Gästinlägg från Politifon

På senare tid har det uppmärksammats på muslimfientliga bloggar att islamisk rätt tillämpas i Sverige. Att det används som en del i beskrivningen av Sverige som gradvis alltmer islamiserat kan och bör ifrågasättas. I anledning av detta har vi skrivit en kort redogörelse för när och inom vilka gränser sharia kan tillämpas i svensk domstol. Vi väntar oss att en mer omfattande rapportering om internationellt privaträttsliga fall med islamisk prägel kommer att företas från såväl muslimfientligt som generellt nyfascistiskt håll.

Sharia som lag i svensk domstol

Ibland är rättsförhållanden ingångna eller stadgade i utländsk lag men görs gällande i Sverige. Det ger upphov till lagkonflikter och fordrar tillämpning av lagvalsregler. Rättsområdet som omfattar detta på civilrättens planhalva kallas för internationell privaträtt.

Denna rätt är baserad på en mängd rättskällor, från traditioner rörande hövlighet suvärena stater emellan, så kallad comitas gentium, till folkrättsliga traktater och tydlig inhemsk lag. Den avgränsas av vad som kallas för ordre public-förbehållet. Ett utländskt rättsförhållande är endast möjligt att genomdriva i domstol om det inte är i strid med inhemsk ordre public, eller den inhemska rättsordningens anda. Det betyder att ett åberopat utländskt rättsförhållande eller en utländsk rättsregel kan avvisas av domstolen om det strider mot grunderna för den inhemska rättsordningen.

Det finns många goda anledningar till att ålägga domstolarna att respektera och tillämpa utländsk rätt. Bland dessa återfinns värdet i ett smidigt affärsliv över nationsgränser och att konsekvenserna av att människor flyttar mellan stater och tar sina inbördes förhållanden med sig, såsom äktenskap eller arvsrättsliga förordnanden.

I islamisk rätt finns en mängd regler som ter sig främmande för svensk rättskänsla. Ett exempel är månggifte, en fråga som väcker starka känslor i Sverige. När politiska organisationer lyft månggifte i idédebatt har det resulterat i massmedial storm och det finns en stark värdekonservativ strömning här som avgränsar äktenskapsinstitutet till två parter. Det är också stadfäst i svensk lag att det är ett äktenskapshinder att en person redan är i ett äktenskap samt att det är straffbelagt att kringgå sådant äktenskapshinder och äkta ännu en person, så kallat tvegifte.

Den islamiska diskussionen om månggifte är mångfacetterad och det råder ingen enighet om hur Koranens stadganden bör förstås. I Tunisien är månggifte sedan femtiotalet förbjudet med hänvisning till koranisk grund, det som anförs är två koranställen där det ena säger att en man får äkta flera hustrur om han kan behandla dem lika (vers 4:3) och det andra kan förstås som att sådan likabehandling är en omöjlighet (vers 4:129). Den förstnämnda versen är den som tillåtande av islamiskt månggifte vanligen stöds på, något som är implementerat i exempelvis Saudiarabien.

Om en muslim och hans fyra, i sitt hemland lagligen äktade, hustrur flyttar till Sverige och vill göra sina äktenskapliga relationer rättsligt gällande beror det givetvis av omständigheterna i det konkreta fallet, och vad anspråket är, hur det utfaller. Frågan om huruvida svensk domstol skulle erkänna det polygama äktenskapsinstitutet kan dock bedömas som ett teoretiskt fall i sig. Vi förutsätter att alla fyra äktenskapsrelationerna ingicks utan anknytning till Sverige, finns anknytning blir saken en annan och något mer komplicerad. I Sverige är tvegifte kriminaliserat, men i den internationella straffrätten, alltså de regler som styr när en gärning begången i ett annat land är straffbar här, krävs vad som kallas för dubbel straffbarhet för att straff ska kunna utdömas i svensk domstol.

Det innebär att en förutsättning för att den saudiske mannen (eller någon av hans hustrur) ska kunna fällas här för tvegifte också måste kunna fällas för samma brott i den utländska jurisdiktion där äktenskapet ingicks. Då hans äktenskap är lagligen ingångna i den utländska jurisdiktionen är det inte möjligt att straffa honom (eller någon av hans hustrur) för tvegifte här.

Då äktenskapsrelationerna ingåtts utan anknytning till svensk rätt finns heller inget svenskt lagstöd för att underkänna dem och de bör därför erkännas som giltiga i svenska domstolar. Skulle istället en svensk domstol upplösa något eller flera av mannens äktenskap vore det i sig grymt och antagligen smärtsamt för de berörda parterna, vilket starkt talar emot en sådan rättstillämpning.

Något om morgongåva

I islamisk familjerätt är äktenskapet ett avtal. Bakgrunden till det är antagligen att de förislamiska sedvänjorna innebar att kvinnan var mannens egendom och också något som kunde ärvas, en ordning som profeten Muhammed fann otillfredsställande, eller fick uppenbarat för sig var ogudaktig, beroende på perspektiv. Den islamiska traditionen stadgar istället att makarna i ett äktenskap är relativt jämbördiga parter som har förpliktelser och förmåner gentemot varandra (se vers 4:19 i Koranen). En del av detta som islamisk rätt ärvt från förislamisk sed är morgongåveinstitutet (i fiqh benämnd mahr). Ursprungligen var det antagligen något slags köpeskilling, något som med islams inträde ändrades till att vara en skänk från mannen till kvinnan vid ingående av äktenskapsavtalet. Antingen för att överföras vid det tillfället, vid äktenskapsskillnad eller annan tidpunkt i relation till händelser i äktenskapsrelationen.

Ofta är det utformat så att makan teoretiskt kan utkräva morgongåvan när som helst under äktenskapet. I praktiken är det däremot vanligen i samband med äktenskapsskillnad som kravet görs gällande. Det kan också ske i samband med makans frånfälle att hennes arvingar gör gällande att de har rätt till den egendom som givits som morgongåva.

Det förekommer också att islamiska äktenskapsavtal inte specificerar omfattningen av morgongåvan, varvid det vanliga i sharia är att en morgongåva motsvarande vad kvinnor i samma sociala ställning typiskt sett erhåller utdöms.

Med en immigration av muslimer till Sverige följer också att regler av det här slaget aktualiseras i svenska domstolar. Inte bara genom immigrerade äktenskapsavtal utan även till följd av att islamiska samfund erhållit vigselrätt och upprättar äktenskapsavtal enligt sharia.

Det har hänt vid en mängd tillfällen att tvist om islamisk morgongåva väckts i svensk domstol. Ett relativt välkänt fall där så skedde och iransk civillag, vilken är en implementation av sharia, lades till grund för prövningen är RH 2005:66. Makarna hade anknytning till Iran och mannen begärde äktenskapsskillnad i Sverige. Makan krävde då att utfå sin morgongåva enligt äktenskapsavtalet. Då morgongåveinstitutet här avskaffades under tjugotalet genom en reform av giftermålsbalken är det ett så kallat typfrämmande rättsinstitut, alltså ett rättsligt institut som saknar motsvarighet i svensk rätt.

Hovrättens och tingsrättens resonemang landade i att den jurisdiktion som ägde giltighet var den iranska shariaimplementationen och dömde att mannen skulle utbetala morgongåvan till kvinnan, ett belopp motsvarande ungefär en kvarts miljon kronor. I praktiken tillämpades alltså islamisk lag i svensk domstol. Det kan anmärkas att morgongåveinstitutet i det fallet behandlades som en utjämning av makars förmögenhetsförhållanden. Ett annat sätt att betrakta det är att se på äktenskapsavtalet som ett förmögenhetsrättsligt avtal, vilket i sådant fall skulle kunna medföra att svenska regler för jämkning och avtals ogiltighet aktualiseras. Här finns en betydande osäkerhet kring vad som är en korrekt rättstillämpning, varför rättsvetenskaplig forskning på området är såväl behövlig som spännande.

Något om äktenskapshinder och arvsrätt

Givet det ovanstående om ordre public kan det vara intressant att påpeka något om äktenskapshinder på grund av släktskap och arvsrättsfrågor. Det lyfts ofta fram i den islamofoba diskursen att islam tillåter kusingifte, inte sällan i kombination med utredningar av vad det kan innebära för intelligenskvot, fertilitet, ärftlig sjukdom eller andra potentiella negativa konsekvenser av reproduktion i sådana förhållanden.

I Sverige är kusingifte tillåtet. Även om det sannolikt finns ett utbrett folkligt misstänkliggörande av sådana relationer är det ändå lagligen tillåtet. Äktenskap och sexuellt umgänge mellan personer som är i direkt upp- eller nedstigande led besläktade med varandra är förbjudet i lag. Sexuellt umgänge mellan halvsyskon är däremot inte förbjudet och halvsyskon kan också efter tillstånd från Länsstyrelsen ingå äktenskap. Svensk rätt är alltså tämligen tillåtande på det här området.

Avseende arvsrätt finns i en del islamiska rättstraditioner ett stadgande om att en kvinna har rätt till hälften av den arvslott som tillfaller hennes bröder. Historiskt är det fråga om en kvinnoemancipatorisk reglering, som visades ovan var inträdet av islam något som tilldelade kvinnan ställning som rättssubjekt och i förlängningen medborgerlig status. Att halv arvslott är något som i ett västerländskt perspektiv idag framstår som främmande och ojämställt är även det en värdering präglad av historia och förtar inte det emancipatoriska draget hos tidig islam. Talande för detta är den relativt utförliga behandling som arvsrätt erhåller i Koranen, vid sidan av hadither där det sägs att profeten Muhammed förordade studier och spridning av islamisk arvsrätt. Antagligen uppfattade han det själv som en uttryckligen civiliserad och innovativ sak att tilldela kvinnor arvsrätt.

Vi utelämnar här en del detaljer som en domstol skulle behöva hantera i ett faktiskt fall och begränsar redogörelsen till en skiss. Om en arvstvist med bakgrund i en rättsordning baserad på sådan shariaförståelse görs gällande i Sverige blir det aktuellt att utreda hur den islamiska arvsrätten förhåller sig till och i vilken mån den ryms inom svensk rätt. De svenska arvsreglerna är relativt komplicerade, en följd av att de dels är åldersstigna och dels att de avser skildra matematiska förhållanden med en åldrig och juridisk terminologi.

Svensk arvsrätt stadgar att arvinge har rätt till vad som kallas för laglott. Den är en halv arvslott, och kan utkrävas oavsett vad exempelvis ett testamentariskt förordnande (ett testamente) föreskriver. Det betyder bland annat att en arvlåtare i Sverige inte kan göra sina arvingar helt arvlösa. Detta sätter också en nedre gräns för hur liten andel av ett arv en arvtagare kan erhålla. Ordre public sätter alltså här en nedre gräns för hur liten andel av ett arv en kvinna i ett islamiskt arvsförhållande kan ha rätt till, oavsett vad de islamiska reglerna innebär i det konkreta fallet.

Det diskuteras då och då huruvida laglotten bör avskaffas, vanligen med hänvisning till att envar bör ha rätt att fritt råda över sin egendom och därmed också vara fri att testamentera sin egendom till vem eller vilka som helst. Om en sådan ordning införs i svensk rätt skulle detta potentiella hinder för tillämpning av islamisk arvsrätt undanröjas, en lite oväntad konsekvens av implementation av liberal ideologi.

Sammanfattningsvis

Som torde framgått ovan kan kontakten mellan sharia och svensk rätt aktualisera intressanta och komplicerade juridiska frågor, och att även typfrämmande rättsinstitut såsom morgongåvan eller påstått kvinnoförtryckande shariaregler är möjliga att lägga till grund för prövning i svensk domstol. Detta till följd av att ordre public, den svenska rättsordningens grunder, tillåter förmögenhetsöverföringar av det slag som shariareglerna stadgar. Till och med det kontroversiella institutet polygami kan erkännas i svensk domstol under vissa omständigheter, likväl som det vanligen klanbaserade kusingiftet som så ofta anförs till klander av islam.

I en rättspolitisk diskussion kan det ifrågasättas om detta är acceptabla konsekvenser av gällande rätt. Talande för den islamofoba diskursen är att inget av vad den tar upp lyfter den rättsliga verkligheten i vare sig Sverige eller någon annan stat i relation till invändningarna mot sharia. Skillnaden mellan en islamkritiker och en muslimfientlig hetsare är typiskt sett graden av verklighetsförankring, där det rent faktiskt är tillåtet i Sverige att testamentera till kvinnlig arvtagares nackdel eller att äkta släktingar och det rimligen bör tas i beaktande vid utformningen av en kritik från just det svenska perspektivet. Allt annat är en diskursiv diskriminering av muslimer.

Den som är intresserad av mötet mellan sharia och svensk lag bör ta del av den rättsvetenskapliga forskning som Bogdan, Sayed och Jäntärä-Jareborg företagit. Se den här artikelns noter för en stor mängd tips, och läs artikeln för att få en väsentligt fylligare bild av vad vi har behandlat ovan. Att internationell privaträtt inte är begränsat till islamiska regler torde vara uppenbart, en följd av de reglerna är att även israeliska regler som är ett utflöde av mosaisk lag eller andra utländska rättsregler under vissa omständigheter kan läggas till grund för domstolsprövning i Sverige.

/ Elwa Ninpo — Politifonen

Vi blev varse om att även Motargument har skrivit på ämnet. Läs också deras artikel:

ABC om svensk arvsrätt för folk med fobi för muslimer