Etikettarkiv: SD

Krönikor

Kvinnors rätt att välja slöja eller inte

Principen att kvinnor ska täcka sitt hår finns i alla tre abrahamitiska religionerna islam, kristendomen och judendomen även om det finns variationer. Inom judendomen så finns principen att gifta kvinnor ska täcka sitt hår, även om tolkningarna varierar mellan de olika judiska inriktningarna. Inom kristendomen så finns principen att kvinnor som ber i kyrkan ska täcka sitt hår (Bibeln 1 Korinthierbrevet 11).

För oss som har växt upp i väst de senaste årtionden är det lätt att tro att det här konceptet inte finns alls inom kristendomen men det är en ytlig förståelse då det har funnits väldigt länge i praktiken under kristendomens historia och det är först på senare tid som många kristna inriktningar mer eller mindre har slutat med det. Samtidigt som ett antal olika mer traditionella kristna inriktningar har fortsatt med det, så som ortodoxa och amish.

Slöjförbud är en uppenbar rasistisk politik och dessutom en auktoritär och kvinnoförtryckande sådan.

Vilket är ironiskt med tanke på att de som förespråkar slöjförbud låtsas göra det för att skydda kvinnors frihet.

I själva verket har dessa personer inga problem med kvinnlig ofrihet och auktoritärt förtryck – så länge det inte är deras folkgrupp eller tro som förtrycks.

Vill man på riktigt göra något åt de fall där kvinnor de facto tvingas täcka sig så får man göra rationella insatser mot just de individer som tvingar och hotar kvinnor på det sättet, vilket är ett lagbrott redan idag. Man får inte hota och tvinga kvinnor att klä sig på ett visst sätt. Och det blir inte mer moraliskt rätt när politiker vill agera klädpoliser och tvinga av kläder från kvinnor.

Men man måste också förstå att det idag finns ett enormt tryck mot kvinnor att INTE ha på sig slöja, både från rasistiska politiker, rasistiska medborgare, rasistiska rekryterare på arbetsintervjun men även från muslimska kvinnors egna oroliga familjer som kan vara rädda för att deras dotter genom att ta på sig slöjan ska riskera att bli utsatt för rasism, misshandel och mord. Forskning visar att just muslimska kvinnor med slöja som pga slöjan är lätta för rasister att identifiera som muslimer är särskilt utsatta för rasism och olika rasistiskt motiverade övergrepp.

Detta är ett säkerhetshot mot svenska muslimska kvinnor som måste börja tas på största allvar. För oss som vill fortsätta leva i en fri demokrati där auktoritär politik bekämpas och folkgrupper inte kollektivt bestraffas så vore ett slöjförbud en katastrof.

För att i en fri demokrati så har kvinnor rätten både att ha på sig och ta av sig slöjan.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Motargument: SD:s falska narrativ om slöjförbud och kvinnorättigheter

Motargument: SD vill totalförbjuda slöja

Motargument: SD och slöjförbud: Vad du behöver veta

Artiklar

SD:s moskékarta: Historisk metod för förföljelse och diskriminering

Sverigedemokraterna har myligen uppdaterat sin webbsida migrationskartan.se med ett moskéfilter som påstås illustrera framväxten av moskéer och muslimska bönelokaler i Sverige. Att markera ut religiösa gudstjänsplatser har i en historisk kontext visat sig leda till diskriminering, kontroll, förföljelse samt etnisk rensning.

Det finns många historiska exempel där moskéer har blivit måltavlor för förföljelse, diskriminering, krigföring eller försök att undertrycka muslimska samhällen. Motiven har varierat – från religiös intolerans och etnisk rensning till kolonial kontroll och nationalistiska projekt.

  • Bosniska moskéer under Bosnienkriget (1992–1995). Under kampanjer av etnisk rensning i Bosnien markerades och förstördes hundratals moskéer av bosnienserbiska och bosnienkroatiska styrkor i områden där bosniska muslimer fördrevs. Förstörelsen av religiösa byggnader var en medveten strategi för att undanröja spår av en grupps historiska närvaro. Förstörelsen var ofta avsiktlig och kopplad till etnisk rensning av bosniska muslimer. Ett känt exempel är Ferhadija-moskén, som sprängdes 1993.
  • Förföljelsen av rohingyer i Myanmar. I samband med förföljelsen och våldet mot den muslimska rohingyabefolkningen har moskéer och religiösa skolor vandaliserats, bränts eller stängts. Angreppen på religiösa byggnader har ofta sammanfallit med fördrivning av lokalbefolkningen.
  • Uiguriska moskéer i Xinjiang i Kina. Under 2010- och 2020-talen dokumenterade forskare, journalister och människorättsorganisationer omfattande kartläggning och övervakning av moskéer samt att ett stort antal moskéer skadats, rivits eller förändrats inom ramen för den kinesiska statens politik gentemot uigurer och andra muslimska minoriteter. Religiösa platser har varit en del av ett bredare system för kontroll av den uiguriska muslimska minoriteten.
  • Sovjetunionens antireligiösa kampanjer. Under särskilt 1920- och 1930-talen stängdes många moskéer i Centralasien, Kaukasus och andra muslimska områden. Religiösa ledare förföljdes och moskéer omvandlades till lagerlokaler, skolor eller andra statliga verksamheter.
  • Balkankrigen 1912–1913. När Osmanska rikets territorier på Balkan erövrades förekom förstörelse av moskéer och andra muslimska institutioner i flera områden. Detta skedde parallellt med omfattande flyktingströmmar bland muslimska befolkningar.
  • Reconquista och tiden efteråt i Spanien. Efter de kristna kungadömenas erövring av muslimska områden omvandlades många moskéer till kyrkor. Ett berömt exempel är Mezquita-katedralen i Córdoba. Under senare perioder begränsades eller förbjöds muslimsk religionsutövning för många tidigare muslimska invånare.
  • Indien under regionala konflikter. Moskéer har vid flera tillfällen blivit måltavlor i religiösa konflikter mellan hinduer och muslimer. Det mest kända exemplet är rivningen av Babri Masjid 1992, vilket ledde till omfattande våldsamheter.
  • Krigen i det forna Jugoslavien i Kosovo. Under och efter kriget utsattes religiösa byggnader från flera grupper för angrepp. Bland annat förstördes eller skadades ett betydande antal moskéer i samband med konflikterna.
  • Koloniala konflikter i Nordafrika. Under den franska kolonialtiden förekom övervakning, kontroll och ibland beslagtagande av moskéer och religiösa stiftelser. Religiösa institutioner sågs ofta som centra för politiskt motstånd.

Historiskt har moskéer ofta angripits eftersom de:

  • Är centrala samlingsplatser för lokalsamhällen.
  • Symboliserar en grupps närvaro och identitet.
  • Kan fungera som utbildnings- och organisationscentrum.
  • Har högt symbolvärde för både angripare och försvarare.

Därför förekommer angrepp på moskéer ofta i samband med etnisk rensning, nationalistiska konflikter, kolonial repression eller statliga försök att kontrollera religiösa minoriteter. Liknande mönster har också drabbat synagogor, kyrkor, tempel och andra religiösa byggnader i olika delar av världen. Några välkända fall är:

  • Judiska synagogor i Nazityskland – Kristallnatten. Under 1930-talet kartlade och övervakade nazistiska myndigheter judiska institutioner, inklusive synagogor. Detta underlättade senare angrepp under Kristallnatten 1938, då hundratals synagogor vandaliserades eller brändes. Synagogorna fungerade inte bara som religiösa centra utan också som symboliska mål för förföljelsen av judar.
  • Katolska kyrkor i Irland under vissa perioder av de antikatolska lagarna – Penal Laws. Under 1600- och 1700-talen begränsade brittiska myndigheter katolikers religionsutövning. Registrering och övervakning av katolska gudstjänstplatser användes som ett verktyg för kontroll och repression, även om situationen varierade över tid.

Historiker brukar peka på att religiösa byggnader ofta får en särskild betydelse i förföljelsekampanjer eftersom de:

  • Gör en minoritets närvaro synlig i det offentliga rummet.
  • Har stark symbolisk betydelse för gruppens identitet.
  • Kan angripas för att signalera dominans eller utplåna en grupps kulturella och historiska närvaro.

Det är dock viktigt att skilja mellan att “lyfta fram” religiösa platser för skydd, representation eller kulturarvsändamål och att göra det i syfte att möjliggöra kontroll eller förföljelse. I de historiska exemplen ovan var kartläggningen eller exponeringen kopplad till en bredare politik av diskriminering, tvångsassimilering, etnisk rensning eller folkmord.

Svenska moskéer som attackerats med brandbomber och anlagda mordbränder:

  • Trollhättans moské brändes ner i augusti 1993.
  • Eskilstuna (2014): Brand anlades i moské, fem personer skadades.
  • Eslöv (2014): En moské utsattes för en anlagd brand, som polisen misstänkte var mordbrand.
  • 2015: Rapporter om tio till tolv misstänkta mordbränder vid befintliga eller planerade asylboenden, men även moskéer var mål för attacker.
  • Örebro (2017): En person anhölls misstänkt för mordbrand efter en brand i en moské.
  • Medieanalys 2018: Aftonbladet rapporterade att moskéer i Sverige utsatts för flera angrepp av olika slag, inklusive brandattacker och skadegörelse.
  • Systematiska attacker 2021: Under året rapporterades att moskéer utsattes för systematiska attacker, i genomsnitt en per månad. Dessa inkluderade bränder, klotter och krossade fönsterrutor.
  • Luleå (oktober 2025): En moské i bostadsområdet Hertsön stod i lågor efter en anlagd brand. Polisen misstänkte mordbrand och hatbrott.
  • Uddevalla (april 2025): En person misstänktes för mordbrand efter en brand i en moské, åtalades för mordbrand.
  • Stockholm (december 2025): En koran med hål och ett hotfullt meddelande hittades fastkedjad vid Stockholms moské på Södermalm. Händelsen klassades som hot om våld.
  • Örebro (augusti 2025): Två personer anhölls efter en skjutning vid en moské.

En studie från 2025 visar att sju av tio religiösa församlingar i Sverige utsatts för någon form av brott under det senaste året. Våldsbrott, dvs brott som riktas mot personer, har drabbat drygt fyra av tio församlingar under samma period. Den vanligast förekommande formen av våldsbrott är hot och hat i digitala miljöer.

Lästips:

Populär historia: Civila var måltavlor i Bosnienkriget

Globalis: Rohingyer – Myanmar

Mänsklig säkerhet: Förtrycket mot uigurerna i Xinjiang 

The Moscow Times: ‘Godless Utopia: The Anti-Religious Campaign In Russia’

Historia Nu: Balkankrigen 1912-13 – Upptakten till första världskriget

About History: Centuries of War Between Christianity and Islam: Reconquista Period

BBC: Babri mosque: The build-up to a demolition that shook India

BBC: Kosovo: Why is violence flaring between ethnic Serbs and Albanians?

Afro Discovery: The Legacy of Colonialism: Understanding Algeria’s Fight for Independence

Världens Historia: Kristallnatten: Hitler gjorde judarna fredlösa

Law Shun: Penal Laws’ Impact: Catholic Suppression And Resistance In Ireland

MCHS: Ny studie visar omfattande utsatthet bland trossamfund i Sverige

Krönikor

Guilt by association-rasism på sociala medier

Jag har skrivit många gånger om det falska i att prata om ”bra” och ”skötsamma” invandrare vs de ”dåliga” som är okej att utvisa. Hur rasismen som följer på debatten när invandrare, speciellt muslimer, i allt större utsträckning öppet får omtalas om problem, faror, kriminella, skadliga för samhället osv. För rasismen drabbar aldrig bara de kriminella och farliga invandrarna. Det drabbar alla som inte blir läst som vita svenskar.

För vi bär liksom inga skyltar som säger ”adopterad”, ”laglydig”, ”har jobb”, ”välutbildad företagare” osv osv. Vi bedöms i vardagen bland främmande människor inte utifrån vilka vi faktiskt är och vad vi gjort eller gör. Utan utifrån hur vi ser ut. Därför blir det för rasisten självklart att om jag står upp för unga invandrare så måste det vara för att jag är en arbetslös bidragstagare. För i rasistens värld är det givet att alla som inte ser svensk ut är en parasit på det svenska samhället. Här enbart för att ställa till problem.

Samtidigt är det intressant att se den enorma skillnaden mellan Facebook och Instagram. Det är uppenbart att rassetrollen föredrar Facebook där algoritmerna i ännu större utsträckning tillåter deras skit att blomstra än på Instagram. Rasisternas kommentarer följer alla samma mönster:

Ingen kunskap om hur processen för asyl eller uppehållstillstånd faktiskt fungerar. Ingen kunskap om vad som sker vid avslag. Ingen kunskap om hur föräldrarna kan få asyl medan barnen utvisas så fort de blivit vuxna. Gott om fördomar och rasistiska stereotyper. Samt såklart noll förståelse för hur snabbt Sverige skulle implodera om alla invandrare faktiskt kastades ut så som de önskar.

På riktigt, är det inte dags att vi går ut i storstrejk likt homosexuella gjorde en gång i tiden? Bara en 2-3 dagar sådär så får de se hur väl samhället klarar sig utan oss ”kulturberikare” de menar ändå bara förstör oavsett vem vi är och vad vi gör? Inte för att rasisterna kommer ändra sig, men kanske för att alla andra ska vakna upp och inse att SD:s retorik och rasismen de gett växtkraft måste motarbetas, på riktigt.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

SD:s falska narrativ om slöjförbud och kvinnorättigheter

1 kommentar

Sverigedemokraterna proklamerade nyligen att de tänker gå till val på att Sverige ska stifta en ny lag om att totalförbjuda slöjor (endast för muslimska kvinnor). Partiet har länge försökt bygga ett falskt narrativ som går ut på att de skulle värna utsatta och förtryckta kvinnor som tvingas bära slöja. I själva verket är SD:s häxjakt på muslimer, i detta fall muslimska kvinnor, ett uttryck för deras etnocentrism och -nationalism. De som inte ser ut som eller passar in i den mall som partiet förespråkar har helt enkelt inget existensberättigande i Sverige.

Från SD-politiker hör vi ofta det eviga mantrat att om galoscherna inte passar kan man åka hem till sitt hemland. Hur rimmar detta med att de skulle värna de utsatta och förtryckta kvinnorna? Det finns ju ingen förutsättning för att de skulle kunna ta av sig slöjan i hemlandet. SD:s taktik är att avhumanisera och demonisera invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.

Sara Gille (SD), talesperson i jämställdhets- och hederspolitiska frågor, kallar i en intervju med SR Ekot slöjan ”ett islamistiskt plagg”. Eftersom traditionen att täcka håret inte specifikt är en muslimsk tradition, så har hon fel i sak. När hon får frågan om de kvinnor som faktiskt vill bära slöja svarar hon:

”– Vill man göra det så finns det ju andra länder att åka till där man faktiskt tillåter det, helt enkelt. Så säger jag.” (Källa: TV4)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260611.

Syftet med utspelet om slöjförbud är således varken att värna kvinnorätten eller att stärka jämställdheten. Högst troligt genomskådar även SD-sympatisörer det falska narrativet, men det spelar mindre roll. Människor är indoktrinerade i partiets etnocentrism och -nationalism samt den antimuslimska retoriken, och har svårt att se att partiet de sympatiserar med skulle kunna ha fel.

Att SD nu går till val på att lagstifta om slöjförbud för musöimska kvinnor är dessvärre ett naturligt steg i partiets intensifierade häxjakt på muslimer. Det går inte att, mot bakgrund av tidigare utspel samt nu denna nya giv, undvika spekulationer om att partiet inte kommer att ge upp sin dröm om att göra Sverige fritt från muslimer, allra helst ett etniskt homogent Sverige.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

SVT: Sverigedemokraterna vill se totalt förbud mot slöja i Sverige

Lästips:

Motargument: SD vill totalförbjuda slöja

Motargument: SD och slöjförbud: Vad du bör veta

Artiklar

SD och slöjförbud: Vad du bör veta

1 kommentar

Apropå Sverigedemokraternas utspel om att de går till val på totalförbud mot slöja och hijab råder det oklarheter om vad slöja och hijab egentligen är.

Det finns ofta blandning och missförstånd mellan olika typer av huvud- och ansiktstäckande plagg:

  • Slöja är ett begrepp som kan användas mer generellt för olika typer av huvud- eller ansiktstäckande plagg, inklusive hijab, niqab och chador. Slöjan syftar ofta till att markera blygsamhet enligt religiösa eller kulturella normer, men utseende och omfattning varierar. I Sverige används ibland ”slöja” som ett samlingsnamn för dessa plagg, där specifik typ ofta beskrivs med andra termer.
  • Hijab är den mest allmänna termen för huvudduk och refererar oftast till ett plagg som täcker håret, öronen och nacken men lämnar ansiktet synligt. Den används för att uppfylla islams krav på modest klädsel och kan komma i olika färger och stilar. Hijab är vanlig i många länder och anses ofta vara ett personligt val som kombinerar religion och mode.
  • Niqab är en ansiktstäckande slöja som normalt lämnar endast ögonen synliga. Den bärs tillsammans med traditionellt klädda klädplagg som täcker kroppen, ofta en lång klänning eller abaya. Niqab används framförallt i vissa regioner av Mellanöstern och Sydasien och är kopplat till mer konservativa religiösa tolkningar.
  • Burka är det mest heltäckande plagget och täcker hela kroppen inklusive ansiktet. För ögonen finns en nätliknande tygdel som gör det möjligt att se ut, men ansiktet är annars helt dolt. Burka är mest känd från Afghanistan och vissa delar av Pakistan och används enligt strikta tolkningar av islams regler om kvinnlig blygsamhet.

Vanliga missförstånd

Inskränkningar i debatten: I diskussioner om lagstiftning, som de senaste förslagen från SD i Sverige, används ofta termerna slöja och hijab omväxlande med burka och niqab, vilket kan leda till förvirring. Ett förslag kan t ex utgå från heltäckande plagg men sedan utvidgas till att omfatta även hijab (som i praktiken bara täcker håret).

Symbolik: Många antaganden kopplar plaggen till kvinnors underordning eller socialt tvång. Detta stämmer inte generellt, eftersom många kvinnor bär hijab frivilligt av religiösa, kulturella eller personliga skäl.

Politisk laddning: Diskussioner om förbud tenderar att förenkla eller missrepresentera skillnaderna mellan plaggen, vilket gör att både allmänhet och media kan blanda ihop betydelsen av hijab, burka, niqab och generellt ”slöja”.

Missförstånd uppstår när man inte skiljer mellan olika typer av täckande plagg, deras kulturella och religiösa bakgrunder eller graden av ansiktstäckning. Att använda termerna korrekt är centralt för att föra en nyanserad diskussion om religionsfrihet, lagstiftning och individens val i Sverige.

I fokus

SD vill totalförbjuda slöja

1 kommentar

Sara Gille (SD), talesperson i jämställdhets- och hederspolitiska frågor, proklamerar att Sverigedemokraterna går till val på att totalförbjuda slöja i Sverige. Det räckte alltså inte med ett förbud mot burka och niqab. Ett eventuellt förbud skulle strida mot ett flertal lagar, inklusive grundlagen.

Sverigedemokraternas häxjakt på muslimer intensifieras. Partiets nuvarande livselixir är att göra livet så svårt som möjligt för muslimer, specifikt muslimska kvinnor. Syftet med utspelet om slöjförbud är således inte att värna kvinnorätten eller stärka jämställdheten.

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260611.

Innan vi går in på vilka lagar som är applicerbara i sammanhanget kan det vara på sin plats att beakta att utspelet illustrerar SD:s rasistiskt motiverade hyckleri då både judendom och kristendom har liknande religiösa påbud för kvinnor: Det religiösa budet att kvinnor ska täcka sitt hår finns i både islam, kristendomen och judendomen. I Bibeln kan man bl a hitta det i Korintierbrevet. Islam, kristendomen och judendomen ber till samma gud och de har mer gemensamt än inte. Så varför ger sig SD bara på muslimer och specifikt muslimska kvinnor?

Jo, för att de är ett rasistiskt, antidemokratiskt, auktoritärt och sexistiskt parti.

I SD:s officiella konton på sociala medier läser vi:

”Vi går till val på att införa ett totalförbud mot hijab och slöja på offentlig plats. Dessa plagg är uttryck för hederskultur, kvinnoförtryck och kontroll. Vi har tidigare drivit frågan om att förbjuda burka och niqab på offentlig plats. Nu vill vi utöka förbudet till att även omfatta hijab och slöja. Sverige ska vara ett land där kvinnor och flickor är fria från förtryckande normer och där hederskultur inte har någon plats.” (Källa: Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260611.

Slöjförbud strider mot ett flertal lagar

Ett eventuellt slöjförbud skulle strida mot ett flertal lagar, så som dessa står skrivna idag. Det skulle alltså krävas omfattande lagändringar, inklusive en grundlagsändring, för att genomföra ett förbud mot slöja på allmän plats. Lagarna som är applicerbara är:

  1. Diskrimineringslagen, 1 kap. 3 § och 4 §, 2 kap. 5 §
  2. Barnkonventionen, artikel 2
  3. Skollagen, 1 kap. 8 §
  4. Europakonventionen
  5. Grundlagen, dvs religionsfriheten, 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 §, 12 § och 19 §

Gille kallar i en intervju med SR Ekot slöjan ”ett islamistiskt plagg”. Mot bakgrund av det som nämndes i inledningen av denna text, dvs att traditionen att täcka håret inte specifikt är en muslimsk tradition, så har hon fel i sak. När hon får frågan om de kvinnor som faktiskt vill bära slöja svarar hon:

”– Vill man göra det så finns det ju andra länder att åka till där man faktiskt tillåter det, helt enkelt. Så säger jag.” (Källa: SR)

Det finns ett antal punkter att fundera över om man anser att ett slöjförbud skulle vara rätt väg framåt för Sverige:

  • Vi förändrar inte människors traditioner och kvinnoförtryck genom förbud mot slöja. Upplysning är bättre än förbud.
  • Vi vet inte hur många som tvingas bära slöja.
  • Kvinnor som bär slöja kommer kommer i mer eller mindre utsträckning att isoleras, dvs stanna hemma.
  • Är det integration att exkludera kvinnor från samhället?
  • Det är inte mer rätt att tvinga av kvinnor kläder än att tvinga på kvinnor kläder. Två fel gör inte ett rätt.
  • Tyck och tänk vad du vill, men håll det för dig själv. Du har inte rätten att bestämma andra människors val av kläder.
  • Förbud mot slöja skapar segregation och polarisering, ”Vi och Dom”.
  • Sverige är inte värdigt klädkodslagar. Det kan totalitära stater och diktaturer syssla med.
  • Ska kvinnor som eventuellt är förtryckta och tvingas bära slöja straffas? Hur har förbudsivrarna tänkt att lagen ska tillämpas?

Att SD nu går till val på att lagstifta om slöjförbud är dessvärre ett naturligt steg i partiets intensifierade häxjakt på muslimer. Det går inte att, mot bakgrund av tidigare utspel samt nu denna nya giv, undvika spekulationer om att partiet inte kommer att ge upp sin dröm om att göra Sverige fritt från muslimer.

Källor:

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto

SR: SD vill införa omfattande slöjförbud i Sverige

Lästips:

Artiklar på Motargument om förbud mot slöja, burka och niqab

Debatt, satir

SD Halmstads åtgärdsplan mot skränande fåglar

Lasse i SD Halmstad tar sig an de viktiga frågorna så här inför valet i höst. I ett Facebookinlägg postat på SD Halmstads officiella Facebookkonto 8 juni 2026 läser vi:

”Nu när kvällarna blivit allt ljusare och det är något svårare att sova, i mångt och mycket på grund av fiskmåsarnas framfart, vill vi påminna att vi redan för ett år sedan var ute med en motion angående att anta en åtgärdsplan för att hantera dessa störande fåglar. Med Sverigedemokraterna blir det bra politik. 🐦🐤🦆” (Källa: SD Halmstads officiella Facebookkonto 2600608)

Skärmdump från Sverigedemokraterna Halmstads officiella Facebookkonto 260608.

Hos oss på Motargument poppar det upp så många frågor. Vi har god förhoppning om en ärlig dialog med Lasse rörande den oumbärliga motionen som föreslår den nödvändiga åtgärdsplanen för att ”göra något åt störande fåglar i samhället”:

  • Är fåglar som skriar över en viss decibelnivå ett nytillkommet problem och ett uttryck för ”det nya Sverige”?
  • Ska måsarnas medborgarskap rivas upp?
  • Ska de utvisas, och så fall till vilket krigshärjat område?
  • Eller ska de utrotas, och i så fall på vilket sätt?
  • Kanske ska Lasse bara be måsarna att dämpa sig en smula: – ”Jag försöker faktiskt sova här”.

Motargument kan inte låta bli att spekulera i huruvida problemet med störande fåglar är ett lokalt problem. Rimligen borde det förekomma skränande fjäderfän lite varstans i vårt avlånga land. Kanske en nationell åtgärdsplan skulle kunna vara på sin plats.

Tacksam för svar. Kan tyvärr inte pinga dig, Lasse, men hoppas att admin kan framföra våra genuint menade frågor. Detta är bra politik!

#intesatir #SDhaveri #satir #politisksatir

Länk till inlägget på SD Halmstads officiella Facebookkonto: www.facebook.com/sdhalmstad/posts/pfbid02sJM2xHJTGvbnkAiry9i57RGErnVpzjLfK36wW4pHyzX4YcYG53AihDHA95RCEy9dl

Korta motargument

Är Tehranis (SD) muslimhat hets mot folkgrupp?

Hanna Tehrani (SD) är transperson, läkare och ledamot i Göteborgs stads HBTQI-råd. Hon är också en rabiat muslimhatare. I detta inlägg från 27 maj 2026 föreligger stor risk att hon gör sig skyldig till hets mot folkgrupp.

Ponera att en politiker hade kallat HBTQI-personer ”smutsiga”. Hur hade reaktionerna blivit då? Förmodligen ytterst kraftfulla.

När en SD-politiker som Tehrani, som dessutom själv är trans, kallar muslimer ”smutsiga”, reagerar inte särskilt många. Muslimhat har blivit en vardaglig företeelse i Sverige.

Oavsett vilken grupp som benämns ”smutsig” så är det förmodligen ett brott mot HMF-lagen.

Skärmdumpen i Tehranis inlägg kommer från en artikel i Sydsvenskan 27/5.

Krönikor

SD: ”Svenskfientlighet är HMF”

Utspelet från Sverigedemokraterna om att hatbrott mot svenskar ska vara en brottsrubricering och att svenskar ska innefattas i lagen om hets mot folkgrupp är inte en isolerad detalj i en valplattform, utan ett koncentrat av hela metoden: att införa identitet i rättspolitiken och kalla det “rättvisa”. Svenska Dagbladet rapporterar att SD vill göra “svenskfientlighet” till en del av hets mot folkgrupp och att detta “borde leda till strängare straff om brott begås mot en svensk”, enligt partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson.

Här måste man säga det tydligt, utan att låtsas att det handlar om semantik: en sådan konstruktion gör att lagen kommer att slå olika beroende på etnicitet – i praktiken. Inte genom att skriva “olika lagar” på två papper, utan genom att göra offrets identitet till en nyckel som kan höja straffvärdet, skärpa rubriceringen eller förändra hur motiv bedöms. Det är samma brott, men det fårolika rättslig tyngd beroende på vem som anses vara “svensk” och vad som anses vara “svenskfientligt”.

Och det är just här som den verkliga politiken bor: i definitionen. För ordet “svensk” är inte en neutral term i SD:s vokabulär. I den offentliga debatten kan ”svensk” betyda medborgarskap. I SD:s politiska berättelse betyder det ofta något mer: kultur, ursprung, “tillhörighet” – och det är medvetet luddigt. För ju luddigare begreppet är, desto större handlingsutrymme får politiken att flytta gränsen när det passar.

Hur skulle “rasism mot svenskar” ens bedömas?

I svensk rätt är “rasism” i sig inte en egen brottsrubricering. Det som finns är bland annat:

  • Hatbrottsmotiv som kan påverka straffvärdet vid en mängd brott
  • Hets mot folkgrupp som handlar om hot eller missaktning mot grupper

Det SD vill är att “svenskfientlighet” ska bli en tydligare, mer central del av detta – ett begrepp som de själva länge har använt politiskt för att beskriva allt från rån och trakasserier till en allmän upplevelse av att “svenskar” skulle vara under attack.

Men en domstol kan inte döma utifrån “känsla”. Den måste döma på bevis. Då uppstår tre problem – och alla tre gör rättssystemet mer sårbart för politisk manipulation:

  1. Bevisproblemet: För att ett motiv ska skärpa straffet krävs att det går att visa att gärningspersonen faktiskt drevs av fientlighet mot en viss grupp. I praktiken handlar det ofta om ord, tillrop, symboler, chattar eller tidigare uttalanden. Om SD vill att “svenskfientlighet” ska få större rättslig roll kommer pressen att öka på polis och åklagare att “hitta motivet” – och därmed ökar också risken att etnicitet börjar användas som genväg i tolkningen: vad gärningspersonen är, var den bor, vilket gäng den kopplas till får glida in som indicier för “svenskfientlighet”. Det är ett farligt sluttande plan.
  2. Definitionstricket: “Rasism mot svenskar” kan låta symmetriskt med rasism mot minoriteter, men symmetrin är politisk, inte juridisk. Minoritetsskydd handlar historiskt om att skydda grupper som varit utsatta för systematiskt förtryck, avhumanisering och våld. SD vill i stället göra majoritetsidentiteten (“svensk”) till en huvudfigur i hatbrottspolitiken. Det är inte omöjligt i teorin – men i praktiken fungerar det som ett sätt att flytta fokus från strukturell rasism mot minoriteter till en berättelse om att majoriteten är det egentliga hotade kollektivet. Det är en propagandistisk ram, inte en rättslig nödvändighet.
  3. Gränsdragningsproblemet: vem räknas som “svensk”? Den frågan går inte att komma runt om man gör “svensk” till en rättslig markör. Är en svensk medborgare som bär slöja “svensk” i SD:s logik? Är en svenskfödd person med två utrikes födda föräldrar “svensk”? Är en person med permanent uppehållstillstånd “svensk” när den utsätts för “svenskfientlighet” – eller bara när den förväntas anpassa sig? Om “svenskfientlighet” ska bedömas i domstol måste staten i praktiken luta sig mot en definition. Och varje definition som går bortom rent medborgarskap öppnar dörren för ett identitetssystem där rättens tyngd kopplas till tillhörighet.

Det är därför detta inte bara är “strängare straff”. Det är en riktning: ett Sverige där identitetskategorier får större betydelse i rättssystemet, där rättspolitiken blir ett verktyg i kulturkriget, och där människor – oavsett pass – riskerar att pressas in i en hierarki av “självklara svenskar” och “villkorade svenskar”.

Och man behöver inte vara nostalgiker över 1930-talet för att se vart logiken leder. Det räcker att förstå hur sådana system byggs: inte genom att skriva en enda enorm lag som alla genast känner igen, utan genom att lägga ut små, “rimliga” plattor över avgrunden. Först ett nytt begrepp i valplattformen. Sen en utredning. Sen en paragraf. Sen praxis. Och plötsligt har “svenskhet” blivit något staten väger i sin hand – och den som väger människors tillhörighet har alltid, förr eller senare, börjat sortera dem.

Källa:

SvD: Strängare straff för rasism mot svenskar

Lästips:

Artiklar på Motargument om ”svenskfientlighet”

Krönikor

SD: ”Svenskfientlighet är rasism”

Sverigedemokraterna har i många är talat om påstådda företeelser som ”svenskfientlighet” och ”rasism mot svenskar”. Nu föreslår partiet en lagstiftning om att rasistiska hatbrott också ska innefatta brott mot majoritetssvenskar. Dessutom vill SD att s k ”svenskfientlighet” ska innefattas i HMF-lagen.

Motargument har många gånger berört SD:s uppfattning om att svenskar skulle utsättas för rasism. De väljer att kalla företeelsen för ”svenskfientlighet”.

På SD:s officiella sociala mediekonton 29 maj 2026 läser vi:

”Alltför länge har brott mot svenskar förminskats, ursäktats eller helt ignorerats. När svenskar utsätts för förnedringsrån, gruppvåldtäkter och annan grov kriminalitet med tydliga svenskfientliga motiv ska det inte bortförklaras, det ska erkännas för vad det är.

Rasistiska dåd mot svenskar ska betraktas som hatbrott och mötas av betydligt hårdare straff. Det är dags att sätta brottsoffren först och slå tillbaka mot dem som gör svenskar till måltavlor i sitt eget land.” (Källa: Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto (260529).

Det råder meningsskiljaktigheter i partiet om HMF-lagens vara eller inte vara, och vilka grupper som ska innefattas. Senaste beskedet är att SD vill innefatta ”svenskfientlighet” i lagen om hets mot folkgrupp.

Jag vill i debatten om den påstådda ”svenskfientligheten” och den påstådda ”rasismen mot svenskar” påminna om att SD:s livselixir är att dela in befolkningen i ”vi och dom”, dvs ”svenskar” och ”invandrare”. SD:s retorik bygger systematiskt en illusion av att endast deras anhängare (med ”rätt” ursprung) skulle vara svenska ”på riktigt” och att varje avsteg från deras ideologi skulle per automatik innebära ”svenskfientlighet”.

Samtidigt som de ständigt berättar sagor om att Sverige och svenskarna skulle vara under attack så finns det i själva verket inte något annat riksdagsparti som talar så illa om Sverige och svenskarna så mycket som SD.

SD:s retorik ingår i en klassisk högerextrem diskurs. Begreppen ”svenskfientlighet”, ”islamisering” och ”omvänd rasism” går hand i hand med den klassiska och nazistiska konspirationsteorin om ”folkutbytet”. Konspirationsteorin kan sammanfattas som den, av ”eliten” iscensatta, illvilliga och medvetna planen, att byta ut den svenska befolkningen mot icke-svenskar. Retoriken utgör delar av den diskurs som SD använder sig av som motvikt till rasism.

Begreppet ”svenskfientlighet” återkommer ständigt i SD:s vokabulär, och är en medveten retorik som skapar splittring och polarisering, och förstärker den för partiet så viktiga uppdelningen mellan ”vi och dom”, dvs svenskar vs invandrare. Begreppet är ett sätt att låta rasism och nazism ta plats och normaliseras.

Om vi kikar på statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) och deras NTU (Nationella trygghetsundersökningen) ser vi att det inte finns stöd för att svenskar skulle vara utsatt för rasism i någon större utsträckning. SD anför gärna s k ”förnedringsrån”, gruppvåldtäkter och ”annan grov kriminalitet” som ett argument för att det skulle vara en vanlig företeelse med s k ”rasism mot svenskar”, men enligt BRÅ är såväl ”förnedringsrån” som gruppvåldtäkter marginella företeelser, oavsett ursprung på förövare eller offer.

Min, och många andras, åsikt är att rasism sparkar nedåt, inte uppåt. Följaktligen är ”rasism mot svenskar” en icke-fråga. Ofta får man höra att Sverige skulle vara ”världens minst rasistiska land”. Det är svårt att mäta huruvida det är sant, men rasism existerar i högsta grad i Sverige. Den kommer inte att försvinna, men vi har alla ett ansvar att bekämpa den. Rasismen i Sverige sker inte mot majoritetssvenskar. Den sker mot nationella minoriteter och mot människor med annat ursprung än det svenska.

Källa:

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto

Lästips:

Artiklar om ”svenskfientlighet” på Motargument