Etikettarkiv: kortamotargument

Sverigedemokraternas tapp – fortfarande en ökning

SCB publicerar varje halvår en partisympatiundersökning. I november 2015 fick Sverigedemokraterna en toppnotering och fick 19,9 procentenheter. Den som släpptes igår, 31 maj 2016, visar att Sverigedemokraterna idag har ett stöd av 17,3 procentenheter av väljarna.

Jämfört med den föregående undersökningen och tidigare toppmätningen i november 2015 är det ett tapp. Jämfört med samma tid förra året är det 2,9 procentenheter mer och jämfört med riksdagsvalet 2014 är det 4,4 procentenheter mer i ökat väljarstöd för Sverigedemokraterna.

Huruvida Sverigedemokraterna har ”gått bakåt” beror på vad man utgår ifrån. De uppges ”tappa” eftersom de fick lägre stöd i undersökningen i maj 2016 (17,3 procentenheter) än i undersökningen i november 2015 (19,9 procentenheter).

Jämför man med valresultatet, 12,86 procentenheter, så är siffran en ökning med 4,4 procentenheter. Jämför man med toppnoteringen i november 2015 är det en tillbakagång med 2,6 procentenheter. Oavsett vad man jämför med kan vi konstatera att väljarstödet för Sverigedemokraterna har ökat i förhållande till riksdagsvalet 2014.

Källa:  SCB:s partisympatiundersökning maj 2016

maj

Partisymaptiundersökningen i maj 2016. Statistiska centralbyrån
Partisympatiundersökningen i maj 2016. Statistiska centralbyrån

Varför Hanif Bali inte kan företräda SD

Många SD-anhängare vill se Hanif i sitt parti.

Han svarar dem så här:

I motionen ifråga står det så här:

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utländska medborgare inte ska ha rösträtt i Sverige.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att endast den som innehaft svenskt medborgarskap i minst tio år ska kunna utses till statsråd.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att endast den som innehaft svenskt medborgarskap i minst tio år ska kunna vara valbar till riksdagen som ledamot eller ersättare till ledamot.

Hanif Bali kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn och kunde därför inte söka medborgarskap förrän han var myndig, och han har dessutom dubbelt medborgarskap och det iranska kan inte ”sägas upp”. Detta diskuteras i kommentarerna till tweetsen.

SD-anhängarna blir då lite förvirrade.

 

Friskolan och apartheid

En friskola i Ronneby vill inte att deras elever använder samma entré som nyanlända elever. Anledningen är att föräldrar till elever, krävt att barn inte ska ”tvingas dela entré”.

Jan-Erik Wildros (S), andre vice ordförande i utbildningsnämnden i Ronneby kommun, ställer sig frågande till förfarandet.

Det är ren apartheid. Det handlar om skolbarn. Vad är detta för värdegrund?

Friskolan, som ägs av Thorengruppen, krävde att fastighetsägaren skulle bygga om lokalerna så att barnen separerades, och inte använde samma delar av byggnaden. På sin hemsida beskriver sig Thorengruppen som ett utbildningsföretag där

”…alla våra verksamheter (skolor) knutna till olika typer av samhällsbyggande projekt lokalt, nationellt och internationellt…en koncern med stort samhällsengagemang och hjärta.”

Vad för slags samhällsbyggande är detta? Kan vi tolerera att offentligt finansierad verksamhet bedriver apartheid?

Oavsett vad man anser om friskolereformen, så bör man ifrågasätta om krav som dessa är något som en skola ska tillmötesgå.

Relaterade länkar:
”Skola stoppade flyktingbarn” (Sydöstran 160523)
”Ledande politiker ställer friskolan mot väggen” (Sydöstran 160523)
Thorengruppen

 

Islamism från nära håll

En del debattörer hävdar att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke-existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Muslimer som kämpar, och som ställer sig emot extremism, förnekas och ogiltigförklaras ständigt i sin kamp av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många figurer i landet som har byggt en karriär på en skrika-högst-kamp, utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder, från muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”, eller  – ”MUSLIMER!”.

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som har givit dem ett enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har positionerat sig som självutnämnda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten har skadats av populister för att de lyckats vilseleda folkmassorna till samma avgrund av okunskap som de själva befinner sig vid. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de har fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i en rävsax mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissas varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltigförklara islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

Länka gärna till denna artikelserie (sökord: ”islamism” här på Motargument) varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”.

Mord och dråp 2015

Antalet mord och dråp ökade år 2015 jämfört med föregående år. Totalt dödades 103 människor i Sverige, enligt Rättsmedicinalverket. Det är 21 fler än under 2014.

I relation till befolkningstillväxten har det dödliga våldet minskat de senaste åren. Framför allt har det dödliga våldet mot allmänheten, som befinner sig utanför de kriminella miljöerna, gått ned.

SDU, grenen som blev avsågad

SDU som grundades 1998 blev uteslutet och avsågat under hösten 2015. SDU själva kallar det för ”brytningen”.

Detta gamla SDU skryter nu i år med att de hade hela 4 561 medlemmar vid årsskiftet. De kallar detta för ”kraftig tillväxt”.

Källa: https://static.wixstatic.com/media/404a63_b03f21d1344e4cd2b4df2517201b05c9.jpg/v1/fill/w_630,h_393,al_c,q_80,usm_0.66_1.00_0.01/404a63_b03f21d1344e4cd2b4df2517201b05c9.jpg
Källa: https://static.wixstatic.com/media/404a63_b03f21d1344e4cd2b4df2517201b05c9.jpg/v1/fill/w_630,h_393,al_c,q_80,usm_0.66_1.00_0.01/404a63_b03f21d1344e4cd2b4df2517201b05c9.jpg

De säger samtidigt att det var ca 100 medlemmar som bad om att gå ur, och att de värvat ca 600 nya medlemmar under hösten. Notera diagrammet till höger som avsågade SDU gjort:

Dock ser äldre statistik ut att peka på att ungdomssektionen redan haft fler än 5 000 medlemmar, vid tiden för årsskiftet 2014/2015.

Kan det kanske vara så att de förväxlat siffrorna? Att 600 gått ur (hela 12% av medlemmarna) och att de blott fått 100 nya medlemmar på ett år?

Ett mer korrekt diagram över år 2015 borde alltså se ut ungefär som det som inmonterats på detta diagram:

SDUmedl2Värt att notera är att det alltid varit gratis att bli medlem om man är mellan 13 och 29 år.

Källor:
Medlemsstatistik, SDU

Medlemsstatistik, Status.st

TV-Tips: Situation Ryssland

Motargument rekommenderar en dokumentär gjord av en BBC-journalist om nutidens ryska, patriotiska marscher och Putin-stödda propaganda-apparat som betalar ungdomar för att promota en extrem nationalistisk patriotism. En del väldigt avslöjande intervjuer görs med några av deltagarna, som verkar älska uppmärksamheten de får.

nationalism

URplay.se/…Situation-Ryssland-Nationalister
Serien är i tre delar, och finns på UR Play fram till slutet av augusti 2016.

cf8d4e70f19acec72487471a9018fe79

Avpixlats bluff om ensamkommande

Från Motargument brukar vi inte kommentera allt Avpixlat skriver, av uppenbara skäl, men en artikel om nyanlända barn från Borgholm sprids just nu, och behöver mötas. Den har i sin tur resulterat till att artikeln den bygger på i SVT blivit den mest lästa för dagen.

Anledningen är en bild på en skäggig man som påstås utge sig för att vara barn, och som påstås vara med i inslaget.

Artikeln bygger på en artikel i SVT som handlar om hur nyanlända barn tas emot i skolsystemet. Notera att det står ”nyanlända”, vilket förstås inte enbart betyder ”ensamkommande”, utan samtliga barn. Avpixlat länkar till artikeln, men inte till filmen. Men den skäggige mannen återfinns inte alls i artikeln.

Inte heller finns han med i inslaget från SVT.

Det troliga är att han funnits med i ett helt annat inslag från SVT. Huruvida det handlar om ensamkommande barn eller vuxna vet jag inte just nu.

Men det gör inte de som sprider Avpixlats artikel, se exemplet nedan, heller.

a

Karttjänst visualiserar migration

Motargument tipsar om en ny visuell statistiktjänst, som på en smart webbsida visar upp och uppdaterar statistiken över antal flyktingar och de mest använda resvägarna in till Europa.

Det är International Organization for Migration som står bakom webbsidan, som  rapporterar att antal drunknade, avlidna eller saknade på Medelhavet under kalenderår 2015 var 3 772 personer – ett genomsnitt om lite fler än 10 personer per dygn.

Följ länken här:
Migration flows – Europe

Vem har rätt till återetableringsstöd?

På sociala medier cirkulerar ryktet om att samtliga cirka 80 000 personer som sökte asyl år 2015 men beräknas få avslag, kommer att automatiskt erhålla återetableringsstöd. Summan är 30 000 kronor per person, vilket enligt vissa skulle innebära en påstådd sammanlagd kostnad av 2,4 miljarder kronor.

Återetableringsstödet är en summa pengar beviljade av Migrationsverket, som skall användas för att återetablera sig i hemlandet.

I själva verket krävs att den som avvisas eller utvisas frivilligt återvänder till sitt hemland. Totalt 170 miljoner kronor utbetalades i återetableringsstöd åren 2007-2014. Stödet gavs till 6 004 personer. Om ryktet kring återetableringsstödets framtida kostnader skulle visa sig stämma, krävs en ökning av antalet personer som frivilligt väljer att lämna Sverige med 1 500% under ett år, jämfört med de föregående sju åren tillsammans.

Är det sannolikt? Det får vi se. 😉

Källor:

Migrationsverkets hemsida med information om återetableringsstöd

Migrationsverkets årsredovisningar – åren 2007-2014