Gästartikel av Håkan Berg om xenofobi

Rädsla för främlingar är inget ovanligt. I någon mån är nog de flesta rädda för det okända. När denna rädsla övergår i främlingsfientlighet – för det okända, börjar jag bli rädd för det kända.

Brandon Christopher Warren / Love Photos / CC BY-NC

Visst vill människor ofta ha någon att skylla på när saker inte är som de tycker det borde vara, och visst är det alltid lättare att skylla på någon annan.

Långt ifrån alla, men ändock några av dessa xenofober, rättfärdigar sin egen misslyckade livssituation med att skylla den på ”dom där” i stället för att försöka ta tag i sitt eget liv. Man säger saker i stil med ”invandrarna tar våra jobb, det är därför jag tvingas gå på socialbidrag” för att i nästa andetag svära över att ”dom kommer hit och lever på bidrag”.

För mig verkar det som att dessa personer i själva verket är rädda att bidragspengarna inte skall räcka till dem själva och deras fylla på pizzerian.

Vidare så finns det de som pekar på gatukriminaliteten i samhället och menar att den dels har ökat och att ”invandrare” är överrepresenterade i statistiken. Försök att se den statistik ni hänvisar till ur mer än en synvinkel, var bor majoriteten av dessa kriminella? vilken socialgrupp tillhör de? Ni kanske hittar tydligare mönster där än vad ni kan se i hudfärgen? Det kanske är de ökande klyftorna i samhället som är roten till den, eventuellt, ökande gatukriminaliteten?

Då jag inte sitter inne med det statistiska underlaget kan jag inte uttala mig om varken den påstått ökade kriminaliteten eller de statistiska sambanden mellan den och orsakerna till densamma. Men jag kan, utifrån egna observationer och antaganden, dra slutsatsen att de som hänvisar till dessa siffror och menar att allt är ”massinvandringens fel” endast sökt de samband som passar deras egen agenda.

Många skyller arbetslösheten på ”invandrarna”. Ni som gör så, har ni tittat djupare på arbetslösheten i Sverige? Har ni koll på vilka budgetlagar som svenska politiker, och EU politiker, drivit genom? Är ni medvetna om hur dagens rådande ideologier i väst sätter inflationen i relation till individen?

Är ni medvetna om att arbetslösheten gynnar vissa aktörer i samhället? Har ni en aning om vilka som finansierat alliansens propaganda? Har ni en aning om vilka lobbyister som verkar i Bryssel? Har ni någon gång reflekterat över att det kan finnas en politik bakom klyftorna och arbetslösheten? Eller är det så att ni i själva verket gillar dessa klyftor och segregationen för att ni själva tjänar på det, och ”dom andra” är bra att skylla på? Ett sätt att rikta sökarljuset på någon annan helt enkelt.

Nu blev det kanske lite mycket politik här, men är inte frågan politisk från första början? Arbetslöshet, nivå eller bekämpning, handlar om politisk vilja, viljan att skapa jobb, eller förutsättningar för jobbskapande, åt alla. Olika ideologier ser på det på olika sätt, vissa menar att staten kan skapa arbetstillfällen i bistra tider, andra menar att staten inte ska lägga sig i eller kanske på sin höjd försöka skapa bättre förutsättningar för privat jobbskapande och ytterligare andra menar att allt löser sig som genom ett mirakel bara ”dom andra” försvinner härifrån.

Avslutningsvis vill jag lägga till att jag tror att grogrunden för denna islamofobi, och framför allt xenofobin, är att de räddas argument sällan bemöts med konkreta, trovärdiga, politiska motargument. Oftast skriker man bara ”rasist” åt dem i stället för att försöka se de problem som faktiskt existerar ur andra perspektiv.

När de rädda pekar på problemen, som faktiskt existerar, i och kring en del förorter och säger att de beror på invandring och mångkultur, varför ger då inte nyliberaler sin bild av att det beror på en allt för reglerad marknad? Socialisterna borde påpeka att de tror att problemen kommer sig av rådande klasstrukturer i samhället, och så vidare.

I stället låter man den konservativa synen på samhället som en organism. En organism där varje individ har sin plats och denna ordning är av Gud instiftad och inte bör rubbas, vara den enda som ges utrymme när det kommer till frågor som rör problem i dessa delar av Sverige.

Jag tycker det är konstigt att man låter främlingsfientliga ideologier stå oemotsagda av den egna ideologin. Ända sedan 1991, då Ny demokrati röstades in i riksdagen, har det varit en sanning att ”de andra” är problemet. Ingen har bemött de rädda med egen ideologi. Man har rakt av köpt att problemen i förorterna beror på invandring och mångkultur och försökt angripa det problem som de rädda ”skapat” i stället för att se det ut ifrån sin egen ideologiska vinkel.

Dessutom vill jag påpeka att jag i viss mån bekänner mig till socialkonstruktivismen. Jag tror att om du behandlar en person som kriminell tillräckligt länge så kapitulerar denne inför ditt bemötande och hemfaller åt kriminalitet, eller om alla kallar mig dum så tror jag till slut på er och ser mig själv som dum.

Men jag tycker mig se att kejsaren kanske inte är fullt påklädd, kanske till och med naken.

Som sagt så är detta en helt ovetenskaplig text skriven i ilska och frustration rakt ur hjärtat, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att jag önskar att det inte fanns så många rädda människor där ute.

/Håkan.