Renaud Camus’ konspirationsteori om ”det stora utbytet” (Le Grand Remplacement) handlar i korthet om att den vita ”rasen” skulle vara hotad och att det påger en av eliten iscensatt och medveten process där befolkningen byts ut och att den i framtiden kommer att vara i minoritet. ”Det stora folkutbytet” har stora likheter med Bat Ye´ors seglivade myt om ”Eurabia”, dvs det påstådda ”muslimska övertagandet av Europa”, och den nynazistiska myten om ett påstått ”folkmord på vita”. Den senare tar avstamp i just ”det stora utbytet”.
Tankegodset är såväl antisemitiskt, eftersom det inte sällan är judar som pekas ut som ansvariga för det s k ”folkutbytet”, som islamofobiskt, då det ofta är muslimer som pekas ut som de som skulle vara de som ersätter befolkningen. Konspirationsteorin växlar mellan att vara antisemitisk och islamofobisk, och ibland är den både och.
Vi på Motargument har tidigare berört konspirationsteorin om ”det stora utbytet”. Vi har också rett ut omöjligheten i teorin, då den förutsätter saker som inte är förenliga med verkligheten, nämligen att
alla muslimer och judar skulle vara radikala fundamentalister
alla utomeuropéer skulle vara muslimer
en människa inte skulle kunna bli en del av majoritetsbefolkningen oavsett hur många generationer som passerat
Dessutom ska vi vara på det klara med att
statistiken som presenteras är kraftigt överdriven
Herbert Kickl, FPÖ:s ledare i Österrike, och Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, höll 29 maj 2025 tal vid den årliga internationella högerkonferensen CPAC (Conservative Political Action Conference) i Budapest. De torgförde båda den klassiska konspirationsteorin och desinformationen om att Europas befolkning bokstavligen håller på att bytas ut.
Det som herrar Kickl och Orbán propagerar för är alltså Renaud Camus’ konspirationsteori om ”det stora utbytet” (Le Grand Remplacement). I korthet handlar den om att den vita ”rasen” skulle vara hotad och att det påger en av eliten iscensatt och medveten process där befolkningen byts ut och att den i framtiden kommer att vara i minoritet. ”Det stora folkutbytet” har stora likheter med Bat Ye´ors seglivade myt om ”Eurabia”, dvs det påstådda ”muslimska övertagandet av Europa”, och den nynazistiska myten om ett påstått ”folkmord på vita”. Den senare tar avstamp i just ”det stora utbytet”.
Tankegodset är såväl antisemitiskt, eftersom det inte sällan är judar som pekas ut som ansvariga för det s k ”folkutbytet”, som islamofobiskt, då det ofta är muslimer som pekas ut som de som skulle vara de som ersätter befolkningen. Konspirationsteorin växlar mellan att vara antisemitisk och islamofobisk, och ibland är den både och.
Kickl, ledare för ultranationalistiska och EU-skeptiska FPÖ (Freiheitliche Partei Österreichs), ger uttryck för att han är anhängare av konspirationsteorin:
”Det som händer i Europa är ingen tillfällighet. Det är resultatet av en agenda, en medvetet kontrollerad etnisk och kulturell omvandling. För migrationen stoppas inte, nej, den organiseras, främjas och glorifieras. Icke-statliga organisationer är inte ädla hjälporganisationer, de är en del av smugglingsnätverk med ett politiskt och ideologiskt uppdrag”. (Källa: Remix)
Skärmdump från X 250530
FPÖ är numer Österrikes överlägset största parti med mellan 34 och 36% av folkets röster i opinionsundersökningarna. Vidare talar Kickl i sitt anförande om att Österrike inte skulle vara ett immigrationsland, och att det aldrig ska bli ett. Han säger att integrationen skulle vara en lögn, då han menar att majoriteten anpassar sig till minoriteten, och att landet har blivit en ”all inclusive-klubb” för människor som rest långväga för att utnyttja ”våra framgångar”.
Viktor Orbán, Ungerns premiärminister och partiledare för ultranationalistiska och högerkristna Fidesz (med dryga 50% av rösterna i senaste valet), gav uttryck för samma konspirationsteori vid samma konferens:
”Det som händer i våra städer är enkel matematik. Det handlar inte om integration, utan om organiserat befolkningsutbyte”. (Källa: Remix)
Skärmdump från X 250530.
Orbán uttrycker vidare att Europa ska ha en kristen kultur, nationalistiska skolor samt ett samhälle där rädsla inte existerar. Han menar att ”vi ska vara stolta över våra länder” och att dessa delar utgör en del av den ”patriotiska planen”.
Vi på Motargument har tidigare berört konspirationsteorin om ”det stora utbytet”. Vi har också rett ut omöjligheten i teorin, då den förutsätter saker som inte är förenliga med verkligheten, nämligen att
alla muslimer och judar skulle vara radikala fundamentalister
alla utomeuropéer skulle vara muslimer
en människa inte skulle kunna bli svensk/österrikisk/ungersk oavsett hur många generationer som passerat
Dessutom ska vi vara på det klara med att
statistiken som presenteras är kraftigt överdriven
vetenskapen som refereras till är oseriös
trenden är att födslotalen sjunker globalt: även utomeuropeiska kvinnor föder färre barn
trenden är att utomeuropeiska kvinnor i Sverige/Europa föder färre barn än vad de gör i ursprungslandet
Jörgen Fogelklou (SD), partiets starke man i Göteborg, mordhotar en partikamrat. Anledningen är att partikamraten ville ta Fogelklous tidigare mordhot mot honom vidare till ”riksdagssnubbarna”.
Denna gång fastnade (tyvärr för Fogelklou) mordhotet på band:
– ”Jag är styrelsen, jag är styrelsen, jag är det högsta hönset” – ”Jag kommer att slå ihjäl dig, vad du än gör”. (Källa: Youtube)
Fogelklou har tidigare varit i blåsväder då han sammankopplats med Flashbackkontot ”afghan”, som mellan 2010 och 2011 postade en rad rasistiska och antisemitiska inlägg på Flashback, bl a:
”juden är roten till allt ont….men självfallet skall vi bekämpa all form av ondska i vårt eget land, så som [n-ordet], kamelfösaren, pedofildyrkare och andra våldsmän.”
”jag skulle gladeligen deportera varenda jävla svartskalle i dag! Sieg Heil!”
”Det mest logiska vore naturligtvis att ta till vapen. Ett snabbt, billigt och effektivt sätt att bli kvitt problemet en gång för alla. Tyvärr är inte alla redo för en sådan drastisk metod.”
”[N-ordet] i Kongo (Nyamko Sabuni och hennes familj kommer från Kongo) våldtar allt som rör sig. Kvinnor gruppvåldtas tills de går söner eller så våldtas de med vedträn och machetes. Kannibalism är vanligt.” (Källa: Aftonbladet)
Motargument har inte mandat att avgöra vilka politiker som är lämpliga för sitt ämbete. Motargument har däremot friheten att ifrågasätta lämpligheten hos politiker. I frågan om Jörgen Fogelklou anser Motargument att Fogelklou inte är lämplig som politiker, av den enkla anledningen att han mordhotar partikamrater och uttrycker sig rasistiskt och antisemitiskt. SD förefaller ha olika måttstockar vad gäller vilka som ska uteslutas ur partiet.
Hur ser du på s k ”judeskämt”? Är du en person som själv drar dem, skrattar du, blir du obekväm, reagerar du eller kanske tycker du att de egentligen är ganska harmlösa? Vi ska vara medvetna om vad det faktiskt innebär att skämta på minoriteters bekostnad. Judar är en minoritet som sedan urminnes tider har fått utstå rasism, varit föremål för fördomar, hotats, hatats och mördats just för att de är judar. Att skämta om judar bottnar i generaliserande fördomar baserade på rasism och antisemitiska konspirationsteorier.
Nättidningen Samtiden ägdes fram till ganska nyss av Sverigedemokraterna, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade. I en krönika signerad Jakob Sjölander som fått rubriken ”Mina judeskämt är inte roliga längre” uttrycker skribenten något vi skulle kunna betrakta som sorg, då han känt sig tvingad att sätta ”judeskämten” tillfälligt på paus. Anledningen är att han anser att ”tiderna har förändrats, och nu skulle vi vara långt mer försiktiga med att skämta om judar”.
I ingressen på Samtiden-krönikan läser vi:
”För ett antal år sedan hjälpte jag en kamrat att flytta. Vid ett tillfälle pekade han på en garderob och sa: ”Där har jag gömt mitt judeguld”. Lite senare så invände han emot att vi skulle lämna saker obevakade nere på gatan, eftersom det ”kunde komma en jude och stjäla det”. Till detta svarade jag att juden nog ville ha tillbaka sitt guld.” (Källa: Samtiden)
Skribenten ursäktar att de hade roligt åt skämten med att de inte alls var antisemiter, utan att de istället ”drev med antisemitismens absurditet” och att de varit ”riktade mot antisemiterna”. Om skämtet skojar med, driver med stereotyper om, misskrediterar judar som folkgrupp, då är det inte ett skämt om antisemiter.
Förringande av rasistiska skämt om judar är lika med att utföra antisemitism. Det är farligt att tona ned kraften hos skämt baserade på fördomsfulla generaliseringar om minoriteter, då de kan bidra till att rasism och intolerans accepteras. Man kan bära på antisemitiska stereotyper och utöva rasism, även om man påstår sig vara fri från rasistiskt/antisemitiskt hat.
Sjölander ser fram emot när antisemitismen sjunkit undan, för då kan han börja dra sina ”judeskämt” igen. I sin krönika normaliserar han ”judeskämt”, då han anser att de är kul, men inte just nu bara. Vi andra kan försöka inse att skämt på minoriteters bekostnad tillhör historien.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
”Varför är det ett sådant fokus på Israel? Varför engagerar inte andra konflikter världen över människor lika mycket? Varför just Israel? Detta är inget annat än antisemitism.”
Kritiken och påståendet ovan kommer från personer som oftast försvarar Israels politik. Detta bör inte avfärdas varför det är av stor vikt att fördjupa sig i orsak och verkan.
Dessutom livnär sig både antisemiter och islamofober på Israel/Palestina-konflikten och använder detta för att kamouflera och rättfärdiga sitt hat mot judar eller muslimer.
Hat mot en folkgrupp ska aldrig under några omständigheter accepteras varför självrannsakan och självinsikt är nödvändigt.
Att dissekera och bottna i egna åsikter om varför Israel/Palestina-konflikten engagerar är varje människas ansvar.
Kritik mot Hamas är inte per automatik muslimhat, lika lite som kritik mot Israels regim per automatik skulle vara antisemitism. Att avfärda ett växande engagemang mot orättvisor som antisemitism är inte bara felaktigt – det är dessutom direkt farligt, särskilt för judar.
Det handlar ytterst sällan om om hat – utan om rättvisa
Israel/Palestina-konflikten väcker stort engagemang i sociala medier, på gatorna och i politiken. Det tar sig uttryck i protester, manifestationer och upprop för palestiniernas och israelernas rättigheter. Det är sällan antisemitism som driver stödet för Palestina, det handlar om mänskliga rättigheter, rättvisa och motstånd mot förtryck.
Verkligheten för palestinier väcker engagemang
Ockupation och olagliga bosättningar på Västbanken, i strid med internationell rätt.
Tvångsförflyttningar och rivningar av palestinska hem.
Blockaden av Gaza, som FN klassar som kollektiv bestraffning.
Oproportionerligt militärt våld, ofta riktat mot civila mål, vilket kan utgöra krigsbrott.
Apartheidliknande system, enligt Amnesty, Human Rights Watch och israeliska B’Tselem.
Godtyckliga gripanden, inklusive barn, utan åtal eller rättslig prövning.
Skjutningar av obeväpnade demonstranter, vilket kan utgöra brott mot mänskligheten.
Extrema bombningar: tiotusentals bomber har fällts över Gaza. Sjukhus, skolor och flyktingläger har träffats. Över 30 000 människor har dödats – majoriteten kvinnor och barn.
Enligt en rapport från FN:s särskilda rapportör har vissa uttalanden och handlingar från israeliska företrädare liknats vid folkmord.
100 journalister har dödats – det dödligaste kriget för journalister i modern historia.
FN och hjälporganisationer larmar om svält som vapen – barn dör och över en miljon människor riskerar hungersnöd.
Hamas, dvs de som kämpar för Palestinas självständighet, är klassade som en terrororganisation på grund av deras judehat, våldsamma metoder och attacker mot civila mål. Emellertid vill vi poängtera Israels agerande som stat, eftersom det har ett särskilt ansvar enligt internationell rätt.
Det finns andra möjliga orsaker till det globala engagemanget:
Konfliktenharpågåttväldigtlänge Konflikten är en av världens mestlångvarigasom har pågått i generationer utan att någon lösning verkar nära.
Historiskaochkolonialarötter För vissa är det ett exempel på vad de uppfattar som kolonialism eller etnisk rensning. Andra ser det som en legitim kamp för överlevnad och nationell säkerhet. Båda narrativen har starka historiska rötter, vilket gör att folk världen över identifierar sig med olika sidor.
Den berör tre världsreligioner Jerusalem är helig för judar, muslimer och kristna. Det är inte bara en fråga om mark, utan om identitet, religion, historia och ideologi.
Enavvärldensmestdokumenteradekonflikter Bra internetinfrastruktur och engagerade parter gör att varje händelse snabbt sprids via media. Dessutom är Israel närmare västerländska journalister och ett klickbete.
DiasporaniEuropa Judiska och muslimska grupper i Europa har starka band till regionen, vilket gör konflikten högaktuell även här.
Stormakternasroll USA:s stöd till Israel och Irans stöd till palestinska grupper gör konflikten till en del av ett större geopolitiskt spel.
HögreförväntningarpåIsrael Israel utger sig för att vara Mellanösterns enda demokrati, det väcker höga förväntningar om respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter till skillnad från Palestina som är statslös.
Förintelsen–enmoralisklärdom Efter att sex miljoner judar mördades i ett försök att utplåna ett helt folk bär historien med sig en särskild moralisk vikt: att förstå lidande, och att aldrig låta något liknande ske igen. Därför får anklagelser om folkmord än mer reaktioner.
Självklart finns antisemitism i världen, och den måste fördömas, bekämpas och aldrig tillåtas. Men att stämpla alla som kritiserar Israels politik som antisemiter är ett svek. Dels ett svek mot de palestinier som ber om solidaritet, men också mot de judar som kämpar mot verklig antisemitism. Det urvattnar begreppet och gör det svårare att ta verklig antisemitism på allvar.
Vi måste kunna särskilja stat från folk
Israel är en stat – inte ett folk. Även om det judiska folket har en lång historia och stark koppling till regionen bör vi kunna skilja på ett folks existens och regeringspolitik. Att kritisera Israels regering är inte detsamma som att kritisera det judiska folket. Vi måste kunna granska Israel, precis som vi granskar alla andra stater.För i slutändan handlar det om trovärdighet:
Om alla som ropar efter rättvisa för Palestina stämplas som antisemiter – vem kommer då att ta verkliga antisemiter på allvar?
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Sverigedemokraterna står stadigt som det enda svenska riksdagsparti där representanter från partiet har anordnat ett bokbål där man bränt judisk litteratur. Böcker om andra världskriget, Winston Churchill, socialism, judendom och förintelsen bränns, samt böcker skrivna av kommunister, socialister eller judar.
Bålet som de anordnat för sin nazistiska träff ligger strax utanför Höör på mark ägd av Anders Westergren, sverigedemokrat som under 1990-talet satt i SD-partistyrelsen, som även han deltar (vilket han senare kommer att förneka).
Arrangörerna för bokbålet var paret Tina Hallgren Bengtsson och Jan Bengtsson. Tina satt under denna tid i SD-partistyrelsen. Jan var tidigare SD-politiker men hade nyligen lämnat SD för Nationalsocialistisk Front, som han under denna bokbränning representerar. Medan Jan kastar olika böcker på bålet skanderar han “Adolf Hitler, sträck ut din hand från Valhall och visa oss den enda och sanna vägen! Sieg heil!”.
Klädda i matchande bruna nazistiska skjortor, svarta stövlar och blågula hakkors-armband står de tillsammans och skriker “sieg heil”. Gården är prydd med olika flaggor; blågula hakkors, Nazitysklands statsvapen, Nazitysklands örlogsflagga och även självklart den svenska flaggan. SD-politikerna är nämligen inte ensamma på gården, tillsammans med dem finns flertalet medlemmar och representanter från Nationalsocialistisk Front, den största nazistgrupperingen under 1990-talet.
När Tina sedan lämnar partiet får hon en varmt skriven avtackning i medlemsbulletin där hon uppskattas för sin mångåriga kamp mot invandring. Jan Bengtsson lämnade partiet strax innan bokbålet men valde att återkomma till SD Höör igen år 2013, där Anders Westergren fortfarande satt kvar. Då kunde han inte minnas denna bokbränning alls, när han blev intervjuad av Expo. Om Jan Bengtsson fortfarande är kvar är oklart, men Anders Westergren lämnade partiet år 2015.
Jag hoppas och tror att detta var ett sjukt skämt från deras sida. Att de endast härmade och drev med de israeliska soldater som i chattroulette har snackat om hur de avrättat spädbarn eller hur många palestinier de dödat på olika sätt. OM det efter utredning visar sig att de har missbrukat sitt arbete inom vården för att döda israeler så är det verkligen helt åt helvete och just varför det är så farligt att envisas med ”Israel = det judiska folket”, och ”alla israeler bär ansvar för vad regeringen gör”.
Detta är också varför jag vägrar gå med på narrativet att alla vuxna israeler per automatik är att se som militära mål. Ja, jag håller med om att Israels sätt att göra alla som gjort militärtjänstgöring (= I princip hela befolkningen) till reservmilitärer gör att skiljelinjen mellan civila och militärer blir lite mer luddigt. Men civila finns. Likaså köper jag inte argumenten att om de som fötts i Israel väljer att stanna där så har de accepterat att vara ockupanter och därmed vara legitima mål. Vi människor är flockdjur, att flytta långt bort från sin familj är ett stort steg att ta och inte något som går att förvänta sig att någon ska göra enkelt.
Även om vi leker med tanken att dessa sjuksköterskor mördar israeler de kunnat bekräfta varit militärer på plats i Gaza så blir detta inte okej. Dödsstraff är skit och att själv ta på sig rollen som både domare och bödel är ännu mer skit. I upprördhet och ilska är det lätt att motivera varför detta skulle vara okej eller varför israeler skulle förtjäna whatever de drabbas av. Problemet är att vi inte kan komma framåt med sådana resonemang. Dels för att det inte går att bygga ett fredligt samhälle på tankar om blodig hämnd, dels för att med den formen av argument så okejar vi indirekt Israels regim.
Trots allt är det just hämnd, ”de stöttar Hamas” och ”ingen är oskyldig i Gaza” de främsta argumenten som stöder Israels agerande. Ska vi ha ett moraliskt övertag i kampen för palestiniers rättigheter måste vi göra bättre än att själva hemfalla till rasism som driver sionisternas våld mot det palestinska folket.
/Paula D.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Denna artikel är tredje delen i en trilogi. I denna del avhandlas SD:s Israelvänlighet.
I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.
Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.
SD och Israel
Så till Åkessons antydan om att SD inte kan vara antisemitiskt för att partiet stödjer Israel. Medan Israel har en unik innebörd för många judar i världen vilket förtjänar att tas på allvar, går det inte att bortse från att Israels definition som judisk stat passar väl in i SD:s etno-nationalistiska världsbild, där territorier i första hand tillhör en specifik nation. Israel är inte definierat som det israeliska folkets land även om medborgarskapet är israeliskt. Istället tillhör landet formellt sett det judiska folket. På liknande vis avser SD att cementera ”etniska svenskars” självbestämmande över Sverige. Båda dessa projekt konfronteras således med olika ”demografiska problem”. SD:s nazist-kopplingar och judarnas utsatthet i Europa som långt före andra världskriget gav vind i seglen för det sionistiska projektet att upprätta en judisk stat gör dock att dessa förenklade paralleller slutar där. Poängen är att israeliska ledare, t ex nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu, ofta hävdar att judarnas hem är i Israel, snarare än Europa, och att detta ligger i linje med SD:s idé om judar såväl som partiets vision för Sverige.
Antisemitiskt stöd för Israel har historiska paralleller, med början i det avgörande ursprungslöftet i den brittiska Balfourdeklarationen om att i Palestina upprätta ett nationellt hemland för det judiska folket. Deklarationen fick sitt namn efter Lord Balfour, den dåvarande utrikesministern som drygt ett decennium dessförinnan skrev under den antijudiska lagen om begränsad invandring till Storbritannien och sedermera beskrev judisk närvaro som ett hot som befläckat den brittiska civilisationen sedan urminnes tider.
Dessa förhållanden betyder naturligtvis inte att stöd för Israel indikerar stöd för den antisemitism och den etnonationalism som präglar Sverigedemokraternas politik. Inte heller betyder det att alla antisemiter stödjer Israel — att hat mot Israel glider över i antisemitiska uttryck är sedan länge vanligt förekommande. Vad det däremot visar är att Sverigedemokraternas omfamnande av Israel är fullt förenligt med partiets antisemitiska lutning. Inte heller det är något nytt.
Denna artikel är andra delen i en trilogi. I denna del avhandlas hur antisemitism och islamofobi båda är del av SD:s kärnpolitik.
I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.
Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.
Antisemitism och islamofobi som del av SD:s kärnpolitik
Ibland hamnar dock SD:s problematiska förhållningssätt till judar så nära partiets kärnpolitik att ursäkter snarast framstår som förtydliganden. Så var fallet när dåvarande partisekreterare Björn Söder framträdde i SVT Aktuellt (5 december 2014) för att förklara vad han egentligen menade när han sa att judar inte är svenskar.
Söder förklarade då att svenska judar naturligtvis är svenskar i bemärkelsen medborgare men att själva syftet med den särskilda nationella minoritetsstatus som bland annat judar och samer åtnjuter är att värna om deras säregenhet. Han menade vidare att alla medborgare självklart ska behandlas lika. Denna undflyende argumentation strider dock inte bara mot dagens politiska riktning utan även mot det faktum att SD:s uttalade ambition är att genom sin politik befästa en etnonationell svenskhet, vilken alltså utesluter judar. Samma spänning förtydligades ytterligare av Richard Jomshofs ”förklaring” av Björn Söders uttalanden. Jomshof, som numera är ordförande i riksdagens justitieutskott och öppet islamofobisk, menade då att judar inte är ett hot mot svenskheten eftersom de är så få till antalet. Enligt Jomshof hade ”20 000 muslimer” antagligen inte heller varit ett problem för Sverige. Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA) drar den givna slutsatsen att varken judar eller muslimer är välkomna på samma villkor som alla andra i Sverige.
Denna artikel är första delen i en trilogi. I denna del avhandlas SD:s antisemitism.
I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.
Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.
SD:s antisemitism
Utöver Åkesson är det dock få som har mage att förneka att antisemitism förekommer inom SD eftersom dess allra grövsta uttryck återkommer gång på gång inom partiets kretsar. För fyra år sedan redogjorde Maria Robsahm för 88 exempel på nazistiska uttryck bland SD-politiker i boken ”SD och nazismen”. Inför valet 2022 kartlade Acta Publica 289 valkandidater som kunde kopplas till högerextremism. Bland dessa fall var tre av fyra kandidater — totalt 214 stycken — från ett enda parti. Märkligt nog, partiet utan problem med antisemitism.
Det finns otaliga exempel på händelser och fakta som påkallar förnekelse eller avbön, även inom partiets toppskikt. Att Jimmie Åkesson gick med i partiet under ledarskapet av en uttalad nazist är en sådan sak. Andra exempel ligger närmare i tiden, såsom när det avslöjades att judehatet som spreds under pseudonymen ”afghan” kom från ett mejlkonto tillhörande SD:s ledare i Göteborg, Jörgen Fogelklou. Eller som när partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt gick på sammankomst för nazister och drog naziskämt om judar under sin tid i SD:s ungdomsförbund. Partiet möter sådana avslöjanden med förnekelser, ursäkter och undanflykter eftersom man förstår att de skadar dess anseende bland den stora majoriteten väljare.
Motargument 