PUT står för permanenta uppehållstillstånd, TUT står för temporära, tidsbegränsade, tidsbestämda uppehållstillstånd. Tidigare gav Migrationsverket som regel alltid ut PUT. Men hur såg det ut år 2020 efter lagändringen?
För asylsökande som beviljats uppehållstillstånd i Sverige under år 2020, för att de bevisat de hade skäl som grund för att få asyl, var det 6 892 personer som fick tidsbegränsade tillstånd, TUT och 3 517 som fick PUT, ett permanent uppehållstillstånd. Summa antal personer i båda kategorierna sammanlagt PUT + TUT var 10 409.
Siffrorna beskriver uppehållstillstånd beviljade i första instans från Migrationsverket och Sveriges ambassader i utlandet och beslut i högre instans (migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen).
Siffrorna visar endast beviljade förstagångsbeslut. De inkluderar ej de personer som tidigare har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd och blir beviljade en förlängning.
Hur lång tid tillstånden blir beror på flera olika saker. Det vanligaste är att tidsbegränsat uppehållstillstånd gäller i två eller tre år. De med flyktingstatus i tre år och de ”alternativt skyddsbehövande” får 13 månader första gången. Men de sistnämnda kan ansöka om förlängning efter de första 11 månaderna passerat, och sedan bli beviljade 2 år, om deras ansökan om förlängning blir beviljad.
Brottsförebyggande rådet har till uppgift att samla på statistik över antal anmälda brott. Men, är det då så många utförda brott som deras insamling och rapporter visar?
Nej. Eftersom det dels är ett mörkertal som beror på att alla handlingar och företeelser i samhället som är misstänkta brott inte alltid polisanmäls. Kommer misstänkt brottsliga handlingar inte till rättsväsendets kännedom så blir de aldrig med i statistiken över antal anmälda brott.
Det finns dessutom en helt annan aspekt bakom varför man måste särskilja mellan antal faktiska brott i Sverige från antalet anmälda brott. Det beskriver BRÅ såhär:
”Statistiken över anmälda brott omfattar alla händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket eller Ekobrottsmyndigheten. Anmälda brott inkluderar även händelser som efter utredning visar sig vara annat än brott.
(För en mer detaljerad beskrivning, se avsnittet Statistikens innehåll.)
Ändamålet med statistiken är att ge en bild av nivån och utvecklingen av de händelser som anmälts och registrerats som brott hos de brottsutredande myndigheterna under den redovisade perioden. Statistiken visar således inte hur många brott som faktiskt har begåtts. Statistiken är deskriptiv och ger inga djupgående förklaringar till de förändringar som skett under perioden.” – sidan 5 i Sammanfattning, BRÅ, Brottsförebyggande rådet.
Det förekommer ständigt nya kreativa försök att hävda att Motargument och andra personer skulle försöka mörka brottslighet, eller att det pågår ett ”förringande av invandringens stora påverkan på den enormt stora kriminaliteten” i Sverige.
En hel del som spekulerar om detta konstruerar ofta en paradox eller retorisk rävsax, som det ibland blir komplext att diskutera om. Men, det enkla svaret blir nästan alltid till att börja med att påvisa att den anklagande personen har fel.
Motargument har visat upp statistik över antal polisanmälda brott vilka redovisas av t ex BRÅ – Brottsförebyggande rådet. Per definition så har Motargument då visat upp statistik över brott, och påvisar därmed att det förekommer brott i Sverige. De publiceringarna är bevisen för att Motargument inte förvanskar statistik. Därför kan inte någon påstå att Motargument mörkat eller försökt förringa eller undanhålla fakta.
Varken har Motargument haft för avsikt eller syfte eller ambitionen att ignorera, ljuga om eller förringa något enda brott – vi som driver projektet är kategoriskt emot alla brott och andra handlingar som orsakar lidande. Vi som driver Motargument som folkbildning och upplysning emot desinformation, önskar att människor kunde sluta försöka konstruera myter och felaktiga anklagelser.
Den som påstår en anklagelse om att det skulle pågå mörkning, det är den som har bevisbördan. Det är enkel logik.
Så om någon försöker påstå att Motargument försöker mörka något, då är det den personen som måste visa upp belägg på att det finns publicerad text som explicit betyder att Motargumentredaktionen anser att det inte har inträffat så många polisanmälda brottsliga handlingar i Sverige som faktiskt visas i statistiken.
Känner du någon person eller familj som flydde från kriget i Syrien till Sverige? Många av oss bär på tydliga minnen av mediabilderna från Jugoslavienkriget, eller är nära vän med några av de som flydde hit från Balkanländer i början av 1990-talet. Motargument anser att det är värdefullt att försöka se hela historiken över de längre tidsperspektiven: stämmer bilden om en ständigt pågående, eller ökande ”massinvandring”?
Antal beviljade uppehållstillstånd till personer som haft asylgrundande skäl och deras nära familjeanhöriga, 1989-2020. Källa: Migrationsverket
De blå staplarna i diagrammet visualiserar antal personer som blivit beviljade ett uppehållstillstånd i Sverige, per år, för att de bevisat de haft asylgrundande skäl. Den svagt ljusblå kurvan är en matematisk genomsnittlig flerårsutjämning, ett fyraårigt släpande genomsnitt.
Det är endast under 18 av de senaste 32 åren som svenska Migrationsverket beviljat uppehållstillstånd till fler än 12 000 asylsökande per år.
De röda staplarna i diagrammet är antal personer som är nära familjeanhörig till en person som är med i en av de blå staplarna, och därför fått beviljat tillstånd att återanknytas på svensk mark. Ljusröda, rosa kurvan är ett släpande utjämnat fyraårs-genomsnitt av antalet personer som visas i de röda staplarna.
Diagrammets tydliga skillnader mellan de blå och de röda staplarna är dessutom ett av motbevisen för att de s k ”invandringskritiskas” påståenden om att ”ankarbarn” skulle sändas ensamma till Sverige för att sedan ”ta hit” hela släkten. Det var alltid en lögnaktig överdrift, en vitt utbredd skrämselpropaganda (främst under åren 2012-2016), men som hittills ännu aldrig visats inträffat i verkligheten, i Sverige.
Det är under endast 10 av de senaste 32 åren det har beviljats uppehållstillstånd till fler än 8 000 personer per år, som varit en person med nära familjeanknytning till en person som under tidigare år fått uppehållstillstånd i någon av de blå staplarna. (den man vill flytta ihop med har även krav på ”försörjningsförmåga”.)
Nära familjeanhöriganknytning gäller endast personer som är inom den svenska, så kallade ”kärnfamiljen”. (Men det finns något fåtal enstaka undantagsfall)
Så om det under en tidsperiod på cirka trettio år skulle bli en eller två höga staplar under ett enstaka år, eller för den delen 4 år i rad med ganska högt antal uppehållstillstånd till flyktingar, gör inte det så stor skillnad på hela landets befolkningsmängd.
Ett genomsnitt över hela tidsperioden i diagrammet visar att Migrationsverket beviljat uppehållstillstånd till i genomsnitt 18 589 asylsökande per år, och 7 550 ”kärnfamilj-återanknytningar” till flyktingar per år, i genomsnitt. Lägger man ihop de två kategorierna uppehållstillstånd för alla de kärnfamiljerna som haft asylgrundande skäl, så visar det på genomsnitt om ungefär 26 tusen personer per år. (1989-2020)
I proportion till hela landets befolkningsmängd på 10 miljoner personer så är det ingen märkbar ”mängd” med beviljade asylansökningar. (mindre än en kvarts procentenhet)
Någon kanske tänker: ”vänta nu, vän av ordning kan välja ut ett tidsperspektiv för att välja många fler antal utvalda år för att visa lägre genomsnitt av ideologiskt motiverade propagandaskäl”… Då kan Motargument visa att vi kan välja de fyra år kring kriget i Syrien, 2014-2017 och visa att det var totalt ungefär 244 000 personer, ett årsgenomsnitt om ca 61 000 per år, under de fyra åren i de här två grupperna summerat, som fick uppehållstillstånd i Sverige.
Fyraårsgenomsnittet har varit som högst runt 45 000 personer per år, och färre än 17 000 nära familjeanknytningar. (se de ljusaste ”släpande fyraårsgenomsnitten” i diagrammet)
Inte heller det ”tillspetsat smala” statistiska urvalet visar på någon större procentuell påverkan per kalenderår på befolkningsmängd. (ca 0,6% utav alla 10 miljoner i befolkningen)
Och, JA, under de år det bryter ut krig i ett land, där kommer delar ur befolkningen att försöka fly. Och grannländerna ser då direkt att flyktingar rör sig utanför sin hemregion, vissa försöker ta sig längre bort, och det visar sig även i EU, men ibland utspritt över längre tidsperioder.
Ta en titt på diagrammet igen och fundera över om det är massinvandring av så kallade ”flyktingströmmar”, och fundera över allmänhetens uppfattning av mediabilden och ”skrämselrubrikerna”.
Nuvarande lagstiftning är att det i huvudsak ges tidsbegränsade, tillfälliga uppehållstillstånd, men personer kan ansöka om förlängning.
Många kommentarsfält innehåller ofta påståenden från både kritiker mot SD och från SD-sympatisörer om att SD ständigt ökar och att det är av kritik mot SD som stödet ökar. Det finns även påståenden att bland LO-medlemmar skulle SD ha enormt mycket högre väljarstöd än något av de andra partierna.
Det har under många år varit en konstant diskussion om var SD:s största grupper med sympatisörer och väljare finns någonstans i det svenska, långsmala landet. Motargument är av åsikten att det inte är särskilt viktigt för rösträkningen på valdagarna vilka det egentligen är som röstat på vad, men vill uppmärksamma överdrifter och desinformation.
Ord spelar stor roll, om majoriteten i hela landet fortsätter skriva och tala om att SD ökar på grund av att de får kritik för sin politik, då kanske allmänhetens uppfattning av den bilden fäster och förblir den enda versionen av sanningen. När det är så lätt att googla fram opinionsmätningar så kan vi alla snabbt och smidigt hitta fakta och se efter om de påståendena stämmer eller ej.
Alla kan lära sig hitta Sveriges största opinionsundersökning, som är Statistiska Centralbyråns PSU : partisympatiundersökning, vilken görs två gånger om året, så kan man upptäcka väljarsympatierna på många olika perspektiv och aspekter. Bland annat kan man titta på könsskillnaderna mellan män och kvinnor: av alla tillfrågade gifta, röstberättigade kvinnor i PSU, har 9,2% av dem sina partisympatier främst vid partiet SD, jämför detta med 17,5% av de gifta männen. De ogifta männen stöder SD i stor utsträckning, 28,2% sympatiserar med SD. Men skillnaden mellan att vara gift eller ogift är inte särskilt märkbar hos kvinnorna. (10,9% för de ogifta kvinnorna i samma månad, nov 2020)
Senaste PSU från SCB i november 2020 indikerade att ungefär 82,4% av de väljare som uppgav de hade röstat på SD i valet 2018 skulle rösta på SD om det vore val idag. (5,7% ”osäkra/vet ej”)
Om man till slut tittar på fackförbunds-tillhörighet så är 30,5% av männen i LO sympatisörer till SD. Se till exempel på diagrammet längre upp i artikeln, och se även närmre på skillnaden mellan könen i frågan om ”Vilket riksdagsparti skulle du rösta på idag, om det vore riksdagsval idag, nov 2020?” : kvinnorna som skulle välja SD är 10,8% och 24,4% av alla männen skulle rösta på SD.
Motargument vill även påminna er om att det finns flera andra gallupinstitut och väljarundersökningar, vars rapporter och siffror ni kan leta upp varje gång ni vill uppdatera er på ungefärliga opinionsläget bland väljarna.
Fråga: “Jag undrar varför ni på Motargument ständigt försöker tysta ned brottsligheten? T ex så lyckas Maria Robsahm på något sett trolla bort sprängningar o få det att verka som vi alltid haft det, att få det att låta som en myt. På t ex SVT kan vi läsa om den totala motsatsen ungefär vid samma tidpunkt. Vad är vitsen med det?”
Detta undrar signaturen “Richard”, som utnyttjat möjligheten att kontakta oss på Motargument genom att maila sin fråga till fraga@motargument.se. Han får nedan svar av Jan Kjellin. Undrar du över något, eller saknar en artikel om något som ligger inom vårt område; gör som Richard och lägg en virtuell lapp i “Frågelådan”!
Hej Richard!
Du ställer en intressant och tänkvärd fråga. Den typ av reaktion du beskriver i din frågeställning – att vi eller andra verkar försöka blanda bort korten med hjälp av lögn och förbannad statistik – är inte ovanlig och jag tänker att den är symtomatisk för vad som händer när två väldigt olika sätt att förmedla information krockar med varandra. Jag inser dessutom att det är både viktigt och värdefullt att vi försöker förklara vad vi gör när vi presenterar brottsstatistik på Motargument för att minska fortsatta missförstånd.
I ditt mail hänvisar du bland annat till hösten 2019 och nyheten på SVT om att antalet sprängdåd mer än fördubblats sedan året innan. Det är dystra nyheter och alla kan med rätta bli upprörda av sådan information. Det blir förstås även vi på Motargument. Men det är inte den här ökningen i sig som skaver och får oss att, som du uttrycker det, försöka “tysta ned” den. Det som skaver – och som även ligger inom ramen för vårt generella syfte – är hur nyheter som denna dels tilltalar den klickjagande kvällspressen och dels gärna missbrukas av så kallat “alternativa” medier som ett bevis för det falska påståendet att Sverige står på randen till en systemkollaps (inte sällan underblåst av en, enligt dessa medier, okontrollerad invandring).
Jag klickar mig därför vidare från SVT:s artikel och jämför det som där skrevs med vad Maria Robsahms statistik över polisanmälda brott visar under perioden 1975 fram till och med 2019. Samma år som sprängdåden mer än fördubblades, så polisanmäldes 196 färre brott per 100 000 invånare, än året innan. Det vill säga det var en marginell minskning med 0,196%. Den totala brottsligheten var alltså i princip oförändrad och har varit så de senaste tio åren. Det är typen av brottslighet som fluktuerar, men brottsligheten i sig är alltså mer eller mindre densamma i omfattning.
Och det är just det som är grejen. Den fluktuation som ofta rapporteras i olika medier kan se dramatisk ut när man tittar på bara den och inte kopplar ihop den med det övergripande sammanhanget. Men ges man inte möjlighet att se hela bilden riskerar den att inte bara bli missvisande, den kan bli helt obegriplig.
En fördubbling av antalet sprängdåd låter som början på ett inbördeskrig. En minskning av den totala brottsligheten ger lite andra associationer.
Det är nästan precis som i det gamla talesättet om att inte se skogen för alla träd. Med lite tur kan vi på Motargument, med god hjälp av bl a Maria Robsahms statistik, göra skogen lite synligare för våra läsare.
Sverige har en migration, människor flyttar in i landet, personer flyttar till andra länder. Vi har en rörlig befolkning, med nettomigration som ger en tillväxt av antal personer som är folkbokförda i landet.
Invandringen kallas immigration, och det är personer som flytt hit och fått uppehållstillstånd, eller flyttat av alla andra skäl. Några har fått säsongsarbete, för att sedan flytta hem igen, eller hittar arbete i ett helt annat land.
Utvandringen kallas emigration, emigranter kan vara både svenskfödda och personer som inte fötts i Sverige.
Under detta sekel har utvandringen växt något, i en långsamt ökande trend, från 32 141 personer som emigrerat, till rekordåret, 2015: 55 830 personer.
Vi kan även titta på året då det var rekordmånga nya folkbokförda immigranter: 2016, då invandrade 163 005 personer samtidigt som 45 878 utvandrade. Nettomigrationen det året var alltså 117 127 immigranter.
Hela statistiken för helåret 2020 är ännu inte publicerad hos SCB, men immigrationen under första 11 månaderna var nästan 7 000 personer per månad i genomsnitt och emigrationen ca 4 000 personer/månad.
Personer som aldrig varit folkbokförda i Sverige finns ej med i dessa kategorier. Titta gärna lite mer på olika diagram och intressanta fakta-sidor på SCB. Motargument vill rekommendera statistik som källa till bredare kunskap och som diskussionsunderlag.
Klipp ur Migrationsverkets statistik, enbart för att det förekommer så många missförstånd, missuppfattningar och FAKE NEWS.
Antal personer som fick uppehållstillstånd i Sverige, under år 2020, för att de har bevisat de har asylgrundande skäl:
10 409 personer
Antal personer som är nära familjeanhörig och som fick uppehållstillstånd i Sverige, under år 2020, för att de bevisat de är nära familjeanhörig till en person som tidigare fått asyl i Sverige:
5 507 personer
Summa antal personer som år 2020 fick uppehållstillstånd i Sverige var alltså färre än 16 000 personer som fick det för asylskäl och som familjeåteranknytning till någon som fått uppehållstillstånd för sina asylgrundade skäl. (Det är som regel tidsbestämda, temporära uppehållstillstånd som ges ut numera)
Det finns andra personer som får uppehållstillstånd och som syns i statistiken hos Migrationsverket. Men det är personer som får tillstånd i helt andra kategorier, som t.ex. gästforskare, adopterade barn, temporära, tidsbestämda arbetstillstånd.
Några nyfödda barn har också fått uppehållstillstånd, som fötts av kvinnor som varit gravida i Sverige under tiden som deras asylansökningar behandlades.
Statistik från tidigare år, i samma kategorier med asylgrundande skäl:
Några av de ovan nämnda personer kan ha lämnat landet vid det här laget, eftersom deras tidsbegränsning för de tillfälliga uppehållstillstånden har gått ut.
Motargument har kikat på siffrorna som visar att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbetsmarknad.
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 10 409 + 5 507 personer = 15 916. Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 88 814. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17,1 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av 6: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg motsvarande procentsiffra på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg motsvarande procentsiffra på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.
I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som beviljas uppehållstillstånd. Motargument har ännu en gång kontrollerat siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1/6 av beviljade uppehållstillstånd är asyl-/flyktinggrundade.
I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”.
Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 88 814 uppehållstillståndunder 2020. Dessa fördelar sig enligt följande:
1/6 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 10 409 + 5 507 personer = 15 916. (Den första siffran är siffran för asyl, och den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder). Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 88 814. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17,1 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av 6: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 ligger procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 17 %, dvs en av 6: 1/6.
Trenden de senaste åren är att andelen sjunker år efter år. Siffrorna sjunker i såväl det faktiska antal som i procentandel. Sedan 2018 (en treårsperiod) har andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund halverats.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
Motargument 