Regeringen och Sverigedemokraterna vill se skärpta s k vandelskrav för att kunna möjliggöra fler utvisningar. Vandelskrav kan i korthet beskrivas som att personer med uppehållstillstånd inte ska brista i levnadssätt och skötsamhet. De nya kraven ska även gälla retroaktivt. Tidöpartiernas förhoppning är att fler uppehållstillstånd nekas eller återkallas. Den direkta konsekvensen är att fler personer kommer att utvisas.
Migrationsminister Johan Forssell (M) utvecklar vad som är att betrakta som bristande vandel:
”– Att följa lagar och regler är en självklarhet. Men det måste också vara en självklarhet att efter bästa förmåga leva skötsamt och inte skada vårt land”. (Källa: Aftonbladet)
”– Om man till exempel struntar i att betala sina skulder, om man inte följer beslut från svenska myndigheter, om man bidragsfuskar eller om man fuskar sig till ett svenskt uppehållstillstånd – ja, då har man inte rätt att vara här”. (Källa: Aftonbladet)
Att arbeta svart, utgöra säkerhetshot, inte följa lagen eller inte betalar böter kommer att utgöra bristande vandel, medan prostitution, missbruk eller tiggeri är undantagna i lagförslaget.
Enligt regeringens kalkyl kommer ett hundratusental att beröras av det nya vandelskravet. Migrationsverket kommer att pröva vandel och beslut ska överklagas till migrationsdomstolarna.
Kritiker anför att utvisningar pga bristande vandel ruckar på grundläggande principer, är rättsosäkra samt riskerar att bli godtyckliga och kan komma att missbrukas.
Regeringens egna utredare har avrått från att vandelskravet ska gälla retroaktivt, något som regeringen väljer att inte hörsamma då de varit tydliga med att den kommande lagen ska gälla även retroaktivt.
Lagändringarna föreslås träda i kraft 13 juli 2026.
Tidöregeringen vill ändra grundlagen för att kunna möjliggöra återkallelse av svenskt medborgarskap i vissa fall. Det börjar som det alltid gör när makten vill flytta fram sina positioner utan att väcka alltför mycket oväsen. Man väljer en fråga som ser oskyldig ut på ytan. Vem vill försvara fusk? Vem vill försvara den som ljugit sig till ett medborgarskap?
Statsminister Ulf Kristersson (M) skriver:
”Svenska pass ska inte delas ut till vem som helst och hur som helst. Medborgarskapet är en stor fråga som man ska förtjäna och känna stolthet över.” (Källa: Ulf Kristerssons officiella Facebookkonto)
Det är en formulering avsedd att låta folklig och självklar. Men den döljer vad saken faktiskt gäller. Det här handlar inte om att svenska pass i dag delas ut “till vem som helst”. Det handlar om att regeringen vill ändra grundlagen för att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall. Man ändrar inte grundlagen för att rätta till ett administrativt slarvfel. Man ändrar grundlagen när man vill flytta gränsen för statens makt över medborgaren.
Det verkligt allvarliga är att detta inte ska gälla alla lika. Förslaget riktas mot personer med dubbla medborgarskap. Därmed införs i praktiken ett graderat medborgarskap, där vissa svenskars tillhörighet blir mindre trygg än andras. En grupp får veta att deras medborgarskap är fast. En annan får lära sig att det kan omprövas. Det är inte likhet inför staten. Det är en medveten uppdelning av medborgarna i olika säkerhetsklasser.
Och detta är inte någon olycka i arbetet. Det är Tidöpolitik. Sverigedemokraternas inflytande märks inte bara i tonläget utan i själva konstruktionen: mer misstänksamhet, mer kontroll, svagare rättighetsskydd. Staten vänjer sig steg för steg vid tanken att vissa människors tillhörighet ska vara mer villkorad än andras.
Sedan kommer nästa led: det utökade tjänstemannaansvaret. På papperet låter det oskyldigt, nästan dygdigt. Vem kan vara emot ansvar? Men i verkligheten innebär det också att de tjänstemän som ska hantera dessa ärenden — inte minst på Migrationsverket, om myndigheten får rollen att utreda och besluta om återkallelse av medborgarskap — kommer att arbeta under ett hårdare politiskt tryck. När staten både ger sig själv starkare verktyg mot medborgaren och samtidigt skärper trycket på dem som ska fatta besluten, då skickas ett mycket tydligt budskap nedåt i systemet: fatta inte fel beslut, gå inte emot den politiska viljan, var hellre hård än rättssäker. En självständig förvaltning riskerar då att förvandlas till en rädd förvaltning.
Och ovanpå detta ligger frågan om Palantir och övervakningen. När staten samtidigt vill göra vissa medborgarskap återkalleliga, sätta hårdare press på tjänstemännen och öppna dörren för mer avancerade övervakningsverktyg, då ser man mönstret tydligt. Varje reform säljs in som rimlig var för sig. Men tillsammans pekar de i samma riktning: mer kontroll, mindre rättssäkerhet och en stat som samlar allt fler medel för att hålla människor under uppsikt och under disciplin.
Det är så demokratisk nedmontering ser ut i ett modernt land. Inte med stöveltramp på gatorna, utan med propositioner, utredningar, lagrådsremisser och välpolerade pressmeddelanden. Först gör man en grupps rättigheter mer villkorade. Sedan ökar man trycket på dem som ska verkställa politiken. Och hela tiden försäkrar man allmänheten om att allt bara görs för trygghetens skull.
Så när Kristersson talar om att medborgarskapet ska “förtjänas”, bör man höra den verkliga innebörden: att vissa svenskars tillhörighet ska vara mer provisorisk än andras, att staten ska få större makt över individen, och att myndigheterna ska känna den politiska viljan starkare än den demokratiska principen. Det är inte administrativ ordning. Det är ett stegvis mer auktoritärt styrelsesätt.
Jimmie Åkesson gjorde återigen sitt gamla vallöfte sommaren 2022 — att SD skulle fylla alla sina stolar i alla församlingar, och inte få några politiska vildar.
Idag är det trots hans vallöfte sammanlagt 75 tomma stolar i landets kommunfullmäktigesalar, där det skulle ha arbetat en medlem i SD. Ungefär 90 stolar i landets kommunfullmäktige besitts av en som valdes in av SD-väljarna, och som nu är antingen utkastad ur partiet, eller som valt att gå ur partiet – och sitter kvar på sitt mandat.
Sedan har vi 3 politiska vildar från SD i riksdagshuset, partiledaren har rekordlåg närvaro i riksdagshuset och vi har ungefär 11 politiska vildar i regionfullmäktige.
Ni som försöker förringa problematiken, ni inser kanske inte hur väljarna känner om demokratin i kommunerna: Boxholm, där SD-väljarna ser på 4 tomma SD-stolar, Dals-Ed kommun också 4 tomma, i Dorotea är det 4 tomma SD-mandat i varje kommunfullmäktige och Vänersborgs SD-väljare tvingas inse att 5 av deras mandat är tomma, och inaktiva.
Senaste rekordet är kanske i Klippan, där tio valda SD-ledamöter är politiska vildar, för att partiet kastade ut dom. 75 tomma + 90 vilda i kommuner + 11 vilda i regioner + 3 vilda i riksdagen = ungefär 179 stycken, som SD tappat kontroll över bara denna mandatperiod.
Samma mönster upprepas i en nedåtgående spiral och visar de enorma bristerna internt inom SD. I varje mandatperiod är SD sämst i landet, med råge. Men kritiken från SD-väljarna mot Jimmies och partiets oförmåga att undvika vildar och tomma stolar, den har också högsta tänkbara frånvaro.
Gabriella är 8 år. Hon har levt hela sitt liv i Forsbacka, Gävle. Nu ska hon utvisas till El Salvador eftersom hennes pappa inte beviljats förnyat arbetstillstånd. Anledningen är att han tjänar 25 000 kronor, vilket regeringen anser är för lite för att ha rätt att vistas i landet.
Sedan den nya lagstiftningen infördes 2023, kan den som tjänar mindre än 80 procent av medianlönen i Sverige inte få förnyat arbetstillstånd och ska därför utvisas, oavsett hur länge personen befunnit sig i landet. Enligt SCB:s lönestatistik ligger genomsnittslönen för exempelvis barnskötare, vårdbiträden och hemtjänstpersonal långt under den månadslön på ca 29 600 kronor som krävs för att få uppehållstillstånd baserat på arbete. Med andra ord kommer regeringen att utvisa i stort sett alla som arbetar inom dessa yrken om de lever i Sverige baserat på arbetstillstånd. Men regeringen nöjer sig inte med detta. I år kommer kravet höjas till 90 procent av medianlönen, alltså 33 390 kronor i månaden.
Att detta slår sönder tryggheten för många barn som är födda och uppväxta i Sverige är, enligt migrationsminister Johan Forssell, ”känslosamt”. Samtidigt förklarar han att krav som ställs måste följas för att ha någon betydelse. Det är således rimligt att fråga sig: vad betyder egentligen de krav som regeringen infört tillsammans med Sverigedemokraterna?
Det officiella motivet till att just lågavlönade utvisas är att minska fusk men framför allt att de luckor som uppstår vid utvisningarna ska fyllas av personer som idag står utanför arbetsmarknaden.
Vad gäller det förstnämnda är den nya lagen ett trubbigt sätt att motverka fusk. Till exempel slår den mot alla berörda yrken, inklusive den offentliga sektorn. Dessutom fanns det sedan tidigare krav på god försörjningsförmåga för arbetstillstånd, där villkoren för anställningen kopplades till gällande kollektivavtal.
Det huvudsakliga argumentet bakom lagstiftningen—att utvisade arbetande ska ersättas av individer som idag står utanför arbetsmarknaden—förbryllar om möjligt ännu mer. Regeringens parallella attack på a-kassan bygger nämligen på argumentet att det redan idag finns ett betydande utbud av lediga tjänster. Den som accepterar regeringens logik bör fråga sig varför det behövs fler lediga tjänster när de som finns idag inte tillsätts.
I praktiken innebär lagen att regeringen önskar utvisa och ersätta hårt arbetande men lågavlönade invandrare med personer som har svårt att arbeta men ändå tvingas ta samma jobb. Detta trots att regeringen anser att jobben inte ger tillräcklig försörjning för att få rätt att leva i Sverige.
I sammanhanget kan nämnas att flera tunga arbetsgivarorganisationer avstyrkte förslaget i sina remissvar när lagen utreddes. Svenskt Näringsliv ansåg exempelvis att det var missvisande att lagförslaget utgick ifrån ”god försörjningsförmåga”. Man insåg att innebörden av det enkelt kan tolkas som att regeringen anser att rådande marknadslöner inte lever upp till definitionen av god försörjningsförmåga.
Vad gäller frågan om lagstiftningens uttalade syften lär de knappast uppnås. Förutom att människor utanför arbetsmarknaden tenderar att slussas runt i spillrorna av vårt välfärdssamhälle, så gäller lönekraven i lagstiftningen inte EU-medborgare, vilket innebär att rekryteringen möjligen kan komma att riktas mot EU:s inre marknad. Vad lagen däremot otvivelaktigt uppnår är att barnfamiljer utvisas om de har fel ursprung, såsom i 8-åriga Gabriellas fall. Kanske är det själva syftet.
Det finns en lång rad exempel på hur illa den svenska polisen hanterat sexualbrott mot barn. Under 2021 grundades en förening och sajt med namnet Dumpen. Enligt grundaren som är den före detta höjdhopparen Patrik Sjöberg, har syftet med verksamheten varit att förhindra sexuella övergrepp mot barn. Den ansvariga utgivaren för sidan heter Sara Nilsson. Ambitionen med sajten har varit att avslöja personer som begått eller försöker begå sexualbrott mot barn.Nilsson dömdes i februari 2026 för grovt förtal då hon hängt ut en privatperson.
Några fall som uppmärksammats i olika medier är bland andra:
Även Riksrevisionen har genom en egen utredning kunnat konstatera att Polisens arbete mot dessa brottstyper har varit under all kritik. Det är uppenbart att Polisens brister har skapat en stor frustration hos många människor.
Dumpens ifrågasatta metod
Dumpens metod har gått ut på att verksamhetens medarbetare utger sig för att vara barn i chattar på olika sociala medie-plattformar och bestämmer möte med personer som haft för avsikt att träffa ett barn. Medarbetare har också skapat AI-genererad barnporr som använts i sexchattarna. De fysiska mötena har sedan filmas och lagts upp på verksamhetens hemsida.
Sidan innehåller också berättelser av överlevare från övergrepp och nyheter som till exempel sexualdomar med minderåriga.
Dumpen har erövrat stora sympatier hos allmänheten, samtidigt som man fått ta emot kritik för sina metoder. Kritiken har framförallt handlat om att många människor hellre ser att dessa frågor hanteras av myndigheter, på ett sätt som är mer rättssäkert. Vid vissa tillfällen har oskyldiga blivit misshandlade för att de sett ut som personer som är misstänkta eller bara befunnit sig i samma ort som en misstänkt. Verksamheten har även misstänkts för utpressning, då misstänkta vittnat om att de betalat sig fria från uthängning.
Verksamhetens samarbetspartner
Impulskollen, som ska ge vård till uthängda, har inte heller haft legitimerad vårdpersonal.
Förutom att flera uthängningar har lett till självmord, har uthängningarna drabbat anhöriga till de misstänkta på andra sätt.
I februari 2026 dömde Göteborgs Tingsrätt Sara Nilsson för grovt förtal. Som förälder och privatperson är det svårt att bara fördöma det engagemang som personerna bakom Dumpen uppvisat. Många människor är tacksamma för att det finns människor som engagerar sig och sätter press så att myndigheterna gör mer än vad man tidigare gjort.
Samtidigt finns det aspekter som är djupt problematiska när det framförallt handlar om Dumpens metoder. Om man värnar om barn och vill motverka barns utsatthet, är det knappast lämpligt att publicera konfrontationerna med gärningsmännen offentligt. Informationen kan enkelt kan leda till mycket allvarliga konsekvenser för de misstänkta gärningsmännens egna barn och andra familjemedlemmar. Det är ett övergrepp som inget barn ska behöva utstå.
I anslutning till domen mot Dumpens företrädare gjorde Jimmie Åkesson (SD) ett offentligt utspel där han deklarerade att han och hans parti kommer stå för Sara Nilssons rättegångskostnader. Han beskrev i en intervju att ”Det är i första hand en symbolisk gest för att visa mitt och Sverigedemokraternas stöd för verksamheten, men det kommer mer”.
Det är lätt att förstå varför Jimmie och hans parti valde att offentliggöra sitt stöd till Dumpens verksamhet. Det handlar framförallt om att få massmedial uppmärksamhet och vinna människors sympatier.
Det finns förmodligen inget brott som berör och upprör lika många människor som sexbrott mot barn. Samtidigt lyser dubbelmoralen och förljugenheten igenom.
Jimmie verkar inte se några problem med att donera pengar till Dumpen samtidigt som han behåller nära och långvariga relationer till människor som är aktiva i kriminella miljöer eller företräder ett parti som gång efter annan hamnat i offentlighetens fokus tack vare att partiföreträdare begått olika former av sexuella övergrepp.
Om någon har några tvivel om vart Jimmie egentligen står i dessa frågor kan det vara bra att känna till att han fortsätter spela med samma band som tidigare, där en av medlemmarna dömts för sexuellt ofredande mot en 14-årig och en 16-årig flicka.
Kristdemokraterna (KD) har under Ebba Buschs ledning radikaliserats, såväl vad gäller sakpolitik som retorik. Det är svårt att inte se detta som en anpassning till Sverigedemokraternas skarpa politik och retorik. I Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) podd ”Vad sa du nu?” säger Busch i ett samtal om svenska värderingar:
”– Vi behöver sätta en glasklar gräns för vad vi accepterar i vårt land och inte. Det är av två anledningar. Dels för att så att säga hålla packet borta. Men också för att göra vägen in i det svenska samhället för den som vill bli en del av Sverige”. (Källa: Expressen)
Buschs retorik avhumaniserar och demoniserar människor. Motargument välkomnar diskussion och debatt, men när våra största makthavare använder sig av retorik som denna, hur ska vi då kunna förvänta oss att vi vanliga dödliga ska kunna hålla en sansad och saklig ton i våra samtal?
Vän av ordning känner sig tvingad att fråga Ebba Busch:
Ungsvenskarna, vars fadersparti är Sverigedemokraterna, hävdar att islamism inte hör hemma i Sverige och använder Iran som varnande exempel. Samtidigt handlar ett av deras senaste inlägg om att Sverige aldrig får bli “ett muslimskt land”. Inlägget bygger på kommunikation om islamism egentligen som ett sätt att attackera och misstänkliggöra muslimer som en föreställd enhetlig grupp, eftersom inlägget bl a bygger på en felaktig sammanblandning av samhälle, land, stat och nation. Ironiskt nog är inlägget negativt emot muslimer samtidigt som utvecklingen i Iran visar att muslimer stödjer demokratiska värderingar.
I inlägget presenteras den nuvarande utvecklingen i Iran som bevis för “vad islam leder till”. Men Iran är främst ett exempel på vad som sker när regimen och staten genom teokratiska system gör anspråk på religiös tolkningsmakt och erkänner inte människor som individer som har rätt att välja sin religion eller alternativa livsåskådning.
Skärmdumpar från Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto 250113.
Inlägget missar också vilka som faktiskt protesterar. Demonstranterna i Iran är i praktiken mestadels muslimer – religiöst, kulturellt eller socialt. Protesterna visar att även muslimer gör politiskt motstånd mot ett odemokratiskt och auktoritärt system.
Om Iran på sikt skulle demokratiseras skulle det bli ett bevis och motexempel till främst högerextrema idéer och synsätt att muslimer och islam är oförenliga demokrati och universella värderingar.
Land, stat och nation är inte samma sak
Påståendet att Sverige aldrig ska bli ett muslimskt land handlar delvis om missbruk och sammanblandning av begrepp. Sverige är ett land där muslimer lever, alltså finns det svenska muslimer. I den samhälleliga meningen är Sverige redan ett land där muslimer är en självklar del av befolkningen. Idag är runt 10 % av Sveriges befolkning muslimer, religiöst, kulturellt eller socialt. På det sättet är Sverige också ett land för muslimer.
Att en större del av en befolkning i ett visst land har en viss religion säger ingenting automatiskt om staten rörande lagar, institutioner och funktioner. Sverige anses en av dom mest sekulära staterna i världen baserad på universella värderingar som likvärdighet. Att förneka denna skillnad mellan samhälle och stat leder till felaktiga slutsatser om både demokrati och religionsfrihet.
Det handlar inte om ”svenska rättigheter” utan om universella medborgerliga rättigheter
Ungsvenskarnas hänvisningar till “grundläggande svenska rättigheter” är också missvisande. Bland annat eftersom Sveriges konstitutionella system och ordning grundas på universella idéer om frihet, jämlikhet och rättsstat. Alltså inte på kulturellt eller religiöst avgränsade värderingar.
Sverige är dessutom en EU-stat, vilket betyder att de rättigheter och institutionella principer som gäller här också är förankrade i europeisk konstitutionalism och unionsrätt. Föreställningen om rättigheter som något specifikt svenskt, i motsats till universellt, saknar juridisk och praktisk grund samt tjänar främst ett identitetspolitiskt syfte oftast i högerextrem mening.
Islam är inte islamism
I inlägget används begreppet ”islamisk ideologi”, när det som egentligen avses är islamism som politisk ideologi. Det är en avgörande skillnad. Islamism är en politisk lära där religion används för att legitimera statlig maktutövning genom repression, förtryck, diskriminering och våld.
Att tala om ”islamisk ideologi” antyder däremot att religion i sig leder till dessa uttryck. Det är analytiskt felaktigt på samma sätt som det vore fel att hävda att kristendom per automatik leder till terror eller auktoritärt styre som i Ryssland. Religionskritik förutsätter begreppslig precision bland annat för att motverka kollektivt misstänkliggörande och skuldbeläggning.
Eftersom inlägget även handlar om att islamism inte hör hemma i Sverige och att Sverige aldrig får bli ett muslimskt land blir motsägelsen tydlig. Om problemet vore islamism som ideologi skulle människors religionstillhörighet vara oviktig och irrelevant. Formuleringen avslöjar i stället att begreppet islamism används för att legitimera hatiska och extrema tankar att muslimer inte ska få finnas i samhället.
Kollektivismens spegelbild med tanke på kristen nationalism
Högerpopulistiska och högerextrema rörelser i Europa och USA, inklusive i Sverigedemokraterna, brukar kommunicera att kristendom eller ”kristna värderingar” används för att definiera nationell identifikation. Tanken genom det som i forskningen definieras som kristen nationalism är att alla invånare i en nation ska vara kristna på det sätt som högerextrema aktörer önskar.
Kristen nationalism står emot demokratiska värderingar och religionsfriheten. På det sättet finns det fler likheter än skillnader mellan kristen nationalism och islamism genom att religion görs till politiskt maktmedel, individen underordnas ett kollektiv och avvikelse misstänkliggörs. Problemet är inte vilken religion som används, utan att religion används för att legitimera godtycklig och auktoritär statlig och politisk kontroll.
Kvinnor som retoriskt alibi för högerextrem politik
Inlägget hänvisar även till kvinnors situation i Iran. Samtidigt är det välkänt hur högerextrema och högerpopulistiska rörelser historiskt och i nutid förhåller sig till rättigheter rörande kvinnor. Genom till exempel betoning av kvinnans underordning i kärnfamiljen, motstånd mot homosexuella relationer och en repressiv hållning i abortfrågan.
Inlägget innehåller även det som i forskningen kallas för civilisationistiska åsikter. Det bygger bland annat på att liberala och feministiska värden åberopas selektivt för att rikta misstro mot religioner som islam och minoriteter som muslimer. Resultatet är att idéer liksom konstitutionella principer och praktik rörande frihet och jämlikhet används för att främja motsatsen, alltså ett auktoritärt och kollektivistiskt högerextrem samhällssyn.
Sverigedemokraternas riksdagsledamot Markus Wiechel använder sig av SD:s propagandaorgan Samnytt som källa i en skriftlig fråga till migrationsminister Johan Forssell (M). Den högerextrema alternativbloggen har på senare tid publicerat två artiklar som påstås avslöja hur det ”ser ut på insidan av Sveriges kanske mest ökända myndighet, Migrationsverket”. Samnytt presenterar inga källor, utan skriver de två artiklarna baserade på ”anonyma källor med lång erfarenhet från myndigheten”, som i sin tur inte går att verifiera.
En viktig del av riksdagsarbetet är de s k skriftliga frågorna som ledamöter ställer till ministrar. Inom en viss tid ska berörd minister publicera ett svar som går att ta del av på riksdagens hemsida.
Wiechel har läst SD-Samnytts två artiklar om Migrationsverket och förargas över det som den ökända nätbloggen presenterar. I artiklarna insinueras att Migrationsverket skulle vara infiltrerat av personer med utländsk bakgrund som påstås gruppera sig språkligt och etniskt, och att andra språk än svenska skulle användas i vardagliga samtal på myndigheten. Samnytts ”anonyma källor” påstås beskriva ”hur klanlojaliteter och utländska lojaliteter uppges påverka handläggningen av ärenden, bland annat genom att anställda aktivt arbetar för att underlätta uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller andra beslut för släktingar och klanmedlemmar”.
Problemet är att Samnytt ingenstans i artiklarna verifierar de skarpa uppgifterna. Däremot är de inte sena att slå sig för bröstet genom att hävda att deras ”avslöjanden” skulle pressa regeringen. Skriftliga frågor i riksdagen ska besvaras. Forssell bör understryka att de uppgifter Wiechel hänvisar till är overifierade, inte har bäring och därför, för stunden, inte heller behöver besvaras.
Det är uppseendeväckande, och oseriöst, att Wiechel baserar och bygger en skriftlig fråga i riksdagen på overifierade uppgifter publicerade på en ökänd nyhetssida, som genom åren givit oss många exempel på lögner, vinklingar och fakenews.
Den skriftliga frågan lämnades in 6 januari och ska besvaras senast 21 januari.
Sex kommunpolitiker i skånska Staffanstorp åtalas för grovt tjänstefel mot bakgrund av att de stoppade anvisningen av fyra kvotflyktingar. Tisdag 13 januari 2026 inleddes rättegången i Lunds tingsrätt.
Det var i mars 2022 som Migrationsverket anvisade fyra kvotflyktingar till Staffanstorp. Detta beslut kan enligt lag inte överklagas. När personerna anlände till Sturup fanns ingen från kommunen där för att ta emot dem. Följden blev till slut att Migrationsverket tvingades skicka personerna till en annan kommun.
På SVT.se läser vi följande ur ett pressmeddelande från kammaråklagare Magdalena Petersson:
”– En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ. Brottet är att bedöma som grovt eftersom de tilltalade allvarligt har missbrukat sin ställning som kommunpolitiker”. (Källa: SVT)
Skärmdump från SVTPlay 250905.
Kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) förklarar det olagliga beslutet:
”– Vi prioriterar de ukrainska flyktingarna eftersom Ukraina ligger i Sveriges närområde, samtidigt som det pågår ett krig där”. (Källa: Samnytt)
Förutom Sonesson åtalas även Toni Nilsson (SD), Margareta Pauli (M), Eric Tabich (M), Åsa Ekstrand (M) och Yvonne Nilsson (C). Den sistnämnda röstade nej till förslaget att inte ta emot kvotflyktingarna, men det räcker inte för att gå fri från åtal, eftersom hon inte reserverade sig. Samtliga nekar till brott. I en kommentar på Facebook skriver Sonesson:
”Det verkar beklagligt nog vara en global trend att försöka fälla folkvalda i allmänna domstolar”. (Källa: Facebook)
Vi kan konstatera att kommunpolitiker i Staffanstorp inte känner till juridiken. Att det pågår ett krig i Ukraina påverkar inte kommunens ansvar att ta emot kvotflyktingar.
Sverigedemokraterna har under lång tid profilerat sig som ett parti som kräver hårdare tag, nolltolerans och moraliskt fördömande mot dem som bryter mot lagar, normer eller ”svensk värdegrund”. Men gång på gång visar det sig att denna måttstock inte tillämpas lika när partiets egna företrädare hamnar i blåsväder. Justitieutskottet – den plats där kraven på ordning, straff och disciplin ofta formuleras – har blivit en särskilt tydlig arena för detta dubbla förhållningssätt.
UPPDATERING 260129: Transportstyrelsen har återkallat Nybergs körkort, eftersom hon var narkotika- och alkoholpåverkad när hon körde bil. Vice SD-ledaren Henrik Vinge säger att Nyberg inte kan företräda partiet efter detta.
UPPDATERING 260129: Nyberg lämnar Sverigedemokraterna, men sitter kvar på sin riksdagsplats.
Katja Nyberg är den senaste av SD:s toppolitiker att hamna i blåsväder. Hon har blivit av med körkortet och är enligt trovärdiga uppgifter till media misstänkt för rattfylleri och narkotikabrott, efter att en påse innehållande ett pulver hittats vid en kroppsvisitation.
Nyberg är inte enbart ledamot i riksdagen utan en tjänstledig polis som är förärad en stol i justitieutskottet. Detta utskott ägnar sig på högsta politiska nivå åt frågor om hur samhället ska bekämpa och förhindra brott.
Det kan därför framstå som särskilt anmärkningsvärt att en ledamot i Sveriges riksdags justitieutskott utreds för tämligen allvarliga brott. Men inte när det gäller SD:s riksdagsledamöter. Det är nämligen inte första gången som just de politiker som kräver hårdast tag mot andra själva hamnar under rättsväsendets lupp.
Kent Ekeroth (SD) satt i justitieutskottet samtidigt som han var inblandat i ett krogbråk. Ekeroth åtalades för misshandel, fälldes för ringa misshandel i tingsrätten men friades märkligt nog helt i hovrätten. Ekeroth hade sedan tidigare varit inblandad i den mycket uppmärksammade ”järnrörsskandalen” med två partikollegor.
För snart 1,5 år sedan var det justitieutskottets dåvarande ordförande, Richard Jomshof (SD), som hade brottsmisstankar riktade mot sig. Jomshof utreddes för hets mot folkgrupp efter att ha delat satirteckningar som anspelar på rasistiska stereotyper av europeiska muslimer, enligt kritiker sprungna ur den indiska fasciströrelsen. Åklagaren lade förvisso ner förundersökningen bland annat med hänsyn till Jomshofs politiska gärning, vilket gör frågor om yttrandefrihet särskilt känsliga. Även SD-kritiska analytiker har reagerat mot försök att förbjuda satir och i stället uppmanat läsare att snarare anmäla Jomshof för rasistiska politiska uttalanden. Hur man än ser på saken är det tydligt att Jomshof anser sig ha rätt att sprida kränkande bilder av en minoritet samtidigt som han anser att samma minoritets yttrandefrihet kraftigt bör inskränkas. ETC har tidigare uppmärksammat en del av SDs vitbok som beskriver hur Jomshof tog in ”nazireklam” under sin tid som chefredaktör för SD:s medlemstidning.
Genom Tidösamarbetet har SD och regeringen visat en strängare syn på vad som utgör klandervärt och straffvärt uppförande. SD har exempelvis drivit på för att det tvetydiga begreppet ”bristande vandel” ska ge grund för återkallande av uppehållstillstånd och utvisning, även utan att brott begåtts. Men partiet vill gå steget längre och — där möjligheten finns —riva upp medborgarskap vid bristande assimilering. Partiet vill även införa strängare straff mot de som som demonstrerar mot politik man ogillar. Exempelvis har Katja Nybergs kollega i justitieutskottet, Pontus Andersson Garpvall (SD), föreslagit att utöka terrorlagstiftningen till att inbegripa vissa former av klimataktivism.
Riktningen är tydlig. I teorin bygger Sverigedemokraternas rättspolitik på nolltolerans, även för beteende som anses normbrytande men kanske inte bryter mot lagen. I praktiken gäller uppenbarligen andra regler när misstankarna återkommande riktas mot partiets egna företrädare i justitieutskottet. Frågan är när SD-väljares allmänna missnöje kommer vändas mot partiets hyckleri.
Motargument 