tror vanligen att det pågår en hemlig allians mellan ”den styrande PK-eliten”, muslimer och politiska motståndare – helt utan hänsyn till hur verkligheten är beskaffad. Det är den konspirationsteorin som en anhängare av SD behöver ta till sig för att nationalismen ska ges dess fullständiga legitimitet. Det är en retorik hämtad ifrån traditionella kretsar inom extremhögern. SD är den tredje vägen. Det är de som ser sanningen och de som tror att nationalismens utopi om homogenitet är det enda som kan få bort friktionen mellan ”folken”, dvs mellan ”vi och dom”, först när ”dom” upphör att vara del av sammanhanget. Människor kan då leva i konfliktfrihet inom landet då alla anses dela samma syn på nationen och vara del i gemenskapen.

Ingenting är viktigare för en nationalist än nationalismens ideal. Gemenskapen för en nationalist är helt avgörande. Ett hot mot nationalismen är ett hot mot individen själv. Det finns i dessas värld ingen skillnad på den nationella och individuella identiteten. Nationalister använder dessutom exakt samma tolkningsmodell på sina meningsmotståndare. Individer finns inte i någon betydelse som går bortom parti eller religion och personer som sympatiserar med den. Därför är kritik mot personen lika legitim som kritik mot ideologin eller religionen.

Nationen, för en nationalist, är folket. Hon ser en djup historisk kontext i sin egen skapelse och de ser det ofta som sin ”patriotiska plikt” att ”försvara nationen” mot allt vad de anser är hot mot den. Det inbegriper alla som på minsta lilla vis motsäger sig nationalismens ambitioner eller ideal.

10726660455_157c6111a1_zGenom snabba distinktioner mellan ”vi” och ”ni” så hamnar motståndaren i en försvarsposition som leder till att handla om retoriska avledningsmanövrar. Syftet är självklart att polarisera människor. Ju fler generella uteslutningsfaktorer man kan lägga till desto verksammare blir effekten. ”Typiskt vänstern”, ”alla till vänster”, ”bara kommunisterna säger”, ”typiskt muslimer” osv. Genom dessa generaliseringar tvingar man inte bara motståndaren att försvara sin politiska hemvist om den nu inte är förenlig med anklagelsen. Man gör det dessutom till en högst begränsad åsikt bland människor som alla vet redan har fel i allt. Om en kommunist alltid anses ha fel per definition, och motståndaren anses vara kommunist har nationalisten vunnit. Poängen är demonisering för att försöka placera personen i en ofördelaktig debatt. Därtill kan även motståndarens ”sida” skuldbeläggas för alla företeelser som nationalisten anser är motståndarens fel, större strukturer likväl som alla mindre vardagliga detaljer. På det viset omvandlas alla åsiktsmotståndares retorik till att vara allt utom äkta. Nationalisten tror sig därigenom ha vunnit alla debatter.

Eftersom det inte finns någon sanning i vad som påstås så kräver det andra metoder för att få ut sina budskap. En mytbildning är nödvändig för en nationalist som vill övertyga andra om nationalismens förträfflighet.

För att människor ska köpa nationalisternas analyser så krävs det först och främst en grunduppfattning på SD:s villkor. ”Hur ska vi stoppa islamiseringen i Sverige?” är en typisk sådan fråga som är konstruerad utifrån felaktiga premisser. För att kunna svara på den frågan så måste deras kritiker ”köpa” premissen om att islamisering faktiskt pågår. Varje person som inte köper ens grunderna bakom föreställningen om islamiseringen kan heller inte ta till sig nationalismens ideal. Det är en ”inre fiende”, ett hot mot ”nationen” och i förlängningen ”folket” och i slutändan den enskilda individen och alla den håller kär. En motståndare är med andra ord en landsförrädare, men även ett högst verkligt hot för en nationalist.

Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” del 1

Sverigedemokraterna (SD) är ett etno-nationalistiskt parti. De har en exkluderande nationalism som försöker bygga en gemenskap omkring likheter och personer som de anser är ”svenska”. Partiet och deras företrädare använder rasism, sexism och chauvinism i sin kommunikation. De använder sig av känsloargument och berättelser (sanna och påhittade), för att driva människor till ett moraliskt ställningstagande där SD vill tvinga oss att välja mellan att gå med i de goda ”vi” eller de onda ”dom”.

sweden-mapcardDen här texten handlar inte om SD och deras rasism, utan om deras exkluderande etno-nationalism.

Etno-nationalismen är först och främst en politisk princip. Det är en politisk princip som anser att det politiska, privata och nationella endast existerar i symbios. De bör överensstämma med varandra för att vara möjlig. Nationalismen som en sinnesstämning och som en politisk rörelse definieras kanske enklast enligt följande beskrivning:

”En nationalistisk sinnesstämning kan vara känslan av ilska över att principen om kravet på nationella ideal har blivit kränkt eller kan vara en känsla av tillfredsställelse över att den förverkligats. En nationalistisk rörelse är något som initieras av en sinnesstämning av detta slag” – Ernest Gellner

Etno-nationalister använder ofta olika historiska argument för sin legitimitet. Nationalister bär på drömmen om en ”nyväckelse” för sin nation. Utopin är att de vill leva i ett homogent samhälle på religiösa, etniska, kulturella grunder. Oftast förekommer det inslag av samtliga dessa, beroende på de lokala förutsättningarna och beroende på vilka institutioner och ideal som nationalisterna för tillfället anser vara framträdande och nödvändiga för den nationella identiteten.

För att närmre förstå SD och deras etnonationalism behöver vi också förstå vilka saker som är viktiga för nationalismen. Det ena är SD:s eget principprogram, där deras åsiktsdokument ger en samlad bild över deras officiella retorik. Det är mycket viktigt att göra skillnad på vad nationalister förmedlar offentligt och vilken agenda nationalismen har. Flera saker som kan verka direkt ologiska eller kontraproduktiva för deras mening, fyller någon funktion, om det kan användas för att stigmatisera vissa specifika grupper i samhället och därmed nå en reaktion hos åhöraren, för att i ett slutskede attrahera denna med vad som de sedan försöker presentera som en komplett lösning. Ett färdigt paket som innehåller drömmar, problemformuleringar och även ”lösningar”. Det är en väldigt enkel och okomplicerad bild som nationalister i Sverige förmedlar, vilket är högst medvetet, för att försöka attrahera människor till deras ideologi – drömmen om det homogena samhället.

SD härskarSD attraherar några procentandelar väljare från alla klasser och grupper, är därför att anse vara en typ av gräsrotsrörelse. Det är en slags alternativ väg , en sorts ”nyväckelse” för Sverige. Nationalister ser sig som försvarare av stora ideal som de likställer med nationen Sverige. Folket, i en nationalism, är de som passar in i deras syn på medborgarskapet. Det har en hög grad av romantisering av dessa ideal.

I vanliga fall så finns det ingen skillnad mellan att vara medborgare och medlem i en nation, men uppenbarligen anser SD det vara två helt skilda saker. En medborgare kan ”alla” bli, men medlem av nationen föds du till, eller i mildare fall, assimileras till, genom att anamma nationalismens ideal och avsäga dig alla andra ideal. Det finns ingen chans i SD:s värld att du som invandrare kan vara en svensk på samma villkor som de som redan bor här. Det är genom att tala om kulturer som objekt och naturtillstånd som de kan ge sken av att människor har ”nedärvda essenser” – ett lite finkänsligare sätt att beskriva människor i rasistiska termer.

Biologisk essentialism har inget vetenskapligt stöd överhuvudtaget. Istället används ”själ”, ”väsen” eller ”ande” för att förklara vår psykiska konstitution (psykologi = läran om själen).