Hos svensken finns ett ständigt närvarande och uttalat behov av att påpeka att det genuint ”svenska” håller på att bortrationaliseras av den s k ”PK-eliten”. Att gamla traditioner, företeelser och språkbruk sakta men säkert upplevs bli bortsorterade tillskrivs alltid ”massinvandringen” och ”islamiseringen”.
Myterna som florerar är, i de allra flesta fall, enkla att bena ut och förklara, eller avskriva som rena lögner. Motargument knäcker här och nu en del av de myter som florerar, såväl på nätet som i verkligheten.
I samhället, i hemmens lugna vrår – nåja, lite upprört är det kanske ändå – och på sociala medier och bloggar sprids myterna. Myterna får liv och kraft genom att de uttalas om och om igen. De bidrar till att stärka ilskan hos kränkta, lurade svenskar. Några av myterna är säsongsbetonade, andra är ständigt levande.
- ”De senaste åren har vi klippt bort figurer ur Kalle Anka”. Det stämmer att några av nidbilderna (två sekvenser – tre figurer: den svarta och den vita dockan samt den judiske mannen som dansar kosackdans i paraden – båda sekvenserna är från ”I jultomtens verkstad”) i vårt omhuldade ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul” har klippts bort. Vem är det som har klippt i filmerna? Just det, det är inte Sverige, eller SVT, utan det är Disney som har klippt. Varför har det klippts i filmerna? Eftersom vissa av karaktärerna skapades i en svunnen tid, då rasismen och det stereotypa var en del av gängse uppfattning. Tiderna förändras, vare sig vi vill det eller inte. Myten är delvis sann, och kan förklaras.
- ”De senaste åren har vi plockat bort Tintin från Kulturhusets bokhyllor”. Kulturhuset i Stockholm backade senare under dagen och valde att inte plocka bort seriealbumet ”Tintin i Kongo” från hyllorna. Händelsen har kommit att rubriceras som #Tintingate. Tintin-albumen finns kvar på TioTretton och Serieteket, och har aldrig funnits på Rum för Barn. Anledningen till myten kvarstod alltså bara några timmar, innan beslutet ändrades. Myten är alltså en ren lögn.
- ”De senaste åren har vi slutat fira jul i kyrkan”. Firar vi jul i kyrkan? Ja, vissa går till kyrkan under jul för att delta i julbön, midnattsmässa och julotta. Enligt Svenska kyrkan finns dessa traditioner kvar. Myten är alltså en ren lögn.
- ”De senaste åren har vi förbjudit pepparkaksgubben i lussetågen”. Händelsen i Laxå där en pojke ”förbjöds” att vara pepparkaksgubbe bygger på missförstånd och misstolkning. Det finns inga nationella riktlinjer beträffande pepparkaksgubbens vara eller icke vara i luciatågen på skolor i Sverige. Myten är alltså falsk.
- ”De senaste åren har vi bannlyst nationalsången på skolavslutningar”. Denna myten har Motargument tidigare knäckt i en debattartikel på Expressen. Myten är alltså falsk, eftersom nationalsången aldrig varit kutym vid skolavslutningar.
- ”De senaste åren har vi låtit en glass vid namn Nogger Black skapa hysteri”. Det uppstod debatt när glassen lanserades. Men vad var den egentliga orsaken till debatten? Det var inte ordet ”black” som var det kontroversiella, utan hur namnet ”Nogger” (sammansatt med ordet ”black”) i lanseringen med lätthet kunde associeras med de rasistiska uttrycken ”nigger” och ”neger”. Jämför med lanseringen av ”Marabou Black” (som inte skapade hysteri). Myten stämmer, men behöver redas ut för att förstå anledningen till debatten: det handlar inte om ”svart” eller ”vit”.
- ”De senaste åren har vi designat om Fazers klassiska lakrits”. Denna myt kan slås samman med Fazers nidbild av asiater på Kinapuff-påsarna. Vad som menas med ”vi” är intressant. I detta fall är det Fazer som valt att ändra utseendet på godispåsarna, eftersom de anses vara stereotypa i sin utformning. Godiset är det samma, förpackningen är förändrad. Liksom med nidbilderna i Disney är förändringen ett bevis på att vi blir alltmer medvetna om att rasismen inte ska få ta samma plats som den fick göra förr i tiden. Myten stämmer, men är en naturlig följd av hur människosynen ständigt förändras.
- ”De senaste åren har vi döpt om negerbollen till chokladboll”. Faktum är att namnet på bakverket har kallats ”negerboll” under en begränsad tid, och är att betrakta som ett slangord, som blivit gängse. Mer om det kan vi läsa här. Sen är det ju så att ingen förbjuder någon att säga ”negerboll”, men att säga det och tro att man ska förbli oemotsagd är naivt. Myten stämmer knappast, med utgångspunkt i att ordet aldrig har varit allenarådande.
Det vi glömmer bort i sammanhanget när vi väljer att sprida främlingsfientliga myter är att kolla sanningshalten i påståendet, att finna en logisk förklaring i myten och att fundera över hur människosyn och språkbruk förändras över tid. Att utmåla sig som offer då man väljer att anamma och sprida myterna är inget annat än ansatser till att skuldbelägga invandrare och/eller den s k ”PK-maffian”.
Vi kan konstatera att myten om den svenska kränktheten är sann och ständigt närvarande.
Lästips:
Motargument 