Etikettarkiv: radikal islamism

Sådant som har med radikala islamistiska sekter att göra.

Krönikor, Myter

Islamisternas judehat

Paradoxalt nog, medan vi firar kärlekens dag är det så mycket hat som springer runt, hatet som skriker, ljuger, anklagar, trakasserar, misshandlar …och hatet som dödar! Det är så tydligt att en jude framför synagogan eller kosherbutiken är en måltavla.

Inte så konstigt att upptrappningen av hatet kom i så hög grad från islamisternas sida då varje islamistiskt parti eller extrem militär organisation har två saker gemensamt:

* Hatet mot judar
* Kalifatet som mål

Oavsett om det är Hizb ut-Tahrir, Muslimska Bröderskapet, IS, Boko Haram, Hamas, Al-Qaida… Det är de två ovan nämnda punkterna som de har gemensamt, och de visar det på olika sätt och i olika grader.

Enligt alla dessa islamist-laddade organisationer är det *judar* (generellt) som man måste slå ned från ”makten”, för att själv kunna styra. De ovan nämnda punkterna är två pusselbitar som nästan går ihop: för att kunna få kalifatet så måste man försvaga *judar* som *är i makt*. Det är där någonstans som man ser hinder. Mer eller mindre, i svagare eller starkare nyanser, så ser det ut i olika islamistiska grupper.

Och allt ställs i en paranoid misstanke: en människa som jobbar på ett bibliotek, på banken, är chef på ett företag eller är ägare av en fin villa, misstänks automatiskt så fort man får veta att personen har judisk bakgrund. Det är en ”agenda”, ett medvetet mål att ”ta över” och ”förslava andra”.

Den här synen har normaliserats så mycket att den kan bli mycket trovärdig i ögonen på någon som inte har någon aning om antisemitistisk historia. Islamistiska organisationer och partier har tagit alla antisemitiska myter på största allvar – ”med bevis”. Och beviset är just den jude som jobbar på ett bibliotek, på ett bankkontor, är företagschef eller villaägare.

Förintelse-monumentet i Berlin
Förintelse-monumentet i Berlin

Jag är redo, och skulle inte bli ett dugg förvånad om samma hatstruktur skapas mot mitt lilla folk. Eller… den är redan skapad. Vi är ju ett folk på bara 5 miljoner på Balkan och ca 10 miljoner utanför. Som flyktingar efter kriget så har bosnijaker visat sig i olika länder som arbetsamma, välutbildade, ambitiösa och pålitliga. Man finns i många banker, myndigheter, partier och konstgallerier. Detta beror på det samhällssystem man levde i, livsstil, sätt att leva, tänka OCH (lyssna noggrant nu) — den ständiga utsattheten som tvingar människan att tänka tre steg i förväg, att bli flexibel och kunnig för att ständigt kämpa för en bättre framtid.

Bosnijaker har i sin historia utsatts för en rad folkmord och idag känner man till det senaste under Balkankriget på 1990-talet, en kedja av koncentrationsläger, massvåldtäkter och Srebrenica. Ett exempel är 1943 då ca 150.000 bokstavligen *slaktades*, alltså dödades mest med kniv, yxa och såg, brändes upp levande, hängdes upp eller kastades i floden Drina – bara för att de var muslimer.

För att rättfärdiga folkmord efter folkmord på den här lilla gruppen på Balkan, så har man ständigt anklagats för sina framgångar: Att man skapade många framgångsrika privata företag, byggde upp många restauranger och villor, hade ett OS 1984 i Sarajevo, betydde att bosnijaker hade en agenda för att ”ta över”. De var ”hotet” mot den ”serbiska rasen” med ”många barn”.

Men, snälla, låt mig gå tillbaka en gång till, och snälla, tääääänk på det här när det gäller judar som folk:

”…den ständiga utsattheten som tvingar människan att tänka tre steg i förväg, att bli flexibel och kunnig för att ständigt kämpa för en bättre framtid.”

Tänk bara vad som händer med en folkgrupp som i flera tusen år är i asyl, fördrivning, fångenskap och utsätts för systematiska utrotningar. Det sista: *systematiska utrotningar* – pluralformen. Det handlar inte enbart om Förintelsen. Det har varit en rad utrotningar under historien, och Förintelsen är den värsta i den mänskliga historien.

Vad gör man när man bär med sig allt detta? Jo, man kämpar för att överleva, genom lärdom av enorma smärtsamma erfarenheter.

I denna kamp ingår det att man sätter enorma krav på sig själv och att man lär sig satsa på sina talanger, förmågor för att uppnå bra resultat i karriären för att kunna överleva. Det är en instinkt då man ständigt är en hatmåltavla. Naturligtvis så gäller det inte generellt men i det mesta så väcker man upp en liknande reflex helt instinktivt.

Islamisternas judehat har just den här färgen – att anklaga judar generellt för framgångar och möjligheter, att misstänkliggöra detta, istället för att lära sig något, åtminstone 10% av det här folkets historia.

Muslimer i sina församlingar måste göra sitt bästa för att lägga in en skyddsmur mot liknande myter och propagandan mot ett helt folk, propaganda som levereras i församlingar via aggressiva föreläsare, s k ”islamiska böcker” skrivna av de som tjänar islamistiska partiers ideologier. Viktigt.

Jag beklagar dagens situation och utsatthet.

Håll ut, vänner. Ge aldrig upp, oavsett vilka ni är och vilken bakgrund ni har.

/Ida Dzanovic

Krönikor

Bästa Mona Sahlin!

Bästa Mona Sahlin!

Jag läste om förslaget från en centerpartist om att rehabilitera jihadister som stridit för Islamiska Staten, ett förslag som du stödjer.

Det har varit en livlig debatt i Sverige efter detta. Många påstår att du vill belöna våldsbejakande jihadister med jobb och psykologisk hjälp när de kommer hem från kriget på Islamiska Statens sida i Syrien.

Jag vet att det inte är så enkelt. Du är samordnare mot våldsbejakande extremism. I ditt uppdrag ingår att ta reda på hur man får ungdomar att vända sig från radikal islamism. Dessutom diskuterar ni mycket hur man kan stödja avhoppare som inte accepterar Islamiska Statens hat och våld.

Det är bra. EXIT, som arbetar mot nazismen, gör redan idag ett underbart arbete för att stötta avhoppare som vill lämna den extremistiska miljön och ideologin bakom sig. Men jag tycker att du och regeringen varit för otydliga om detta. Kunde ni inte klart och tydligt från början visat att ni inte tänker ge ett öre till extremister som förblir extremister?

Utifall att det råder oklarheter kring detta, kommer här mina tankar om det livsfarliga att stötta extremister som inte lämnar extremismen bakom sig.

De människor som åker till krigsdrabbade länder för att kriga i IS namn gör inte detta beroende på brist på arbete eller på brist på möjligheter för att kunna föra ett normalt liv i Sverige. De gör det inte heller för religionens skull.

De lider nämligen av en ideologisk förblindelse, vilket ger bränsle till att hoppa upp på ett spår ockuperat av extremismens och destruktivismens grova handlingar.

För att kunna döda barn och våldta kvinnor, eller för att kunna förmå sig att sätta upp människors huvud på staket, så krävs det att man först dödar allt mänskligt inom sig själv. Vi ser varelserna i mänskliga kroppar, fast de har  ingen ångest över sina grova illgärningar. En del av dem reser fram och tillbaka till kriget, trots att de har tillgång till all info om vad IS är. Envist. Nästan maniskt.

Fanatism botar man inte utifrån, fanatikerna måste visa en vilja att bota sig själva för att man ska kunna hjälpa dem.

Hade det varit så enkPegidaelt att rehabilitera liknande typer av människor, så skulle vi kunna rehabilitera Ratko Mladic, eller Radovan Karadzic, som sitter i fängelse i Haag för brott mot mänskliga rättigheter. Efter att nämnda herrar har utfört planer på ett folkmord så kunde de ändå sitta i rättssalen med ett leende och håna överlevande som ställt upp som vittne.

Hade det varit så enkelt så skulle vi ha kunnat rehabilitera Adolf Eichmann som, innan han skulle avrättas, skrev i sitt sista brev att han skulle ligga i graven och skratta över hur många judar han har dödat. Eller betänk bara hur man skulle ha kunnat rehabilitera Heinrich Himmler.

Har det hjälpt med någon godhet mot Jackie Arklöv? Han begick en rad krigsförbrytelser i Bosnien under Balkankriget på 1990-talet. Han pekades ut av många vittnen och satt i fängelse i ett år. Han plockades upp av hemlandet Sveriges goda vilja, fick runt 30.000 kronor i skadestånd, för att ha misshandlats i bosniskt fängelse, och blev sedan satt på fri fot. Det var då han rånade banken och dödade två poliser i Malexander.

Godhetens behandling har misslyckats när det kommer till krigsförbrytare.

De som begår grova brott mot mänskliga rättigheter rehabiliteras i princip aldrig. Därför finns det internationella lagar och regler om mänskliga rättigheter som borde avgöra hantering av dessa människor. Vi måste ha en flexibel domstol där vi effektivt kan gå igenom juridiska processer rörande krigsförbrytelser och brott mot mänskliga rättigheter utifrån internationell lag. Det borde vara ett brott att kriga i en internationellt terrorstämplad organisation, eller i en extremt militant grupp som svenska nazister gör när de dödar civila i Ukraina.

Att frånta människor som hängt med terrororganisationen IS sitt svenska medborgarskap är ett uselt förslag, framlagt av KD, men också av Fp. Vi har ingen rätt att producera statslösa personer för att de har begått krigsbrott. Man blir inte av med problemet om man fråntar dessa individer sitt medborgarskap, eftersom de ändå kan ta sig till andra länder och t o m smugglas in och fortsätta att begå terrorbrott. Det är då vi gör oss själva indirekt skyldiga till en eventuell terrorattack i ett annat land som begåtts av de personer som vi gjort statslösa.

Fanatiker kan man aldrig hota, skrämma eller förmå att bli bättre genom godhet.

Men vi kan hålla dörren öppen för dem om de väljer att hoppa av. Om de visar sig vara skilda från de verkliga fanatikerna.

Vilka kan räddas, och hur?

Extremism är ett helvete med olika grader, och liksom allt annat ont finns det chanser att hantera detta på ett tidigt stadium då individen hjärntvättas av extrema föreläsare som uppmanar till våld. De som kan få en andra chans är personer som själva söker hjälp för att dra sig ur liknande kretsar.

Jag vet inte hur många unga män jag har talat med då det gäller jihadism, men jag vet att det är rätt många. Både de som aldrig skulle åka till ett krigsområde, och de som började bli mobbade av egen församling p g a sin destruktiva syn på religion. Varje enskild mobbad börjar isolera sig och avskärma sig från sin omgivning.

Bästa Mona Sahlin, med hopp om att någon med god vilja skulle hjälpa min son från det onda, så talade jag med unga män som knappt hade någon kontakt med omgivningen, eller med verkligheten runt omkring sig. De kan man konfrontera genom att använda samma religion mot de själva: bevis som tydligt vittnar om att de är på fel väg. Det är oproblematiskt, men det kräver tid.

Det fungerar ungefär som kvinnojouren jag är engagerad i. Man drar inte en förtryckt kvinna från hennes hem för att rädda henne, utan berättar för henne om vilka möjligheter hon har tills hon själv når en nivå som krävs för att kunna ta steget ut.

Man talar om religion som uppmanar till kunskap, forskning, religion som uppenbarades med första meningen ”Läs, för Guds skull!” Samma religion som förbjuder självmord, våld mot civila, vandalisering av naturen. Man talar, bevisar och utmanar de som tycker tvärtom till dialog.

Därför hoppas jag att ni inte funderar på stöd- och åtgärdsprogram för återvändande radikala jihadister från Syrien, utom om de vill hoppa av.

EXIT, som rehabliterar nazister, och KRIS, som rehabiliterar kriminella, har alla samma sak att berätta: att utan en vilja att lämna den kriminella miljön blir det bara pannkaka om man försöker hjälpa dem. Psykologer kan vittna om att psykologihjälp till personer som egentligen inte vill ta emot hjälpen inte fungerar bra, och kan slå slint bakut. Man måste först visa en vilja att hjälpa sig själv.

Och givetvis ingår det att ta ett eventuellt straff i Kriminalvården om det behövs. Att medge brott och ta sitt straff är en viktig del av en persons avhopp från extremism.

Bästa Mona Sahlin, det finns mycket att göra.

Ibland känns det som att människans livslängd inte räcker till. Så pessimistisk kan man känna sig, men god energi finns det alltid möjlighet att hämta kraft ifrån, den aldrig nedslagna majoriteten som vill och kan leva i fred och vill göra allt det bästa för samhället.

Det var på tiden att politikerna började jobba med den här frågan, man visar dessutom vilja för dialog och samarbete från olika sidor, något som också syns genom ditt engagmang.

Jag vore glad om du tog dig tid att läsa mitt brev.

Tack Mona Sahlin och lycka till på alla dina vägar!

Vänligen,

Ida Dzanovic

Artiklar

Ta hotet från radikal jihadism på allvar

Detta är ett jobbigt inlägg att behöva skriva, men det måste göras. Vi  måste också se siffrorna för vad de är. Så här uppskattar jag läget med de radikala jihadisterna i Sverige idag.

170 belgiska medborgare har bekräftats vara nere i Syrien och Irak och slåss för IS. 40 har bekräftats vara dödade. För Sveriges del varierar beräkningarna av antal personer som är nere i Irak eller Syrien. Jag själv studerade profiler på twitter och facebook i somras och fann ca 40-50 unika profiler eller personer som nämndes som var nere i Syrien eller Irak. I höstas sa försvarshögskolan att 80 bekräftats men att antalet kan vara upp emot 200. Säpo sa i november 100 bekräftade och minst 150 obekräftade IS-krigare.

Svensk radikal jihadist

Sen tillkommer sympatisörerna. Jag gick igenom hundratals profiler på Facebook i somras, då IS ännu opererade helt i det öppna, och kunde konstatera att stödet var STORT för dem.

Om 200-300 åkt ner kan man fundera över hur stort nätverket av aktivister och sympatisörer är som INTE åkt ner. Antalet öppna Facebookprofiler som stödde IS i somras var stort. Jag såg 100-150 stycken. (Att sympatisera med IS är lika sjukt som att sympatisera med Breivik. Så även om man inte är aktivt för IS är enbart själva ställningstagandet för dem så extremt att det är befogat att polis håller koll på dem.)

Personer jag pratat med uppskattar antalet sympatisörer och aktivister till mellan 1.000 och 1.500.

IS är så extrema att de inte kan jämföras med nåt annat. Svenska nazistpartier är inte i närheten av dem, i hat och rasism (även om det givetvis skulle leda till massmord om de kom till makten också). Ska man jämföra med något i Skandinavien är det Breivik.

Om en person öppet gillar vad Breivik gör och säger sig förbereda aktioner i hans anda, anser jag att det är befogat att polis håller koll på denne. På samma sätt resonerar jag om personer som ens andas stöd till IS.

IS är inte bara terrorister. De är öppna rasister. De riktar sin rasism mot alla icke-muslimer, ”otrogna” (kuffar) och mot muslimer som inte håller med dem. Judar, shiamuslimer och s k degenererade ”discomuslimer” är nummer ett på hatlistan. De har en lång lista av hatobjekt förutom ”otrogna”. Nämligen de som lyssnar på musik, homosexuella, kvinnor som inte vill bära burka eller hijab, etc. (Säga vad man vill om svenska nazistpartier men inte ens de pratar numera öppet om att halshugga homosexuella och stena kvinnor och slakta judiska barn).

Mer rumsren extremism

Sen har vi rörelser som inte accepterar IS men som är mycket extrema. Hizb Ut-Tahrir är ett sådant. De är så extrema i sin rasism och i sitt hat mot demokrati att de lätt kan jämföras med, exempelvis, Svenskarnas parti. De vill också ha ett kalifat men inte ett IS-kalifat. Och de slåss inte… just nu. Ungefär som Svenskarnas parti resonerar i förhållande till Svenska Motståndsrörelsen alltså.

Hur stort deras stöd är vet jag inte. Hizb Ut-Tahrir har t ex bara lite över 300 likes på FB. Det är mer rumsrent att vara med i Hizb Ut-Tahrir än i IS. Men man kan lugnt räkna med att antalet sympatisörer är långt större än 300. (När jag kollade två FB öppna grupper för svenska IS-sympatisörer i somras hade de 200-400 medlemmar.) Några muslimska vänner som arbetar mot extremism uppskattar antalet aktivister eller sympatisörer till kanske upp emot 1000. De har kunnat samla många hundra i demonstrationståg i Danmark och skulle nog kunna göra det i Sverige också.

Dessutom finns det traditionella jihadister, d v s grupper som kopplas till Al-Quaida och Al-Shabab. Sist men inte minst har vi det mycket större antal personer som stödjer grupper som t ex Hamas, personer som är grova antisemiter etc.

Vad gör vi?

När man studerar dessa extremistiska miljöer bör man vara medveten om att måltavlorna för dessa extremister är andra muslimer. Det kan verka mycket med att upp emot 0,4-0,5% eller mer av landets muslimer stödjer så extrema rörelser som IS och Hizb Ut-Tahrir. Men kom då ihåg att IS avrättar muslimer på löpande band i Irak och Syrien och att Hizb Ut-Tahrir har samma hat mot andra ”otrogna” muslimer. Hotet från den radikala jihadismen är lika stort mot muslimer som icke-muslimer.

IS
Random IS-sympatisör på twitter. 16/1.

Ska vi komma till rätta med denna extremism krävs det mer än att ge jobb åt hemvändande IS-krigare, som Örebro kommun vill göra.

Visst ska vi ge jobb åt dem, men då måste de först visa att de lämnat den extremistiska miljön. F d nazister som lämnar nazistiska rörelser måste först och främst visa att de lämnar tänket, ideologin och den extremistiska miljön innan man kan ge dem hjälp på allvar. Man hjälper inte en avhoppande nazist som fortsätter att behålla gamla nazistvänner och som har Hitler på väggen. På samma sätt är det med IS. (Läs mer här: Hur man bäst bekämpar radikal jihadism.)

Och hjälpen måste främst riktas till ungdomar och till andra som dras till IS, men som INTE har åkt ännu. De som redan varit där nere behöver snarast ett samtal med polisen och SÄPO, och Socialen bör förbereda tvångsomhändertagande av deras barn om det rör sig om ett par, eller ena föräldern, som åkt ner.

Det behövs krafttag mot IS. Jag anser att både svenska myndigheter och svenska muslimska organisationer och moskéer är på tok för svaga och mjäkiga i sin kamp mot radikal jihadism. Dessutom anser jag att det är skandal att all granskning av IS, utanför polis och underrättelsetjänst, sker av privatpersoner. Som jag, som Per Gudmundson eller Magnus Sandelin, som andra som föredrar anonymitet men granskar via Flashback eller facebook-grupper. Det behövs ett EXPO som kraftfullt granskar dem.

Två IS-sympatisörer, från en till dem allierad terrorgrupp, mördade 12 personer på den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Därefter tog en person som sa sig vara IS-gisslan i en judisk kosherbutik och mördade judar. Nu har en belgisk terrorring, som hade vapen hemma och sköt mot polis, avslöjats.

Antalet sympatisörer och aktivister för IS i Sverige är troligen lite färre än i Belgien. Hur många planerar terrordåd här? Eller ska vi vara naiva och tro att det inte görs? Svenska IS-sympatisörer är kusliga. (Se exempel här IS på svenska. Hur en svensk IS sympatisör tänker. Svensk IS sympatisör pratar jihad på TV. Även Per Gudmundsons blogg har bra exempel.)

Faktum är att självmordsbombaren på Drottninggatan, Taimour Abdulwahab, pratade om en ”islamisk stat” (IS betyder islamiska Staten). Han var med all sannolikhet med i det som senare blev IS:

Svensk IS-sympatisör

När Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig i hörnet Drottninggatan-Bryggargatan i Stockholm under julruschen 2010, uppgav han att han agerade i Islamiska statens namn. Som hämnd för Vilks angrep han civila mitt under julruschen – alltså handeln och ekonomin, precis som enligt order. Uppgifter från Irak gjorde vidare gällande att han tränats av samma grupp där.

Säkerhetspolisen har ännu inte presenterat någon fullständig utredning om självmordsbombningen (hur länge ska vi behöva vänta på den?) så tills vidare får vi nöja oss med bombmannens egna ord:

”Nu har Islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet, inget påhitt” (Källa)

Dessutom får jag påpeka att vi har svenskar som sitter inne för förberedelse av terrorbrott mot Jyllandsposten. Även de gillade den rörelse som senare blev IS.

Ska det behöva dö en massa svenskar, eller ska en synagoga eller moské behöva sprängas i luften, innan vi börjar ta hotet från den radikala jihadismen i Sverige på allvar?

**************

För mer läsning:

IS på svenska. Hur en svensk IS-sympatisör tänker. Svensk IS-sympatisör pratar jihad på TV. Svenska sexslavar åt IS. Hur man bäst bekämpar radikal jihadism. Hur man INTE bör bekämpa radikal jihadism. Radikala jihadister på twitter. Hizb Ut-Tahrir (2012). Hizb Ut-Tahrir (2014)

PS

Jag baserat artikelns procentsatser på antagandet att det finns 400.000 muslimer i Sverige. PEW har en högre siffra, motsvarande över 500.000 idag men den har kritiserats. Nämnden för statligt stöd till Trossamfund ger stöd till samfund med 110.000. Men många moskeer och inriktningar väljer att finansiera sig utan statligt stöd och registreras inte. Sen är antalet aktiva troende större än antalet registrerade. och antalet passiva ännu större. 2011 skrev jag en artikel om svårigheterna vid beräknandet av antalet och gjorde vissa jämförelser med övriga Europa. jag använder 400.000 då det är den siffra som brukar nämnas i debatten och som ministrar använt.

Artiklar

"Mänskliga rättigheter hit och dit"

I klippet längst ned hör vi Kristina Winberg, EU-parlamentariker för SD, säga:

Partier, i sin iver att tydligt framstå som motståndare mot invandringskritiska partier förbiser genom sin bångstyriga inställning den verklighet vi står inför. Rapporten som nu presenteras visar en tydligt [sic] att galna islamister är det största hotet mot västvärlden idag.

WinisWinberg har delvis lyssnat på någon som lystrar till namnet ”FN:s sändebud”. Han hade förklarat att det vore bra att förhindra att EU-medborgare reser till diverse muslimska länder. Sändebudet menade att man kunde utnyttja resolution UNSCR 2178, som handlar om hur FN:s medlemsstater bör ta ansvar för att människor inte radikaliseras, och för att de som ändå gör det döms. Det är också viktigt att hindra den som blivit radikaliserad att resa från sitt hemland till en krigszon.

Syftet med resolutionen är att västländer ska ta ansvar för att skydda fattiga länder genom att hindra militanta fundamentaliser från att skapas och från att resa. Om de ändå kommer iväg, ska de straffas ordentligt.

Det är oklart om Winberg inte förstår det, eller om hon väljer att göra en egen tolkning. Jag väger nog över åt det förra, för hon har inte tidigare visat prov på att hålla ihop sammanhang i sitt huvud, men oavsett vilket vänder hon totalt på steken. Det handlar inte om att förhindra jihadister från att mörda, våldta och skövla utan från att resa tillbaka till Europa. Hon har nämligen kommit till slutsatsen att problemet med jihadisterna är inte de brott de begår, utan att de åker som skottspolar mellan krigszoner och EU. Som exempel på länder de reser till och från räknade hon inte bara upp krigsländer som Afghanistan, Syrien och Irak, utan även länder där det råder fred, som Libanon, Egypten, Tunisien och Pakistan.

I denna kamp mot återvändande muslimer ska vi inte tramsa med ”mänskliga rättigheter hit och dit”, deklarerar hon. ”Jag vill påstå att det inte finns ett enda legitimt skäl att resa till Syrien”, säger hon sedan.

Stanna upp där ett ögonblick. Tänk dig att det var krig i Sverige, du bor utomlands, men din mormor eller systerdotter är kvar. Eller att du har tillgångar du behöver titta till. Det är inte krig i hela Syrien. Det finns lugnare ställen. Du kan också vara kurd, och resa till syriska Kurdistan för att kämpa mot ISIS.

”Inte ett enda legitimt skäl”, säger hon.

Därför ska vi helt enkelt förbjuda varje människa som rest dit att återvända. För du kan ju inte åka till Syrien utan att vara jihadist.

Vad syftet var med uppräknandet av alla de andra muslimska länderna, inklusive delvis kristna länder såsom Libanon, Palestina och Egypten, är oklart, men kanske är det så att vi helt enkelt borde bestämma att om du är född och uppvuxen i Sverige, men reser till exempelvis Egypten, bör vi ta ifrån dig ditt medborgarskap, som en omvänd kräftbur – det vill säga: den som rest ut kommer inte tillbaka in.

För vem behöver egentligen resa överhuvudtaget? Är det inte allra bäst om vi alla stannar där våra förfäder levde och dog?

Där har vi nationalismens kärna.

Krönikor

Islamism från nära håll

Länk

Jag vill inleda med att säga att du kan gärna länka till den här artikelserien varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”. En del debattörer har till och med förklarat att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Vad ska jag kalla den här artikelserien? Kampen för egen existensrätt? För att muslimer som kämpar och som ställer sig emot extremism hela tiden förnekas och ogiltigförklaras i sin kamp, av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige, liksom övriga världen av islamism – genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många liknande figurer i landet som har byggt en karriär via en skrika-högst-kamp, men utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder från olika typer, och nyanser, av muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som gav dem enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har ställt sig som självutnämda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten skadades av populister för att de lyckades vilseleda folkmassorna till avgrunden av sin okunskap. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i rävsaxen mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissats varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Men vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltiggöra islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också väldigt viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

 

 

 

Artiklar, Myter

Terminologi – islamism

1 kommentar

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Förra gången tittade vi på islamofobi. Vi fortsätter med islamism.

Enligt Nationalencyklopedin betyder islamism följande;

islamism benämning på en uppfattning av islam som allomfattande politisk ideologi.

Migrationsinfo.se väljer att förklara islamism på detta sätt;

islamism betecknar vanligtvis rörelser och ideologier som handlar om att islam borde genomsyra hela samhället, även politiken. Enligt forskning utgör islamisterna en marginell grupp bland troende muslimer.

Det pågår en ständig debatt om hur man ska definiera islamism. Forskare har dock kommit överens om att islamism, förutom den politiska faktorn, även innefattar sociala, juridiska och kulturella faktorer. Till att börja med verkade islamismen på nationell nivå, men har under senare tid kommit att verka över de nationella gränserna – även om den fortfarande har störst genomslagskraft på nationell nivå. Den sociala grenen av islamism fungerar i en del länder genom att driva sjukhus och sociala projekt i syfte att stötta och hjälpa de svaga i samhället. Den juridiska grenen verkar främst för införande av sharialagar, medan den kulturella grenen syftar till att finna en gemensam islamistisk identitet. Islamismen genomsyrar en stor del av livet eftersom den grundar sig i både religion och ideologi.

Mosque
Foter / CC BY

Att skilja på islam, islamism och radikal islamism

Då man talar om islamism är det nödvändigt att reda ut begreppen islam, islamism och radikal islamism.

Islam

Islam är en monoteistisk och abrahamitisk religion. Enligt islam är Muhammed den siste i en lång rad profeter. Koranen är enligt islam den heliga skriften förkunnad av Gud. Islams anhängare kallas muslimer och är världens näst största religion efter kristendomen. De två stora grenarna av islam är sunni, som utgör majoriteten, och shia. Liksom andra religioner yrkar även islam på att regler ska följas och plikter ska utföras.

Islamism

Som vi nu vet innebär islamism en strävan att förena religion med politik. Därför kan uttrycket politisk islam användas istället. Islam ska, enligt islamisterna, gå som en röd tråd genom samhället och vara, också i juridisk mening, ständigt närvarande.

Remember...Islamaphobia is the

Radikal islamism

Radikal islamism innebär att islamismen ska uppnå sina föresatser om total makt över samhället med hjälp av våld och terrorism. Denna form av islamism ska betraktas som extremism och ska bemötas därefter. Även i Sverige finns rekryter och våldsbejakande islamister, dock ses de inte som ett stort samhällsproblem. Inte desto mindre har det föranlett en nationell handlingsplan. Enligt denna handlingsplan skall den nationella islamismen kartläggas och sammanställas. Detta för att radikal islamism anses vara ett hot mot demokratin.

Radikal islamism förespråkar våld

Islamism existerar både bland shia- och sunnimuslimer. Det finns en skarp rivalitet mellan dessa grupperingar, eftersom de har olika politiska och religiösa agendor. Generellt kan man skilja på islamister som förespråkar våld och de som inte förespråkar våld. De som förespråkar våld använder sig av terrorism medan de fredliga grupperingarna till exempel  ägnar sig åt valdeltagande. Revolutionen i Iran 1979 genomfördes med hjälp av folkligt uppror, medan islamister i Algeriet, Palestina och Libanon har ställt upp i nationella val. Islamister i Palestina och Libanon har även använt sig av terrorism. Så kallad ”neo-islamism”, eller ”internationell islamism”, syftar till att skapa en islamsk världsordning och ser sig som västvärldens fiende. Framför allt USA och Israels fiende. Neo-islamismen började ta form i samband med dåvarande Sovjetunionens intåg i Afghanistan (1979) och längre fram då Afghanistan på nytt (2001) invaderades samt också genom invasionen av Irak (2003). Läs mer här.

Islamistisk lagstiftning – sharia

Sharia är ingen lagbok utan en generell idé om gudomlig lagstiftning. Länder som använder sig av sharia i lagstiftningen är Iran, Saudiarabien, Sudan och Afghanistan. Andra länder använder sharia i familjelagstiftningen. Då det inte finns en enhetlig sharialag, samt att tolkningen av sharia skiljer sig åt, ser styrelseskicket och lagstiftningen i dessa länder olika ut.

Martin Kramer, politisk kommentator, förtydligade i samband med de uppmärksammade terrorattackerna mot USA 11 september 2001:

Remember...Islamaphobia is the

”Islam is no more inclined to terrorism than any other monotheistic faith. Like its sisters, Christianity and Judaism, it can be both merciful and stern in practice; like them, it also teaches the love of God and the humanity of all mankind, believers and unbelievers alike. In times past, Islam has served as the bedrock of flourishing, tolerant, and peaceful orders. But sociologists will say that a religion, at any point in time, is whatever its adherents understand it to be. If that is so, then Islam, as understood by too many Muslims, is in danger of deteriorating into a manifesto for terror. The reason: Too many Muslims have been silent in the face of horrific deeds committed by an extremist minority”.

Sammanblandning av muslimer och radikal islamism i Sverige

Som du förstår är det en grov förenkling att klumpa samman alla muslimer med den radikala islamismen. Trots det görs det i hela världen. I Sverige är det Sverigedemokraterna som står för det, och vissa väljare sluter upp bakom denna föreställning om att islam skulle vara det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. En muslim är en människa som alla andra människor. Muslimer har sin fulla rätt att få utöva sin religion, tradition och kultur utan att ständigt pekas ut och ifrågasättas för vad de egentligen är ute efter. Däremot är religiös fundamentalism en förlängning av religionen med en annan agenda och med andra föresatser. All extremism skall tas på största allvar. All extremism i religionens namn skall också tas på största allvar. Fundamentalisterna som kämpar i islams namn är inget undantag från denna regel.

 

Källor för fördjupning:

Muslimska myter: radikal islamism och islam

Sharia, bayah och shura och demokratisträvandet i islam

Jihad, en viktig bok av Magnus Sandelin

Varning för Hizb ut Tahrir

What is the Difference Between Islam and Islamism?

Islam and Islamism

Krönikor

"Han är ingen riktig buddist"

Gästinlägg av Svarten

Jag gjorde en fullständigt ovetenskaplig undersökning bland mina fyra arbetskamrater i kväll. Jag frågade dem om de hört talats om vansinnesdådet i Washington i måndags, då en man sköt ihjäl tolv personer och skadade fjorton andra. Ingen hade hört om det, men en av dem hade i alla fall sett något på en löpsedel.

Sedan frågade jag om de kände till bombdåden som skedde vid målgången av Boston Marathon i april i år. Jorå, det gjorde samtliga av dem. De visste även att de attentatsmännen var muslimer. Terrorister.

Jag gjorde ännu en liten opretentiös undersökning. Gick in på Google/News/U.S. Edition och sökte efter namnet på attentatsmannen i Washington. Det blev 160 000 000 träffar. När jag lade till ”buddhist” efter namnet sjönk antalet träffar till 43 200.

Jag rekommenderar artikeln Yes, the navy yard shooter was a Buddhist, som innehåller en hel del intressanta reflektioner att fundera över.

Gästinlägg av Svarten

Artiklar

Muslimer tar avstånd från extremism

Gästinlägg av Politifon

Pew Research Center kunde nyligen presentera data över muslimska attityder gentemot extremism. Uppgifterna redovisar att en majoritet av världens muslimer bekymrar sig över religiös extremism – att många avfärdar Al-Qa’ida och talibaner – och våld i religionens namn. Undersökningsgruppen återfinns i åtskilliga muslimska länder. De kommer från Egypten, Jordanien, Indonesien, Malaysia, Libanon, Palestina, Pakistan, Senegal, Turkiet, Nigeria och Tunisien. 67 procent av de tillfrågade uppvisar en negativ inställning till extremism i sina hemländer. I nationer som Libanon och Tunisien finns sådana uppfattningar bland 70% av befolkningen. Turkiet däremot utmärker sig med de lägsta siffrorna i omröstningen.

Den negativa inställningen reflekteras också i det faktum att man inte sympatiserar med grupper som utför attacker och annat våld för att befrämja sina mål:

Al-Qa’ida som ansvarat för de mest kända och mest förödande terroristattackerna de senaste femton åren, erhåller de mest negativa bedömningarna bland samtliga extremistgrupper i undersökningen. Ett medelvärde om sextiosju procent i elva muslimska länder uppvisar i undersökningen en oförmånlig syn på gruppen. Detta inkluderar en majoritet av muslimerna i Libanon (96%), Jordanien (81%), Turkiet (73%) och Egypten (69%). Över hälften av muslimerna i Nigeria, Senegal, Tunisien, Indonesien och Palestina betraktar Al-Qa’ida negativt. I Pakistan och Malaysia balanseras uppfattningen, men då har många inte återgivit någon åsikt.

Detta kan således förklara Al-Qa’idas egen uppfattning om huvudströmsmuslimernas motarbetande. Politifonen har tidigare skrivit om det:

Den politiska desperation som ständigt gjort sig påmind i det låga antal deltagare som varit villiga att sluta sig till de få som redan fortfarande finns kvar, synliggörs i de meddelanden man förmedlar till omvärlden. Al-Qa’idas försteman, sedan bin Laden dog, föreläste i en video som släpptes 2007, hur “Vi ständigt förblir fångar, och motarbetas med byglar av [huvudströmmens islamiska] organisationer och rörelser, för att inskränka på möjligheterna för kamp. Vi måste slå oss fri från bojorna som står mellan oss och våra skyldigheter.”  [Fritt översatt]Inte bara vittnar detta om att al-Qa’ida är försvagade. Det påvisar även hur andra muslimska rörelser “förhindrar kampen” från att fortsätta på den inslagna våldsamma väg som al-Qa’ida vill att muslimer ska ta. Den amerikanska krigsmakten och dess aggression mot islamistiska terrorismen kan inte stoppa terrorism. Muslimer kan stoppa terrorism – så länge de inte motarbetas och nedtystas av oseriösa agitatörer som söker vinna politiska poänger genom att smäda en hel grupp människor och hävda att det inte finns något som heter moderation. Uppenbarligen finns det visst.

Pew-studien visar även på oförmånliga attityder gentemot talibanerna i Afghanistan, Boko haram i Nigeria och Hizbollah i Libanon.

Därtill kan man se att de positiva attityderna gentemot självmordsbombningar har rasat genomgående i den islamiska världen i jämförelse med tidigare resultat. Bara i Libanon, där man tidigare kunnat se höga siffror för acceptans (74%), och de tillfrågade ansåg att självmordsbombingar ibland eller ofta kan rättfärdigas, ligger i dag på 33%. Pakistanierna är den undersökningsgrupp som uppvisar lägst stöd för den specifika krigsstrategin. Hela 89% av de tillfrågade opponerade metoden under alla omständigheter.

Studien visade också data som begraver idén om att islam som religiös företeelse triggar igång sympatier för självmordsbombningar:

…Support för självmordsbombningar korrelerar inte med religiositet […]. Generellt är muslimer som ber fem gånger om dagen inte mer troliga att stödja civila måltavlor än människor som ber mindre/färre gånger.

För att jämföra siffrorna kan vi titta till en annan studie som visar på att muslimer är den grupp som i minst utsträckning ger stöd åt att attackera civila måltavlor:

och

Undersökningen visar på att en möjlig majoritet av amerikanerna opponerar sig att en marginaliserad grupp som Al-Qa’ida attackerar civila mål men att man samtidigt på industriell nivå, med hjälp av sofistikerad militär utrustning, sympatiserar med att den amerikanska militären dödar oskyldiga (i betydligt större skala).

Det visar också på att muslimska amerikaner i mindre utsträckning (21%) än sina kristna (58%) och judiska (52%) motsvarigheter, anser att det är rättrådigt att attackera civila. Mormoner (64%) och ateister/agnostiker (58%) uppvisade också högre siffror. Politifonen menar dock inte att dessa data på något vis går att sammanföra med någon grupps religiösa uppfattningar. Till skillnad från politiserande rasister, tillskriver vi inte grupperna som vidhåller dessa uppfattningar en religiös signifikans per se. Vi menar att religiösa övertygelser till och med skulle kunna användas som moralisk måttstock för att motarbeta terrorism (men vidhåller också att religiös retorik i politiska spörsmål kan framkalla destruering).

Relaterad läsning:

Islam och terror I

Islam och terror II

Islam och terror III

Islam och terror IIII

Artiklar

Ingrid Carlqvist och talibanerna

Islamofobiska rasister och radikala extrema islamister har samma syn på islam.

Ja, så ironiskt är det. Ju mer man tittar på det islamhatarna i Sverigedemokraterna, Dispatch International, Avpixlat och det så kallade counterjihad, ju tydligare blir detta. Islam är för dem kvinnoförtryck, hat mot demokrati, avhuggna händer, homofobi, mullor, talibaner, hat mot väst, och terrorism. Tänk, vilken slump att detta är exakt samma syn på islam som de radikala islamisterna har.

En del av rasisterna är medvetna om detta. Terroristen Breivik skriver någonstans i sitt långa manifest att islamisterna hade rätt. En annan som säger samma sak är Ingrid Carlqvist. I en dialog med en muslimsk kvinna på Facebook nyligen skrev Carlqvist detta:

IngridVad hade kvinnan sagt som var osant? Jo, att hon, som muslim, och många andra muslimer faktiskt inte tänker som fundamentalister och radikala islamister. Nähä, se de reagerade Carlqvist mot! Då reste hon ragg och pekade finger och sa till kvinnan att hon minsann hade fel… och de islamistiska fundamentalisterna rätt!

Några av er reagerar nog nu och säger att Ingrid helt klart inte håller med de extrema islamisterna. nej det gör hon inte, men hon delar dessas syn på islam och hon har samma stereotypa metod då hon ser på världen.

Jag pratade med en radikal islamist en gång som sade att väst är ondskefullt och alla politiska partier och grupper var onda. När jag frågade varför sa han att ”alla tänker som USA:s president George Bush” och hatar islam. Alla?! Jo, minsann. Hans synsätt på väst var lika nyansfritt som Ingrid Carlqvists syn på islam.

Så galet kan det bli när man ser världen som svart och vit. Så galet blir det för alla som tittar på en grupp av människor, lyfter fram några enstaka galningar och påstår att galningarnas världsbild är representativ för hela gruppen.

Artiklar, Myter

Rapport om vad världens muslimer tycker

Vad vill världens muslimer?

Är du rasist då föreställer du dig att du redan vet svaret på detta. Du tar vad de allra värsta och extremistiska personer (som kallar sig muslimer) gör på allvar. Sen extrapolerar du antagligen ut detta att gälla alla muslimer och på hela religionen islam.

Det är lite som religiösa fundamentalister gör då de pratar om ateister: ”Ja, du vet, hur kristna förföljs i Nordkorea, sådana är de, ateisterna…” Eller som kanske talibaner och Al Qaida, då de pratar om kristna: ”Ja, du vet hur de kristna är, i deras heliga skrifter står det att alla som inte tänker som dem ska mördas. Se vad Breivik gjorde. Sådana är de, de kristna.”

Det påminner mig om en grinig gubbe på ett ställe för äldre där jag jobbade, som alltid brukade säga att ”jag ville ligga med en finska en gång och hon ratade mig för att jag inte hade tänder, såna är de, de där finskorna…”

För alla andra som inte automatiskt generaliserar om folk och religioner, och verkligen VILL veta vad t.ex. muslimer tänker finns det sätt att ta reda på det.

Pew forum on religion and public life brukar intervjua många människor med jämna mellanrum. Dessa intervjuer är intressanta eftersom det t.ex. framgår att muslimer generellt sätt är MER mot våld och terrorism än t.ex. genomsnittsamerikanen, tvärt emot alla rasistiska myter om dem.

Pew har släppt en rapport även i år. De har intervjuat 38 000 muslimer i 39 olika länder om allt; religion, moral, rättigheter för kvinnor och män, till politik och rättsväsende. Svaren skiljer sig åt, beroende på var de bor, ålder, ekonomi, bakgrund, utbildning och annat, som väntat.

När det gäller sharia kan man kika på denna intressanta karta. (Det ska påpekas att frågan om sharia inte på något sätt visar VAD muslimerna anser om sharia. En hel del muslimer anser att mänskliga rättigheter och t.ex. homosexuellas rättigheter ingår i sharia.)

RPTRapporten döljer inte det faktum att problem finns, vilket är bra. Man kan få en bra översikt över hur problemen ser ut för att faktiskt försöka lösa dem på ett vettigt sätt, utan att på rasistiskt vis klumpa ihop alla muslimer.

Lydnad

Ladda hem rapporten här!

………………………………………………………….

Med tipstack till Svarten

Läs även dessa artiklar i Motargument: 

 

https://motargument.se/2012/09/24/myten-om-de-valdsamma-muslimerna/

https://motargument.se/2013/04/13/myter-om-hur-manga-som-tror-pa-konspirationsteorier/