Kategoriarkiv: I fokus

En dag som skrivs in i historieböckerna

Idag är en speciell dag. Den 27 april 2015 kommer att inta en betydande plats i den svenska politikens historieböcker. Idag kommer Sveriges tredje största parti att offentliggöra det största antal uteslutningar någonsin i svensk politisk historia.

Det har talats om att det skulle röra sig om mellan 30 och 40 stycken, alla aktiva i ungdomsförbundet SDU. Enligt DN riskerar åtminstone 8, däribland ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne, att bli uteslutna ur SD:s partistyrelse idag. Beslutet vidimeras med att SDU-topparna ska ha haft samröre med fascism och nazism. Detta är skenhelighet i dess yttersta form, eftersom SD själva frotterar sig med inte alltid så rumsrena fraktioner, och samarbetet med den främlingsfientliga bloggen Avpixlat understryker partiets ideologiska ståndpunkt.

Ett stort antal av de SD-politiker som har kartlagts har, enligt SD-toppen, självmant valt att avgå. SDU, och förre partiledaren Mikael Jansson, väljer att starkt ifrågasätta, och protestera mot, det historiska beslutet. De anser att detta är ”det största angreppet på interndemokratin i Sverigedemokraternas historia”.

Dagens uteslutningar må vara den största enskilda utrensningen som gjorts i SD, men de är varken de första eller de sista. Inget annat parti utesluter så många av sina företrädare. Häromsistens var det en hoper SD-nämndemän som fick lämna. Uteslutningsprocessen är ett ständigt verktyg för de fyras gäng, det vill säga Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Linus Bylund, att behålla den ”nya”, rumsrena fasaden intakt. Problemet är att fasaden oupphörligen spricker, lagas, spricker och lagas igen. Hur länge klarar toppstyret av att reparera de ständigt återkommande krackeleringarna?

DE FYRAS GÄNG OCH MAKTFULLKOMLIGHETEN

Förspelet till Sven Hjertssons utvisning på Råsunda. Domaren Hellström underhandlar med malmöförsvarets Åke Hansson och Arthur Jönsson Bergqvist.
27 april 2015 står SD för den största uteslutningsprocessen i svensk politik någonsin.

De fyra är kontinuerligt upptagna med att städa i partiet, putsa och feja på retoriken, mörka åsikter och ideologier. Man använder sig av påstådd nolltolerans för att framstå som ett parti som värnar om allas lika värde. Denna process iscensätts med hjälp av att man frontar två unga kvinnor i Hanna Wigh och Paula Bieler, för att försöka få till en något mjukare framtoning inför väljarnas ögon i ett, annars, mansdominerat och hårt parti.

Visst har man ändrat uttrycket och retoriken. De grövsta uttalandena, med vissa undantag, tolereras inte längre. Maktspelet, regisserat av topparna, innefattar godtycklig rensning. Vissa av företrädarna får lämna, andra får stanna. Allt är en tolkningsfråga för att få bort element som kan skada, men på samma gång så väljer man att behålla element som man anser är viktiga för partiets fortlevnad och utveckling. Icke desto mindre lockar fortfarande ”islamkritiken”, och motståndet till det ständigt aktuella tiggeriet, nya och gamla väljare. Polariseringen och antingen/eller-retoriken, där man ställer utsatta grupper mot varandra, är sverigedemokratiska vapen som bär frukt, om än rutten sådan. Det finns en inneboende oro och avsky hos en del av Sveriges befolkning gentemot de grupper som SD misstänkliggör och demoniserar på ett obehagligt generaliserande sätt.

Ungtupparna Kasselstrand och Hahne, som förmodas ha frotterat sig med extremhögern samt gett uttryck för en, tydligtvis, alltför stark nationalism, anses vara till mer skada än gagn och kickas således ur partiet. Andra, som ”muslimkritikern” Kent Ekeroth, ”den politiskt omogne” Jonas Åkerlund, homofoben Björn Söder och islamofoben Thoralf Alfsson blir kvar, trots att de vid upprepade tillfällen uttryckt sig på sätt som rimligtvis borde falla utanför nolltoleransens ramar. Söder och Alfsson har förvisso degraderats (Söder har förlorat sitt politiska inflytande och Alfsson tappade sin riksdagsplats i samband med valet i höstas), men de får vara kvar i partiet. Än så länge.

VÄLJARNA ÄR PARTIET TROGET

Varför sviker inte väljarna? Varför vinner SD ständigt nya röster? En anledning är att SD, med sin oförändrade ideologi i ny förpackning, har bytt taktik. Taktikbytet består i att tona ner de mest extrema åsikterna. Man hävdar sig vara ett socialkonservativt parti, man hävdar att partiet inte accepterar rasism och man filar på hur företrädarna ska uttrycka sig, och man STÄDAR. Ständigt denna städning.

Partiet förfinar oupphörligen sin populism, man blir bättre och bättre på att fånga upp människors oro, skepsis och osäkerhet inför vad som komma skall. Genom den rumsrena retoriken vågar människor stödja ett parti, som egentligen inte har förändrat någonting. Ideologin, tankegodset och åsikterna är de samma idag som för 15 år sedan. Väljarna accepterar det, alternativt tror att partiet genomgått en remarkabel kursändring, och kommer därför heller inte att svika i första taget.

fantastiskafyran19781
De fyras gäng

I samband med partiledarintervjun SVT nyligen gjorde med Mattias Karlsson, där intervjuaren gick till hårt angrepp mot partiet för hur man ser på Kent Ekeroths ständiga muslimfientliga uttalanden, valde Karlsson att, å ena sidan, försvara Ekeroth, och, å andra sidan, att backa ett halvt, eller möjligen ett, steg. Anledningen till detta kan stavas rädsla att förlora de mer moderata väljarna i väljarkåren. Att Karlsson egentligen, i mångt och mycket, delar Ekeroths åsikt i frågan framgår med tydlighet.

Än så länge verkar taktikbytet fungera. Väljarkåren förefaller lojal, och partiet arbetar sig stadigt uppåt i opinionen. Folket tycks immunt mot de interna motsättningar och den rasism som ständigt tar sig nya uttryck. Så länge ledningen lyckas med hästjobbet att hålla rent så kommer väljarna att vara partiet trogna. Frågan är om partiet överlever väljarna. Hur många interna stridigheter klarar partiet av? Hur många rasister klarar partiet att ta under sina vingar, för att sedan åter skicka ut i kylan så fort de visar sitt rätta ansikte? Hur länge räcker cementen man använder för att täppa till de sprickor som aldrig upphör att bildas? Hur länge orkar SD-toppen att ständigt vara på sin vakt för framtida hot?

SD är ett överlevarparti. Än så länge. SD är en bubbla som, förr eller senare, kommer att spricka, implodera, förgöras inifrån. Frågan är när väljarna kommer att stå utan parti.

Gustav Kasselstrand intervjuas inför styrelsemötet.

EDIT

Styrelsemötet har ägt rum. Hahne och Kasselstrand har uttalat sig om vad som avhandlades. Vilka som utesluts ur partiet kommer att offentliggöras under dagen.

Presskonferensen är försenad. Den kan följas via denna länk.

24 stycken har, enligt Richard Jomshof på presskonferensen, blivit kartlagda. 6-7 stycken har valt att själva lämna sina uppdrag, eftersom man funnit tydliga bevis på antisemitiska åsikter (bl a uttryckt sig positivt om Hitler) och ”dubbel-anslutning”, d v s medlemskap i både SDU och NU (Nordisk Ungdom). SDU ska också ha samarbetat med främlingsfientliga nätbloggen Fria Tider. SD väljer att inte offentliggöra namn på de 7 som idag har uteslutits. De namngivna är, än så länge, Gustav Kasselstrand och William Hahne. Eftersom Kasselstrand och Hahne fört ett medialt krig är det inte svårt att se att de utgör en del av de 7 uteslutna. De övriga, såväl uteslutna som de som avsagt sig sina uppdrag, väljer man att behandla internt tills vidare. SD har valt att skriftligen varna de företrädare som uppträtt olämpligt.

Det återstår att se hur partiet påverkas internt av denna politiskt historiska händelse. Att väljarna, än så länge, håller sig lojala i opinionen, är rimligt att anta. Däremot kan det mediala krig, inför öppen ridå, som utspelar sig just nu, komma att skada partiet internt. Det finns personer inom moderpartiet, men också i ungdomsförbundet, som står bakom Kasselstrand och Hahne. Vilka väljer att hänga med partitoppen, och då tvingas till att foga sig till deras spelregler, och vilka väljer att självmant lämna Sverigedemokraterna? Det är inga höga odds på att vi inom en snar framtid kommer att bevittna fler uppseendeväckande avslöjanden. Om det kan en spekulera i all oändlighet, men det tänker jag inte göra här eller nu.

Rasistiska och antirasistiska myter om "tiggeri"

I rasistmedia cirkulerar just nu en serie artiklar om det som kallas ”tiggande romer” som äger ett flertal bilar. Det beskrivs som det avgörande ”beviset” för att tiggeri är organiserat och att alla tiggare är lögnaktiga. 

Hur svarar antirasister oftast på dessa artiklar och ”avslöjanden”? Jo, genom tystnad eller genom att antyda att inget tiggeri är organiserat.

Det belyser ett problem som finns. Debatten har polariserats så att antingen är allt tiggeri organiserat eller så är inget tiggeri organiserat. Som om man som antirasist måste säga tvärtemot det rasister säger hela tiden.

Fattigdom och diskriminering generar en stark drivkraft hos människor. De som kan tar till vara på alla möjligheter till att få ett bättre liv. Här kan de tigga, därför åker de hit.

Sätten de åker hit på varierar. En del tar sig hit själv, men de flesta tar sig hit i bussar, i sällskap med andra, i någon väns bil eller liknande. Som i alla sådana sammanhang växer det upp en ny bransch med ”entreprenörer”, personer som fungerar som mellanhand. En del av ”mellanhänderna” är rötägg med kopplingar till organiserad brottslighet, andra vill göra en insats för att hjälpa folk och har ärliga avsikter. Romerna har ofta starka band till varandra som grupp och stöttar varandra, vilket stärker detta samarbete.

Därför är tiggeriet i Sverige varken organiserat eller oorganiserat. Folk reser i grupp. Folk får hjälp av personer på plats med kännedom om var det finns bra ställen att tigga på och får hjälp med skjuts och liknande (eller får betala dyrt för det).

Är det konstigt att det är så?Fattig

När svenskar emigrerade till USA hjälpte svenskarna varandra i USA.  Motiven varierade. Allt mellan personer som skapade företag och gav jobb och hjälp och bostad till svenskarna till rötägg som förde in emigranterna i maffian. (Chicagos berömda maffia som Al Capone ledde grundades av skandinaver.)

Alltid när rasister vill ge sig på någon folkgrupp skjuter de in sig på denna sorts formella och informella strukturer för att hjälpa varandra. Förbindelser mellan moskéer anses vara tecken på muslimska konspirationer. Judiska migranter ansågs vara konspiratörer av de nazistiska antisemiterna. Den kinesiska maffian och kinesiska sammanslutningar för att hjälpa varandra i östra USA, användes av rasister för att smutskasta alla kineser för 90 år sen och den mexikanska maffian och dess underjordiska smuggelorganisationer anses vara bevis för lömska mexikanska intriger idag.

När nazisterna tog makten på 1930-talet i Tyskland var en av deras första och främsta måltavlor tiggarna. Både inhemska tyska och diverse så kallade ”zigenska” tiggare, d v s romer, sinter och andra grupper.

Situationen i Tyskland 1933 var ganska lik dagens, för tiggarna. De var förföljda, bespottade och hatade. För att överleva hjälpte man varandra.

Nazisterna gjorde en stor sak i sin propaganda av upptäckter av ”organiserat tiggeri”. Poängen är att de inte hade fel. Det fanns, liksom idag, personer som agerade mellanhänder och tiggare hjälpte varandra.

Men nazisterna blåste upp detta och spred myten att ”ALLT” tiggeri var organiserat, att inga tiggare var fattiga och att tiggeriet på något sätt hotade samhället och kulturen och ingick i någon sorts konspiration mot tyskarna.

Under sommaren 1933 arresterade nazisterna, under Joseph Goebbels befäl, tiggarna i Tyskland. Goebbels gav order till massmedia hur de skulle skriva.  Tiggeriet skulle beskrivas som organiserat och alla tiggare som lata, arbetsskygga och asociala. Som svindlare som blivit rika på att tigga.

Överallt där det finns människor söker sig människor till andra människor. En del av människorna hjälper andra, utan egen vinning. En del andra är mer driftiga och ser en möjlighet att tjäna pengar genom att göra något för andra. (Det ser man t ex i flyktingförläggningar i Sverige där det finns personer som skaffar bil och skjutsar mot betalning, översätter eller öppnar små affärer och säljer mat.) En del av de som hjälper skor sig på andra och är inte trevliga människor, andra är underbara medmänniskor.

Det som skiljer en rasist från andra är att rasisten lyfter fram detta samarbete mellan människor för att misstänkliggöra hela folkgruppen.

Säg något rasistiskt!

Nämndemän har funnits i många hundra år. Vi som släktforskar hittar titeln i kyrkböcker och domböcker. Den som blev nämndeman var väletablerad i samhället, och åtnjöt omgivningens förtroende. När kommunfullmäktige sattes att ansvara för utnämningarna förvandlades systemet till att bli politiskt. Istället för att välja någon ur hela kommunens befolkning delade man helt enkelt upp posterna mellan sig, och lät partierna utse sina respektive representanter.

Det har fungerat sådär. En tråkig konsekvens är att kompetenta människor utan politisk bakgrund aldrig kommer i fråga. Systemet har därför sedan länge ifrågasatts.

Idag är det mer relevant än någonsin. Problemen med främst SD:s nämndemän har funnits en tid, men SD gör uppenbarligen inte tillräckligt för att komma tillrätta med dem. Varje nytt fall som dyker upp beskrivs som en enstaka företeelse man absolut inte kunnat förutse. Personerna ifråga har aldrig visat sådana tendenser tidigare. Ingen kunde veta. Gång på gång. Ändå måste man ställa sig frågan: Hur många av de som finns kvar därute har likadana åsikter, utan att vi känner till det?

För rättssäkerhetens skull så måste vi antingen ändra hela tillsättningssystemet, eller så kanske vi behöver genomföra samma sorts psykologintervjuer med kandidater som en del rekryteringsföretag eller chefstillsättare tillämpar. Det som händer i Sverige idag är helt ovärdigt en demokrati. Den som ska få sin sak prövad måste vara helt trygg i att bli rättvist bedömd.

Tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt vädjade till kommunerna att ändra tillsättningsförfarandet. Det har de inte gjort. Alltså behövs lagstiftning eller större ansvar från domstolarna.

SDfora
Klicka för större bild.

Vi som har följt SD:s anhängares reaktioner på både Expressens rapportering och Skavlans utfrågning vet att SD:s anhängare – i alla fall de som är aktiva på nätet – ingalunda ser något problem med mönstret i det som hänt. Jimmie Åkesson är inte ansvarig för att hans vice ordförande kallade invandrare för parasiter, eftersom det var länge sedan. De förtroendevalda i kommunerna kan inte alls veta att de personer de utnämner är rasister, menar man unisont.

Visst kan enstaka personer luras, men ärligt talat – ingen av de personer som framträtt – vare sig nämndemännen eller Jonas Åkerlund – framstår ju som särskilt kapabla till att skickligt dölja sina åsikter.

Så om inga bättre metoder står till buds:

Här är ett förslag till SD-representanter: Innan du utser någon till nämndeman, ordförande eller liknande: bjud ut hen på en öl, säg något rasistiskt och se om hen håller med.

Hint: Om hen gör det är det fel.

Kära Thoralf Alfsson!

Kära Thoralf Alfsson. Jag såg att du nämnde mig och min vän Sigvard Carlsson nyligen på din blogg. Du kallade mig godhetsapostel. Anledningen till inlägget var att du kritiserade den JO-anmälan mot Migrationsverket, som jag och Sigvard gjorde härförleden. Dina kommentarer har väckt en hel del tankar kring arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter, tankar jag vill dela med mig till dig.

En del flyktingar på Hälludden på norra Öland har nämligen berättat för mig och Sigvard och några andra vänner om den situation de har där. Den är inte bra.

Det finns mycket att berätta om Hälludden. Det här är inte platsen för det. Det viktiga är att flyktingarna hamnade i en situation där de känner sig hjälplösa, isolerade, nedtryckta, behandlade som en korsning mellan dagisbarn och fångar, utan någonstans att vända sig för att få hjälp och upprättelse. Vi kom dit, hörde deras berättelser om hur Hälludden misskötts och såg hur desperata de var. Så vi beslöt att hjälpa dem. Det har delvis fungerat, de har fått en bättre situation nu. Men det återstår en hel del att göra.

Du skriver:

Klagosången tycks vara oändlig över hur de får ”lida” på norra Öland. Undrar om de förväntat sig Sheraton eller Hilton när de kom till Sverige. Det mesta borde ju faktiskt vara mycket bra i förhållande till Syrien. För jag antar att det är flyktingar från just Syrien som klagar….

Ölandsbladet har idag två artiklar där bland annat ansvariga bemöter JO-anmälan. Under en av artiklarna finns följande läsarkommentar.

”Att komma från krigets Syrien och hamna på Hälludden ”helvetet” enl papperstidningen måste vara ett öde värre än döden. Stackars de Ölänningar som är fastboende på norra Öland och tvingas leva under dessa djävulska förhållanden som det tydligen är att bo på norra Öland, och de har ju inget alternativ heller då de har hus och hem som de ogärna flyttar från. Flyktingarna däremot har ju alltid alternativet att återvända hem och lämna helvetet på norra Öland.”

bön
Bön vid Hälludden, i det bönerum som först stängdes av föreståndaren och Migrationsverket men som öppnades igen efter JO-anmälan.

Thoralf: det som skedde var att flyktingarna kom till en kall och mörk plats vid världens ände. Väl där, innan de gick av bussen, sa tolken till dem att de inte fick berätta något för någon utomstående om förhållandena på förläggningen, för gör de det så kunde deras chanser till att få uppehållstillstånd äventyras. Sen går de ut ur bussen och möter en föreståndare som pratar till dem som vore de småbarn. Sen famlar de sig fram i det kompakta mörkret till matsalen första dagen och får oätlig skräpmat och gult vatten.

För min del anser jag att den svenska synen på demokrati och mänskliga rättigheter ska prägla arbetet med flyktingarna från dag ett.

Jag vet inte vilken syn du har på demokrati Thoralf. Min är, iallafall, den att det inte är demokrati att be folk hålla käft och vara nöjda med det de får eftersom de är ”gäster” här.

Det finns några flyktingar där som vågar stå upp mot auktoriteterna, trots att dessa påstår att om de klagar kanske de kastas ut ur landet igen. De ifrågasätter auktoriteterna. De kämpar för demokrati, i den meningen att de vill att de och de andra flyktingarna ska få göra sin röst hörd.

Jag vet inte vilken syn du har på demokrati Thoralf, men det låter som om dessa flyktingar har en bra idé om vad demokrati är för något.

Hälludden är inte den enda förläggningen med sådana problem. Jag hör skräckhistorier från hela landet. Bra första intryck de får, nysvenskarna. De flyr från diktatur till demokrati och det första de stöter på är en myndighet som struntar i deras problem, som inte lyssnar på dem, och personal som ber dem hålla käft.

Du som bekymrar dig över migrationspolitiken borde vara bekymrad över läget på landets flyktingförläggningar. Om det är bristande integration och problem med synen på demokrati du bekymrar dig över, så borde du kanske vara för saker som svenskundervisning för flyktingar, att skapa förutsättningar för oberoende kontrollmyndigheter eller att lyssna till flyktingarnas behov. En ny flyktingpolitik är inte något dyrt. Man kan få en sådan för en miljard.

Med tanke på att du anser det vara demokrati att hålla käft och vara nöjd så kanske det är du som behöver träffa några av flyktingarna på landets förläggningar. Jag tror att du kan lära dig en hel del om demokrati från dem. De flesta kommer hit för att de vill ta del av den svenska demokratin. Glöm aldrig det!

Sex somalier eller sex svenskar?

Rasistmedia gör stor sak av att de som begick våldtäkten på Finlandsfärjan ska ha varit somalier. Det påstås att det är helt suspekt att man inledningsvis skrev i finsk och svensk media att ”sex svenskar” begick våldtäkten.

Jag bara tar mig för pannan. Det är inget ovanligt att man i språket använder generaliseringar för att beskriva människors resor, eller vad människor gör i grupp. Inte heller är det ovanligt att dra till med en generalisering för att beskriva nationaliteten på en person.

Språkligt sett gjorde finnarna rätt som i sin media skrev sex svenskar.

Varför?

De reste med färjan som kom från Sverige, ju!
Så funkar språket.
Gör någon person någonting på en båt FRÅN Finland så skriver många automatiskt det var FINNAR.

Bild: Janne Karaste
Bild: Janne Karaste

Varför?

Lägg märke till att jag här ovan skrev att ”finnarna gjorde rätt som i sin media skrev…”. Jag har INGET bevis för att de journalister som skrev om de ”sex svenskarna” var finska medborgare, eller hur?
Men varför skrev jag att finska journalister skrev svenskar, när jag inte vet om det är svenskar?
DÄRFÖR skrev finnarna rätt och svensk media gjorde helt enligt praxis.

Jag bor i Köpingsvik, Öland. På somrarna är det MÄNGDER av människor här. De flesta är turister. På vintern är det oftast öde. Ibland händer det att jag lite ilsket klagar på ”de jäkla turisterna” som kör förbi med sina bilar, trots att det, med all säkerhet, är många ölandsbor som också kör bil. Inte förrän jag med säkerhet vet att det finns både ölänningar och turister i det sällskap jag ser framför mig skiljer jag mellan dem, inte före. På gott och ont gör vi alla så med språket, utan undantag.

Och givetvis skrev dansk media fel under hela 80-talet när de skrev om de fulla skåningar och svenskar som häktades i Danmark. HUR KUNDE DE VETA OM DET VAR SVENSKAR? Den som spydde ner dasset på en pub i Helsingör en gång var ju holländare (I know).
Språkligt är detta INGEN stor sak. Men om man är rasist, som skribenter på Nya Tider, kan man ju såklart välja att blåsa upp det.

Nu har media gått över till att skriva ”de sex männen”, vilket också är enligt praxis. TURISTER och besökande brukar beskrivas med sitt ursprung. Asylsökande och invandrare brukar benämnas ”männen” eller ”kvinnorna”.

Varför gör man så? Jo, den praxisen satte man på 1960- och 70-talen när man frångick tidigare praxis, vilken fram till dess innebar att etniciteten antecknades vid rapportering om brott.

Och varför slutade man med det?

Svaret är dels att man drog lärdom av vad nazisterna gjorde på 30-talet då det var ”juden gjorde” hit och ”juden gjorde” dit. Dessutom upptäckte man att det ökade hatet. Då var det inte ”somaliers” brottslighet som var på tapeten. 80-talets somalier var finnarna och rubriker om att ”finnen gjorde” ditten och ”finnen gjorde” datten cirkulerade vitt och brett och ökade rasismen mot finnarna. Finnarna kände sig, mycket riktigt, en aning utpekade som grupp.

Och nu diskuteras denna språkliga petitess vitt och brett och offrets lidande nämns knappt alls. Mycket sorgligt!

"Självmordsdrevet" mot SD-politikern

En sverigedemokrat, före detta nationaldemokrat, begick självmord häromdagen.

En tragedi för både honom och hans familj.

Men dessvärre också ett smaskigt köttben för offermentaliteten hos en del av SD:s företrädare och övriga anhängare, som rätt hänsynslöst kapitaliserat på händelsen sedan den började sprida sig. Därför gör vi också en analys.

Den rimligaste bakgrundsförklaringen av dem som publicerats finns förmodligen i Gunnar Sandelins text här:

Det har varit en lång kedja av händelser som avlöst varandra som bidrog till att NN tog sitt liv. Han började må dåligt i somras när Expressen / Resarchgruppen stämplade honom som rasist och vissa sajter följde efter. Han hade i sin ungdom haft kontakter inom vit-makt rörelsen, men lämnat det bakom sig för 20 år sedan.

Som näring drev han i sitt hem en aktivitetsgård med verksamhet för olika grupper […]. Detta levebröd försvann i stort när det blev klart att herrgården som gränsade till hans tomt skulle bli asylmottagning. Han ville också hyra ut odlingslotter på sin mark och bygga småskaliga bostäder där, men ingenting fungerade efter att han exponerats i media. Dessutom drabbades han av inbrott, varav ett i december tog honom särskilt hårt.

NN hade tidigare varit ordförande för SD i Båstad, men efter skriverierna blev han istället kassör och partiet blev utan lokal ordförande. Den 28 januari 2015 avsade han sig alla politiska uppdrag i samband med att det blev klart med asylboendet. Han ville istället försöka vända på steken och få ett kontrakt med Migrationsverket och/eller Bert Karlsson för att sysselsätta de asylsökande. Men ingen var intresserad.

 

Jan Sjunnesson, chefredaktör för SD-ägda Samtiden, delade denna länk.
Jan Sjunnesson, chefredaktör för SD-ägda Samtiden, delade denna länk.

Huruvida Researchgruppen skulle ha stämplat honom som rasist får vara obelagt. Vi har inte hittat detta. Däremot publicerades några intervjuer med honom i olika media, och det är fullt möjligt att dessa publiceringar kan ha bidragit, även om det var länge sedan.

Som en omedelbar konsekvens av dödsbudet skickade dock Hans Erling Jensen, SD-politiker i kommunfullmäktige Sjöbo, ett SMS till Henrik Johansson från Inte rasist men, där Henrik anklagades för mord. IRM har dock inte skrivit om NN mer än två gånger, i början av april, och då var det:

  1. En kort intervju med honom som representant för SD Båstad, efter att deras ordförande lagt upp en muslimhatfilm.
  2. En återgivning av en intervju som lokalpressen publicerat, där NN sagt att julen riskerar försvinna för att muslimer föder för många barn.

Totalt har alltså IRM såvitt vi kan bedöma ringt honom en enda gång, och det var i hans egenskap som politiker, direkt relaterat till deras verksamhet.

Men så här skriver Jensen på sin vägg:

”Här kommer så fakta som bekräftar min historia. Vuxenmobbingen som IRM stått för är fortfarande en viktig faktor. Henko och Co kan klippa och klistra så mycket de vill de kommer inte ifrån, att de är medskyldiga i denna tragedi – samt en del andra!”, ”För en liten stund sidan frågade jag Henrik Johansson på IRM, om han tyckte det var kul att vara ”mördare”! Via SMS. […] Men han vet ju, att jag syftar till hans karaktärsmord på NN. Han sa det själv, människan vars självmord han själv varit med att framkalla. Ändå menar ”detta som katten släpat in”, att jag, som politiker, inte kan skicka ett sådant SMS en fredag kväll! Om man inte som politiker kan konfrontera avskum som Henrik Johansson och hans släng, då har man inget att göra i politiken. Låter man sig styras av sånt skit, så borde man lämna sina politiska uppdrag direkt! Vad tror detta kryp att han är? Han har ringt och skrivit till mig och om mig på sin hat- blogg närhelst han ville under allt för lång tid tillsammans med sina slemmiga vänner. Alltid var det snedvriden lögn, som han absolut ville presentera! Vilket äckel som inte ens fattar när han förlorat – nu har han också förlorat hedern! […] DRA ÅT HELVETE – NI ÄR PRIMITIVARE ÄN ALLA ANDRA JAG MÖTT – NI SLÅR ÄVEN IS TERRORISTERNA PÅ DET PLAN! ´De vet trots allt inte bättre!”

Ur gruppen "Vi som stödjer SD!". Ett av många inlägg i SD-fora idag.
Ur gruppen ”Vi som stödjer SD!”. Ett av många inlägg i SD-fora idag.

SD har en, ska vi säga annorlunda ribba för svulstigt språk, när det gäller dem man väljer låta sig representeras av i kommunfullmäktige.

Övrig nationalistisk ”press” har hakat på:

  • Nyheter Idag skriver: ”Nu har den första sverigedemokraten tagit sitt liv efter ett mediedrev”
  • Fria Tider skriver: ”Tog sitt liv efter Expressens hetsjakt”
  • Avpixlat: ”Före detta SD-ordförande tog livet av sig efter hetsjakt”, och senare påstås att Jensen varit i kontakt med NNs anhöriga: ”Enligt dem hade NN sedan Expressens publicering i somras blivit utsatt för upprepade kampanjer från bloggen ”Interasistmen”, som anses stå nära den extrema vänstern, men den utlösande faktorn var det nya asylboendet.” Lite märkligt att inte Jensen själv skriver att han varit i kontakt med de anhöriga, utan istället säger sig fått sin info från Gunnar Sandelin.

Hur ser då Expressens ”hetsjakt” ut? Jo, om man går till denna artikel, och klickar några gånger på bilderna där, hittar man så småningom nedanstående text:

När Expressen träffar NN berättar han att han varit medlem i Sverigedemokraterna i fyra år. Han hade då sedan 2002 varit medlem i Nationaldemokraterna – något som han fortsatte med parallellt med SD-medlemskapet i ett par år.
Det var ingen som tyckte att det var konstigt att du var dubbelansluten till både SD och ND?
– Nej, det var ingen som ifrågasatte. Jag vet inte om det är någon som vet det heller, men ni har ju fått reda på det, säger NN.
Han skriver inte under på SD-ledningens beskrivning av ND som ”kryptonazistiska”.
– Jag vet inte vad det ska vara bra för? Vissa kan väl kalla det att kasta sten i glashus.
NN tycker också att SD kan tuffa till sig.
– De har blivit lite för politiskt korrekta i vissa sammanhang, säger NN om SD och tillägger:
– I invandringspolitiken behöver de inte rätta sig i ledet mer.

Detta är allt Expressen skrivit om honom någonsin, enligt vad vi hittat.

Det är självklart att alla självmord är tragedier, oavsett orsak.

Men det är också nödvändigt i en demokrati att granska makten. NN har inte varit utsatt för något extraordinärt drev. Han har som politiker ställt upp i intervjuer, till synes helt frivilligt. Att svaren kanske inte var helt genomtänkta kan knappast vare sig Expressen eller IRM klandras för.

Om detta ska kallas för hatkampanj och förföljelse måste man fråga sig hur Jensen med flera anser att en demokrati egentligen ska fungera.

Pegida i Sverige?

Galleristen Henrik Rönnquist i Malmö arrangerade en manifestation, måndagen den 9:e februari, 2015. Den är uppenbart inspirerad av liknande företeelser i Dresden, Tyskland, där det återuppstått marscher under hösten och vintern 2014 efter samma modell av högerextremist-marscher i samma stad.
Henrik Rönnquist uttalar sig om anledningarna såhär i TV4-Nyheterna:

Alla är ju välkomna.
Det handlar inte om partier eller grupper, ålder eller bakgrund, eller nånting.
Det här handlar ju om islamiseringen.
[…] Pegidas färg – ingen rasism, inte högerextrem.
Sen får ju folk tro vad de vill.
Men det är inte sant.
Det handlar om våra värdegrunder, våra traditioner.
Men jag och många med mig ser att det sker en islamisering av Sverige, en smygislamisering.

Se videoklippet på TV4-Nyheterna

Motargument vill be alla läsare om en liten tjänst. Kan ni läsa om samma uttalande, men byt ut ordet ”islamisering” mot något annat ord eller begrepp. Känn efter, och bedöm själva: bör Henrik Rönnquists motiv bakom manifestationen kanske anses vara rasistiskt eller högerextremt om ni, exempelvis, skulle välja ordet ”judefiering” eller begreppet ”katolsk expansion” istället?

Kan någon förklara exakt vilken värdegrund, eller vilka traditioner, som Henrik Rönnquist hänvisar till i sitt uttalande?
Kan någon tro att det inte skulle ligga någon rasistisk åsikt alls bakom att göra en manifestation mot den påstådda ”islamiseringen”?
Henrik Rönnquist säger att alla är välkomna i PEGIDA. Vän av ordning undrar om verkligen ALLA är välkomna?

Bilagor:

Svenska Kyrkan i Malmö uttalar sig om hot mot dem inför måndagkvällen.

Se även Bildspel från Sydsvenskan.se

Lästips: 1961: katolikerna. 2013: muslimerna

Vem firade terrorn med tårta?

Debattören Mona Walter har på sin Facebook-sida beskrivit en grupp som hon hävdade firade terrordådet i Frankrike med tårta så här: ”Igår lördag har det på Nordstan i Göteborg, delats ut tårta och godis av de Islamska missionärerna. På stora skyltar bredvid stod det Gud är kärlek. Dessa Islamska förespråkare har varit glada och firat riktigt friskt.”

Mona Walter frågar sig själv om anledningen till varför “dessa islamska förespråkare” har varit glada och firat. Hon besvarar frågan själv genom att konstatera att anledningen till firandet var det ”lyckade attentatet mot Charlie Hebdo i Paris” och påstod att missionärerna sagt till förbipasserande muslimer att fortsätta fira terrordådet. Hon skriver vidare att alla svenskar, och förbipasserande, som inte hade en aning om syftet med firandet mot satirtidningen i Paris, också omedvetet firade attentatet. Alla svenskar och andra förbipasserande har alltså i helgen varit med och firat ett lyckat attentat, ett firande som pågått mitt i Göteborg.

Hon menar vidare att svenskar ska inte lita på muslimer eftersom det ”i varje troende muslim finns en mycket stor portion Muhammed” med ”en vilja att följa i hans fotspår och imitera hans handlingar”, vilka hon menar är terror.

jaafarVår grupp, som består av shia-muslimer, startade firandet av profeten Mohammeds födelsedag i Brunnsparken 10 januari. Vi delade ut tårtbitar och godis och vi bjöd på juice, kaffe och trevliga samtal om att terrorister inte representerar islam och att man inte ska generalisera mot alla muslimer utifrån vad enskilda individer gör. Under tältet som rests i Brunnsparken fanns det en bricka med ljus på och en lapp där det stod ”Je suis Charlie” och en annan med ”Tänd ett ljus mot terror”.

På det första inlägget på sin Facebook-sida beskrev Mona Walter tydligt vår grupp som hon påstod firade terrordådet i Frankrike. Noggrant beskrev hon vad vi gjorde, dock utan att ta med vår antiterror-inställning.

Efter att Metros Viralgranskaren skrivit om det i en artikel, där vi deltagare förklarade, och bevisade med bilder, vad vi hållit på med och vad vår avsikt med firandet hade varit, så skrev en arg Mona Walter ett svar på sin Facebook-sida där hon menade en ”annan grupp” som stod i Nordstan i Femman-huset och inte i Brunnsparken. Hon hotade med att anmäla författaren av artikeln på Metro, eftersom hon menade att den var falsk.

Det som inte Mona, eller hennes “100% säkra källor”, vet var att firandet startade i Brunnsparken. Bara efter en halvtimme i Brunnsparken så gick vi in till Nordstan och ställde oss i Femman-huset, där vi fortsatte firandet av profetens födelsedag.

Utöver vår grupp så fanns det visserligen en annan grupp muslimer, tillhörande den salafistiska sekten, inne i Nordstan. Denna grupp bedrev missionsverksamhet för islam. Gruppens ledare tog starkt avstånd från Mona Walters beskrivning av dem och han berättade att inget av anklagelserna stämde överhuvudtaget. Mannen jag pratade med var bestämd och berättade, för övrigt, att det är strängt förbjudet att fira någons födelsedag inom ramarna för deras tro, och att de inte firade något attentat med varken tårta eller godis.

Jaafar2Det vi nu kan konstatera är att inte någonting i Mona Walters beskrivning passar in i den salafistiska gruppen som också var ute när vi var och firade profetens födelsedag.

Om vi granskar Mona Walters beskrivning så ser det ut så här: en grupp firade friskt och var glada, delade ut tårtbitar och godis och hade stora skyltar med islamiska motiv. Denna grupp befann sig i Femman-huset. Mona Walter beskrev vår grupp och spred påståenden om varför vi firade för att utnyttja tillfället att sprida sitt hat till sina inskränkta följare. Men vi har bildbevis från den dagen, med bilder från Brunnsparken och även inifrån Nordstan vid Femman-huset. Inget i det hon skrivit stämmer.

Att förtala en grupp människor med viss religiös tillhörighet, redan hårt drabbad av diskriminering och misstänkliggörande ute i samhället, för att ha firat terrordådet mot oskyldiga människor, är djupt oansvarigt och mycket farligt för de drabbade. Gör Mona Walter det?

När en grupp unga muslimer, i själva verket, firade en helig persons födelsedag samtidigt som de sympatiserade med de drabbade och tog avstånd från all sorts övergrepp och terror, så kommer sådana falska anklagelser inte att gynna någon. Det bidrar endast till utökad islamofobi i Sverige och i övriga Europa. Vi ska inte behöva bli förtryckta av högerextremister.

Tack och lov att vi har bildbevis som visar sanningen så som den var den dagen vi firade profeten Muhammeds födelsedag. 

Skribenter:

Jaafar Al-Jabiri, Centerpolitiker, skribent på MellanÖsternbladet (MÖB) och aktiv motståndare av extremism och islamofobi.

Susanna Ali Al-Mousawi, journaliststudent på Bona Folkhögskola. Debattör och driver en blogg om politik och samhället i övrigt.

En flyktingförläggning ute i skogen

De kom med buss till flyktingförläggningen i mörkaste Norrland en kall vinterdag. De hade undsluppit krigets fasor nyligen och skulle nu få sin fristad i Sverige. ”Bra”, tänkte de, ”då kan vi hjälpa till, arbeta i industrier eller i skog och mark och bidra till Sveriges självständighet och frihet”. De trodde de skulle någon annanstans. Väl framme såg de att de var i ett läger. Där fick de veta att de inte skulle göra någonting. Kanske hugga lite ved på sin höjd. De som redan bodde där led av overksamhet.

Norska ungdomar i Leksand, flyktingar från ett krig.

De blev oroliga av kölden, mörkret och vintern och av tanken på att sitta isolerade ute i ingenstans. De protesterade. Satte sig ner och försökte strejka.

De ville få vapenträning eller kunna arbeta i industrin, de trodde inte att Sverige skulle skicka dem ut i obygden där de skulle gå overksamma…

Nazisterna och de konservativa i Sverige gjorde en stor sak av protesterna. ”Tänk så otacksamma de där flyende f.d. stridande norska, franska och engelska soldaterna är. istället för att dö på slagfältet får de en fristad i Sverige. Men, ja, de får finna sig i att vi placerar dem där. De ska för övrigt inte gnälla, det är ett skogshuggarläger. Hundratals svenska ungdomar har huggit ved, vintrarna igenom i minus 30 grader. Det som varit gott för dem är gott nog åt flyktingarna.”

En del andra skrev ungefär så här:

Men det människorna i bussen utanför flyktingförläggningen sannolikt inte tänker på just nu är att vi lever i en hård värld, även i det välmående Sverige. Generositeten riskerar att sättas på undantag, också bland de beslutsfattare som tills nu stått för en human och generös flyktingpolitik om kraven blir för höga. Någon borde upplysa dem om det.

Jo. Även flyktingarna från krigets fasor under andra världskriget protesterade ibland då de tvingades vara overksamma ute i obygden. 1940-talets svenska historia är full av berättelser om allierade soldater som led av overksamheten. Det ingick nämligen då i den svenska strategin, att placera flyktingarna ute i obygden, i ingenstans. Där var de inte i vägen och man kunde säga till nazisterna i Berlin att flyktingarna inte gjorde någonting alls.

Var det otacksamt av de allierade soldaterna att protestera? Kanske det. Eller så var det så att de ville försöka göra mer för Sverige och trodde de skulle få bidra direkt när de kom, men de hamnade ute i kylan och mörkret.

Just nu tvingas staten placera flyktingarna från Syrien och Afrika långt bort, ute i obygden, för att man helt enkelt inte har råd eller plats att ha dem nån annanstans. Om vi behandlar flyktingar så, får det konsekvenser, är det så konstigt?

Detta och mycket mer bör ni fundera på, innan ni dömer flyktingar som protesterar mot att placeras ut i Jämtland. En vän till mig som själv varit flykting kommenterade händelserna i Grytan, i Jämtland så här:

Det är naturligtvis sjukt att man kommer från krigets ruiner där städer förvandlades till aska och att plötsligt klaga på det goda man ger i Sverige.
Men hade man kommit välmående under normala omständigheter, så skulle man aldrig agera så. Ni som tycker att en flykting från kriget är samma sak som en turist som ska gå runt och bli fascinerad av is, snö och skog är ute och cyklar. Ni som tycker att man ska bli glad av något vackert man ser runt om kring sig eller någon godhet man får – har fel. Man är inne i sin alldeles egna universums svarta hål.
Hela livet rasar ned och ingenting är bra, ingenting är rätt och ingenting är vackert.Man står inför krav och press för att acceptera att man måste börja ett nytt liv. Man gör motstånd på ibland sjukliga sätt då man plötsligt förstår att allt man hade är borta… för alltid.

Det goda man får i Sverige ser man som andras människors försök att trösta en… en del använder sin röst och förklarar sin smärta genom att säga att ingenting räcker till.

Det som man förlorat kan aldrig ersättas och det finns ingen tröst för det.

Många krigsflyktingar går genom den här processen.

En del blir bara tysta och stumma.

Skydd för synagogor och moskéer

Attentaten mot landets moskéer blir fler och fler. Det är orimligt att grupper som utsätts för hatbrott, som muslimer, själva ska behöva ta bördan och själva bekosta skyddet för sina samlingslokaler. Därför bör det allmänna gå in med resurser för att skydda de som attackeras.

Sverige har, traditionellt sett, varit generöst med att ge bidrag till ideella föreningar. Också religiösa samfund får pengar genom, exempelvis,  Nämnden för statligt stöd för trossamfund. Men bidragssverige har aldrig varit anpassat för att skydda de som utsatts för hatbrott. Det är ganska absurt.

De judiska församlingarna

Judiska församlingar har fått en del stöd för skydd mot antisemitiska hatbrott. Men det de fått har varit alldeles för lite.

Församlingarna har, till större delen, fått finansiera skyddet själva och mellan 20 och 30% av deras budgetar har gått åt till skydd och till att betala bevakningsbolag. Runt 2005 räknade man med att de totalt betalade 5 miljoner kronor för skydd, vilket de helt och hållet fick ta ur egen ficka. Denna summa utgjorde 25% av deras budgetar.

I flera år har man efterlyst större stöd för skydd från staten. Speciellt i samband med debatten om hatbrotten i Malmö har man rest detta krav, men det dröjde till 2011 innan något hände.

2012 fick de 4 miljoner kronor, och 2014 fick de 2 miljoner. Detta välkomnades givetvis av de judiska församlingarna. Att det är för lite vet alla. Av någon anledning ges stödet år för år, inte kontinuerligt, som de  judiska församlingarna önskar. Och de behöver mer skydd och stöd än detta. Idag bevakas judiska begravningsplatser och synagogor ideellt av judiska volontärer. Ska det verkligen vara så?

Polisen bevakar synagogorna och judiska skolor och förskolor  extra. Men också här har man efterlyst mer arbete, framför allt för att koordinera arbetet med att skydda församlingarna mot hatbrott i hela Sverige.

För lite, för sent och för okoordinerat. Så skulle man kunna sammanfatta statens inställning till synagogornas säkerhet.

De muslimska församlingarna

Det är bra att judiska församlingar har fått hjälp med att skydda sig, även om det är för sent och för lite. Men hur kan det komma sig att enbart judiska församlingar fått stöd för skydd av regeringen? Egentligen är det helt absurt. Vi lever i en miljö med ett ökande muslimhat och stora attentat mot moskéer har utförts för i Sverige. I Malmö brann moskeerna för bara ett dussin år sen. På något sätt gick detta regeringarna helt förbi.

Några motsvarande bidrag för muslimska församlingars säkerhet har vi inte sett, trots hat och hot och moskébränder i 20 år nu. Och polisens arbete med muslimska församlingars säkerhet är mer än otillräckligt.

Nu blir det möjligt från och med i år att söka bidrag för skydd av alla trossamfund, men de summor det rör sig om är löjligt låga. Tre miljoner kronor är vad regeringen vill att trossamfunden ska dela på. Detta är absurt lite.

Vad som behövs är ett samordnat grepp för att skydda trossamfunden. Det behövs kontaktpersoner inom polisen. En avdelning i rikspolisstyrelsen som koordinerar patrullerande och skyddsåtgärder. Det behövs stora statliga stöd kontinuerligt, och inte på årsbasis, för att skydda samfunden, såväl de judiska som de muslimska. Inte kaffepengar: nån miljon hit och dit. Det behövs tiotals miljoner.

Det tog decennier för regeringen att vakna upp och börja ge lite stöd för synagogornas säkerhet, ska det ta decennier för dem att vakna upp och inse att moskéerna också behöver stöd och skydd? Och när tar man ett helhetsgrepp på situationen och ger de summor som behövs?