Etikettarkiv: flyktingar

Artiklar

Barnkonventionen och utvisning av föräldrar

Trots återkommande kritik från FN och olika människorättsorganisationer fortsätter Migrationsverket att splittra familjer genom att utvisa vuxna människor samtidigt som deras barn får uppehållstillstånd här i Sverige. Motargument har undersökt vad Barnkonventionen säger om sådana familjesplittringar.

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller Barnkonventionen som den också kallas, är ett av de mest kända internationella juridiska avtalen som finns, och också ett av de mest ratificerade. Hela 193 av världens 196 självständiga stater har ratificerat Barnkonventionen; endast USA, Somalia och Sydsudan har valt att inte göra det. Det är sett som ett av de allra starkaste och viktigaste internationella avtalen om mänskliga rättigheter. Tyvärr innebär inte detta att den alltid följs, och Sverige fick till exempel kritik från FN:s barnrättskommitté när Sverige senast granskades år 2009.

Men i den här artikeln ska vi hålla oss till att undersöka vad Barnkonventionen faktiskt säger gällande familjesplittring. I den inledande texten konstaterar Konventionsstaterna:

”som är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället,

som erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse”.

Man konstaterar alltså att familjen är grunden och är nödvändig för barnets väl och utveckling. Även i artiklarna, som är de lagligt bindande meningarna, lyfts familjens vikt fram.

Family_PortraitArtikel 9

1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort.

2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel skall alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och att lägga fram sina synpunkter.

3. Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

4. Då ett sådant åtskiljande är följden av åtgärder som en konventionsstat tagit initiativet till, t ex frihetsberövande, fängslande, utvisning, förvisning eller dödsfall (innefattande dödsfall oavsett orsak medan personen är frihetberövad) gentemot den ena av eller båda föräldrarna eller barnet, skall den konventionsstaten på begäran ge föräldrarna, barnet eller om så är lämpligt, någon annan medlem av familjen de väsentliga upplysningarna om den/de frånvarande familjemedlemmarnas vistelseort, såvida inte lämnandet av upplysningarna skulle vara till skada för barnet. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte i sig medför negativa följder för den/de personer som berörs.

Artikel 10

1. I enlighet med konventionsstaternas förpliktelse under artikel 9, punkt 1, skall ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte medför negativa följder för de sökande och medlemmar av deras familj.

2. Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater skall ha rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna. Konventionsstaterna skall för detta ändamål och i enlighet med sin förpliktelse under artikel 9, punkt 1, respektera barnets och dess föräldrars rätt att lämna vilket land som helst, innefattande sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rätten att lämna ett land skall vara underkastad endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre public), folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter samt är förenliga med övriga i denna konvention erkända rättigheter.

Artikel 9 gör det tydligt att barn endast ska skiljas från sina föräldrar mot deras vilja om det är nödvändigt för barnets bästa. Detta är i linje med artikel 3:1 där det skrivs att ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.” Artikel 3 och formuleringen om barnets bästa brukar ses som kärnan i hela Barnkonventionen. Artikel 9:4 och artikel 10 öppnar upp för möjligheten att utvisa föräldrar, men inte om detta går emot barnets bästa. Det begränsar kraftigt antalet fall där familjesplittring skall vara tillåtet.

Det finns såklart anledningar till att Sveriges lagstiftning ser ut som den gör, och dessa ska vi diskutera i en senare artikel. Men det är tydligt att Barnkonventionen inte stödjer familjesplittringar som inte sker för barnets bästa, något flertalet människorättsorganisationer poängterat.

Artiklar, Myter

Myt: Sveriges asyllagar är mer generösa än andra länders

Vid sidan av klagomål om hur dyrt flyktingmottagandet är, och rent av rasistiska uttalanden om såväl invandrare generellt som specifika grupper, så är nog den vanligaste kommentaren om invandring på internet, såväl som bland kollegor och vänner, den att Sverige tar emot många fler flyktingar än andra länder. Det påståendet har i sin tur skapat idéer om hur Sveriges flyktingmottagande ser ut, idéer som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Här och nu slår Motargument hål på den kanske största myten om invandring av dem alla, nämligen den om att Sveriges asyllagar är mer generösa än resten av Europas.

Det är onekligen så att Sverige tar emot en stor andel flyktingar, både räknat i total siffra och i förhållande till folkmängd. Men detta beror inte, som många påstår, på att Sveriges asyllagar är mer generösa. Orsaken är istället att ett större antal människor söker asyl i Sverige än i andra länder, och därmed stiger det totala antalet beviljade uppehållstillstånd naturligt. År 2013 sökte drygt 50.000 människor asyl i Sverige, tredje flest i EU och flest i förhållande till folkmängd. Samtidigt var det endast ca 25.000 som faktiskt fick uppehållstillstånd i Sverige, en beviljandegrad på strax under 50 %, vilket inte är mer än i andra EU-länder. År 2014 sökte drygt 80.000 personer asyl i Sverige, men endast ca 35.000 fick uppehållstillstånd. Och i en intervju med Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i Svenska Dagbladet i december kan vi bland annat läsa:

Ett annat missförstånd är att Sverige skulle vara mer ”generöst” än andra länder. Anders Danielsson påpekar att Migrationsverket enkom är uttolkare av lagen. Och Sverige har inte högre grad av bifall än andra länder, bara fler sökande, påminner han.

Sanningen är att den svenska asyllagstiftningen inte skiljer sig från andra europeiska länders på några större punkter. Svensk asyllag bygger, precis som andra länders, på de internationella lagar om mänskliga fri- och rättigheter som man skrivit under, det vill säga bland andra Flyktingkonventionen, Genèvekonventionen, Internationella Konventionen om medborgerliga och politiska Rättigheter (ICCPR), samt EU-regler, och kan därför inte ändras utan att bryta mot internationella åtaganden. Anders Danielsson uttrycker sig såhär om de som fått asyl:

– Det här är människor som har flytt undan krig, förföljelse, tortyr, omänsklig behandling. De har enligt alla statsrättsliga och konventionsrättsliga bedömningar rätt till skydd.

Det enda asylskälet som skiljer svensk lagstiftning från de flesta andra länders är det som kallas ”övriga skyddsbehov”. En asylsökande kan bli bedömd som övrigt skyddsbehövande om hen

  • inte kan återvända till hemlandet på grund av väpnad konflikt eller på grund av svåra motsättningar i hemlandet,
  • känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp eller
  • inte kan återvända till hemlandet på grund av miljökatastrof

Denna paragraf av lagen kan ändras utan att bryta mot internationell lag, men det skulle inte göra någon skillnad på Sveriges flyktingmottagande. Under 2014 fick endast 122 personer uppehållstillstånd i Sverige under denna paragraf.

Statistik över antalet beviljade uppehållstillstånd i asylärenden 2014

Myten om Sveriges generösa flyktinglagar är alltså inte sann. Att vi tar emot fler människor beror på att fler kommer hit och frågar, vilket i sin tur beror på att vi har ett bättre rykte i världen än andra länder. Vi är kända för en rättssäker och förutsägbar prövning och för ett gott mottagande. Det är något vi borde vara stolta över.

Artiklar

Extremhögerns dåliga miljöpolitik genererar fler flyktingar

Det är förstås ingen nyhet för någon att nationalistiska, fascistiska och högerpopulistiska partier såsom till exempel Sverigedemokraterna, brittiska UKIP (United Kingdom Independence Party) och franska Front National, har som mål att stoppa all invandring till sina respektive länder, inklusive flyktingmottagandet. Det borde inte heller vara en överraskning att dessa partier inte bryr sig om miljön.

UKIP vill exempelvis satsa stort på kolkraft och naturgas, och förnekar helt att den globala temperaturökningen vare sig orsakats av människor eller, för den delen, är skadlig. Flera av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter och lokalavdelningar förnekar klimatförändringarna och partiet placeras regelbundet sist i granskningar av riksdagspartiernas miljöpolitik, till exempel i Naturskyddsföreningens ranking inför valet 2014. Front National vill helt stoppa de internationella klimatförhandlingarna så att staterna istället ”jobbar nationellt”. Nu kanske ni frågar er vad extremhögerns usla miljöpolitik har för koppling till invandringsfrågan? Jo, den kommer att skapa ännu fler flyktingar och den kommer att öka invandringen till just de länder de vill stänga gränserna för.ID-10071545

Klimatförändringarna kommer, enligt forskarna, att leda till höjda havsnivåer, kraftiga stormar, översvämningar, torka och ökenspridning på vår planet. Dessa miljöförändringar och naturkatastrofer kommer att göra många platser, där människor idag bor, obeboeliga, vilket i sin tur kommer att tvinga miljontals människor att migrera. Forskaren Norman Myers bedömde 1995 att det 2010 skulle finnas cirka 50 miljoner klimatflyktingar, det vill säga människor som har tvingats fly sina hem på grund av naturkatastrofer och gradvisa miljöförändringar orsakade av klimatförändringar,  i världen. Detta ska jämföras med de cirka 25 miljoner han uppskattade fanns 1995 och de hela 200 miljoner klimatflyktingar han bedömde kommer att finnas år 2050. Variationer på denna bedömning har presenterats av ett flertal forskare, miljöorganisationer och internationella mellanstatliga institutioner på senare år, till exempel IOM, UNHCR, Council of Europe, Greenpeace Germany och UNESCO.

Klimatflyktingar ingår inte i Flyktingkonventionen, som säger att en flykting är en person ”som befinner sig utanför sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religion, politiska uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan eller, på grund av sin fruktan, inte vill begagna sig av sitt hemlands skydd”. Detta hindrar dem ju dock inte från att fly sina hem och söka asyl i andra länder. Det innebär att det förutom de dryga 50 miljoner officiella flyktingar som finns i världen idag även kan finnas 50 miljoner klimatflyktingar, en siffra som förväntas stiga.

Klimatförändringarna skapar, följaktligen, ännu fler flyktingar. Den simpla slutsatsen är ju då att, för samtliga partier, oavsett om de vill minska flyktingströmmarna på humanitära grunder eller på grund av främlingsfientlighet, så borde klimatfrågan vara av stor prioritet att lösa. Det är den som sagt inte för extremhögern, tvärtom är deras miljöpolitik väldigt kontraproduktiv. Så vill du att det ska komma färre människor till Sverige så är inte SD det bästa alternativet.

Källa:

Norman Myers, ‘Environmental Refugees’, Population and Environment 19(2): 167-82. (1997)

I fokus, Krönikor

En flyktingförläggning ute i skogen

De kom med buss till flyktingförläggningen i mörkaste Norrland en kall vinterdag. De hade undsluppit krigets fasor nyligen och skulle nu få sin fristad i Sverige. ”Bra”, tänkte de, ”då kan vi hjälpa till, arbeta i industrier eller i skog och mark och bidra till Sveriges självständighet och frihet”. Väl framme såg de att de var i ett läger. Där fick de veta att de inte skulle göra någonting. Kanske hugga lite ved på sin höjd. De som redan bodde där led av overksamhet.

De blev oroliga av kölden, mörkret och vintern och av tanken på att sitta isolerade ute i ingenstans. De protesterade. Satte sig ner och försökte strejka.

De ville få vapenträning eller kunna arbeta i industrin, de trodde inte att Sverige skulle skicka dem ut i obygden där de skulle gå overksamma…

Nazister och de konservativa i Sverige gjorde en stor sak av protesterna. ”Tänk så otacksamma de där flyende f.d. stridande norska, franska och engelska soldaterna är, istället för att dö på slagfältet får de en fristad i Sverige. Men, ja, de får finna sig i att vi placerar dem där. De ska för övrigt inte gnälla, det är ett skogshuggarläger. Hundratals svenska ungdomar har huggit ved, vintrarna igenom i minus 30 grader. Det som varit gott för dem är gott nog åt flyktingarna.”

En del andra skrev ungefär så här:

”Men det människorna i bussen utanför flyktingförläggningen sannolikt inte tänker på just nu är att vi lever i en hård värld, även i det välmående Sverige. Generositeten riskerar att sättas på undantag, också bland de beslutsfattare som tills nu stått för en human och generös flyktingpolitik om kraven blir för höga.”

Jo. Även flyktingarna från krigets fasor under andra världskriget protesterade ibland då de tvingades vara overksamma ute i obygden. 1940-talets svenska historia är full av berättelser om allierade soldater som led av overksamheten. Det ingick nämligen då i den svenska strategin, att placera flyktingarna ute i obygden, i ingenstans. Där var de inte i vägen och man kunde säga till nazisterna i Berlin att flyktingarna inte gjorde någonting alls.

Var det otacksamt av de allierade soldaterna att protestera? Kanske det. Eller så var det så att de ville försöka göra mer för Sverige och trodde de skulle få bidra direkt när de kom, men de hamnade ute i kylan och mörkret.

Svenska staten placerar flyktingar från Syrien och Afrika i glesbygd, även på 2010-talet, för att man helt enkelt inte ansåg sig ha råd eller lämpligare platser att ha dem nån annanstans. Om vi behandlar flyktingar så, får det konsekvenser, är det så konstigt?

Detta och mycket mer bör ni fundera på, innan ni dömer flyktingar som protesterar mot att placeras ut i Jämtland. En vän till mig som själv varit flykting kommenterade händelserna i Grytan, i Jämtland så här:

”Det är naturligtvis sjukt att man kommer från krigets ruiner där städer förvandlades till aska och att plötsligt klaga på det goda man ger i Sverige.
Men hade man kommit välmående under normala omständigheter, så skulle man aldrig agera så. Ni som tycker att en flykting från kriget är samma sak som en turist som ska gå runt och bli fascinerad av is, snö och skog är ute och cyklar. Ni som tycker att man ska bli glad av något vackert man ser runt om kring sig eller någon godhet man får – har fel. Man är inne i sin alldeles egna universums svarta hål.

Hela livet rasar ned och ingenting är bra, ingenting är rätt och ingenting är vackert. Man står inför krav och press för att acceptera att man måste börja ett nytt liv.
Man gör motstånd på ibland sjukliga sätt då man plötsligt förstår att allt man hade är borta… för alltid.
Det goda man får i Sverige ser man som andras människors försök att trösta en… en del använder sin röst och förklarar sin smärta genom att säga att ingenting räcker till.
Det man förlorat kan aldrig ersättas och det finns ingen tröst.
Många krigsflyktingar går genom den här processen.
En del blir bara tysta och stumma.”
Artiklar

Inte aktivist, men – Replik till Dagens Samhälle

Dagens Samhälle skrev en artikel, som jag bemötte först på Motargument och sedan som replik hos Dagens Samhälle. Repliken fick ett omedelbart svar, och här är mitt svar på det svaret.

Det blir fort förvirrande när man argumenterar med siffror, så jag tänker försöka illustrera istället.

Om vi delar upp invandringen i två grupper – flyktinginvandring och övrig invandring – faller anhöriginvandringen i båda kategorierna. Anhöriga till flyktingar (vilket man är i sex år från asyl) kan normalt inte försörja sig själva, och blir då en kostnad för samhället. Övriga inte så.

Migrationsverket räknar med att det kommer 369.600 flyktingar och flyktinganhöriga under åren 2014-2018. De anhöriga räknas som 40 % av flyktingarna, med något års fördröjning. Därom är jag och Dagens Samhälle helt överens. Och jag har även dubbel- och trippelkollat med Migrationsverket.

Men sedan gör Dagens Samhälle en märklig kullerbytta. Man tittar nämligen på samtliga anhöriga för de gångna åren, det vill säga även adoptivbarn och kärleksinvandring, trots att Migrationsverket särar på siffrorna och räknar med att även den invandringen gör att flyktingars anhöriga ökar. Det finns ingen logik i det.

Jag kör nu matematik simple stupid. Vi räknar pluppar. Varje plupp är 5.000 personer.

  • Gula är flyktingar.
  • Gröna är flyktingars anhöriga, dvs de som kommer under de sex år deras anknytningsperson räknas som flykting.
  • Blåa är övriga anhöriga, främst kärleksinvandrare och en liten grupp adoptivbarn, men deras anhöriga är invånare som inte är flyktingar. De blå har således INGENTING med flyktingar att göra. Visst. Den anhöriga kan en gång ha varit asylsökande, men i så fall har det gått sex år eller mer.
  • Rosa är övriga. Arbetskraft, studenter osv.

Det har varit så här i genomsnitt under åren 2004-2013 (den gröna ska egentligen vara 1,2 huvuden eller 40 % av de gula):

1

Migrationsverket räknar med att det blir så här (med reservation för att jag inte kollat de blå och rosa plupparna, men för sakfrågan spelar det ingen roll):

2

Jag håller med Migrationsverket. De gröna ökar när de gula ökar, i proportion. Med något års fördröjning.

Men det är denna matematik som Edman underkänner. Istället tycker han att eftersom de gröna OCH blå plupparna historiskt varit 2,1 gånger de gula MÅSTE den proportionen fortsätta finnas. Och då blir det grovt räknat så här:

3

Det vill säga Edman menar att det kommer mer än dubbelt så många anhöriga till flyktingar som flyktingar under de kommande fyra åren. Trots att en flykting inte får ta hit någon anhörig förrän denne fått asyl, vilket tar bortemot ett år. Det är en fullständigt orimlig slutsats.

Jag håller fortfarande fast vid att mina, och Migrationsverkets, siffror visar en allvarlig situation. Jag vill upprepa det, för det tål att sägas. Det är inte slutsatsen, utan överdriften, jag värjer mig emot.

kulramSå lite kommentarer till Dagens Samhälles replik på min replik:

Jag blir uppläxad i rubriken för att jag tycker att deras matematik liknar Hassans. Det kan jag ta. Alla gillar inte Hassan. Eller min retorik.

Sedan säger Edman att han stämt av ”med experter samt tjänstemän på Migrationsverket, som unisont menar att det är rimligt att kalkylera med minst en halv miljon flyktingar och anhöriginvandrare fram till 2018”. Jag vet inte riktigt hur denna avstämning har gått till, och det gör inte Migrationsverket heller.

Slutligen konstaterar Edman att ”det finns aktivister som av egna politiska skäl…”. Att på det sättet antyda att den som inte håller med, det vill säga jag, är en ”aktivist” som drivs av ”egna politiska skäl” är helt oacceptabel retorik. Det är samma fulknep som att påstå att den som vill diskutera flyktinginvandringen fiskar i grumliga vatten.

Framtiden får utvisa, säger Edman. Och det är förstås sant. Men matematik har den egenskapen att den har ingen agenda. Den är rätt eller fel. Oavsett vad framtiden utvisar kvarstår det faktum att Edman och Dagens Samhälle här och nu, givet de siffror vi båda använt, har räknat fullständigt fel.

Vilket skulle bevisas.

===

Migrationsverket har hela vägen varit mycket hjälpsamma. Nedan deras kommentar till Dagens Samhälles uträkning:

”Har kollat med prognosmakarna och de vidhåller att DS blandar ihop siffrorna. Det finns ingen samvariation mellan antalet uppehållstillstånd till asylsökande och kategorin ”övriga anhöriga”. Räknar man ihop den asylrelaterade migrationen under perioden så landar man på den siffra du nämner. Den inkluderar då direktinresta anhöriga till personer som fått skydd. Om DS har stämt av med experter på Migrationsverket kring uppskattningen ”en halv miljon” så måste det ha byggt på att de olika kategorierna har buntats ihop.

Resonemanget om relationen 1:2 är hursomhelst felaktigt om man vill beskriva kopplingen mellan asyl och följdinvandring av anhöriga. Sen har jag inte räknat på vad totalsumman skulle bli om man räknar samman delmängderna asylsökande som fått tillstånd, flyktinganhöriga och övriga anhöriga. Jag vet inte hur relevant antalet i den sistnämnda kategorin är för det DS vill säga. Om man tar med anhöriga som inte har rätt till etableringsstöd och så blir ju i vart fall kopplingen till samhällsresurser inte lika stark.”

Artiklar, Myter

Dagens Samhälles räknesvårigheter

Dagens Samhälles chefsredaktör Mats Edman har suttit på sin kammare och räknat, förmodligen helt utan hjälp. Ur matematiken ploppade en artikel, som blivit extremt spridd. Det borde den aldrig ha blivit, eftersom siffrorna är helt uppåt väggarna, och behöver rättas till.

Påstående:

2004-2013 gav Sverige 465.000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152.000 flyktingar och 313.000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd

Om vi går till Migrationsverkets statistik hittar vi följande siffror:

Flyktingar eller motsvarande 2004-2013: 152.270 (korrekt), men sedan har Edman istället för att använda sig av kolumnen för anhöriga till flyktingar räknat SAMTLIGA anhöriginvandrare. I den gruppen ingår både adoptivbarn och kärleksinvandrare. Varför han gör så är obegripligt, för det finns en fin kolumn som heter “därav flykt. anh.”, och siffran är 61.380.

Detta innebär att den slutsats Edman använder sig av artikeln igenom, nämligen att varje flykting drar hit över två personer till, är uppåtväggarna fel. I själva verket är kvoten 0,4 istället för 2,1.

Denna siffra (det vill säga 0,3-0,5) är också den siffra Migrationsverket själva använder sig av för att räkna ut hur många anhöriginvandrare som ska komma, men den sågas av outgrundliga skäl av Edman. På något sätt har han fått för sig att adoptivbarnen och kärleksinvandrarna är anhöriga till flyktingarna ändå, trots att det uppenbarligen inte är så. Han kallar detta “samvariation”.Port

Artikeln igenom snurrar runt “tänk om det i alla fall skulle vara 2,1 och inte 0,4, då skulle …”.

Ja. Tänk om det är 14! Eller 42!

Om vi ändå ska fantisera fritt behöver vi ju inte stanna vid 2,1.

Han fantiserar också vidare om att det finns något annat än “nära anhöriga”. Vad skulle det vara? Kusiner? Anhöriginvandring gäller sedan många år tillbaka enbart partners, föräldrar till minderåriga barn och minderåriga barn. En artonåring kan inte använda sin förälder som anhörig.

Det är förstås alldeles riktigt att situationen är allvarlig, och att det inte räcker med att hålla i hatten och hoppas vindarna ska blåsa över. Detta har inte minst Migrationsverket själva formulerat i sin novemberprognos. Den är ett utmärkt dokument, som behöver läsas i sin helhet – både pressreleasen och PDF:en.

Då framgår att det stora problemet med anhöriginvandringen inte är att det kommer för många hit, utan att människor blir kvar i kriget, utan möjlighet att ta sig till sina familjer.

Alla i Sverige behöver vara bekymrade över den situation som råder. Flyktingmottagningen är ansträngande för kommunerna, och det kommer att ta tid att få en värdig flyktingpolitik på plats. Samtidigt behöver Sverige bli bättre på att avvisa dem som inte har asylskäl, för att ge plats till de verkligt behövande. Det finns all anledning att läsa på och försöka förstå.

Det finns redan tillräckligt med felaktigheter på nätet. Att sprida desinformation av typen “det kanske kommer sexhundratusen!” så som Dagens Samhälle gör, gör bara situationen många gånger sämre. Artikeln är frekvent delad i nationalistiska fora som “bevis” för att Jimmie har rätt, och även Avpixlat har nu format en egen version av myten om de 600.000 invandrarna, med hänvisning till Edmans uträkningar.

 

Artiklar, Myter

Myt: "FAKTA" om invandring? 1

Detta är första delen i en artikelserie som avslöjar extremt överdriven skrämselpropaganda och många olika myter som finns i en enda video, som återfinns på Eric Myrins privata youtubekonto. Eric Myrin är vice ordförande i SD, Nacka kommun, och första namn på SD:s valsedel till Nacka kommunfullmäktige samt ordförande för SDU Stockholm.

Exakt så här som Eric Myrin gör i sin video, förvanskar SD och SDU, och en hel del av deras anhängare, ofta siffrorna. Deras syften är uppenbara; att försöka skrämma sina väljare.

I denna mytknäckarartikel specialgranskas diagrammet som visas i videons första 12 sekunder:

1980 fick 11.848 flyktingar och anhöriga permanent uppehållstillstånd i Sverige. (Uppgiften i videon stämmer alltså med ”ca 12.000″!)
2011 fick 12.726 flyktingar ett permanent uppehållstillstånd i Sverige + 3.037 anhöriga till en flykting som är i Sverige med permanent uppehållstillstånd.

(ytterligare 29.077 personer fick permanent uppehållstillstånd i Sverige, genom s.k.”kärleksanknytningsanhörig”, vilket jag förklarar i punkt: 2.d i kommande del i denna artikelserie)

(alla andra personer som fick uppehållstillstånd i Sverige de åren fick INTE permanent uppehållstillstånd, och långtifrån alla dessa personer är fortfarande kvar i landet, se fler förklaringar i kommande delar)

Det är alltså ALLTID en grovt överdriven LÖGN om man påstår att antal permanenta uppehållstillstånd till flyktingar och till flyktinganhöriga har stigit från ca 12.000 personer (1980) till mer än ca 15.800 personer (2011)  – Migrationsverket

OM nu SD och SJimmie_Åkesson,_(SD)-ledare,_med_Louise_Erixon.DU själva påstår att de inte är rasister, om de nu alltid hävdar att de inte skiljer mellan folk och folk….

…varför fortsätter de då så ihärdigt att göra EXAKT just det, med sin skeva användning av statistik, och att hävda att det skulle vara skillnad mellan folk och folk beroende på vilket sätt de kommer till Sverige och beroende på varför de får uppehållstillstånd här, eller var någonstans deras farfar, farmor, morfar eller mormor är födda ???

Jag som granskar och tolkar deras olika statistik-lögner, presentationer och jämför med den officiella statistiken från våra officiella myndigheter, jag bryr mig aldrig om etnicitet, födelseplats, religion eller modersmål, när jag pratar politik eller när jag pratar om människor och deras respektive åsikter – för vet ni…

…jag är inte rasist. Och det är oftast bara en rasist som bär på rasistiska vanföreställningar som brukar spekulera så grovt om andra människor…!

Mina källor är exakt samma källor som Eric Myrin uppger i videobeskrivningen på sitt youtubekonto. Och det är bevisligen SD:s och SDU:s Eric Myrin som har kreerat denna skrämselpropagandavideo.

Jag knäcker många fler av myterna i Eric Myrins skrämselpropaganda. Fortsätt läsa: del 2 / del 3 / del 4 / del 5

Krönikor

”Hjälp i närområdet” bygger på felaktig logik

En av de viktigaste politiska frågorna för mig personligen, och en på senare år allt viktigare fråga för allmänheten, är den om Sveriges och Europeiska Unionens flyktingmottagande. Frågan aktualiserades i och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010, och spelade en relativt framskjuten roll i valet till Europaparlamentet i maj i år. Miljöpartiet de gröna driver Sveriges mest humana och öppna migrations- och flyktingpolitik, och tack vare vår migrationspolitiska överenskommelse med regeringen så har fler flyktingar fått möjlighet att stanna kvar här i Sverige, och dessutom fått en mycket drägligare livssituation. Det är en seger som vi ska vara väldigt nöjda med, även om mycket återstår.

Sverigedemokraterna, som är ett i grunden rasistiskt och xenofobiskt parti, driver i sin tur på för ett mer slutet och fientligt samhälle. Jag skrev i fjol ett kort inlägg om konsekvenserna av om deras ideologi skulle få dras till sin spets här i Sverige på Motargument.se, som du kan läsa här. Ett av SD:s populäraste, och av allmänheten snällast uppfattade, argument är att Sverige borde hjälpa flyktingarna i närområdet, det vill säga området människorna flyr ifrån. Detta baserat på att vi då skulle kunna hjälpa fler människor för mindre pengar. Problemet med det argumentet är att det bygger på felaktig logik.

För det första, Sverigedemokraterna vill ”hjälpa flyktingar på plats” genom att höja Sveriges bistånd till FN:s flyktingorgan UNHCR. Detta vill SD finansiera genom minskat annat bistånd och genom att ta emot färre flyktingar i Sverige, vilket de säger skulle spara otaliga miljarder kronor. Det är i sig inget fel i att ge mer till UNHCR, det är en underfinansierad organisation som gör ett väldigt viktigt arbete. Problemet är att UNHCR själva dömer ut SD:s förslag. ”Jag vill understryka att den hjälp flyktingar får på plats aldrig kan utesluta att de ska få hjälp i Europa”, sa Hanne Mathisen, UNHCR:s talesperson i Norden och de Baltiska länderna, till SVT 2011. I höstas gick UNHCR dessutom ut och bad EU att ta emot fler syriska flyktingar. När inte ens organisationen som SD vill hjälpa stödjer SD:s förslag, då vet man att de är fel ute.

2013-02-16_-_Wien_-_Demo_Gleiche_Rechte_für_alle_(Refugee-Solidaritätsdemo)_-_Refugees_are_human_beingsFör det andra så bygger Sverigedemokraternas argumentation på att alla världens flyktingar på något sätt hamnar inom räckhåll för UNHCR:s hjälp. Men detta är inte hur världen fungerar. Det finns över 50 miljoner flyktingar i världen, en siffra som tragiskt nog växer varje dag, och varken UNHCR eller någon annan hjälporganisation skulle ha någon som helst möjlighet att hjälpa alla dessa människor i deras närområde, särskilt inte som sagda närområde ofta är ituslitet av fattigdom och konflikter. Det finns helt enkelt varken medel, infrastruktur eller säkerhet nog att bistå alla utsatta människor i de områden de flyr ifrån. Dessutom finns det helt enkelt inte flyktingläger i alla områden som människor flyr ifrån.

Vidare så är det rent ut sagt galet att anta att samtliga flyktingar i ett område skulle stanna i ett flyktingläger ens om förutsättningarna för en skaplig livssituation i lägren förbättrades avsevärt. Människor kommer att fortsätta fly bland annat till Europa oavsett hur mycket bättre förhållandena i flyktinglägren blir, eftersom förutsättningarna för ett bra liv och en stabil framtid är mycket ljusare här än i ett flyktingläger i Libanon, och oändligt mycket säkrare från en eventuell spridning av konflikten. Och vem tjänar på att vi skickar tillbaka människor som lyckats ta sig hela den långa vägen från Syrien över ett livsfarligt Medelhav och tvärs över Europa, som har sålt alla sina egendomar för att kunna betala resan? Frågar man Jimmie Åkesson så är det UNHCR och flyktingarna i närområdet, frågar man en inte lika högt uppsatt är det staten Sverige. Men oavsett vem man frågar så är det inte riktigt sant. Tjänar flyktingarna vi skickar tillbaka på det? Nej, de lämnas utblottade mitt i en katastrofzon med små chanser att överleva. Tjänar flyktingarna i Syriens närområde på det? Nej, de tvingas tränga ihop sig tillsammans med ännu fler flyktingar på en liten yta och dela på den begränsade hjälp de kan ges. Tjänar UNHCR på det? Nej, de tvingas hjälpa ytterligare ett par tiotusentals människor i sina överfulla läger med begränsade resurser.

Många av de som argumenterar för att vi borde hjälpa flyktingar i deras närområde är inte rasister, även om partiet som de stödjer är det. De har bara fallit för en argumentation som bygger på bristfällig logik. Vill vi hjälpa så många människor som möjligt måste vi göra två saker samtidigt: både ge UNHCR större medel, OCH ta emot fler flyktingar till Sverige och EU. Det är inte en motsägelse, det är en humanitär nödvändighet.

Reportage

Drömmen om Europa

Invandring och gränspolitik står högt på agendan detta valår. Trots höstens Lampedusakatastrofer har snart alla europeiska länder invandringsfientliga partier i sina parlament. Argumenten som används för minskad invandring är många, det handlar om kulturer som ska bevaras, det handlar om välfärdssamhällen som ska upprätthållas och det handlar om rädsla för kriminalitet och främmande värderingar. Dock missar man ofta att ta med den andra sidans perspektiv i debatten. Vilka är människorna som står på andra sidan gränsen och vill in? Och hur långt är de redo att gå för sin rätt till liv, frihet och personlig säkerhet?

Ebrima från Gambia är en av dem som befinner sig vid Europas gräns, utan möjlighet att komma in. Han har under fyra år försökt ta sig över gränsen från Marocko till Spanien, men vid varje försök har han stoppats, misshandlats och flera gånger även fängslats och deporterats. Senast förra veckan drunknade tolv av hans vänner efter att deras gummibåt kantrat i Medelhavet. Idag lever han som papperslös i den Marockanska hamnstaden Tanger.

Ebrima befinner sig fortfarande i Tanger, trots flera försök att korsa gränsen mot Europa.
Ebrima befinner sig fortfarande i Tanger, trots flera försök att korsa gränsen mot Europa.
I Europa finns frihet, jobb, mänskliga rättigheter, möjligheter att utvecklas. Det finns det inte i mitt hemland. Jag vet inte om jag vill leva resten av mitt liv i Europa, men jag vill i alla fall ha samma rätt att flytta och söka lyckan på annat håll som ni européer har.

Sedan 2004 har gränskontrollerna intensifierats. De stängsel som skiljer Marocko från de spanska enklaverna Ceuta och Melilla är idag sex meter höga och försedda med rakbladsliknande föremål. De fjorton kilometer av Medelhavet som skiljer Marocko från Spanien bevakas hårt från både Marocko, Spanien och EU. Man beräknar att fyra till fem människor avlider varje dygn i sina försök att nå Europa.

Bild 8-2Trots dessa kostsamma initiativ från EU:s sida fortsätter människor att försöka korsa gränsen. Drömmen om ett bättre liv är för stark för att kunna släckas. Människor som Ebrima kommer fortsätta försöka förverkliga sina drömmar tills den dag de lyckas. Försöken från Europas sida att stoppa dessa människor kommer bara resultera i fler drunknade människor i Medelhavet. Fler människor kommer att skadas och avlida i försöken att klättra över stängslen. Och fler människor kommer att plågas av diskriminering och maktlöshet i transitländer som Marocko.

Hur långt är Europa berett att gå för att hindra dessa människor från att förverkliga sina drömmar? Hur många människoliv är man beredd att låta gå till spillo? Hur många fler drömmar kommer vi låta sjunka i Medelhavet innan vi inser att fri rörlighet inte är något som kan begränsas till den rika delen av världen? När det är den fattiga delen av världen som behöver den fria rörligheten allra mest.

Europa har mycket att vinna på att låta den drivkraft migranterna bär på omvandlas till legal arbetskraft på den europeiska arbetsmarknaden. Och att låta drömmarna omvandlas till kreativitet på de europeiska lärosätena. En liberalare europeisk gränspolitik skulle dessutom föra oss närmare idealet om universella mänskliga rättigheter, där rätten till liv, frihet och personlig säkerhet inte begränsas till den rika delen av världen, och till oss som har turen att ha rätt sorts pass.

”Jag kommer inte sluta förrän jag når den andra sidan, det finns ingen väg tillbaka”, säger Ebrima.

/Klara Ljungberg

Artiklar

Vad hade Sverigedemokraterna sagt om judar 1938?

Sverigedemokraterna pratar ganska vitt och brett om att man måste skärpa lagarna mot människosmuggling. Kent Ekeroth går som vanligt i spetsen för detta, och har skrivit en hel motion om bara det. Så här skriver Kent Ekeroth:

Människosmugglingen till Sverige är en mycket allvarligt förseelse. Den kränker Sveriges nationella suveränitet – lagar och normer om statsgränser och medborgarskap. Den är vidare en inkomstkälla för organiserad brottslighet som bedriver handel med svenska passhandlingar och tar betalt för att smuggla människor, vapen och narkotika…För att delvis stävja människosmugglingen till Sverige bör den som smugglats hit alltid nekas att få asyl här i detta land…

Bilden av människosmuggling som automatiskt kriminellt för samtliga inblandade visar vilken inhuman människosyn Sd har.

1938 var ett vidrigt år för judarna i Tyskland.

11 nov 38 Sk So 2
Skånska Socialdemokraten 11 november 1938, klicka för en större bild.
SKSo 12 aug 38
Skånska Socialdemokraten 12 augusti 1938. Klicka för en större bild.

Förföljelser kombinerades med att omvärlden tvekade att ta emot flyktingarna. ”Skulle vi ta emot judarna från Tyskland måste vi ju ta emot de från Östeuropa också, och zigenarna och det går ju inte”, sa man på fullt allvar.

Vid polska gränsen utspelades vidriga tragedier. Judar hade flytt från Tyskland men släpptes inte in i Polen. Hela omvärlden pratade om tragedin i ingenmansland. Men omvärlden reagerade inte. Till Sverige kom de inte. Det fanns tusentals judar vid ingenmansland mellan Polen och Tyskland ända fram till första september 1939 då Tyskland anföll Polen.

Flykting 38
Göteborgs handels och Sjöfartstidning december 1938. Inte ens Jesus hade släppts in, om han varit här…

I hela västvärlden var det likadant. Några få judar släpptes över gränserna. Men kvoterna var begränsade och hade man inte både papper och pengar kom man inte vidare till räddningen utanför Tyskland.

Då som nu behövdes mellanhänder för att man skulle kunna fly. Flyktingsmugglare, dvs olika mellanhänder, hjälpte dem. En del var grymma, hänsynslösa, några andra var medmänskliga – men de flesta mellanhänder gjorde det enbart för pengarna. En del smugglade judar i båtar, andra hjälpte till med information, några hjälpte till med falska papper. För papper måste man ju ha, det vet alla. Hur skulle det se ut om man inte krävde flyktingar på ID-handlingar?

11 nov 38 flykting Sk So
Skånska Socialdemokraten 11 november 1938. Det var synd om judarna, men ”judeproblemet” kunde inte lösas genom att tillåta invandring.

Hade vi levt 1938, hade Sverigedemokraterna med all sannolikhet stått i spetsen för att hindra ”den kriminella invandringen av judar”. Judar ansågs nämligen sakna asylskäl. De sågs inte som offer för politisk förföljelse enligt västvärldens ”migrationslagar”. I Sverige betraktades de som ”religiösa flyktingar” och förföljelse på grund av religion var lika lite då som nu ett giltigt flyktingskäl. Dessutom använde de ofta någon form av människosmugglare för att fly från förföljelsen.

Det gjordes flera utredningar kring detta mellan 1936 och 1938. Utlänningslagen reviderades och det debatterades i riksdagen. För den som vill se hur man såg på asylrätt då judar förvägrades sin rätt att få fristad i Sverige rekommenderas ett besök på närmaste universitetsbibliotek, där handlingarna finns.

En del lyckades fly. Även till Sverige. Men det var svårt att komma till Sverige eftersom man inte ville ha flyktingar utan giltiga flyktingskäl här. Sverige bad tyskarna stämpla en judestjärna i judarnas pass, om de hade något, så man lättare skulle kunna avvisa dem och skicka tillbaka dem dit de kom ifrån. Hade de inget pass alls sågs de som potentiella bedragare och släpptes inte in alls. Som bekant är det ju lättare att fly om man har ID-handlingar. Så var det 1938 och så även idag 2013.

Vad hade sådana personer som Kent Ekeroth sagt år 1938 om judarna?

38 13 dec
GHT 13/12 1938

Läs Ekeroths riksdagsmotion ännu en gång. Läs det noga och tänk på hur verkligheten är och har varit för alla som flytt genom tiderna. Läs det och kom ihåg att Ekeroth vill kriminalisera de som försöker fly. Vilket 1938 hade betytt att kriminalisera judars försök att fly in till Sverige.

P.S.

Centerpartiet och Vänsterpartiet samt Miljöpartiet, har lagt olika förslag till att man ska kunna söka asyl till Sverige via svenska ambassader i sina respektive hemländer. Det är bra förslag som skulle ge flyktingar alternativ till att anlita människosmugglare. Det är bra!