Etikettarkiv: medborgarskap

I fokus

Regeringen öppnar för att bryta mot mänskliga rättigheter

SD vill införa möjligheten att göra invandrare statslösa, ett förslag som nu backas av justitieminister Gunnar Strömmer (M) som ‘inte ser något hinder’ för en sådan förändring av grundlagen. Hur lirar detta med de mänskliga rätttigheter Sverige också har som del av grundlagen?

I SD:s principprogram läser vi följande:

”Vi bekämpar alla rörelser och idéer som vilar på antidemokratisk grund och försvarar alla individers grundläggande människovärde och alla folks rätt till självständighet och demokratisk utveckling.” (Källa: SD:s principprogram)

Så vad inbegriper det grundläggande människovärdet? För de flesta kunniga skulle svaret vara att det grundläggande människovärdet är det vi har skrivit om som de mänskliga rättigheterna. Dvs de internationella överenskommelser om vilka rättigheter alla människor oavsett land skall vara garanterad, såsom frihet från religiös förföljelse eller frihet från slaveri. Vid en snabb blick skulle det alltså verka som om SD skriver under på de mänskliga rättigheterna. Så är inte fallet.

Tvärtom har SD börjat driva linjen att mänskliga rättigheter spelat ut sin roll. Att de skrevs för så länge sedan att de inte är relevanta i dagens samhälle. Att de för den linjen är inte ett dugg konstigt när de just nu driver frågan om att kunna göra människor statslösa. I korta drag: De vill införa särlagsstiftning där någon som inte är född i Sverige men som enbart har svenskt medborgarskap ändå inte har fullt ut samma rättigheter som en svensk medborgare född i Sverige (och får vi anta, ytterligare någon generation bakåt).

Skärmdump från Sverigedemokraternas Facebooksida 231120

Invandrare skall nämligen, om SD får bestämma, kunna fråntas sitt medborgarskap. Även om det innebär att personen blir statslös:

Sverigedemokraterna vill kunna göra invandrare statslösa om de svikit sina medborgerliga plikter och blivit en fara för det svenska samhället. (Källa: SD:s Facebooksida)

Detta citat kommer SD att skriva in i sitt principprogram när det klubbas igenom på Landsdagarna I Västerås som hålls helgen 25-26 november.

Och ja, ni gissade rätt. Att ha ett medborgarskap är en mänsklig rättighet. Människor _får inte_ göras statslösa. Trots det backar nu även regeringen detta förslag och vill utreda hur det ska gå till att kunna göra människor statslösa. Frågan är vad det är man tror sig uppnå med detta?

För detta löser ju faktiskt inget alls. För var skall en statslös ta vägen? Är problemet att hen bedöms utgöra en fara för samhället kommer hen knappast bli mindre farlig av att helt ställas utanför och tvingas leva i ett skuggsamhälle, utan varken rättigheter eller skyldigheter mot det samhälle som just fråntagit hen alla möjligheter till ett värdigt liv.

Källa:

SD:s principprogram

SD:s Facebooksida

Omni: SD vill kunna göra invandrare statslösa

GP: Regeringen backar SD

I fokus

SD:s återvandring blir regeringspolitik

Att SD har stort inflytande på förd politik i Sverige har vi fått vänja oss vid. Nu har SD:s starka åsikter om repatriering blivit regeringspolitik. SD har under ett par år trappat upp diskussionen om återvandring, något som alltid stått högt på agendan i den s k nationella rörelsen, dvs fascister, nazister och antisemiter.

26 oktober 2023 presenterade regeringen i ett pressmeddelande att arbetet med s k repatriering, återvandring, ska intensifieras. Nästa sommar ska utredningen presenteras.

I pressmeddelandet läser vi:

En särskild utredare ska se över hur återvandring kraftigt kan stimuleras och öka när det gäller personer som är bosatta i Sverige med anknytning till ett annat land och som vill återvandra. Det gäller särskilt personer som inte har integrerats i det svenska samhället i termer av egenförsörjning, språk eller andra kulturella faktorer. (Källa: Regeringen)

Alla bör väl idag vara medvetna om att  återvandringsbidrag har funnits sedan 1984. Migrationsverket bistår redan idag och sedan många år tillbaka med hjälp till att lämna Sverige för de som vill återvända till sina ursprungsländer.  Att sittande regering nu aviserar att en utredning om återvandring ska genomföras skapar stress och oro hos många av oss. Retoriken och politiken stramas nu åt. Tidigare var det SD som pratade varmt om repatriering. Nu är det regeringen som drar åt tumskruvarna. Anledningen är tydlig: fler människor ska tvingas återvända till sina hemländer.

Återvandring är kostsamt. Beroende på i vilken utsträckning regeringen och SD har tänkt sig så kan det bli mer eller mindre kostsamt.

Nya lagar skapas, kraven för medborgarskap och för att få lov att stanna i Sverige ökar. Det finns ett par frågor som medborgarna har rätt att få svar på:

  • Vilka är kriterierna regeringen tänker sig för återvandring?
  • Hur ska ni förflytta människor?
  • Hur ska det finansieras?

Regeringen och SD har sedan valet förra hösten aviserat att uppehållstillstånd ska rivas i större utsträckning. De har också aviserat en utredning om återkallelse av medborgarskap:

Bortsett från de undantag som följer av grundlag så har svenska medborgare ett absolut grundlagsskydd för sitt svenska medborgarskap. Frågan om att införa en möjlighet till återkallelse av svenskt medborgarskap i vissa fall kräver därför en grundlagsändring. Vilka omständigheter som ska kunna ligga till grund för återkallelse behöver noga utredas och regeringen kommer inom kort återkomma om en sådan utredning. (Källa: Regeringen)

Anser regeringen och SD att Venezuela, Palestina, Afghanistan, Syrien eller Ukraina är ”säkra” länder mogna för att återta människor som en gång flytt landet av en anledning? Vän av ordning vill påminna om att dessa länder alltjämt är krigshärjade, att människor förföljs och förtrycks samt att de i många fall har förhöjd risk att utsättas för terror och brott mot mänskliga rättigheter.

Det finns människor som, av olika anledningar, gärna återvänder till sina hemländer. Men dessa människor behöver inga påtryckningar, inga incitament. De flyttar ändå. De har möjligheter, resurser och förutsättningar. Det går inte att komma ifrån att pressmeddelandet om återvandring kan komma att uppfattas som ett tvång, oavsett hur regeringen och SD väljer att formulera sig. Att svepande peka ut flyktingar som föremål för återvandring bidrar enbart till polarisering.

Att regeringen, nu tillsammans med SD, väljer att skärpa retoriken och politiken kommer att skapa stark oro hos människor som är direkt berörda. Frågor som ”är det min tur nu?”, ”får jag stanna?” eller ”vad kommer att hända i hemlandet?” kommer att ställas. Den tillspetsade retoriken, och kommande politiken, om återvandring får den ofrånkomliga konsekvensen att människor, som bott, levt, verkat och till och med fötts i Sverige ändå pekas ut som främlingar. Vi vet ännu inte riktigt vad kommande lagstiftning gällande återvandring kommer att innefatta.

Vi pratar om människor, och människors livsöden.

Ökad återvandring kommer att kosta Sverige och svenska företag. Hur ska vi nationalekonomiskt hantera kompetenstapp och färre konsumenter?

Fram till dagen då Tidöavtalet såg sitt ljus hade M, KD och L inte pratat om repatriering, dvs återvandring. Nu när de är beroende av SD:s stöd för att kunna regera, måste de blidka SD i många frågor. Konsekvensen av detta är att SD-politik också blir regeringspolitik. Återvandringen är ett av flera exempel på detta.

Källor:

Regeringen: Fler ska välja att återvända frivilligt

Migrationsverket: Återvandringsbidrag

Regeringen: Arbetet med återkallelse av uppehålls- och arbetstillstånd stärks

Regeringen: Regeringens arbete med att stärka det svenska medborgarskapet

Artiklar, I fokus

Regeringen och SD om medborgarskapet

Sverige, känt för sin öppna dörrar-politik och generösa flyktingmottagning, står nu inför en kontroversiell lagändringsdiskussion. Ett förslag har lagts fram av ett parti med nationalistiska rötter, vilket har väckt en del oro och debatt bland medborgare och experter.

Förslaget består av flera delar, men några av de mest framstående punkterna inkluderar:

  • En lojalitetsförklaring: Denna innebär ett medborgarskapssamtal eller något liknande ceremoniellt inslag av obligatorisk karaktär som avslutning på medborgarskapsprocessen. Den underliggande tanken kan vara att bekräfta individers engagemang och tillhörighet till Sverige. Men kritiker menar att en sådan förklaring kan vara exkluderande och skapa en känsla av ”vi” och ”dom”.
  • Återkallande av medborgarskap: En av de mest debatterade punkterna. I dagsläget är medborgarskapet i Sverige grundlagsskyddat, vilket betyder att det inte kan återkallas. Förslaget skulle dock göra det möjligt att återkalla medborgarskap under vissa omständigheter. Detta skulle kräva en grundlagsändring – inget litet steg.
  • Skärpta krav: Dessa inkluderar längre hemvisttid i Sverige, krav på egenförsörjning och skärpta krav på ”hederlig vandel”. Samtidigt som dessa krav kan ses som ett sätt att säkerställa att individer som blir svenska medborgare är ”integrerade”, finns det en risk att de skapar ytterligare hinder för invandrare.
  • Språkkrav och kulturkunskapskrav: Denna punkt verkar vara inriktad på att stärka medborgarskapets status genom att kräva kunskap i svenska och samhällskunskap. Detta kan ses som en positiv strävan efter integration, men det är viktigt att implementera det på ett sätt som inte är diskriminerande.

De djupare implikationerna

På ytan kan dessa förändringar verka som en strävan efter att stärka medborgarskapets värde och främja integration. Men givet det parti som har lagt fram förslaget och dess rötter kan det vara svårt att inte se vissa av dessa förslag i ljuset av en mer exkluderande och nationalistisk agenda.

Historiskt sett har liknande förslag i andra länder lett till djupa samhällsskador. Det mest framstående exemplet är Nürnberglagarna från 1935 i Nazityskland, som strikt definierade tyskt medborgarskap baserat på ”ras” och uteslöt judar från att vara tyska medborgare. Medan det svenska förslaget inte direkt gör några sådana rasbaserade uteslutningar, är det viktigt att alltid vara vaksam på de potentiella konsekvenserna av att inskränka rättigheterna för vissa grupper.

Medan Sverige granskar detta förslag är det avgörande att landet håller fast vid sina värderingar av inkludering, jämlikhet och rättvisa. Medborgarskap är en grundläggande rättighet, och medan det är förståeligt att vilja ha vissa krav på plats, bör dessa inte användas som verktyg för att exkludera eller diskriminera.

Debatten kring detta förslag kommer troligtvis att fortsätta. Men det är viktigt att komma ihåg att medborgarskap inte bara handlar om lagar och regler, utan om människors liv, drömmar och hopp om en bättre framtid.

Lästips:

Regeringen: Skärpta krav för att förvärva svensk medborgarskap

Migrationsverket svarar: Hur får man svenskt medborgarskap

Regeringens åtgärder för att stärka det svenska medborgarskapet

Korta motargument

Regeringen och SD: Skärp kraven för medborgarskap

Regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med Sverigedemokraterna som stödparti har för avsikt att stärka och höja kraven för svenskt medborgarskap. Det ska införas tydliga krav på kunskaper i svenska, samhällskunskap samt de värderingar som anses ”svenska”. På sikt vill man också utreda förutsättningar för att kunna återkalla medborgarskap. Medborgarskapsprocessen kan komma att avslutas med en obligatorisk ceremoni där en lojalitetsförklaring ska avkunnas.

Regeringen arbetar med att ändra reglerna i medborgarskapslagen. I betänkandet ”Ändrade regler i medborgarskapslagen (SOU 2021:54)” står att läsa mer om visionerna om att uppvärdera och skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • Krav på hederligt levnadssätt, vilket saknas i de flesta anmälningsärenden. Det behövs en mer enhetlig reglering för dessa olika fall.
  • Personer över 15 år som har begått brott ska kunna få avslag på sin ansökan om medborgarskap. (Idag är den gränsen satt till 18 år).
  • Utökade möjligheter att avslå en ansökan om befrielse från svenskt medborgarskap för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Finns misstankar om att ansökan om befrielse sker för att försvaga barnets skydd mot t ex att föras ur landet och giftas bort är det viktigt att det finns möjlighet att kunna stoppa detta.

Dessutom utreder regeringen om att skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • längre hemvisttid, alltså tiden som man varit bosatt i Sverige,
  • krav på egenförsörjning,
  • skärpta krav på hederlig vandel och
  • en lojalitetsförklaring, medborgarskapssamtal eller liknande ceremoniellt inslag av obligatorisk karaktär som ska utgöra slutpunkt i medborgarskapsprocessen.

Regeringen utreder om att införa krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Bakgrunden till detta är att det ska ”stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle”. I betänkandet ”Krav på svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2)” läser vi att godkänt resultat på särskilt framtagna prov föreslås träda i kraft 1 januari 2025. (Källa: Regeringen.se)

Notera att detta betänkande publicerades 2021, dvs under den förra regeringens mandatperiod.

Att kunna återkalla medborgarskap är en avgörande förändring. Idag finns inte den möjligheten, då medborgarskapet är grundlagsskyddat. Regeringen avser att utreda vilka omständigheter som ska ligga till grund för återkallande av medborgarskap. För att det ska bli verklighet krävs en grundlagsändring.

Nuvarande lagstiftning gällande medborgarskap för utlänningar finns i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 11 § och 12 §.

Källor:

https://www.regeringen.se/artiklar/2023/05/regeringens-atgarder-for-att-starka-det-svenska-medborgarskapet/

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/01/sou-20212/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-200182-om-svenskt-medborgarskap_sfs-2001-82

I fokus

Regeringen vill kunna återkalla medborgarskap

1 kommentar

Under en pressträff 5 maj 2023 förkunnade migrationsminister Maria Malmer Stenegård (M) och SD:s gruppledare i riksdagen Linda Lindberg att man avser ”stärka medborgarskapet”. Kortfattat innebär det att medborgarskapet kopplas till tydliga krav på kunskaper i svenska samt om det svenska samhället och de värderingar som anses ”svenska”. Det finns också visioner om att kunna återkalla medborgarskap, samt att medborgarskapsprocessen ska avslutas med en obligatorisk ceremoni där en lojalitetsförklaring ska avkunnas.

Regeringen arbetar med att ändra reglerna i medborgarskapslagen. I betänkandet ”Ändrade regler i medborgarskapslagen (SOU 2021:54)” presenteras tre punkter som syftar till att uppvärdera och skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • Det finns i dag två sätt för utlänningar att beviljas svenskt medborgarskap. Antingen genom en ansökan till Migrationsverket, eller genom en anmälan. Anmälan är ett enklare sätt att bli medborgare och är möjligt främst för barn och unga vuxna. Vid en ansökan om medborgarskap finns det ett krav på hederligt levnadssätt, vilket saknas i de flesta anmälningsärenden. Det behövs en mer enhetlig reglering för dessa olika fall.
  • Personer över 15 år som har begått brott kan i dagsläget beviljas svenskt medborgarskap genom anmälan medan samma person, om över 18 år, hade fått avslag på sin ansökan. Migrationsverket är i dag också förhindrat att avslå en anmälan om medborgarskap även om en av förutsättningarna inte längre är uppfyllda vid beslutstillfället. Detta beror på att dagens reglering utgår ifrån att förutsättningarna är uppfyllda den dagen som anmälan gavs in. Regeringen arbetar därför med att överväga ändringar även i detta avseende.
  • Ett annat förslag att arbeta vidare med är utökade möjligheter att avslå en ansökan om befrielse från svenskt medborgarskap i syfte att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Om det finns misstankar om att ansökan om befrielse sker för att försvaga barnets skydd mot till exempel att föras ur landet och giftas bort är det viktigt att myndigheterna har verktyg för att kunna stoppa detta.

Dessutom utreder regeringen om att skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • längre hemvisttid, alltså tiden som man varit bosatt i Sverige,
  • krav på egenförsörjning,
  • skärpta krav på hederlig vandel och
  • en lojalitetsförklaring, medborgarskapssamtal eller liknande ceremoniellt inslag av obligatorisk karaktär som ska utgöra slutpunkt i medborgarskapsprocessen.

Regeringen utreder om att införa krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Bakgrunden till detta är att det ska ”stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle”. I betänkandet ”Krav på svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2)” läser vi att godkänt resultat på särskilt framtagna prov föreslås träda i kraft 1 januari 2025, dvs 1 ½ år före nästa riksdagsval. (Källa: Regeringen.se)

Notera att detta betänkande publicerades 2021, dvs under den förra regeringens mandatperiod.

Den starkast brinnande punkten i regeringens utredning om att stärka medborgarskapet är att det ska bli lättare att återkalla medborgarskap. Idag finns inte den möjligheten, då medborgarskapet är grundlagsskyddat. Regeringen avser att utreda vilka omständigheter som ska ligga till grund för återkallande av medborgarskap. För att det ska bli verklighet krävs en grundlagsändring.

Lagstiftningen gällande medborgarskap för utlänningar finns i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 11 § och 12 §:

11 §   En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har
   1. styrkt sin identitet,
   2. fyllt arton år,
   3. permanent uppehållstillstånd i Sverige,
   4. hemvist här i landet
      a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare,
      b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716),
      c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och
   5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt. Lag (2005:722).

12 §   Om kraven i 11 § inte är uppfyllda får, om inte annat följer av andra stycket, sökanden ändå naturaliseras, om
   1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,
   2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller
   3. det annars finns särskilda skäl till det.

En sökande som inte kan styrka sin identitet enligt 11 § 1 får naturaliseras, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. (Källa: Riksdagen.se)

Lagstiftningen gällande återkallande av medborgarskap går att läsa i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 14 §:

14 §   En svensk medborgare förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller hon fyller tjugotvå år, om han eller hon
   1. är född utomlands,
   2. aldrig haft hemvist i Sverige, och
   3. inte heller varit här under förhållanden som tyder på samhörighet med landet.

På ansökan som görs innan den svenske medborgaren fyller tjugotvå år får dock medges att medborgarskapet behålls.

När någon förlorar svenskt medborgarskap enligt första stycket, förlorar även hans eller hennes barn sitt svenska medborgarskap, om barnet förvärvat detta på grund av att föräldern varit svensk medborgare. Barnet förlorar dock inte sitt medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt svenska medborgarskap och barnet härleder sitt svenska medborgarskap även från honom eller henne.

Förlust av svenskt medborgarskap sker inte om detta skulle leda till att personen blir statslös. (Källa: Riksdagen.se)

Källor:

https://www.regeringen.se/artiklar/2023/05/regeringens-atgarder-for-att-starka-det-svenska-medborgarskapet/

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/01/sou-20212/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-200182-om-svenskt-medborgarskap_sfs-2001-82

Featured image attribution: Author Tom Samuelsson (Tomsamu). 14.10.2022. License Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International. The image has been cropped.

Korta motargument

Medborgarskap för kriminella och ”asylbedragare”

I en längre krönika på Katerina Magasin radar Katerina Janouch upp 25 punkter med politiska förslag, blandade med konspirationsteorier om ”godhetssignalerande” människor i svensk statsförvaltning och svenska medier. Människor som hon anser står ideologiskt till vänster och enligt henne ”hjärntvättar” svenska barn och allmänhet, samt bortser från ”islamisering” av Sverige och slöseri med skattepengar.

En av hennes punkter är:

”Annullera svenskt medborgarskap för kriminella samt asylbedragare. De senaste decennierna har ett antal individer tillskansat sig svenskt medborgarskap på olika sätt. Migrationsverket har agerat ansvarslöst, vilket framkommit i rapporteringen på flera olika håll. Har man fått svenskt medborgarskap på felaktig grund ska medborgarskapet annulleras. Likaså för kriminella.”

Svar: Det är möjligt att ändra medborgarskapslagen på ett sätt som möjliggör återkallande av svenskt medborgarskap, så länge som personen i ett sådant fall inte blir statslös. (Källa: Europakonventionen)

I fokus

Björn Söder (SD) och svenskheten

Eftersom Björn Söder återigen (den här gången i Kristianstadsbladet 26 oktober) hävdar att han aldrig sagt att judar och samer i Sverige inte samtidigt kan vara både svenskar, och judar eller samer, vill jag förklara varför han inte bara sagt just detta, utan varför det också är ett resonemang fast förankrat i Sverigedemokraternas principprogram.

Till att börja med måste man förstå att i Sverigedemokraternas språkbruk, är ”nation” inte en nationalstat, eller ens människorna som är medborgare i en nationalstat: I SD:s språkbruk är ”nation” ett etniskt homogent folk.

En medborgare i nationalstaten Sverige är alltså inte alls självklart tillhörig det SD menar med ”den svenska nationen”.

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, men anser samtidigt att alla medborgare oavsett nationstillhörighet skall vara lika inför lagen och ha samma rättigheter och skyldigheter.
Ur Sverigedemokraternas principprogram 2019, avsnitt 5 ”Sverigedemokraterna och nationen”

Enligt SD:s principprogram kan man bara vara tillhörig den svenska nationen om man känner större lojalitet med den, än med någon annan.
Man måste också leva ”i enlighet med den svenska kulturen” och se ”den svenska historien som sin egen”.

Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den. Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet. Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation. På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.
Ur SD:s principprogram 2019, avsnitt 5

Svenska judar och samer som känner lika stor eller större lojalitet med sin judiska eller samiska identitet som med sin svenska, platsar därför inte i SD:s svenska nation.

De får heller inte leva i enlighet med judisk eller samisk kultur, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Och de måste betrakta den svenska historien, inte den judiska eller samiska historien, som sin egen, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Kort sagt: de måste vara fullständigt assimilerade till den svenskhet som SD definierar, och radera sin judiska eller samiska identitet, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Så vad sade då sade Björn Söder egentligen, i den där intervjun i Dagens Nyheter 14 december 2014? För att inte rycka hans ord ur sitt sammanhang, väljer jag att visa utdrag ur intervjun:

Intervju med Björn Söder i Niklas Orrenius reportage ”Den leende nationalismen”, DN 14/12 2014

För att sammanfatta, säger Björn Söder i intervjun att han

  • skiljer mellan medborgarskap och nationstillhörighet
  • menar att det finns människor i Sverige som tillhör den judiska eller samiska nationen
  • tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet
  • inte tror att man kan tillhöra två nationer samtidigt

Detta är alltså tankar direkt hämtade ur SD:s principprogram, tankar som fortfarande idag har lika central plats i Sverigedemokraternas ideologi som de hade 2014.

Det är ingen felsägning.
Det är ingen felcitering.
Det är inte taget ur sitt sammanhang.

Detta är SD:s ideologi.

Artiklar, I fokus

Hur ser Sveriges framtida migrationspolitik ut?

För en tid sedan presenterade migrationskommittén ett förslag på ”en  långsiktigt hållbar migrationspolitik”. Bland förslagen ser vi att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir huvudregel, möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs, kategorin övriga skyddsbehövande slopas och försörjningskrav vid anhöriginvandring blir obligatoriskt. Parallellt pågår utredningar som kan komma att få konsekvenser för arbetskraftsinvandring, krav för medborgarskap och utvisning vid brott. När den tillfälliga lagen går ut, 19 juli 2021, ska den nya politiken presenteras.

15 september 2020 som den parlamentariska migrationskommitténs ordförande Thomas Rolén överlämnade betänkandet ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)” till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S).

Märk väl att detta är ett betänkande och vi vet ännu inte hur beslutsgången kommer att se ut. Det vi vet är att senast 7 december 2020 ska remissvaren lämnats in till Justitiedepartementet och den 19 juli 2021 ska den nya migrationspolitiken vara på plats.

Utgångspunkten för uppdraget har varit att implementera en migrationspolitik som är human, rättssäker och effektiv.

Uppehållstillstånden
  • Tidsbegränsade tillstånd blir huvudregel – i tidigare gällande utlänningslag var permanenta tillstånd huvudregel.
  • Flyktingar beviljas initialt 3 års tillstånd, skyddsbehövande 13 månader. Dessa tillstånd kan förlängas med två år i taget.
  • Kvotflyktingar, dvs personer som får tillstånd via vidarebosättning, får fortsatt permanenta tillstånd.
  • Permanenta tillstånd kan beviljas, tidigast efter 3 år och endast om vissa krav uppfylls. Kraven innefattar att kunna försörja sig, kunskaper i svenska språket och om svenska samhället. Det kommer att ske en ”vandelsprövning”, dvs en säkerhetskontroll av personen.
  • Uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs, särskilda lättnader ska ges barn.
  • Kategorin ”övrig skyddsbehövande” slopas, då det inte finns någon internationell motsvarighet till denna grund.

Anhöriginvandring
  • Är möjligt för partner och ogifta barn (under 18 år). Här innefattas även nära anhöriga som ingått i samma hushåll där det fanns ett särskilt beroendeförhållande redan i hemlandet.
  • Sker enbart till person med tidsbegränsat tillstånd om denne har ”välgrundade utsikter att beviljas ett varaktigt uppehållstillstånd”.
  • Ska få vägras om någon av makarna är under 21 år.
  • Försörjningskrav blir huvudregel: Anknytningspersonen ska kunna försörja både sig själv och den anhörige samt ha ett boende av tillräcklig storlek och standard (detta krav gäller inte om den anhörige är barn eller är medborgare i Sverige, annan EES-stat, Schweiz eller Storbritannien såtillvida de sammanbott eller att det står klart att de har ett väl etablerat förhållande).
  • Undantag från försörjningskrav finns då personen beviljats uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande. För att undantaget ska godkännas krävs att personen söker asyl inom 3 månader efter att anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd, att det inte går att återförenas i annat icke EU-land samt att de sammanbott utomlands en längre tid och att förhållandet är väl etablerat.
En rad andra frågor tas upp i betänkandet
  • Bedömning av säkra och lagliga vägar till Sverige, och hur Sverige ska verka för det – systemet med vidarebosättning poängteras.
  • Analys av vilka faktorer som påverkar var personer söker asyl.
  • Internationell jämförelse av uppehållstillståndens längd, uppehållstillstånd på humanitär grund och anhöriginvandring samt de försörjningskrav som kopplas därtill.
  • Analys av åtgärder som stärker rättsprocessen i asylprocessen.
  • Konsekvensanalys av förändringsförslagen, vad gäller antal asylsökande, antal beviljade tillstånd, antal anhöriginvandrare, antal bosatta, antal arbetskraftsinvandrare, antal nya medborgare och antal återvändande.
  • Konsekvensanalys av ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för bl a hälsa, för jämställdhet, för brott, för barn, för etablerings- och integrationsmöjligheter och för bostadsmarknad.

Flera utredningar om migrationspolitiken pågår parallellt

Det pågår tre kompletterande utredningar, som är tänkta att behandla följande ämnen:

Observera att ännu är inget av de konkreta förslagen eller utredningarna implementerat. Tidsplanen är att den nya migrationspolitiken ska vara på plats den 19 juli 2021. Senast den 7 december 2020 ska remissvaren ha kommit in till Justitiedepartementet. Hittills inkomna remissvar kan du ta del av i ”Remiss av SOU 2020:54 En långsiktigt hållbar migrationspolitikDiarienummer: Ju2020/03215″. (Denna sida uppdateras fortlöpande)

Svensk migrationspolitik är ett ständigt återkommande ämne i debatten. Förslaget som presenterats av migrationskommittén och innehållet i de utredningar som pågår kan summeras med att det kommer att implementeras en hel del förändringar i framtiden. Tanken är att den svenska migrationspolitiken i framtiden ska vara långsiktigt hållbar. För att kunna säkerställa detta krävs en del åtstramningar i den förda migrationspolitiken.

Uppdatering 201218

I en kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54) finner vi ett förtydligande vad gäller anknytning. Förslagen innebär

  • en möjlighet till uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person med tillfälligt uppehållstillstånd som har avsikt att ingå äktenskap eller samboförhållande om relationen etablerats redan i hemlandet.
  • en justerad tidpunkt för beräkningen av tremånadersfristen gällande undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för kvotflyktingar
  • ändringar i den föreslagna bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter, så att barn och vissa vuxna ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande

Migrationsverket skickade 7 december 2020 ett remissvar till Justitiedepartementet med krav på förtydligande på ett flertal punkter, bl a:

  • Avsaknad av förklaringsmodell till ojämn fördelning av asylsökande i Norden
  • Tydliggöra kraven för vad som krävs för att beviljas permanent uppehållstillstånd
  • Tydliggöra kraven vid förlängningsansökan
  • Hur ska de nya svenska- och samhällskunskapskraven kontrolleras
  • Flera av bestämmelserna innehåller ett betydande bedömningsutrymme

Källor:

Regeringen: En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)

Regeringen: Kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)

Regeringen: Åtgärder för att attrahera internationell kompetens och motverka utnyttjande av arbetskraftsinvandrare (Dir 2020:8)

Regeringen: Språk- och samhällskunskapskrav för svenskt medborgarskap och andra frågor om medborgarskap (Dir 2019:70) med tilläggsdirektiv (Dir 2020:67)

Regeringen: Skärpta regler för utvisning vid brott (Dir 2020:44)

Migrationsverkets remissvar över – En långsiktigt hållbar migrationspolitik SOU 2020:54

I fokus

SD:s migrationspolitik – essensen av främlingsfientlighet

Sverigedemokraterna (SD) har i dagarna presenterat en rad krav till Migrationskommittén. Dessa krav visar med all tydlighet SD:s i grunden  främlingsfientliga hållning när det gäller migrationsfrågor.

Migrationskommittén är en parlamentariskt sammansatt grupp där samtliga riksdagspartier ingår. Kommitténs uppdrag är att utarbeta grunderna för den framtida migrationspolitiken, inklusive asylpolitiken. Direktivet offentliggjordes i juni 20019. Uppdraget ska redovisas efter sommaren, senast 15 augusti 2020 (Dir. 2019:32) 

Direktivet har flera målsättningar, att migrationspolitiken ska

  • vara ”human, rättssäker och effektiv”.
  • säkerställa ”att individuella skyddsskäl beaktas vid ansökningar om asyl och att Sveriges internationella åtaganden respekteras, t.ex. de som följer av FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).”
  • motsvara ”samhällets behov av att i god tid kunna planera för grundläggande samhällsservice till personer som bosätter sig i Sverige och att dessa individer ges goda förutsättningar att etablera sig i landet.”

I media rapporteras att det politiska spelet pågår för fullt. Riksdagspartierna förhandlar i syfte att nå en överenskommelse. Särskilt kniviga punkter handlar bl a om förslag på kvantitativa mål för asylpolitiken i form av maximalt antal asylsökande som kan tas emot på årsbasis och om hur man ska se på familjeåterförening.

SD:s krav visar på främlingsfientlighet

SD publicerade nyligen på partiets Facebooksida (25 juni) en rad egna krav riktade till Migrationskommittén. Bland kraven finner vi bland annat följande:

  • Permanent uppehållstillstånd ska tas bort
  • Anhöriginvandring ska begränsas till minsta möjliga nivå
  • Volymmål för asylinvandring ska vara noll
  • Grovt kriminella utlänningar ska alltid utvisas

Det första kravet är att permanent uppehållstillstånd ska avskaffas. Permanent uppehållstillstånd (eller att personen fyller kraven för detta) är enligt regelverket ett villkor för att svenskt medborgarskap, som kräver att personen bott och vistats i Sverige i minst 5 år. Personen ska också ha varit skötsam (inga anmärkningar hos Kronofogden, domar för brott eller anmärkning hos Säkerhetspolisen). För permanent uppehållsstånd finns en rad krav: folkbokförd i Sverige i minst två år, varaktig anställning, egen försörjning, nödvändiga licenser och tillstånd för professionella eller näringsidkare.

Att ta bort permanenta uppehållstillstånd som SD föreslår, innebär att ytterst få personer i framtiden kan bli svenska medborgare. Oavsett hur länge de vistats i landet, varit skötsamma, haft egen försörjning som anställd eller genom att driva företag, så kan de inte bli svenska medborgare. För individen skapar detta naturligtvis en stor osäkerhet och för samhället innebär det att Sverige går miste om många goda krafter i form av värdefull arbetskraft, kompetens och erfarenhet.  Här strider SD:s krav mot Kommittédirektivets mål om skapa ”goda förutsättningar” för människor som kommer till Sverige att kunna  ”etablera sig i landet”.

Det andra kravet är att anhöriginvandring ska begränsas. Idag är enligt gällande regler anhöriginvandring begränsad till make, maka, sambo och barn under 18 år. Det är oklart vad SD menar med begränsning till ”minsta möjliga ”. Som regelverket ser ut nu kan familjer förenas, makar, föräldrar och barn. Andra familjemedlemmar eller anhöriga har inte rätt till invandring. Menar SD, utan att uttrycka saken i klartext, att familjeåterförening avskaffas helt? Kravet strider i så fall mot kommittédirektivets första mål: att migrationspolitiken ska vara ”human”. Dessutom strider SD:s krav sannolikt också mot FN:s Barnkonvention som blev lag i Sverige 1 januari 2020. Barnkonventionen säger att ”barnens bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn”. (https://unicef.se/barnkonventionen)

SD:s tredje krav är att asylinvandringen ska vara noll. Detta krav står i strid med kommittédirektivets andra mål, nämligen att asylrätten ska säkerställas så att Sverige följer sina internationella åtaganden i enlighet med FN;s konvention om flyktingars rättigheter och Europakonventionens krav på människors grundläggande friheter.

SD:s fjärde krav innebär att ”grovt” kriminella alltid ska utvisas. Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté för att utreda skärpta regler för utvisning på grund av brott (30 april 2020).  Frågan är rättsligt snårig av flera skäl, bl a på grund av EU medlemskap och den fria rörligheten inom unionen. Den berör också frågan om statslösa personer (Regeringen Dnr 2020:44).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att SD:s krav riktade till Migrationskommittén strider mot direktivets samtliga målsättningar, mot Barnkonventionen och det tillgodoser inte EU:s lagstiftning.

En ytterligare observation är själva språkbruket där SD genomgående talar om ”utlänningar”. Den främlingsfientliga agendan står klar.

Man tänker sig att migrationspolitiken hanterar en rågång mellan ”utlänningar” och ”svenskar” där kraven bortser helt från direktivet syfte och mål. Därmed kan kraven inte ses som annat än populistisk plakatpolitik. SD har lång väg att gå för att utgöra seriöst bidrag till framtida ”hållbar” migrationspolitik.

Artiklar

SD:s principprogram reviderat: Minoritetsfrågor och dubbla medborgarskap

Sverigedemokraterna har reviderat delar av sitt principprogram. Förändringarna rör bland annat partiets syn på minoritetsfrågor och dubbla medborgarskap. Det ger signaler om ett ideologiskt trött parti som är i full färd med att kompromissa bort sitt tidigare motstånd mot dubbla nationaliteter och medborgarskap.

SD:s landsdagar hålls vartannat år och är partiets högst beslutande organ. Det är vid landsdagarna partistyrelsen väljs och enskilda ombud har möjlighet att få motioner behandlade. Senast hölls landsdagarna i slutet av november 2019. Vid detta tillfälle antogs fyra förändringar i principprogrammet, vilka berörde följande punkter: Sverigedemokraterna, familjen och jämställdheten (punkt 10), Sverigedemokraterna och nationalismen (punkt 4), Sverigedemokraterna och människan (punkt 2), samt Sverigedemokraterna och nationen (punkt 5). Följande artikel behandlar revideringarna i punkt 4 och 5.

Minoritetsfrågor

Vad gäller de nationella minoriteternas status i nationalistisk politik ansågs det finnas ett behov av att ”förtydliga” partiets uppfattning i frågan genom att formulera om den delen av punkten om nationalism i principprogrammet. Det är alltså inte fråga om en förändring av partiets hållning gentemot våra nationella minoriteter – där anser man fortfarande att de har rätt till en långtgående kulturell autonomi, så länge den inte står i konflikt med den svenska nationens intressen.

En förändring går dock att finna i förtydligandet. Den nya formuleringen kan nämligen uppfattas som ett svar på den kritik som riktades mot SD och Björn Söder. Det var i ett resonemang om nationalism och nationalitet som Söder hävdade att man inte kan uppbära dubbla nationaliteter – en person kunde alltså inte identifiera sig som samtidigt same och svensk, eller jude och svensk (DN, 2014-12-14). Det var antingen eller, och valde man att vara jude, kunde man inte samtidigt anse sig vara svensk, löd det utvecklade resonemanget. Men idag har alltså partiets officiella ståndpunkt börjat förändrats.

“Den som tillhör en nationell minoritet kan ha en svensk identitet”, står det nu i principprogrammet, och öppnar därmed dörren för möjligheten att identifiera sig som exempelvis varande av både samisk och svensk nationalitet.

Risken för SD är att denna mer liberala hållning – i den förvisso osannolika mån den kommer avspeglas i deras förda politik – kan komma att uppfattas av väljarna som en kompromiss om och urvattning av vad som egentligen omfattas av det för nationalismen så centrala svenskhetsbegreppet.

Hand som håller i två pass
Foto: Trausti Evans (Flickr), Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Dubbla medborgarskap

I frågan om dubbla medborgarskap innebär revideringen en helomvändning från SD:s tidigare position. Tidigare var partiet helt emot möjligheten för individer att inneha dubbla medborgarskap, vilket, liksom i frågan om dubbla nationaliteter, var en logisk konsekvens av det samtidiga kravet på lojalitet med Sverige, både som nation och stat.

I principprogrammets punkt om nationen kunde man tidigare läsa att “(d)en som är svensk medborgare skall inte kunna inneha annat medborgarskap utöver det svenska”. Nu är denna mening raderad utan närmare förklaring eller kommentar. Inga andra förändringar har gjorts.

Den rimliga tolkningen är att denna fråga inte längre kommer att drivas av Sverigedemokraterna, men det är oklart varför.

En nationalism satt på undantag?

De fyra förändringar som antogs på landsdagarna ger sammanfattningsvis bilden av ett parti redo att mer än gärna kompromissa bort sina grundläggande ideologiska principer.

Förändringarna i talet om dubbla medborgarskap signalerar att man hellre anpassar sig till gällande lagrum, istället för att driva en fortsatt ideologisk kamp. Sett tillsammans med deras närmande till att erkänna de nationella minoriteternas rätt att äga dubbla nationella identiteter undrar jag om det vi ser är en begynnande ideologisk trötthet hos Sverigedemokraterna?

Även om dessa förändringar är positiva i mina ögon måste jag fråga mig om partiets nationalistiska profil verkligen håller för denna anpassning till oss i “åsiktskorridoren”? Är det verkligen möjligt att, som medborgare i en sverigedemokratisk stat byggd på nationalism och socialkonservatism, vara lojal mot fler än en nation eller stat samtidigt, och vad blir då den närmast formella lojaliteten till Sverige värd i praktiken? Räcker det att stå upp när nationalsången spelas och mima texten, och om inte, hur ska SD i praktiken se till att dubbla lojaliteter och medborgarskap inte urvattnar den för dem så centrala nationella tillhörigheten?

Hur tungt eller lätt väger egentligen Sverigedemokraternas principer när de ställs mot prospektet att bli ett regeringsparti? Har de blivit de makthungriga politiker de en gång utgav sig för att konfrontera?

Detta är en av tre artiklar om revideringen i SD:s principprogram. De andra delarna kan du läsa här:

SD:s principprogram reviderat: Samkönades möjlighet till adoption

SD:s principprogram reviderat: ”Nedärvd essens”

 

Källa:

SD.se: Justering av principprogram (2019-11)