Artiklar

Problemet är likgiltighet

Gästinlägg av Carl Franks, även publicerat i UNT.
Den pågående debatten om nazistaktionen som inträffade i centrala Uppsala en lördag i början av augusti 2013, kan sammanfattas som ”allt är polisens fel”. I mina ögon är problematiken dock större än så. Det som nästan ingen verkar prata om är likgiltigheten i samhället.

Binyamin
flamholz / Foter / CC BY-NC

Som ordförande för Judiska Föreningen i Uppsala och styrelseledamot för Studerande Judisk Ungdom är jag stolt över vårt välfungerande samarbete med polisen i Uppsala.

Polisen ställer alltid upp i samband med större evenemang. Även då det känns tråkigt att år 2013 i Uppsala ens behöva polisnärvaro är det ändå tryggt att ha polisen nära till hands.

Så fort jag tog del av de nyligen inträffade händelserna hörde jag av mig till våra kontakter hos polisen för att uttrycka min oro och få en förklaring. Jag fick ett snabbt och väl genomtänkt svar som beskrev polisens begränsade möjligheter att upplösa icke tillståndsgivna sammankomster. Jag förstår polisens begränsade resurser och förmåga.

Händelsen är dock inte bara ett exempel på bristande resurser. Den är ett typiskt exempel på hur extremismen tar sig allt större plats på våra gator och torg.

Hösten 2012 blev jag själv och några vänner trakasserade på en krog i Uppsala. Inga av oss är särskilt religiösa men den kvällen bestämde vi oss ändå för att bära kippa, att för en gångs skull inte gömma vår judiska identitet. Vi var mest nyfikna på att se hur vi togs emot.

Resultatet var skrämmande. Ett smörgåsbord av ”Sieg Heil!”, Hitlerhälsningar, åsikter om Auschwitz, en blandning av såväl traditionella som moderna antisemitiska idéer och en god portion kollektivt skuldbeläggande mötte oss.

Min åsikt om denna händelse är relativt enkel — det kommer alltid att finnas idioter som hatar. Dock kommer de förbli harmlösa så länge vi vågar säga emot.

Det som gjorde mest ont den där kvällen i Uppsala var inte själva kommentarerna utan att ingen av de andra gästerna reagerade. De grovt rasistiska tillmälen som basunerades ut över den till bristningsgränsen fulla krogen möttes på sin höjd med axelryckningar.

Jag är rädd och jag är inte ensam. Och om jag som inte brukar vara rädd känner mig rädd, då kan jag inte ens föreställa mig hur de judar som kom hit från Östeuropa känner när de läser om nazister på deras gator.

I Uppsala har vi en Förintelseöverlevande som fyller 90 år i september. Jag kan bara föreställa mig hur han känner när han ser nazister hålla manifestationer, blockera gator och använda våld mot de få medmänniskor som är modiga nog att säga emot.

Jag har svårt att skaka av mig tanken på vad som skulle ha hänt om jag eller någon annan jude hade gått förbi S:t Pergallerian förra lördagen iklädd kippa eller med synlig Davidstjärna runt halsen.

Hade jag hamnat på akuten? Vilket öde hade muslimer, romer, öppet homosexuella mött om de hade gått förbi? Eller i stort sett vem som helst som inte delar nazisternas syn på hur dagens Sverige — dagens Uppsala — borde se ut.

Polisen har ett ansvar för att skydda oss och det är minst sagt problematiskt att de inte fick någon förvarning från Säpo om att nazistaktionen skulle äga rum. Med bättre underrättelser är jag övertygad om att polisen hade varit bättre förberedd på det som skedde.

Dock är det största problemet att vi tycks kunna delegera bort vårt personliga ansvar till polisen. I livet förekommer det ibland situationer där man måste välja mellan att agera eller förbli likgiltig. För att citera nobelfredspristagaren Elie Wiesel: ”motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet.”

I augusti 2013 finns det nazister på våra gator. Är detta något som vi genom likgiltighet accepterar eller är detta något som vi aktivt kommer att kämpa emot?

Carl Franks

Ordförande Judiska Föreningen i Uppsala

Krönikor, Myter

Fördomar om islamism & sionism

Ibland används generaliseringar om sionister och islamister på ett fördomsfullt sätt. För en del är islamism eller sionism synonymt med ondska. ”Sionister/islamister är rasister som blandar ihop religion och politik och vill skapa en stat för bara judar/muslimer”. I den här artikeln ska vi syna de fördomar som sprids kring dessa båda begrepp.

The Wall
Pensiero / Foter / CC BY-NC-ND

Om man studerar de rörelser som kallar sig islamistiska finns det en stor bredd. Däri finns allt från de som hatar demokrati och mänskliga rättigheter till de som vill bygga en demokratisk stat byggd på mänskliga rättigheter. Samma sak med sionismen, det finns konservativa, liberala, socialistiska, socialdemokratiska, sekulära, religiösa, fascistiska, gröna och fundamentalistiska sionister.Sionism kan överförenklat beskrivas som strävan att det judiska folket ska få ett hem, och att skydda detta folk från yttre hot. Efter 1948 anses detta hem vara Israel. Islamism kan lite förenklat sägas vara en politisk rörelse som grundar sig på islam. Mer komplicerat är det inte. Men, i alla andra detaljer är bredden av åsikter enorm för muslimer och judendomen.

En del islamister älskar människor av annan tro, medan andra pratar föraktfullt om ”kuffar” (otrogna), som ”hundar”. En del sionister älskar araber och andra är rasister och hatar araber och kallar dem gärna ”grisar”. De flesta sionister och islamister är som vanligt folk med sina fördomar, och i det av krig infekterade Mellanöstern finns det många fördomar.

Sionism

Givetvis är det helt rätt att kunna vara kritisk mot företeelser inom islamism och sionism. Men när man kritiserar gäller det att man går fram lite försiktigt. Precis som man bör göra när man kritiserar detaljer som förekommer i andra religioner. Det finns mycket hat mot judar och muslimer som maskerats i form av demoniseringar, avhumaniseringar och stereotypbilder.

Extreme OppositesSionisthat och islamisthat kombineras ibland.
danny.hammontree / Foter / CC BY-NC-ND

Man bör helt enkelt undvika att generalisera negativt om islamister, sionister eller om islam och judendom. Man bör undvika att utmåla rörelserna som om alla tänker lika. Dessutom bör man vara lite vaksam då man läser att ”sionisterna styr världen” eller ”islamisterna vill styra världen”. Demonisering är en del i rasism.

Man kan kika på hur sionism används av olika judehatare för att förstå detta.

Öppet antisemitiska hemsidor, som t.ex. Ahmed Ramis websida, nämner ofta judar som ett ”direkt hot”. Men det är vanligare att de pratar om ”sionister” eller ”israellobbyn” nuförtiden. De varvar direkt hat mot judar, med indirekt hat där man använder så kallat ”hatred by proxy”, där man genom att sprida hat mot sionister vill kunna elda på hatet mot alla judar.

Samma metod används därför också bland rörelser som hatar judar men av politiska skäl vill dölja detta. Man pratar om sionister som dricker människoblod istället för judar som gör det. Men dessa överdrifter och generaliseringar sprids utanför kretsen av rena rasister i den politiska debatten. Det är för lätt för vissa att vara arg på något som de anser att staten Israel gjort, som bygget av en mur, och gnälla på att ”sionister styr i USA” eller nåt liknande, utan att de behöver komma ut som judehatare.

Jonathan Leman skrev bra om detta för Expo:

Gång på gång har vi under efterkrigstiden sett illa dold judefientlighet bakom kampanjer mot ”sionismen”. I Polen 1968 tvingades judar på flykt när ”sionisterna” skulle rensas bort från statsapparaten. När Irans president förnekat Förintelsen och inför FN:s generalförsamling spridit myten om en judisk världskonspiration knyter han det till sin vision om ”en värld utan sionism”. När man inom ‘sanningsrörelsen’ talar om krafterna som de tror genomförde 9/11-attentaten är det inte sällan ”sionisterna” som pekas ut. När Ahmed Rami i sina Radio Islam-sändningar önskade sig en ny Hitler som skulle avsluta jobbet var det ett ställningstagande mot ”sionismen”. Och när nazister och andra rasideologiska högerextremister talar om den judiska sammansvärjning som de menar styr Sverige och ligger bakom invandring och mångkultur talar de om ”sionisterna” och ”sionismen”.Innebär det att ifrågasättandet av sionismen i sig är antisemitiskt? Självklart inte. Det finns flera som argumenterar för en enstatslösning utan att utmåla sionismen som en unik ondska och utan att väva ihop den med myten om en judisk världskonspiration.

Islamism

Det fungerar lite liknande med islamism. Ofta ses begreppet islamist som synonymt med ”galen fundamentalist” och alla religiöst färgade begrepp som islamister använder, sharia, shura, bayah, m.fl, ses som onda. Men att det inte är så enkelt förstår man om man ser på situationen i Mellanöstern just nu. Wahhabismen med bas i Saudiarabien vill utrota islamismen. Hur går det ihop med mångas tro att islamism är synonymt med extremism inom islam och extremism i Saudiarabien?
Sanningen att säga så finns det lika lite EN islamism som det finns EN sionism.

flags weaving in the air
looking4poetry / Foter / CC BY-NC-ND

Ja det finns radikala islamister som inte gillar mänskliga rättigheter, vill att kvinnan står vid spisen, och som anser att demokrati är ett nykolonialt påfund av väst. Men det finns också islamister som insett att de arabiska länderna behöver demokrati och mänskliga rättigheter för alla, även flickor och kvinnor. Det enda gemensamma för alla dessa falanger är egentligen att de vill grunda sig på islam.

Dessa sistnämnda är inte sekulära i den betydelse vi i Sverige lägger i begreppet och har mycket kvar att lära om sådant som t.ex. homosexuellas rättigheter. Men de är för demokrati och därmed har de tagit ett stort kliv närmare den syn vi i Sverige har på mänskliga rättigheter.

Man får inte glömma att steget mot demokrati inte tas på en dag. Det tog lång tid för oss att bygga den. Det var först för 24 år sen som vi fick allmän rösträtt i Sverige. På 1860-talet tog man första stegen för att avskaffa ståndsriksdagen, på 1910- och 20-talen fick de flesta kvinnorna och männen rösträtt, på 40-talet även de fattiga. Först på 1960-talet fick de med fysiska funktionsnedsättningar rösträtt. 1989 fick de med psykiska funktionsnedsättningar samma rätt. Det har tagit mer än 130 år för oss att bygga den demokrati som vi har idag.

Till en början använde många i västvärlden religion som ett argument till varför de ville införa demokrati. Vad hade hänt om nån utifrån hade kommit och sagt åt våra förfäder att de gjorde fel som motiverade sitt stöd till demokrati med hänvisningar till Gud?

Precis som med fördomarna om sionister används generaliseringar om ALLA islamister och olika demoniserande konspirationshistorier, ofta för att smutskasta hela islam och alla muslimer. Återigen, ”hate by proxy”, att slå mot muslimer genom att slå mot islamister.

Ett populärt sätt är att dra begrepp som används inom muslimska världen över en kam. Sharia är nog det mest kända. Om det tänker jag inte orda så mycket här utan hänvisar till en artikel jag skrev för ett tag sen om hur demokratirörelsen i muslimskt dominerade länder använder religiösa begrepp, som sharia, för att kämpa för demokrati:

Sharia, bayah och shura. Likheter mellan demokratisträvandena i arabvärlden och i Europa och USA.

Mänskligt?

Betyder detta att all kritik av islamism eller sionism är rasistisk? — Nej, absolut inte!

Var går gränsen mellan hat och kritik respektive gränsen mellan rasism och kritik?

Mitt råd är att ni känner efter själva, prova på argumenten och tänk efter. Om du är jude eller muslim är det ganska lätt. Du kan undvika att använda ett sätt att tala om sionister som du själv ogillar när du hört det liknande sättet att tala har använts mot islamister, och vice versa. Bete dig mot andra endast på sätt som du förväntar dig att de andra bör uppföra sig emot dig.

Vi andra?

Du kan ju känna efter lite hur det känns då någon använder våldsamma överdrifter eller stereotyper mot en politisk grupp som du anser dig tillhöra. När du ogillar motparternas grovt svepande och överdrivna generaliseringarna som klistras på samtliga motparter på den andra sidan om höger-vänster-spektrat… När du för sjuttioelfte gången hör nån tyckare klumpa ihop ”alla Socialdemokrater är kommunister” eller att ”alla borgerliga hatar fattiga och vill mörda pensionärer”… så förstår du kanske hur judar och muslimer kan känna ibland.

Krönikor

Byxor, kvinnor och moralpanik

Den här artikeln handlar om byxor! I dessa dagar då det debatteras hijab är det lätt att missa att byxor varit det plagg som man stridit mest omkring när det gäller kvinnors klädsel. I hundratals år har diskussionen varit om kvinnor ska tvingas ta av sig eller tvingas ta på sig byxor.

Det där med kläder är inte lätt. Sociala, religiösa och kulturella konventioner om hur folk, speciellt kvinnor, bör klä sig har det funnits gott om genom historien. ”Visa inte för mycket hud”, ”visa inte för lite hud”, ”dölj håret”, ”raka håret”, ”klä dig inte i ditten och klä dig i datten”, ”visa brösten, dölj brösten”!

Momento... (Projeto retratos)
Zanini H. / Foter / CC BY

Just nu är hijab det klädesplagg som mest debatteras. Även där ser vi samma dubbelhet. En del rasister vill rycka hijaben av kvinnor, förbjuda dem att bära den, men det finns även moralpoliser som anser sig vilja ‘skydda kvinnors heder och ära’ när de anser att kvinnor måste ha på sig hijab, annars är de ‘snuskiga’.

Själva saken är inte svår. Kvinnor ska få klä sig som de vill. Att förutsätta att alla som bär hijab är förtryckta, det är lika galet som att anse att ingen som bär hijab gör det av tvång! 

Det är inte rasistiskt att påpeka att en del kvinnor förtrycks genom hijab, men det är rasism att påstå att ALLA kvinnor förtrycks genom hijab.

Att vara för hijabuppropet är lätt, för det är så rätt!

Byxor

Det mesta som rör hur män och kvinnor klär sig har engagerat många genom historien. För 50 år sen var det byxorna som var i fokus för debatten. Byxor som symbol för förtryck och byxor som symbol för frihet. Fram till 2013 fanns det en ålderdomlig fransk lag som förbjöd kvinnor att bära byxor i Paris. Den instiftades runt år 1800 och har en intressant bakgrund:

Under franska revolutionen hade en del kvinnor börjat begära lika rättigheter som män. Symbolen för jämställdhet för dem var den manliga byxan som de ville ha rätt att bära. Men det var inte den enda stridsfrågan. En del andra kvinnor ville ha rätten att ta av sig hucklen, andra ville ha rätt att klä sig mer naket. Det gick inte för sig, ansåg den moraliska majoriteten, som instiftade en serie morallagar om hur man fick klä sig, speciellt om man var kvinna. En av dem var lagen om byxor på kvinnor, som alltså existerade på pappret fram till 2013.

Intressant nog motiverades förbudet mot att kvinnor skulle bära byxor med att det skulle vara både omoraliskt och förtryckande för kvinnor att bära byxor. Deras frihet och heder hotades!

Too good for words
Meredith Leigh Collins / Foter / CC BY-ND

Något senare blev byxan en politisk stridssak igen. Då var det strid om kvinnor skulle få rösta eller inte. Tre klädesplagg hamnade i centrum för den striden: korsetten, stöveln och byxan. Som ett resultat utvecklades ett politiskt mode med byxliknande kvinnokläder, bloomers, och mindre hårt åtsnörda korsetter och stövlar som antydde delar av kvinnans ben.

Gradvis kom det att bli naturligt att även kvinnor bar byxor i stora delar av världen, i synnerhet efter andra världskriget.

Men det var inte en lätt väg dit. Många ville slita byxan av kvinnorna. Och en del kvinnorättskämpar ville tvinga kvinnor att bära byxor. (I några totalitärt kommunistiska länder genomfördes senare experiment med just det; att tvinga kvinnor att bära byxor. För att motverka diskriminering!)

På 1950-talet och 60-talet hamnade byxan åter i centrum i delar av världen. I delar av världen hade byxor blivit accepterat, men förbud mot att kvinnor bar byxor fanns kvar inom t.ex. katolska kyrkan. Än idag är byxor förbjudna i många katolska skolor i olika delar av världen. Dessutom ville nu kvinnor ha rätt att designa och bära kort-korta kjolar och bikini. Debattens vågor gick höra om hur mycket ben en kvinna fick visa utan att det var oanständigt.

Byxfrågan var inte okontroversiell. På 70-talet blev byxan symbolen för frigörelse för en hel del invandrare från Pakistan och Indien. Istället för traditionella indiska och pakistanska kvinnokläder ville många bryta de kulturella sedvanorna och klä sig mer västerländskt. Byxan var åter det som hamnade i fokus. Byxan gav kvinnan en frihet som man inte hade i traditionella kläder, ansåg man.

Men inte alla ansåg det. En del ville behålla de kulturella kläderna. Det är en intressant parallell till hijabdebatten idag eftersom många indiska kvinnor utsatts för rasism för att de valt traditionella kläder.

Och det är den tragiska realiteten för oss. En del anser att moral, gudars åsikter, politikers åsikter, gubbars åsikter, grannars åsikter och fan och hans mosters åsikter spelar så stor roll att man tar sig rätten att döma andra människor på grundval av hur man klär sig, eller inte klär sig.

Krönikor

Är du svensk?

Gästinlägg av Enligt Min Humla.

När är man svensk? För mig som har ett av Sveriges vanligaste efternamn, vars förfäder är svenskfödda och lika bleka som jag själv så långt bak jag känner till, är frågan okomplicerad. Ingen ifrågasätter om jag är svensk eller inte. Hittills har ingen ifrågasatt mina barns svenskhet heller (såvitt jag vet), trots att deras morfar är tysk och deras mormor finsk, och så länge deras polska efternamn inte kommer upp kommer ingen heller att göra det. Kanske skulle det vara något annorlunda på en annan ort, en “svenskare” ort, än Södertälje, för hur det än är så kommer de med sitt blonda hår och ljusa skinn alltid att se “svenskare” ut än många av sina kamrater. Kort sagt; så länge man ser “svensk” ut, vilket vanligtvis innebär något ljusare färgtoner, någorlunda “germanska” drag och inte en uppenbart stor eller platt näsa, så ifrågasätts inte ens svenskhet såvida inte en brytning avslöjar en när man pratar.

För den vars utseende inte passar in i den mallen är frågan dock betydligt känsligare, och några uppenbara svar på när man egentligen är svensk ges sällan i debatten. Är man svensk när man är svensk medborgare? Ja, det borde vara ett rimligt kriterium. Trots allt; ett medborgarskap är ett medlemskap i klubben Sverige som också innebär att man har ett inflytande över den eftersom det bland annat innebär att man får rösta på vartfjärdeårsmötet. I en strikt formell, juridisk mening är det glasklart; är man medborgare så är man svensk.

Mer än medborgarskap

Frågan är dock mer komplex än så, för det handlar inte bara om formalia. Det handlar om identitet. Och då blir det smått omöjligt att ge ett konkret svar. En del skulle säga att man är svensk när man själv identifierar sig som svensk, och det är förvisso ett sympatiskt kriterium som jag kan ställa mig bakom. Det där med identitet är upp till en själv, och vi har många identiteter. Själv tänker jag sällan på mig själv som “svensk”, det är inte på långa vägar den viktigaste av mina identiteter, så för det mesta är jag i så fall inte svensk. Vilket förstås kvittar fullständigt, och är en lyx jag kan unna mig eftersom ingen ifrågasätter min svenskhet ändå.

De få gånger jag verkligen känt mig svensk är när jag har varit utomlands.

Jag tror att det är en viktig poäng. När man känner att man sticker ut blir också den egna etniska identiteten starkare, viktigare. Som människor dras vi till våra likar. Det är en instinkt. Först när vår grundläggande identitet är tryggad, när vi är en i mängden, kan vi unna oss att utforska våra andra identiteter. Segregering behöver inte tvingas på, den sker också i viss mån automatiskt när människor söker sig till sina likar.

Inte bara upp till dig

Och frågan kompliceras då ytterligare av att det knappast bara är upp till dig själv att identifiera dig. Din identitet är också förknippad med hur andra ser dig. Så då spelar det ingen roll hur svensk du försöker känna dig, för om andra hela tiden identifierar dig som “icke-svensk”, så kommer minsta motståndets lag och sökandet efter trygghet bland likar att få dig att identifiera dig själv som “icke-svensk”. Och ju starkare motsättningarna är, desto viktigare blir också tryggheten i att omge sig med sina likar.

För många år sedan läste jag en bok som heter Krigarens heder som bland annat förklarade de där mekanismerna, med exempel från det jugoslaviska inbördeskriget. Författaren Michael Ignatieff menade att det inte spelar någon roll om du är familjefar, fabriksarbetare och fotbollsspelare när andra skjuter på dig för att de identifierar dig som serb. Eller bosnier, eller kroat. För när de bara ser dig som serb/bosnier/kroat så är det också så du börjar identifiera dig själv, av rena överlevnadsskäl.

Många identiteter blir det…

I en global värld där vi kan kommunicera med varandra tvärs över klotet, i realtid, borde dessa gamla identifikationer som följer med röda linjer på en karta tappa sin betydelse. Kanske kommer det att göra det så småningom också. Själv identifierar jag mig som Sabre när jag tittar på NHL-hockey om nätterna, och lider (vanligtvis) och gläds (mer sällan) med andra Sabres när Buffalo Sabres spelar. Jag har aldrig satt min fot i Buffalo och sannolikheten att jag någonsin kommer att göra det är inte jättestor, ändå identifierar jag mig starkt med fansen i staden när det är hockey, och som en följd av det får jag också ta del av andra delar av deras liv, historia och kultur, och tvärtom, vilket för oss ytterligare lite närmare. Andra gånger identifierar jag mig mer efter mitt musikintresse och då är mina likar de som gillar samma saker som jag. Med samma följder som ovan. Och vem vet; rätt som det är sitter jag och diskuterar musik och knyter an starkt till någon från Toronto, som jag kvällen före eller efter hatar, för då är det hockey, och då hatar man Toronto. Det hör till om man är en Sabre. Man älskar Buffalo Sabres, har Toronto Maple Leafs som ärkerival och är för alltid bitter över att Brett Hull avgjorde en finalmatch på övertid med ett mål som borde ha varit underkänt, alldeles oavsett vad regelboken säger.

Så svaret på frågan när man är svensk är alltså i mångt och mycket en fråga om identitet, och det räcker inte med ens egen identitet för i slutänden handlar det om hur andra identifierar dig. Det är det som egentligen är frågan, det är så den egentligen borde formuleras. Inte “när är man egentligen svensk?” utan “när börjar andra i samhället definiera någon som svensk?”. Och svaret på det är att det är olika. Ju mer “svensk” du ser ut, desto fortare kommer andra att identifiera dig som svensk. För vi är ju som bekant inte rasister, men…

Läs hela krönikan på Enligt Min Humla.

 

Artiklar

Invandrarstängsel och Superfalafel

Gästinlägg från Politifon

För några dagar sedan uppstod en diskussion på ett av Facebooks kändare rasist/kulturrasist-hak. Där postade en debattör en bild som exempel för hur Malmö håller på att utvecklas till att bli ett så kallat Grindsamhälle. Visserligen finns en sådan utveckling i Sverige, där belevade människor rutar in sig själva i stängda områden, där obehöriga ej äga tillträde. Dvs. en klassmarkering av amerikansk överklassinspiration.

Postaren ville dock med sina bilder mena att utvecklingen ser ut som den gör som en direkt konsekvens av invandring och multikultur. Några väldigt observanta motdebattörer tyckte dock att hen utnyttjade en existerande säkerhetsåtgärd för att slå ned mot invandrare och vår gemensamma multikultur.

samhäls

Till vänster ses bilden som användes i propagandasyfte och till höger den bild som följde efter riktig research.

En av motebattörerna skriver, och jag citerar:

Okej. Barbara […] postar en bild som ska suggerera fram en ödesmättad stund, helt i linje med traditionell fascistisk undergångstematik. Ett fotografiskt belägg för hennes tes om att det “mångkulturella experimentet är på väg att haverera”. Sin vana trogen, att folk sväljer allt med hull och hår, utan att ifrågasätta, så blev hon kanske lite snopen när jag ställde några källkritiska frågor. […][…] Hursomhelst, det blir upp till mig att skaffa fram information. Jag framlägger bevis om att fotona var tagna 2009 och inte 2013, som hon vill försöka ge sken av. Hon kontrar med två fotografier från en parkinhägnad. Till sin undsättning, så får hon bistånd av Jörgen […] som ger sken av att vara en “ute på fältet” och som uppmanade mig att komma och se verkligheten själv. Nåväl. Det gjorde jag. En vän till mig gick nyss helt sonika till gatuköket och tog ett fotografi. Därtill, så pratade han med gatuköksföreståndaren. Barbara gör stor sak av att hela gatuköket är totalt inburat och att det skulle ha något att göra med det hon kallar “multikulti” och att “Malmö är en stad i otrygghet”. Det var en lögn i syfte att vilseleda. Gallret är bekostat av kommunen.

Det kostade 280 000 kronor. Gallret är för dekorations skull och ett led i kommunens stadsplanering att göra staden vackrare. På detta galler var det tänkt att klängväxter skulle växa. Gatuköket ligger på Regementsgatan, mittemot f.d. statsministern Göran Persson gamla lägenhet. D.v.s. i relativt fina kvarter får man förmoda, där kriminaliteten är mycket låg. Så nästa gång kanske Barbara och Jörgen kan ta och ge sig ut i verkligheten och ta reda på hur det förhåller sig innan de påstår något om den. D.v.s. om de nu är intresserade av den. Propagandister brukar inte vara det. Hur det än är med saken, så vet vi i fortsättningen hur vi ska värdera information från Barbro: med en stor nypa salt. Gött mos!

Restaurangen ligger i närheten av Malmö Stadsbibliotek på Regementsgatan och förefaller vara placerad i utkanten av Fågelbacken. Wikipedia beskriver platsen på följande vis:

Nästan 40 % av områdets invånare är pensionärer och barn finns i mindre än 10% av hushållen. Arbetslösheten i området uppgår till 2% och totalt 3% innehar socialbidrag.

Akta! 30- och 40-talisterna är säkert ute och bryter om nätterna…

Att man låter påskina att säkerhetsåtgärderna som vidtas i våra bostadsområden beror på multikultur känns inte särskilt trovärdigt. Innan bostadsbolagen började automatisera sina portlås fanns porttelefoner (möjligen anakronistiskt här) – ett fenomen som är minst 30 år gammalt. Innan sådana åtgärder vidtogs hade vi Portvakt — som i modern tappning skulle kunna motsvara en vaktmästare som också ansvarar för områdets säkerhet (inkl. portlåsning). Dessa alarmister på internet använder alla medel för att försöka svartmåla invandring: ohistoriskt, ur sin kontext och smädande.

Vi avslutar med ett citat från personen som granskade ärendet:

Jag skulle säga att falafel-gatuköket ligger i ett av Malmös mest fulländade områden, rent arkitektoniskt. På sommaren är det otroligt idylliskt, då grillen ligger vid en slänt precis vid kanalen. Ägaren berättade att det var helt och hållet kommunens initiativ med gallerkonstruktionen runt om och att det handlade om att få gatuköket att passa in/harmoniera bättre med resterande omnejd. Ett steg i gentrifieringen kan man förmoda. 280 papp kostade det, men ägaren verkade vara nöjd. Frid och fröjd, god falafel och jäkligt trevlig personal!

Gästinlägg från Politifon

Artiklar

Gemensamma kippa- och hijabvandringar

Kippavandringarna som genomförts på flera håll i Sverige efter attacker mot judar, har varit stor succé. Då har muslimer, kristna, ateister, vänster och höger tagit på kippa och vandrat i solidaritet med förföljda judar. Nyligen fick vi höra om flera attacker mot kvinnor som bär hijab och burka och det pratas nu om att bära hijab i solidaritet med dem. Det är bra, hijabvandringar behövs också.

Food of Love
Collin Key (on vacation) / Foter / CC BY-NC-SA

Men samtidigt är det ännu så att det finns krafter som försöker piska upp ömsesidigt hat mellan judar och muslimer. Det måste motverkas. Och det finns en eländig tendens att ta itu med rasistiska problem var för sig, trots att islamofobi och judehat är nära besläktat.

Det kanske är dags att ta ett steg till efter kippa respektive hijabvandringarna?

Det är kanske dags att genomföra GEMENSAMMA kippa- och hijabvandringar?!

Tänk på symbolvärdet. INGENSTANS på jorden har man gjort något liknande. Hundratals kippor och hijabs sida vid sida. De bilderna skulle valsa runt i världspressen. Symbolvärdet av en kippa- och hijabvandring skulle bli enormt!

Tyvärr har intresset varit svalt ännu. Det finns folk som anser att man inte bör blanda de båda; ”på grund av islamhat bland ‘dem’, och dessutom för att Israel beter sig fel” säger en part, och ”på grund av antisemitism bland ‘dem’ och dessutom beter sig palestinier fel”, säger den andra parten. Det pratas om att ”det är fel att blanda problemen”. Dessutom anser många ur båda läger att ”vaddå det de andra är utsatta för är inget jämför med hatet mot oss”.

Tyvärr är dessa sk ”skäl” mot kippa- och hijabvandring en del av själva problemet. Jag har mött många fördomar då jag föreslagit detta.

Dessto större anledning är det att utmana hatet!

PS

Detta skrev jag om Malmö, men texten gäller hela Sverige.

Artiklar, Myter

Att diskutera

Många av oss hamnar i debatter på olika Facebooksidor eller andra forum. Ibland vill man bara rycka sitt hår i frustration. Efter ett tag tar erfarenheten vid och de personliga påhoppen, märkliga kommentarerna och direkta dumheterna kan bemötas med ett större lugn. Jag vill ta dig med på en resa utanför Facebooks semitrygga sfär, ut på öppet vatten, där jag har diskuterat med många anonyma debattanter — om SD:s kärnfrågor.

Mitt steg in i debatten

Andreas Meijer
Andreas Meijer

För ca 1 år sedan skrev jag en artikelserie om invandring. Den blev publicerad på Motarguments hemsida, ett projekt som jag numera skriver för mer eller mindre regelbundet. Jag fick reda på att den långa texten hade kopierats in på ett debattforum, vilket jag naturligtvis var tvungen att besöka. Jag hade ju diskuterat med folk på Facebook och bloggar, ”så det blir väl inga problem…” tänkte jag lite naivt.

Under ca 8 månader har jag, med varierande aktivitet, diskuterat på det forumet och känner mig nu ganska mogen att skriva en liten utvärdering. De områden jag gett mig in i har varit de trådar som jag själv är upphovsperson till eller trådar som har ett innehåll jag är extra intresserad av — och att jag känt att jag har haft tid att svara och följa upp.

En av de mest talande sakerna är relevans. I de trådar som inleder med något som en grupp personer inte tycker bör skrivas om så huggs det ganska snart på specifika ord, görs omskrivningar som gör att nära all fortsatt diskussion tappar relevans till ämnet eller så ges exempel på när (den generella) andemeningen kan ifrågasättas. Observera att de som skriver gör det i egen sak, inte kopplat till något politiskt parti eller annan organisation. Jag ska ge några exempel:

En debatt om ”normala” bidrag

Jag har skrivit en annan artikel, om bidrag för nyanlända trebarnsmammor. jag avsåg att visa att de bidrag som anses vara så ‘extremt höga’ och som ‘alla invandrare bara får’, inte riktigt är så lättförtjänta som det påstås av de som ‘bara är kritisk mot invandringspolitiken’. Den artikeln har varit på tapeten ett par gånger (det är oftast inte jag som lagt upp texterna från början) och jag klistrar här in några kommentarer som den har fått (exakt kopierade utan att ha förvrängt språket).

Företagsledare måste kunna branchen och det kan inte hemmatanterna klara av.
Det står alla arbetsgivare/ägare fritt att redan idag anställa dessa kvinnor.
Tänk dig en narkoman, utslagen prostituerad kvinna i 55 års åldern. Uteliggare med. Hon har klarat av mycket. . Kanske nästa VD för Volvo? Om vi nu följer dina resonemang.
Slippa fantasivärlden nu XXXXX. Jag vet att du alltid befinner dig i den utopiska drömmen men detta var fan så förbannat flippat.
Så vad tycker du att en arbetsförmedlare ska rekommendera denna kvinna att satsa sin arbetssökande tid på? Fixa CV till VD för VOLVO ERICSSON ASEA
Kom igen sluta larva dig ta tag i verkliga problem med seriösa lösningar. Sluta fantisera om något som aldrig kommer hända.
Även om de inte får hela den summa som nämns så får de provocerande mycket och för lättvindigt. Det är skrämmande.

En debatt om ”gnälliga invandrare”

Ett annat inlägg (som jag lade upp själv) är det som senare publicerades på Motaguments hemsida och handlade om hur Avpixlat gjorde fri tolkning på en liten studie i Skäggetorp. Inlägget ville visa hur Avpixlat ‘refererade’ en studie för att kunna skriva om den så att den mer stämde med synen på ”den typiska gnällinvandraren”. Kommentarerna till det inlägget blev få, men talande:

Jag är säker på att ”corren” anpassar det hela för att passa in i det korrekta politiska systemet…
För övrigt så är det dessa våra nytillskott som ”överkonsumerar” landstingstjänster…
Ponera att dm skulle vara lika aktiva när det gäller att tillskansa sig en anställning! F-n vilken succe för landet!
Vad jag kan se har inte AP rapporterat någon form av osanning. Det de gjort är ju inte annorlunda jämfört med vad AB, expressen gör dagligen.
Därför är det bra att försöka hitta alternativa medier o sen skapa sig en bild.

En debatt om att det är ok att skylla allt på invandring/invandrare

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan, som modererats lite i korrekturläsningen. Ordet ”fåtal” hade lagts till för att beskriva andelen som röstade på SD. Inlägget handlade om farlig mentalitet och handlar om hur det blivit vanligare att beskylla alla sociala problem på invandringen och invandrarna. Ett par av svaren på det:

Bara att säga att det är ett fåtal som röster på sd visar att inlägget inte är seriöst. 400 000- 500 000 väljare är inte ett fåtal. Alla problem läggs inte på invandringen men den bidrar. Den som skrivit detta inlägg Farlig mentalitet är bara ute för att hata.
Ähh, det är det gamla vanliga flumsnacket alá flumvänstern, inget nytt där inte!

Ett av svaren var långt så jag återger en förkortad version, där de relevanta delarna är med

[…] Men mitt huvudbudskap i det här fallet är att det är en språklig stilfråga. Många människor som skriver på nät är en ny typ av skribenter, sådana som för 15 eller 20 år sedan aldrig skulle ha fått en enda rad publicerad.

Det betyder, tror jag, att det är en följd av de nationellt sinnade personernas skolgång och deras socioekonomiska bakgrund osv.

Själv kan jag naturligtvis skriva om zigenare, somalier eller nordafrikaner på ett mer belevat sätt, om jag önskar göra det, och utan att använda svordomar eller grova tillmälen.. Men alla kan inte det, och de har också rätt att yttra sig.

Att beskära deras rätt att skriva att några är parasiter, eller tjyvpack, är , menar jag, en klasshistoria, där belästa kulturmänniskor ojar sig över något som de själva inte skulle skriva, men som är andra människors normala sätt att uttrycka sig.

Detsamma gäller när de vill uttrycka sina känslor inför invandringen som fenomen. Jag tror att man många gånger har svårt att stå ut med det hårdare språket och tolkar det som en förskräcklig mentalitet. […]

Det sista svaret kommer från en person som vanligtvis för en kontrollerad och genomtänkt debatt. I detta fall bagatelliseras förändringen, som jag menar har skett, men det är inget fel med det. Det är en del av debatten och något jag bemötte. Jag tog med detta för att visa hur det kan se ut, inte för att ”samla de värsta svaren” eller att peka finger.

En debatt om IQ och etnicitet

Jag kommer ta upp ett sista exempel. Artikeln som tar upp myten om att integration av människor som anlänt från vissa länder inte är möjligt, då deras intelligens anses vara för låg (artikel med den åsikten finns på Fria Tiders hemsida). Mitt inlägg fick flera kommentarer, jag gör här ett urval:

Och Sahara lider inte brist på vatten, för om det bara regnade där vore ju den ofruktsamma öknen riktigt behaglig och odlingsbar. Och romer är inte tjuvaktiga, för om de bara orkade bli civiliserade så skulle de ju vara riktigt flitiga och trevliga. Och negrer är inte mörka, för om de bara hade lite mindre pigment så skulle de ju ha samma färg som oss. Och den massiva invandringen är bra för oss, etc. Osv.
Jaha, varför låter då Sverige människor som har en annan ”typ” av intelligens än den Sverige och västvärlden har behov av invandra då?
Sverige har ju inget behov av tex. somaliers ”typ” av intelligens på arbetsmarknaden.
Är det därför ”bara” 10% av Somalierna har ett arbete?” – Hen svarar sig själv: ”Inlägget gällde Somalierna i Hjällbo.
Korkade? Klart dom är, otaliga äro bevisen
Ett cudos ska man allt ge S….a. Det folkslag i världen med en av de lägsta IQ (snittet närmar sig efterbliven med svenska mått mätt) som lyckas att bli evighetsbidragstagande i Sverige. Något vi svenskar får betala för.
Det kanske är läge för en större IQ undersökning av det svenska folket. Kvoten måste droppat rejält de senaste decennierna eftersom vi verkar då korkade och naiva.
Nej det gäller invällare från MENA.
Dessutom så är dom osannoligt lata.
Har du sett någon av dem jobba t.ex.vid vägbyggen ?
Hur många nobelpristagare hittar du i Somalia ,Irak, Iran ,Afganistan mfl ?
Hur många industrier med inhemska produkter hittar du i dessa länder..knyta mattor räcker ju inte nån vart i den jämförelsen.
Har man högt IQ när man krigat i tusentals år ?
Alla dessa länder är fullständigt beroende av i princip alla varor och tjänster som omvärlden erbjuder..
Om man nu är så smart varför har man ingen mirakelmedicin mot sin egna inkompetens vad det gäller flyktingar o folk som flyr dessa länder..?? Logiska lösningar tillhör ett högt IQ,,jag saknar detta hos dessa..

Även till detta inlägg fick jag en kommentar (från samma person som skrev den ovan citerade, relevanta kommentaren) som höll med om att det inte var genetiskt men att det var det ‘kulturella bagaget’ som satte käppar i hjulet för integrationen.

Varför tog jag upp detta då?

Det jag ville visa var hur snabbt och lätt det går att förflytta fokus, förlöjliga och bagatellisera innehåll i texter som kritiserar och strider mot ett främlingsfientligt tankesätt. Om du är ute och debatterar så vill jag ge några råd till dig: Håll dig till saken. Ifrågasätt relevansen i det du bemöts med och styr tillbaks diskussionen till huvudfrågan. Erkänn om du har haft fel, uppträd hövligt (även mot de ohövliga) och försök att lyssna och ta lärdom av alla diskussioner, visa gärna att du har förmåga att lära dig. Går inte detta så finns det bara en sak att göra: Sluta diskutera med den personen.

Forumet jag håller till på heter Passagen Debatt, sektionen ‘Svenska samhället’. Jag befinner mig där lite då och då, i mån av tid och finner ett visst nöje i att konfronteras av andras åsikter. Det gör att jag verkligen får fundera på varför jag tycker som jag tycker och skriver det jag skriver.

Fler artiklar från Andreas Meijer hittar du på hans blogg: Världen, politiken och miljön.

Artiklar

Kvinnofientligheten inom SD

På senare tid har det, mycket tack vare interasistmen.se, framkommit några händelser som är så starka att det ger mig och Motargument anledning att bemöta Sverigedemokratiska politikers kvinnosyn.

Pills and condoms 2
anqa / Foter / CC BY-NC

”Skippa aborterna, tjejer”

Här har vi nyligen läst ännu en kontroversiell, men tyvärr inte särskilt förvånande debattartikel från en politiker i Sverigedemokraterna. På NA.se (Nerikes Allehanda) rasar Anders Östlund, oppositionsråd för SD i Örebro, över att det egna länets landsting erbjuder gratis preventivmedel för alla upp till 25 år. Anders uppmaning till alla unga kvinnor som han anser är ”för blyga för att våga fråga efter kondom, men för kåta för att låta bli” lyder:

Skippa p-pillrens ”alltid redo”, betvinga kättjan, granska grabben och låt honom tråna ett tag tills ni vet vad han går för.

Betvinga kättjan? Låt honom tråna? Har Östlund månne glömt bort vilket århundrade vi lever i? Amanda Björkman, ledarskribent på NA, bemöter kritiken på ett mycket bra sätt. Jag kunde inte sagt det bättre själv:

Kvinnors kroppar har betraktats som egendom i alla tider. Anders Östlunds resonemang är inget undantag, utan målar upp en bild av kvinnors sexualitet som någonting skrämmande som behöver kontrolleras, tyglas och godkännas.

Östlund, som alltså propagerar för att antingen använda kondom eller ”betvinga kättjan” har dessutom inte grepp om att i jämförelse med hormonella metoder är kondom ett mindre pålitligt och effektivt alternativ för att skydda mot graviditet.

Vidare uppmanar han att ”skippa aborterna och skaffa er de barn ni förmodas vilja ha”.

Verkligen? I en debattartikel som handlar om att avstå från p-piller? Har jag missat något? Använder man p-piller för att man VILL bli gravid? Har SD-politiker inget bättre för sig än att skriva totalt ologiska artiklar?

Hat även mellan kvinnor i partiet

Helena Kontulainen, medlem i SD-kvinnor, bemöter en meningsmotståndare på en blogg med orden:

Det finns inget parti som folk litar på längre. Det finns ingen som  lyssnar på vad folk tycker, svensken tystas ner. Tiga i samhället, i sitt eget land. Våldet växer, kriminaliteten ökar, ingen gör något.

Varför är detta intressant? Jo, för att hon nu själv försöker tysta en kvinnlig partikollega som anmält en manlig SD-tjänsteman för sexuella trakasserier. Denna man fick lämna sin post inom Sverigedemokraterna för att han av inte mindre än fem kvinnliga partikollegor anmälts för sexuella trakasserier.

Men Kontulainen finner tydligen inte detta viktigt, då hon i ljudinspelningar har ertappats med att säga saker som ”Jag tycker du betett dig ganska dåligt och gett SD dåligt rykte” och ”Ja, men om du är en sådan skvallerkärring att du går till tidningarna tycker jag att du ska lugna ner dig” till den kvinnliga partikollegan.

Som om det inte vore nog med Kontulainens hårda ord har bland annat Jenny Manners, ordförande i SD Haninge, utsatt den berörda kvinnan för offentligt näthat, kryddat med ett litet skämt:


SD är inget kvinnovänligt parti. SD är inte ett parti för vare sig män eller kvinnor som står för jämställdhet i ett modernt samhälle. Inte heller är SD ett parti för personer som vill utnyttja sina mänskliga rättigheter, såsom att anmäla trakasserier. Inte ens om du är aktiv i partiet.

/Andrea Daleflod, Redaktionsmedlem Motargument.se

Krönikor

BSS, SD och rasismen

En krönika av Andreas Meijer.

När jag läser webbsidor som Vita Kränkta Män (facebooksida), Inte Rasist, Men (antirasistisk webbtidning) och andra sidor som gör sig lustiga över de galenskaper som våra vardagsrasister sysslar med så upptäcker jag en sak. Det är mycket fokus på att SD diskrimineras – än mer när jag läser SD-positiv media.  Med partiets historia, är det så konstigt?

Statsvetaren Karl Gauffin skriver i en artikel på Newsmill:

”Till skillnad från samtliga andra riksdagspartier som ger utförliga beskrivningar om ursprung, förankring, utveckling och historiska kopplingar ter sig Sverigedemokraterna tämligen ovilliga att diskutera sin historia. Detta borde föranleda andra aktörer i offentlig debatt att i större utsträckning göra det åt dem.”

SD är inget nytt parti. Partiet har funnits sedan 1988. Men enligt SD skall denna historia inte synas. Det vore inte riktigt bra.

Tydlig rasism

Vi kan i medierna se hur sverigedemokratiska politiker gör uttalanden som är direkt rasistiska. Exempel ett, i vilket namnet tagits bort då personen lämnat SD:

Två poliser som kom till platsen följde XXXXX (SD) in och blev vittne till hur hen enligt uppgift förolämpade vakten med anspelningar på dennes invandrarbakgrund, spottade i luften och gjorde grisljud. Det visade sig att XXXXX (SD) inte hade blivit rånad på sin ryggsäck, den återfanns sedan, kvarglömd på en restaurang.

Exempel två, även här har namnet strukits, då personen lämnat SD:

Hjärtat skriker: Jag vill totalförbjuda Islam, kriminalisera den muslimska tron och straffbelägga all muslimsk verksamhet i hela världen

– Artikel i IRM

Exempel tre, Sven Holst (SD):

Det ligger i blodet hos vissa folkslag, döda och inge respekt!

Vad i helvete gör araber i VÅRT LAND?

Ännu en brottsbenägen parasit med arabiskt blod!

– Artikel i Sydsvenskan

Vet missnöjesröstarna vem de röstar på?

Vad vill jag säga med detta?

Det finns människor som röstar på SD för att ”röra om i grytan” eller för att de är ”missnöjda” med regeringen. Att röra om i grytan genom att rösta på människor med denna etik är underligt. Att SD skulle stå emot etablissemanget stämmer inte heller, eftersom SD röstar som Alliansen i de flesta frågor:

BSS är SD:s ursprung. Inget att hymla om.

”I de 235 fall där SD har varit vågmästare har man enbart röstat emot regeringen 19 gånger. Alltså har man valt att rösta så att regeringens förslag vunnit 216 av 235 gånger.” – Länk till Alliansfritt Sverige

SD:s ursprung – Bevara Sverige Svenskt

Att det framkommer så många rasistiska tillmälen från SD-politiker är inte så konstigt. SD har sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt, BSS, som bl.a. ville att det endast skulle vara människor som var etniskt besläktade med nordbor som skulle få kallas flyktingar… Att rösta på SD är att rösta på de personer som jag ovan citerat. Svårare än så är det inte.

Vill man ha en fungerande välfärd så är det knappast SD som är rätt val. De anser sig bli diskriminerade för att de väljer att stå för åsikter som går emot de flestas värderingar. Det är klart att det finns människor som delar värderingarna, de ska ju få komma till tals de också — det är ett fritt land där åsiktsfrihet råder. Det kan dock vara bra att veta vilken åsikt som stöds i och med vilken lapp som läggs i valurnan.

Denna krönika är skriven av Andreas Meijer. Läs gärna fler texter av Andreas på hans blogg, Världen, politiken och miljön.

 

Krönikor

Mångkulturalism

När de flesta människor i vardagligt tal pratar om mångkultur, då talar de om valfrihet. De avser oftast kulturyttringar, öppenhet och mångfald i samhället. Alla kan väl vara överens om att varje individ själv ska få välja sin egen unika mix av traditioner, klädstil, maträtter och musik. Hur man väljer att inreda sin bostad, fira ceremonier, helger, födelsedagar, högtider och vad man har för fritidsintressen.

När man försöker ta debatt med personer som agiterar emot mångkulturalism uppstår ofta språkförbistringar. Ett exempel på sådana argument kan låta ungefär såhär:

Antirasist: —”Men vill du verkligen ha det som i Nordkorea?”

Sådana argument blir ofta verkningslösa, få inser vad du egentligen syftar på. Inte många känner till hur det är att tvingas leva i den extremt protektionistiska, fascistiska, socialkonservativa militärdiktaturen Nordkorea.

Många av de som säger sig vara mot mångkulturalism bryr sig inte alls om olika sorters mat, konst, musik eller kläder. Ibland inte ens om religion. För vissa verkar mångkultur bara vara kodord som enbart används som ‘alibi’ för att slippa bli anklagad för att vara rasist eller att bli polisanmäld för hets mot folkgrupp.

Vad handlar det om?

Klicka på bilden för att läsa texten
Klicka på bilden för att läsa texten

Efter många månader av chattande — med många dussintals personer som ”bara är lite kritisk till invandringspolitiken” — utkristalliseras två något åtskiljaktiga grupperingar av bakomliggande förklaringar. Den första gruppen som hävdar ”jag tycker inte om det misslyckade, mångkulturella experimentet” försöker faktiskt resonera med någorlunda städad retorik. Det finns ett tydligt exempel på det i Sverigedemokraternas partiprogram i bilden till höger (klicka på den för att förstora). De verkar vara övertygade om att olika grannar som har t.ex. olika religioner — kommer för all framtid att bråka pga deras sinsemellan olika grundläggande värderingar.

SD:s retorik må verka harmlös, om man bara läser vad de är emot och om man lyssnar på deras mantra om att ‘vem som helst, med vilken etnicitet som helst ska kunna bli svensk’. Men de beskriver aldrig hur de praktiskt och logistiskt sett ska gå till väga för att lösa de påstådda problemen.

På grund utav att de själva tar upp assimilationspolitik direkt i anslutning därefter, så tolkar jag det som att de kommer vilja ställa hårda villkor för att invånare ska få bo var de vill och för att de ska kunna ”förtjäna” ett svenskt medborgarskap. Det, i kombination med att de ständigt föreslår nedläggning av nästan alla befintliga integrationsprojekt, gör att man kan föreställa sig riktigt otäcka scenarier. SD säger alltså att de är emot segregation, och för att förebygga det vill de ställa villkor på att individer ska tvingas att byta kultur, religion, att sluta med sina egna seder och traditioner om de vill stanna kvar och leva i Sverige. SD agiterar i princip för Apartheid. Och deras missriktade ambition att försöka motverka segregation kan bara komma att leda till ett ännu mer segregerat samhälle.

Lauren + Jeremy | Standing Tall
Sean Molin Photography / Foter / CC BY-NC-ND

DNA-blandning

Om man har tålamod att ställa riktigt många motfrågor i debatterna, så kommer den andra grupperingen av argument fram. Det är påståenden och förslag som går tillbaks till en gammal irrlära — en rasbiologisk ideologi. Det finns personer (med påstått svenska värderingar) som är motståndare till att två vuxna människor ska kunna få bli förälskade i varandra, att få gifta sig eller skaffa barn tillsammans — om man kommer från två olika nationer eller tror på två olika religioner eller har varsin etnicitet. De försöker resonera om genetik, DNA och ärftlighet, i motiveringarna till sin ideologi.

Några av de mer extrema nationalsocialisterna föreslår att splittra upp familjer där det förekommer fler än en etnicitet, religion, nationalitet. Det existerar åsiktstexter hos nationalsocialisterna i Svenskarnas Parti om att bl.a. utvisa samtliga som har utländskt ursprung eller annan etnicitet än den svenska — om de har anlänt hit till Sverige efter 1975. Deras retorik inkluderar begrepp som ”homogent livsrum” osv.

Inte många av mångkultur-hatarna har särskilt rationell kunskap om vetenskap, biologi, evolutionen samt mänskliga rättigheter. Några brukar citera ur ett riksdagsbeslut från just 1975, som de påstår tvingar på svenska folket en s.k. ‘extrem rasblandningspolitik’. En stor andel av dom saknar nutidshistoria och kunskap om de ‘västerländska’ samhällen där det relativt nyligen förekom skyltar på bussar, offentliga toaletter, parkbänkar osv. som förkunnade ”Whites only!”

Jag tror att alla vi som inte är rasister kan försöka spara en del tid och energi. Vi lägger kanske allt för mycket vikt vid att argumentera för mångkultur — i vår betydelse: fritt vald kultur. Kan vi försöka lägga lite mer krut på att argumentera för att vem som helst ska kunna bosätta sig där den vill och att få bli förälskad i vem den vill? Kan vi försöka fokusera ännu mer på mänskliga värderingar som att vuxna ska få välja fritt att skaffa barn med valfri partner — för det är extremisternas kärnfråga.

———

Källor:
Sverigedemokraternas Åsiktsprogram
Läs även om ”Mångkultur” i Sverigedemokraternas ”Vår politik A till Ö”
Svenskarnas Partis åsiktsprogram