Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.
Artiklar, Myter

Är islam kvinnoförtryckande?

— Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad — ni är alla av samma rot och skall lönas på samma sätt.

(Sura 3:195)

Kvinnan inom Islam är en brännhet fråga och ett slagträ i debatten om den så kallade islamiseringen. Hon är så pass viktig att Sverigedemokraterna och counterjihadrörelsen gjort det till sin hjärtefråga att sprida ut myter om islams påstådda kvinnoförtryck. Det finns tydliga mönster mellan myterna och dessa organisationers övriga politiska agenda.
Eid in the SquareAtt påstå sig försvara kvinnans rättigheter för att få tillfälle att bedriva smutskastning mot en religion och dess utövare är ett gammalt beprövat trick. Ett trick som används i flera frågor, till exempel påstå sig stå för mjuka värden för att få chans att genomföra en dold agenda. SD:s utsaga om deras ‘hjälper fler i närområdet’ är ett sådant trick. De driver sådana frågor för att med hjälp utav det stoppa invandringen till Sverige. Samma med frågan om kvinnoförtrycket inom Islam.

Vad är själva myten?

Islam är en kvinnoförtryckande religion, skriver, säger, talar och debatterar bland annat Sverigedemokraterna och deras anhängare på internet. För att kunna uttala sig behöver man bena ut vad Islam har för kvinnosyn och om kvinnoförtrycket stämmer. Till min hjälp kommer jag ha flera olika källor. Givetvis kommer jag att använda mig av Koranen, den heliga boken som muslimer följer. Jag har använt en svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström. En annan källa som jag använder mig utav är ”99 frågor om Islam”, en bok som är sammanställning av frågor som lärare och forskare vid den religionshistoriska avdelningen på Lunds universitet möter från allmänheten.

Koranversen i inledningen kommer från Tredje Suran, men de flesta referenser som finns om kvinnan inom Islam finns i Sura fyra som heter AN-NISÂ som betyder kvinnor. Koranversen ovan tog jag för att illustrera Guds (Allahs) generella syn på kvinnor och män — de kommer från samma rot och skall lönas på samma sätt. Detta att jämföra med Bibeln där kvinnan kommer från mannens revben och där hon per definition är en del av mannen, inte egen utan en del. Koranen säger att mannen och kvinnan kommer från samma rot, att de är egna men också samma.

Hur ska vi reda ut kvinnosynen inom Islam?

För att kunna diskutera måste vi först sära på två olika saker. Dels på vad Islam lär ut och dels på vad Muslimer gör (Islam.se). Detta är två väsentliga skillnader som är relevant i alla sammanhang. Om vi ska tala om kvinnosynen inom kristendomen måste vi gå till ursprunget, bibeln, för att se vad kristendomen lär ut. Inte låta patriarkala uttryck från kristna utövare bestämma vad svaret ska bli. På samma sätt måste vi förhålla oss till Islam. Vad lär Islam ut? Självklart finns det ett kvinnoförtryck i och med de patriarkala strukturerna, men patriarkatet är internationell och mångkulturell och inte något särskilt för muslimer.

Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då andra kvinnor som är tillåtna för er till hustrur — två eller tre eller fyra; men begränsa er till en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika.

(Sura 4:3)

Detta är en vers som kan tolkas som att det är okej att ta sig flera fruar, detta är också en del av mytbildningen av kvinnosynen inom Islam, att männen har rätt till flera fruar. Vad som står är snarare att män får, om det nu är så att de inte kan behandla de faderlösa barnen som sina egna, ta kvinnan till sin hustru och göra barnen till sin son och dotter. Fortfarande är det så att kvinnan, på grund av patriarkatet, måste flytta in till en annan man när deras äkta makar dör för att det bara är män som sitter på jobben. Detta fanns då och finns fortfarande idag. Islam säger då att detta går för sig och att det är extra viktigt att barn blir behandlade rättvist. Om nu inte det går kan mannen gifta sig med kvinnan och ta till sig hennes barn.

Kvinnor inom Islam har, enligt Koranen (Sura 4:7) rättigheter att ärva. Män har rätt till en andel och kvinnan har rätt till sin andel. Detta tyder också på att kvinnan inte är så underdånig männen som myterna vill göra det gällande. Wikipedia skriver om könsroller inom Islam och jämför det värderingsmässigt med värdekonservatismen inom kristendomen där kvinnan har hand om familjen medan mannen är försörjaren. Detta är inte helt olikt Sverigedemokraternas egen familjepolitik och de förslag som läggs fram om föräldraförsäkringen där de starkt bidrar till att fler kvinnor kommer att låsas fast i köket.

Kvinnan inom Islam är lika mycket värd som männen — med både rättigheter och skyldigheter att ta hänsyn till. Det finns å andra sidan mäktiga personer som vill göra det gällande att så inte är fallet och påtvingar människor till handlingar som inte är förenligt med Islams kvinnosyn. Kulturella avvikelser och en för Koranen och islam främmande kvinnosyn påverkar kvinnan negativt (Islam.se). Det patriarkala samhället förtrycker kvinnan ur olika skepnader. Det är inte Islams syn på kvinnan — med bl.a. hedersmord, könsstympning och tvångsäktenskap. Det är utövande av makt och inget som är förenligt med Islam. Skillnaderna (vad vi gör och vad som står) är viktigt för att knäcka myterna som rasisterna försöker sprida.

Jämförelser med Bibelns uttolkare

Precis som Bibeln innehåller Koranen en strikt patriarkal idévärld där alla råd, alla visdomsord och alla uppmaningar är förankrade ut ifrån ett manligt perspektiv. Råden som ges är hur mannen ska förhålla sig till sin hustru och precis som i Bibeln förespråkar också koranen en tillbakadragen hustru som bejakar och bevarar familjelivet. Detta är inget märkligare än att vi än idag kan se det som politisk idé hos flera starka konservativa partier i Europa. I Sverige har vi Sverigedemokraterna som försöker bedriva en konservativ värdestyrd politik som bygger på gamla bibliska förhållningsregler. Inte många anklagar SD och alla deras anhängare för att hata kvinnor.

Islam har ingen märkligare kvinnosyn är den gängse kristna bilden. Det är inte de religiösa böckerna som är problemet. Ska vi ta itu med kvinnoförtrycket måste vi agera där den är som störst — i den patriarkala världsordningen.

/David Sällström — Antirasist.

Källor:
Koranens budskap, Tolkning från arabiskan, Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag AB, Stockholm (år 2000).
99 Frågor om Islam, redaktör Jan Hjärpe.
http://islam.se/kvinnosyn
Om könsroller inom islam – wikipedia

Krönikor, Myter

En släktforskning i förföljelse

Den här delen av min släktforskning är ganska talande. Vid detta tillfälle satt tre av mina anfäder på Långholmen samtidigt. Vid det tillfället hade de inte något släktskap. Dömda för småbrott, men framförallt för att de var romer. Vid ett tillfälle i slutet av 1800-talet satt en hel familj (mina släktingar) inspärrade. Barn, vuxna och gamlingar (den yngsta var två år). Lösdriveri.

Det är samhället som dömt romer till kriminalitet, genom att misstänkliggöra dem och skapa myter kring dem. Det är majoritetssamhällets nedärvda fördomar om eventuell kriminalitet som är problemet, inte romerna. Tvångssterilisering, ghetton, förföljelse och fängelsestraff bara för att man uppehållit sig på fel plats skapar en misstro från romerna mot myndigheterna.

Lösdriverilagstiftningen gjorde det i början av 1900-talet tillåtet för kommunerna att fördriva romerna efter tre veckor på samma plats. Samtidigt blev det kriminellt att vandra längs vägarna.Text

 

Damned if you do, damned if you don’t!

Hur skulle då barnen kunna börja i en ny skola? Om de ändå blev tvungna att flytta efter tre veckor? Det var först på 60-talet och med hjälp av systrarna Taikon som romska barn fick rätt att gå i skolan. Vi steriliserades, blev misshandlade (Jönköpingskravallerna), förföljda, bespottade och stämplade. Vissa vågade inte säga att de var romer, än mindre prata sitt eget språk, av rädsla att barnavårdsbyrån skulle ta barnen eller sterilisera en.

En kvinna som steriliserades blev tvångsaborterad, i sjunde månaden.

Än idag har man svårt att få lägenhet, hjälp av myndigheter, blir bespottad och misstänkliggjord på grund av sin etnicitet. Och nu senast; register.

Det är majoritetssamhället som är problemet, inte romerna. Tänk om folk vågade ha lite självdistans och se på sina egna fördomar för en gångs skull. Om människor pekar på dig, spottar på dig och behandlar dig som en kriminell ända sedan du föds. om du blir exkluderad från majoritetssamhället gång efter annan under din uppväxt; då blir inte steget lika långt från att ge efter på de förväntningar omgivningen har på dig.

Jag har aldrig gått mot röd gubbe. Bara en passus.

Bensinstationer, mataffärer, hyresbolag, sjukvård och så vidare. Listan kan göras lång.
Romerna är inte överrepresenterade i hatbrottslagstiftningen, däremot ser man intressant statistik över denna grupp som avviker från det normala.

Brottet begås ofta i det offentliga rummet och man misstänker att mörkertalet är större än i de övriga grupperna. Detta på grund av att romer är så vana vid hatbrott, sedan generationer tillbaka. Man anmäler inte och det är en av de utmaningar vi har när det gäller att integrera romer i det svenska samhället. Man anmäler inte för att man inte litar på myndigheter. Efter det här funderar jag på om inte mörkertalet kommer att växa ännu mer?

En snabbskola för dig som inte vet vad en rom är:

Romerna är ett folk, enligt senaste forskningen ett folk från norra Indien, en krigarkast, en armé, som vandrade ut från norra Indien för ungefär 1000 år sedan. Sedan dess har de levt i exil var de än har kommit i världen. De har inget eget land.

Register

I nästan varje land de kommit till har de utsatts för omfattande diskriminering och förföljelse. De har utsatts för förintelse och massmord. I Sverige bor tiotusentals romer varav många har befunnit sig här sedan 1500-talet. Taikons kom hit på 1800-talet.

Än idag utsätts vissa för diskriminering. Innan man fäller domar om att romer inte vill integreras, får man ta en titt på vad de utsatts för. För även om man vill har det inte gått. Utan skolgång, inget jobb. Utan jobb, dålig ekonomi, dålig ekonomi, socialt utanförskap.

TÄNK Svenska folket!! Använd de små grå istället för att hoppa till rasbiologiska förklaringar, som blev överbevisade redan på 30-talet!

Artikeln är skriven av en romsk kvinna som vill vara anonym (reds. anmärkning)

 

Krönikor

Så fungerar det: rasifiering

Gästinlägg från Politifonen.

romifiering

Fria Tider är av något skäl extremt måna om att beskriva romer som ett kriminellt och diskrimineringsförtjänt släkte. Vad det beror på framgår inte i deras artiklar men det är tydligt att det är mycket, mycket viktigt för dem. De pekar på en överrepresentation i brottsstatistik som redovisats av någon professor.

Vad de gör kallas för rasifiering. Det är antagligen inte någon som bestrider att romer är överrepresenterade i brottslighet. Det är bara det att Fria Tider gör sak av att inte erbjuda någon evidensbaserad förklaring till överrepresentationen. Istället beskriver de romskheten som förknippad med och determinerande för brottsbenägenhet. De blir i Fria Tiders diskurs till en ras, en annan typ av människa än den tilltänkta läsaren.

Indirekt framgår det att Fria Tider räknar med att publiken är fördomsfull mot romer, annars hade inte utelämnandet av problematisering och evidensbaserade förklaringsmodeller kunnat vara verksamt. Idén är att publikens fördomar ska fylla ut det tomrummet och det är knappast som att Fria Tider är omedvetna om vilken typ av fördomar deras läsare har. Deras publicistik är rätt igenom profilerad mot en rasistisk och främlingsfientlig läsarkrets.

Man kan genomföra en liknande operation med avseende på kön. Mer än nittiofem procent av alla våldtäkter förövas av män. Det är en överrepresentation som är otroligt stor. Vad kan vi anta att det säger om personerna bakom Fria Tider, vilka är män? Grundaren är dessutom en relativt ung man, och unga män är absolut mest överrepresenterade i kategorierna vålds- och sexualbrott.

Min mening är att överrepresentation inte nödvändigtvis säger något om gruppen i sig. Faktorerna man väljer att göra urvalet med präglar starkt den överrepresentation man därigenom producerar. Resultatet är alltså i hög grad godtyckligt, en följd av den undersökandes egna värderingar. I vetenskapliga sammanhang vinnlägger man sig normalt om att noga motivera dessa.

Det är vad som skiljer professorn Fria Tider åberopar från Fria Tider själva. Fria Tider överlåter till läsarnas fördomar att utföra den viktiga operationen i verklighetsbeskrivandet, nämligen sammanställandet av en förklaring till de data man framställt.

Att gå till väga på det här viset för att producera en berättelse man vet tilltalar sin publik och samtidigt reproducerar de värderingar och fördomar man gynnas av eller vill stärka är vanligt. Det är dock särskilt förkastligt att ägna sig åt avhumaniserande och rasism, något som historien har lärt oss andra är ett försteg till sådana fenomen som folkmord och etnisk rensning.

Det är på grund av tillvägagångssätt som det ovan redovisade som sverigedemokraterna blir kallade för rasister. Man kan diskutera hur befogat det är och om det behövs nya begrepp för rasifieringen av personer av en bekännelse eller annan. Rasifieringens generella förkastlighet är åtminstone uppenbar för varje empatisk och rationell människa.

Bilden kommer från massmedia och har varit föremål för stark kritik av skäl som härvid torde framgått.

//Elwa Ninpo – Politifonen

Artiklar

In memoriam

Dessa personer är några av de som har mördats eller misshandlats till döds av nazister/rasister/högerextremister under de senaste decennierna i Sverige:

Because I love you...........(EXPLORE)
– 35-årig man huggs ihjäl av 20-årig nazist, Eskilstuna, 31 juli 1983.

– Åke Nord, Stockholm, 8 november 1983. En av de två som döms var medlem i Nordiska Rikspartiet.

– Ludwig Buchwald, Göteborg, 29 oktober 1985. Den som döms var medlem i Nordiska Rikspartiet.

– Ronny Landin, Nynäshamn, 20 juni 1986.

– El Moustafa Ennadja, turist mördas i Lund, 20 januari 1990.

– Kent Antonsson, Göteborg, 12 augusti 1990. Den som döms för mordet, kommer straffas även 1995.

– Hayan Altrn, Uddevalla, juli 1991. Tre nazister döms.

– Jimmy Ranjbar, Stockholm, 8 november 1991.

– Tommy Månsson, Linköping, 14 augusti 1992. Två nazister döms.

– Mikael Hogg, Nödinge, 30 april 1993. Tre nazister döms.

– Anders Gustafsson, Stockholm, 1 januari 1995.

– Peter Karlsson, Västerås, 11 mars 1995.

– Lars Hellberg, Avesta, 13 april 1995.

– Tony Boija, Borlänge, 29 april 1995.

– Sven-Peter Pettersson, Malmö, 3 juni 1995.

– Per Skogsberg, Göteborg, 7 juni 1995. Den som döms för brottet dömdes även 1990.

– Lars Enmark, Skellefteå, 25 juni 1995.

– John Hron, Kungälv, 16 augusti 1995. Två av de fyra som misshandlade honom döms.

– Gerard Gbeyo, Klippan, 9 september 1995.

– en man från Algeriet mördas av två som säger sig vara nazister och satanister, Göteborg, 23 juli 1997.

– Björn Söderberg, Stockholm, 12 oktober 1999. Tre nazister döms.

– Salih Uzel, Skogås, 31 december 1999. En nazist döms till fängelse.

– En man dödas med knivhugg, Norrköping, 9 april 2000. En nazist döms.

– Lennart Landin dödas och 7 skadas, Åkeshov, 19 maj 2003.

– Kooros Effatian, Malmö, 13 juni 2003.

– Firas Al-Shariah, Malmö, 28 juli 2003.

– 46-åring dödas, Göteborg, 2 februari 2004. En nazist som dömdes för mord 1995 döms för detta mord.

– En man dödas med knivhugg, Växjö, 28 februari 2004. En nazist döms.

– 15-åring misshandlas till döds, Stockholm, 15 januari 2005.

– 55-åring misshandlas till döds, Upplands Väsby, 17 juni 2007. Två med koppling till Nationalsocialistisk Front döms.

– Kvinna och hennes dotter huggs till döds, Surahammar, 27 mars 2008. En nazist döms.

– 19-åring mördas, Lidköping, 17 maj 2008. Både gärningsman och offer var kända rasister på orten.

– Trez West Persson, Malmö, 10 oktober 2009.

– Joakim Karlsson, Vallentuna, 22 september 2012.

– 3 dödas och en skadas av svärdshugg på en skola, Trollhättan, 22 oktober 2015.

Artiklar

Ingrid Carlqvists hudfärgsfundamentalism

Gästinlägg från Politifonen.

1378273_10151705651432794_652166475_n

Ingrid Carlqvist är en märklig, märklig person.

Hon är inte rasist, men rasifierar vilt när hon ser en möjlighet till det. Se till exempel den skärmdumpade kommentaren ovan.

Hon undviker att erkänna det välkända förhållandet att konstruerad korrelation inte säger något om kausalitet. Det vore intressant att få veta mer om hennes spekulationer. Framförallt om hon menar att hennes egen agenda och politiska tillhörighet är en genetisk produkt, snarare än ett rationellt val.

Det är uppenbart att hon inte tänkt igenom vad hon skrivit. För svenska förhållanden kanske det finns någon slags samvariation mellan brottsbenägenhet och hudfärg eller härkomst, åtminstone om man begränsar sitt statistiska underlag på något lömskt sätt. Det kanske också gäller för andra västländer. Däremot kan det knappast säga något om statistiska relationer mellan hudfärg och brottsbenägenhet i sig, eftersom underlaget är begränsat på så vis. Det tillkommer såklart att hon skriver att hudfärg inte spelar någon roll, men det är visst tillräckligt viktigt för att motivera rasifierande forskning. Eller vad hon nu menar, det är som vanligt högst oklart vad Ingrid egentligen försöker uttrycka.

Så att hon gör en generaliserad koppling är klassisk rasifiering. Vilket för oss vidare till att hon mer än gärna utgjuter sig över begreppet rasist.

541418_10151705651902794_2068413952_n

Likt vitmaktkulturens mantrarörelse, som försöker hävda att asylrätten innebär ett rasistiskt folkmord på “vita”, hävdar hon att demokratiska jämlikhetsivrare och antirasister är “de verkliga rasisterna”.

Frågan blir vad hon menar med det. Kanske kan hennes idoliserande recension av Bodekers film A conversation about race ge en fingervisning. Hon skrev så här i den:

“Såväl svarta som vita höll med om att svarta är betydligt bättre på basketboll än vita – och att detta beror just på deras ras. Men när Bodeker frågade om de instämde i påståendet att vita är bättre på att behålla sina jobb, slog de intervjuade ifrån sig. Detta kunde absolut inte ha med den vita rasen att göra.
På frågan om vita är bättre än svarta på IQ-tester, menade samtliga att detta beror på att testerna är utformade av vita, för vita. När Craig Bodeker påpekade att asiater alltid presterar högst, blev de intervjuade osäkra och visste inte vad de skulle svara.

Alla höll med om att det är bra att svarta har förkämpar för sin ras, men ryggade tillbaka inför tanken att vita människor skulle tala gott om sin ras.”

Här utgår hon alltså ifrån att det finns mänskliga raser, samt att dessa är intimt sammankopplade med hudfärg. De flesta, inklusive FN och andra tongivande bedömare, anser att resonemang av det här slaget är utpräglat rasideologiska. Alltså vad man i folkmun kallar för rasistiska.

Förutom att hon med sin rubriksättning och bildsättning ifrågasätter om rasism överhuvudtaget existerar hakar hon alltså på Bodeker och menar att eftersom hans intervjuobjekt rasifierar och ger uttryck för rasideologiska ståndpunkter är det helt okej för henne och Bodeker att göra det. Som om två fel vore ett rätt, en idé man normalt gör sig av med i unga år om man har tillgång till juste grundutbildning.

Mest slående är hennes förakt för problematisering och vetenskap. I den första bilden framkommer att hon vill att det ska forskas på eventuella samband mellan hudfärg och brottsbenägenhet, något som naturligtvis skett i stor omfattning. En gång i tiden var ju rasideologi legio som vetenskaplig utgångspunkt och sedan dess har såväl kulturantropologi som sociologi gått vidare efter att det visat sig att rasideologiska utgångspunkter tenderar att vara i strid med både empiri och moral. Bland annat för att biologin inte kunnat påvisa förekomsten av några egentliga människoraser, men också för att rasideologiska överväganden varit en central del av folkmordsutlösande politisk demagogi.

I allmänhet brukar man hänföra minoritetsgruppers överrepresentation i brottsstatistik till helt andra faktorer än hudfärg. Om Ingrid vore intresserad av hur det faktiskt förhåller sig enligt aktuell forskning hade hon inte uttryckt sig så svepande och insinuant. Brottsförebyggande rådet har givit ut rapporter som behandlar just detta och på ett pedagogiskt sätt erbjuder trovärdiga förklaringar. Inom marxistisk sociologi och ekonomi brukar man betrakta brottslighet som en följd av strukturella förhållanden inom det kapitalistiska systemet, där grupper på grund av diskriminering i olika grad alieneras från samhället i övrigt och därför i olika grad är lojala mot dess normer.

Liberalt inriktad sociologi och ekonomi brukar istället hänföra det till att människor som har olika förutsättningar också är i kontakt med olika incitament att bete sig på olika sätt. De grupper som oftare ser möjligheter att tjäna på att begå brott kommer också i högre grad att välja att göra det, på grund av att det är rationellt och i egenintresset att ta sådana chanser. Vidare finns också konservativa, postmodernistiska, med flera, perspektiv på brottslighet. Att trots detta veritabla smörgåsbord av livlig forskning och debatt hänge sig åt hudfärgsfundamentalism är ytterst suspekt.

Genom att inte informera sig om forskningsläget utan istället rasifiera järnet och försöka påstå att rasifiering är den sanna antirasismen företräder alltså Ingrid en vitmaktideologi vi är väl bekanta med. Frågan är när hon övergår från att kokettera med vitmaktmaterial av den typ Bodeker givit ut till en mer öppen och ärlig rasism. Radikaliseringen är tydlig. Marginaliseringen från den etablerade debatten om ras, kön, migration och andra sådana frågor, tillsammans med den ekonomiska kris hennes arbetsgivare uppenbarligen upplever, kommer garanterat att fortsätta driva henne och hennes medarbetare allt längre ut i den rasistiska kulturen.

Det är inte bara i samhället i stort som polarisering är trenden, utan även inom det nyfascistiska fältet. Sverigedemokraterna bedriver en intern häxjakt på antisemiter, radikala nationalister och liknande, samtidigt som Svenskarnas Parti gradvis går mer samman med Svenska Motståndsrörelsen och dammsuger upp missnöjda före detta sverigedemokrater som antingen blivit uteslutna eller anser att socialkonservativ ideologi inte är tillräcklig rasifiering.

Vi välkomnar att Ingrid är så explicit. Det gör det lätt för oss att använda henne som pedagogiskt exempel.

Elwa Ninpo har skrivit detta.

Krönikor

Den elaka mäklaren

Är det ok att reta eller diskriminera någon för att de ser ut på ett visst sätt? Har slöja, turban eller kalott? Nej, det är det inte. Det spelar ingen roll om man själv valt det eller inte.

När jag gick i högstadiet hade jag en uppseendeväckande frisyr och klädstil. Jag stack ut ordentligt och det passerade inte obemärkt. Varje dag fick jag höra att jag såg ut som någon som sålde sexuella tjänster (för att uttrycka det snyggt), samt att jag såg ut som ett kvinnligt könsorgan (jag tror att ni förstår vad jag menar). Det var inte roligt.

Jag pratade med rektorn och studierektorn om det. De var rörande överens; du får skylla dig själv. Du har ju valt att se ut på ett visst sätt och då är det ok att de andra eleverna hackar på dig, det får du räkna med. Rätta in dig i ledet eller håll käften. Att du får höra kränkande saker varje dag är ditt problem, inte vårt.

Det var en kille i årskursen över mig som var värre än de andra. Varje gång vi gick förbi varandra i korridorerna fick jag höra könsord och hur ful och äcklig jag var. Till slut rann det över, jag skällde ut killen efter noter och använde majoriteten av de mindre smickrande orden i den svenska vokabulären. Han höll på att skita knäck, och efter den incidenten sade han aldrig något till mig igen.

Hade skolans personal sagt att ”du får räkna med att bli kallad fula saker för att du har slöja” så hade det antagligen tagit hus i helvete. Hoppas jag i alla fall. Diskriminering kan aldrig tolereras. När jag hör ordet tänker jag instinktivt på rasism, men det finns fler dimensioner. Det är mer än etnicitet, religion eller hudfärg.

for saleJag minns tydligt ett tillfälle då jag blev diskriminerad på grund av mitt utseende. Det här låter fullständigt vansinnigt, men jag kan försäkra dig om att det är sant. När jag var ett par år äldre och började se mig om efter en bostadsrätt gick jag in på ett mäklarkontor och satte mig med pärmen innehållande lämpliga objekt. Efter att ha bläddrat en stund kom en kvinna fram till mig. Jag trodde att hon skulle fråga om jag ville ha hjälp med något, men tji fick jag. Hon sade lite nedlåtande att de antagligen inte hade något i min prisklass. Jag bara gapade. Hur kan hon veta hur mycket pengar jag har? Dessutom är väl mina pengar lika bra som någon annans? När jag sade vilken prisklass jag kunde tänka mig blev hon plötsligt jättetrevlig, men då fick hon svaret att jag inte tänkte köpa en lägenhet från dem.

Efter detta gick jag till en annan mäklare, och då berättade jag vad som hänt. Han sade kallt att de som klär upp sig till tänderna inte har en spänn på fickan, men att de som ser lite halvskabbiga ut inte har något att bevisa för någon. Och jag såg väl lite halvskabbig ut. Jag köpte min lägenhet av den mäklaren.

Jag tillhörde en subkultur och valde att klä mig på ett visst sätt, men anledningen är inte relevant. Vad som är relevant är att det inte var jag som kallade någon fula saker på grund av deras yttre. Det var inte jag som sade ”vi har nog ingenting i din prisklass”. Problemet med diskriminering kan inte skyllas på den som diskrimineras, det är den som diskriminerar som bär skulden.

Artiklar, Myter

Myter om mord

Sverigedemokraterna vill ha livstids fängelse. ”På riktigt”. Småsmällar över fingrarna eller stå i skamvrån med en dumstrut på huvudet ska bort. Inga fler ”semestrar på spa-anläggningar” förklädda till rättspsykiatriska kliniker. Bura in dem och kasta bort nyckeln. I slutet av mars satt enligt Aftonbladet ungefär 170 livstidsdömda individer i fängelse, de flesta för mord. Det finns en hel del myter om dödligt våld som Sverigedemokraterna gärna plockar fram och skrämmer upp personer med. Dags för Motargument att knäcka några av dem.

— ”Det var bättre förr, det är blattarna som mördar”

Myt: ”Det dödliga våldet ökar.”

Fakta: Det dödliga våldet i Sverige har minskat med 25 % de senaste 20 åren, med hänsyn tagen till befolkningsökningen. Det betyder att vi är tillbaka på ganska exakt samma nivåer som under 50-talet. I början av 90-talet nåddes en tillfällig topp, men efter det har fallen minskat. Dödligt våld är överskattat i statistiken, många misstänkta brott visar sig vara naturliga dödsfall eller olyckor, självmord, överdoser etc. Antalet polisanmälda brott är således betydligt fler än det faktiska antalet fall av dödligt våld.

Påstående: ”Utrikesfödda är överrepresenterade bland gärningsmännen.”

Sanning: Det stämmer. Detta är ytterligare en ”sverigevänlig sanning” som Motargument inte räds för att publicera. I ”Dödligt våld i Sverige 1990-1998. En deskriptiv studie” från år 2000 skriver kriminologen Mikael Rying att utrikesfödda är överrepresenterade med drygt tre gånger som gärningsmän och drygt två gånger som offer. Men dessa ”invandrare” i statistiken (som Sverigedemokraterna mer än gärna talar om) kommer emellertid ofta från länder vars kultur ligger väldigt nära inpå våran egen. Det talar Sverigedemokraterna mindre gärna om.

Bland de utrikesfödda i mordstatistiken dominerar nordbor, särskilt finländare. Av 729 gärningsmän under perioden 1990-1998 var 80 stycken (11 %) födda i Finland. Svenskar och nordbor utgör 79 % av alla gärningsmännen och 85 % av offren. Inkluderas övriga européer stiger siffran till 88 % av gärningsmännen och 89 % av offren. Vid våldsbrott som får dödlig utgång har ofta gärningsman och offer bakgrund från samma land (Rying 2000).

Det dödliga våldet i Finland är mycket intressant. Även om det vid första anblick kan tyckas irrelevant eftersom artikeln handlar om Sverige, så är deras statistik värd att uppmärksamma och syna. Finland har en betydligt mer restriktiv invandringspolitik än Sverige, men trots att deras samhälle är mer ‘etniskt homogent’, har Finland dubbelt så många fall av dödligt våld som Sverige, räknat per 100 000 invånare.

Som kuriosa kan även nämnas att 60 % av alla offer för mord och dråp i Sverige under 1980-talet hade finsk härstamning (Ekbom, Engström & Göransson. Människan, brottet, följderna. Kriminalitet och kriminalvård i Sverige. s. 122, ISBN 978-91-27-13244-3).

— ”Juggemaffian skjuter vem som helst, för minsta lilla. Typ”

Myten: ”De gör upp i den undre världen.”

Fakta: Begreppet ‘det var en uppgörelse i den undre världen’ förekommer ofta när man läser om dödligt våld bland kriminella. Det får det att framstå som att det rör sig om storskalig narkotikahandel eller avrättade informatörer. Sanningen är att de kriminella ‘uppgörelserna’ ofta handlar om ganska futtiga saker; en upplevd kränkning efter något bagatellartat gräl, eller strävan efter att imponera på andra kriminella. Det dödliga våldet utförs oftast av unga personer i nätverkens eller grupperingarnas utkanter med endast lösa kopplingar till kärnmedlemmar. Att våldshandlingar i den undre världen handlar om gängkrig eller marknadsandelar är ovanligt.

När man talar om dödligt våld skiljer man på expressivt och instrumentellt våld. Dessa två former av våld beskrivs kort — och enligt mig mycket bra — i denna rapport från BRÅ (s. 21). En majoritet av det dödliga fullbordade våldet kännetecknas av så kallat ‘expressiva motiv’. Med detta avses oplanerade brott som begåtts i affekt och kan ha sin grund i svartsjuka eller andra starka känslotillstånd. Våldet är ett mål i sig, och ofta finns alkohol med i bilden. I denna kategori finner vi bl.a. spontanbråk och dispyter, samt familje- eller partnervåld, som är den vanligaste typen av dödligt våld i Sverige.

Instrumentellt motiverat dödligt våld är t.ex. mord i samband med rån eller kriminella affärer. Det förekommer i Sverige, men i mindre utsträckning än det expressiva (BRÅ 2011:5).

Myt: ”Vem som helst kan drabbas av mord.” 

Sanning: Mord är till stora delar en klassfråga. Det är ofta frågan om marginaliserade, missbrukare och kriminella som dödar andra marginaliserade, missbrukare och kriminella. Både offer och gärningsman kommer oftast från de nedre delarna av samhällsstegen. Dödligt våld bland överklassen är mycket ovanligt.

— ”Du blir mördad på gatan av en främling”

Myt: ”Fler och fler dör av gatuvåld.”

Sanning: Sju av tio mord sker i någons bostad. Inget tyder på att dödligt våld mellan obekanta ökar. Mordstatistiken är förhållandevis konstant och visar att ca 70 % sker inom familjen eller bekantskapskretsen.

— ”Mördarna får 500 spänn i böter och samhällstjänst”

Myt: ”Vi daltar med brottslingarna, de kommer lindrigt undan.”

Sanning: Domstolarna ser allt strängare på dödligt våld. Andelen gärningsmän som döms för mord eller dråp istället för vållande till annans död har ökat från 45 till 65 %. På 1970-talet dömdes mellan 65 och 70 % av gärningsmännen till rättspsykiatrisk vård. År 2011 var motsvarande siffra 13 %. Regeringen föreslog nyligen att livstids fängelse skulle vara den normala påföljden för mord.

I Sverige fråntas man inte straffansvar på grund av psykisk störning, det är påföljden som påverkas. Av de ca 550 stora rättspsykiatriska undersökningar som genomförs varje år, har ca hälften av de undersökta en psykisk störning. Traditionell straffpraxis har varit att en person som har en allvarlig psykisk störning inte ska kunna sättas i fängelse utan istället få vård. 2008 togs detta absoluta fängelseförbud bort. Efter lagändringen kan en person som anses ha en allvarlig psykisk störning, men som har ett begränsat vårdbehov under vissa förutsättningar placeras i fängelse.

Myt: ”Du sitter och hittar på allt det här!”

Sanning: Om du som läsare missat det, är merparten av ovanstående information hämtad från artikeln Nio myter om mord som publicerades i tidningen Svensk Polis (nummer 2, februari 2013). Den är skriven av Mikael Rying, en av Sveriges främsta experter på dödligt våld. Övriga källor är bl.a. BRÅ, Svensk Polis och nordisk kriminalstatistik från Kriminologiska institutionen i Stockholm.

Kriminologstuderande Louise H.

Artiklar

SD och misshandel

Sverigedemokraterna försöker göra en stor sak av att ”antalet misshandelsfall har ökat med 40 %” de senaste 10 åren. De försöker tolka och använda delar ur kriminalstatistik på ett skevt sätt, för att måla upp en skrämmande bild av ett samhälle som är på väg utför. Snabbt. En grym dystopi där vi alla måste se oss över axeln både en och två gånger. Alla kan drabbas, ingen får hjälp, är vad de försöker skrämmas med.

Vad som är extremt viktigt att understryka är att en polisanmälan inte är samma sak som försök till eller ett utfört brott. När Sverigedemokraterna påstår att ”antalet fall ökat med över 40 %” så är det milt uttryckt en sanning med modifikation. Det borde istället stå ”antalet polisanmälda misshandelsfall har ökat…”. Statistik från BRÅ menar att ökningen är 34 %, men nedan finner vi det som är mest intressant. Och tro mig – det är väldigt intressant.

”Statistiken som gick upp i rök?”

Den 40 %-iga ökning som Sverigedemokraterna lanserar som sin sanning, har inte tagit någon hänsyn till befolkningsökningen. När invånarantalet ökar, så gör även antalet brott och polisanmälningar det, det är simpel logik. För att kunna se om den polisanmälda brottsligheten ökat måste vi för varje år titta på antalet polisanmälningar per 100 000 invånare, och då ser vi att siffran har gått ner ännu mer. År 2003 polisanmäldes 726 st, år 2012 hade det stigit till 914 (per 100.000 invånare)

Forskningen på området visar att nya arbetssätt och rutiner inom polisen kan påverka statistiken. Vi ser även en allmänt ökad uppmärksamhet och intensivare debatt om våldsbrottsligheten. Toleranserna mot brottslighet har minskat och anmälningsbenägenheten har ökat.

Sett ur ett internationellt perspektiv sticker ändå inte Sverige ut när det gäller våldsbrottslighet, vi ligger på en ganska genomsnittlig nivå för EU-länder. Faktum är att Sverige låg under EU-genomsnittet när offerundersökningar år 2004-2005 i övriga EU-länder jämfördes. Räknat i procent var antalet personer som uppgav att de utsatts för våld och hot om våld färre än i många andra länder. Listan toppades av Irland och Storbritannien (Sarnecki. Introduktion till kriminologi, s. 114. ISBN 978-91-44-04858-1).

victim”Offer som förblir tysta”

I likhet med kategorin sexualbrott finns ett högt mörkertal med inträffade brott som aldrig polisanmäls. Det finns flera andra källor som man kan, och bör, använda för att få kompletterande information och därmed kunna beskriva verkligheten så bra som möjligt. Offerundersökningar och sjukhusdata går att använda för att få en bättre bild, eftersom de kan tala om hur många som utsatts för brott, oavsett om brottsoffret har gjort en polisanmälan eller ej. De visar att nivån har varit stabil de senaste 15–20 åren. Varje kalenderår uppger cirka 2-3 procent av Sveriges befolkning att de har blivit misshandlade, och sjukvården uppger oförändrade nivåer av patienter med skador som har orsakats av misshandel eller grövre våldsbrott. Utöver de två källorna ovan används självrapportundersökningar (Sarnecki, s. 102). Den generella bilden stöder inte tesen att vi sett en kraftig ökning av våld, och då i första hand grovt våld, under de senaste 15 åren (Sarnecki, s. 105).

”Ökningen på riktigt?”

Kan vi utesluta en ökning? Nej, det kan vi inte. Men att det faktiska antalet misshandelsfall ökat med över 40 % de senaste 10 åren är inte sant. Vi kan inte ens säga att antalet misshandelsfall per 100 000 invånare har ökat med 34 %. Men vi kan säga att antalet polisanmälda misshandelsfall har ökat. Samma statistik visar även att polisanmälda misshandelsbrott minskade med 3 % år 2012 jämfört med föregående år. Det finns alltså all anledning att vara kritisk och ifrågasätta Sverigedemokraternas påståenden om brottsligheten i Sverige och fundera över deras politiska agenda.

Sverigedemokraterna verkar älska att måla fan på väggen. Deras paradgren ser ut att vara: ”ryck något helt ur sitt sammanhang, för att visa en (enligt dem själva) oroväckande trend”. En siffra som de säger är bevis för en samhällsförändring, och som vid första anblick kan tyckas stämma, kan man lätt hitta motbevis och motargument mot, om man bara vet var man ska leta upp fakta och har förmåga att titta med kritiska ögon. Det här är ett skolexempel på hur de försöker vilseleda människor om samhället och den påstådda degenereringen som de säger sker p.g.a. ökad mångkultur.

Krönikor

Åkessons älskarinna erkänner!

Jag drömde en helt sjuk dröm inatt. En kille dumpade sin flickvän för min skull, trots att de skulle ha barn ihop. Jag träffade honom i smyg och han tänkte göra slut med sin tjej efter att de fått barnet, han skulle få vårdnaden och så skulle vi tre bilda en liten kärnfamilj. Det låter ganska skruvat, eller hur? Det blir bättre. Killen var kändis, och det var ingen annan än Jimmie Åkesson.

Det är ingen överdrift att säga att jag var ganska omtumlad och förvirrad när jag vaknade. Men jag var på gott humör, det var en väldigt trevlig och mysig dröm. Jimmie var jättegullig! Vi gick hand i hand på grusvägarna ute på landet och sade rara saker till varandra, efter det stod vi och pussades lite blygt vid en transformatorstation. Det var norrländsk sommarnatt med ljus himmel och jag var spralligt nykär. Han var en riktigt fin kille, någon som man gärna skulle visa upp för familjen. Om det inte vore för det faktum att han var… Sverigedemokrat.

Jimmy Åkesson

Jag skämdes något alldeles fruktansvärt för hans partitillhörighet. Fy, så pinsamt det skulle vara om det framkom att jag låg med fienden. Den politiska biten var lika påtaglig som en flodhäst i vardagsrummet. Det var som en fadd smak i munnen, ungefär densamma som man får när man hör skämtet: ”vad är det för likhet mellan en negress och ett par tofflor? De är sköna att sätta på inomhus, men man vill inte gärna gå ut med dem”. Lite som den där elaka killen som drar tjejer i håret så att de börjar gråta när alla tittar på. Sen är han snäll mot dig när ingen annan ser på. Så kände jag mig.

Att han tänkte byta ut en Louise mot en annan Louise, brydde jag mig inte om. Jag tyckte att det var sju resor värre att han representerade ett politiskt parti vars åsikter strider mot allt vad jag anser är rätt och riktigt. Skitsamma att han med berått mod lämnade sin gravida fästmö för att gosa med andra! Alla som minns sina drömmar morgonen efteråt vet att logiken ofta lyser med sin frånvaro i drömmarna, det är tjusningen med dem. I verkliga livet hade jag inte sett familjeerbjudandet som oemotståndligt, med eller utan politik.

Denna dröm var en utomkroppslig upplevelse, en totalt surrealistisk (och i sanningens namn fantastiskt rolig) sådan. Jag kommer att skratta åt den ett bra tag. Hans hy är len och varm, han luktar gott, kysser mjukt och har inte handsvett. Gulliga Jimmie, lite blyga men rara Jimmie. En fin kille, helt enkelt. Lite som en hustrumisshandlare – som egentligen är snäll. När han inte slår.

Jag har aldrig träffat Jimmie Åkesson, men han är en fantastiskt omtänksam, smart och rolig kille som det är lätt att bli spralligt nykär i. Det spritter som fjärilar i magen när man ser honom spricka upp i ett leende. Ända tills man vaknar upp och undrar vad det var som orsakade kortslutningen i huvudet.

Artiklar, Myter

Hur ser Våldtäktssverige ut på riktigt?

Gästinlägg av Politifonen

Vi har tänkt uppehålla oss vid ett av de starkast stigmatiserade brotten för en stund, våldtäkt. Gärningen är att en person tvingar sig på en annan eller utnyttjar ett hjälplöst tillstånd (medvetslöshet, droginducerad hjälplöshet och liknande) och därvid genomför samlag eller med samlag jämförlig handling. Samlag i juridisk mening är könsumgänge i bokstavlig bemärkelse, det räcker med kontakt mellan könsdelar och fordrar alltså inte penetration. Med samlag jämförliga handlingar är sådant som att penetrera vagina eller anal med en kroppsdel, i typfallet fingrar, eller något föremål. Typiskt sett är våldtäkt ett brott som förövas mot unga kvinnor av unga män, 2 procent av förövarna och 96 procent av offren är kvinnor. Omkring 26 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem.

Firenze
Våldtäkten av Sabinebrtsergio / Foter / CC BY-NC-SA

Ibland påstås att Sverige är ett av världens mest våldtäktsdrabbade länder. Framförallt förs det fram från populistiskt och nyfascistiskt håll, inte sällan med en direkt koppling till immigrationsstatistik. Som belägg för att det förhåller sig på det viset brukar anmälningsstatistiken för sexualbrott anföras.

Anmälningsstatistiken

Sedan 2005 har våldtäktsanmälningarna ökat kraftigt. Skälen till detta är i huvudsak två, dels genomfördes en lagändring som avsevärt utökade vilka gärningar som är att betrakta som våldtäkt och dels har den allmänna toleransen för sexualbrott minskat betydligt med en ökad benägenhet att anmäla våldtäkt som följd.

Sett över en längre period har anmälningarna av våldtäkt ökat stadigt under flera decennier. Detta är eventuellt till följd av feministisk opinionsbildning och ökning av sensationsjournalistik som rapporterar om våldtäkter och våldtäktsmål.

Det påstående som alltså brukar göras är att våldtäktsanmälningarna skulle spegla den faktiska mängden våldtäkter. Frågar man det institut som har i uppdrag av det offentliga att ta fram forskning i ämnet stämmer inte detta.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) undersöker utsattheten för sexualbrott genom att årligen genomföra ett stort antal intervjuer, omkring fjortontusen, och drar av det underlaget statistiskt säkerställda slutsatser. Detta kallas för Nationella Trygghetsundersökningen eller NTU.

Den faktiska brottsmängden

Till skillnad från anmälningsstatistiken ger NTU information om den faktiska brottsmängden, uttryckt som andel av befolkningen som under ett år utsatts för en viss kategori av brott. Då anmälningsbenägenheten är särskilt svag när det gäller just sexualbrott, endast omkring 23 procent anmäls (16 900 anmälningar, uppskattningsvis 114 000 utsatta personer, NTU 2012), säger också anmälningsmängden särskilt lite om brottsmängden och då kommer NTU-data väl till pass.

De senaste åtta årens genomföranden av NTU (2005-2013, årets rapport publiceras i november; se kommentarerna för en diskussion om tidsangivelsen åtta år) har visat att utsattheten för sexualbrott är stabil, den varierar mellan 0,7 och 0,9 procent av befolkningen. Detta säger oss att myten om våldtäktsexplosionen är just en myt. Nazister har demonstrerat under parollen ”Nordisk kvinnofrid” och den islamofoba nyfascistiska miljön reproducerar ständigt en berättelse om muslimska män som våldtäktsmaskiner. Motiveringarna till detta, att det väller in dåliga människor över gränserna, saknar alltså helt stöd i tillgänglig statistik.

De som uppger i NTU att de utsatts för våldtäkt är ungefär 25 procent av alla utsatta, eller motsvarande omkring 29 000 fall. Att enskilda inte är skickade att på ett bra sätt avgöra skillnaden mellan sexuellt tvång och våldtäkt eller på andra vis avge en juridiskt fullgod bedömning bör beaktas i relation till detta.

Det finns också anledning att tro att personer som utsätts för våldtäkt i nära relationer är väsentligt underrepresenterade i undersökningar som NTU. Det är något som bland annat den här rapporten kommit fram till. Vi kommer strax att komma tillbaka till den.

Den åldersgrupp kvinnor som är mest utsatt, 16-24 år, är drabbad i väsentligt högre grad än snittet, 3,4 procent. Det är lite drygt tre gånger så vanligt att bli utsatt för sexualbrott som ensamstående än som sammanboende. Personer som bor i flerfamiljshus är drygt dubbelt så utsatta som personer som bor i småhus.

I 58 procent av sexualbrotten var gärningspersonen helt okänd för den som utsattes. I 29 procent var gärningspersonen en bekant, och i 13 procent en närstående. Det säger något om vilka grupper som löper störst risker men inget om varför.

Den högerextrema mytbildningen punkterad

Det finns inga större skillnader i utsattheten för sexualbrott mellan personer med inhemsk respektive utländsk bakgrund, enligt NTU. Även detta är något som punkterar den högerextrema mytbildningen.

Den ovan berörda rapporten heter Slagen dam. Den är intressant, då den mäter sådant som den typiske våldsamme partnerns härkomst, utbildningsnivå och vandel rörande alkohol.

  • Kvinnor vars partner är födda i Norden och Asien utsätts i betydligt högre grad än andra grupper, till och mellan vilka skillnaderna är så små att det är omöjligt att dra några slutsatser.
  • Han är i nio av tio fall fast anställd.
  • I åtta av tio fall är han född i Sverige.
  • I sex av tio fall är det en partner som sällan dricker alkohol.

Vi tar det igen, den våldsamme partnern är alltså i typfallet född i Norden, fast anställd och har inga alkoholproblem.

2005 genomfördes också en extern granskning av rapporten och dess slutsatser, som bekräftade rapportförfattarnas slutsatser i den delen trots att rapporten som sådan kunde kritiseras på flera punkter. Detta torde vara dödsstöten för den högerextrema mytbildningen. Se exempelvis den här genomgången och själva granskningen.

Att våldtäkter, sexualbrott och våld i nära relationer är utbrett är ett allvarligt problem. Vad som binder samman dessa är att det är män som är förövare och de angriper kvinnor. För att vi ska komma åt problemet måste fler inse detta, framförallt män som är socialt privilegierade. De måste säga ifrån när det fälls sexistiska kommentarer, informera sig feministiskt och vetenskapligt, och lära sig att diskutera problem med män på ett balanserad och nyanserat sätt.

För att avrunda tänker jag sätta våldtäkt och påtvingade sexuella handlingar i en relativt ovanlig kontext. Det är antagligen den i särklass mest stigmatiserade brottstypen enligt det allmänna rättsmedvetandet i Sverige. Våldtäktsmål med friande eller annars kontroversiell utgång får enormt starkt genomslag i massmedia, det är rutinmässigt så att nyfascister och deras sympatisörer kavlar ut påstådda, friade och fällda sexualbrottsförövare med bild och namn på internet. De flesta är antagligen överens om att de avskyr den här kategorin av gärningar. Många påstår sig vilja mörda förövarna, eller åtminstone utsätta dem för vidriga kroppstraff av alla möjliga slag.

Så varför är våldtäktsfantasier en av, eller den, vanligaste sexuella fantasin? Studier har visat att någonstans mellan en tredjedel och ungefär hälften av alla respondenter fantiserar om att begå, utsättas för eller arrangera sexuellt tvång. Det är också en mer eller mindre framträdande komponent i BDSM-rollspel, en utbredd sexuell subkultur. I praktiken verkar tanken på våldtäkt och liknande handlingar vara närmast normal att föreställa sig, många låtsas också att de deltar i liknande.

Det är inte sjuka, vansinniga eller onda människor som begår våldtäkter eller fantiserar om det. Det är människor som är som folk är mest och varken intrycket man kan få av nyfascistiska bloggar, massmedia eller uppmärksammade våldtäktsdomar kan ändra på hur verkligheten faktiskt ser ut.

/Elwa Ninpo

Relaterad läsning:

Läs också Polimasarens artikel om våldtäkter