Etikettarkiv: främlingsfientlighet

Krönikor

Kent Ekeroth, kulturrasist?

Öppet brev till Kent Ekeroth, Sverigedemokrat;

Alla känner nog till att du, Kent Ekeroth, har många olika åsikter om människor och omvärlden. Jag har lyssnat på mycket som du och dina närmsta kollegor i partiledningen har sagt och jag har läst mycket som ni skrivit, speciellt dina riksdagsmotioner och hela ert ideologiska partiprogram. Och vi kunde alla höra dig i en lång intervju i SVT-dokumentären ”100 dagar” — där du fick tala länge utan att bli avbruten:

”Jag pratar inte om norrmän eller finländare eller danskar eller tyskar eller engelsmän eller japaner eller kineser för den delen.
Det finns olika kulturella grupper på den här jorden.
Dom har format olika samhällen.
I Mellanöstern och i Afrika ser man vilka samhällen dom har format.
I västvärlden ser man vilka samhällen vi har format.
Dom skiljer sig väldigt mycket, dom skiljer sig för att vi har olika värderingar om hur samhället ska byggas upp.
Dom här värderingarna försvinner inte bara för att man passerar en landsgräns.
Dom nedvärderande värderingar om kvinnor försvinner inte bara för att man reser in genom Sveriges gränser, utan man bär med sig dom.
Dom försvinner heller inte om man får ett jobb.”


Ovanstående citat finns i dokumentären ”100 dagar”. För att bara höra den biten: spola fram till ungefär 26 minuter.

”Att dom här länderna och dom här kulturerna har en kvinnoförnedrande syn, det är inte främlingsfientligt, det är bara verklighet.”

— Kent Ekeroth, SD

— Kent, I min verklighet så har personer inte kvinnoförnedrande syn bara för att de är födda i en viss region, eller har en religiös trosuppfattning. I min verklighet har varje individ i varje nation bildat sina egna ”värderingar” och har format sin egen kvinnosyn beroende på väldigt många variabler.

I min verklighet försöker jag alltid göra mig själv medveten om och utmana mina egna fördomar. Jag är inte rädd för att kritiskt granska mina egna förutfattade meningar, och är alltid beredd att lära mig nya saker och komma till nya insikter då jag får höra rationella och logiska argument. Jag försöker alltid undvika att klumpa ihop många olika individer till att bära på exakt samma egenskaper eller identiska åsikter. Jag dömer aldrig personer på förhand baserat endast på grund av någon elak stereotyp eller nidbild.

KentEkerothAvatarKent, jag har läst och lyssnat på många av dina åsikter och uttalanden. Jag lyssnade flera gånger, extremt noggrant, på alla dina ord i intervjun här ovan, där försöker du påstå det inte är främlingsfientligt att dra fler än 1,5 miljarder människor över en kam. Det du säger låter exakt som att du har en grovt fördomsfull åsikt. Du generaliserar extremt brett och verkar döma samtliga manliga invånare i en lång rad länder till att de alla skulle ha kvinnoförnedrande värderingar. (Kanske tycker du även att alla kvinnor i de länderna är kvinnoförnedrande?) Så, Kent, det du säger just där, det är skolboksdefinitionen av rasism — i min och i många andra ickerasisters verklighet.

Jag skulle gissa att det även finns flera tusentals män som har en kvinnoförnedrande syn, som är födda och uppväxta i något av de nordeuropeiska och östasiatiska länder som du räknade upp. Håller du med mig om min åsikt att varje individ formar sin egen kvinnosyn? Eller tycker du kanske att det är migrationen från mellanöstern som kan vara orsaken till att det finns t.ex. män i Japan som har en kvinnoförnedrande syn?

Kent Ekeroth, jag tror att du antingen är grovt fördomsfull, främlingsförnedrande eller har en främlingsfientlig syn. Men jag skulle aldrig påstå att t.ex. alla skånska män har likadan syn på främlingar som du. För jag vet att de allra flesta skånska män röstar INTE på SD. Jag känner mig också mycket säker på att en del av de som i protest röstade på SD år 2010 och 2014 inte delar dina eller dina kollegors åsikter, så jag tror inte att alla som röstar på SD har en främlingsförnedrande syn.

/ Johan Löfström, medgrundare, Motargument.se

Krönikor

Ser vi en ny rasism växa fram?

Gästinlägg av Kent Wisti, skrivet 23/3 2013

Idag är det en nationalistisk demonstration i Malmö. Den svenska nationalistiska rörelsen har bjudit in tuffa pojkar från England för att salta det svenska arbetet lite grann. Givetvis kommer det också att vara motdemonstrationer. Det där har vi sett förut. Debatterna om på vilket sätt man skall manifestera mot dessa rörelser har vi också haft förut. Samtidigt är det ju en väl känd och spridd analys att det farligaste är inte de uttalat rasistiska rörelserna utan den sk smygrasismen som odlas vid fikaborden. Allt det där som man väl inte får säga i det här jävla landet längre.

wisti

Fram tills nu har vi haft en öppen rasism med rakade skallar och en dold rasism i trevande och osäkra uttalanden om vart landet är på väg.

För halvtannat år sedan var jag på en konferens om normkritik. Där fanns några längre pass om normkritiskt tänkande som jag tog del av. Det var ordentliga stretchövningar för mig och jag fick inte rätt på tankarna på ett par veckor. Jag tror att det är där vi också är som samhälle nu. Samhället har sedan länge förändrats från ett monokulturellt enhetssamhälle till ett mångkulturellt. Vi behöver inte spilla så mycket krut på att hitta konsesus i hur vi värderar det men skulle vinna mycket på om vi gemensamt kunde konstatera det. Sverigedemokraternas iver att återskapa ett vykort från femtiotalet som aldrig varit sant är lite sorgligt. Sorgligt är också att denna känslobaserade och av rädsla drivna längtan efter något som inte längre finns finner gehör.

Nåja- vad jag nu ser är att en ny rasism uppstår i glappet mellan den öppna och dolda rasismen. Det är inte rakade skallar eller trötta gubbar på lunchrasten. De senaste månaderna har vi diskuterat REVA och under dygnet har vi fått berättelser om hur ambulanspersonal i Gävle gravt misskött sitt arbete på rasistisk grund och om hur en busschaufför delat upp passagerare efter huruvida de hade svenskt eller ickesvenskt utseende. Strax före jul undervisade en skolskjutschaufför lågstadiebarnen i att de skulle be sina föräldrar rösta på ett parti som stoppade massinvandringen.

Jag var själv en del av den antirasistiska rörelsen på åttiotalet. Det var mycket en fallafelretorik. Det fanns en oerhörd paternalism i våra varma hjärtan, men kanske att det då var så av nödvändighet. I social media ser jag nu hur provocerande det är för många att svenskar som är födda utomlands eller med utomlands födda föräldrar inte uttrycker en tacksamhet eller underordnar sig i maktstrukturerna.

Oroande är den nya rasism som växer fram. Den som en del tror sig ha rätt att lyfta in i sitt arbete. Även om jag väljer att lyfta REVA ur det resonemanget passar kontrollerna i tunnelbanan väl in i mönstret. Jag är rädd att vi vänjer oss. Att gränserna håller på att flyttas fram. Att vi inte längre kommer att bry oss så mycket om den halvt unkna lukten runt kaffeborden och att vi kommer att alltmer acceptera rasistisk yrkesutövning.

Myter

En annan bild av Rosengård

Den mediala bilden av Rosengård i Malmö präglas av rasism, fördomar och okunskap. Det har i media länge målats upp en falsk bild av en statsdel tyngd av kriminalitet och upplopp, en stadsdel där ett besök är förenat med livsfara. Spaltmetrar har fyllts med upprörda medborgares ord, debattörer har menat att man måste ta tag i och prata om det allvarliga problem som de invandrartäta stadsdelarna utgör. Mycket få (även bland anti-rasister) har kritiserat den bild som media har presenterat.

Samtidigt har de nyfascistiska medierna såsom Avpixlat, Nationellt.nu och Fria tider gynnats av den mediala uppmärksamheten kring områden såsom Rosengård. På deras kommentarsfält och i deras artiklar frodas myten om Rosengård som en zon som närmast kan liknas vid en krigszon. Det förfasas över politiker och makthavare som lever isolerade på Söder i Stockholm långt ifrån den kriminella och kaosartade verkligheten många svenskar lever i.

Dessa två bilder hänger ihop, medias beskrivning av områden som Rosengård är en viktig anledning till att vi idag har en allt starkare växande rasistisk rörelse. Det är myter som den om det kriminella Rosengård som har lagt grunden för Sverigedemokraternas frammarsch i politiken. SD har aldrig behövt presentera en egen, en ny samhällsberättelse, de har aldrig behövt förklara invandringen på ett nytt vis: De har redan från början kunnat använda sig av en befäst myt om invandrartäta områden som områden präglade av kriminalitet. Därifrån är steget kort till att komma till slutsatsen att invandrare för med sig kaos och kriminalitet.

I detta bär de stora medierna en enorm skuld, det är deras uppgift att presentera en beskrivning av samhället som stämmer överens med verkligheten. På den punkten har de brustit, istället för att på ett verklighetstroget vis beskriva områden såsom Rosengård har man valt att falla till föga och leverera en falsk och rasistisk bild av våra invandrartäta områden.

Det är de stora mediernas bild av samhället som ligger till grund för SD:s frammarsch det är den bilden som vi måste kritisera, den är rasistisk, den stämmer inte överens med verkligheten.

405996_10151622178043275_123492512_n
Den mediala bilden av Rosengård riskerar att leda till stora polisiära felsatsningar: på bilden är, enligt ögonvittnen, 40 poliser delaktiga i att bryta upp ett slagsmål mellan två män i Rosengård.

Nu till verkligheten, den verklighet som ligger långt ifrån medias beskrivning av samhället med alla rasistiska tolkningar. Rosengård har 15 begångna brott per 100 invånare, Malmö centrum har 38, Göteborgs centrum har 46 och Norrmalm i Stockholm har hela 51. Även stadsdelar så som Östermalm där många av våra makthavare antas bo har högre brottslighet per 100 invånare 22. Hur kan det då komma sig att när man reser, flyttar eller besöker Malmö eller Rosengård ofta får höra ”hur vågar du? Akta så du inte blir skjuten/rånad”, medan man aldrig hör det när man ska ta sig en öl på en av Söders krogar. Det finns bara ett svar på detta; media har matat oss med en felaktig bild av förhållandena. Rosengård är inte ett farligt område. Det är dags att vi börjar inse det.

För oss som inte vill se de rasistiska rörelserna vinna mark är det viktigt att slå hål på myten om det farliga Rosengård. Det är viktigt för oss att avkräva ett ansvar från media. Det är viktigt att vi kräver av media att deras rapportering har någon förankring i de fakta och den forskning som finns till förfogande. Gör vi inte det öppnar vi dörren för rasisterna.

/Hiram Li

Källor:

http://www.brottsportalen.se/index.php?curPage=26&kommun=142

http://www.brottsportalen.se/index.php?curPage=29&kommun=110&stadsdel=8

http://debatt.svt.se/2012/03/21/brottsstatistik-visar-att-rosengard-ar-ett-lugnt-omrade/

 

Krönikor

Främlingsrädslans logik

Hämtat ur Sou 2012:74 “Främlingsfienden inom oss“.

Att bemöta fördomar och rasism handlar till stor del om att visa faran med negativa generaliseringar. Att klumpa ihop grupper av människor och dra negativa slutsatser om gruppen grundat på antaganden om hur ett fåtal av dem fungerar, kan få stora konsekvenser om generaliseringarna är negativa. Westerbergutredningens rapport bemöter bland annat det som kallas ”främlingsrädslans logik”. Vi citerar ur rapporten:

Onde Swahili
”Muslimer är…” och ”islam är…” Har ni hört sådana generaliseringar förut?sambukot / Foter / CC BY-NC-SA

Jens Rydgren, professor i sociologi vid Stockholms universitet och ledamot av utredningens expertgrupp, har visat att det på det individuella planet kan finnas ett slags ”främlingsrädslans logik”.

Han pekar på hur vi, när vi fattar beslut i vardagen, ofta gör ett slags sannolikhetskalkyl som bygger på tidigare erfarenheter. Han tar som exempel en person som går till Systembolaget för att köpa en flaska vin. Senast han gjorde det köpte han en Bordeaux och den smakade bra. Samma märke finns inte inne nu, men han hittar en annan Bordeaux och antar att den också smakar bra, så han köper den. Genom att tillämpa samma logik när han ska bedöma en invandrare kan han komma fram till att vederbörande är brottsling därför att han råkar känna till att en landsman till invandraren ifråga har begått brott. Eller så dömer han invandraren därför att någon som han litar på har sagt att människor med samma härkomst är starkt brottsliga.

Rydgren påpekar att logiken har sina brister redan när vinköparen drar slutsatser om det okända vinet från Bordeaux, men den blir än mer bristfällig när han använder den för att bedöma en invandrare — individer från ett visst land är långt mer heterogena än viner från Bordeaux som tillhandahålls på Systembolaget. Likväl tillämpas en sådan logik ofta vid bedömningen av ”främlingar” och detta kan bidra till främlingsrädsla eller rent av främlingsfientlighet…

Främlingsfientlighet förutsätter således en kategorisering av människor i vi och dom, eller, med termer som är vanliga i forskningen, i en ingrupp och en (eller flera) utgrupp(er). Vad som konstituerar in- respektive utgrupp kan variera. Någonting skiljer ingrupp och utgrupp och någonting förenar dem som tillhör respektive grupp…

När vi möter en för oss främmande människa kan vi värdera vederbörande på olika sätt. Vid en vad forskare kallar bottom-up-process (nerifrån och upp) försöker vi successivt lära känna den okända. Vi lägger bit till bit och först så småningom formar sig en helhetsbild. Alternativet är en top-down-process (uppifrån och ner). Då utgår vi från vissa kriterier som snabbt kan registreras, till exempel utseendemässiga karaktäristiska, och kopplar enligt ett intuitivt schema snabbt ihop dem med olika egenskaper.

Inte minst i mötet med personer med utländsk bakgrund finns många gånger en benägenhet att använda en sådan top-down-process, det vill säga att på grundval av en snabbgranskning tillskriva en person en rad egenskaper: ”Han ser ut som en arab och jag vet ju hurudana araber är. Då vet jag också hurudan han är!” Sådana föreställningar bygger ofta på fördomar och stereotypa föreställningar om hur människor från olika länder eller av olika etnicitet är. Hogg & Vaughan nämner som exempel en forskningsrapport från USA från mitten av 1990-talet där över 25 procent av de tillfrågade karaktäriserade afro-amerikaner (svarta) som atletiska och rytmiska och också som mindre intelligenta, mer kriminella, fientliga och högljudda än vita. Liknande stereotypa föreställningar finns naturligtvis om grupper i vårt eget land.

Om vi på ett personligt plan djupare lär känna en person av annan etnicitet förändras ofta bilden av honom eller henne. Den blir mer nyanserad och personen visar sig i många avseenden avvika från den stereotypa föreställning vi har av personer från samma grupp. Det innebär dock inte självklart att vi ändrar uppfattning om gruppen som sådan utan ofta drar vi i stället slutsatsen att personen avviker från gruppen i övrigt…

Främlingsfientlighet förutsätter kategorisering av människor, en indelning i vi och dom. Kategorisering kan generellt sett vara motiverad av till exempel administrativa skäl. Men ofta kategoriserar vi andra utan att ha sådana rationella skäl.

Ofta tillskrivs kategorier av människor gemensamma egenskaper. Men individer inom en grupp har i själva verket olika egenskaper och också många andra sociala identiteter än sin etnicitet, till exempel medborgarskap, bostadsort, kön, klass, politiska åsikter, yrke, matvanor, sportintresse, musiksmak och sociala engagemang.

Kategorisering innebär att man fokuserar på olikheter mellan till exempel etniska grupper. Men det finns alltså stora individuella variationer inom alla grupper och mycket som förenar grupper och individer från olika etniska grupper.