Etikettarkiv: radikal islamism

Sådant som har med radikala islamistiska sekter att göra.

Artiklar

Antisemitisk diktaturkramare besökte Järfälla

Tack vare bloggaren Nima Dervish upptäckte jag att Sheikh Hamza Sodagar besökte Sverige nyligen och höll en föreläsning i Järfälla. Det bör uppmärksammas. Sodagar är en öppen rasist som anser att man som muslim ej bör vara vän med ”otrogna” (kuffar) och inte bör lita på dem. Han är öppen antisemit vilket märks tydligast i hur han anser att sionismen ligger bakom nästan allt som är ont i världen. Han anser att homosexualitet är en grov synd och skämtar öppet genom att säga att man bör avrätta dem och stena dem för att i nästa mening säga att ”i Iran finns inga homosexuella” och skratta åt det. (I Iran avrättas homosexuella) Han är dessutom en välkänd propagandör för Ayatollah Khomeini och den iranska regimen.

SodagarNej, jag anser inte det är o.k. att bjuda in en sådan person. Jag anser att organisationer som bjuder in denna inte ska få ett enda öre av stat och kommun. Både Imam Ali Islamic center och Al Hadi ungdomsförening som bjöd in honom bör givetvis svartlistas av det offentliga.

Om någon känd internationell antisemitisk och starkt homofobisk föreläsare hade kommit till Sverige och pratat om hur bra Hitler var och hur mycket man bör fira Hitlers maktövertagande 1933 hade många blivit upprörda. Det är givetvis lika vidrigt att prisa Iranska revolutionen 1980, Ayatollah Khomeini, att gnälla över att ”sionister styr världen” och skämta om stening av homosexuella.

Regimen i Iran är faktiskt en diktatur som kan jämföras med nazismen. En av de mest vidriga diktaturerna under 1900-talet.

Man kan i detta fallet inte skylla på att personen pratade ett språk som man inte förstår. Han föreläser på engelska och varje tal och föreläsning som jag sett honom hålla innehåller sådant som jag refererar till ovan.

Nima Dervish skrev inför Sodagars besök:

— De säger till oss ”Gud älskar dig. Du borde inte önska någon illa. Hat är fel.”Han citerar vers 4:56 om hur gud bränner icketroende: ”När deras skinn har bränts bort ger vi dem ett nytt så att de kan känna smärtan igen och igen.”
Nådige Allah är inte alltid nådig, sammanfattar Hamza:
— Folk säger ”Tala inte om vissa aspekter av religion. Att beskriva helvetet går an då det handlar om nästa liv, många tror inte ens på det. Men denna värld? Nej, låt oss vara försiktiga och dölja vissa verser. Prata inte om att hugga av tjuvens hand eller stening av två människor som bara har roligt; Bägge samtyckte ju!”Hamza nämner Sakine Ashtiani, iranskan som 2006 dömdes till stening för otrohet, ett fall som folk ”försökte göra en stor grej av”.
Straffet för homosexuella män är enligt ”de som har förstått” ett av följande: 1. Skär av huvudet. [Det är lätt, ler han] 2. Bränn dem. 3. Släng dem från en klippa. 4. Riv ner en vägg på dem. 5. En kombination av ovanstående! Hamza och publiken skrattar.

(…)

Med hänvisning till verser berättar Hamza att profeten var barmhärtig — mot de troende, ej alla. Likaså Imam Ali, profetens närmaste kompanjon.
—Vi ska inte säga att alla är goda, alla är ok, alla är människor: ”Låt alla göra som de vill, det är deras beslut, man kan fortfarande umgås och vara vänner.”
Nej…

Det bör påpekas att lika lite som nazisterna är ett ”bevis” för att hela väst eller alla inom kristendomen är onda, är givetvis detta ett ”bevis” för hela islams ondska. Islamofober och rasister gör givetvis gärna en stor sak av religiösa knäppgökar som denne Sodagar. Fördomsfulla generaliseringar bör man avhålla sig från.

Men det är LIKA viktigt att reagera mot offentliga föreläsningar från galningar som Sodagar, som att reagera mot nazister. Och lika lite som en organisation eller ett samfund som bjuder in nazister ska få offentliga pengar, ska en som bjuder in islamistiska diktaturkramare inte heller få det!

Ett urval av källor

Sionism ligger bakom det mesta onda i världen (innehåller också lite prisande av Ayatollah Khomeini).

You Tube

Nima Dervish huvudkällor:

Del 1

Del 2

Del 3

Det bör noteras att företrädare för Al Hadi tidigare synts tillsammans med förintelseförnekare.

Artiklar

Till polygamins försvar!

En debatt om månggifte har dragits igång i Sverige, med anledning av att ett förslag finns att Centerpartiet juridiskt sett ska legalisera och normalisera polygama relationsformer.  Debatten avslöjar att det cirkulerar många fördomar om polygama och polygami. Det värsta är nog att man kopplar polygami till kvinnoförtryck genom att säga att polygama äktenskap och samboformer måste vara förbjudna, annars gynnas religiösa fundamentalister.

compartiendo las escrituras
Inlak’ech Namaskar / Love Photos / CC BY-NC-SA

Först vill jag ha sagt att detta med hur folk lever sina liv inte är något staten ska blanda sig in i. Lika lite som staten egentligen ska ha rätt i att förhindra homosexuella att leva ihop och skaffa familj ska givetvis staten  inte heller ha rätt i att förhindra legala polygama relationsformer.

Jag vill ha det sagt först. Detta med mänskliga rättigheter är ingen förhandlingsfråga eller något man kan trolla bort. Antingen får man eller så får man inte. Antingen är det förtryck eller inte.

Vi på Motargument har två skäl att engagera oss i denna debatt. För det första eftersom polygamas rätt är en människorättsfråga, liksom homosexuellas rätt. För det andra eftersom folk med fördomar mot både polygama och mot muslimer försöker använda frågan i invandringsdebatten.

Argumenten

Men låt oss skärskåda argumenten lite. Först de allmänna argumenten.

Många påstår att barn som växer upp i polygama förhållanden far illa eller att folk som söker sig till polygama relationer är trasiga människor. Innan ni okritiskt upprepar sådana argument ber jag er tänka på att man sa samma sak om samkönade förhållanden och ensamstående föräldrar för 40 år sen. Andra påstår att bara män som vill ha många kvinnor är polygama och bortser därmed från alla kvinnor som vill leva med flera män (eller kvinnor).

Konservativa påstår ofta att monogama förhållanden med mamma, pappa och barn är den historiskt ”rätta” relationsformen. Då bortser man från att ”kärnfamiljen” är ett historiskt sett nytt påfund. Den uppfanns på 1900-talet. Innan dess levde de flesta människor i storfamiljer. Barnen växte upp i byar med mor- och farföräldrar, bröder, brorsbarn, drängar och pigor. Ja hela bygemenskapen. Det är under ett fåtal år under 1900-talet som familjen begränsades till mamma, pappa och barn. Nu har vi regnbågsfamiljer och polyrelationer som behöver få sin juridiska status fastställd. Det finns många familjer med två pappor och två mammor. Varför ska bara två av dessa vara vårdnadshavare? Och alla plastföräldrar. Varför ska en biologisk pappa som kanske är frånvarande från barnens liv ha större rättigheter gentemot ett barn än plastpappor som kanske delar barnets vardag?

Religiösa fundamentalister

365.019 - it's a family portrait
nettsu / Family Photos / CC BY-NC-ND

Men innebär då inte polygama äktenskap att man öppnar dörren för radikala religiösa fundamentalister med fyra förtryckta fruar, som vissa debattörer antar?

Jo, på samma sätt som en bostad, barnbidrag, en lokal ICA-handel och pengar på banken gynnar fundamentalister.

Handen på hjärtat: lämnar inte monogama äktenskap dörren öppen för mansgrisar som vill förtrycka kvinnor också (och kvinnor som vill förtrycka män, för det finns också)? På vilket sätt hjälper vi de som är ihop med en man och är fru nummer två, tre eller fyra, genom att göra så de inte har något som helst lagligt stöd i Svea rikes lag? Om mannen dör står de utan rätt att ärva, om de vill skilja sig och deras andliga ledare säger nej kan de inte vända sig till domstolen, för de är ju inte gifta ”på riktigt”.

Om deras äktenskap däremot räknades som faktiska, riktiga äktenskap så kan man lättare få insyn, lättare hjälpa vid behov, och lättare se till att dessa kvinnor får det stöd de behöver om det uppstår problem. Det borde vara bättre för fyra fruar till en religiös fanatiker om de lever under lagens skydd än utanför den.

Dessutom, för att svara på en artikel som just menade att flersamma äktenskap skulle gynna religiösa extremister: Monogami gynnar OCKSÅ religiösa extremister.

Alla de som menar att bibeln förkunnar att äktenskapets grund är en man och en kvinna gynnas av att folk som inte är monogama tvingas leva i monogama äktenskap utan chans att dela denna trygghet med flera.

Att tvinga någon till äktenskap är brottsligt. Det är uppföljningen och efterlevnaden av den lagstiftningen som behöver skärpas.

Nej. Polygami har inget med tvång eller våld att göra. Gör inte samma misstag som man gjorde i debatten om homosexualitet för 50 år sen. Blanda inte ihop en sexuell läggning och relationsform med våld och tvång. Och osynliggör inte kvinnliga polygama genom att påstå att polygami är en manlig förtrycksform.

Artiklar, Myter

Myt: Kvinnlig omskärelse

Många av islamisterna i Egypten driver just nu en kampanj för att legalisera kvinnlig omskärelse igen. Det är onekligen en barbarisk sed. De vanligaste formerna går ut på att skära av klitoris och delar av blygdläpparna på flickor. Men hur vanligt är det, och är det en ”muslimsk sed” som rasister antyder? Svaret är: det är jättevanligt, men det är inte en muslimsk sed, det är snarast en sed i delar av Afrika, en sed som både utövas bland kristna och muslimer.

Puberty.
independentman / Foter / CC BY

Enligt många myter är det enbart kvinnor på Afrikas horn, dvs Somalia och grannländerna, som omskärs. Det stämmer inte. 86% av alla kvinnor i Egypten antas vara omskurna idag. Egyptiska regeringen förbjöd kvinnlig omskärelse år 1996.

Siffrorna om hur många som omskurits är vidrig läsning. Ni kan hitta dem hos UNICEF. 98% i Somalia, 89% i Norra Sudan, 74% i Etiopien, 89% i Eritrea, 30% i Nigeria, 37% i Kenya. Bland både muslimer och kristna, alltså (bara 30% av etiopierna är muslimer och 50% av eritreanerna).

Om vi tittar på Egypten är det många egyptiska religiösa fanatiker, och konservativa politiker, som vill tillåta kvinnlig omskärelse igen. Det var den förre presidenten Mubarak och hans fru som arbetade mot könsstympning, vilket paradoxalt nog fått många att inbilla sig att det förbudet var en del av Mubaraks tyranniska styre.

Tragisk utveckling

Anledningen till att man omskär kvinnor och män är egentligen densamma. Man har velat kontrollera könsdriften. Enligt myten skulle könsdriften hejdas, och risken för onani minskas, om man skar bort alla ”lösa delar” kring könsorganen.

Det är sorgligt.

Det var muslimska läkare, författare och tänkare som för första gången började skriva om klitoris i positiva termer. Det är i muslimska vetenskapliga och filosofiska verk vi för första gången möter tankarna att mannen har en ”plikt” att försöka se till att kvinnan också njuter då de har sex tillsammans.

Läs gärna den underbara lilla boken ”Njutningens källor” från 1200-talet apropå just det;

Kvinnan, liksom mannen, är begåvad med egna samlags- och fortplantningsorgan.Hon är ämnad att fullt ut njuta och inte bara underkasta sig kopulation för fortplantningens skull, som vissa falska apostlar har predikat. /Ur Njutningens Källor

I olika delar av den muslimska världen avskyr många idag sedvänjan med kvinnlig omskärelse, inte bara kvinnor. Det kan vara värt att hålla i åtanke när man försöker utmåla alla muslimer som onda och galna, som islamofoberna gör.

Kvinnlig omskärelse är ett gigantiskt problem. Men det är att förenkla, och sprida fördomar, att påstå att kvinnlig omskärelse är en ”muslimsk” sedvana. Tvärtom kan man göra som motståndare till omskärelsen gör: använda religionen, islam, mot den barbariska seden med omskärelse.

Recensioner

Jihad, en viktig bok av Magnus Sandelin

Magnus Sandelins bok, Jihad i Sverige som kom ut i våras, rekommenderar jag varmt. Det är en av de viktigaste böckerna som getts ut det senaste decenniet. Det är historien om den våldsbejakande islamismen i Sverige, om hur muslimer gett sig iväg från Sverige för att delta i det ”heliga kriget” och sökt sig till GIA,  Al Shabaab och Al Quaida. Det är historien om fruarna till jihadkrigarna, om familjer med barn som flyttar till våldets Pakistan och fattigdomens Somalia, om danskar och svenskar, om konvertiter som blir fanatiker och om jihadistmiljön i Brandbergen utanför Stockholm, med mera…

Magnus Sandelin beskriver boken bäst själv på sin hemsida:

Bokens framsidaJihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken handlar om en ideologisk miljö som verkar i Sverige, och om några av de människor som lockats dit. Jag ställer frågor om orsaker, och undrar varför diskussionen om de här människorna så ofta kommer att handla om ”muslimer” istället för våldsbejakande extremister? Det händer såväl när sverigedemokrater tar islamistiska terrordåd som argument mot invandring, som när opinionsbildare anklagar polis och rättsväsende för islamofobi.

Efter att ha läst boken drar jag genast paralleller till liknande böcker jag läst om nynazistiska miljöer, t.ex. The thing of Darkness, A sociology of the enemy, som jag läser just nu, eller Hélene Lööws bok Nazismen i Sverige 1980 – 1997. Det hade varit intressant att jämföra det ”Jessica” , änkan till en våldsjihadist som sprängde sig i Irak, säger i boken, med de avhoppade fd sambor till nazistiska ledare i Sverige har att säga, till exempel. Likheterna är stora.

Det jag slogs av under läsningen är att det är en sektkänsla över det som berättas i boken. Samma sektkänsla med fiendebilder, gruppsamhörighet, svart/vit världsbild och tron att man själv har svaren och lösningarna på alla frågor som tänkas kan, talar avhoppade nazister ofta om när de beskriver miljöerna i t.ex. Svenska Motståndsrörelsen.

Den svenska radikala nazismen och den svenska radikala islamismen är ungefär lika stora som grupp. SÄPO punktbevakar ca 200 radikala islmalister. Det är ca 200 som utgör kärnan i den radikala nazismen runt t.ex. Svenska Motståndsrörelsen.

Skillnaderna mellan nazismen och den radikala islamismen är, för att vara rakt på sak, att nazisterna är mer socialt isolerade och stigmatiserade än islamisterna är.

Det finns ett nätverk av människor runt islamisterna som antingen inte förstår vad de egentligen gör eller som tonar ner det med att ”de är så religiösa och goda människor”. Ibland får folk som pratar väl om jihadkrig och jihadkrigare, eller som inte vill ta avstånd från dem, en ganska central roll i det religiösa och sociala livet. Det är givetvis avskyvärt! Liknande med sociala medier. När några av de som gillar våldsjihadisterna sprider budskap på sina facebooksidor att ”dö för Allah” är det ofta några som protesterar, inte alla, långt från alla!

Därför behövs Magnus Sandelins bok och därför behövs journalister som Per Gudmundsson.

Men egentligen skulle det behövas mer. Liknelsen med nazisterna är faktiskt ganska talande. Det skulle behövas samma sorts bevakning över vad våldsjihadisterna gör som Expos bevakning över vad nazisterna gör. Det glädjande är att Expo nu meddelat att deras bevakning av våldsjihadisterna ska öka. Det passar bra ihop med deras övriga verksamhetsområden eftersom våldsjihadisterna ofta är rabiat rasistiska mot alla som de ser som ”de otrogna”.

Dessutom hade ett samarbete behövts inledas med de i den muslimska miljön som reagerar mot galenskapen. I boken intervjuas en som protesterar mot Al-shabaab i Göteborg. Jag vet att man i många moskeer gör sitt bästa för att isolera galenpannorna så mycket man bara kan. Det görs mycket, men det görs i det fördolda och utan samordning.

Det viktiga är inte om Expo gör något eller ej, utan ATT det görs. Och det hade varit bra om man bevakat den våldsbejakande islamismen i hela Norden. För samma brist på samordnad bevakning upplever jag finns i Danmark och Norge.

Det är en bra bok! Köp den!

P.S.

Och den vanliga disclaimern till folk som är islamhatare eller våldsjihadist-kramare. Islam är INTE samma sak som våldsbejakande islamism, lika lite som kristendom är samma sak som bombkastarna i IRA på Irland på sin tid.

/Artikeln publicerades först på Frihetssmedjan

Artiklar

Några ord om hijab och hucklen

 

 

 

 

 

 

 

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”
/Alf Henriksson

Att kalla hijaben osvensk, tyder på en stor okunskap om svensk kultur och svensk historia. Huvudduken, den s.k. slöjan, kluten eller hucklet, som det kallades i Sverige, är en del av den svenska kulturen. Visste ni till exempel att det ligger ett svenskt hijabmuseum på Söder i Stockholm, nära Slussen?

På Almgrens sidenväverier  kan man se de huvuddukar, eller klutar, som tillverkades för kvinnor av olika stånd och rang i samhället. Att tillverka och sälja klutar var väveriernas främsta inkomstkälla. 75.000 hijaber… nej förlåt klutar, tillverkade de varje år under slutet av 1800-talet.

Min mormor berättade att när hon var liten, runt första världskriget, gick fortfarande folk på skånska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar.

Skälen till varför man gick klädd i klut var lite olika. Man gick klädd i klut av vana eller för att man tyckte det var snyggt. Men många bar det också eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Så var det ju förr i tiden, på 1800-talet. Min mormors mor, Ida, vistades i princip aldrig ute utan klut på huvudet. Hon dog 1947.

Fast min mormors mor tillhörde nog de sista som ansåg att man var tvungen att bära klut för att vara en ”ärbar” och riktig kvinna. Under 1800-talet förändrades synen på kluten gradvis och det blev mer frivilligt att bära den.

Konventioner och huvudduk

Då Idas föräldrar var unga, 1800-talets mitt, var huvudduken inget val, utan ett tvång, i Skåne. En huvudduk på en kvinna signalerade inte bara att man var ärbar gift kvinna, utan den visade även rang och status i samhället.

Jag citerar en sida om skånsk folkdräkt:

”Från Ingelstads härad skriver Bruzelius: ”En högst owanlig bröllopssed bestod deri att brudgummen efter bröllopsmiddagen afklippte brudens långa hår, och, då den unga paret lagt sig, fäste mannen i gästernas närwaro på hennes hufwud den så kallade kluten, den gifta kvinnans hufwudbonad, med hwilken hon borde sofwa bröllopsnatten.”

Under folkdräktstiden (fram till omkring 1850) ansågs det som en stor skam om en gift kvinna visade håret. Däremot kunde hon medverka i skörden iklädd endast huvudbonad, kort överdel (blus) och särk. Och om sommarens vindar är nyckfulla och som andra underkläder inte förekom, kunde det skymta sådant som vi idag anser omoraliskt. Men den skördeklädda allmogekvinnan var högst anständig. Hon visade inte håret! Det var ju bara håret den gifta kvinnan inte fick visa.

Den unga flickans stora stolthet och prydnad för att locka friare var följaktligen ett långt hår flätat eller lindat med vackra band eller annan hårutsmyckning.

Det där med klädsel var viktigt förr. Den vita färgen var dygdens färg. En del kvinnor ansågs inte ärbara, till exempel de som fött barn utom äktenskapet. Då fick de bära en annan färg på huvudduken. Nämligen den skamliga färgen rött. De fick inte gå barhuvade som ungmöerna, och inte bära den huvudduk som gav de gifta kvinnorna status, utan fick bära en röd!

Dessutom skulle kvinnor knäppa sina kläder från vänster sida, inte höger. En sed som lustigt nog lever kvar ännu.

Kvinnors hår ansåg speciellt viktigt att kontrollera.

Domstolsprotokollen är en givande läsning. Det nämns ganska ofta att en kvinna ansetts klä sig utmanande genom att ta av sig huvudduken.

Kyrkligt stöd för tankarna om kvinnans hår fanns. För att inte locka männen omkring dem att bli otrogna skulle kvinnorna dölja håret. De ogifta kvinnorna fick visa håret, dock uppsatt och/eller flätat. Då de var med andra ogifta män kunde håret visas ibland. Allt i enlighet med Paulus ord i Nya testamentet om att kvinnor inte ska uppträda barhuvade då de utövar sin tro:

”En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.” (1 Kor 11:4-6) Eller: ”En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /…/ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?” (1 Kor 11:4-6)

hijab

Vad ska man då säga om bruket av burkor och sjalar i islam, som så många är rädda för och kallar osvenskt.

Det är exakt samma sak, varken mer eller mindre, än den svenska huvudduk vi pratat om ovan.

En del bär hijab av religiösa skäl, en del pga konventioner att man ”bör” gå klädd så,  medan andra mer beter sig som de svenskar som mot slutet av förra seklet bar huckle för att de gillade det, eller som de miljöpartister som på 70-talet ville markera samhörigheten med bondesamhället genom att bära huckle.

Även muslimers hucklen har en mer otrevlig bakgrund, precis som ursvenska hucklen, det ska medges. Lika lite som vi kan blunda för bakgrunden till svenska traditioner för att dölja kvinnors hår, bör vi förneka att samma finns i andra kulturer.

Det finns islamska fundamentalister som motiverar hijabtvång med koranens sura 24:30 där det står att rättrogna kvinnor ska ”behärska sina blickar och akta sin lem och ej visa sina behag undantaget vad som alltid är synligt därav. Och de må kasta sin slöja över sin barm och ej visa sina behag annat än för sina män eller sina fäder eller sina mäns fäder.” I en annan sura, 24:59, står även att kvinnor ska ”svepa sina kläder omkring sig”. Detta är en motsvarighet till Paulus ord om att kvinnan ska dölja håret. Ett som en del muslimer anser gör att det finns tvång i att använda burka eller huvudduk.

Men att det är så i vissa länder betyder inte att det är så överallt.

Dessutom är det här med hijab en modesak mer än något annat. Om man reste nere i Turkiet, Egypten, Marocko eller Cypern på 60-talet var det ganska få kvinnor som gick i hijab. Det betydde inte att kvinnan var ”friare” då. Tvärtom!

Hur som helst. Precis som kristna kvinnor i Sverige runt 1900 började tycka att det var lite konstigt att tro att en gud kan ha intresse av att reglera hur män och kvinnor klär sig, är det något muslimer också börjar fundera över.

Det betyder inte att alla ratar hijaben. Hijaben är bara ett klädesplagg.

Kort sagt kan man inte dra alla över en kam. Skälen till varför folk bär de kläder de bär är många olika.

Förnuft istället för rädsla

Användandet av huvudduk är lika svenskt som svensk midsommar, köttbullar och knätofsar, så själva bruket av sjal är inget att vara rädd för. Minst av allt om man gillar folkdräkter!

Det som skiljer folkdräkt-kulturen från den religiösa vanan att använda hijab, eller de flesta svenskars syn på det här med huvud och hår för ca 130 år sen, är att vi övergett tron att man måste följa konventionerna om hårklädsel. Våra konventioner ser annorlunda ut idag. Idag handlar våra konventioner om att man ska raka bort hår under armhålorna, på benen och runt könet, om man är kvinna, för om man inte gör det är man snuskig.

Vi kan visa att ingen människa BEHÖVER klä sig på ett speciellt sätt. Eller klä av sig för den delen. Det är en viktig fråga som vi bör lyfta fram ännu mer anser jag.

Hur som helst är en sak säker:

Att rycka bort klädesplagg från en kvinna är lika mycket övergrepp och tvång som att tvinga dem att bära ett klädesplagg.

Till och med i de fall någon anser att de måste klä sig på ett visst sätt för att passa in, är det ett övergrepp att påtvinga folk en annan klädsel. Eller att man vill förbjuda grupptryck. Att en del människor pga mode, kultur, religion eller kanske grupptryck väljer att bära huvudduk, rakar sina kön eller armhålor eller går i högklackat är inget man ska eller ens kan reglera i lag!

Artiklar

Nolltolerans mot Hamas lika viktigt som nolltolerans mot nazism

Att prata om konflikten Israel-Palestina är bortom syftet med den här sajten. Men en sak som hänger ihop med konflikten är viktig att påtala, nämligen vad Hamas, som styr i Gaza, egentligen är för några. Att Hamas har i sitt partiprogram att de vill utrota alla judarna, är ännu ganska okänt.

Hamas flagga

Många judar och folk som arbetar mot antisemitism är rädda för att Hamas styre i Gaza ska legitimiseras. De reagerar med bestörtning när politiker i väst, eller antisemiter bland arabiska politiker, uttrycker stöd till Hamas eller vill behandla dem som ett ”normalt” parti.

Varför de är rädda förstår man om man ser vad de skrivit i sitt partiprogram om att utrota alla judar,

Artikel 7

…Domedagen kommer inte förrän muslimerna nerkämpar och dödar judarna, förrän judarna gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden kommer att ropa: Oh, muslimer! Det gömmer sig en jude bakom mig, kom och döda honom!

Vad man än anser om konflikten i Mellanöstern kan man lugnt säga att det finns skäl till denna reaktion mot Hamas.

Denna rädsla är befogad.

Partiet Hamas är terrorister som öppet hyllar tanken på att döda oskyldiga icke militärer, de utsätter folk för tortyr och begränsar yttrandefriheten där de styr.

Men vad värre är, de har som sagt ett antisemitiskt partiprogram där de öppet säger att de vill utrota judarna.

Det gör dem till minst lika extrema som alla nazistpartier, kanske mer, eftersom det inte finns något nazistisk parti idag som öppet i partiprogrammet medger att de vill utrota judarna. 

Inget land hade tolererat att ha nazister som skjuter hundratals stridsraketer mot dem och som vill utrota ens befolkning, som sina grannar.

Hamas kan bara bli en legitim partner att förhandla med den dag de tar avstånd från det gamla partiprogrammet. Om de visar nån form av vilja att förändra sig, liknande PLO gjorde (för även PLO och Fatah har haft lika grov rasism i sina ”program”) kan det bli läge med nån sorts ”normalisering”. Men inte nu.

Att rörelser som säger sig vilja stötta Gazas befolkning humanitärt, som Free Gaza Movement, gång på gång påkommits med antisemitism är inte bra. Speciellt inte eftersom man vet att dessa rörelser måste samarbeta med Hamas på plats i Gaza, och Hamas vill som sagt utrota alla judar.

Hamas program kryllar av referenser till Sions Vises Protokoll, den ökända antisemitiska förfalskningen som skapades för 110 år sen. Speciellt artikel 22 i partiprogrammet som handlar om ”fienderna” (dvs judarna) som:

samlat en väldig och inflytelserik förmögenhet som de har tagit i tjänst för att genomföra sin dröm. Denna förmögenhet har gjort det möjligt för dem att ta över kontrollen av världens medier såsom nyhetsbyråer, pressen, bokförlag, radio och TV med mera. De har också använt denna förmögenhet för att sätta igång revolutioner i olika delar av klotet… 

De har också använt pengarna till att ta över kontrollen av de imperialistiska staterna och fått dem att kolonialisera många länder i syfte att exploatera dessa länders tillgångar och materiella vinster och tog kontroll över många källor till välstånd…. 

De stod också bakom andra världskriget där de skaffade sig väldiga fördelar från handel med krigsmateriel och förberedde etablerandet av sin stat. De inspirerade tillkomsten av Förenta Nationerna och säkerhetsrådet för att ersätta Nationernas förbund i syfte att styra världen genom sina ombud.

(Länk till hela Hamas partiprogram här! Svensk översättning tagen från Svensk Israelinformation.)

 

Artiklar, Myter

Rasistiska myter om antisemitism & islamofobi

En del som är anti-Israel försöker koppla ihop Israel och sionismen med islamofobin. På samma sätt kopplar många i pro-Israel kretsar ihop Islam och muslimerna med antisemitismen. Detta är ganska skrämmande och något som måste motverkas.

Klicka för en större bild.

Pamela Geller är ledare för den internationella koalitionen ”mot muslimer och islam” (SION). Hon figurerade i Uppdrag Granskning i SVT (3 okt 2012), i reportaget om Lars Vilks besök i USA i september. Geller och hennes meningsfränder bedriver just nu en kampanj i USA med temat ”i kriget mellan den civiliserade människan och vilden, stöd den civiliserade människan”.

Vilden ska alltså vara muslimerna. De civiliserade: ”Israel”.

På detta har en judisk grupp, Rabbis for Human Rights, svarat med en affisch- och annons-kampanj med temat ”i valet mellan hat och kärlek, välj kärleken, stoppa hatet mot våra muslimska grannar”. Klicka på bilden till höger för en förstoring.

Den annonskampanjen är viktig. För en av de värsta sakerna som kan ske är att det växer fram ett ökat ömsesidigt hat mellan muslimer och judar.

Å ena sidan

Pamela Geller och de som stöder henne kallar sig Israelvänner och drar alla muslimer och araber över en kam. De är vildar i deras ögon, kort och gott. Antisemitismen härrör från muslimer och islam, menar de.

Tyvärr får Geller en hel del stöd från inflytelserika rasister inom Israel. Nyligen publicerade Jerusalem Post en ledare av Israel Kasnett om att ”Geller har rätt”. Kasnett klumpar ihop islam och radikala islamister och kallar syrierna för ”vildar”:

The world ignores wars fought between savages. Just look at Syria. Look at Africa. IT IS this savage culture that the Western world is trying to appease. And it will fail.

De vill göra kampen mot antisemitism till en kamp mot islam.

Å andra sidan

Å andra sidan påstår en hel del som är anti-Israel att det är ”Israellobbyn”, ”Israel” eller ”sionisterna” som ligger bakom islamofobin.

Ett sådant exempel cirkulerar just nu på twitter och Facebook.

Det är Alternet som har publicerat en genomgång av hur personer och grupper som kallar sig ”israelvänner” ger stöd till olika islamofobiska grupper. Deras grovt förenklade slutsats är att Israel och sionisterna ligger bakom muslimhatet.

De vill göra kampen mot islamofobi till en kamp mot Israel, sionister och judar.

Gemensamma kippa- och hijabvandringar nu!

Liknande röster som de jag nu räknat upp hörs ganska ofta även i Sverige, tyvärr. En andel av de som är pro-Israel buntar ihop alla muslimerna med antisemitismen, och en andel som är mot Israel buntar ihop Israel med islamofobin.

I verkligheten är det som Haaretz skrev för någon tid sen. Nämligen:

Det största hotet mot Israel är absolut inte ”muslimerna”, utan islamofobiska hatgrupper som Pamela Geller. På samma sätt är det största hotet mot den muslimska världen absolut inte Israel eller islamofobin, utan de antisemitiska hatgrupper som kallar sig muslimer.

Islamofobi ÄR inte pro-Israel. Antisemitism ÄR inte pro-islam.

Eller som Rabbis for Human Rights skriver:

…disturbing and misguided ads are not meant to educate; they are meant to increase hatred and discrimination against New York City’s Muslims, and to drive a wedge between Muslims and Jews. The subway ads demonize Islam and ignore the positive contributions that our Muslim friends, neighbors, and colleagues make to our country every day.

Det kanske är hög tid att hålla gemensamma kippa- och hijabvandringar i Sverige?

 

Artiklar, Myter

Myt: Saudiarabien blir alltmera radikalt

MYT:

”Saudiarabien blir alltmera radikalt!”

DN har publicerat en nyhetsnotis den 3:e oktober, som delvis avväpnar den vitt spridda myten om att islamistiska diktaturstater kontinuerligt blir mer och mer radikala och brutala mot kvinnor. Ofta tas det upp i debatter att alla muslimer som flyttat till EU blir mer radikala, och deras barn, andragenerationen blir ännu mer radikala och hänsynslösa. Det är sjuka och felaktiga myter, som behöver bemötas.

Myndigheterna i Saudiarabien ska instruera den religiösa polisen att dra upp strikta guidelinjer för deras arbetsmetoder, så att individuella officerare inte längre kan agera oreglementsenligt, på eget initiativ och godtyckligt förhöra, trakassera eller döma vem som helst till olika bestraffningar direkt på platsen.

Bild saudiarabiska män
Än styr det gamla gardet. Men blir Saudiarabien radikalare eller inte?

Den religiösa polisen förlorar bland annat den rätt de haft att genomföra slumpmässiga förhör, kroppsvisitationer eller husrannsakningar utan brottsmisstanke eller tillstånd.

Det här ses av många som ett par små — men viktiga — steg i ledet mot en bättre människo- och kvinnosyn.

Saudiarabien är fortfarande en diktatur. Men de mindre reformförsöken som har påbörjats fr.o.m inledningen av år 2012, som räknas upp i GulfNews artikel — som DN refererar till — ger viss förhoppning om en långsam och icke-våldsam demokratiseringsprocess, så småningom.

DN:www.dn.se/nyheter/varlden/religionspolisen-far-mindre-makt

Kompletterande källa: Gulfnews — AFP, Associated Press

 

Artiklar, Myter

82-97% av offren för radikal islamistisk terrorism är… muslimer!

MYT:

”Muslimer gillar islamistiska terrorister!”

Enligt myter på nätet sympatiserar muslimer i Mellanöstern med islamistiska terrorister. Detta är en generaliserande lögn. De om några har anledning att hata terrorism. Att det är så inser man om man studerar terrorismen i världen. Radikala islamister står för de värsta terrordåden globalt sett, men de riktas MOT muslimer i första hand.

Om man tittar på siffrorna rent krasst, vilket Loonwatch gjort, ser man att åren 2006-2011 var mellan 82 och 97% av alla offer för terrordåd: muslimer.

moské

Främst sker terrorattacker i Irak, Afganistan och Pakistan. 64% av alla större terrordåd i världen skedde i dessa tre länder 2005, 74%  2006, 77%  2007,59%  2008, 61%  2009, 66%  2010, och 68% 2011. År 2000 skedde 404 terroristattacker totalt i hela Mellanöstern och Södra Asien 2006 var det 5738, en ökning med 1300%.

Der Spiegel hade en intressant artikel för några år sen om offren för Al Qaidas attacker. Ca 80% av offren för Al Qaida 2004-2008 var muslimer. (Den siffran har troligen ökat nu med Al Shabaabs aktiviteter)

Between 2004 and 2008, for example, al-Qaida claimed responsibility for 313 attacks, resulting in the deaths of 3,010 people. And even though these attacks include terrorist incidents in the West — in Madrid in 2004 and in London in 2005 — only 12 percent of those killed (371 deaths) were Westerners.

3010 personer dog i attacker och trots att man inkluderar de stora terrordåden i Madrid och London var bara 12% av de som dödades av terrorister 2004-2008 västerlänningar.

Det kan vara på sin plats att nämna att flera muslimer dog vid terrorattacken den elfte september 2001 också.

Muslimer har lika stor anledning att hata islamistiska terrorister och extremister som du, jag och Jimmie Åkesson, ja om inte till och med större!

Artiklar, Myter

Myten om de "våldsamma muslimerna"

MYT:

”Muslimer är våldsamma!”

Samtidigt med demonstrationerna mot Muhammedfilm och Muhammedteckningar, cirkulerar myten om att alla muslimer är våldsamma. Den myten underblåses av att massmedia jämt och ständigt visar bilder på muslimer som slår sönder saker och kastar sten. Men hur står det egentligen till med detta?

Islamofober kopplar ihop islam med terrorism och gör en stor sak av det som de kallar ”hotet från islam” mot alla i Europa och i USA. Utan att vare sig ignorera eller försöka förringa hotet som finns från radikala islamistsekter bör man veta att de flesta terroristattentat som skett mot USA utförts av ickemuslimer. Samma gäller för Europa där ytterst få av terrordåden utförs av muslimer.

Saken är alltså mycket mer komplicerad än vad islamofoberna gör sken av.
Islam, muslimer, terrorism, våld. Photo by Rogiro at Flickr. http://www.flickr.com/photos/riot/51859587/
Minareter

Men viktigast av allt, det är inte alla muslimer, som kastar sten och bränner amerikanska flaggor. Försöken att dra alla muslimer över en kam motsägs av fakta, och av muslimer själva.

Islam, USA och ”våldsamma muslimer”?!

Hur ser folk i Mellanöstern på terrorism och vad händer om man jämför attityder mellan muslimer och amerikaner?

I december 2006 gjorde University of Maryland en studie om attityder till attacker på civila mål. Då ansåg bara 46% av de amerikaner som tillfrågades att attacker på civila aldrig kan rättfärdigas.

När samma studie undersökte attityderna i Indonesien, Pakistan, Bangladesh och Nigeria fann de att 74% av folket i Indonesien sa att attacker på civila mål aldrig kan rättfärdigas. För Pakistan var det 86% och Bangladesh 81%.

Om man tittar på muslimer globalt sett är det samma mönster. Gallup undersökte detta 2008. De mest radikala, dvs endast ca 7% av alla muslimer anser att attackerna på World Trade Center var rättfärdiga, de övriga säger att de inte var det. Cirka 13% av de allra mest radikala anser att attacker mot civila mål alltid är rätt. 1% av de övriga anser det.

När man studerar de siffrorna från Gallup ska man alltså veta att 6% av alla amerikaner anser samma sak, dvs att attacker mot civila mål alltid är rättfärdigade.

Fler amerikaner än muslimer är för attacker på civila mål, för att bara ta ett exempel.

Hur kommer det sig att muslimer i allmänhet är mot attacker på civila mål? Det kanske beror på att 90% av offren för radikal islamistisk terrorism är… muslimer! De flesta offren är civila!