Etikettarkiv: främlingsfientlighet

Artiklar

Dags att ex-flyktingar tar debatten om invandring i Sverige

En krönika av Ida Dzanovic

Det känns som att det är dags att en före detta flykting tar upp frågan om invandrare och gör detta på heder och samvete. En flykting som en gång begav sig upp till Norden.

”Flyktingfrågan”. Ni vet den där frågan som ”medier mörklägger”. Frågan som ”politikerna tystade ned” och den fråga som ”enbart SD vågar ta upp” enligt Sverigedemokraterna själva. Det är ohederligt att enbart klandra Sverigedemokraternas trångsynthet och rasism för dagens situation. Både vänster och höger har under lång tid banat en väg för SD till riksdagen och stärkt främlingsfientlighet med sin fega och alldeles ensidiga retoriken då det gäller just invandringspolitiken.By NuclearVacuum [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons

Socialdemokraterna har glömt bort Olof Palmes kända citat:

Sverige behöver invandrare lika mycket som invandrare behöver Sverige.

Långt efter att Palme uttalade sina bevingade ord förvandlades invandrarfrågan till en enkelspårig gata där enbart de nyanlända behöver Sverige. Förvandlingen skedde genom att det ständigt började talas om invandrare som tar och Sverige som bara ger. Nyanserna i debatten har i stort sett varit försvunna under de senaste femton till tjugo åren.

Det senaste exemplet på flyktingfrågans bristande nyanser kunde vi se när vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade folk att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Denna vädjan förstärktes av dåvarande integrationsminister Erik Ullenhags fråga till sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson; ”Har du inte hjärta, Jimmie?”

Debatten handlade ständigt om ”godhet” och ”solidaritet” som kostar pengar. Något som sverigedemokraterna tolkade som självdestruktiv välvilja och därmed ren dumhet.

Det är lätt, inte minst som före detta flykting att bli oerhört trött på en sådan enkelspårighet i debatten.

Ensidighet i debatten

Och just den här ensidigheten användes av rädda, hatfulla, fördomsfulla och okunniga människor. Skamligt nog användes de av ytlig välvilja felriktade argumenten för flyktingar, till att gestalta de tuffa människor som lyckades fly från livshotande situationer, till stackars hjälplösa människor som inte vet, inte kan något och som ständigt måste hjälpas med svenska skattepengar.

Men nu är det dags att vända om och se andra sidan av myntet och inse att ett ömsesidigt behov existerar även tre decennier efter Olof Palme.

När jag år 1992 hamnade i en flyktingförläggning några kilometer in i skogen, nära den lilla staden Bollnäs i Norrland, kunde vi redan då märka att de mellan 700-1.000 av oss flyktingar som bodde i staden hade satt fart på hela området och skapat en ny arbetsmarknad.

Många läkare och tandläkare fick nya patienter. Många advokater och jurister fick nya klienter. Många fick jobb som språklärare. Många blev anställda inom Migrationsverkets och kommunens administration som handläggare. Gamla hus, bungalow och baracker som t.o.m. var i planer att saneras bort fick nya boende. Bostadsägarna fick tjäna sina pengar istället för att gå i konkurs. Även idag så ser man andra kommuner som går med vinst.

Kort sagt: Invandring är en betydelsefull bransch för Sverige.

Sverige har genom historien kämpat för att bli ett land till vilket många människor invandrar. Under merparten av de senaste tvåhundra åren av Sveriges historia var utvandringen så pass hög att det sågs som ett allvarligt ekonomiskt problem av den svenska statsmakten.

Även idag har Sverige relativt många som uppnått pensionsåldern, kombinerat med allt färre unga, varav många migrerar till andra länder för att studera och jobba.

Vi lever i ett av Europas största länder som under de senaste trettio åren enbart hade åtta miljoner invånare.

Italien är 4-5 gånger mindre men där bor ca sextio miljoner människor, dvs. Cirka nio gånger fler människor än i Sverige. Slovenien är ett land nästan lika stor som Gotland. Medans Gotland bara har 40.000-50.000 invånare, finns i Slovenien och på en något nästan samma yta, cirka två miljoner människor. Tyskland är ca 2-3 gånger mindre än Sverige men där bor ca åttio miljoner människor.

Listan som avspeglar hur glesbefolkade vi är blir lång om vi ska jämföra Sverige med andra europeiska länder.

Om vi skulle ta mått på Sveriges längd och räkna upp längden från Malmö, så ser vi ett land som sträcker sig över ett avstånd som motsvarar avståndet mellan Malmö ner till Sicilien i Medelhavet.

Minst 10 europeiska länder får plats inom Sveriges yta. Ett stort, gigantiskt land är vårt älskade Sverige, och idag med en siffra på enbart nio miljoner invånare, en siffra som äntligen har förändrats i geografiböckerna efter 30 år.

Sverige som attraktivt land

Vi kämpar fortfarande för att bli ett attraktivt land att bo i för så många fler som vill flytta hit. Sanningen är att vi aldrig kan bli ett attraktivt land om vi har så lite folk i ett gigantiskt land där man bor tätt bara runt om tre stora städer (Malmö, Göteborg och Stockholm).

Tidigare Volvochefen Per Gyllenhammar har en gång sagt att vi behöver ha en befolkning på tjugo miljoner för en bra arbetsmarknad och utveckling som kan gå i samma nivå med andra europeiska länder.

Men 20 miljoner är en enorm siffra och enbart sverigedemokraterna talar om miljoner och t.o.m. miljarder människor som ”kan flytta in”. Detta trots att ingen av våra regeringar och politiker skulle ställa upp på en liknande gigantisk invandringsvåg till landet.

Vilken Hollywoodstjärna bestämmer sig för att bosätta sig just i Sverige? Våra svenska Hollywoodstjärnor flyttar däremot ofta till USA. Världskända företag placerar inte sina huvudkontor här och de svenska internationella företagen flyttar allt mer sina huvudkontor till andra länder.

Under senare år kommer dessutom allt färre gäststudenter från andra länder hit. De väljer ofta andra länder, såsom Frankrike, Storbritannien, Italien eller Tyskland.

Vi har bara ett val om vi skall ha en tillräckligt stor befolkning av arbetande människor: Att ta emot de som måste komma bort någonstans, från kriget och elände.

Fler människor sätter i gång byggbranschen och bara ett bostadshus öppnar en rad dörrar för arkitekter, designer, ingenjörer, byggarbetare, administratörer, lastbilsförare, målare, tapetserare, elektriker och rörmokare. Spontant så flyttar småföretagare in i nya områden som byggs upp för att sälja sina varor eller att erbjuda sina tjänster.

Det är så som Sverige kan växa, utvecklas och bli ett mer attraktivt land.

När man promenerar genom Drottninggatan i Stockholm, så ser man till vänster och höger en rad småföretag som skapades av forna flyktingar och som nu är svenska medborgare. Kaféer, krogar, restauranger, klädaffärer, skoaffärer, blombutiker, städfirmor, transportföretag.

Jimmie Åkesson har själv sagt att småföretaget är Sveriges framtid: ”Det är där som jobben finns!” sade han. Men tänk bara om de människorna aldrig har kommit till Sverige? Kan du blunda en stund och föreställa dig Stockholms huvudgata utan alla dessa företag?

Varje 5-e person med invandrarbakgrund är idag småföretagare.

Läs gärna även här, tack!

Tänk på det varje gång då du hör talas om ”massinvandring” där de nya människorna som kommer hit beskrivs på ett sätt som får dem att påminna om termiter som vill äta upp vårt land.

”Invandringsinvasion” är också ett känt ord som används av s.k. ”Sverigevänner” som enbart genom skräcken vill plocka upp röster av okunniga och fördomsfulla människor.

Rekommenderar varmt följande artikel:

Sverige kan inte ta emot alla flyktingar

Ida Dzanovic / ex-flykting nummer 441, år 1992, bland ca 80 000 som togs in i Sverige under kriget i det Forna Jugoslavien. 50 000 fick stanna. Under 1990-talet tog Tyskland emot en kvarts miljon från Forna Jugoslavien.

Krönikor

Varför vi ska rösta 25 maj

Den 25 maj är det EU-val. Det är då vi ska rösta om vilka som ska representera Sverige i EU-parlamentet. Totalt finns det 751 platser i parlamentet och Sverige innehar 20 av dessa. I det senaste EU-valet 2009 var röstdeltagandet i Sverige så lågt som 45,53 %. Det finns, framför allt, en anledning att gå till valurnorna den 25 maj. Jag tänkte här och nu formulera den anledningen.

Sveriges platser (pdf) i EU-parlamentet ser idag ut som följer: Socialdemokraterna har 6 platser, Moderaterna 4, Folkpartiet 3, Piratpartiet 2, Miljöpartiet 2, Centerpartiet 1, Vänsterpartiet 1 och Kristdemokraterna 1. För närvarande är Sverigedemokraterna inte representerade i EU-parlamentet. Förutsättningarna för att SD kommer att kunna ta ett par platser är stora. Då valdeltagandet i EU-val traditionellt inte alls uppnår samma nivåer som riksdagsval är varje röst än viktigare. Anledningarna till att vi ska utnyttja vår demokratiska rättighet, nämligen att rösta, är att det är varje individs möjlighet att påverka vilken politik som ska råda och vilka människor som ska få mandat att föra vår talan. Demokrati innebär att det är folket som bestämmer. Vi bestämmer genom att rösta. Röstar vi inte ger vi oss heller inte möjligheten att påverka. Att rösta är nödvändigt, att rösta för att den politik du förespråkar ska bli verklighet är en mänsklig rättighet och borde vara en självklarhet för oss alla. Är du kritisk till EU ska du rösta, är du positiv till EU ska du rösta. De EU-parlamentariker som Sverige har idag har vitt skilda åsikter vad gäller EU. Det finns ett parti som önskar att du ska låta bli att rösta den 25 maj. Låter du bli att rösta ger du rasism och fascism ett större inflytande än vad de egentligen borde ha i relation till sin faktiska storlek. Ett lågt valdeltagande ursäktar inte ett sådant utfall.

FASCISMEN HAR TAGIT PLATS I EU-PARLAMENTET

Högervindar blåser i Europa. Vi har rasister, fascister och nazister som står i kö för att ta plats i parlamentet. Då man kikar på de olika politiska grupperna i parlamentet kan man få ett hum om vem som avser att samarbeta med vem i parlamentet under den kommande mandatperioden. Det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning förväntas ta ett antal platser, likaså de ungerska neofascisterna Jobbik, som verkar kunna utöka antalet mandat i och med årets val. Fight Racism Fight Sexism Fight Antisemitism Smash Fascism BSD demon, 28C3, Berlin, Germany.jpgExempel på partier som ingår, och troligtvis kommer att fortsätta ingå, i den politiska grupp som kallas Frihet och demokrati är Dansk Folkeparti, Sannfinländarna, italienska Lega Nord, Enade Polen, Slovakiska nationalistpartiet och United Kingdom Independence Party. I denna politiska grupp samlas partier, människor och krafter som är ultranationalistiska och till stor del har en människosyn som grundar sig i åsikten att alla människor inte är lika mycket värda. Dessa partiers åsikter innefattar nationalism till varje pris, samt ett upphöjande av det egna folket’ till högre höjder än andra folk. Dessa partier har åsikter som befläckar värden som mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och solidaritet. Den som väljer att samarbeta med de som ingår i denna grupp ger sitt godkännande till – och sin vilja att arbeta för – nationalistiska, antidemokratiska, rasistiska och fascistiska uttryck. I denna grupp kommer kanske också franska Nationella Fronten (Front National) och belgiska Vlaams Belang, båda ultranationalistiska och starkt invandringskritiska, att ingå. Dessa partier är idag grupplösa.

VILKA VÄLJER SVERIGEDEMOKRATERNA ATT SAMARBETA MED?

Sverigedemokraterna har ännu inte meddelat vilken politisk grupp de avser att gå in i. Jimmie Åkesson har uttalat möjligheten att SD inte kommer att ingå i någon grupp. Den största anledningen till att man väljer att vara grupplös är att det finns försvårande omständigheter – läs extrema åsikter och attityder – som gör att det inte går att samarbeta. Snacket om eventuell grupplöshet känns som ett spel för gallerierna, med tanke på att SD har polerat fasaden, något som gör  att de känns svåra att greppa. Om man skrapar på ytan ser man ganska snart att politiken SD står för är nationalistisk, främlingsfientlig och invandringskritisk. Deras politik tangerar i mångt och mycket den politik de partier som ingår, och kan tänkas ingå, i den politiska grupp som kallas Frihet och demokrati. Antingen väljer SD att vara grupplösa, men mer troligt är att SD väljer att ingå i denna grupp. Anledningen till att SD ännu inte vill delge svenska folket den blivande politiska grupptillhörigheten i parlamentet kan inte tolkas på något annat sätt än att SD-ledningen är orolig att tappa värdefulla röster på grund av detta. Det finns många SD-sympatisörer som inte är villiga att rösta på ett parti som sedan väljer att samarbeta med nazister, rasister och fascister.

Vi har makten att påverka framtiden. Den viktigaste anledningen till att använda den makten, genom att gå och rösta den 25 maj, är att minska möjligheterna för SD:s parlamentariska inflytande i EU. Idag har SD inga platser i EU-parlamentet. Det är naivt att tro att det kommer att förbli så. Ju starkare den grupp vi förmodar att SD väljer att ingå i blir, desto större är risken att Europa blir än kallare och än mer stängt, att vi får ett Europa där mångkultur anses smutsigt, ovärdigt och otänkbart. Lyckas vi höja valdeltagandet till en värdig nivå kan vi skapa förutsättningar för att faktiskt kunna förhindra att, åtminstone inte via Sverige, dessa åsikter får genomslagskraft. De högerextrema krafterna eliminerar de mänskliga fri- och rättigheterna.

Election MG 3455Vill du kämpa mot rasism, fascism och nazism är detta ett enkelt, men ack så viktigt, sätt att göra det på. Din röst är en röst för mänskliga fri- och rättigheter och demokrati. Din röst är också en röst för ett öppensinnat och tolerant Europa. Vill du ha ett Europa där alla är välkomna? Vill du ha ett humanistiskt och tryggt Europa där det inte spelar någon roll var du kommer ifrån, vilket språk du talar, vilken religion du tillhör, vilken sexualitet du har eller vilken färg det är på din hud? Vill du ha ett Europa där alla människor är lika mycket värda? Då är det din plikt att rösta. Det är din plikt att vara med och påverka Europas framtid. Det gör du 25 maj.

 

Läs mer om EU-valet:

Hejda rasismen – rösta i EU-valet

EU-valet 2014 – EU-upplysningen vid Sveriges Riksdag

Information om EU-valet

Kändisars tankar om varför vi ska rösta 25 maj

Artiklar, Krönikor

Vi och dom i lagsporter

Människan har i alla tider haft behov av en vi och dom-mentalitet. I tusentals år har stammar och folkslag stått på varsin sida av ett slagfält och sedan drabbat samman med påkar, svärd och hillebarder i högsta hugg. Allt för att försvara jaktmarker, religion, kung och fosterland. Samma mentalitet återfinner vi i rasismen, och i andra gemensamma sammanslutningar som hatar tillsammans . day52

Som jag tidigare skrivit om så betyder ‘att innesluta en grupp människor i en gemenskap’ automatiskt att det måste finnas några andra att utestänga. Däri skapas även främlingsfientlighet. Du kan nämligen inte ingå i någonting om det inte finns någon som står utanför. Människans nedärvda rädsla för just detta utanförskap har sitt ursprung i överlevnadsinstinkten, och en kvarleva av detta beteende återfinns i mobbning och diskriminering i olika typer av grupperingar.

Grupptryck – en sorts gemenskap

Grupptrycket i till exempel skolan kan bli förödande för ett barn som hamnar i fel sällskap. Man vill vara tuff och inte kallas feg, vilket kan leda till att man gör saker som man aldrig skulle ha gjort annars; man kanske snattar, röker eller dricker alkohol. I värsta fall går det ännu värre, man provar kanske tyngre droger eller begår grövre brott, som till exempel misshandel. Grupper som är mer eller mindre våldsbenägna, som till exempel rasister, nazister eller andra extremister, kan rentav få nytillkomna medlemmar att känna sig tvingade till olika saker, och till slut verkar det inte finnas någon återvändo. Man blir en del av något som tycks svårt att ta sig ur, och kanske vill man inte heller ta sig ur det, eftersom man känner att man i alla fall ingår i en gemenskap.

Vi och dom-mentaliteten fångar upp vilsna och osäkra individer som söker tillhörighet. Gemenskap och samhörighet är livsviktigt för människan. Förr var det nödvändigt för att överleva, nu för att finna identitet och för att få bekräftelse. Då du inte respekteras för den du är i alla situationer i ditt liv, så kan det vara en ovärderlig vetskap; att det i alla fall finns EN grupp, där alla värderar EN sak, på exakt samma sätt! Detta kan vara en politisk åskådning, religion, en speciell hobby eller ett lag i någon sport. Att gemensamt älska någonting är en lika stark vi-och-dom-känsla som att gemensamt hata någonting. Därför bör vi försöka fånga upp barn och ungdomar, som inte hittat sin egen tillhörighet, innan de förlorar sig i hat, istället för kärlek.

footballDet är nu jag vill slå ett slag för sammanhållningen i lagsporter. För alla som känner mig är det ingen hemlighet att jag håller på AIK, världens bästa lag. När jag skriver detta är det med just den hybris som provocerar och engagerar supportrar i både mitt och våra motståndares lag. Framför åtskilliga datorer sitter nu folk som känner en jublande stolthet, och framför nästan lika många datorer sitter motståndare som hetsar upp sig och blir arga. Detta, hävdar jag, är underbart! Det är ett sätt att integrera den viktiga vi och dom- känslan i samhället på ett okej sätt. Så länge vi håller oss inom gränsen för lagar och regler. Det finns ett hat inom sporten, ett hat som kan låta hetsigt, starkt och skrämmande. Men framför allt finns det en kärlek i lagsammanhållningen, som är så otroligt stor, stark och uppbyggande. Fotboll är förbrödrande sjunger AIK-trubaduren, och inget kan väl vara mer sant än det.

Sälj Skåne till Danmark,sjunger vi och klappar takt
När stämningen i bussen är som bäst
Att fotboll är förbrödrande det har visst någon sagt
Å när märks då förbrödringen som mest
Jo när man hatar motståndarlaget som pest

 

Förenade av kärlekivan2

Förra året dog AIK:s älskade målvakt Ivan Turina plötsligt, och fotbollssverige var i chock. Aldrig har det märkts så tydligt att allt hat inom fotbollen är en fasad, en lek. Överallt slöt supportrar upp från olika lag och nationer. På backen utanför träningslokalen i Karlberg låg halsdukar och tröjor från Djurgården, Hammarby, IFK Göteborg och Dinamo Zagreb. Överallt såg vi kärlek istället för hat. Detta är fotboll. Detta är hjärtat i sporten. Hatet är inte äkta. Inte från de riktiga fansen. Det finns alltid de som inte kan sätta stopp, och som går över gränser, det är inte unikt för sporten. De flesta av oss älskar vårt lag så mycket mer än vi hatar motståndarlaget. Hatet är humor. Hatet är en kampanj, en uppladdande provokation. Vi, de allra flesta, vet detta och vi älskar det.

Med detta vill jag säga att det finns en annan väg att gå när man söker tillhörighet. Sök inte bland droger, våld och äkta hat. Sök inte bland rasism, nazism och knivattacker. Sök sammanhållningen på läktaren och låt adrenalinet få utlopp i kärlek. Låt ropen höras, låt flaggorna vaja, låt händer höjas mot himlen och må bästa lag vinna. Men låt det stanna vid det. När ni lämnar arenan, lämnar ni också hatet där, åtminstone till nästa sammandrabbning.

Och nej, jag är inte så naiv att jag tror att vi kan stoppa våld, hat och rasism på våra gator genom att slänga fram en bunt fotbollsbiljetter. Men jag tror på att stävja ilska och okontrollerat adrenalin på ett tidigt stadium. Det vore en utopi att säga att vi alla kan hålla sams och stå på samma sida i alla lägen. Så ser inte livet ut. Om vi kan visa våra barn och ungdomar ett sätt att ge utlopp för de här känslorna, utan att konflikterna blir för stora, så tror jag vi har lagt en bra grund för lugnare gator i framtiden.

En sak till vill jag säga. Jag vill förtydliga att jag motsätter mig allt som har med huliganism och fotbollsvåld att göra. Det finns idioti i alla slags grupperingar, och ibland går det långt över gränsen. När föräldrar inte längre vågar ta med sina barn på match har något gått snett. Älska ditt lag med hela ditt hjärta, men hata de andra lite lagom, med glimten i ögat. Jag har hört sägas att alla faktiskt inte rensar fisk i Göteborg och att det finns bajare som inte röker på. Jag har till och med hört sägas att Djurgår’n ska bli svårslagna i år…

 

Rivaler på plan, inte på stan. _facebook_2049711120

 

Krönikor, Recensioner

Hur skapar man ett monster?

– Främlingsfientlighet utifrån klassikern Frankenstein

I Mary Shelleys ”Frankenstein”  möter vi vetenskapsmannen Viktor Frankenstein, och det så kallade monster, som han efter hårt arbete lyckas återföra till livet. Men vad är det egentligen som formar ett monster? Om alla varelser föds goda, vad händer på vägen, och hur blir man ond? Hur påverkar det en människa att ställas utanför en gemenskap?

Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

 

Ett världskänt fenomen

Frankensteins slagkraft är anmärkningsvärd i sin genre. Ett monster utan namn, som känns igen över hela världen, och som återskapats i åtskilliga filmer, serietidningar och som leksaker. Vad är det som är så speciellt med honom? Vad gör honom så tidlös och varför intresseras människor än idag av denna sorgliga historia? Svaret ligger nog i hans trots allt mänskliga natur. Han föds oskyldig, precis som jordens alla varelser, men med två stora skillnader. Han föds vuxen, och han föds genom ett makabert experiment, utan havandeskap och förlossning. Och framförallt, utan Kärlek.

Ett monster tar form

Frankensteins skapelse är inget monster från början. Han är en godhjärtad varelse som älskar solen, blommorna och fåglarna. Han vill tillhöra en gemenskap, och bli älskad.  Efter den traumatiska ”födelsen” flyr han från staden och söker värme och skydd i en liten lantstuga. Den gamle mannen i stugan är blind och blir därför inte rädd. Främlingen tas vänligt emot och de två hinner samtala en stund. Strax kommer familjen hem, och när de ser den hisklige gestalten, blir de skräckslagna och han drivs på flykten med hugg och slag. ”Monstrets” vandring blir kall och ensam, och han möts av rädsla, oförstånd och elakhet. Överallt stöts han bort, enbart för sitt utseendes skull, och läsaren kan lätt känna sympati för varelsen som behandlas så illa av världen. Eter en tid på flykt träffar han sin skapare igen, och kräver då att han skapar en kvinna till honom, någon som han kan finna gemenskap med.

Människorna vill inte umgås med mig, men någon lika deformerad och hemsk som jag själv skulle inte neka. Min följeslagare måste vara av samma art och ha samma defekter. Du måste skapa en kvinna till mig, som jag kan leva med och som kan ge mig den förståelse som är nödvändig för min existens

Viktor vägrar göra om sitt misstag, vilket gör att monstret svär på att hämnas och de blir bittra fiender. Men när Frankenstein slutligen dör, förlorar hans skapelse sitt monstruösa sinnelag. Han sörjer sin ”far” och känner djup ångest inför det liv han levt.

Vad tjänar det till att jag nu ber dig förlåta mig? Jag är förgiftad av brott och söndersliten av bittraste ånger, och var kan jag då finna ro förutom i döden?
Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

 

Vad gör ensamhet med oss?

Monstret har blivit frånskild det organiska. Den naturliga födelsen, barnsbörden, följs ju normalt av barnets anknytning till föräldrarna. Man kan jämföra med barn som vid födseln, eller mycket tidigt, fråntas sina föräldrar, och växer upp på barnhem. Avsaknaden av den livsviktiga anknytningsprocessen leder ofta till en mycket svår uppväxt. Man får svårt med relationer och att fungera socialt. Människans oförstånd och ondska kan göra en oskyldig varelse till ett hämndlystet monster. Den blinde mannen är den ende som behandlar främlingen med vänlighet. Många invandrare har tagit fasta på detta på sitt eget sätt. Några byter till ‘svenskklingande’ namn för att få jobb. De sopar igen spåren, så att ingen ska kunna se var de kommer ifrån.

Rasister ser en fara i våra nya svenskar, något hotande. Men det finns ju inte där egentligen.

På liknande sätt är det med monstret, han föds god och vill bara ha vänner och kärlek, men han får inte det, han blir utstött och byfolket kastar sten på honom, de kallar honom monster. Vad händer då med honom…?

Utanförskapets historia

344564600_7fb0dbf43e_z
Foto: mojolicious

När man diskuterar människans ondska utifrån just Frankenstein så handlar det mycket om det viktiga i att ingå i en gemenskap. Att innesluta en grupp människor i en gemenskap, betyder automatiskt att det måste finnas några andra att utestänga. Däri skapar man utanförskap och främlingsfientlighet. Du kan inte ingå i någonting, om det inte finns någon som står utanför. Människans rädsla för just detta utanförskap är mycket sannolikt nedärvd, och stammar från överlevnadsinstinkt. Gemenskap betydde skydd, mat, fortplantning och annat socialt utbyte. Urvalet har troligen skett utifrån förmåga att tillföra gruppen någonting, men även utifrån likhet, dvs. förmåga att passa in i gruppen. En skadad eller alltför avvikande individ skulle alltså kunna nekas att inkluderas i gruppen av säkerhetsskäl. En kvarleva av detta beteende finns i mobbing och diskriminering i olika typer av grupperingar. Om man istället innesluter en avvikande individ i den befintliga gruppen, innebär det troligen att de som innefattas i gemenskapen måste förändras på något sätt. Tänker vi på urmänniskan igen, så kunde det kanske innebära att ändra färdsätt, förflyttningshastighet, kost, boförhållanden eller annat.

För den moderna människan kan det räcka med att vi tvingas omvärdera våra fördomar, men det kan även handla om att hitta givande mötesplatser och gemensamma nämnare mellan våra kulturer.  Men framförallt krävs det medmänsklighet, något vi måste lära våra barn från början.

Så vem är egentligen monstret?

Frankensteins skapelse är sammansatt av delar från olika kroppar, med ärr och stygn överallt, blek och ovanligt storväxt. En främling, en skrämmande syn. Men vem är monstret? Är det den främling som söker gemenskap där ingen finns att få, eller den som dömer en människa till ensamhet och olycka, bara för att han inte ser ut som ”oss”? Om en människa möts med hat vart han än går, kan man då fortsätta förvänta sig gott av honom? Nya svenskar kommer till vårt land, och ”föds” här på nytt. Nya oskrivna blad, som förtjänar en ny chans. Om vi bemöter dem, som 1800-talsbokens bybor bemötte Shelleys monster, hur kan vi då vänta oss något gott ifrån våra nya medmänniskor?

Om fyra år fyller Frankenstein 200 år. Kanske skulle vi kunna ta dessa fyra år och använda dem till att förändra synen på främlingskap? Är det inte dags att visa att mångfald inte innebär ett hot? Kan vi inte innesluta fler som behöver oss, så fråga inte mig varför vi har ”monster” lösa på våra gator. Ondska skapar ondska, det har det alltid gjort och kommer alltid att göra.

Frankenstein flickr
Boris Karloff as the Frankenstein Monster – 1931

 

Baserat på Mary Shelleys Frankenstein, 1818 (Frankenstein eller den moderne Prometheus)

Artiklar

Främlingsfientlig?

Främlingsfientlighet handlar ofta om att människor är rädda för att invandring ska skada till exempel landets nationella identitet eller dess ekonomi. I Europa ser vi idag hur flera främlingsfientliga partier etablerat sig i såväl nationella parlament som i Europaparlamentet.

Jelly baby lynch mobFrämlingsfientlighet betecknar en rädsla, misstro och fientlighet mot främlingar. Den riktas därför ofta mot invandrare eller etniska eller kulturella minoriteter. Till skillnad från rasism grundas främlingsfientlighet inte på en föreställning om olika mänskliga biologiska raser, utan om olika kulturer som inte borde samexistera. Däremot talar man idag ofta om begreppen främlingsfientlighet och rasism som synonymer, eftersom den rasbiologiska rasismen idag alltmer tar sitt uttryck i avstånd från kulturer som man antingen tycker är mindre värda, eller som oförenliga med den egna kulturen. Xenofobi är ett annat ord för främlingsfientlighet.

Forskare har, i en studie från 2005, undersökt och jämfört attityder till invandring i ett stort antal europeiska länder genom att analysera data från European Social Survey. Skillnaderna i attityder mellan olika länder var markanta. Sverige var vid undersökningstillfället det minst negativt, medan Ungern var det mest negativt inställda landet till invandring. Forskarna kunde inte finna bevis på att varken andel invandrare av befolkningen, ekonomisk tillväxt eller arbetslöshetsnivå påverkade huruvida ett lands befolkning var negativt inställd till invandring.

Det tenderar allmänt sett finnas en benägenhet att överskatta hur många invandrare som faktiskt finns i landet.

Denna slutsats bekräftas av andra forskare som i en studie från 2007 har analyserat samma data från European Social Survey. Länder med stor andel invandrare, som Sverige och Tyskland, var inte mer negativt inställda till invandring. Polen och Spanien, båda med sämre ekonomiska förhållanden, uppvisade inte starkare motstånd mot invandring.

På individnivå visar undersökningarna att det främst är information om invandring, kulturella och nationella identiteter, ekonomisk oro, medlemskap i en förening med en viss inställning till invandring och en generell benägenhet att lita på människor, som spelar in i formandet av attityder till invandring. Ofta bottnar en negativ inställning i att den nationella identiteten upplevs som hotad. Denna slutsats bestyrks av fler studier. I Nederländerna visar en studie till exempel att människor som normalt sett inte bryr sig märkbart om sin nationella identitet, blir mer negativt inställda till invandring när identiteten framställs som hotad.

Föreställningen om att invandring leder till sämre ekonomi för landet i stort, liksom uppfattningen att invandring leder till ökad brottslighet och sociala spänningar, är betydligt vanligare hos individer med negativ inställning till invandring visar dessa studier.

Läs vidare om främlingsfientlighet och de främlingsfientliga partierna i Europa:

Möjliga förklaringsmodeller till främlingsfientliga attityder
Främlingsfientlighet i Sverige
Partier som har en främlingsfientlig agenda

Denna artikel är ett gästinlägg från www.Migrationsinfo.se enligt Creative Commons CC-BY
Krönikor

Tillsammans kan vi

Vi föds inte till en människosyn, vi föds inte till rasist, nazist, fascist, ”sverigevän” eller främlingsfientlig. Vi är alla ”sverigevänner”, fast vi har en annan syn än de som anammat ordet och gjort det till sitt.

►Milo► / Foter.com / CC BY-NC-SA

Det är slumpmässiga möten och händelser som formar individen – antingen till öppenhet och tolerans, eller till hat och misstänksamhet – i attityden mot dem man uppfattar som annorlunda eller mindre värda. Våra föräldrars påverkan är en viktig faktor för vilken människosyn vi får. Rollen som föredöme avspeglas i hur man talar med, agerar och informerar den personen som befinner sig i beroendeställning. Det finns också andra personer som har påverkan på hur unga människors människosyn formas. Det kan vara lärare, tränare, ledare men inte minst samhället har ett stort ansvar att upplysa om alla människors lika och unika värde.

Så ett förändringens frö

Så kallad ”vardagsrasism” existerar överallt i samhället: i skolan, på arbetsplatser, på idrottsarenor, på bussen, på gatan och i hemmen. Denna rasism kan bemötas relativt enkelt, kanske inte så att personen som uttrycker åsikter som strider mot dina egna, eller är fördomsfulla, ändrar sin åsikt utan vidare, men att man kan så ett frö till förändring. Det är så vi måste se det, och därför är det nödvändigt att ifrågasätta och bemöta dessa uttryck. Det kan räcka med enkla frågor som ”Varför tycker du så?” eller ”Hur menar du nu?”. Det handlar om mod och civilkurage, att stå upp för alla människors lika värde. Det är obekvämt och ibland obehagligt att ifrågasätta, men vi måste våga.

Om vi inte svarar på dessa uttryck ger vi vårt samtycke.

Inte bara SD-sympatisörer

Vi ska vara på det klara med att rasister inte bara finns i Sverigedemokraterna och de som sympatiserar med dem. De finns även inom andra partier och sympatisörer. De finns bland oss, ibland är de tysta och ibland märks de. Människor som röstar på Sverigedemokraterna bör enligt mig betecknas som rasister, eftersom deras politik grundar sig på att människor ska indelas hierarkiskt utifrån bakgrund och religion. Men alla som röstar på Sverigedemokraterna är inte rasister. Deras partisympati har ofta sin orsak i okunskap, misstänksamhet och missnöje med den politik som nu är vår verklighet. Många av de som väljer Sverigedemokraterna kan påverkas. För att det ska bli möjligt måste fler av oss bidra – även om det gör ont.

Att artisten Timbuktu känner sig tvungen att visa upp sitt svenska pass och utbrista att han är svensk, att han är en av oss, är obehagligt men nödvändigt. Jag behöver inte visa upp mitt svenska pass. Orsaken till detta är att Timbuktus namn och hudfärg inte överensstämmer med vad många anser vara svenskt. Fast det är just vad de är. Vi har alla namn, bakgrund och hudfärg som är svenska. Detta är vårt Sverige, ett Sverige där alla är välkomna och är en del av vår gemenskap. Medeldistanslöperskan Abeba Aregawi är ett exempel på en människa som bemötts med mycket misstänksamhet, eftersom hon ”inte är svensk”. Hon är svensk nu, hon ville bli svensk och hon är välkommen att vara svensk, precis som alla andra är välkomna att bli en av oss. Komikern Soran Ismail har, i samband med den omtalade järnrörsskandalen, stått upp för sin och vår rätt till vårt land Sverige.

Alla kan dra sitt strå till stacken

Timbuktus och Soran Ismails mod och civilkurage är nödvändiga i vår strävan för ett öppensinnat Sverige, men det räcker inte. Vi måste bli fler. Därför är det nödvändigt att vi alla tar ansvar och bemöter diskriminering och uttryck för rasism, högt som lågt. Det är vi skyldiga oss själva. Det är vi skyldiga Sverige.

En människosyn är inte beständig, utan föränderlig. En människa får aldrig ses förlorad till främlingsfientlighet och hat, utan vi måste tro och hoppas att alla kan bryta och komma till en punkt då de inser att de har haft fel. Det är denna tro och detta hopp som gör att man aldrig får sluta kämpa och verka för ett fördomsfritt samhälle. Tillsammans kan vi. Vi får aldrig tystna.

Artiklar

Om rasism och främlingsfientlighet

Vad är rasism och vad är främlingsfientlighet? Hur ska man förhålla sig när begreppen blandas samman titt som tätt. Det finns en fara med att slarva med begreppen rasism och främlingsfientlighet, skriver forskaren Henrik Arnstad, som också ger en definition av de båda begreppen på sin blogg.

Judenäsa der sturmer”Främlingsfientlighet är den naturliga misstänksamhet som människor kan känna inför främlingar, det vill säga ett närmast psykologiskt fenomen (till skillnad från den politiskt konstruerade rasismen). Vi kan tänka oss en stenåldersmiljö, där det gällde för den egna gruppen att skydda sitt territorium från andra.

Men rasismen är inte fientlig mot ”främlingar” i allmänhet, utan mot mycket specifika grupper (judar, muslimer, romer, svarta, etc.). Den rasistiskt drivna politiske aktivisten är vidare inte fientlig mot ”främlingar”, utan ofta mot medborgare i det egna landet som inte sällan varit bofasta i flera generationer.

När du som röst i offentligheten kallar exempelvis ett politiskt parti med rasistisk agenda för ”främlingsfientligt” istället för ”rasistiskt” gör du dig alltså inte bara skyldig till felaktig användning av ett ord. Du spelar vidare rasismen i händerna, då även du indirekt kallar den utsatta gruppen för ”främlingar”. Vilket de oftast inte är alls.

Framför allt är inte Sverigedemokraterna ”främlingsfientliga” mot vita ”invandrare” från Norge, USA eller Tyskland – och därmed är de heller inte ”invandringskritiska”. Igår hatade de judar. De hatar de mörkhyade muslimer, såsom ställföreträdande ”judar”. Det har sagts att rasismen ”börjar alltid med judarna och slutar alltid med judarna”.

Och på denna politiska idé har vi ett facit redan. Det stavas Auschwitz-Birkenau.”

Läs artikeln i sin helhet på hans blogg.

 

Krönikor, Myter

Boan i toan

Min kompis kompis hade en faster som bodde i ett hyreshus i Falun. En dag upptäckte hon fuktfläckar i taket. Hyresvärden kallades dit och vid en närmare kontroll upptäcktes orsaken till fuktskadorna. En familj från Iran som bodde i våningen ovanför hade brutit upp parkettgolvet i vardagsrummet för att kunna odla potatis. Dessutom hade de höns i lägenheten. Jo, det är sant! Jag lovar!

Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. Bengt af Klintberg har samlat de vanligaste vandringssägnerna i fantastiskt roliga böcker. Vissa av dem är så bisarra att man viker sig dubbel av skratt. Män som fastnat med kronjuvelerna i dammsugarslangen. En familj som varit på marknad i Polen och där råkat köpa en pytteliten isbjörn i tron att det var en hund. Jösses.

Trodde jag på dessa skrönor när jag var liten? En del av dem i alla fall. Romska kvinnor med 20 frysta kycklingar under kjolen, råttkött i kinamaten och boaormar i toaletten. Jag var fullständigt livrädd att bli biten i rumpan när jag skulle kissa. Fast det är klart, jag var även övertygad om att kungen åt pannkakor varje dag och att en av de tre vise männen hade myrr med sig. Jag begrep inte särskilt mycket.

Många skrönor om utlänningar är just skrönor, och ingenting annat. Men vad ser vi som sanning idag? Vad kommer vi att skratta åt om 20 år?

Jag tror inte att alla muslimska 8-åriga flickor tvingas gifta sig med 80-åriga gubbar, eller sina kusiner (som givetvis är rabiata självmordsbombare). Alla människor från Afrika har inte lägre IQ. Judar är inte snåla. Romer stjäl ej alla saker som inte är fastspikade. Jag tror inte att flyktingar som kommer till Sverige inte vill ses och uppskattas som individer.

Om vi bara försöker tror jag att vi kan komma ganska långt om vi vill avliva myter. Jag skrattar åt komiken i böckerna, men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på de främlings- och invandrarfientliga som baserat på myter vill skapa en vrickad bild av verkligenheten. Dessa myter baseras på okunskap, en vit fläck på kartan. Utforskas inte denna fläck kan det leda till fördomar, och i värsta fall rasism.

Plastkulor i margarin och folk som kräks i korvsmet är ganska roligt. När Ny Demokrati sjöng ”The lion sleeps tonight” var det allt annat än roligt. Nidbilder och karikatyrer av personer som kan uppfattas som annorlunda är inte humor för mig. Förhoppningsvis inte för dig som läser den här krönikan heller.

Böcker av Bengt af Klintberg på Bokus

Krönikor, Myter

Nedskärningar leder till rasism

All främlingsfientlighet beror inte på att man hatar folk från andra kulturer eller med annan hudfärg. En hel del av det som tycks vara främlingsfientlighet är egentligen mer en oro över personers ekonomi och samhällsutvecklingen. För alla ickerasister är det viktigt att bemöta detta också.

Ett par exempel från Öland, där jag bor:

Putterbinde
brandsvig / Foter / CC BY-NC-ND

Nu senast var jag hos en person i mitt jobb (hemtjänsten). Där var anhöriga till hen. De anhöriga läste högt ur tidningen: ”1700 flyktingar väntas till Kalmar län under hösten”. På det svarade de ”och så får min kusin vänta i månader på en höftledsoperation. Det finns för få läkare på akuten i Kalmar då man kommer dit och sköterskorna jobbar arslet av sig. Hur kan de då ta in 1700?”

För några dagar sedan stod det i lokaltidningen att runt 700 flyktingar ska tas emot av Borgholms kommun. Då sa en annan person: ”700, och så har de inte råd att ha demensavdelningarna öppna i kommunen längre, hur tänker politikerna?”

Ett tredje exempel: Diskussion om flyktingmottagning igen. En person säger att ”det finns inte en polis på hela Öland efter 18.00 och inte på helgerna. Det har man inte råd med. men flyktingar kan vi ta emot tusentals i Kalmar län.”

Exakt så här kokar det under ytan på många ställen i Sverige, så även i Kalmar län och Borgholm. Nedskärningar i det sociala skyddsnätet i ett område och flyktingmottagning leder ofta till att folk kopplar samman de två sakerna. Och detta är något som få politiker klarar av att hantera.

Här i Borgholm har en Socialdemokrat sagt att ”men, vi måste vara solidariska” som svar på den oron. Det berättade personen som jag nämnde i första exemplet ovan. Hen hade svarat socialdemokraten att: ”men när ska du vara solidarisk med våra äldre och de som behöver vård?”

Det duger inte. Nedskärningar i de sociala skyddsnäten skapar oro och det är lätt att många säger att ”varför satsar man inte på folk som redan bor här innan man tar in fler utifrån?”

Jag ser det så tydligt här på Öland. Det finns en massa människor här som i hemlighet knyter sina nävar av ilska och förtvivlan över sociala nedskärningar och som kontrasterar det generösa flyktingmottagandet med sådant som att gamla mormor inte får vård. Inget prat om solidaritet kan få dem att sluta knyta sin näve.

Sådant går väldigt lätt över i irritation över de nyanlända och folk som ser ut som dem. Så blir en social oro till rasism och alla främlingar dras över en kam. De pratar om ”de där förbannade invandrarna”, blåser upp varje litet problem och incident som uppstår till alldeles för stora proportioner — hatet växer. Om en person har stulit något så beskylls alla på flyktingförläggningen för att vara tjuvar — även om den skyldige inte ens bor på förläggningen. Klassisk rasism.

Rasismen måste bemötas strängt, givetvis. Men oron över framtiden, och nedskärningarna är äkta. Det gör att om vi vill vara effektiva i vårt antirasistiska arbete faktiskt måste bemöta dessa myter också, och förändra politiken så man slutar med nedskärningarna! Och visa på att globala ekonomiska konjunkturen har vänt uppåt. (Detta oavsett om man är vänster eller höger eller inget alls. Jag är liberal, bara så att det är tydligt!)

Det går lätt att visa att Sverige kan bli rikt med invandring, ekonomi är inte enbart en fråga om fördelning, utan också skapandet av helt nya resurser. Men då måste politikerna leva upp till detta. En politik med ständiga nedskärningar i välfärden leder lätt till att folk tror att Sverige blir fattigare på grund av invandring och att ekonomi bara är flyttande av pengar från vård och skola till invandrare och flyktingar. Många tror verkligen på SD:s ökända reklamfilm med de två röda bromshandtagen:

De tar alla pengar från mormor och ger till flyktingarna…

Just nu är det inte så extremt illa här, men se på Grekland så förstår ni vad som KAN ske om ekonomin inte skulle börja bli bättre i Sverige. Blir det ännu värre kris här, kommer hat och rasism att växa i takt med att nedskärningarna ökar.

Även politiker som inte håller med mig, och som kanske anser att nedskärningarna är nödvändiga måste börja göra prata och agera! Hanterar inte alla ickerasister detta kommer de personerna som knyter nävarna att lyssna på de som verkar ha ‘lösningarna’ på deras oro.

Detta måste vi hantera! Jag är orolig för vad som kommer att ske om allt fler nävar knyts i fickorna, i hemlighet, av ilska, oro för framtiden och förtvivlan…

Krönikor

Kent Ekeroth, kulturrasist?

Öppet brev till Kent Ekeroth, Sverigedemokrat;

Alla känner nog till att du, Kent Ekeroth, har många olika åsikter om människor och omvärlden. Jag har lyssnat på mycket som du och dina närmsta kollegor i partiledningen har sagt och jag har läst mycket som ni skrivit, speciellt dina riksdagsmotioner och hela ert ideologiska partiprogram. Och vi kunde alla höra dig i en lång intervju i SVT-dokumentären ”100 dagar” — där du fick tala länge utan att bli avbruten:

”Jag pratar inte om norrmän eller finländare eller danskar eller tyskar eller engelsmän eller japaner eller kineser för den delen.
Det finns olika kulturella grupper på den här jorden.
Dom har format olika samhällen.
I Mellanöstern och i Afrika ser man vilka samhällen dom har format.
I västvärlden ser man vilka samhällen vi har format.
Dom skiljer sig väldigt mycket, dom skiljer sig för att vi har olika värderingar om hur samhället ska byggas upp.
Dom här värderingarna försvinner inte bara för att man passerar en landsgräns.
Dom nedvärderande värderingar om kvinnor försvinner inte bara för att man reser in genom Sveriges gränser, utan man bär med sig dom.
Dom försvinner heller inte om man får ett jobb.”


Ovanstående citat finns i dokumentären ”100 dagar”. För att bara höra den biten: spola fram till ungefär 26 minuter.

”Att dom här länderna och dom här kulturerna har en kvinnoförnedrande syn, det är inte främlingsfientligt, det är bara verklighet.”

— Kent Ekeroth, SD

— Kent, I min verklighet så har personer inte kvinnoförnedrande syn bara för att de är födda i en viss region, eller har en religiös trosuppfattning. I min verklighet har varje individ i varje nation bildat sina egna ”värderingar” och har format sin egen kvinnosyn beroende på väldigt många variabler.

I min verklighet försöker jag alltid göra mig själv medveten om och utmana mina egna fördomar. Jag är inte rädd för att kritiskt granska mina egna förutfattade meningar, och är alltid beredd att lära mig nya saker och komma till nya insikter då jag får höra rationella och logiska argument. Jag försöker alltid undvika att klumpa ihop många olika individer till att bära på exakt samma egenskaper eller identiska åsikter. Jag dömer aldrig personer på förhand baserat endast på grund av någon elak stereotyp eller nidbild.

KentEkerothAvatarKent, jag har läst och lyssnat på många av dina åsikter och uttalanden. Jag lyssnade flera gånger, extremt noggrant, på alla dina ord i intervjun här ovan, där försöker du påstå det inte är främlingsfientligt att dra fler än 1,5 miljarder människor över en kam. Det du säger låter exakt som att du har en grovt fördomsfull åsikt. Du generaliserar extremt brett och verkar döma samtliga manliga invånare i en lång rad länder till att de alla skulle ha kvinnoförnedrande värderingar. (Kanske tycker du även att alla kvinnor i de länderna är kvinnoförnedrande?) Så, Kent, det du säger just där, det är skolboksdefinitionen av rasism — i min och i många andra ickerasisters verklighet.

Jag skulle gissa att det även finns flera tusentals män som har en kvinnoförnedrande syn, som är födda och uppväxta i något av de nordeuropeiska och östasiatiska länder som du räknade upp. Håller du med mig om min åsikt att varje individ formar sin egen kvinnosyn? Eller tycker du kanske att det är migrationen från mellanöstern som kan vara orsaken till att det finns t.ex. män i Japan som har en kvinnoförnedrande syn?

Kent Ekeroth, jag tror att du antingen är grovt fördomsfull, främlingsförnedrande eller har en främlingsfientlig syn. Men jag skulle aldrig påstå att t.ex. alla skånska män har likadan syn på främlingar som du. För jag vet att de allra flesta skånska män röstar INTE på SD. Jag känner mig också mycket säker på att en del av de som i protest röstade på SD år 2010 och 2014 inte delar dina eller dina kollegors åsikter, så jag tror inte att alla som röstar på SD har en främlingsförnedrande syn.

/ Johan Löfström, medgrundare, Motargument.se