Etikettarkiv: Reva

Rasprofilerad på valdagen

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor.


Jag och pojkvännen skulle rösta i olika valdistrikt. Jag följde med honom på förmiddagen till en vallokal i vad jag kallar ”Hogwarts”, en vacker skola på söder i Gävle. När vi närmar oss trapporna upp till ingången ser vi två personer utanför, nästan lite obehagligt nära, som delar ut sina politiska flyers in i det sista. På vänster sida en äldre dam iklädd en parti-jacka och till höger en äldre man i en annan parti-jacka. I vilket fall, nu kommer det fina momentet som är inristat som ytterligare ett minne för all framtid. Pojkvännen går före mig upp för trappen. ”Hej”, säger de två personerna till honom och ler. Hack i häl tar jag mig upp för trappan och jag får i stället ett, ”Hello” och ett annat, ”Hello, how are you?”.

Seriöst?

Jag som inte hade röstat än. Normalt sett brukar jag glo in i själen på personen och säga ”Hej! Jag är svensk”, övertydligt, men det var inte förrän jag kom in i lokalen jag insåg vad som hade hänt. Jag vände mig mot min pojkvän och frågade honom: ”pratade de engelska till mig?” Han svarade att han inte kom ihåg, men då förstod jag vad som hade hänt och så börjar jag le för mig själv. Verkligen? Utanför en vallokal? Wow. Bara wow.

Tyvärr kunde inte det fina vädret och den vackra byggnaden hålla mitt humör uppe. Allt jag kände var irritation, trötthet och ilska. Komiskt nog höll jag på sidan om att skriva en krönika om ”Adoption och Fördomar” eftersom många adopterade får uppleva en vacker dag som denna flera gånger i sitt liv. Jag orkar inte förklara igen varför detta är ett problem så jag hänvisar er i stället till just den krönikan här: motargument.se.

Fram med kavajen

Jag har för mig att det hade börjat duggregna när jag skulle till min vallokal för att rösta. Det kanske bara var mitt humör som hade påverkat vad jag såg. Jag kände mig känslolös, men bestämde mig ändå för att ta på mig kavajen och piffa till mig i hopp om att må bättre. Mot vallokalen med kavajen och ett frampressat leende!

Tack till er två som gjorde min valdag 2022 till en förolämpande och äcklig dag. Vi ses förmodligen nästa val.

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor. Ellens blog LNK

Etnisk profilering

Runt om i världen har röster höjts mot att polisen ägnar sig åt etnisk profilering. Vissa menar att det är ett ändamål som helgar medlen, men frågan är om man åstadkommer det man egentligen avser? Etnisk profilering, menar jag kan vara ett symptom på strukturell rasism.

Equality and Human Rights Commission rapporterar att en svart person i Storbritannien löper fyra och en halv gång större risk för att bli stoppad och visiterad av polisen.

Vidare rapporterar Amnesty international att svarta män i åldrarna mellan 14-24 år har en ökad risk med 38,6% att stoppas av polisen i New York. Problemet återfinns även i EU där man gjort en enkät på 28 500 personer som visat att människor tillhörande någon av minoritetsgrupperna löper en högre risk att stoppas av polisen.

Många gånger innebär etnisk profilering en ineffektiv utredningsmetod för polisen där resurser läggs på fel håll och spår utesluts eftersom de pekar åt ett håll som inte passar den bias som polisen har.

Detta var fallet med exempelvis bombningen av en byggnad i Oklahoma där 168 människor omkom. Då valde polisen att leta efter arabiska terrorister medan den egentliga gärningsmannen en vit krigsveteran med rasistiska sympatier vid namn Timothy McVeigh kom undan polisen.

Även i Sverige har vi etnisk profilering, vi är många som med ilska minns 2013 när information om det så kallade romregistret publicerades i tidningarna, ett register som bland annat omfattade 1 104 barn vars enda skuld låg i att vara barn till föräldrar med romsk bakgrund. I detta fall dömdes staten i såväl tingsrätten som hovrätten och alla romer i registret tilldömdes ett skadestånd om 35 000 kr vardera.

Att sorteras ut på enda grund av sin hudfärg för att stoppas av polisman eller i tullen är en diskriminering och ett ingrepp i en människas fri- och rättigheter och många gånger går diskussionen som så att ”om man inget har att dölja så har man inget att frukta”.

REVA-projektet ska enligt lagstiftningen inte syfta till etnisk profilering där man på enda urval ska utföra utlänningskontroller baserat på deras namn, utseende eller språk. I praktiken är resultatet dock annorlunda där papperslösa blivit stoppade i tunnelbanan just på urval av sitt utseende, något som även polisen vittnat om.

De som vi kommer på exempelvis här, som är utländska, kontrollerar vi id och om de får vara i landet, sa polisinspektör Patric Josefsson till SVT Nyheter i går, när vi träffades vid T-centralen.

Ett annat problem är att det i USA stoppas svarta och latinska män och ofta med övervåld från polisen med obegripliga gripanden som följd och dödsfall i vissa fall. I Sverige blir romer uppförda i register enbart på urval att de tillhör en minoritetsgrupp.

21549870766_ed6cb87ddb_bI Sverige har säkerhetspolisen kontakt med svenska muslimer och ungdomar ur den muslimska befolkningen enbart i syfte att ha samtal kring radikalisering, något som ofta uppfattas som stigmatiserande.

Etnisk profilering är ett strukturellt problem som leder till att grupper av människor förlorar tron på vår polis och som bygger på en systematisk problematik hos polisen men även samhället i stort, ett synsätt som delas av Civil Rights Defenders.

Etnisk profilering kan vara ett symptom på strukturell rasism, vilket gör det viktigt att vara uppmärksam på förekomsten av densamma. Eftersom det kan vara svårt att upptäcka strukturella problem i samhället är det därför viktigt att bevaka och uppmärksamma de eventuella indikationer vi kan identifiera.

Källor:
Slumpvis utvald
Säkerhetspolisen 2010:99
Civil Rights Defenders
Polisen
SVT

"Rasismen flödar fritt"

Gästkrönika av Helena Gunnarsson

En krispigt klar eftermiddag i det som är Stockholms kallaste marsmånad på närmare trettio år ska jag möta Carolina Palma för att tala om REVA. Vid spärrarna till Medborgarplatsens tunnelbanestation sitter en hukande människa. Hopkrupen, med ett smutsigt täcke svept om den tunna kroppen, en gammal take away-mugg framför, avsedd för mynt från förbipasserande, men de flesta som går förbi väljer att inte se.

Homeless photoshoot project #1
Felipe Neves / Fashion Photos / CC BY-NC-ND

Please, hörs det från människoknytet när jag går förbi och skamset lägger jag några kronor i pappersmuggen.

Ja, det är kallt i Stockholm nu, men det handlar om mer än vädret. Även det politiska klimatet har hårdnat de senaste åren. Som vit, eller ”blond och blåögd”, för att citera migrationsminister Tobias Billström, så möter jag själv inte rasism i första hand, och om jag märker av skillnaden i attityder, hur är det då för de som faktiskt utsätts för rasismen?

Jag står förlorad i mina funderingar när Carolina kommer gående emot mig. En hastig kram, sedan går vi in genom spärrarna, ned för trappan mot perrongen. Idag har vi tur, inga väktare eller poliser syns till på plattformen. Men ibland är de civila och jag känner hur spänd Carolinas kropp är bredvid mig. Hennes ögon sveper vant över stationen. Tåget söderut glider in på stationen och vi kliver på och väljer två fönsterplatser i den halvtomma vagnen.

För någon månad sedan kom REVA-projektet till Stockholm. REVA står för Rättssäkert och Effektivt Verkställighetsarbete och är ett samarbete mellan Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården. Projektet har tidigare testats i Malmö och metoderna har utprovats ända sedan 2009. Målet är att deportera fler av de personer som befinner sig i Sverige utan giltiga papper, så kallad inre utlänningskontroll. En av de metoder som använts i Stockholm har varit att i samarbete med SL utföra ”biljettkontroller”, där polis, både uniformerad och civil har avkrävt personer med så kallat ”osvenskt” utseende legitimation, ibland utan att personen saknat färdbevis. Rasprofilering är olagligt i Sverige, och polisen hävdar att det inte är vad det handlar om, utan att de bara kontrollerar de som är ”skäligen misstänkta” för att vistas utan tillstånd i landet. (Källa: polisen.se) Med en felmarginal på 91 % är det dock uppenbart att det är precis vad det handlar om.

Carolina och hennes familj flyttade till Sverige, från Chile 1988, då hon själv bara var tre år gammal. Hon är uppvuxen i Luleå och har nu bott i Stockholm sedan 2010. Hon berättar om hur det känns annorlunda att röra sig i tunnelbanan efter att REVA kommit till Stockholm.

— Innan REVA kom brukade jag tipsa folk om när det var biljettkontroller på Facebook och så, eftersom många jag känner plankar. Men jag kände aldrig att jag behövde vara på min vakt, eftersom jag själv har kort, säger hon och vänder blicken mot fönstret där Stockholms södra förorter susar förbi utanför.

ridande polis...
ruminatrix / Foter.com / CC BY-NC-ND

Men i och med REVA började hon bli orolig, berättar hon, hennes PUT-kort, som är ett id-kort för personer som har permanent uppehållstillstånd, hade gått ut. Tidigare har hon inte tänkt att det spelar så stor roll, och därför inte prioriterat att ta tag i det. Men nu är det annorlunda. Ett sorgset uttryck sprider sig över hennes ansikte, när hon vänder sig tillbaka mot mig, plockar lite med ryggsäcken hon håller i knät.

— Det här är första gången sedan jag flyttade till Sverige för 25 år sedan som jag behövt bekymra mig min legalitet. Jag har känt mig orolig och förberett mig mentalt för vad jag skulle säga om jag blev stoppad, har hört om folk som blivit anklagade för att ha falskt pass.

Trots att hon nu tagit sig till Migrationsverkets lokaler i Solna och skaffat ett uppdaterat PUT-kort, så gör det inte att hon känner sig så mycket bekvämare, eller mindre ifrågasatt. Tidigare har hon alltid sett det som självklart att behålla sitt Chilenska medborgarskap.

— Jag har alltid tänkt att jag inte kan bli utvisad eftersom jag har permanent uppehållstillstånd, men nu, när SD börjar få mer inflytande och de andra riksdagspartierna närmar sig deras ståndpunkter undrar jag. Nu funderar jag på om det är smart att skaffa svenskt medborgarskap, innan det är för sent, säger hon.

Jag frågar henne om hon tror att SD:s inträde i riksdagen har påverkat det politiska klimatet.

— Ja, den så kallade ”vardagsrasismen” har blivit mer rumsren, tycker jag. Det som förut faktiskt var tabu att säga har börjat höras, ofta med tillägget ”men det får man väl inte säga i det här landet”, säger Carolina med ett snett leende. Faktumet att SD kom in i riksdagen gav deras åsikter legitimitet, förut sågs de mest som ett rasistiskt miffo-parti, men nu ses det som ett ”riktigt” parti, och jag har till och med träffat folk som sagt att de inte tycker att deras politik är främlingsfientlig, fortsätter hon.

Precis efter valet, då fanns det en motreaktion, det anordnades demonstrationer mot SD och inget av de andra partierna ville samarbeta med dem. Sedan dess är det som att de har arbetat i det tysta fram tills nu. I och med REVA är det som en propp dragits ur och rasismen flödar fritt.

Jag frågar hur hon känner inför framtiden, om hon ser någon ljusning i den situation som är nu.

— Med allt som hänt den senaste tiden, med Beatrice Asks och Tobias Billströms uttalanden, Eckeröbussars apartheidbuss nu senast, och naturligtvis REVA, så nej. Det låter jättehemskt, men just nu kan jag inte det. Som det ser ut just nu, så tror jag att det kommer bli värre och värre ett bra tag innan det blir bättre. Om det blir bättre.

Solen lyser oss i ögonen och det droppar från istapparna under hustaken när vi kliver av tåget i Rågsved. Ändå känns Stockholm kallare än någonsin och vi drar våra tjocka jackor tätare omkring oss när vi kliver ut genom spärrarna.

Gästkrönika av Helena Gunnarsson

Hur bemöter man polisen – ett föredrag om dina juridiska rättigheter i samband med Reva

Sedan några månader tillbaka har polisen inlett en satsning som syftar till att upptäcka och utvisa människor i Sverige som saknar rätt att vistas här. Polisens syfte är legitimt, men polisen lyder under lagar som alla vi andra. Enligt flera uppgifter som framkommit i medierna och från annat håll har polisen stoppat, kontrollerat och omhändertagit människor baserat på deras utseende.

ThaboPPBild2
Om polisens agerande får fortsätta riskerar det att i längden undergräva förtroendet för den svenska rättsstaten. Frågan är särskilt viktig för människor som inte passar in i många polisers uppfattning av hur ”en svensk ser ut”, eftersom de människorna är de huvudsakliga offren för polisens till synes ofta godtyckliga spaning efter människor utan uppehållsrätt i Sverige.

Afrosvenskarnas Riksförbund erbjuder därför en tre timmar lång föreläsning kring hur vi kan använda gällande lagar för att på egen hand, och således tillsammans, stoppa polisens diskriminerande beteende.

ThaboPPBild15Föreläsningen innehåller även exempel på praktiska situationer där föreläsare och folk ur publiken själva skapar hypotetiska situationer med poliskontroller. Utbildningen i den delen visar hur man både genom sitt beteende, och genom sin förvärvade juridiska kunskap, kan stoppa polisen från att bryta mot lagen och hur man på egen hand kan försvara sina lagliga rättigheter.

Innehållsförteckning

Ni som vill läsa Powerpointdokumentet i sin helhet kan göra det här (Dokumentet är i PDF-format).

Föreläsningen i sin helhet kan ses här.

Varje rubrik har en tillhörande sida i powerpointdokumentet som även kan ses enskilt om du klickar på bildlänken.

För att hoppa till tidpunkten i föreläsningen där rubriken behandlas så klickar du på videolänken.

1. Racial profiling: It starts early. BILDVIDEO

2. Mänskliga rättigheter. BILDVIDEO

3. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. BILDVIDEO

4. Europakonventionen – Del 1 BILDVIDEO

5. Europakonventionen – Del 2. BILDVIDEO

6. Europakonventionen – Del 3 BILDVIDEO

7. Europakonventionen – Rättspraxis. BILDVIDEO

8. Regeringsformen (1974:152) BILDVIDEO

9. Polislag (1984:387) – Del 1 BILDVIDEO

10. Polislag (1984:387) – Del 2 BILDVIDEO

11. Polislag (1984:387) – Del 3 BILDVIDEO

12. Polislag (1984:387) – Del 4 BILDVIDEO

13. Human rights first – Time 4 truth BILDVIDEO

14. Polislag (1984:387) – Del 5 BILDVIDEO

15. Polislag (1984:387) – Del 6 BILDVIDEO

16. Polislag (1984:387) – Del 7 BILDVIDEO

17. Polislag (1984:387) – Del 8 BILDVIDEO

18. Polisförhör – Förundersökning. BILDVIDEO

19. Poliskonfrontation – Rättsligt efterspel. BILDVIDEO

Om vi byter skinn – hjälper det då?

Gästinlägg av George Bandak.

För någon vecka sedan kunde man läsa den prisbelönade författaren Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask i DN. I brevet uppmanar han henne att byta skinn med honom för en dag. Avsikten med bytet är att hon skall få möjligheten att uppleva hur det är att vara svensk med utländskt utseende. Hur det är att dagligen möta fördomar som är riktade mot ens hudfärg eller etnicitet och etiketteras som invandrare. I brevet berättar Khemiri om hur det var att växa upp i ett fördomsfullt Sverige. Ett Sverige där poliserna sätter kriterierna för vem som bör etiketteras som svensk, och vem som bör etiketteras som invandrade. Brevet är skrivet med anledning av regeringens förslag om det så kallade projekt Reva. Projektet går i stort sett ut på att polisen får ”fria händer” att stoppa personer med utländskt utseende för att kontrollera om de vistas illegalt i landet. De som vistas illegalt skall utvisas till sitt hemland, oavsett om de riskerar att få dödsstraff eller om det skulle råda krig där.

Kelen, bild
G. Bandak

När jag först hörde talas om projektet trodde jag att det var ett skämt. Det låter ju nästan som ett fascistiskt knep – ett knep för att göra sig av med de som inte tillhör det egna landets kriterier för hur en svensk medborgare bör se ut. Helt absurt. Hur banalt det nya regeringsförslaget än låter så är det ett faktum. Det har redan börjat ske. Personer med utländsk bakgrund eller utseende stoppas och projektet kallar det ”rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”. Vissa har till och med blivit utvisade.

Var det det här som var Sverigedemokraternas mål? Att på ett eller annat sätt få sin vilja igenom med att aktualisera frågor som de andra partierna åsidosätter? Och kanske blev det så kritiskt för den sittande regeringen att de inte längre kunde negligera frågor om invandring eftersom det i sin tur bara skulle leda till fördel för SD? Kanske. Men är inte det här med projekt Reva att gå över gränsen? Finns det någon gräns över huvud taget?  En gräns för vad som är omänskligt?

Tråkigt nog skedde det inga förändringar. Beatrice Ask drog inte tillbaka Reva-projektet och hennes svar till Khemiri var långt ifrån det vi hade väntat oss. Hon svarade så som politiker oftast brukar svara – känslolöst, oengagerat och med en ovilja att visa medkänsla. Ingenting tycks bita på dagens politiker; inte ens en fråga om mänskliga rättigheter  eller mänsklig värdighet.

Debattören och nyhetskrönikören Dilsa Demirbag-Sten skriver om det kommande valet i sin krönika: ”Vi kan räkna med fler utspel om invandringen”. Det parti som utlovar minskad arbetslöshet och bättre skola kommer att få väljarnas röster, skriver hon. Men, frågar sig Demirbag-Sten, ”vilket parti för fram att alla människor är lika mycket värda och vägrar att lägga den kollektiva skulden för alla problem på gruppen av ansiktslösa invandrare, dessa mörkhåriga främlingar som görs till syndabockar för allt som är mindre bra i samhället?” Det parti som väljer att göra det kommer med stor sannolikhet att misslyckas. Dessvärre. För det ingår i Europas historia att utmåla en fiende, en kollektiv grupp som bär det egna landets skuld. En grupp som får en etikett. För Sverigedemokraterna är det invandrarna och muslimerna som bär det egna landets och till och med Europas skuld. De är övertygade i sin sak och även om någon skulle skrapa fram bevis som strider mot deras övertygelse, skulle de ändå vara övertygade. Det är dem det är fel på, inte oss. Aldrig oss.

Extra Medium / Beach Photos / CC BY-NC-ND

Om vi byter skinn – hjälper det då? Jag vet inte. Kanske. Det kanske inte kan förändra alla de som är kritiska till invandrare och har en föreställning om att alla invandrare är potentiella brottslingar. Eller de som i smyg uttrycker sina rasistiska åsikter och gömmer sig bakom det parti som utger sig för att stödja nolltolerans. Men om det förändrar en person och får honom eller henne att reflektera över hur en vardag kan se ut hos en som inte är blåögd och har blont hår, är det inte värt det då?

För mer än tjugo år sedan kom jag till Sverige med min familj. Jag var två år. Under hela uppväxten i detta land – som jag aldrig sett som främmande – mötte jag fördomar. Överallt.  På ett sommarjobb för mer än tio år sedan blev jag dagligen kränkt och mobbad av personer med rasistiska åsikter. Jag förstod inte varför. Jag försökte förstå, jag gjorde verkligen det. ”Åk hem till ditt blatteland din turk”, sa de. ”Men, jag är inte turk, jag kommer från Syrien”. Vad jag sade spelade ingen roll. De gav mig etiketten turk och invandrare. Just denna ovisshet – denna fullkomliga gåta – att det är mig det är fel på är något som jag än idag inte kan begripa.

Det var inte bara denna händelse. Varje gång jag och mina kompisar från högstadiet gick in till en affär fick jag butikägarens ögon på mig. Hur jag än vred och vände på det förblev jag en främling i mitt eget land. Den som drog till sig uppmärksamhet. Inte på grund av kläderna utan på grund av utseendet. På grund av det tjocka mörkbruna håret, de bruna ögonen och färgen på min hud. Jag avvek från kriterierna för en typisk svensk och fick ständigt höra det. ”George, du som är från ett annat land, kan du berätta om din religion… din kultur?” fick jag ständigt höra från mina högstadielärare.  Detta ständiga ”du”.

Varför fick inte någon annan i min klass en sån fråga?

I ett land som skall stå för mångkultur, tolerans och jämställdhet ter sig projekt Reva som en motsägelse. Jag säger inte att det partiet gör fel och att det partiet är bättre. Däremot kan vi inte ignorera vår känsla för vad som är rätt och fel. Vi kan inte skicka hem personer till ett land som inte välkomnar dem och hotar att beröva dem livet. Vi kan inte. Det är fel. På samma sätt är det fel att polisen stoppar människor med utländskt utseende för att fråga en sån banal sak som: ”Ursäkta, är du svensk? Är du verkligen det? Kan du bevisa det för mig?”. Nej, det är inte att visa mänsklig värdighet. Det är inte att visa tolerans.

Det är att döma.

George Bandak

Till diktaturens hantlangare (2)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här. Del ett på det öppna brevet till ”diktaturens hantlangare” kan ni läsa här.

Rosutdelning med BodströmSocialdemokraten Bodström var en av de som bygde upp REVA.
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Moderaterna, ni är dödspolitikens främsta parti. Er justitieminister kan inget om rättsstatens grundläggande principer. Er migrationsminister betraktar migranter som döda volymer, inte som levande människor. Er statsminister vägrar förklara varför Sverige nödvändigtvis ska ha världsrekord för brott mot FN:s tortyrkommitté och säger istället att det inte är hans ”ansvar att säga om det är rätt eller fel” när polisen utför hans regerings order.

Ni kan inte ens er egen politik – eller ideologi. Ni kallar er liberaler men kränker liberala rättigheter på löpande band. Ni kallar er konservativa men vägrar alla svenskar som en del av samhällsgemenskapen. Ni kallar er ett arbetsparti men bryr er inte ett skvatt om de som arbetar hårdast, värst och farligast: de papperslösa.

Nyss i ”Agenda” pratade er partiledare Reinfeldt om en ”mycket generös asylpolitik”, och han påstod att polisen ”följer de lagar och regler” som finns. ”mycket generös” är en tolkningsfråga, men jag förstår inte hur ni tänker när ni menar att Karim behandlats ”mycket generöst” då han utvisats till Uganda.

Er statsminister ljuger: Polisen följer inte alls lagarna och reglerna, eftersom polisen, Migrationsverket och själva Utlänningslagen bryter mot Europakonventionen och FN:s tortyrkonvention. Vidare säger Reinfeldt att ”Polisen avbryter nu dessa regler”, om rasprofileringen. Det stämmer inte. Polisen lämnade tunnelbanan av strikta effektivitetsskäl.

Även här finns en liten, liten strimma av framtidstro, tanken på att Moderaterna inte för evigt är förlorade i ett morbidt sammelsurium av inkompetenta ekonomiska beräkningar och total brist på förståelse för människor. Fria Moderata Studentförbundet har briljerat i de demokratiska principer ni som parti förkastat (dock ej på Stockholmsnivå). Om ni ska ha någon chans att behålla er makt, Moderaterna, när humanistiska vindar nu blåser över folket (”väljarbasen”): gör som dessa kloka studenter uppmanar er.

Ert ungdomsförbund MUF har dock lyst med sin frånvaro i debatten – vart tog rättighetsliberalerna som stod på tvärpolitiska barrikader mot FRA för bara fyra år sedan vägen? FRA är illa. FRA är massövervakning. FRA är inte tillnärmelsevis lika antiliberalt, auktoritärt och antihumanistiskt som utvisningarna. MUF, gör er röst hörda!

Statsministern
danieljordahl / Foter.com / CC BY

Socialdemokraterna, även ni bär ansvar för migrationspolitiken. Ja, inte de bra delarna, med skolgång och sjukvård åt papperslösa – det vägrade ni gå med på när ni hade makten. Istället var det ni själva som skrev den utlänningslag som enligt Migrationsverkets (någorlunda) legitima tolkning strider mot grundlagen. Att Migrationsverket då väljer att sätta utlänningslag före grundlag är märkligt och inget ni bär skuld i – men ni bär den högsta skuld i att lagen ser ut som den gör.

Vad hände med den internationella solidariteten Palme förde fram? Våra egna Hanoi-bombningar sker runtom i världen, just nu, utan att vi reagerar. Palmes berömda uppräkning av platser där ”våldet triumferat” kan fyllas än mer under det tredje årtusendet: IrakAfghanistanSyrienKongoBurma. Och Palme talade vidare: ”Eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.”

Ska domen i framtiden falla över 2010-talets socialdemokrater, som varregimerna behjälpliga med utvisningar av demokratiaktivister, HBTQ-personer och andra föremål för diktaturernas förföljelse och som struntade i att hjälpaförsvunna barn? Eller ska socialdemokraterna i det tredje årtusendet uppleva sin nya renässans, då den globala medkänslan, solidariteten med alla och värnandet om det stabila samhället på allvar återupprättas som socialdemokratiska honnörsord?

Ni väljer. Inte jag.

Svenska folket, ni har valt dessa politiker. Ni hade nog ingen tanke på allt detta – på Maxims pappa, Jean eller Karim; på Europakonventionen, mänskliga rättigheter eller medmänsklig humanitet; på asyl, migration eller tvångsutvisningar – vid valurnorna för snart tre år sedan. Men idag vet ni bättre. Ni vet hur det är att som svensk med papper diskrimineras. Ni vet hur det är att som svensk utan papper vänta på döden. Ni vet hur det är att uppleva migrationspolitiken i praktiken.

Nästa år går vi till val i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Använd det väl.

Det var Khemiri. Och ovan var det Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Brevet till dem postar jag personligen. Vill du hänga på kommer en adresslista här imorgon (tyvärr inte ikväll; även bloggare måste göra skolarbete).

Jag själv då? Har jag inget ansvar för migrationspolitiken? Själv är jag med i Piratpartiet. Vi står upp för en human, rättssäker migrationspolitik, där asylrätten går från fina ord på internationella papper, till fin praktik av internationella rättigheter. Själv är jag dessutom 17 år, så jag har aldrig fått rösta. Men nästa år får jag rösta, i EU-val och riksdagsval.

Då får vi välja mellan dödspolitiken eller den humana politiken. Ha det gärna i åtanke 2014.

 

Till diktaturens hantlangare (1)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här.

REVA igen. Jag kommer fortsätta skriva om det tills detta brott mot humanitet, frihet och tolerans är avskaffat.

Till diktaturernas hantlangare

Mona Sahlin möter polisen
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Migrationsverket och Polisen, ni bär det slutgiltiga ansvaret. Era händer är färgade av skuld, blod och tårar. Skulden för att Maxims pappa ska skickas tillbaka till Europas sista diktatur och separeras från sin familj, kanske för alltid. Blodet från pastor Jean, vars berättelse om hemlandets förföljelser ni inte trodde på, som torterades av regimen när han med våld utvisats ur Sverige. Tårarna över Karim, som ni beslutade att skicka tillbaka till Uganda, trots att han som homosexuell enligt en ny lag ska mördas av Ugandas rättsväsende.

Ni skulle kunna hänvisa till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som Sverige måste följa enligt vår grundlag). Ni skulle kunna hänvisa till FN:s bindande Tortyrkonvention. Ni skulle kunna hänvisa till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Det gör ni inte. Trots att ni kan trotsa vad ni blir tillsagda genom att hänvisa till dessa juridiskt tunga dokument gör ni det inte. Ni ”följer bara order”.

Men ansvaret ligger inte främst hos orderlydande privatpersoner som behöver jobb i ett Sverige där arbetslösheten är utbredd. Ansvaret ligger främst hos era ordergivare. De folkvalda politikerna.

Miljöpartiet, vägen till helvetet är kantad med goda avsikter. Och nog hade ni de bästa av avsikter när ni skrev under formuleringarna här ovan – och ni fick ju faktiskt igenom resultat från avsikterna: vård och skolgång till papperslösa. Men vad är vården värd när man inte kan besöka doktorn av rädsla för att på väg dit utvisas till ett land som helt saknar kvalificerad vård? Vad är skolan värd när barnen behöver frukta att deras klasskamrater eller lärare ska få dem utvisade ur landet? Vad är någon samhällsservice värd, när du varje dag, varje timme, varje sekund känner rädslan över att din medmänniska förått dig?

Jag vet att ingen ny försämring skett. Jag har läst alla era redogörelser om hur lagen inte ändrats på något sätt till det värre. Jag betvivlar inte era påståenden. Men de är usla argument när ni genom era underskrifter likväl legitimerat ett redan existerande system som dödar. Kanske trodde ni att Migrationsverket skulle börja följa grundlagen, Europakonventionen och Sveriges internationella konventioner (istället för att tolka Utlänningslagen så att den strider mot mänskliga rättigheter), att det ”tvångsvisa utvisandet” bara skulle ske till, typ, Norge och andra demokratier. Men så blev det inte.

Vad händer om ni river upp överenskommelsen? Vem kommer bestämma framtidens migrationspolitik?

Kan ni i Miljöpartiet gå samman med Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och några sant socialistiska sossar och några faktiskt frihetliga moderater för en bred och bättre överenskommelse – med amnesti, inhibition i samtliga asylärenden tills Migrationsverket ersatts av en kompetent laglydig myndighet och en förbättring av Utlänningslagen? Har ni den förmågan, modet och viljan?

Eller lyckas regeringen förbli enad och med hjälp av socialdemokraterna istället dra tillbaka de förbättringar som skett? Tusentals barn kastas då ur den skola de egentligen har (juridisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals människor kommer lida eller dö av de sjukdomar de egentligen har (läkeretisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals kommer att drabbas. För att inte tala om utvisningarna, som fortgår, effektiviseras och verkställs.

Kristdemokraterna, vad hände med den kristna etiken? Hur gick det till då kärleksbudet och de tio budorden fick ge vika för ”ekonomiska hänsynstaganden”, ”volymkontroll” eller upprätthållandet av en orättfärdig, grundlagsvidrig och folkrättsstridig lag? När ersattes ”vänd andra kinden till” med ”skicka pastorer till tortyr”? Ni låtsas verka i andan av pacifisten Jesus – en av de mest humanistiska tänkarna som vandrat på denna jord, åtminstone för sin tid – men i själva verket skickar ni människor till de mest helvetiska förhållanden som finns i detta liv: dödsstraffets Uganda, våldets Kongo, krigets Afghanistan.

Ni har reagerat mot rasismen. Det är bra. Men ni måste också reagera mot dödsutvisningarna.

I fart in your face
maol / Foter.com / CC BY-NC-SA

Centerpartiet, hos er anar jag en glimt i Alliansmörkret. Ett par inflytelserika centerpartister i Stockholm försvarar väl det arv av öppenhet, liberalism och humanitet partiet i någon mån förvaltat. Men det räcker inte. Det räcker inte alls. Inte när en framträdande riksdagsledamot talar om ”svart arbetskraft” och personer ”utan asylskäl” – och helt förbiser det faktum att Migrationsverket upprepade gånger brutit mot såväl Tortyrkonventionen som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed brutit mot svensk grundlag. Att personer ”utan asylskäl” visst har asylskäl – men inte blir trodda.

Tilltron till den inkompetenta, kriminella myndigheten Migrationsverket förefaller överlag fortfarande förvånande hög i partierna. Skulle förtroendet för Skatteverket förbli högt och utan åtgärder om Skatteverket plötsligt började trippelbeskatta människor eller strunta i att ta in skatt alls (vilket är skattepolitikens motsvarighet till migrationspolitikens folkrättsvidriga utvisningar)? Och skulle man inte reagera om Skatteverket bröt mot grundlagen med hänvisning till vanlig lag – och omedelbart ändra den vanliga lagen så den överensstämmer med grundlagen?

”Ja”, svarar CUF, som vet vad Centerpartiet egentligen borde handla om.

Folkpartiet, även om er hyser jag visst hopp. Integrationsminister Ullenhag har till skillnad från Ask varit tydlig med rasprofileringens rättsvidrighet från början (till skillnad från Ask, som först bara talade om ”personliga upplevelser” och fortfarande inte sagt något om att förbjuda, kritisera, eller ens utreda Polisens maktmissbruk). Demokratiminister Ohlsson verkar faktiskt ta detta med demokrati på allvar.

Men migrationspolitiken då? Det är bra att stå upp för demokrati och tolerans.Men ni måste också stå upp för asylrätten. För en liberal är rörelsefriheten – särskilt rätten att fly förtryck – en av de mest grundläggande rättigheterna, erkänd i FN:s deklaration från 1948. Vad har hänt? Är ”Folkpartiet liberalerna” bara en fin stämpel? Borde ni – som er rättspolitiska talesperson verkar vilja – byta namn till ”Folkpartiet batongliberalerna”?

Jag hoppas inte det. Jag hoppas ni tar ert ansvar som liberala politiker för de liberala rättigheterna. Jag hoppas ni slutar skicka människor in i döden. All heder åt LUF som arbetar för detta och andra klassiskt liberala principer.

 

REVA är vidrigt – men migrationspolitiken vidrigare

Gästinlägg av Leo Rudberg

Tyskland, 1939. Människor flyr. De flyr från Förintelsen.

Det sista vet man i omvärlden inte riktigt – inte ännu. Man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts i Nazityskland. Man vet att statssanktionerad diskriminering blivit diktaturens diaboliska verktyg för att inleda en avhumaniseringsprocess. Man vet att processen är på väg mot fel håll – men inte hur fel.

Sverige väljer att utvisa judar till Nazityskland.

Dessa beslut beslut får ödesdigra konsekvenser för människor som skickas in i döden på migrationspolitikens altare.

Det var man inte på 30-talet. Men man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts. Man vet också att en mäktig diktator som leder ett land vars befolkning till stor del inget hellre vill än få revansch mot den omvärld som krossade landet i förra världskriget. Man vet att en ny världsordning eventuellt står för dörren, där ens agerande gentemot Tyskland kan få mycket allvarliga konsekvenser.

Kanske sker utvisningarna helt enkelt av hänsyn till den nationella säkerheten.

Syrien. Sverige har med våld kastat ut flyktingar från landet.

Sverige, 2010-talet. Människor flyr hit. Inte från Tyskland – men från hela världen.

I Syrien massakrerar en galen diktator sitt eget folk. I Kongo hotas människor av dödsstraff för sin kärleks skull. I Saudiarabien förtrycks kvinnor, oppositionella och andra regimen ogillar.

Detta vet man. Massmedia har utvecklats sedan 30-talet. Nu går morden inte att gömma undan.

Detta vet man också: varken Syrien, Kongo, Saudiarabien eller någon annan stat människor flyr från till Sverige hyser några som helst realistiska planer på världsherravälde.

Inga hänsyn till den nationella säkerheten behöver tas.

Så hur kommer det sig att svenska staten på 80 år – efter att delvis ha hjälpt till med historiens värsta folkmord i form av Förintelsen – inte lärt sig en gnutta jävla medmänsklighet, respekt och tolerans? 

Hur kommer det sig att barn utvisas ensamma? Hur kommer det sig att staten krossar flyktingars fria kärlek? Hur kommer det sig att Sverige i strid med alla mänskliga rättigheter skickar människor i döden?

Riksdag och Regering har beslutat det. Dessa beslut är det stora problemet – inte REVA.

*

Polisen bryter mot lagen. En paradoxal mening. Men så långt har det alltså gått: den statliga myndighet som ska upprätthålla rikets lag och ordning – bryter själv mot rikets lag och ordning i sina systematiska, godtyckliga och rättsvidriga ingrepp i människors privatliv.

Det är inte ett missfall i ämbetet. Det är inte ett ”enskilt fall”. Det är inte en enstaka polisenhet som begått övergrepp.

Det är REVA. En rättsordning, en statlig riktlinje, en uppifrån påtvingad ordning som många poliser själva ogillar.

Det är denna rättsordning som bryter mot ordningen i rätten. Närmare bestämt mot folkrätten och grundlagen. Närmare bestämt mot den del av folkrätten och grundlagen som rör Sveriges internationella överenskommelser om respekt för mänskliga rättigheter.

(Det här säger inte någon alarmistisk anarkist. Det här säger ett kanslirådi regeringskansliet tillika den före detta chefen för utrikesdepartementets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Regeringskansliets kansliråd kritiserar inte regeringens riktlinjer om de inte har extremt bra på fötterna. Socialdemokraterna instämmer.)

Givetvis är det oacceptabelt, oansvarigt och orättfärdigt att som regering utfärda riktlinjer i strid med statens internationella åtaganden, att som polismyndighet vidarebefodra riktlinjer i strid med rikets grundlag och att som enskild polis verkställa order i strid med landets lagar.

(Just för att orderna innebär lagbrott är uppmaning om ordervägran inte alls ”onyanserat”, även om lösningen givetvis primärt inte består in att påverka tjänstemän utan i att påverka eller byta ut politiker.) För att betona: det viktigaste just nu är att påverka eller byta ut politiker, inte poliser, i Sverige och EUBåde Socialdemokraterna och Alliansen bär skuld för denna politik.

Demonstration i Göteborg. Vi ska i Wallenbergs anda ställa oss upp – för friheten, för medmänskligheten, för rättsstaten.

Du kan demonstrera mot REVA nu till helgen.

Kan du inte vara med? Skänk pengar till Eric, som på grund av REVA inte får vård för sin cancer. (Ingen människa är illegal, plusgiro-konto 47 25 43.) Skriv en insändare. Påverka ditt parti. Engagera dig i en förening. Underteckna inte uppropet innan du tagit de enorma bristerna i beaktande. Utför direkta icke-våldsaktioner.

Något måste du göra.

För våra barnbarn ska inte läsa om hur 2010-talet i Sverige innebar en återkomst till 1930-talets utvisningar.

De ska läsa om hur 2010-talet blev årtiondet som innebar en återkomst till Raoul Wallenbergs, Folke Bernadottes och Harald Edelstams ideologi och praktik. De ska läsa om hur 2010-talet blev det decenneium då vi tillsammansrev upp REVA, ändrade Sveriges migrationslagstiftning och lät varje flykting stanna. De ska läsa om hur 2010-talet fick sin prägel av medmänsklighet, mänskliga rättigheter och migrationens frihet.

Det är vår högsta plikt som människor.

Talet ovan höll Charlie Chaplin, förvånande nog en av världshistoriens främsta humanister, under 30-talet då Nazitysklands förbryterlser blev alltmer kända. För mänskligheten är det en skam att hans tidlösa ord om tolerans, respekt och frihet inte omsatts i verklighet, att de goda krafter som finns alltför ofta kämpar mot i stället för med varandra isolerade av konstlade partigränser, att människan fortfarande inte mognat bort som art från våld, hat och död.

Det är dags nu.

Deportationsprojektet REVA

Mycket har sagts och skrivits om Reva, ”Rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete”, som är ett samarbete mellan gränspolisen, Migrationsverket och kriminalvården. Det har höjts anklagande röster om vad som ligger till grund och vilka som har ansvar för Reva.

ridande polis...
ruminatrix / Foter.com / CC BY-NC-ND

Självklart har flera partier del i ansvaret. Socialdemokraterna som fattade beslutet om att gå med i Schengen, Miljöpartiet som har fattat en överenskommelse med regeringen om att Moderaternas avhysningspolitik ska fortsätta bara man på papperet ger papperslösa rätt till vård och skola. M, FP, KD och C har ansvar genom att vara del av regeringen.

Men att fokusera på vem som började löser inte dagens problem, faktum är att det är dagens regering som har genomfört hela projektet. Det skrevs redan 2009 och efter den borgerliga valvinsten 2010 har arbetet intensifierats.

Det är Moderaterna som helt ”äger” migrationspolitiken i regeringen och Moderaterna har steg för steg försämrat asylrätten.

Medan antirasiströrelsen har fokuserat på Sverigedemokraterna har Moderaterna infört en flyktingpolitik som är helt ovärdigt Sverige. Man har normaliserat en omänskligare och mer rigid flyktingpolitik.

Migrationsminister Tobias Billström har mer och mer avhumaniserat de människor som drabbas av Reva. Hans tal om flöden och volymer och det senaste utspelet om att papperslösa håller sina barn som gisslan tjänar bara ett syfte: att få allmänheten att acceptera ett Vi och Dem-tänk  som möjliggöra polisrazzior i skolor, på bröllop, på barnpsykmottagningar och i kollektivtrafiken.

Blue Eiffel Tower
looking4poetry / Foter.com / CC BY-NC-ND

Revas effektivisering är framtagen ur samma modell som används inom bilindustrin, Toyotas beryktade Lean-and-mean filosofi. Där varje moment från ritbordet till färdig produkt effektiviseras in i minsta detalj. Detta, parat med det panikartade kvotfyllande New Public Managment-tänkandet, vill man nu använda vid deportationen av papperslösa.

Man har industrialiserat hanteringen av flyktingar. Vägen från asylansökan till deportering sker nu med industriell effektivitet.

Detta är en skrämmande utveckling som pågår i hela EU och påminner om den människosyn som rådde i 30-talets Tyskland.

Regeringen ger i år 40 extra miljoner för att utvisa papperslösa. Nästa år får Kriminalvården ytterligare 47 miljoner och för 2014 och 2015 sammanlagt 171 miljoner. Utvisningsbudgeten för Kriminalvårdens ”transporttjänst” kommer enligt regeringens prognos ligga på 304 miljoner för tre år.

Samtidigt har budgeten för migrationsverket skurits ner vilket innebär att handläggningstiden för varje enskilt ärende förkortas, effektiviseras. Hela processen ska gå fortare och detta innebär att rättssäkerheten sätts åt sidan.

Hade det inte varit för polisen i Stockholm och genom deras artikel i Polisens egen tidskrift Sambandet så hade vi kanske inte uppmärksammat Reva så fort som vi trots allt har gjort.

Projektet har ju funnits i Malmö i snart ett par år men protesterna emot det har inte nått ut som de borde ha gjort.
Protesterna mot Reva gäller inte bara att människor trakasseras på tunnelbanan i Stockholm, de riktar sig mot det kallsinniga förakt regeringen visar mot de mänskliga rättigheterna och asylrätten.

Det förs en omänsklig gräns och flyktingpolitik i hela EU och det finns bara en väg för Sverige att gå i den här frågan. Vi måste bli det enda EU-land som står upp för en human migrations/flyktingpolitik och sätta asylrätten före tvivelaktiga EU-direktiv.

Vi måste gemensamt kräva att Reva omedelbart skrotas och att amnesti ges till de papperslösa som idag vistas i Sverige. Därefter inför vi en migrationspolitik som är värdigt Sverige.

/Loan Sundman

REVA- en reva i ett demokratiskt samhälle.

REVA är inget annat än en stor blödande reva i ett samhälle som jag vill tro är solidariskt och demokratiskt. Ett samhälle där vi inte dömer människor efter utseende och där vi tar emot människor i behov av hjälp. REVA är ett resultat av en hårdare flyktingpolitik i ”Fort Europa” och främlingsfientliga politiska partiers framgång. I takt med rasism och fördomar växer det ”vita” folket sig starkare, och folket som har ett ”utländskt” utseende, eller för att inte säga är ”icke-vita” blir förföljda och utsatta.

Life in the Dark!
VinothChandar / Kids Photos / CC BY

Det var journalisten Linda Stark som kom REVA i Sverige på spåren, när hon fick i uppdrag att undersöka varför papperslösa i Malmö uteblev från förutbestämda träffar hos bland annat läkare.

De uteblir för att de jagas. I tunnelbanan, på gator, i bussar och i affärer. Papperslösa, de som alltså inte befinner sig i Sverige lagligt.

Hur mår en person som saknar ”rätt” att vara här? Vad är det för något hen gömmer sig för, flyr ifrån? Hur kan det komma sig att små papperslösa barn är så rädda för poliser, att när de får syn på en polis, kissar ned sig av rädsla. Vad har de genomlevt i sina hemländer?

Dessa är frågor som jag förmodligen kan få någon sorts svar på, men aldrig komma i närheten av att förstå. Jag kan inte förstå det eftersom jag har papper. Eftersom jag inte har levt i krig och våld. Eftersom jag inte varit rädd för att bli mördad eller våldtagen varje dag jag vaknar.

REVA — ingen vill ta på sig ansvaret för de order som har utfärdats till polisen, ordern om att intensifiera jakten på papperslösa genom att identifiera dem på gator och i tunnelbanan.

Hur identifieras då en ”papperslös”? Hur många gånger frågar polisen ut fel person?

Egentligen är det emot lagen att stanna människor utan misstanke om brott. Det är även olagligt och otäckt att polis stannar och frågar ut en person enbart för sitt utseende. För det måste väl vara utseendet som väcker misstankarna hos polisen?

Mörkt hår? Slöja? Mörk hud? Trasiga kläder? Bruna ögon? Talar annat språk? Ja, det är väl så poliser måste jobba för att stoppa papperslösa?

För de stoppar väl ändå inte sådana som jag? Med fräknar, blont hår och kritvit hud?

Jag förstår att det krävs papper för att befinna sig här i Sverige, förstår också att det finns väldigt många som befinner sig här olagligt. Enligt Migrationsverket är det ca 12 000 ”papperslösa” människor som ska utvisas, de har koll på ca 7500 av dem, men resten har ”gått under jorden”.

Jag hade nog försökt göra samma sak. Hade jag kommit ifrån krig och förödelse, och fått besked om att tvingas återvända, hade jag gömt mig och hoppats på att ingen skulle hitta mig. Hade jag haft familj så hade jag försökt att gömma dem med. Jag tror att det inom varenda levande människa finns något som kallas överlevnadsinstikt. När överlevnaden då är hotad, tror i alla fall jag, att lagar för mig hade spelat mindre roll än själva livet.

Så, 12 000 människor ska ut och hem till länder i krig och förödelse. Eller hem till länder, som kanske inte är i krig och förödelse, men där de på något sätt är otrygga. Migrationsverket säger att det är viktigt att få ut dem för att få plats med nya asylsökanden. Ut med människor som har det svårt, och det kommer ständigt nya människor som har haft det svårt. Nya människor som, om de inte får stanna, kanske tar tillfället i akt och flyr, lever i landet utan papper.

Hur värdigt är det? Att leva i ett land man inte kan ta del av. Att ständigt vara rädd att någon känner igen en, att polisen dyker upp, att man kanske blir sjuk och behöver vård. Låta bli att söka vård eller hjälp när man behöver i rädsla att bli upptäckt. Ett liv i ständig panik och skräck.

De papperslösa, de som lever ett utsatt liv och ett liv i skräck, blir nu ändå mer utsatta då polisen fått ”order” om att öka insatserna för att hitta dem.

Hur det än är, så är REVA ett totalt misslyckande i ett samhälle där vi jobbar mot fördomar. Ett samhälle där vi strävar efter att människor ska vara lika mycket värda — oavsett etnicitet, kön, kroppsfunktion, sexuell läggning, religion m.m.

Det är en insats där polisen är tvungen att använda sig av olagliga metoder för att identifiera eventuellt papperslösa människor. Där polisen är tvungna att gå på sina egna fördomar och andras om hur en papperslös person ser ut.

En hetsjakt. Förföljelse. REVA — en skam för ett solidariskt samhälle och ett tecken på att demokratin fått ett stort blödande sår som bottnar i fördomar och rasistisk politik.