Gästkrönika av Helena Gunnarsson
En krispigt klar eftermiddag i det som är Stockholms kallaste marsmånad på närmare trettio år ska jag möta Carolina Palma för att tala om REVA. Vid spärrarna till Medborgarplatsens tunnelbanestation sitter en hukande människa. Hopkrupen, med ett smutsigt täcke svept om den tunna kroppen, en gammal take away-mugg framför, avsedd för mynt från förbipasserande, men de flesta som går förbi väljer att inte se.

- Felipe Neves / Fashion Photos / CC BY-NC-ND
Please, hörs det från människoknytet när jag går förbi och skamset lägger jag några kronor i pappersmuggen.
Ja, det är kallt i Stockholm nu, men det handlar om mer än vädret. Även det politiska klimatet har hårdnat de senaste åren. Som vit, eller ”blond och blåögd”, för att citera migrationsminister Tobias Billström, så möter jag själv inte rasism i första hand, och om jag märker av skillnaden i attityder, hur är det då för de som faktiskt utsätts för rasismen?
Jag står förlorad i mina funderingar när Carolina kommer gående emot mig. En hastig kram, sedan går vi in genom spärrarna, ned för trappan mot perrongen. Idag har vi tur, inga väktare eller poliser syns till på plattformen. Men ibland är de civila och jag känner hur spänd Carolinas kropp är bredvid mig. Hennes ögon sveper vant över stationen. Tåget söderut glider in på stationen och vi kliver på och väljer två fönsterplatser i den halvtomma vagnen.
För någon månad sedan kom REVA-projektet till Stockholm. REVA står för Rättssäkert och Effektivt Verkställighetsarbete och är ett samarbete mellan Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården. Projektet har tidigare testats i Malmö och metoderna har utprovats ända sedan 2009. Målet är att deportera fler av de personer som befinner sig i Sverige utan giltiga papper, så kallad inre utlänningskontroll. En av de metoder som använts i Stockholm har varit att i samarbete med SL utföra ”biljettkontroller”, där polis, både uniformerad och civil har avkrävt personer med så kallat ”osvenskt” utseende legitimation, ibland utan att personen saknat färdbevis. Rasprofilering är olagligt i Sverige, och polisen hävdar att det inte är vad det handlar om, utan att de bara kontrollerar de som är ”skäligen misstänkta” för att vistas utan tillstånd i landet. (Källa: polisen.se) Med en felmarginal på 91 % är det dock uppenbart att det är precis vad det handlar om.
Carolina och hennes familj flyttade till Sverige, från Chile 1988, då hon själv bara var tre år gammal. Hon är uppvuxen i Luleå och har nu bott i Stockholm sedan 2010. Hon berättar om hur det känns annorlunda att röra sig i tunnelbanan efter att REVA kommit till Stockholm.
— Innan REVA kom brukade jag tipsa folk om när det var biljettkontroller på Facebook och så, eftersom många jag känner plankar. Men jag kände aldrig att jag behövde vara på min vakt, eftersom jag själv har kort, säger hon och vänder blicken mot fönstret där Stockholms södra förorter susar förbi utanför.

- ruminatrix / Foter.com / CC BY-NC-ND
Men i och med REVA började hon bli orolig, berättar hon, hennes PUT-kort, som är ett id-kort för personer som har permanent uppehållstillstånd, hade gått ut. Tidigare har hon inte tänkt att det spelar så stor roll, och därför inte prioriterat att ta tag i det. Men nu är det annorlunda. Ett sorgset uttryck sprider sig över hennes ansikte, när hon vänder sig tillbaka mot mig, plockar lite med ryggsäcken hon håller i knät.
— Det här är första gången sedan jag flyttade till Sverige för 25 år sedan som jag behövt bekymra mig min legalitet. Jag har känt mig orolig och förberett mig mentalt för vad jag skulle säga om jag blev stoppad, har hört om folk som blivit anklagade för att ha falskt pass.
Trots att hon nu tagit sig till Migrationsverkets lokaler i Solna och skaffat ett uppdaterat PUT-kort, så gör det inte att hon känner sig så mycket bekvämare, eller mindre ifrågasatt. Tidigare har hon alltid sett det som självklart att behålla sitt Chilenska medborgarskap.
— Jag har alltid tänkt att jag inte kan bli utvisad eftersom jag har permanent uppehållstillstånd, men nu, när SD börjar få mer inflytande och de andra riksdagspartierna närmar sig deras ståndpunkter undrar jag. Nu funderar jag på om det är smart att skaffa svenskt medborgarskap, innan det är för sent, säger hon.
Jag frågar henne om hon tror att SD:s inträde i riksdagen har påverkat det politiska klimatet.
— Ja, den så kallade ”vardagsrasismen” har blivit mer rumsren, tycker jag. Det som förut faktiskt var tabu att säga har börjat höras, ofta med tillägget ”men det får man väl inte säga i det här landet”, säger Carolina med ett snett leende. Faktumet att SD kom in i riksdagen gav deras åsikter legitimitet, förut sågs de mest som ett rasistiskt miffo-parti, men nu ses det som ett ”riktigt” parti, och jag har till och med träffat folk som sagt att de inte tycker att deras politik är främlingsfientlig, fortsätter hon.
Precis efter valet, då fanns det en motreaktion, det anordnades demonstrationer mot SD och inget av de andra partierna ville samarbeta med dem. Sedan dess är det som att de har arbetat i det tysta fram tills nu. I och med REVA är det som en propp dragits ur och rasismen flödar fritt.
Jag frågar hur hon känner inför framtiden, om hon ser någon ljusning i den situation som är nu.
— Med allt som hänt den senaste tiden, med Beatrice Asks och Tobias Billströms uttalanden, Eckeröbussars apartheidbuss nu senast, och naturligtvis REVA, så nej. Det låter jättehemskt, men just nu kan jag inte det. Som det ser ut just nu, så tror jag att det kommer bli värre och värre ett bra tag innan det blir bättre. Om det blir bättre.
Solen lyser oss i ögonen och det droppar från istapparna under hustaken när vi kliver av tåget i Rågsved. Ändå känns Stockholm kallare än någonsin och vi drar våra tjocka jackor tätare omkring oss när vi kliver ut genom spärrarna.
Gästkrönika av Helena Gunnarsson
Gilla detta:
Gilla Laddar in …