Denna artikel är tredje delen i en trilogi. I denna del avhandlas SD:s Israelvänlighet.
I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.
Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.
SD och Israel
Så till Åkessons antydan om att SD inte kan vara antisemitiskt för att partiet stödjer Israel. Medan Israel har en unik innebörd för många judar i världen vilket förtjänar att tas på allvar, går det inte att bortse från att Israels definition som judisk stat passar väl in i SD:s etno-nationalistiska världsbild, där territorier i första hand tillhör en specifik nation. Israel är inte definierat som det israeliska folkets land även om medborgarskapet är israeliskt. Istället tillhör landet formellt sett det judiska folket. På liknande vis avser SD att cementera ”etniska svenskars” självbestämmande över Sverige. Båda dessa projekt konfronteras således med olika ”demografiska problem”. SD:s nazist-kopplingar och judarnas utsatthet i Europa som långt före andra världskriget gav vind i seglen för det sionistiska projektet att upprätta en judisk stat gör dock att dessa förenklade paralleller slutar där. Poängen är att israeliska ledare, t ex nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu, ofta hävdar att judarnas hem är i Israel, snarare än Europa, och att detta ligger i linje med SD:s idé om judar såväl som partiets vision för Sverige.
Antisemitiskt stöd för Israel har historiska paralleller, med början i det avgörande ursprungslöftet i den brittiska Balfourdeklarationen om att i Palestina upprätta ett nationellt hemland för det judiska folket. Deklarationen fick sitt namn efter Lord Balfour, den dåvarande utrikesministern som drygt ett decennium dessförinnan skrev under den antijudiska lagen om begränsad invandring till Storbritannien och sedermera beskrev judisk närvaro som ett hot som befläckat den brittiska civilisationen sedan urminnes tider.
Dessa förhållanden betyder naturligtvis inte att stöd för Israel indikerar stöd för den antisemitism och den etnonationalism som präglar Sverigedemokraternas politik. Inte heller betyder det att alla antisemiter stödjer Israel — att hat mot Israel glider över i antisemitiska uttryck är sedan länge vanligt förekommande. Vad det däremot visar är att Sverigedemokraternas omfamnande av Israel är fullt förenligt med partiets antisemitiska lutning. Inte heller det är något nytt.
Denna artikel är andra delen i en trilogi. I denna del avhandlas hur antisemitism och islamofobi båda är del av SD:s kärnpolitik.
I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.
Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.
Antisemitism och islamofobi som del av SD:s kärnpolitik
Ibland hamnar dock SD:s problematiska förhållningssätt till judar så nära partiets kärnpolitik att ursäkter snarast framstår som förtydliganden. Så var fallet när dåvarande partisekreterare Björn Söder framträdde i SVT Aktuellt (5 december 2014) för att förklara vad han egentligen menade när han sa att judar inte är svenskar.
Söder förklarade då att svenska judar naturligtvis är svenskar i bemärkelsen medborgare men att själva syftet med den särskilda nationella minoritetsstatus som bland annat judar och samer åtnjuter är att värna om deras säregenhet. Han menade vidare att alla medborgare självklart ska behandlas lika. Denna undflyende argumentation strider dock inte bara mot dagens politiska riktning utan även mot det faktum att SD:s uttalade ambition är att genom sin politik befästa en etnonationell svenskhet, vilken alltså utesluter judar. Samma spänning förtydligades ytterligare av Richard Jomshofs ”förklaring” av Björn Söders uttalanden. Jomshof, som numera är ordförande i riksdagens justitieutskott och öppet islamofobisk, menade då att judar inte är ett hot mot svenskheten eftersom de är så få till antalet. Enligt Jomshof hade ”20 000 muslimer” antagligen inte heller varit ett problem för Sverige. Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA) drar den givna slutsatsen att varken judar eller muslimer är välkomna på samma villkor som alla andra i Sverige.
Denna artikel är första delen i en trilogi. I denna del avhandlas SD:s antisemitism.
I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.
Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.
SD:s antisemitism
Utöver Åkesson är det dock få som har mage att förneka att antisemitism förekommer inom SD eftersom dess allra grövsta uttryck återkommer gång på gång inom partiets kretsar. För fyra år sedan redogjorde Maria Robsahm för 88 exempel på nazistiska uttryck bland SD-politiker i boken ”SD och nazismen”. Inför valet 2022 kartlade Acta Publica 289 valkandidater som kunde kopplas till högerextremism. Bland dessa fall var tre av fyra kandidater — totalt 214 stycken — från ett enda parti. Märkligt nog, partiet utan problem med antisemitism.
Det finns otaliga exempel på händelser och fakta som påkallar förnekelse eller avbön, även inom partiets toppskikt. Att Jimmie Åkesson gick med i partiet under ledarskapet av en uttalad nazist är en sådan sak. Andra exempel ligger närmare i tiden, såsom när det avslöjades att judehatet som spreds under pseudonymen ”afghan” kom från ett mejlkonto tillhörande SD:s ledare i Göteborg, Jörgen Fogelklou. Eller som när partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt gick på sammankomst för nazister och drog naziskämt om judar under sin tid i SD:s ungdomsförbund. Partiet möter sådana avslöjanden med förnekelser, ursäkter och undanflykter eftersom man förstår att de skadar dess anseende bland den stora majoriteten väljare.
I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.
Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.
SD:s antisemitism
Utöver Åkesson är det dock få som har mage att förneka att antisemitism förekommer inom SD eftersom dess allra grövsta uttryck återkommer gång på gång inom partiets kretsar. För fyra år sedan redogjorde Maria Robsahm för 88 exempel på nazistiska uttryck bland SD-politiker i boken ”SD och nazismen”. Inför valet 2022 kartlade Acta Publica 289 valkandidater som kunde kopplas till högerextremism. Bland dessa fall var tre av fyra kandidater — totalt 214 stycken — från ett enda parti. Märkligt nog, partiet utan problem med antisemitism.
Det finns otaliga exempel på händelser och fakta som påkallar förnekelse eller avbön, även inom partiets toppskikt. Att Jimmie Åkesson gick med i partiet under ledarskapet av en uttalad nazist är en sådan sak. Andra exempel ligger närmare i tiden, såsom när det avslöjades att judehatet som spreds under pseudonymen ”afghan” kom från ett mejlkonto tillhörande SD:s ledare i Göteborg, Jörgen Fogelklou. Eller som när partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt gick på sammankomst för nazister och drog naziskämt om judar under sin tid i SD:s ungdomsförbund. Partiet möter sådana avslöjanden med förnekelser, ursäkter och undanflykter eftersom man förstår att de skadar dess anseende bland den stora majoriteten väljare.
Antisemitism och islamofobi som del av SD:s kärnpolitik
Ibland hamnar dock SD:s problematiska förhållningssätt till judar så nära partiets kärnpolitik att ursäkter snarast framstår som förtydliganden. Så var fallet när dåvarande partisekreterare Björn Söder framträdde i SVT Aktuellt (5 december 2014) för att förklara vad han egentligen menade när han sa att judar inte är svenskar.
Söder förklarade då att svenska judar naturligtvis är svenskar i bemärkelsen medborgare men att själva syftet med den särskilda nationella minoritetsstatus som bland annat judar och samer åtnjuter är att värna om deras säregenhet. Han menade vidare att alla medborgare självklart ska behandlas lika. Denna undflyende argumentation strider dock inte bara mot dagens politiska riktning utan även mot det faktum att SD:s uttalade ambition är att genom sin politik befästa en etnonationell svenskhet, vilken alltså utesluter judar. Samma spänning förtydligades ytterligare av Rickard Jomshofs ”förklaring” av Björn Söders uttalanden. Jomshof, som numera är ordförande i riksdagens justitieutskott och öppet islamofobisk, menade då att judar inte är ett hot mot svenskheten eftersom de är så få till antalet. Enligt Jomshof hade ”20 000 muslimer” antagligen inte heller varit ett problem för Sverige. Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA) drar den givna slutsatsen att varken judar eller muslimer är välkomna på samma villkor som alla andra i Sverige.
Så till Åkessons antydan om att SD inte kan vara antisemitiskt för att partiet stödjer Israel. Medan Israel har en unik innebörd för många judar i världen vilket förtjänar att tas på allvar, går det inte att bortse från att Israels definition som judisk stat passar väl in i SD:s etnonationalistiska världsbild, där territorier i första hand tillhör en specifik nation. Israel är inte definierat som det israeliska folkets land även om medborgarskapet är israeliskt. Istället tillhör landet formellt sett det judiska folket. På liknande vis avser SD att cementera ”etniska svenskars” självbestämmande över Sverige. Båda dessa projekt konfronteras således med olika ”demografiska problem”. SD:s nazist-kopplingar och judarnas utsatthet i Europa som långt före andra världskriget gav vind i seglen för det sionistiska projektet att upprätta en judisk stat gör dock att dessa förenklade paralleller slutar där. Poängen är att israeliska ledare, t ex nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu, ofta hävdar att judarnas hem är i Israel, snarare än Europa, och att detta ligger i linje med SD:s idé om judar såväl som partiets vision för Sverige.
Antisemitiskt stöd för Israel har historiska paralleller, med början i det avgörande ursprungslöftet i den brittiska Balfourdeklarationen om att i Palestina upprätta ett nationellt hemland för det judiska folket. Deklarationen fick sitt namn efter Lord Balfour, den dåvarande utrikesministern som drygt ett decennium dessförinnan skrev under den antijudiska lagen om begränsad invandring till Storbritannien och sedermera beskrev judisk närvaro som ett hot som befläckat den brittiska civilisationen sedan urminnes tider.
Dessa förhållanden betyder naturligtvis inte att stöd för Israel indikerar stöd för den antisemitism och den etnonationalism som präglar Sverigedemokraternas politik. Inte heller betyder det att alla antisemiter stödjer Israel — att hat mot Israel glider över i antisemitiska uttryck är sedan länge vanligt förekommande. Vad det däremot visar är att Sverigedemokraternas omfamnande av Israel är fullt förenligt med partiets antisemitiska lutning. Inte heller det är något nytt.
Vi på Motargument har genom åren uppmärksammat den SD-kopplade nätbloggens återkommande lögner, vinklingar och #fakenews. Detta gör vi mot bakgrund av att Samnytt är den största av de högerextrema nätbloggarna, och tyvärr har ett stort genomslag på opinionen i Sverige.
Enligt Similarweb återfinns Samnytt, med tre och en halv miljon besökare senaste månaden, på 19:e plats bland nyhets- och mediapublicerare i Sverige. Enligt samma sida tappar Samnytt stadigt vad gäller ranking över webbsidor i Sverige. Samnytt följer inte publicitetsreglerna, dvs de etiska regler som mediebranschen själva dragit upp. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.
Samnytt, tidigare Samhällsnytt, Avpixlat och Politiskt Inkorrekt, är en högerextrem nätblogg med nära koppling till Sverigedemokraterna. Bloggen är opinionsbildande och arbetar för att rapportera om sådant som ”etablissemangsmedia” (gammelmedia) inte vågar skriva om. Det som utmärker Samnytt är att artiklarna som publiceras ofta är osakliga, då de färgas av skribentens åsikter och spekulationer.
Nätbloggen beviljades 2021 ca 350 000 kronor i statligt redaktionsstöd – en nedgång från året innan då den beviljades 1,2 miljoner – trots att den inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna, bl a att följa pressetisk sed. Sedan 2021 har nätbloggen inte beviljats något statligt redaktionsstöd, sannolikt beroende på att den inte uppfyller alla kriterier. I januari 2023 lämnade de det medieetiska systemet.
Den 1 september 2017 lanserades en ”ny” högerextrem nätblogg. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt. Någon gång under 2022 bytte nätbloggen återigen namn, till Samnytt.
Vad är Samnytt?
På hemsidan kan vi läsa följande:
Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage. Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva. (Källa: Samnytt)
Numer har Samnytt uteslutit den första meningen i beskrivningen. Kanske beror det på att de tidigare sade sig ha ambitionen att nyhetsbevaka brett, men att de inte har kunnat leva upp till den föresatsen. Samnytt är enkelspårig, monoton och förutsägbar ”journalistik”.
Samnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.
Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populära hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.
Politiskt Inkorrekt och sedermera Avpixlat har, med vissa avbrott, haft starka band till SD. 2010 var ”PI SD:s bästa valarbetare”och SD-politiker använde Politiskt Inkorrekt som inofficiellt partiorgan, där de kunde driva personvalskampanjer, och SD-pressmeddelanden och artiklar skrivna av SD-politiker publicerades alltid.
I och med namnbytena ser man möjligheter att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media ser igenom denna taktik.
Intressant att notera är att Kent Ekeroth, och hans förening Sverigevänliga intressen, är den som registrerat det nya domännamnet, samnytt.se. Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot, har varit kopplad till Samhällsnytts föregångare också. Ekeroth har använt sitt eget bankkonto till att samla in pengar för Avpixlats – och tidigare Politiskt Inkorrekts – räkning, något som ledde till att han straffbeskattades då han inte redovisade intäkterna i deklarationen. I presentationen står att han är grundare av och VD för den högerextrema nätbloggen. också redaktionellt inflytande på bloggen. Han är ”obetald VD”, ledarskribent och gör videoreportage på ”Samnytt TV”.
Att ett par av personerna på bloggens redaktion har arbetat för eller nära Sverigedemokraterna är ingen överraskning. Fram till och med 2018 var Erik Almqvist (f d riksdagsledamot för SD) en av bloggens krönikörer. Almqvist är mest känd för att ha varit drivande i järnrörsskandalen, som ledde till hans fall, då han åtminstone officiellt uteslöts ur SD. Egor Putilov, alias Tobias Lagerfeldt, alias Martin Dahlin, alias Alexander Fridback, alias Yuri Popov, alias Alexander Yarovenko, var under en kort period 2021 chefredaktör på bloggen. Putilov, som är en flitig skribent på Samhällsnytt, uppmärksammades 2016 då han i egenskap av frilansjournalist och f d asylhandläggare på Migrationsverket skrev debattartiklar i media, men undanhöll att han i själva verket arbetade på SD:s riksdagskansli.
Namnändringen har medfört att medarbetare kommit och gått. Formaliteter som att Mats Dagerlind ändrat titel från ”redaktör” till ”politisk chefredaktör” är ytterligare ett sätt att försöka framstå som en seriös nyhetskälla. Han var tidigare ansvarig utgivare på nätbloggen. Dagerlind skriver nyheter för Samnytt. Han har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse.
Simon Kristoffersson började hösten 2018 som ”vår redaktör för sociala medier. Därefter gav han sig in på grävande journalistik samt fortlöpande redaktionellt arbete”. 2021 blev han nätbloggens ”chefredaktör”, och sedan 2024 är Kristoffersson ”ansvarig utgivare”.
Mattias Albinsson är en flitig skribent inom alternativmedia. Han har tidigare skrivit för Nyheter idag och Fria tider. Han presenteras som ”journalist” på hemsidan och arbetar främst med ”gräv” och egna reportage.
Sedan Samnytts födelse (eller snarare reinkarnation i ”ny skepnad”) har många skribenter kommit och gått. Ända sedan Politiskt Inkorrekt startade, via Avpixlat-åren, så har det varit en genomgående trend för bloggen att skribenterna inte är särskilt långvariga.
Samnytt säger sig vilja ta ett brett publicistiskt grepp. Under rubriken ”Senaste nytt” 1 september 2024 finner vi bl a artiklar om att USA:s demokrati är i fara, att påven anser det vara en allvarlig synd att inte ta emot migranter, elpriser, gängmord, att Sveriges asylprocess inte skulle vara rättssäker, utvisningar till Afghanistan och en häktad ”Malmö-arab”.
Är detta att ”ta ett brett publicistiskt grepp”?
Mr. Samnytt, Mats Dagerlind, har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse. Domen omvandlades sedermera till fotboja i hemmet.
På senare år, mot bakgrund av minskat antal prenumerationer och skadestånd och rättegångskostnader relaterade till de domar som fallit, har den ekonomiska situationen blivit akut för nätbloggen. I flera artiklar har de farit ut och uppmanat till donationer och nyteckning av prenumerationer för att helt enkelt kunna överleva:
Genomgående för Samnytts artiklar är att de inte sällan är s k rewrites på befintliga nyheter skrivna av andra nyhetsförmedlare. Det är sällan som artiklarna på bloggen är neutrala. Det finns en vilja att framföra egna åsikter, fördomar och spekulationer, trots att Dagerlind, Ekeroth et al menar att de bedriver nyhetsrapportering. Detta gör att resultatet alltför ofta blir osakligt. Vad beträffar krönikorna på bloggen är det naturligt, mot bakgrund av vilka medarbetarna är och vad bloggen och dess föregångare står för, att de genomsyras av fördomar, främlingsfientlighet och intolerans.
Samnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt, Avpixlat och Samhällsnytt har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.
främjar tillgängliggörande av sitt redaktionella innehåll till personer med funktionsnedsättning
2021 beviljades nätbloggen ca 350 000 kronor i redaktionsstöd. Därefter har Samnytt inte beviljats något redaktionsstöd, sannolikt pga att de inte uppfyller alla kriterier.
Vi på Motargument har genom åren uppmärksammat den SD-kopplade nätbloggen Samnytts (tidigare Politiskt inkorrekt, Avpixlat och Samhällsnytt) återkommande lögner, vinklingar och #fakenews. Detta gör vi mot bakgrund av att Samnytt är den största av de högerextrema nätbloggarna, och tyvärr har ett stort genomslag i opinionen i Sverige.
Enligt Similarweb återfinns Samnytt, med tre miljoner besökare senaste tre månaderna, på 19:e plats bland nyhets- och mediapublicerare i Sverige. Samnytt följer inte publicitetsreglerna, dvs de etiska, traditionella riktlinjer som mediebranschen själv dragit upp. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.
De högerextrema propagandabloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.
Den 1 september 2017 lanserades de, som en ’alternativ nyhetssajt’. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt. Någon gång under 2022 bytte den högerextrema nätbloggen återigen namn, till Samnytt.
”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.
Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”
Numer har Samnytt uteslutit den första meningen i beskrivningen. Kanske beror det på att de tidigare sade sig ha ambitionen att nyhetsbevaka brett, men att de inte har kunnat leva upp till den föresatsen. Samnytt är enkelspårig, monoton och förutsägbar ”journalistik”.
Samnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.
Varför byter Mats Dagerlind, Kent Ekeroth et al namn med jämna mellanrum? Innan nyhetssajten tog namnet Avpixlat gick man tidigare under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.
I och med namnbytet ser man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.
Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samnytt. Ekeroth beskrivs som grundare av nätbloggen, samt ”obetald VD” Skriver artiklar, krönikor och gör videoreportage. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Numer är han ansvarig utgivare. Skriver artiklar.
Mattias Albinsson är en flitig skribent inom alternativmedia. Han har tidigare skrivit för Nyheter idag och Fria tider. Han arbetar främst med ”gräv” och egna reportage.
Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samnytt.
Motargument avslöjar Samnytt gång på gång
Motargument har under många år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samnytts, tidigare Samhällsnytts och Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.
Då vi har avslöjat felaktigheter i Samnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind, Ekeroth et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.
På senare tid har man valt att ofta svara med tystnad. Vi får sällan svar på X (f d Twitter), och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind, Ekeroth och deras stab. Samnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.
Nyhetsartiklar, som är rewrites på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.
Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.
Bristen på etik och moral
Samnytt följer inte publicitetsreglerna. Detta är en anledning till att man inte längre erhåller redaktionsstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i publicitetsreglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samnytt inte följer dem kan läsa om det på Medieombudsmannens hemsida.
Mr. Samnytt, Mats Dagerlind, har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse. Domen omvandlades sedermera till fotboja i hemmet.
Dåvarande Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen hösten 2017 att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.
Samnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Samhällsnytt, Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.
Gå inte på den lätte.
Samnytt har på senare tid haft ekonomiska problem, och riskerar, enligt egen utsago, att tvingas lägga ner verksamheten:
Återigen har Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare på SD-kopplade bloggen Samnytt, författat en onyanserad, delvis lögnaktig och grovt vinklad nyhetsartikel. Föga förvånande handlar det denna gång om islam och muslimer i Sverige. Redan i rubriken ”Statsradion: Svensk husmanskost rasistisk – muslimer ‘bortglömda'” slår Dagerlind an tonen.
Motargument har många gånger granskat Samnytts journalistiska värv. Vi har lika många gånger avslöjat bloggen med att fara med osanning, vara onyanserad och vinkla sina texter. Motargument är ett ideellt initiativ, vilket innebär att vi inte har möjlighet att granska varenda artikel på Samnytt.
I en artikel på Sveriges Radios hemsida, som Dagerlind strategiskt undviker att länka i sin artikel, kan vi läsa – och höra – att det rör sig om en skola i Uddevalla kommun som vill satsa på svensk husmanskost. Konsekvensen är att det kommer att serveras en ökad andel fläskkött i skolbespisningen. Köttalternativet slopas således för de elever som av religiösa skäl inte äter fläskkött.
Det finns saker i Dagerlinds artikel som lämnar en del övrigt att önska. Observera att länkarna till Samnytt-artikeln är sparade i webbarkiv och ger således inte bloggen någon trafik.
Dagerlinds påstående om halalslakt är direkt felaktigt:
[…] förbud mot den plågsamma halal-slaktmetoden där djuren långsamt tvingas förblöda till döds efter att ha fått pulsådern avskuren, detta under religiöst mässande från en imam. (Källa: Samnytt)
Motargument, och andra, har tidigare knäckt myten om att halalslakt skulle innebära onödigt lidande för djuret. Oavsett slaktmetod avlivas djur på liknande sätt i Sverige och vi ska ha med oss att all slakt innebär lidande, inte minst mot bakgrund av att ett liv faktiskt släcks.
1 § När djur förs till slakt eller när de slaktas, ska de skonas från onödigt lidande och obehag. Detsamma gäller när djur avlivas i andra fall. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.
Ett djur som slaktas eller i annat fall avlivas genom avblodning ska vara bedövat. Innan djuret är dött får inte några andra åtgärder vidtas. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009. (Källa: Riksdagen.se)
Genom åren har vi lärt oss Dagerlinds, och Samnytts, raljanta och onyanserade vinklingar. Följande citat är saxade ur artikeln:
Sveriges Radio rycker i ett reportage ut och beskriver indirekt traditionell svensk husmanskost som främlingsfientlig. Framför allt är det landets invandrade muslimer statsradion ömmar för, som när fläsk blivit vanligare på skolmatsedeln ”tvingas” äta vegetariskt. (Källa: Samnytt)
Dagerlind drar en märklig slutsats då han menar att traditionell svensk husmanskost beskrivs som främlingsfientlig. Ingenstans i Sveriges Radios reportage nämns något som tyder på att någon skulle tycka så.
SR-inslaget föranleds av att Uddevalla kommun infört en ny måltidspolicy där man fokuserar på den traditionella och näringsriktiga svenska husmanskost som en gång bidrog till och upprätthöll en god folkhälsa. Detta gillas inte av kommunens inflyttade muslimska elever, och de får medhåll och en plattform att beklaga sig på av statsradion. (Källa: Samnytt)
I reportaget på Sveriges Radios hemsida hörs olika elevers röster om den nya given med mer fläskkött på menyn i skolan. Muslimska elever ställer sig mycket riktigt frågande till att de hänvisas till det vegetariska alternativet de dagar som fläskkött serveras. De får däremot medhåll av elever som äter fläskkött, som tycker att det är taskigt och kan skapa utanförskap att vissa elever får hålla till godo med vegetarisk mat. I reportaget på Sveriges radios hemsida framförs röster att vissa inte äter vegetarisk mat, och att de inte får tillräckligt med energi.
Han [Christian Sonesson, moderat i Staffanstorp, min anm.] har god insikt på området eftersom hans egen kommun var en av de första som drog i bromsen för specialkost åt allsköns etniska och politiska minoriteter. (Källa: Samnytt)
Formuleringen ”specialkost åt allsköns etniska och politiska minoriteter” är svepande, onyanserad och raljant.
I Dagerlinds artikel läser vi också ett ogrundat påstående om huruvida eleverna skulle önska att köttet som serveras i skolbespisningen ska vara halalslaktat:
Den här elevgruppen vill ha annat kött när de svenska eleverna serveras fläsk. Helst bör det också vara halal-slaktat. (Källa: Samnytt)
Samnytts journalistiska värv är samma gamla. Vi uppmanar våra läsare att vara uppmärksamma och kritiska vid läsning av alternativa bloggar. I detta fall behövdes inte mer än att gå till ursprungsartikeln, dvs reportaget på Sveriges Radios hemsida, för att förstå hur alternativa bloggar bedriver journalistik.
Som kuriosa kan nämnas att Fria tider, en alternativ blogg som av många anses mer rasistisk och främlingsfientlig än Samnytt, har skrivit om nyheten aningen mer nyanserat.
SD-kanalen Riks har, på Youtube, publicerat en krönika signerad Mira Aksoy angående nyheten. Den krönikan är, likt Samnytts artikel, onyanserad och raljant. Aksoy använder sig av argumentet att ”duger inte det kan dom alltid flytta till sina egna hemländer, och se hur mycket de får ”gratis” där”.
Vi behöver snacka lite om skillnaden i reaktionerna på Imane Khelifs och Lin-Yu Yings medverkan i OS. Exakt samma misstankar har skickats ut mot båda dessa kvinnor efter att de i sina respektive viktklasser slog sina ryska motståndare i förra VM. Efter det kom det plötsligt beslut att dessa två ”misslyckats” i könstester och de stängdes av från fortsatt tävlan mitt under pågående turnering. De hade alltså båda kört flera matcher innan de plötsligt stängdes av. Avstängningar som IBA vägrat lägga fram belägg för eller motivera.
IBA har stängts av som internationellt organ efter att det bl a uppdagats att de tidigare fixat matcher till fördel för ryska boxare och deras ledning står Putin nära. När OS drog igång kom därför icke-verifierade påståenden om att både Khelif och Ying har XY-kromosomer och höga testosteronnivåer. Inför OS har de dock inte failat något test, och bevis för bl a höga testosteronnivåer saknas helt.
Nu till skillnaden i reaktionerna. Khelif och Ying är ganska exakt lika framgångsrika i sina viktklasser. Efter Yings match mot Uzbekistans Sitora Turdibekova kom också utspel om det ”orättvisa” i att tävla mot en person med XY-kromosomer. Trots att det igen inte är något som bevisats att Ying har. Trots att anklagelserna alltså är densamma mot både Ying och Khelif, trots att de vinner i ungefär samma utsträckning och trots att motståndare använder anklagelserna mot dem när de är dåliga förlorare så är det Khelif den mesta uppståndelsen cirkulerar kring. Varför?
Svaret är tyvärr rätt enkelt. Det handlar om islamofobi och colorism. Colorism är hur rasism påverkar i ökande styrka ju längre ifrån ett ljushyat ideal någon anses vara. Östasiater möter många olika former av rasism och är utsatta i ett västerländskt samhälle. Samtidigt konstrueras rasismen till viss del runt östasiater som de ”bra, nästan vita” invandrarna. De som inte är ”som de andra” (läs bruna) människorna. I situationen Khelif och Ying blir det tydligt då så mycket fokus läggs på att just Khelif skulle vara så tydligt mycket mer av ett ”monster” än Ying där Khelifs mörkare drag överdrivs och hon tillskrivs ett kvinnohat som drivkraft som påstås vara talande för muslimer…
I länken till the Guardians artikel finns ett videoklipp där Khelif själv berättar om sin upplevelse kring hatet mot henne.
Som en före detta SD-väljare som har avradikaliserats och sedan många år tillbaka varit aktiv antirasist, medgrundare och del av redaktionen på Motargument så har jag ofta sett samma typ av påståenden och retoriska frågor repeteras om och om igen av högerextremister av alla dess sorter riktade mot antirasister. Frågor som i deras värld helt förstör antirasisters världsbild och argument. I denna serie går jag i korthet igenom en del av dem och ger mitt svar på dessa.
Konservativa muslimer
Då och då ser man högerextremister prata om muslimer som är anti-HBTQ eller som tycker att kvinnor ska vara hemma och ta hand om barnen. Högerextremas argument är då att detta är bevis på att muslimer som grupp inte hör hemma i väst och ska därför ”dra tillbaka dit de kom ifrån” (underförstått: tillbaka till ett konservativt hemland).
Har ni tänkt på att de nästan aldrig pratar om dessa muslimer som ”konservativa muslimer” ? Det är för att en stor del av högerextremister är själva konservativa, de är ofta själva anti-HBTQ och antifeminister. Men de vill inte att deras ”fina vita” konservatism ska befläckas av de ”bruna smutsiga muslimernas” konservatism. De vita konservativa är bättre än de bruna konservativa, alltså undviker de att prata konservatism och istället försöker ställa den konservativa muslimen mot det progressiva väst. Som om de stod upp för progressivism. Spoiler: det gör de inte.
Så hur tänker jag som antirasist om konservativa muslimer? Jag är själv väldigt progressiv och tycker att samhället är bättre ju mer progressivt det är, men jag ser på konservativa muslimer på samma sätt som jag ser på konservativa kristna, judar, hinduer, ateister eller andra: Alla har rätt att tycka och tänka vad de vill så länge de följer lagen och alla oavsett härkomst etnicitet eller religion ska behandlas lika inför lagen, och även ha lika mycket rätt att stanna i Sverige. Detta är ingen svår fråga för mig personligen eftersom det bara handlar om att bedöma alla medborgare med samma måttstock och att inte vara en hycklande rasist.
Inte sällan då en diskussion kommer att handla om islamofobi hamnar sakfrågan i skymundan. Detta görs genom att påstå att begreppet ”islamofobi” är påhittat för att slippa ta ansvar för den egna främlingsfientligheten. Huruvida det är påhittat eller inte är inte relevant, vad som är relevant är sakfrågan.
Det finns andra former av intolerans med efterleden -fobi, t ex homofobi, kristofobi, afrofobi, xenofobi och funkofobi. Som en parallell till att begreppet ”islamofobi” skulle vara påhittat är begreppet ”funkofobi” ett relativt nytt begrepp. Ordet togs med i SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) första gången 2015, men hade använts av aktivister och funktionshinderrörelsen i flera år före det.
Istället för att stå upp för sin islamofobi, som i korthet kan beskrivas som fördomar och hat mot islam och muslimer, duckar man frågan och ansvaret för sin islamofobi. Personer som hävdar att islamofobi inte finns eller är påhittat är oftast de personer som själva är islamofober, eller uttrycker sig islamofobiskt. Likt övriga begrepp jag nämnde ovan är företeelsen tyvärr högst närvarande i vårt samhälle.
Ett annat ord som används för företeelsen är ”muslimhat”, som är en parallell till ”judehat”. Det är beklagligt att allvarliga företeelser inkluderande hat och fördomar dribblas bort genom att styra diskussionen till att handla om semantik istället för om sakfrågan. I debatten kan det vara bra att ha med sig att begreppen islamofobi och muslimhat i det närmaste är synonymer.
Personer som tar bort fokus från sakfrågan, dvs hat och fördomar mot islam och muslimer, gör det för att de hävdar att de ”bara kritiserar en religion”. Nu är det allt som oftast så att dessa personer inte ”bara kritiserar islam”, eller mer specifikt ägnar sig åt saklig islamkritik, utan nästan alltid hänfaller åt hat och fördomar mot BÅDE islam och muslimer. Inte sällan kommer argumentet att islam skulle vara en ideologi.
Det är viktigt att vi skiljer på begreppen islam, islamism (politisk islam) och radikal islamism. Islam är en monoteistisk och abrahamitisk religion som, likt andra religioner, yrkar på att regler ska följas och plikter ska utföras. Islamism (politisk islam) innebär en strävan att förena religion med politik, vilket innebär att samhället ska genomsyras av religionen, också i juridisk mening. Radikal islamism innebär att man genom terror och våld ska uppnå total makt över samhället. Denna form av islamism är att betrakta som extremism och ska bemötas därefter.
När jag i debatten möter personer som duckar frågan och sitt ansvar när det kommer till hat och fördomar mot islam och muslimer brukar jag fråga hur de ser på de andra begreppen jag nämnde i början av denna text. Oftast dör pseudodiskussionen om semantik här, alternativt börjar personen tala om t ex ”nazifobi” (som inte är ett vedertaget begrepp). Apropå icke vedertagna begrepp tål begreppet ”oikofobi” att nämnas. I grunden är det en psykiatrisk term som innebär aversion mot hemmiljön, eller en onaturlig rädsla för det egna hemmet. 2004 stal filosofen Roger Scruton ordet och omvandlade betydelsen till att beskriva personer som påstås förkasta den egna kulturen till förmån för andra kulturer. Det har sedan anammats av högerextrema.
Anledningen till att islamofober/muslimhatare ifrågasätter begreppet ”islamofobi” är att de anser att det inte kan vara en fobi att vara kritisk mot islam, utan att det skulle vara rationellt. Tyvärr är det bara en täckmantel för att kunna ducka ansvaret för sitt muslimhat och på så sätt kunna fortsätta spy hat och fördomar mot islam och muslimer.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Motargument 