Myt: Mänskliga värderingar

trappa
… … …

Personer som påstår att de är kritiska till invandringspolitiken, argumenterar ofta att främmande människor från andra länder har andra värderingar. De insinuerar att svenskfödda skulle ha helt andra grundläggande mänskliga värderingar.

Frågar du beteendevetare eller psykiatriker så kommer de att nämna Maslows behovstrappa. Det är inte direkt en trappa, för det finns ingen tydlig prioritetsordning. Men beståndsdelarna är dessa begrepp: Kroppsliga behov, Trygghet, Kärlek, Gemenskap, Uppskattning, Självförverkligande.

Hus och Hem är en tydlig nödvändighet som uppfyller flera av ovanstående delar på olika sätt; skydd mot väder och vind; möjlighet att låsa in dina ägodelar på en säker plats så att du kan känna dig trygg när du sover och åker iväg till jobbet. Hur varje bostad är utformad, inredd och vilka kroppsliga behov du utövar och i vilka rum du gör det i skiljer sig åt i olika hem. Några anser att bostaden måste se ut som i de senaste heminredningstidningarna, och får ut en stor del av självförverkligande genom att renovera det och bygga om och förnya möblerna på olika sätt. Andra väljer billiga möbler och lägger en större proportion pengar på t.ex. kläder, hemelektronik eller en dyr bil.

Familjen är självfallet en aning varierande — över vilka individer och relationer som räknas in i familjen — beroende på vem man frågar. Några människor inkluderar svärföräldrar, och andra anser att deras närmsta vän och husdjuren ingår. Men oavsett vilka du räknar som dina familjemedlemmar så anser nästan alla världens invånare att familjen är viktig och de känner en stark tillhörighet och har ömsesidiga beroenden på varierande sätt till sina närmaste.

World Values Survey har sammanställt ett flertal enkätundersökningar med massor av värdefrågor till ett stort urval människor i väldigt många länder, och sammanställt till en databas som allmänheten kan få slå upp saker i. Utav de fåtal exempelländer som jag slog upp har lite mindre än 1% svarat ”inte så viktigt” eller ”inte alls viktigt” på frågan om hur viktig de anser att deras familj är. Jag provade bara att välja ut några länder som Iran, Irak, Bulgarien, Rumänien, Moldavien och Rwanda [se punkt 1 i illustrationen nedan, klicka på den för att förstora]

Mat är en nödvändighet för att överleva, näring för att må bra, en källa till glädje, och kan ge dig stor tillfredsställelse om du njuter av att laga mat och bjuda andra på goda festmåltider. Då är det en hobby och leder till gemenskap, men för några så kan mat även vara ett yrke och alltså vara en del som skänker trygghet genom ekonomi.

Enkätsvar
Klicka för att förstora.

Vad du väljer för ingredienser och recept till dina måltider är bara mindre detaljer och variationer på alla mattraditioner, trender och butiksutbud i alla olika regioner och världsdelar. Personligt tycke och smak, din uppväxt samt trender styr en ganska stor del av vad du gillar och uppskattar. Varje individ plockar från ett smörgåsbord, till sin egen unika mix av mångkultur. Alla prioriterar lite varierande och annorlunda jämfört med sina grannar över vad man väljer att lägga en större respektive mindre del av sin tid och inkomst på.

Arbete och fritid är också mycket högt värderat av nästan alla människor. I World Values Survey är det ungefär 7% som svarat ”inte alls viktigt” eller ”inte så viktigt” på frågan om hur viktigt de anser arbete vara. [se punkt 2 i illustrationen]

Intresse och engagemang för omvärlden är också ungefär lika viktigt för alla människor. Se punkt 3 i illustrationen så ser du att färre än 5% har svarat ”inte likt mig” eller ”absolut inte alls likt mig” på frågan om hur viktigt de anser det är att hjälpa grannarna eller andra människor i närheten. Jag har slagit på massor av frågor om politiskt, fackligt, miljö- eller idrotts- engagemang, tendenserna är generellt sett lika över hela linjen av samhällsfrågor och personliga åsikter.

Det som står ut av alla värdefrågor är hur viktigt människor anser att religion är, och hur ofta dom utövar sin personliga tro organiserat. Det mest uppseendeväckande är svaret från Iran. Se punkt 4, den gröna inringade raden, i illustrationen till vänster. Endast 21,3% av tillfrågade iranierna svarar att de närvarar på en religiös gudstjänst ”mer än 1gång/vecka”, 14,2% uppger 1 gång/v och hela 24% har svarat att de i princip aldrig går till en gudstjänst. [urvalsgruppen för denna fråga är 2,5 ggr fler personer än i den svenska undersökningen, så det är inte nån slump eller en felrepresentation det rör sig om]

Abraham Maslow ansåg att flera av de grundläggande behoven kan tillfredsställas samtidigt. Varje detalj i en människas liv kan uppfylla olika kategoridelar samtidigt, på lite olika sätt och i olika viktighetsgrad för olika individer beroende på intresse, personligt tycke, smak och prioritering. På samma sätt fungerar människan med växlande grupptillhörigheter och intersektionalitet. Alla människor har i stort sett exakt samma grundvärderingar, men var och en har bara lite olika varieringar, metoder och vanor kring alla ingående detaljer i sin egen unika mix av mångkultur och mångfald.

Nästa gång en socialkonservativ politiker från t.ex. Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna säger att en ”främmande” grupp inte delar våra s.k. ”svenska” värderingar, ska du fråga och ifrågasätta. Menar den politikern en människa som inte värderar familj, ett hem, mat i magen, utbildning, arbete och en inkomst?

Kanske försöker de på det här viset att avhumanisera främlingar? Pratar de så här, för att deras anhängare ska slippa känna dåligt samvete för att man vill försöka att stänga gränsen och riva upp Schengensamarbetet? Eller är det bara att man vill slippa skämmas för att vara rädda för helt vanliga människor?

———

Källor:
Wikipedia om Abraham Maslow
Maslows behovstrappa
World Values hemsida
World Values databas
DN Debatt — Andreas Johansson Heinö

Rasism och yttrandefrihet

 Är det något man lägger märke till när man läser kommentarer på rasistiska nyhetssajter som Avpixlat, Exponerat med flera, så är det hur kommentatorerna ofta tycker att yttrandefriheten är begränsad och att PK-eliten inte vill veta av några oliktänkande.

conformity
the|G|™ / Foter / CC BY-NC-ND

 Det här är så löjligt att det blir riktigt roligt. De människor som vill ha plats att vara oliktänkande har nämligen oerhört svårt att acceptera att andra människor tänker på ett annat sätt än de själva. De vill gärna diskutera och debattera invandring, integration och så vidare, men så fort man har en annan åsikt än de själva blir de väldigt upprörda och anklagar en för både det ena och det andra – för att inte tala om att de kastar öknamn efter en och ger en egenpåhittade epitet som pk-elit, kulturelit, 7-klövern, multikulti och så vidare. Och för vad, kan man undra? Jo, just det enkla faktum att de inte kan förstå och acceptera att två människor kan ha skilda åsikter.

Nu ska vi inte glömma det faktum att det skiljer sig mellan människor i de rasistiska leden. Ju högre upp i hierarkin man kommer, desto mer bildade är folk med de här åsikterna, och ju mer accepterande i den här frågan är de. Åtminstone har de förmågan att uttrycka sig som om de är mer förstående och accepterande.

silent diversity
DryHundredFear / Foter / CC BY

 Det här är för övrigt något jag skulle vilja säga är ett problem. I Sverige har vi yttrandefrihet, men jag tror faktiskt att det är så att vi gärna vill tysta åsikter som inte är så bekväma. Till exempel vill vi inte höra rasistiska åsikter. Och det håller jag på sätt och vis med om, för det är verkligen beklagligt att det är något som ska existera idag. Men när det nu existerar så tycker jag att det är skandalöst att människorna som har just de åsikterna inte får höras. Trots allt så är det deras rätt.

Ni har säkert hört begreppet;

Jag håller inte med om dina åsikter, men jag är beredd att dö för att du ska få ha dem.

Tyvärr är det ett uttryck som jag tror att inte alltför många vill praktisera i praktiken. Man vill gärna tro att man skulle det, men när det kommer till obehagliga ämnen så försvinner viljan att lyssna, förstå, inkludera och diskutera på ett vettigt sätt som gör att man kan ta sig vidare. Det är också ett fenomen som gäller för både rasister och icke-rasister. Man har svårt att kommunicera eftersom man använder så oerhört olika språk och har en destruktiv attityd till varandra.

Jag ska inte påstå att jag är perfekt. Mitt tålamod tryter väldigt snart i ett samtal med en rasist. Jag har ganska höga krav på förmågan att kommunicera på ett sätt som gör att man kommer någonstans i ett samtal. Med en rasist gör åtminstone inte jag det – och jag vill gärna tro att det inte beror på mig. Rasisten är förmodligen av samma åsikt, men till sin egen fördel.

Jag har inga bra lösningar på hur man ska handskas med det här problemet. Men det är någonting som är värt att ta upp till diskussion – hur ska vi lyckas kommunicera och tillsammans hitta lösningar på de större problem som rasister ser som sanning och som vi andra kanske inte ens ser som ett problem.

Skulle du kunna tänka dig att ingå i ett sådant samtal?

En konsekvent antirasist undviker negativa generaliseringar

“Synen är noll på de långa distanserna! På nära håll finns de många nyanserna!” Som Tage skaldade… Rätt, så. Att generalisera, att förenkla och dela in världen i gott och ont, gör livet inte bara tråkigt, det är farligt också.

Solid StandingAtt inte se skogen för alla träd kan vara ett problem. Men också att inte se individuella träd pga skog.
@notnixon / Foter / CC BY-NC-SA

Sverigedemokrater är ofta duktiga på att generalisera.

De har satt det i system inom partiet. “Islam är det största hotet sen andra världskriget”, säger de. Om man vill kan man titta på debatten på deras bloggar och på Avpixlat, som stöder Sverigedemokraterna. Där florerar de negativa generaliseringarna fritt. Invandrare är brottsliga, muslimer förtrycker kvinnor, ”zigenare” är smutsiga och kan inte svenska…

Liknande generaliseringar finns det gott om på andra håll.

Tyvärr generaliserar även en del antirasister ibland, men då om ”vita”, om ”europeer” eller ”män”. Man hör en del feminister säga att “män våldtar” och att “männen är problemet” och det hörs till och med antydningar om att “vita är rasister“. Denna sorts generalisering motiveras med att de som är i överläge får man generalisera om, men inte de som är i underläge.

Därför anser dessa att det är ok att generalisera om ”vita” men inte om ”svarta”.

Det de glömmer är att ALLA som generaliserar negativt om någon grupp motiverar detta med att DE är i underläge och de anser att gruppen som de generaliserar negativt om är i nån form av överläge, eller risk att de HAMNAR i överläge.. Antisemiter anser att judar är i överläge och styr och att DE själva är i underläge. Muslimhatare anser att muslimerna hotar världen. Etc, etc…

Om vi rättfärdigar negativa generaliseringar mot t.ex. vita med ”underläge” och ”överläge” ger vi även grönt ljus för sverigedemokraterna att generalisera mot muslimer.

Onyanserat

Vare sig man generaliserar mot eller för rasismen, eller någon annan grupp, är problemet detsamma: det blir en onyanserad beskrivning.

Efter andra världskriget generaliserade många om tyskar och sa att “tyskarna har svårt med demokrati och gillar drill och raka led”. En del debattörer föreslog att tyskarna inte skulle få ha industrier, modern teknik och universitet. Allt för att “tyskarna är benägna att gilla nazism”. Så drog dessa personer alla över en kam, unga, gamla, antinazister, nazister, ofödda, nyfödda…

I Norge gick det så långt så att alla (!) barn med en tysk pappa och en norsk mamma mobbades och förtalades systematiskt efter andra världskriget. De var sämre människor, de var ju ”tyskebarn”.

Har ni hört talats om begreppet “den tyska kollektivskulden”?

Inte alla tyskar var nazister. Det fanns tyska antinazister, tyskar som försökte kämpa mot den nazistiska regimen. Genom att generalisera osynliggjorde man dessa personer. Men, vad värre är, man visade inget alternativ till ”att vara nazist och tycka om drill”… Genom att synliggöra tyska antinazister, hur få de än var, kunde man visa att “inte alla tyskar är sådana” och visa alternativ. “Man kan vara tysk och liberal antinazist eller socialdemokratisk antinazist, det går bra, se till exempel på X”…

Även i mindre extrema fall blir det lätt så galet. Man missar nyanserna.

Som då man hetsade mot hårdrockarna på 80-talet. Minns ni det? “Alla” visste att om man tyckte om hårdrock tvättade man sig inte, var i riskzonen för att bli satanister som välte gravstenar, var våldsamma, hade lägre IQ, var sämre i skolorna och troligen hade taskig uppväxt. Eller hur? Så löd generaliseringarna på 80-talet då jag var ung…

Vad gör/gjorde de fel?

Generaliseringar, förmåga att endast se en enhet i en mångfald, kan vara det som skiljer oss från djuren, sa tänkaren Friedrich Schiller för 240 år sen. Men det är inte bara vår största välsignelse, det som genomsyrar vetenskaplig metod, religion och samhällsliv, det kan också vara vår största förbannelse. Om vi inte ser att skogen inte bara är skog, utan även innehåller enskilda träd, buskar och annat, riskerar vi att gå fel i livet, ansåg Schiller.

Så rätt, så rätt…

De flesta som har fördomar är inte “onda” och vill utrota dem de har fördomar mot, homosexuella eller muslimer, eller socialdemokrater, eller vad det nu är de har fördomar mot. Det är oftast så enkelt att okunskap och rädsla gör att man drar alla över en kam, man generaliserar.

Många människor som varit rasistiska och rädda för t.ex. afrikaner eller judar har övergett sin rasism/antisemitism, när de lärt känna en, eller flera, färgade, eller judar. Varför, jo, för att de upptäcker att eftersom en, eller flera av den grupp de hatar är bra människor, kan de börja släppa sin rädsla.

De kan inte längre generalisera om alla. De vet nu att inte “alla” färgade eller judar motsvarar den vrångbild de skapat sig genom sina förebilder. Det är första steget till att bli av med sin rasism.

Det är därför det är så viktigt att inte antirasister heller drar den egna eller andra gruppen över en kam.

Föredöme

Vi antirasister måste undvika att dra folk över en kam.

Antirasister som kan påstå att “männen våldtar”, “vita är rasister”, “feminister är onda”, “religiösa har egoproblem”, eller som i extremfall drar till med generaliserande tillmälen av typen, “rasism är cp” eller ”vita förtjänar en kula”, bör ta time out, se sig i spegeln och ställa frågan vad de pysslar med egentligen.

De flesta som har fördomar mot muslimer hatar inte muslimer, de är bara rädda och därför fördomsfulla.

Att prata om män och vita är bara att prata om strukturer, kanske de som använder dessa liknelser skulle svara. Jo, jo, det är exakt vad många sverigedemokrater också säger. De har inget alls mot muslimer, säger de, de bara kritiserar “strukturproblem” i den “muslimska kulturen”.

Antirasism kan bara bekämpas genom att försöka undvika alla generaliseringar, i synnerhet de negativa mot grupper av människor. Genom att vägra dra folk över en kam, är du en förebild, och genom att hålla fram exemplen som motbevisar tesen att “alla är…”, kan du visa en väg ut ur fördomar, rädsla och rasism för den som lätt hänfaller åt generaliserande omdömen om andra.

Eller som Tage Danielsson skaldade…

Om man tittar grovt och slarvigt så ser man bara något gult i största allmänhet där det ligger en guldklimp.Om man lyssnar grovt och slarvigt så hör man bara att folkpensionerna ska höjas även när någon säger i TV att vi ska slå ihjäl er i morgon.

Om man doftar grovt och slarvigt så doftar en pudel precis som en tax. Men fråga pudeln så får ni höra att så är det inte.

Det är så grovt och nyanslöst runtomkring oss. Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister, och alla vänsterradikaler är ju inte fosterlandsförrädare, och om man nu ska se allting från den negativa sidan och betrakta alla människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna att även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och storlek, som i ett vanligt potatisland. Leve nyanserna!

Allting går inte att få in i allmänna storformuleringar. För den rene är allting rent, säger man till exempel, men då står allt den rene en bra bit bort och tittar. Går han närmare så finner han säkert att det är lite småskitigt här och där i alla fall. Leve nyanserna!

Se, hör och känn där du går omkring! Life is a many-splendoured thing! Flickor är vackra både fram och bak. Livet är en mångfasetterad sak!

Synen är noll på de långa distanserna! På nära håll finns de många nyanserna!

Fördomar, fördomar, fördomar…

Det är ett under att Sverige finns kvar ännu eftersom vi haft så många fördomar om olika saker. Det är ett under att Sverige existerar eftersom så många grupper av människor anses ha varit ett hot mot vår framtid…

Creator: Desmond Little

Om man ska tro på folk med fördomar har Sveriges framtid hotats många gånger de senaste 160 åren.

Det är som om vi människor tar varje tillfälle vi kan för att generalisera negativt om våra medmänniskor och sprida moralpanik kring något som man tycker är ”farligt”.

Ungefär som allt det som sägs om somalier idag. Minns ni att för 15 år sen sa man samma sak om kosovoalbanerna. Och innan dess var det ”juggarna” och innan dem ”finnarna”. Före det var det ”katolikerna” och ”balterna” och innan dess judarna och innan dess romer, skåningar, norrmän och många andra…

Man vill liksom att det egna ska vara den allmängiltiga för alla, liksom… Och det som inte man själv tycker om, eller är rädd för, utmålas som det farliga. Vår eviga tendens att leta efter syndabockar, kanske.

Det är ”omoral, fara och ett hot mot det svenska”…

Först var det fabrikerna, och fabriksarbetarna och de där förrädiska och hemska liberalerna. Sen var det järnvägarna och ångmaskinerna och industrialismen och givetvis också de där hemska socialdemokraterna. Sen var det arbetarna och de fackföreningarna och frihandeln och kapitalisterna också givetvis och företagarna. Det är fördomar, fördomar, fördomar…

Först gammeldans och polska och det ”osvenska” dragspelet, sen var det 1920-talets degenererade kultur, och den följdes av de farliga swingpjattarna, sen kom dansbaneeländet med all moralisk degenerering, Lill Babs och Povel Ramel, sen ”negerjazzen” med sina farliga rytmer, sen kom de ohyfsade raggarna som våldtog alla kvinnor de såg, och sen Elvis och Bill Haley och den sexualfarliga popen med sångare som vickade på rumpan, och sen rocken med de långhåriga tölparna Beatles som följdes av den hemska sataniska hårdrocken och den samhällsfarliga punken, och Bob marley, och sen kom rapparna och de där dansbanden och syntarna, som följdes av den hemska rapmusiken och hiphoparna som hotade kulturen, för att inte tala om emos…

”Doin the omoralisk schlagerfestival”, typ…

Och det var den farliga amerikanska kulturen (Kalle Anka), och Cowboyfilmerna och Hollywood. Och det är muslimerna, minareterna, burkorna, och burkmat och Coca Cola, och anglifieringen av Sverige och tyskofilerna och alla kulturmarxister och kommunister. Och givetvis de religiösa och ateisterna och friskolorna och hemundervisningen och de kommunala skolorna…

Först var det de spionerande ryssarna som hotade oss, och de ”tjuvaktiga” polackerna. Och alltid har de ”giriga” judarna hotat det svenska samhället. För att inte tala om de ”smutsiga” zigenarna och det var de de ”knullande” katolikerna med alla sina barn och sin ”fanatiska” tro, och det var de ”tjuvaktiga” finnarna och det var de ”myglande” juggarna och det var ryssarna igen och det var muslimerna, muslimerna och muslimerna igen, och ”negereländet” från Afrika och andra att ösa ut sina fördomar mot…

Som de där feta skåningarna, lata halländarna, snåla smålänningarna, löjliga norrmännen, tjuvaktiga tornedalsfinnarna och tysta norrlänningar, och de högfärdiga stockholmarna och isolerade gotlänningarna. För att inte tala om de där lapparna, de där lapparna…

Och det var nationalromantiken inom konsten, och 20-talets nyklassiscism, och det var modernismen, och det var folkhemmet, och det var miljonprogrammet, och det var kampen mot folkhemmet och miljonprogrammet och miljoner andra konstarter som är farliga. och avkristningen av Sverige.

Det var Miss World, Miss Sweden, Miss Universe, Mister Universe, doping, muskler, tuttar, nakenhet, nudister, pepparkakor, wienerbröd, indisk mat och ännu mer tuttar samt V65 och Lotto.

Och det var serier. Det var Knoll och Tott, Kalle Anka, Fantomen, Stålmannen, Cartwrightbröderna, Galago, porren, och den där kommunistiska fjanten Bamse. Och det var kondomerna,spiralen, p-pillerna, godiset, chipsen, gelehallon, kaffet, teet, vitt bröd och grovt bröd och veganerna, samt sexualundervisningen (och porren!!!), och det var spriten och det var knarket och det var spriten igen och mellanölen samt mellanmjölken och gladporren.

Det är kippan och ”kippi” och tjej och typ, och aina, och guzz, och språkets ständiga degenerering. Det är konjunktivet (det kära jag finge) som försvinner, det är pluraländelserna för verben (det kära vi gingo), det är amerikaniseringen av språket och parfymer med ny formula och det är DE FÖRBANNADE SÄRSKRIVNINGARNA!

Och den ”fete” Edvard Persson och den där ”äckliga” bögen Gardell med sin glada finnejävel till man. Och det var demokratin, det var rösträtten för arbetare, och rösträtten för kvinnor, och rösträtten för fattiga, och att fattiga fick rösträtt och funktionshindrade. Och på 60-talet upptäckte man att även en gravt funktionshindrad kan vilja ha sex… HU… och kanske BARN också! Och kanske ett CP vill läsa porr också?! NÄÄÄÄÄ, det går ju inte.

Sen var det de fattiga och statarna och tiggarna. Ja, tiggarna också, först luffarna, sen romerna, sen finnejävlarna och nu romerna igen.

Och det var de hemska tidningarna som så många hade fördomar om och generaliserade om.De var ju liberala, konservativa och socialistiska och det var ju hemskt, skulle verkligen pöbeln läsa om politik?

Sen kom elktriciteten, eller hur man stavar det (med den farliga strålningen) och då kom bion (och den hade farlig strålning också). Sen kom radion och den var farlig (och hade farlig strålning dessutom), sen kom TV:n och den var farlig (och hade farlig strålning också) och videon med sin farliga strålning och Motorsågsmassakern och Freddie Krueger och de farliga TV-spelen (och dess farliga strålning) och sen kom hemdatorn (med sin farliga strålning) och dataspelen (och strålningen) och sen kom mobiltelefonerna (och de farliga mobilmasternas strålning).

Också var det de farliga rollspelen, Dungeons and Dragons, pacman och World of Warcraft. Men innan dess var det de farliga leksakerna i Mc Donalds måltider för barn, de farliga smurfarna, de farliga krigsleksakerna, pistolerna och svärden, och Cowboy och Indianer…

Innan dess tennsoldaterna… Och det var de farliga kantarellerna, och de farliga apelsinerna, och de farliga bananerna, och den farliga hälsokosten, och de farliga hamburgarna, och Pommes Fritten, och de miljoner bantningsmetoderna och det var sporterna, den farliga fotbollen, den farliga boxningen, de farliga kampsporterna och de genmanipulerade julblommorna och den kapitalistiska försäljningen av jultidningar.

Ja, och det var ju julen, och påsken, och midsommar (blomsterklädd snopp med två st kulor) och skolavslutningar i kyrkan, och internationalen och avkristningen av hela jävla Sverige… ja, och svordomarna och frikyrkorna och new age också givetvis. För att inte tala om spågummorna och kristallkulorna och porren. ja, porren, porren, porren, och låt oss inte glömma porren…. Speciellt den på kiviks marknad.

På tal om marknad, så har vi marknaden. Den fria marknaden, den kontrollerade marknaden, spekulanter och yuppienallar och pengar och börsen och industrierna och arbetarna (igen) och kapitalisterna (igen).

Och dagis, fritids och lekis, kvinnosakskvinnor, röstrumpor och de där hemmafruarna och deras feta, lata mansgrisar till män.

Det var Sven Stolpe, Allan Schulman och den hemska AlexSchulman; det var Per Oskarssons kalsonger, det var Ibsen och Björnsson och den hemska Strindberg. Det var arbetarförfattarna och de där hemska feministerna och det var Slas och det var Ferlin och den degenererade Fröding och den förbannade stroppen Björn Ranelid.

Och det var TV…

Och det är Makode Lindes tårta, och det är Ecce Homo, och saxofoner och asfalterade gator och vristen på cykelhjälmar, mopedhjälmar och bilbälte i baksätet. Det är smartphone och telefoner och telefaxar och grammofonen och den där gapiga Jussi Björling. (Dessutom var han alkoholist, spriten, den spriten!)

Det var den farliga religionsfriheten, yttrandefriheten, rösträtten, sexuella friheten, handelsfriheten, pressfriheten, TV-friheten, kabel TV, TV-reklam, Mc Donalds och valfriheten. Och det var Twitter och Facebook och innan dess det där farliga internet med all porr. Och behovet av föräldrakontroll på nätet och skräcken för pedofiler (som gömmer sig under varje badkar).

Och det är bögarna, transorna och de läbbiga lebbarna, och analsex och sadomasochisterna och det är sist men inte minst porren, den där förbannade porren…. För att inte tala om den omoraliska bögporren!

Och det är de förbannade muslimerna…

Det är ”omoral, fara och ett hot mot det svenska”… Eller hur?

Stjäl inte vårt språk och vårt land!

När jag växte upp var solidaritet ett väl använt ord med en sympatisk och varm betydelse. Jag hade turen att växa upp och få möta andra kulturer redan då. Mina föräldrar gav mig dessutom möjlighet att möta människor med olika funktionsnedsättningar (fast då hette det handikapp); både fysiska och kognitiva störningar och sjukdomar.

Det har hänt väldigt mycket sen dess. Idag har vi ett främlingsfientligt (nej, förlåt; svenskvänligt) parti i riksdagen. Främlingsfientligheten frodas vid middagsborden snarare än bland rakade skinheads på gatorna. Det anses rasistiskt att ha en svensk flagga hängandes på balkongen. Många saker av de vi ansett svenska har bleknat. Vad beror det på?

Skåne - Ales Stenar, Ship Setting
Olof S / Foter / CC BY

Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga menar att det beror på att utländska familjer inte vill att deras barn ska göra si eller så för att inte förlora sin egen kultur. Det kan säkert vara så. Men jag tror att det beror minst lika mycket på att många är rädda för att kallas rasister om de tillåter den svenska kulturen att synas. Det vill säga; om vi har den svenska flaggan hängandes på balkongen även om det inte är fotbolls-VM på tv. Om vi sjunger vår nationalsång på skolavslutningen. Är vi rasister om vi tänker så, eller har vi blivit bestulna på vår egen kultur?

Jag säger att vi blivit bestulna på vår egen kultur.

Men inte av våra nya svenskar som rasisterna vill att vi ska tro, utan av de som vill bevara Sverige svenskt. De har tagit vår svenska historia och gjort till sin, de har tagit symboler för vårt vackra land och gjort till sina egna. De har tagit vårt språk och förvrängt till oigenkännlighet. Snart har rasisterna bestulit oss på vårt land.

Rasisterna säger tvärtom. Att vi blivit bestulna på vårt land, vår kultur, av våra invandrade, nya svenskar. De säger att de nya kulturerna är på väg att ta över, att vi kommer att förlora oss själva i denna mångkultur.

Bullshit, säger jag. Om vi svenskar kunde komma överens om att vår kultur är allas, så kanske vi kan presentera den för våra nyinflyttade svenskar, så att de känner sig inbjudna och lockade av att delta.

Dessutom så är det faktiskt möjligt för flera kulturer att leva sida vid sida.

Vår kära Grundlag

SDs motioner har visat sig vara en outsinlig källa för krönikor.
Den mest uppseendeväckande motionen är nog denna: Upphävande av skrivning om EU i grundlagen

SD vill riva upp det demokratiskt fattade beslutet om grundlagsändringar som togs av Riksdagen 2011.
Det SD motsätter sig är att det nu är inskrivet i grundlagen att Sverige är medlem i EU. Det här stycket:” 10 §Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”

Sverigedemokraterna är som vi vet EU-motståndare och tycker att vi ska lämna det internationella samarbetet, så det är förståeligt att de inte tycker om ändringarna. Men med sin motion framstår SD mest som en tjurig barnunge som inte kan acceptera demokratiskt fattade beslut.
De gillar av vad jag förstår inte heller att Sverige beskrivs som ett mångkulturellt land och att Samerna har fått Folkstatus. Det är mycket i Sverige som SD inte tycker om.

Grundlagen får bara ändras om det fattats två likartade beslut i Riksdagen med ett allmänt val emellan. Regeringen lade propositionen 2009, dåvarande Riksdag godtog den. Efter 2010, då SD gjorde debut i Riksdagen röstades propositionen återigen igenom av en rungande majoritet. Bara de 20 Sverigedemokraterna röstade emot det som 308 ledarmöter röstade för. Majoritetsbeslut. Lagändringarna trädde i kraft i januari 2011. Detta blir SD väldigt upprörda över.

En till som är riktigt rasande över 2011-års Grundlagsändringar är Ingrid Carlqvist, grundare och skribent i Svenska Dispatch International samt varm anhängare av Counter Jihadrörelsen. Fast Carlqvist upprörs över lite andra saker, hon verkar arg över att vi i Sverige har andra lagar runt Grundlagsändringar än man har i Danmark. I Sverige krävs det ingen folkomröstning om Riksdagen är enig. Sånt gillar inte Carlqvist.
Än mer förfärande är tydligen att det Svenska medborgarskapet är grundlagsskyddat. En gång svensk medborgare, alltid svensk medborgare. Tvi och fy tycker Carlqvist — ett land som värnar sina medborgare.

Läs gärna regeringspropositionen inför den på demokratisk väg genomförda grundlagsändringen

 

Owens, Hitler, Roosevelt…

Ibland är det bra att påminna sig om hur världen såg ut när våra föräldrar eller mor- och farföräldrar var unga. Ibland hör man talas om olympiaden i Berlin 1936 om hur Adolf Hitler vägrade skaka hand med den färgade fyrfaldiga guld-vinnaren Jesse Owens.

Men i USA tog inte Franklin D. Roosevelt emot honom heller, trots att andra guldmedaljörer fick skaka hand med presidenten. Det var för känsligt. Roosevelt ville säkert, men kunde inte!

Vi läser i Pennan och Svärdet (sommaren 2008):

En upprörd debatt utbröt i USA eftersom Adolf Hitler inte gratulerade Jesse Owens genom att skaka hand med honom. Den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt brydde sig heller aldrig om att skicka någon gratulation till honom.Owens själv tog det hela med jämnmod.

“I wasn’t invited to shake hands with Hitler, but I wasn’t invited to the White House to shake hands with the president, either”, var hans kommentar när den tyska nazismens behandling av honom kom på tal.

När Jesse Owens efter hemkomsten till USA skulle hyllas på det förnäma hotellet Walde of Astoria i New York, var han dessutom tvungen att ta varuhissen upp till festlokalen. Svarta fick inte åka i de vanliga hissarna. I Tyskland hade han fått bo på samma hotell, gå på samma restauranger och åka med samma bussar som de vita.

För Owens var rasismen i Tyskland inte värre än den var i Alabama eller i övriga USA.

Myt: Är "muslimer" mer rasistiska?

 MYT:

”90% av alla muslimer i Mellanöstern hatar judar – muslimerna är antisemiter!”

När man vill peka ut muslimerna som extra farliga hänvisar man ofta till att ”90% av alla muslimer i Mellanöstern hatar judar”. Därmed antyder man att muslimerna är mer rasistiska än andra folkgrupper. Motargument har tittat närmare på statistiken över det antimuslimska och antijudiska hatet.

En källa som ofta nämns till citatet om de ”90%” är Jerusalem Post, som 2011 skrev att 90% av muslimerna i Mellanöstern är ”negativa” till judarna.

Källan Jerusalem Post använde för sin artikel är en rapport av PEW-global. Om man tittar på fakta i den senaste PEW-rapporten (sidan 4) ser man att det är lite värre i grannländerna till Israel än Jerusalem Post skriver. I Jordanien och Egypten är t.ex. bara 2% befolkningen positiva till judarna.

Men… PEW visar också att endast 9% av alla judar i Israel är positiva till muslimer. Andelen fördomsfulla judar i Israel är alltså lika stor som andelen fördomsfulla muslimer i länderna runt Israel. Det är med andra ord inte så att muslimer i Mellanöstern är mer rasistiska än till exempel judar i Mellanöstern. Det är snarare så att det finns mycket ömsesidigt hat och många ömsesidiga fördomar.

Den som vill läsa ett annat skrämmande exempel kan läsa i Haaretz den 23 oktober hur israeliska judar ser på idén om en apartheidpolitik riktad mot muslimer:

The majority of the Jewish public, 59 percent, wants preference for Jews over Arabs in admission to jobs in government ministries. Almost half the Jews, 49 percent, want the state to treat Jewish citizens better than Arab ones; 42 percent don’t want to live in the same building with Arabs and 42 percent don’t want their children in the same class with Arab children.A third of the Jewish public wants a law barring Israeli Arabs from voting for the Knesset and a large majority of 69 percent objects to giving 2.5 million Palestinians the right to vote if Israel annexes the West Bank.

Myten om att muslimer är mer rasistiska än t.ex. judarna i Mellanöstern är härmed knäckt.

Men problemen med antisemitism finns och ska inte ignoreras. Många muslimer är antisemiter, även här i Sverige.

Statistik liknande PEW:s om judars och muslimers attityder mot varandra i Sverige finns inte, så man kan inte direkt jämföra med PEW, men på Levande Historia finns en studie från oktober 2004 som visar att antisemitismen är stor bland muslimer i Sverige.

”Bland vuxna hade år 2004 ca 40% av de som ser sig som muslimer en negativ syn på judar, jämfört med 5 procent av befolkningen i sin helhet”, enligt den studien.

Det är en rasism som kan jämföras med svenskars rasism mot muslimer.

Intoleransrapporten från 2004 kom fram till att 66 procent av svenska ungdomar är positiva till muslimer. Ca 10% av ungdomarna sa att muslimer inte går att lita på och ca 25% sa att det är för många muslimer i Sverige. Det var för åtta år sen. Hur statistiken ser ut idag vet jag inte och inte heller hur vuxnas attityder ser ut.

Mångfaldsbarometern 2011 visade att 20% av befolkningen är helt mot alla former av muslimska slöjor. Det kan ge en viss indikation om synen på muslimer:

Vi har konstruerat ett index som mäter hur den svenska befolkningen förhåller sig till samtliga slöjor. Resultatet visar att 20,1% av de som besvarade frågeformuläret år 2011 visar ett extremt stort motstånd till alla typer av muslimska slöjor, något som kan anses vara en indikator för graden av islamofobi i Sverige.

Därmed spricker myten att muslimer skulle vara mer rasistiska än andra. Däremot bekräftas det att stora  problem med rasism finns… även bland muslimer.

Hatet är problemet. Tyvärr finns hat och rasism överallt!

Ulf Bjereld svarar; om opinionen och invandringen

Motargument.se fick ett brev från en läsare; Magnus Andersson. Han ville kommentera Ulf Bjerelds artikel ”Så motverkar vi Sverigedemokraternas politik”. Ulf har fått läsa det, och ger svar på det, som publiceras längst ner på denna sida. Vi på redaktionen har också diskuterat Magnus kommentar och vi på Motargument.se håller inte med i hans tolkning av SOM-institutets attitydundersökningar. Se diagrammet som avslutar artikeln, klicka på det för en förstoring.

SD ej vinnare om andra omprövar invandringspolitik

Bildkälla

Ulf Bjereld skrev i torsdags om hur framgångar för SD motverkas. Då opinion beskrevs missvisande ifrågasätter jag dock slutsatsen, att partier bör undvika SD:s problembeskrivning.

Bjereld menade att då invandringspolitik inte är viktig för de flestas partival är kritiker till densamma få. Men att få angav det som avgörande för partival bör bero på att sju riksdagspartier, med över 90 procent av röster, har intill förväxling likartad invandringspolitik. Antag att en person ansåg invandring var näst viktigast, men valde ett av de sju partierna med likartad invandringspolitik. Hans partival avgjordes då inte av den fråga där sju partier har samma politik, vilket genomgående bör gälla för de som röstade på dessa partier.

Att få är negativa till invandringspolitiken motsägs av mer adekvat data. Andel som vill minska flyktinginvandring har enligt SOM minskat från, för ett par decennier sedan, drygt 55 procent till nu under 50 procent. Men om SD:s långsiktiga potential är hälften av det har, trots opinionsändring, potential bara minskat från 25-30 procent till 20-25 procent.

Enligt Mångfaldsbarometern 2011 anser 6 av 10 svenskar helt eller delvis att ”Alla utlänningar som begått brott i Sverige bör tvingas att lämna landet”.

Ett av Bjerelds förslag på hur SD begränsas är att partier ska ”undvika att lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan”, vilket exemplet Danmark skulle visa. Samma argument har jag sett för Holland. Att andra partier inspirerats av Dansk Folkeparti anser många tvärtom gjort att de minskat. En analys som även görs för Wilders parti. Påstått orsakssamband, att invandringskritiska partier ökar när deras fråga tas upp av etablerade partier, tycks oklart. Det vi nu ser kan antyda fördröjt omvänt samband.

Skulle svenska partier ta upp problem med invandring som SD berör, erkänns onekligen delvis SD:s problemformulering. Men SD:s synsätt eller politik behöver inte anammas. En fördel med att andra diskuterar invandring kritiskt är att väljare erbjuds rimligare, mindre drakoniska lösningar på problem. (Exempelvis omfattande och i systematik och organisation cynisk ekonomisk invandring från kulturellt avlägsna länder. För att nå mål kan partier kanske kombinera politik för minskat fusk och att fler länder tar ansvar, samtidigt som SD fortsatt kritiseras för diskriminerande förslag, människosyn och/eller oseriös orealistisk politik.)

Om ett högerpopulistiskt parti växer när övriga partier vägrar ta upp invandringens omfattning, där många väljare alltså är kritiska mot nuvarande politik, finns risken att det blir stort. SD har senaste månad vuxit till bortåt 8 procent i opinionen, bara ca 5 procentenheter under rekordval för Dansk Folkeparti, ett parti som saknar högerextrema rötter.

Politisk förändring drivs förmodligen av ett slags demokratiskt tryck, nu manifesterat i uppgångar för SD på grund av missnöje med nuvarande invandringspolitik. Åtgärder mot det mer tvivelaktiga i invandringspolitiken är inte människorättsvidrigt, befogat i sig och minskar SD:s potential.

Magnus Andersson, Göteborg.

 

Ulf Bjerelds svar

Svar till Magnus Andersson

Jag har aldrig påstått att det inte finns motstånd eller kritik mot svensk invandrings- och integrationspolitik. Jag har påstått att flera undersökningar visar att detta motstånd kontinuerligt minskat sedan början av 1990-talet och sedan mätningarnas början för 20 år sedan aldrig har varit så litet som nu. År 1991 uppgick t.ex. andelen som tyckte att Sverige tog emot för många flyktingar till 65 procent, 2001 har den andelen minskat till 41 procent.

Jag har också påstått att de allra flesta som är kritiska till svensk invandrings- och flyktingpolitik inte tycker att frågan är tillräckligt viktig för att den skall ligga till grund för deras partival.

Det är inte heller som Magnus Andersson hypotetiskt resonerar, att frågan skulle vara näst viktigast för många svenskar. Sammantaget ligger frågan på ungefär tionde plats när väljarna själva får berätta om sina prioriteringar.

Det betyder förstås inte att invandrings- och integrationspolitiken skulle vara ett oviktigt politikområde. Tvärtom. Dessa frågor är viktiga och skall diskuteras som vilka andra politiska frågor som helst. Men vi måste skilja mellan att ett politikområde är viktigt i sig eller uppfattas som viktigt i sig och att samma politikområde är en viktig fråga för väljarna när de bestämmer sig för vilket parti de skall rösta på.

I Danmark var det inte bara så att flera övriga partier övertog Dansk Folkepartis retorik. De lät också Dansk Folkeparti få inflytande över den förda politiken. Därigenom bidrog de till att göra Dansk Folkeparti rumsrent och att Dansk Folkepartis politik blev verklighet i många frågor.

Ulf Bjereld

************

Klicka på bilden
Klicka på bilden för att se en tydlig förstoring

Den största invandrargruppen till Sverige är svenskar

När det pratas om den s.k. massinvandringen bör man ha i åtanke att den största gruppen invandrare kommer från Sverige. Det är alltså svenskar som utvandrat som återvänder hem.

Det är smått ironiskt när man hör folk prata om siffran 96 467 invandrare (vilket det var 2011) och säger att hela den invandringen måste stoppas. De bortser från att även svenskar räknas som invandrare.

Låt oss titta på hur statistiken ser ut. Vilket medborgarskap har invandrarna som kommer till Sverige.

%d bloggare gillar detta: