Etikettarkiv: människosyn

Artiklar

SD:s främlingsfientlighet motsats till kristendom

Bibeln uppmanar konsekvent människor att behandla ”utlänningar” (invandrare, främlingar, gäster) med medkänsla, rättvisa och kärlek, och påminner dem ofta om deras egen historia som utlänningar i Egypten för att främja empati. Viktiga passager som 3 Mosebok 19:33-34 och 5 Mosebok 10:18-19 uppmanar israeliterna att behandla främlingar som infödda och älska dem som sig själva, medan Nya testamentet, genom Jesu läror i liknelsen om fåren och getterna (Matteus 25), utvidgar detta bud till universell gästfrihet och omsorg om de utsatta.

Gamla testamentets bud:

Behandla utlänningar med respekt och kärlek: Israeliterna uppmanades att inte misshandla utlänningar som bodde i deras land och att älska dem som sig själva, med tanke på deras egna erfarenheter som utlänningar i Egypten.

Säkerställ rättvisa för de utsatta: Lagen förbjöd att utnyttja utlänningar i affärsförbindelser och betonade deras rätt till rättvis behandling.

Visa medkänsla genom att förse dem med det nödvändiga: Israeliterna skulle lämna kvar resterna av sin skörd så att de fattiga och utlänningarna kunde samla in dem.

Erkänna deras status: Begreppet ”främling” var en vanlig del av israelernas lag och erkände rättigheterna och behoven hos dem som bodde bland dem.

Principer i Nya testamentet:

Jesu exempel och lära: Jesus själv levde som barn i ett främmande land och predikade om vikten av att ta hand om främlingar, inklusive utlänningar och människor i nöd.

Liknelsen om fåren och getterna: Denna liknelse lär oss att ta hand om främlingar, hungriga, sjuka och fängslade är ett uttryck för omsorg om Kristus, vilket leder till evigt liv.

En uppmaning till gästfrihet: Hebreerbrevet uppmuntrar troende att ”visa gästfrihet mot främlingar, för genom att göra det har vissa utan att veta om det tagit emot änglar” (Hebreerbrevet 13:2).

Viktiga teman:

Empati genom delade erfarenheter: Påminnelsen om att ”ni var främlingar i Egypten” är ett återkommande tema som syftar till att skapa empati och förståelse för invandrare.

Allmän mänsklighet: Skriften uppmanar oss att visa vänlighet mot alla, oavsett bakgrund eller nationalitet, och erkänna vår gemensamma mänsklighet.

Inkludering i Guds familj: För troende ligger den yttersta identiteten i Kristus, där skillnaderna mellan judar och hedningar, insiders och outsiders, övervinns.

Lästips:

http://www.fralsningsarmen.se/…/flyktingar-och…/

Krönikor

När lögnen bär kostym, fascismens verktyg i svensk välfärdsretorik

Ulf Kristersson påstår att människor kan stapla bidrag på bidrag. Elisabeth Svantesson hävdar att 1 200 000 svenskar inte klarar sin försörjning. Båda uttalandena är grovt vilseledande, men det är inte slarv, det är strategi.

Redan på 90-talet kallade Kristersson den bidragsberoende medborgaren för Homo Bidragus, en lat, bortskämd figur som skor sig på välfärden. Det var inte satir, det var en ideologisk diagnos. Och idag är den diagnosen regeringspolitik.

Genom Jason Stanleys tio teser om fascismens verktyg kan vi se hur dessa lögner fungerar:

1. Myten om ett förlorat förflutet:

Kristersson bygger vidare på Homo Bidragus, en nostalgisk berättelse där välfärden ses som dekadens, och där Sverige var rätt innan tryggheten blev till last.

2. Propaganda:

Bidragsstaplar och försörjningspanik är inte fakta, det är känslostyrd propaganda som väcker misstänksamhet snarare än förståelse.

3. Antiintellektualism

Kristersson använder till och med fel ord, han säger socialbidrag istället för försörjningsstöd, ett begrepp som inte används längre men som fungerar som hundvissla till en väljarbas som vill höra om bidragsfusk och moraliskt förfall.

4. Fixering vid lag och ordning:

Välfärdsmottagare framställs som potentiella bedragare, kontroll blir viktigare än hjälp, misstänkliggörandet är inbyggt i retoriken.

5. Hierarkisering av medborgarskap:

De som arbetar heltid och betalar skatt lyfts fram som riktiga medborgare, de som söker stöd placeras i en lägre moralisk kategori.

6. Ledarkult:

Kristersson framstår som den som vågar säga som det är, trots att det han säger är fel, det är en klassisk gest där makten klär lögnen i mod.

7. Offermentalitet:

Regeringen talar som om Sverige är under attack, inte av yttre fiender, utan av sina egna medborgare, välfärden framställs som kapad av de felaktiga.

8. Sexuell och kulturell panik:

Undertexten i bidragsretoriken pekar mot invandring, könsroller och familjestrukturer, det är en oro för upplösning av normer, inte bara ekonomi.

9. Förakt för svaghet:

Att söka hjälp ses som ett moraliskt misslyckande, välfärdsmottagaren är inte en medborgare i nöd, utan en belastning.

10. Faktaförnekelse:

Både Kristersson och Svantesson ignorerar hur försörjningsstöd faktiskt fungerar, de skapar en alternativ verklighet där bidrag är lättillgängliga och välfärden är ett hot.

Det här är inte bara retoriska felsägningar, det är en ideologisk struktur som demoniserar trygghet, misstänkliggör utsatthet och bygger politisk makt på förakt. När lögnen bär kostym, blir den svår att ifrågasätta, inte för att den är trovärdig, utan för att den är auktoritativ.

Lästips:

Bibliotech: 10 Tactics of Fascism

Artiklar, I fokus

Svenska rättigheter har alla i Sverige

Hur kan statsråd missat att grundlagen gäller alla i Sverige? En kort artikel i omni valde vi att dela upp i segment för att kommentera alla tankevurpor i, direkt efter varje citerat påstående.

”Moderaternas migrationsminister Johan Forssell tycker att de propalestinska demonstranter som följde efter Carl-Oskar Bohlin ska kunna utvisas för bristande vandel, rapporterar Expressen.”
– ”Man får gärna demonstrera för Palestina.”
Motargument kommenterar: Vad de utpekade personerna gjort är just exakt det; kräver fred, nödhjälp, mänskliga rättigheter till alla i Palestina. De kritiserar också svensk regering om passivitet i de frågorna med sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och rätt att hålla torgmöten och demonstrationer.

”Men de här personerna hyllar terror, ”
Motargument kommenterar: det finns ännu inte några som helst belägg för att just de här aktuella personerna har gjort det. Påståendet är nära förtal. (Om en person hyllar terrorister ska det utredas av polis och rättsväsendet innan någon misstänkt eller oskyldigt utpekad förtalas offentligt. Rättsväsendets uppgift — inte statsrådens roll.)

”förföljer folkvalda”
Motargument: det finns såvitt vi vet ännu inga bevis för att någon på platsen hade det syftet. De har varit utomhus på torg samtidigt som statsrådet Bohlin, promenerat samtidigt som Bohlin promenerade och i samma riktning. Återigen snuddar påståendet vid förtal. Bohlin hade kanske kunnat polisanmäla för ofredande, men det är ej detsamma eller likadant som att bli förföljd.

”och hotar vår trygghet.”
Motargument: Exakt hur blir man otrygg eller hotad av att andra går på samma offentliga plats och skanderar för fred och höjer rösterna i sin kritik?

”Då ska man inte vara i Sverige, säger han.”
Motargument: de som är bosatta, är folkbokförda eller är turister i Sverige har full rätt att vara i Sverige. Alla har yttrandefrihet och rätt att demonstrera och ropa, även om de inte har uppehållstillstånd eller medborgarskap. Politiskt förtroendevalda har inte ensidiga tolkningsföreträdet över sådant. Klassiskt, traditionellt, svenskt myndighetsutövande ger att det är Migrationsverket som avgör, helt fritt från statsrådens egna åsikter. (Kan det naiva påståendet ’ska inte vara i Sverige’ måhända bero på en aning av främlingsfientlighet? Det är snarlikt som Richard Jomshofs: ”Samla ihop drägget och kör bort dom”?)

Sverige har INTE ministerstyre över detaljer i myndigheterna, och svenska myndigheter ska inte ha politiker som lägger sig i deras ärenden.

”Flera av de utpekade aktivisterna ska enligt Expressens kartläggning sakna svenskt medborgarskap och har dömts för brott.”
Motargument: Även personer dömda för brott har yttrandefrihet och rätt att delta i manifestationer på torg. Har de dömda personerna sonat sina straff ska de slippa bli ’kartlagda’ av journalister eller uthängda av politiker, när de fredligt utövar sin rätt att delta i fredsmanifestation och nyttjar sin yttrandefrihet.

”Enligt Forssell är det faktum att aktionen bedöms falla inom yttrandefrihetens gränser ett tydligt exempel på att lagstiftning om bristande vandel som skäl för utvisning behövs.” — citaten är ur en artikel från omni.se

En sista kommentar angående kraven på utvisning: Ingen av oss kan se på utseendet på en persons ansikte om den är svenskfödd eller född utomlands, om personen varit svensk medborgare i hela sitt liv, eller ej. Det går inte att se på utseendet på personer och veta om deras föräldrar är födda i Sverige eller utomlands.

MOTARGUMENT tror att det finns stor risk att statsråden Bohlin och Forssells uttalanden i detta ärende inte går i linje med svensk grundlag eller lagstiftning och tyvärr undergräver tilliten till demokrati, politiker, mänskliga rättigheter och samhällsgemenskapen.

Källor:

https://omni.se/bohlin-bedrovad-a-svenska-demokratins-vagnar/a/vga6ym

https://omni.se/sd-kritik-mot-kristersson-kor-bort-dragget/a/bmEXAk

https://omni.se/forssell-om-aktivisterna-ska-inte-vara-i-sverige/a/Jbj3kj

Krönikor

Symbiosen mellan nyliberalism och fascism (SD)

Det är SD-regeringens politik – i snart tre år – som har lett oss hit. Det är inte slump, inte tillfälligheter, utan en konsekvent nedmontering av det gemensamma. En politik som först urholkar välfärden, och sedan kräver att vissa ska kvalificera sig för det som redan håller på att försvinna.

Man säger att invandrare måste bevisa sin plats. Att trygghet ska villkoras. Att välfärd inte är för alla – bara för dem som redan står innanför. Det är inte omsorg. Det är gränsdragning. Ett medvetet byggande av ett ”vi och dom”-samhälle, där människovärdet mäts i anpassning, lojalitet och tystnad.

Samtidigt plundras det som en gång var vårt. Riskkapitalister tömmer skolor, vårdcentraler och äldreboenden på resurser. Det som skulle vara trygghet har blivit affärsmodeller. Och medan pengarna försvinner ut ur systemet, står politiker och pratar om ”ansvar”, ”krav” och ”effektivitet” – som om det vore omsorgens språk.

Men det är inte ansvar. Det är rovdrift. Det är ett system som först skär ned, sen ställer villkor, och till sist skyller på dem som redan står längst bort från makten.

Man säger att välfärden måste bli ”hållbar”, men det är inte hållbarhet när människor lämnas utan stöd. Det är inte hållbart när tryggheten blir ett privilegium. Det är inte hållbart när vi börjar mäta människovärde i arbetsinsats, språktest och hur väl man fogar sig.

Jag har sett det här förut. Retoriken är knappast ny. Bakom siffrorna och presskonferenserna finns samma gamla idé: att vissa människor är mer värda än andra.

Och jag vägrar acceptera det.

Det här handlar inte bara om invandring. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara. Om vi vill bygga murar eller broar. Om vi vill se på varandra som medmänniskor eller som problem att hantera.

Jag skriver inte för att provocera. Jag skriver för att det brinner. Och för att de som står utanför får höra att de måste klättra högre, snabbare, tystare – bara för att få vara med.

Det är dags att säga ifrån.

Om inte igår utan idag.

/C.S Berglöv

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor

Krönikor

Högerextremas HBTQI-hat

En kyrkoherde i Markaryds pastorat har låtit meddela att han inte kommer att låta en ny korkåpa i regnbågsfärger komma in i Markaryds kyrka så länge han är kyrkoherde. Utspelet skapade mycket uppmärksamhet, bl a i kommentarsfältet till kyrkoherdens egna Facebook-inlägg. I kölvattnet av detta har högerextrema nätbloggar ryckt till kyrkoherdens undsättning, vilket i sig skapat ytterligare uppmärksamhet på sociala medier.

Kyrkoherden klargjorde i ett Facebook-inlägg sin ståndpunkt angående den korkåpa som Västerås stift tagit fram:

”En sådan kommer inte in i Markaryds kyrka så länge jag är kyrkoherde. Vi har grönt, vitt, lila, rött, svart och blått och inte dessa färger tillsammans utan var för sig”. (Källa: Smålänningen)

Den nya regnbågsfärgade korkåpan, som finns i ett exemplar och är tänkt att fungera som en påminnelse om allas lika värde, är inte tänkt att ersätta de klassiska korkåporna. Den bör ses som ett komplement, och skaparna av korkåpan hoppas på att kyrkor runt om i stiftet vill låna korkåpan. Markaryds kyrka tillhör Växjö stift, så även om kyrkoherden hade värnat tanken om allas lika värde och velat låna korkåpan hade det inte varit möjligt. Detta skulle kunna vara starten på något nytt, en regnbågsfärgad korkåpa i varje stift som kan lånas ut till kyrkor i närheten.

Kyrkoherden verkar ha tagit ner inlägget från sin Facebook, men i kommentarsfälten till Smålänningens Facebook-inlägg går åsikterna isär. Att reflexmässigt avfärda en regnbågsfärgad korkåpa, som syftar till att påminna om allas lika värde, skulle med lite god vilja kunna vara uttryck för en traditionell kyrkosyn, men det är svårt att bortse ifrån att det de facto handlar om HBTQI-hat och tanken om att alla inte har samma värde eller rättigheter.

I de högerextrema nätbloggarna Samnytt, tillika SD:s propagandaorgan, och antisemitiskt färgade Fria tider, rycker man med ett trångsynt och raljerande uttryck till ensidig undsättning och försvarar kyrkoherdens utspel. I Samnytt framförs åsikten att kyrkan inte bör vara en ”sexualpolitisk reklamyta” och i Fria tider benämns korkåpan raljerande som ”gaykåpan”.

Mats Dagerlind, politisk chefredaktör på Samnytt och författare till artikeln om kyrkoherden vädrar i två inlägg på X sitt homo-, bi- och transhat. Med uttryck som ”obskyra sexuella böjelser”, ”sexuella aktiviteter” och ”primitiva otyglade lustar” avslöjar han sin okunskap om vad HBTQI är.

Skämrdump från Mats Dagerlinds X-konto 250721.
Skärmdump från Mats Dagerlinds X-konto 250721.

Vän av ordning påminner om att Pride handlar om just det kyrkoherden, tangentbordskrigarna och de högerextrema nätbloggarna påstår att det inte handlar om, nämligen HBTQI-personers erkännande och rättigheter.

De ovan nämnda har en annan människosyn beträffande HBTQI-personer jämfört med vad vi andra har. Man kan kalla åsikterna heteronormativa, heterosexistiska eller, till och med, homofobiska. Dessa begrepp är alla, i varierande grad, uttryck för att kärlek är förbehållet man och kvinna. Att gå i taket för att en regnbågsfärgad korkåpa tas fram mot bakgrund av just dessa åsikter är uttryck för förlegad och sunkig människosyn som implicerar att HBTQI-personer inte skulle ha lika värde eller lika rättigheter som andra.

Källor:

Smålänningen: Kyrkoherde i blåsväder – kritiserade regnbågskåpa: ”Jätteinfekterad fråga”

Svenska kyrkan: En ny korkåpa för alla människors lika värde

Smålänningens Facebook-inlägg

Samnytt: Präst sa nej till pride-kåpa av liturgiska skäl – utsattes för mediedrev (sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik)

Fria tider: Mediedrev mot kyrkoherde som vägrar bära nya gaykåpan
(sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik)

Lästips:

Motargument: Terminologi – homofobi/heterosexism

RFSL: HBTQI

I fokus, Krönikor

Fokus: Kodad rasism, utrotningsmetaforer och avhumanisering

Anna Nachmans krönika ”All mångfald berikar inte – invasiva arter hotar de egna” i Fokus är något av det grövsta vi sett publicerat i etablerad svensk media på senare år. Den använder nyckelpigor och lupiner som murbräcka för att bana väg för ett ideologiskt budskap som går rakt in i främlingsfientlighetens innersta kärna. Det är en text som går bortom anständighet – med utrotningsmetaforer, avhumanisering och kodad rasism – och det mest häpnadsväckande är kanske inte vad som står, utan att Fokus låter det stå.

Skärmdump från Tidningen Fokus 250618.

Här är några centrala punkter i detta ideologiska haveri:

  • Människor likställs med invasiva arter: Krönikan gör en lång, omsorgsfull liknelse mellan invasiva arter – harlekinpigor, lupiner – och det som kallas “invasiv gangsterkultur”. När människor beskrivs som “arméer av barn och ungdomar” som “tränger undan” det svenska, är det inte längre brottslighet man talar om, utan en biologisk hotbild. Det är en farlig retorik, historiskt kopplad till de värsta uttrycken för rasistisk ideologi – från nazisternas tal om “skadedjur”, till dagens högerextrema språkbruk. När Nachman till slut spekulerar i om tvångsförflyttning av människor är en “mer human” variant av att bekämpa lupiner med lie, passerar texten en gräns som aldrig borde ha närmats i ett seriöst magasin.
  • Kodad rasism i ny språkdräkt: Orden “utomeuropeisk”, “nya våldsamma kulturer”, och bilderna av ungdomar i “Gucci-kepsar med becknarväskor” fungerar inte som slumpmässiga beskrivningar. De pekar ut en specifik grupp – invandrarungdomar – som bärare av ett hot. Det spelar ingen roll hur många gånger texten nämner “subkulturer”; budskapet är glasklart. Det är precis den retorik som Sverigedemokraterna odlat i åratal: att vissa “kulturer” måste bekämpas för att Sverige ska räddas.
  • En avslutning som inte räddar någonting: Att krönikan slutar med att “man kan inte resonera med lupiner, men med människor går det förhoppningsvis bättre” är ingen räddning. Det är en tom brasklapp efter att texten i flera stycken lagt grunden för motsatsen: att vissa människor fungerar som skadedjur och bör behandlas därefter.
  • Ekofascismens återkomst: När biologiska eller ekologiska argument används för att föreslå undanträngning av människor – då är vi inne på ekofascismens område. Det är inte en överdrift. Detta är en ideologisk hållning med rötter i nationalsocialismen, där det “egna” ska försvaras mot det “främmande” i namn av natur, jord och renhet. När en etablerad publikation som Fokus ger utrymme åt denna typ av tankefigur utan kritisk kontext, då befinner vi oss på mycket farlig mark.

Det här är inte bara en krönika med dålig smak. Det är en text som likställer vissa människor med skadedjur och frågar sig om tvångsförflyttning är en rimlig lösning. Det är ett ideologiskt haveri. Att den publicerats i en respekterad svensk tidskrift är inte bara upprörande – det är en allvarlig publicistisk skandal. Det här borde aldrig ha publicerats. Vi måste kalla det vid dess rätta namn: ekofascism i retoriska finkläder. Och vi måste säga ifrån.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Länk till Anna Nachmans krönika ”All mångfald berikar inte – invasiva arter hotar de egna” (sparad i webbarkiv så att Fokus inte får klick/trafik) https://web.archive.org/web/20250618121844/www.fokus.se/kronika/all-mangfald-berikar-inte-invasiva-arter-hotar-de-egna/

Artiklar

Åtal mot bilisten i Borås

Den 68-årige man som åtalas för att ha kört sin personbil rakt in i en fredsmanifestation i Borås, i augusti 2024, beskriver sig som sverigedemokrat. Mannen står åtalad för grov misshandel med hatmotiv. En intervju i SD-nära radiokanalen Riks finns med i åklagarens bevisning. I den intervjun säger mannen, anonym och med maskerad röst, bland annat: ”så länge Palestinier finns kommer det aldrig att bli fred”.

Den åtalade mannen säger att ’vänstermedia’ aldrig skulle publicera sanningen. Han motsätter sig åklagarens bild att han oprovocerad körde in i demonstrationståget och beskriver det istället som att han blev omringad av demonstranter. På frågan om vad han vill säga till dem som anser att det här var ett attentat säger han kort: ”Lita aldrig på vad en muslim eller kommunist säger. End of story”.

Programledare Daniella Hansson på Riks ger den anonyme mannen gott om tid att utveckla sina resonemang, som understöds av ledande frågor som: ”är du orolig för att du kanske kommer bli orättvist dömd”, vad tycker du om att andra ”gjort sanning utan att göra någon bakgrundskontroll” och ”hur går dina tankar nu när det florerar rubriker som efter bilattacken och han vill utrota palestinier”. Den sistnämnda frågan besvaras kort och gott med orden: ”Det vill jag. Eller rättare sagt, jag har skrivit det och det står jag för”.  

I intervjun i Riks kallar den åtalade mannen demonstranterna för ”förbannade nazister” och ”sinnessjuka galningar”. Han kryddar sin analys med att ”svenska hårt arbetande människor är inte ett skit värda”. Mannen understryker att han är sverigedemokrat. ”Det är jag än idag”.

I skrivande stund vet vi inte om SD tagit avstånd från agerandet. Listan över hatbrott, utfall mot etniska grupper och aggressioner mot individer som sverigedemokrater utfört eller som partiet sett mellan fingrarna på börjar med andra ord bli lång.

Vi länkar till en webcachad version av blogginlägget för att inte ge onödiga klick till deras blogg:

https://web.archive.org/web/20250514101924/https://riks.se/opinion/exklusiv-intervju-bilmarodoren-i-boras-jag-blev-overfallen

I fokus, Krönikor

Trivselfascism i SVT?

Krönika av Pernilla Zethraeus

En titt på SVT:s ”Politikbyrån”, om Jimmie Åkessons 20 år som partiledare ger en märklig twilight zone-känsla. Händer det här verkligen?

Åkesson framställs där, under rubriken ”visionären” som om han ledde vilket parti som helst. Han beskrivs i lättsam ton som ”vanlig”, ”tålmodig”, ”stabil” och ”multikompetent”. Man pratar ledarstil och hur han byggt Sverigedemokraterna till den maktfaktor de är idag. Borta är bilderna av heilande medlemmar, bokbål, ständiga rasistiska utfall, trollfabrik och den internationella högerextrema och antidemokratiska trend SD verkar i.

Det lilla som via länk sägs på det temat kommenteras som ”motvillig beundran”. Istället illustreras sådant med den gamla järnrörsskandalen, som vore den en dåtida alkoholrelaterad parentes, innan partiet kammade till sig. Det rasistiska, ur nazismen sprungna projekt SD nu håller på att förverkliga medan de sätter skräck i stora delar av Sveriges befolkning, förbigås. Fokus är ”framgångssagan”. Trivselfaktorn är på kollegial köttbulle-nivå. Småputtrigt och lite gulligt. Är rasismen så normaliserad att det ens är möjligt?

Medan SVT diskuterar hur framgångsrik Jimmie Åkessons ledarstil är, dimper ett brev från Migrationsverket ner i brevlådan hos mängder av svenskar: ”Du får detta brev eftersom ett ärende om återkallelse av ditt permanenta uppehållstillstånd i Sverige och din flyktingstatusförklaring har öppnats”. Mottagaren upplyses också om hen inte har rätt ”till ett offentligt biträde.”

Borta är allt politiskt prat om integration, språk och förmågan till egenförsörjning. Har du flytt hit ska du ut, är signalen. ”Välkommen till återvandringståget”, som samma parti tidigare sagt. ”Enkel biljett till Kabul.” Sverigedemokraterna pekar också ut islam som en ”avskyvärd religion” och moskéer, i motsats till andra trossamfunds byggnader, som icke önskvärda. SD vill göra det lättare att ändra i grundlagen och har vid åtskilliga tillfällen flirtat med nazismen. 

När detta skrivs har tungviktaren Rickard Jomshof, sverigedemokratisk riksdagsledamot, tidigare ordförande i justitieutskottet, för andra gången på ett år, offentligt uppmanat en annan svensk riksdagsledamot att ”lämna Sverige” och ”åka hem”. Det förmodade ”hem” som åsyftas är diktaturens Iran. Tidösamarbetets tyngsta parti, det hela regeringskonstellationen vilar på, pekar alltså än en gång ut en namngiven person, än en gång en folkvald, som icke önskvärd på grund av sin flyktingbakgrund. Rapports och TV4:s nyhetssändningar ids inte ens nämna saken. 

Politikbyråns småputtriga trivselfascism känns mot den fonden än mer surrealistisk. Grova rasistiska påhopp från höga makthavare och mycket annat rasistiskt elände är tydligen ”business as usual” 2025. Allt medan vän av ordning frågar sig: Händer det här verkligen? 

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

I fokus

Påven knäpper JD Vance på näsan

I torsdags uttalades från Peterskyrkans balkong de bevingade orden ”Habemus papam!”, vilket innebär att en ny påve har utsetts. Leo XIV är av amerikansk börd, och verkar motsätta sig den politik och världssyn som den nuvarande Trumpadministrationen står för.

I en intervju med FOX News 29 januari i år uttalade sig den amerikanske vice-presidenten JD Vance på vad han anser är ett kristet sätt. Snarare var hans uttalande ett uttryck för den egna åsikten, och inte särskilt kristet alls (översatt med DeepL):

”Det finns en kristen idé om att man älskar sin familj, sedan sin granne, sedan sitt samhälle, sedan sina medborgare och därefter prioriterar man resten av världen. En stor del av den yttersta vänstern har helt vänt upp och ner på detta.” (Källa: NCROnline)

Den då blivande påven svarade ett par dagar senare Vance på X (översatt med DeepL):

”JD Vance har fel: Jesus ber oss inte att rangordna vår kärlek till andra människor”. (Källa: NCROnline)

Skärmdump från blivande påvens X 250202

Bibelns syn på främlingar/invandrare är tvärtom varm och välkomnande, och den predikar att vi ska se på varandra som bröder och systrar:

“När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.” (3Mos 19:33–34) (Källa: Pastor Christian Mölk)

”En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.” (3Mos 24:22) (Källa: HelaPingsten)

Att JD Vance fullständigt missförstått det kristna budskapet om främlingar/invandrare är naturligtvis helt i linje med den politik som förs i USA under denna mandatperiod.

Källor:

NCROnline: JD Vance is wrong: Jesus doesn’t ask us to rank our love for others

Pastor Christian Mölk: Vad säger Bibeln om flyktingar?

Krönikor

Sagan om själlösa pojken 1

en saga i tre delar av C.S Berglöv

Det var en gång en pojke som föddes utan själ. Hans värld var en labyrint av missförstånd; han kunde inte begripa andra, men krävde att de skulle begripa honom. Isoleringen blev hans enda följeslagare. Ingen kände honom, och han ville inte känna någon. Så byggde han, ur ensamhetens grus, ett eget rike. Där regerade han, inte som en kung, utan som en härskare – en envåldshärskare vars vilja var lag. De som inte dansade efter hans pipa utplånade han utan tvekan. Till en början var det inte hat som drev honom, utan en desperat vilja att befästa sin sköra makt. I hans rike fanns inga regler att följa – bara hans egna dekret som andra tvingades lyda.

En lördag, när den själlösa pojken var kanske sju år gammal, fick han veckopengen i handen. Girigt spenderade han varje öre på godis, som han glupskt åt upp på fem korta minuter. I kontrast köpte grannpojken bara en glass och sparade resten av sina pengar. Men den själlösa pojken, driven av sin slughet, fick en gnistrande idé. Med en allvarsam röst påstod han att grannpojkens glass var förgiftad. Skräcken tog genast över; grannpojken slutade tvärt att äta och räckte över glassen till honom innan han sprang hem gråtande. Det var i det ögonblicket den själlösa pojken insåg en mörk sanning: att genom list kunde han få andra att ge efter – att lögner kunde bli en väg till makt och fördelar.

I den verkliga världen växte pojken upp och blev tonåring. Men hans fiktiva värld höll honom i ett järngrepp, en oas av kontroll och makt som han alltid återvände till. Denna imaginära domän var hans fristad – och hans fängelse. På universitetet inträffade en oväntad förändring. Han upptäckte att han inte var ensam; andra kämpade med samma alienation, samma brist på verklig anknytning. Det var en befrielse, en glimt av mänsklig samhörighet. Ändå förblev ensamhetens klo lika skarp, och hans hjärta, eller vad som ersatte det, lika tomt.

Författare C.S Berglöv

Länkar till alla delar;

Del 1 Del 2 Del 3