Årsarkiv: 2015

Krönikor

Romerna i Sverige – Ludvikafallet 1956

Vi människor vill ofta och gärna tro att vi är den mest moderna människan som levt. Vi vill gärna tro att vi ständigt utvecklas till någonting bättre. Dessvärre stämmer sällan vår självbild överens med den verklighet vi lever i. Ett exempel på det är den syn på romer som Sverige har och har haft. Ibland hör vi människor prata om romer som om majoritetssamhället har ändrat sig ifrån stereotypiska föreställningar till en individuell humanism. Ingenting kunde vara mer fel än det påståendet. En redogörelse som sträcker sig över tid och rum kan kasta nytt ljus på de föreställningar som varit, som blivit och som råder idag. 

Stadsförbundet  gjorde en skrivelse till Sveriges kommuner i november 1954 med anledning av ”zigenarna i Sverige”. Skrivelsen tillkom av författaren Ivar Lo-Johansson och ämbetsmannen Hans von Heland. Det inledande citatet är följande:

”Orsakerna till att zigenare inte ansetts önskvärda på platser nära städernas centra är kända men inte desto mindre i hög grad missvisande. Zigenarna i Sverige är numera annorlunda än vad de tidigare varit.[…]. Vår vädjan gäller att de svenska städerna med större välvilja upplåter någorlunda hyggliga, inte hälsovådliga, bättre belägna lägerplatser åt de nomadiserande zigenarna.. […]. Vårt samhälle kunde genom uppfyllandet av så måttfull begäran visa en större generositet mot detta historiens enda kvarlevande internationella nomadfolk, av vilket en helt liten folkspillra alltjämt vistas inom Sveriges gränser”

Med det i bakhuvudet vill jag berätta en historia.

Den 23 maj 1956 anländer ett sällskap till Ludvika Kommun. Sällskapet består av fyra romer och tre icke-romer. I Ludvika finns det flera badplatser, både centralt och utanför staden. Det finns många sjöar och hela Ludvika stad omgärdas av dem. Vid Hillängsbadet i Ludvika slår sällskapet upp två tält på den allmänna tältplatsen. Ett par dagar senare ansluter fyra släktingar, varav tre av dessa är romer. De slår inte upp några ytterligare tält utan använder sig av de två tält som redan är uppställda.

Det tar endast några dagar innan kommunborgmästare (kommunalråd) Torsten Fröberg samt statskommitténs ledamöter mottar anonyma samtal som riktar klagomål mot det sällskap som besöker Hillängsbadet. Den 29 maj 1956 bestämmer sig kommunen efter fortsatta anonyma påtryckningar att polisen ska göra ett besök och meddela ”zigenarna” att lämna platsen. När kommunen besöker platsen så förklarar romerna att de inte har några pengar eller möjligheter att förflytta sig utan att först få ett arbete så de kan tjäna ihop de pengar som behövs.

644x429(ByMaxScale_TopLeft_Transparent_True_True_Undefined)Kommunen återvänder senare under dagen och genomför en ”polisiering” (identitetskontroll) av lägret och beordrar romerna som befinner sig där att lämna platsen. Anvisningar om ny lägerplats sker inte.

Dagen efter, den 30 maj,  har de två tälten och de elva personerna inte lämnat platsen. Polisen och kommunen återvänder med ett ultimatum om tvångsförflyttning.

31 maj: En polisstyrka river tälten och packar alla romernas tillhörigheter på lastbilar. Romernas passiva motstånd och situationens osäkerhet leder till att romerna placeras i polisbemannade bussar. De körs till en by en mil utanför nästa stad, Borlänge, tre mil ifrån Ludvika. Ingen markägare underrättas. Borlänge kommun blir inte informerade. Det hela anses vara avklarat för Ludvika kommuns del.

Frågan jag ställer mig efter att har hört den här historien och kopplar det till det Stadsförbundet skrev – endast två år tidigare – om ”zigenare” som ”nomadiserade internationella människor” och kommunerna ”upplåter någorlunda hyggliga, inte hälsovådliga, bättre belägna lägerplatser” – om det som de hade i baktanke då var att de är nomadiserade för att de inte får stanna någonstans och att den där ”bättre belägna lägerplatsen” i verkligheten alltid är i grannens kommunen?

Syftet är inte att dra nutidsparalleller. Det talar för sig själv. Frågan är vilka föreställningar som vi har idag? Hur ser vi på romer idag? Hur pratar du om andra människor egentligen? Människor är alltid människor. Det kan aldrig vara okej att tala om människor som kulturella naturtillstånd eller objektifiera andra livsstilar.

Vi kan aldrig förtrycka det faktum och självklar sanning att det inte finns någon likriktad kultur. Det är mångfalden som gör mänskligheten dynamisk och innehållsrik.

kat-taikon-490x272
Katarina Taikon (1932- 1995) – författare och engagerad debattör för romers rättigheter
Artiklar, I fokus

Svartepetterspel med asylsökande

Artikel av Helena Trotzenfeldt och Thabo ‘Muso.

Våra båda tidigare artiklar Tillbaka till Travemünde och De stängda gränserna har lett till en del debatter.

Nu har danske juristen Morten Kjærum uttryckt en något avvikande tolkning, vilket blåst nytt liv i diskussionen. Vi vill därför bena lite till i frågeställningen, och förtydliga.

Flyktingkonventionen från 1951 säger att den som söker asyl har rätt att få sin sak prövad. Den säger inget om var. Det betyder att om någon söker asyl i ett visst land, kan landet skicka personen till ett annat land om det finns ett avtal som säger att hen får en rättvis bedömning där.

Om Sverige skickar asylsökande till Tyskland eller Danmark inom ramen för ett avtal med dem följer vi fortfarande flyktingkonventionen. Inget brott mot mänskliga rättigheter äger rum.

Så långt är vi alla överens.

Men sedan påstår Morten Kjærum att Dublinförordningen utgör ett sådant avtal, för om Sverige kan bevisa att någon kommer från Danmark, t ex genom att hen stoppas på ett tåg från Danmark, går det utmärkt att låtsas att den var registrerad där och skicka den tillbaka, utan att låtsas om att hen söker asyl på svensk mark.

Vår uppfattning skiljer sig från Morten Kjærums, av följande skäl:

  1. Det finns inget lagrum i vare sig Dublinförordningen eller övrig EU-lag som ger något land rätt att skicka en asylsökande till ett land där den inte är registrerad. En text som medger undantag om man ”vet att den varit där” saknas helt. Detta är alltså något Morten Kjærum uttolkat på egen hand.
  2. Inget land har någonsin tillämpat en sådan tolkning tidigare. Sverige skulle bli först. Asylsökande har enbart återsänts till länder där de varit registrerade.

Nu kan man förstås spela svartepetter med asylsökande genom att helt enkelt dumpa dem i knät på dem som låtit dem passera utan att agera, och förklara att spelets regler är ändrade.

Men inte ens de som idag skickas tillbaka till Danmark för att de inte vill söka asyl i Sverige tas enligt Aftonbladet och SVT emot. Hur Sverige ska förmå Danmark att ta emot dem som faktiskt sökt asyl i Sverige blir då än mer obegripligt.

Vi tycker förfarandet vore inte bara ovärdigt mot dem som behandlas som svartepettrar, utan också ostrategiskt, i en tid när EU och framförallt Tyskland är vårt största hopp.

Vi undrar också vilka passager i EU:s lagstiftning Morten Kjærum stödjer sig mot.

 

Artiklar

Folkomröstning är ren populism

Artikel av Polimasaren

Sverigedemokraterna ökar oförtrutet i popularitet, men frågan är varför. Det beror till viss del på populism. Jag har kollat upp flera områden där de har har sagt en sak, men deras politik i realiteten har varit något helt annat. Nu senast vill de ha en folkomröstning om invandringen? Och alla ”sverigevänner” jublar.

Vad ska de rösta om? Vi har åtaganden gentemot EU och FN som hindrar oss att neka människor att söka asyl. Vem som är flykting och vilka kriterier som måste uppfyllas är också bestämt av FN. Inget vi kan göra där. Detta vill inte SD prata om.

De vill ha ett starkare gränsskydd, men vad hjälper det när de som söker asyl inte behöver komma in i landet utan det räcker med att de står vid gränsen; det är vårt ansvar att pröva deras ansökan. Detta vill SD inte prata om.

Så vad kan vi göra för att stoppa invandringen? Vi kan neka till att ta emot kvotflyktingar och vi kan neka de med övriga skyddsbehov. Vi tog emot 1 971 kvotflyktingar förra året och 122 med övrigt skyddsbehov. Det är alltså de som SD vill folkomrösta om. 2 093 personer. Detta vill SD inte prata om.

De vill öka antalet kvotflyktingar istället för att ta emot andra flyktingar. Enda skillnaden med dessa två kategorier är att kvotflyktingarna väljs ut på plats medan ”vanliga” flyktingar tar sig till Sverige själva. Huruvida de får asyl avgörs av samma regler för båda kategorierna. Det är alltså människor med samma asylskäl. Det enda som skiljer är hur de tar sig till Sverige. Detta vill SD inte prata om.

De vill att vi vi ska följa Dublinförordningen bättre, men att Sverige är ett av de länder i Europa som är mest strikt med att följa den. Problemet är att vi måste kunna bevisa att en flykting har varit i ett annat land innan annars tar inte landet emot flyktingen. Detta vill SD inte prata om …

Varför?

Jag började denna text med ordet ”populism” och jag kommer att avsluta med samma ord. SD går ut med en folkomröstning för att få sina sympatisörer att tro att de är partiet som tar denna fråga på allvar. Tycker ni att det verkar så? Ren populism.

Det finns alltså olika kategorier av flyktingskäl och det är bara kvotflyktingar och de med övrigt skyddsbehov som vi kan påverka. Nedan är 2014 års statistik

screenshot-www migrationsverket se 2015-11-04 14-40-00
Klicka för större bild
Källor.
Migrationsverkets statistik tidigare år
Globalis om FN:s flyktingkonvention
Migrationsverket om asylregler
Migrationsinfo om kvotflyktingar
DN:Fakta: Så fungerar Dublinförordningen 
TT: Ygeman: Alla asylsökande registreras
EU-Upplysningen: Asyl och invandring  
Det de flyr ifrån och hur många får stanna

Lyssna gärna på podcastarna

Myter om migration
och
Människor och migration 

I fokus, Krönikor

Muslimer utmålas som syndabockar

Idag är jag, liksom många andra, led och vred på mänskligheten. Hur kan vi skapa så mycket hat och skräck? Varför blandar vi ihop skyldiga med oskyldiga människor? Kan vi inte bara följa John Lennons uppmaning i ”Imagine”?

I fredags drabbades Paris av ett terrordåd som var det andra i ordningen i staden år 2015. På sex platser i staden skedde samordnade explosioner och skottlossningar, bl a på arenan Stade de France där en fotbollsmatch mellan Frankrike och Tyskland pågick, och i konserthuset Bataclan där garagerockbandet Eagles of Death Metal spelade. Hittills är 129 liv släckta och 352 människor vårdas på sjukhus. Vad man har fått fram så kom gärningsmännen från den vidriga terrorsekten Daesh, eller IS som de flesta kallar dem. Det är helt enkelt islamistisk fanatism som är boven i dramat.

Men det finns en sak som är exakt lika tragisk som terrordådet i sig. Och det är hur terrordådet används som en ursäkt till hat och hets mot flyktingar, invandrare och muslimer. Sedan fredagen har ett crescendo av xenofobiskt hat briserat. Det är invandringen, mångkulturen och islam som pekas ut.

NamnlösEtt klockrent exempel på det uppiskade hatet är det Mats Dagerlind från Avpixlat skriver på Twitter, nämligen att Europa bör vara ”islamfritt”. Jag själv har fått ta min beskärda del av hatet sedan dess (dock inte från Dagerlind). Nu är jag ju inte flykting, men en massa annat stämmer in. Här och nu vill jag dissekera det ursäktande hatet, bit för bit.

Det är muslimerna: Nej, det är islamisterna. Här finns en stark orsak till varför jag kallar terrorsekten för Daesh och inte IS. För att islam och islamism är två skilda ting. Självklart är det islamister som ligger bakom terrordådet. Men att blanda ihop dem med vanliga hederliga muslimer är ingenting annat än islamofobi och kulturrasism. Och det är precis vad Daesh vill, att vi ska blanda ihop dem med islam. Det är exakt samma mekanism som att mena att vanliga hederliga judar är på samma sätt som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Dessutom är det just till stor del muslimerna själva som faller offer för Daeshs galenskap. Tips för mer anständighet: håll isär folk och religion från extremister, och läs Koranens budskap.

Det är flyktingströmmen: Nej, terroristerna som attackerade Paris var inte flyktingar. Dessutom gömmer sig inte Daesh-krigare som flyktingar. Sådana myter har spridits på internet, men inte utan att Viralgranskaren senare avslöjat att dessa är just myter. Svaret är ganska enkelt här. Daesh lider inte direkt av någon brist på pengar. Flyger de åker de business class, med falska pass som de självfallet har råd med. Med en sådan förmögenhet, skulle ni då riskera livet på en slags hinderbana på liv och död som först börjar med en sjaskig båt i ett stort farligt hav för att sedan gå genom taggtråd och tårgas? Skulle inte tro det. Tips för mer anständighet: försök förstå att flyktingarna flyr från den terror som skedde i Paris, ty det är vardag i Syrien.

Det är mångkulturen: Nu vill jag verkligen citera Brasse Brännström; ”fel fel fel”! Är det något som Daesh hatar så är det mångkultur. Jag skulle med råge kunna påstå att deras hat mot mångkultur är på likartad nivå med Svenska Motståndsrörelsens. Rasismen är slående. Speciellt mot kurder, som är en av de mest drabbade grupperna i Syrien och Irak, men lika stark är intoleransen mot andra religioner. Mot shia, kristendom, yazidi, judendom, zoroastrism, you name it. T o m mot mångtaliga sunnimuslimer. Dessutom är Paris en stad präglad av mångkultur, vilket vem som helst som besökt staden kan vittna om. Tips för mer anständighet: försök förstå att mångkulturen är offret och inte förövaren.

Må hända att ”je suis une provocateuse”. Men det bjuder jag på. För rätt är rätt även om det retar upp. Det som är rätt i det här fallet är, förutom ett starkt fördömande av dådet, mer förståelse och sympati för de drabbade. Jag kan lova er att detta crescendo av rasism vanärar offren och övriga drabbade samt anhöriga. Samtidigt som jag ber för Paris, ber jag er om mer anständighet. För motsatsen till det är det ingen som vinner på, förutom extremisterna.

Krönikan är tidigare publicerad på Frihetssmedjan.

Korta motargument

Widar Andersson och de övriga skyddsbehövande

Widar Andersson, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, numera ledarskribent på lokaltidningen Folkbladet, har uttryckt besvikelse över Stefan Löfvéns hantering av flyktingfrågan.

Istället menar han att den ultimata lösningen lyder så här:

”Det bästa alternativet för regeringen är dock enligt mitt förmenande att använda sig av den paragraf i Utlänningslagen där regeringen kan stoppa mottagandet under en period: ”Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a § om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.””

Hittills i år har 154 personer beviljats uppehållstillstånd som övriga skyddsbehövande, av 26 883 som totalt beviljats asyl/skyddsstatus, dvs en halv procent.

Vi menar att en begränsning av dessa 154 personer inte skulle göra mycket till eller från.

Förmodligen blandar Widar ihop ”övriga skyddsbehövande” med den avsevärt större gruppen ”alternativt skyddsbehövande”.

Krönikor

Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” del 3

Vilka är nationalisterna?

Nationalister som är ideologiskt motiverade är väl medvetna om vad de gör, varför de gör som de gör och vad som är poängen med det. En nationalist formar sin egen identitet till att bli ett med nationalismens ideal. Därigenom fylls de snart av en stark lojalitet till en gemenskap. Som medlem av nationen Sverige så känner hon också ett ansvar; Att ställa upp för nationalismens sak. GeSkärmklipp20nom att arbeta för den. Hon växer i takt med att hon visar sin hängivelse och beslutsamhet. Bekräftelsen från nationalistens omgivning ökar i takt med prestationerna för nationalismens ideal.

I den svenska nationen så finns det endast tre olika typer av människor. Det är de som anses vara vänligt inställda till nationalismen, andra nationalister, kallade ”sverigevänner”, för att ge sken av folklighet och genom att skilja på de som är ”goda svenskar” och de som är ”dåliga svenskar”. Den andra typen är de som inte är nationalister, utan ”sverigefiender” som anses vara fientligt inställda. Den här kategorin människor är de som nationalister klassar som ”inre fiender”. I tankarna om den homogena nationen finns inget utrymme för ”inre fiender”. För att utopin om denna nationella gemenskapen ska kunna infrias, så måste ALLA element som motarbetar de nationella idealen avlägsnas på samma vis som de ”yttre fienderna”. De ”yttre fienderna” är den tredje gruppen människor; de som inte passar in i nationalisternas utopi. De har kulturella, religiösa, språkliga eller geografiska bakgrunder som anses göra dem oförenliga med den nationalistiska drömmen.

Minoriteter har alltid varit nationalisters främsta måltavlor för att demonisera ”yttre fiender”. Det gör de för att på det viset sluta ”sina goda svenskar” närmre sig själva då olikheterna utkristalliseras mer och mer. När skillnader mellan människor blivit mer väsentligt än det gemensamma så har nationalisterna kommit långt i sina agenda. Rekryteringsunderlaget blir större då många söker efter en tillhörighet och gemenskap.

Bundesarchiv_Bild_183-2006-0315-500,_Berlin,_ReichstagssitzungGenom att polarisera människor så drivs tanken om ”vi” och ”dom” till en mer allmän nivå. Polariseringen har vanligtvis två sidor. Det ena är politisk radikalisering. Genom inneslutning av gruppen som starkt knuten till en inre kärna formas gemenskapen mer intensivt. Det här gör nationalismen till en farlig och aggressiv ideologi som alltid vill ”försvara”. Den exkluderande grundsynen gör att andra ”nationer” eller ”kulturer” i Sverigedemokraternas Sverige i bästa fall bara kan ges tillåtelse att befinna sig här och arbeta. Andra objektifierade ”nationer” och ”kulturer” kan aldrig bli en del av den ”svenska nationella identiteten” en Sverigedemokrat bär på. Den andra sidan av myntet är definierandet (och uteslutandet) av de som inte anses passa kraven för medlemskap i nationen.

En nationalist har sällan en klar bild av vad som ska ingå i nationen. Det finns alltid vissa saker som utpekas som extra viktiga för den nationella identiteten. Religion, kultur eller sedvanor ses som extra viktiga. Det är väldigt viktigt för en nationalist att principen om den folkliga ”rättvisan” efterlevs. Genom att följa den så garanteras rättvisa för alla. Ett ”sant folkstyre” uppnås. En person som inte accepterar nationalismens föreställningar är därför orättvis. Den personen kränker ”folket” eftersom hon anses agera i egenintresse och betraktas därför som en ”förrädare”. Varje Sverigefiende är ett hot mot ”nationen” och i förlängningen ”folket” och i slutändan den enskilda nationalisten och alla den håller kär. ”Landsförrädaren” uppfattas som ett verkligt hot för nationalisten.

En nationalist har sällan en klar bild av hur ”nationen Sverige” borde vara. Det är sällan mer än en stiliserad, idealiserad och mycket förenklad utopi. Nationalisten förstår sig själv utifrån vad de känner igen och vad de inte känner igen. I deras gemenskap är det likheter och traditionella värderingar som definierar en individ. Nationen förstås därför enklast utifrån vad nationen INTE ÄR, nämligen innehållande ”dom andra”, dom som inte ”hör hemma här”, ”dom som är fel”, ”dom som inte förstår” m m.

tummenuppAtt stämpla någon som landsförrädare är ett vanligt sätt för nationalister att demonisera motståndare. Det görs för att legitimera mytbildningen som i sin tur legitimerar deras handlingar. Den andra anledningen är behovet av att avväpna motståndaren och för att locka över eventuella åskådare. Genom att prata om andra med nedlåtande, demoniserande ordalag eller genom att kritisera irrelevanta saker hos motståndare, ges illusionen av att det är de ”inre fienderna” som är de verkliga förtryckarna. Nationalisten anser att hon agerar utifrån självförsvar. Försvar för nationen, försvar för sig själv och försvar för de delar av folket de anser sig representera och som är en del av den nationella utopin de strävar efter.

Genom att ständigt se sig själva som en blandning av ”nyväckta sanningsvetare” och en osjälvisk kämpe för den ”svenska nationen” så klarar de av att rättfärdiga nästan vad som helst. Så länge den sinnesstämning som en nationalist har ligger i linje med nationalismens ideal är det eftersträvansvärt och nationalistens gelikar är aldrig sena med att bekräfta den enskilde i strävan efter deras gemensamma ”nationella identitet” och ”nation”.

 

De andra delarna av serien läser du här:
Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” – Del 1
Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” – Del 2

I fokus, Krönikor

Terrordådet i Paris och vilka som är ansvariga

Eiffel tower peace smallerMotargument beklagar sorgen hos alla drabbade av terrordådet i Paris, våra tankar går ut till offren och de anhöriga.

Tidigare under dagen tog ISIS på sig terrordådet och även om detta inte med 100% säkerhet innebär att de gjort det så ter det sig inte osannolikt.

Vi vet däremot med säkerhet vilka som inte står bakom terrordådet och det är flyktingar och muslimer som grupp. Detta är självklart för många av oss att förstå, men det behöver tyvärr ändå sägas i tider där rasistiska partier runt om i Europa demoniserar och sprider hat mot flyktingar och muslimer. Vi måste säga det om och om igen för att islamistiska terrordåd gör att hatbrott mot muslimer ökar.

Vi måste säga det om och om igen för att även om muslimer runt om i världen tar avstånd från terrorism, liksom muslimer har gjort idag igen, så ignoreras eller glöms detta bort och de blir ändå kollektivt ansvariga för terrorism som sker i islams namn. De som demoniserar och sprider hat mot flyktingar och muslimer påstår att de bara är ”realister” som vill skydda västerlandet , att man måste tänka med hjärnan och inte med hjärtat och att man måste få säga ”sanningen” om islam och muslimer. Men forskning visar att de inte bara har fel moraliskt så väl som teologiskt, utan även rent taktiskt. Hat och demonisering mot muslimer som grupp ökar risken för radikalisering och gynnar därmed rekryteringen till ISIS och andra terrorgrupper.

Fleeing refugeesI själva verket är det dessa terrorister som flyktingarna flyr från. Att hålla dem ansvariga för terrordåd är inte bara moraliskt fel, det är också taktiskt fel för det är precis det terroristerna vill att vi ska göra. Terroristerna vill att vi ska hata och demonisera alla muslimer, skyldiga som oskyldiga, för att på så sätt driva dem i terroristernas händer. Låt oss inte hamna i den fällan! Låt oss inte bete oss som rasisterna och terroristerna vill! Istället, låt oss som står upp för demokrati och ickevåld förena oss, oavsett vilken etnicitet eller religion vi har. Låt oss stå upp för Frankrikes nationalmotto: Liberté, égalité, fraternité – Frihet, jämlikhet och brödraskap. 

Korta motargument

Registrerade flyktingar i Ungern

Många har sett de videoklipp som sprids från stängselbyggandet på gränsen mellan EU-landet Ungern och icke-EU-nationen Serbien. Motargument letade upp exakt statistik över hur många flyktingar som polis i Ungern har registrerat per dag under år 2015.

Genomsnitt per dag är i skrivande stund 1 380 personer per dag. Genomsnitt per vecka är 9 564 hittills i år. Det verkar som om att stängslet mot Serbien är klart nu, då statistiken rasat kraftigt i mitten av oktober.

Dygnsstatistik (klicka på bilden för att förstora den)

Veckostatistik (klicka på bilden för att förstora den)

Källa: Ungersk polis har diagram på sin sida med de senaste 30 dygnen och även där man kan visa en kalendermånad i taget
Se även statistik över antal registrerade flyktingar i Slovenien hittills i år.

Korta motargument

Registrerade flyktingar i Slovenien

EU-landet Ungern byggde ett stängsel vid gränsen mot icke-EU-nationen Serbien, något som ledde till att Motargument letade upp statistik över hur många flyktingar som polis i Slovenien har registrerat per dag under år 2015. Det var väldigt låga siffror under årets första 8 månader, fram till då Ungern stängde sitt stängsel.

Genomsnitten är i skrivande stund 594 personer per dag och ungefär 3 737 i genomsnitt per vecka hittills under kalenderår 2015. Totalt antal personer som polis i Slovenien registrerade i oktober var 116 627, och totalt hittills under året ungefär 187 000.

Slovenien, klicka på bilden för att förstora den
Slovenien, klicka på bilden för att förstora den

Värt att notera är att över 168 000 personer som registrerats i Slovenien, har lämnat Slovenien mellan 20:e oktober och eftermiddagen den 11:e november. Många av dem har transporterats till, och släppts in i Österrike.

Källa: Sloveniens polis

Artiklar, I fokus

Tillbaka till Travemünde

Artikel av Helena Trotzenfeldt och Thabo ‘Muso.

Vi skrev en artikel om stängda gränser, och varför det är en praktiskt ogenomförbar lösning för Sverige, som saknar landgränser till de länder varifrån asylsökande kommer.

Den ledde till en del debatt.

Nu har Moderaterna gått ut och förklarat att det går att genomföra stängda gränser och ändå upprätthålla asylrätten, genom att man smidigt bara puttar tillbaka den asylsökande till det land den kom från. Man menar att detta skulle upprätthålla Dublinförordningen. På ett teoretiskt plan ligger det något i det. På ett praktiskt plan gör det inte det.

Vi tar här ett praktiskt exempel: TT-line. Färjorna som går mellan Travemünde/Rostock och Trelleborg används idag av asylsökande för att ta sig till Sverige. Hundratals passagerare kommer med bil, långtradare eller till fots från Tyskland.

Väl i Trelleborg rullar alla fordon av färjan. Men om en gränskontroll ska införas måste de stoppas innan de lämnar hamnen, vilket givet hur det ser ut där kommer att kosta ett antal timmar för alla passagerare. Det är förstås möjligt, men extremt resurskrävande. Varutransporter blir försenade, semestrande svenskar blir sura, och tjänstemännen kostar pengar. Det måste vara utbildade tulltjänstemän i huvudsak. TT-line kommer att tappa kunder, för många kommer inte att tycka det är mödan värt att åka på en snabbtripp till Lübeck längre. Sverige förlorar dessutom inkomster från turistande tyskar, holländare, fransmän osv.

Men låt oss anta att man i dessa kontroller hittar asylsökande. De saknar rätt att vistas i Sverige. De begär asyl.

Det är nu det blir intressant. De befinner sig inte vid en vägbom med en fot i det land de kommer från, och kan inte viftas bort. De står med båda fötterna på svensk mark. Tyskland är långt borta. Och de använder sig av en rätt Sverige respekterat sedan 1951.

2080547020Tankefiguren hos stängdagränserförespråkarna verkar vara att Sverige nu ska köpa en biljett till de asylsökande så att de kan återvända med en båt som går tillbaka till Tyskland istället för att ta emot deras ansökan. Men gör vi det är det faktiskt VI som bryter mot Dublinförordningen.

Till skillnad mot vad många tror har ett land ingen skyldighet att aktivt tvinga den som passerar dess gränser att registrera sig. Så kallade transitländer, som ser mellan fingrarna, begår inga formella fel, förutom att man enligt Schengensamarbetet har viss skyldighet mot övriga länder att hålla koll. Även Sverige är i praktiken ett transitland för dem som söker sig till Finland och Norge.

Men när en person ”fastnat” i en kontroll i Trelleborg upphör vår möjlighet att ignorera vederbörande, oavsett om hen begär asyl eller ej. Vi kan inte låsa in dem som kommer, hålla för öronen när de begär asyl, avstå från att ta fingeravtryck och sedan med våld sätta dem på nästa båt tillbaka till Tyskland. Det är inte juridiskt möjligt. Så fort vi formellt kommunicerat med dem är de vårt ansvar.

Och om vi registrerar dem och sedan skickar dem tillbaka är det ironiskt nog vi som bryter mot Dublinförordningen.

Sverigedemokraterna gör ingen hemlighet av att de är beredda att skicka asylsökande tillbaka till hemländerna, men Moderaterna anser att återsändande till Tyskland går att kombinera med nu gällande avtal.

Vi förstår inte hur detta ska gå till.