Den elaka mäklaren

Är det ok att reta eller diskriminera någon för att de ser ut på ett visst sätt? Har slöja, turban eller kalott? Nej, det är det inte. Det spelar ingen roll om man själv valt det eller inte.

När jag gick i högstadiet hade jag en uppseendeväckande frisyr och klädstil. Jag stack ut ordentligt och det passerade inte obemärkt. Varje dag fick jag höra att jag såg ut som någon som sålde sexuella tjänster (för att uttrycka det snyggt), samt att jag såg ut som ett kvinnligt könsorgan (jag tror att ni förstår vad jag menar). Det var inte roligt.

Jag pratade med rektorn och studierektorn om det. De var rörande överens; du får skylla dig själv. Du har ju valt att se ut på ett visst sätt och då är det ok att de andra eleverna hackar på dig, det får du räkna med. Rätta in dig i ledet eller håll käften. Att du får höra kränkande saker varje dag är ditt problem, inte vårt.

Det var en kille i årskursen över mig som var värre än de andra. Varje gång vi gick förbi varandra i korridorerna fick jag höra könsord och hur ful och äcklig jag var. Till slut rann det över, jag skällde ut killen efter noter och använde majoriteten av de mindre smickrande orden i den svenska vokabulären. Han höll på att skita knäck, och efter den incidenten sade han aldrig något till mig igen.

Hade skolans personal sagt att ”du får räkna med att bli kallad fula saker för att du har slöja” så hade det antagligen tagit hus i helvete. Hoppas jag i alla fall. Diskriminering kan aldrig tolereras. När jag hör ordet tänker jag instinktivt på rasism, men det finns fler dimensioner. Det är mer än etnicitet, religion eller hudfärg.

for saleJag minns tydligt ett tillfälle då jag blev diskriminerad på grund av mitt utseende. Det här låter fullständigt vansinnigt, men jag kan försäkra dig om att det är sant. När jag var ett par år äldre och började se mig om efter en bostadsrätt gick jag in på ett mäklarkontor och satte mig med pärmen innehållande lämpliga objekt. Efter att ha bläddrat en stund kom en kvinna fram till mig. Jag trodde att hon skulle fråga om jag ville ha hjälp med något, men tji fick jag. Hon sade lite nedlåtande att de antagligen inte hade något i min prisklass. Jag bara gapade. Hur kan hon veta hur mycket pengar jag har? Dessutom är väl mina pengar lika bra som någon annans? När jag sade vilken prisklass jag kunde tänka mig blev hon plötsligt jättetrevlig, men då fick hon svaret att jag inte tänkte köpa en lägenhet från dem.

Efter detta gick jag till en annan mäklare, och då berättade jag vad som hänt. Han sade kallt att de som klär upp sig till tänderna inte har en spänn på fickan, men att de som ser lite halvskabbiga ut inte har något att bevisa för någon. Och jag såg väl lite halvskabbig ut. Jag köpte min lägenhet av den mäklaren.

Jag tillhörde en subkultur och valde att klä mig på ett visst sätt, men anledningen är inte relevant. Vad som är relevant är att det inte var jag som kallade någon fula saker på grund av deras yttre. Det var inte jag som sade ”vi har nog ingenting i din prisklass”. Problemet med diskriminering kan inte skyllas på den som diskrimineras, det är den som diskriminerar som bär skulden.