Under senaste tiden så märker vi en ny trend bland Sverigedemokraterna, dess anhängare liksom en rad andra kända figurer från extremhögern, nämligen användning av ordet ”försvar”.
Obehagligt nog handlar det inte längre om en meningsmotståndare som vi kan möta i debatter i en demokrati. Istället framkommer en upptrappning i retoriken och en vilja till väpnad kamp som politiskt medel.
Begreppsförskjutningen sker från ”massinvandring” till vad som allt oftare beskrivs som en ”invasion av landet”, uttrycker fler och fler Sverigedemokrater och deras vänner ambitioner att ”försvara landet” – med vapen.
Det är obehagligt nog då hotfulla och hatfulla personer börjar tala om vapen och ”försvar”. Till och med sådana som sitter i Sveriges riksdag:
Och vad händer då om det här hatet och hotet uppstår i beväpnad form…?
I denna dokumentärfilm ”försvarade sig” den kände krigsförbrytaren Radovan Karadzic från berget Pale nära Sarajevo ”från muslimer”, där han uppmuntrade en rysk författare att börja ”hobbyskjuta” folk på Sarajevos gator.
Detta var ju Europas senaste nationalistiska ”försvar” som orsakade det blodiga kriget och folkmordet för 20 år sedan. Allt detta strax efter att muslimer förklarades vara ”det största hotet”. Muslimer som påstods ha ”ockuperat” Sarajevo med ”hemliga planer och dolda agendor”. Muslimer som påstods ha ”för många barn”.
Om man enbart tittar på ytan verkar det inte finnas några partier i Sverige som är mot ”folkstyre”. Alla pratar väl om det. Men om man tittar lite närmare så ser man att det än idag finns grupper och partier som gärna vill försöka avskaffa demokratin och införa diktatur.
Än lever Mao… Kommunistiska Partiet hyllar en av de värsta massmördarna i historien. Det är givetvis lika illa som att hylla Hitler och Himmler.
Detta är högst relevant eftersom vi behöver lära oss att känna igen och bemöta alla slags antidemokratiska argument. Det finns en uppsjö av små grupper som vill avskaffa demokratin. Alla utgår från samma motivation: att man vill exkludera grupper av människor från demokratin.
Högersidan
Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen är två av dessa. De säger sig vara för folkstyre men när man frågar dem lite närmare är de hatiska mot dagens demokrati och vill avskaffa den.
”Demokratin” vi har idag är inte lösningen på problemet utan snarare orsaken till det. Det är ”demokratins” furstar som tvingar föroreningar i alla dess former ned i halsen på allt som andas och lever, i den eviga jakten på ändlös profit.
De säger att de vill bygga ett system där bara etniska svenskar ska kunna utöva reellt inflytande och där alla ”landsförrädare” och ”främmande invasionsstyrkor”, inte ska få samma rättigheter som etniska svenskar. Vad det senare är får man veta med besked på deras hemsidor. Det blir långa listor av politiker, journalister, judar, muslimer och bloggare om man sammanställer allt som de definierar som landsförrädare.
Genom den enorma invandringen från muslimska länder har många som kritiserar denna pågående politik kommit att omfamna judar och Israel. På samma sätt finns det många som är starkt kritiska till det judiska inflytandet som tycks se islam som en allierad. Jag ser båda som en del av en utländsk invasion av Sverige…
Vänstersidan
Kommunistiska Partiet är ett annat parti som vill exkludera folk. Partiet är kanske mest känt för att de hyllar Nordkorea som ett förebildsland. Men det är värre än så. Partiet säger öppet att de vill införa ”proletariatets diktatur” och i det systemet, och det efterföljande ”kommunistiska folkstyret” ska de personer och grupper som är mot kommunismen inte få komma till tals. Förutom dessa ”kontrarevolutionärer” ska ”bourgeoisien” (d.v.s. alla som inte anses vara ”arbetarklass”) exkluderas samt ”folkets exploatörer och förtryckare”.
Partiet anser dessutom att man ska kunna använda våld mot dessa grupper:
När detta väl är sagt tvingas jag dessvärre återgå till mitt mer hårdföra jag, ty grunden för debatten är huruvida socialismen av demokratiska skäl måste respektera kontrarevolutionens demokratiska rättigheter. Det anser jag inte, lika lite som jag anser att de borgerligt demokratiska rättigheterna är ”eviga och självklara mänskliga rättigheter… Socialismen är det ena klassens undertryckande av den andra, med våld om så krävs.
Revolutionära Fronten (RF) och Antifascistisk Aktion (AFA) är grupper som anser att man får använda våld för att bekämpa det som de definierar som ”hot”. Fascister och rasister är legitima måltavlor enligt båda grupperna. RF anser dessutom att staten och borgerliga partier ska få bekämpas med våld.
…vi kommer att bemöta, med all vår förmåga, alla attacker mot arbetarklassen. Detta inkluderar allt från statliga attacker i form av lagförslag till att konfrontera nazister och fascister som nu växer sig starkare… Att bekämpa antidemokrater med demokratiska medel ser vi som idealistiskt och naivt. Vi har istället valt att vara militanta och rakryggade i vårt motstånd mot den statliga och utomparlamentariska rasismen… Vi kommer aldrig att ställa oss bakom en helt fredlig linje. […] Vi hävdar istället att vi kan välja att agera precis som vi vill. Vad nöden kräver, och vad som är taktiskt rimligt och genomförbart…
Det finns goda skäl för oss att hålla koll på dessa och andra antidemokratiska grupper – att vi lär oss genomskåda deras argument, politiska agendor och avslöjar deras ideologier. Det finns fler grupper. Läs om dem på Antidemokratismen i Sverige idag.
Är homofobi lika allvarligt som rasism? De flesta skulle kanske svara nej på denna fråga. Men, om vi tittar på hela världen? Majoriteten av världens människor har olika fördomar mot homosexuella. Vissa menar att homofobi är LIKA skadligt som rasism, ja, till och med skadligare.
Frågan är högaktuell i samband med debatten om politikern Elisabeth Svantesson och församlingen Kristet Center i Örebro. Svantesson har inte uttalat sig homofobiskt, så vitt man vet. Vad betyder det då att hon är med i en församling som anser att homosexualitet är synd?
För de flesta på denna planeten betyder det inte ett smack eller så applåderar man det, klappar Kristet Center på axeln och säger ”BRA SAGT!!!”
Men det börjar växa fram en bredare förståelse för att homosexuella har exakt samma rättigheter, där går vi i Sverige i förgrunden.
Rasism och homofobi är inte samma sak men får samma konsekvenser. Barn blir mobbade, folk blir diskriminerade, folk dras över en kam, liv förstörs, lögner och hat sprids och samhället klyvs. Politiskt motiverade homofober i många länder fängslar, mördar och torterar människor bara för deras sexuella preferenser. Homosexuella förbjuds vara föräldrar och dödas ibland om de försöker, deras barn utsätts för livslångt lidande. Jag själv anser att vi har kommit så långt i Sverige att vi faktiskt kan börja ställa krav på de som är homofober. Och vi kan faktiskt kräva en viss nolltolerans mot det.
Så hur beter vi oss då med de religioner och organisationer som anser att homosexualitet är ”skadligt”?
Mitt enkla svar är: Bemöt de som anser att homosexualitet är skadligt och anser att homosexuella är ett hot, på liknande vis som du skulle bemöta de som anser att judendom eller islam är skadligt och att det är hotfullt att vara jude eller muslim.
Olika människor reagerar givetvis olika på rasism och homofobi. Några reagerar skarpt mot det, andra uttalar sig partitaktiskt innan de fördömer något – medan andra blir rasande varje gång de stöter på rasism och homofobi.
Men många är livrädda för homofobi. De är lika rädda för det som många muslimer är för muslimhat och judar för judehat. Ibland måste man ta till liknelser för att försöka få folk att förstå.
Därför har jag googlat på Ulf Ekman och homosexualitet, tog första bästa artikel och bytte ut orden ‘homosexualitet’ mot ‘judendom’ och ‘svenska kyrkan’ mot ‘samhället’. Det görs i det citerade exemplet som följer här nedan.
Detta kan anses vara viktigt, för Ekman är pro-Israel vilket gör att väldigt många som är pro Israel gärna talar väl om Livets Ord, Ulf Ekman och om Svantessons Kristet Center i Örebro. Skulle dessa personer även ha talat lika väl om dem om de pratat om judar som de pratar om homosexuella?
Sen ber jag dig rannsaka din själ (för att använda ett kristet uttryck). Är det ok, med homofobi, eller är det lika illa som rasism?
Existens om judendomen
TV-programmet ”Existens” hade ett hårt vinklat program om judendomen häromdagen. Ifall du missade det så kan du se det här. Det är ju inte direkt några nyheter med innehållet i detta program. Det handlade om samhällets inställning till och hantering av problematiken. Det var ett enda långt inlägg för att judar skall få gifta sig och att samhället skall välsigna detta och kalla det för äktenskap. Alltså, man vill använda samma ord som används för heterosexuella äktenskap. Annars är det diskriminering enligt juden Lars Gårdfeldt…
Programmet hade en del bisarra inslag i typisk ”Existens” -stil. Under det att bibelordet i GT från 3 Mos 20:13 visas, där Gud uttryckligen förbjuder judendom, visas också bilder från någon gammal film där någon står framför en avgudabild och ett altare. En man trycker in en annan man i en eld och han brinner upp. Associationerna är rätt uppenbara. Dåligt, osakligt och osmakligt. Det är så propagandistiskt att det blir pinsamt.
Den bild man vill visa upp av kristna som inte tror som ”Existens” är rätt uppenbar. Dessa framställs som hatiska, redo att döda judar och bränna upp dem i eld. Beskrivningen kan knappast med all välvilja i världen kallas saklig men det var nog inte heller meningen. Tvärtom är den osaklig med besked och är väl istället, minst sagt, snudd på förtal.
Kristna bygger inte primärt sin moral på detta ord ur 3:e Mosebok. Inte heller läser vi GT som om det skulle följas bokstavligt idag. Den som är lite insatt i teologi, och jag tror att programledaren i ”Existens” har läst åtminstone några sådana kurser, vet att GT:s föreskrifter i ceremoniallagen om offer, seder och bruk m.m. inte tillämpas bokstavligt i den nytestamentliga församlingen. Däremot fortsätter morallagen, 10 Guds bud att gälla. Dessa bud sammanfattas i det nya bud som Jesus ger, kärlekssbudet. Detta kärleksbud utgår ifrån Biblens syn på Guds kärlek, inte en sekulariserad modern variant. I detta sammanhang är det som NT av omsorg om oss människor, varnar för judendom och kallar det för synd, Rom. 1:27, 1 Kor.6:9, 1 Tim. 1:10.
Att i vår tid våga kalla judendom för synd, tillsammans med otukt, pornografi, mord, stöld, vrede, lögn etc åstadkommer ju ofta ett ramaskri både utanför och innanför de kristna leden. Här är det ju viktigt att visa att Gud är barmhärtig och god. När han tar itu med synden älskar han ändå syndaren. Men när kristna inte vill vara lagiska eller moraliserande böjer de sig ofta för den sekulariserade tidsandan. Resultatet blir att man legitimerar synden. Det mår ingen bättre av.
Att som Gårdfelt i Existens ”dissa” delar av Bibeln och av Pauli undervisning för att den inte passar hans agenda gör ju att man måste fråga sig hur mycket av trosinnehållet han egentligen vill hålla kvar vid. I samma anda som K.G. Hammar vill han kasta en hel del av Bibelns innehåll på ”historiens skräphög” för att kunna hålla fast vid sin livsstil. I ett modernt samhälle har han naturligtvis friheten att leva som han vill. Däremot har han, och andra, knappast friheten att mer eller mindre skriva om Bibeln och ändra på den klassiska tron när den inte passar dem personligen.
Ur kommentarsfältet under artikeln:
Judendom har hela tiden varit och är för mig och säkert de flesta i Sverige någonting onaturligt… Vi måste förstå att Gud har skapat oss människor och att kärleken kommer från Gud. Därför måste vi rätta oss efter vad Guds ord säger. Detta är sanningen: Läs Rom 1:26
Det är givetvis helt rätt att vilja avkräva förtydligande svar från en person som umgås i kretsar som är antisemiter eller homofober. Debatten om Omar Mustafa tidigare i år handlade inte om vad Mustafa själv anser utan om organisationer han leder och är med i. På samma sätt har moderaten Waberi kritiserats. Det är helt rätt. Och på samma grunder kan man be att Svantesson tar avstånd från homofobi i organisationer hon är med i.
Det spelar ingen roll om en person är med i en muslimsk eller katolsk eller kristen grupp. Om den gruppen predikar judehat eller homofobi har jag all rätt att kräva att politiska partier reagerar mot detta. Ett minimum är att partierna begär klara avståndstaganden mot eventuell homofobi eller antisemitism eller islamofobi som den gruppen sprider, om de sprider det. Om detta innebär att politikern tvingas ta avstånd från mycket av det som påven, sin moské eller sin församling i Örebro säger och kanske riskerar att bryta med mycket av sin religiösa bakgrund, så spelar det ingen roll. Det är bara något som individer bör göra i ett civiliserat samhälle! Lika lite som religion ska tillåtas vara en ursäkt för rasism ska det tillåtas vara en ursäkt för homofobi!
Att ens Svantesson kunnat bli riksdagsman för M utan att kravet på avståndstagande ställts är ganska oerhört, anser jag. Och pratar vi om en som dessutom ska bli minister. Då vill jag veta vad denne anser om sin församlings eventuella homofobi och om Livets Ord och Ulf Ekmans homofobi.
Just nu sprids bilder och en video som sägs visa ett massbröllop mellan vuxna och småflickor i Gaza. Det sägs vara Hamas som ligger bakom detta. Videon och bilderna används för att i vanlig ordning sprida påståendet att ”islam” eller ”alla palestinier” är för pedofili.
Videon är äkta, det är bara det att myten är en bluff.
Then the fireworks explode, the cheering begins, and in march the Hamas scouts, bashing drums, looking every inch the future Hamas fighters many will be. Then the grooms, aged about 18 to about 28. They are holding hands with their young nieces and cousins, little girls aged from about 3 to 8, made up to the nines, wearing white wedding dresses.Up they all go to the stage, the cheering and music grows ever louder. The girls were having the time of their lives, but, getting a little bored after a while, came down off the stage to dance with each other and play games…
It never struck me for a moment that the little girls might later be described in the bloggersphere as the brides! How naive I am.
It showed how much some people want to believe nonsense like this, as it re-inforces their prejudices, always a comfortably fun thing to do. But Hamas, and the jihadists do enough terrible things without having to make things up about them. Most of the stuff I read was outright, unthinking, gleeful, Islamophobia from people who clearly knew nothing about Arab popular culture. It’s as is they really believe that because there are examples of child brides, it means all weddings are with child brides.
Har ni hört talas om brudtärnor och brudnäbbar? Det var det de var. Det som på engelska kallas flowergirls och page boys.
Sen om myten i sig. hade man velat hade man kunnat svartmåla kristendomen grundat på bilderna man får fram i en googlesökning. Eller hur? Visst ser det ut som om småbarn gifter sig med varandra och vuxna med småbarn på bilderna.
Sverigedemokraterna pratar ganska vitt och brett om att man måste skärpa lagarna mot människosmuggling. Kent Ekeroth går som vanligt i spetsen för detta, och har skrivit en hel motion om bara det. Så här skriver Kent Ekeroth:
Människosmugglingen till Sverige är en mycket allvarligt förseelse. Den kränker Sveriges nationella suveränitet – lagar och normer om statsgränser och medborgarskap. Den är vidare en inkomstkälla för organiserad brottslighet som bedriver handel med svenska passhandlingar och tar betalt för att smuggla människor, vapen och narkotika…För att delvis stävja människosmugglingen till Sverige bör den som smugglats hit alltid nekas att få asyl här i detta land…
Bilden av människosmuggling som automatiskt kriminellt för samtliga inblandade visar vilken inhuman människosyn Sd har.
1938 var ett vidrigt år för judarna i Tyskland.
Skånska Socialdemokraten 11 november 1938, klicka för en större bild.Skånska Socialdemokraten 12 augusti 1938. Klicka för en större bild.
Förföljelser kombinerades med att omvärlden tvekade att ta emot flyktingarna. ”Skulle vi ta emot judarna från Tyskland måste vi ju ta emot de från Östeuropa också, och zigenarna och det går ju inte”, sa man på fullt allvar.
Vid polska gränsen utspelades vidriga tragedier. Judar hade flytt från Tyskland men släpptes inte in i Polen. Hela omvärlden pratade om tragedin i ingenmansland. Men omvärlden reagerade inte. Till Sverige kom de inte. Det fanns tusentals judar vid ingenmansland mellan Polen och Tyskland ända fram till första september 1939 då Tyskland anföll Polen.
Göteborgs handels och Sjöfartstidning december 1938. Inte ens Jesus hade släppts in, om han varit här…
I hela västvärlden var det likadant. Några få judar släpptes över gränserna. Men kvoterna var begränsade och hade man inte både papper och pengar kom man inte vidare till räddningen utanför Tyskland.
Då som nu behövdes mellanhänder för att man skulle kunna fly. Flyktingsmugglare, dvs olika mellanhänder, hjälpte dem. En del var grymma, hänsynslösa, några andra var medmänskliga – men de flesta mellanhänder gjorde det enbart för pengarna. En del smugglade judar i båtar, andra hjälpte till med information, några hjälpte till med falska papper. För papper måste man ju ha, det vet alla. Hur skulle det se ut om man inte krävde flyktingar på ID-handlingar?
Skånska Socialdemokraten 11 november 1938. Det var synd om judarna, men ”judeproblemet” kunde inte lösas genom att tillåta invandring.
Hade vi levt 1938, hade Sverigedemokraterna med all sannolikhet stått i spetsen för att hindra ”den kriminella invandringen av judar”. Judar ansågs nämligen sakna asylskäl. De sågs inte som offer för politisk förföljelse enligt västvärldens ”migrationslagar”. I Sverige betraktades de som ”religiösa flyktingar” och förföljelse på grund av religion var lika lite då som nu ett giltigt flyktingskäl. Dessutom använde de ofta någon form av människosmugglare för att fly från förföljelsen.
Det gjordes flera utredningar kring detta mellan 1936 och 1938. Utlänningslagen reviderades och det debatterades i riksdagen. För den som vill se hur man såg på asylrätt då judar förvägrades sin rätt att få fristad i Sverige rekommenderas ett besök på närmaste universitetsbibliotek, där handlingarna finns.
En del lyckades fly. Även till Sverige. Men det var svårt att komma till Sverige eftersom man inte ville ha flyktingar utan giltiga flyktingskäl här. Sverige bad tyskarna stämpla en judestjärna i judarnas pass, om de hade något, så man lättare skulle kunna avvisa dem och skicka tillbaka dem dit de kom ifrån. Hade de inget pass alls sågs de som potentiella bedragare och släpptes inte in alls. Som bekant är det ju lättare att fly om man har ID-handlingar. Så var det 1938 och så även idag 2013.
Vad hade sådana personer som Kent Ekeroth sagt år 1938 om judarna?
GHT 13/12 1938
Läs Ekeroths riksdagsmotion ännu en gång. Läs det noga och tänk på hur verkligheten är och har varit för alla som flytt genom tiderna. Läs det och kom ihåg att Ekeroth vill kriminalisera de som försöker fly. Vilket 1938 hade betytt att kriminalisera judars försök att fly in till Sverige.
P.S.
Centerpartiet och Vänsterpartiet samt Miljöpartiet, har lagt olika förslag till att man ska kunna söka asyl till Sverige via svenska ambassader i sina respektive hemländer. Det är bra förslag som skulle ge flyktingar alternativ till att anlita människosmugglare. Det är bra!
Min kompis kompis hade en faster som bodde i ett hyreshus i Falun. En dag upptäckte hon fuktfläckar i taket. Hyresvärden kallades dit och vid en närmare kontroll upptäcktes orsaken till fuktskadorna. En familj från Iran som bodde i våningen ovanför hade brutit upp parkettgolvet i vardagsrummet för att kunna odla potatis. Dessutom hade de höns i lägenheten. Jo, det är sant! Jag lovar!
Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. Bengt af Klintberg har samlat de vanligaste vandringssägnerna i fantastiskt roliga böcker. Vissa av dem är så bisarra att man viker sig dubbel av skratt. Män som fastnat med kronjuvelerna i dammsugarslangen. En familj som varit på marknad i Polen och där råkat köpa en pytteliten isbjörn i tron att det var en hund. Jösses.
Trodde jag på dessa skrönor när jag var liten? En del av dem i alla fall. Romska kvinnor med 20 frysta kycklingar under kjolen, råttkött i kinamaten och boaormar i toaletten. Jag var fullständigt livrädd att bli biten i rumpan när jag skulle kissa. Fast det är klart, jag var även övertygad om att kungen åt pannkakor varje dag och att en av de tre vise männen hade myrr med sig. Jag begrep inte särskilt mycket.
Många skrönor om utlänningar är just skrönor, och ingenting annat. Men vad ser vi som sanning idag? Vad kommer vi att skratta åt om 20 år?
Jag tror inte att alla muslimska 8-åriga flickor tvingas gifta sig med 80-åriga gubbar, eller sina kusiner (som givetvis är rabiata självmordsbombare). Alla människor från Afrika har inte lägre IQ. Judar är inte snåla. Romer stjäl ej alla saker som inte är fastspikade. Jag tror inte att flyktingar som kommer till Sverige inte vill ses och uppskattas som individer.
Om vi bara försöker tror jag att vi kan komma ganska långt om vi vill avliva myter. Jag skrattar åt komiken i böckerna, men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på de främlings- och invandrarfientliga som baserat på myter vill skapa en vrickad bild av verkligenheten. Dessa myter baseras på okunskap, en vit fläck på kartan. Utforskas inte denna fläck kan det leda till fördomar, och i värsta fall rasism.
Plastkulor i margarin och folk som kräks i korvsmet är ganska roligt. När Ny Demokrati sjöng ”The lion sleeps tonight” var det allt annat än roligt. Nidbilder och karikatyrer av personer som kan uppfattas som annorlunda är inte humor för mig. Förhoppningsvis inte för dig som läser den här krönikan heller.
Motargument fortsätter här med granskningen av svenskfientligheten inom den klassiska svenska litteraturen. Om Sverigedemokraternas förslag om inrättandet av en svensk kulturkanon realiseras är det av vikt att verk som de vi nu ska beskriva inte ingår.
I vår inledande granskning beskrev vi hur den småländske bonden Karl-Oskar i det kända verket ”Utvandrarna” bestämde sig för att bli svenskfientlig på 1840-talet. Detta efter att hans lilla dotter dör en lång plågsam död genom att i desperat hunger äta bark, som sväller och spräcker hennes magsäck.
Svenskfientlighet utan ände
Karl-Oskar svär och förbannar Sverige under de månader då han plågas av sorgen från sin förlorade dotter. Han är arg på skatterna, på prästerna, på adeln, på den dåliga jorden full av stenar, på det dåliga klimatet. På de dåliga skördarna. Han förespråkar – i likhet med de tusentals syrier som i dagarna söker asyl i Sverige – allt oftare att Sverige, i likhet med det USA som han vill emigrerar till, borde införa demokrati. Allmän rösträtt, åsiktsfrihet, religionsfrihet och avskaffade klassprivilegier.
Hans fru Kristina försöker förgäves få honom att sluta svära och förbanna Sverige. Hon försöker få honom att inte kritisera Svenska Kyrkan. Åtminstone inte offentligt. Och att förtrösta sig på Gud.
Men Karl-Oskars agg mot så många svenska traditioner, den svenska statsmakten och svenska institutioner blir allt starkare.
I en sann politiskt korrekt och kulturrelativistisk anda – som bestått tills denna dag – börjar han läsa emigrerade svenskars beskrivningar av livet i USA.
Och så börjar han sälja av sina egendomar för att kunna resa till och slå sig ner i Amerikas Förenta Stater.
Ryktet om att Karl-Oskar, en man som har det bättre ställt än många andra på hans ort, skall bli ännu en svenskfientlig person som överger sitt fädernesland, sprider sig till fler.
En av de andra blivande svenskfientliga personerna i berättelsen ”Utvandrarna” är Robert Nilsson. En tonårig dräng, tillika Karl-Oskars yngre bror. Han är trött på att slita hårt på en bondgård, samtidigt som han får utstå kontanta förolämpningar och slag.
Ordning och reda
Den så kallade ”Legostadgan”, en svensk lag som i olika varianter överlevde in på 1900-talet, gav husbönder rätt att utöva husaga mot sina drängar och pigor.
När Robert visar sig illojal mot sin arbetsgivare, genom att rymma, använde polisen sin rätt att jaga rätt och återföra honom till arbetsgivaren. Robert får mer stryk. Så mycket stryk att han får sitt ena öra sönderslaget och p.g.a. det får lida av tinnitus.
Drängen vänder sig alltså mot etablerade svenska lagar. Han bryter mot dem. Han brister även i sin arbetsmoral. Och han vill lämna Sverige tillsammans med Karl-Oskar. Till råga på allt övertygar Karl-Oskar sin bror att delta i det svenskfientliga projektet.
Ulrika från Västergöhl – ännu en förrädare
En av de andra huvudpersonerna i serien ”Utvandrarna” är en prostituerad kvinna som är känd som ”Ulrika i Västergöhl”. En kvinna som växte upp som piga och blev sexuellt utnyttjad av husbonden, följt av flera andra män. Genom att bli sexuellt avtrubbad lär hon sig samtidigt att hon kan tjäna pengar genom att sälja sex till män. I takt med att hennes bana som prostituerad blir alltmera framgångsrik får utstå allt intensivare förakt från sin omgivning. Kvinnorna fruktar och föraktar henne eftersom hon ligger med så många av deras män. Prästerna och andra ämbetsmän inom Svenska kyrkan förbannar henne, samtidigt som en del av dem köper sex av henne. Hon förklaras som moraliskt förtappad, för att ha ett grovt och syndigt språk, för att vara ogudaktig och dessutom för att vara en person som bryter mot svensk lag. Det vill säga hon följer inte svenska normer, lagar eller svensk kultur.
Kort sagt är hon svenskfientlig. Och det blir värre när hon träffar och blir nyfrälst av en man vid namn Danjel Andréasson.
Danjel Andréasson tillhör en ökänd svenskfientlig släkt som trotsat den Svenska kyrkan i generationer. Andra bönder som talar om hans släkt ger exempel på vilket tolerant och liberalt land som Sverige enligt dem har blivit. Andréassons ättlingar under 1700-talet var frireligiösa och fick som straff springa gatlopp då hundratals militärer misshandlade dem med påkar. Släkten tonade ner sin frireligiositet och återupptog sitt predikande några generationer senare. Istället för misshandel placerades släkten Andréassons frireligiösa predikanter på mentalsjukhus.
Och vid 1800-talets mitt har de frireligiösa predikningarna återupptagits och straffen blir allt mildare. Istället för gatlopp eller inspärrande på mentalsjukhus får Danjel istället allt oftare och allt dyrare böter.
Lika värde? Stopp i lagens namn!
Danjel Andréasson är en svensk som inte sköter sig. Han bryter mot lagen. Han argumenterar för sin självupplevda rätt att högläsa ur Bibeln inför andra trots att han inte är präst. Han tar sig rätten att tolka Bibeln efter eget huvud. Trots att han till skillnad från präster inte genomgått åtskilliga år av teologiska studier vid universitet eller prästseminarium.
Han är fräck nog att i motsats till den Svenska kyrkan, en kyrka Sverige haft i nästan femhundra år, hävda alla människors lika värde. Med hänvisning till hur Bibeln beskriver hur Jesus välkomnar prostituerade till sin församling, välkomnar han den ovan nämnda prostituerade kvinnan Ulrika till sin lilla församling. Han trotsar polisens försök att avbryta hans bibelmöten och predikningar och domstolarnas beslut om att hans församling skall upplösas.
I likhet med dagens svenskfientliga politiskt korrekta krafter, hänvisar han till den ”religionsfrihet” som enligt honom själv borde råda i 1840-talets Sverige. Han får vid sidan av prostituerade alltfler anhängare såsom drängar, pigor och andra som beklagar sig över det svenska samhället. Personer som vid den tiden kallades för ”löst folk”.
Löst folk som i själva verket är svenskfientliga.
Men svenska staten är till skillnad från idag extremt tydlig med vad som gäller i Sverige. Situationen blir för svår för Danjel och hans församling. Han bestämmer sig slutligen för att upplösa församlingen, och tillsammans med Karl-Oskar emigrera till USA. Ulrika väljer att följa med honom.
Den sista svenskfientliga personen värd att beskriva ur serien ”Utvandrarna” är en man som lever med en elak och tyrannisk fru. Han bestämmer sig för att följa med alla andra som utvandrar. I smyg planerar och finansierar han sin egen resa, för att en dag sonika berätta för sin fru att han tänker lämna henne och hon bryter ihop. Denna svenskfientlige man visar konsekvenserna av att bryta upp den svenska kärnfamiljen.
/Thabo ‘Muso
Läs alla delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4
Det pratas ofta och gärna om källkritik av text, särskilt när det handlar om rasism. Man vill ha källor på allt, särskilt statistik, och finns inte det vill man gärna förhålla sig oerhört kritisk till vad det är som statistiken anses visa.
Med all rätt.
Det jag tror att de flesta av oss glömmer bort, eller inte tänker på, är att på samma sätt vi kan vara källkritiska till en text och dess innehåll, kan vi vara kritiska till en bild. Metoden ser inte likadan ut — text och bild fungerar på olika vis. Men ifrågasättande kan vi fortfarande vara, och på så vis kan vi bidra på ytterligare ett sätt när det gäller till exempel skräckexempel på misshandel, mord och andra brott som påstås ha begåtts av invandrare.
Jag tänker främst på fotografi när jag säger ”bilden”. Fotografiet har genom historien gått från att fungera som förlaga för måleri, till att upplevas som sanning, till att förstås som konstnärligt uttryck.
Idag används fotografiet i många olika syften, men det vi ser i till exempel tidningar (reportage, dokumentär, nyhetsfotografi) anses normalt som sanning.
Sanningshalten i ett fotografi
Ur ett perspektiv kan man säga att ett fotografi alltid visar sanningen. Det visar onekligen vad som befunnit sig framför ögonen på fotografen. Men det man ska minnas är att fotografen alltid väljer vilken vinkel hon vill fotografera från (fysisk vinkel), vilket i sin tur genererar sätt att uppfatta, förstå och tolka den slutliga bilden.
Jag menar att sanningen har minst fyra steg i betraktandet av ett fotografi.
sanningen för de som befinner sig i bilden (två personer som kysser varandra, slåss, grälar, en arkitekts syfte och sanning bakom en byggnad osv)
fotografens bild av sanningen såsom den upplevs av närvarande/agerande
fotografens tolkning av bildinnehållet i bildredigering (mörkrum eller dataredigering)
betraktarens tolkning av allt ovanstående
Om tolkning och förståelse
En teori handlar om ett sätt att tolka något. Man kan kalla det att se genom teoretiska glasögon. Ett fotografi kan tolkas genom vilken teori, ur vilket perspektiv som helst. Socioekonomiskt, Marxistiskt, feministiskt, queer, rasistiskt, terror/horror, fototekniskt, historiskt/samtida — you name it. Det här är exempel på teorier som används inom bland annat den konstvetenskapliga bildanalysen, oavsett om det gäller fotografi, målad konst, skulptur, arkitektur eller något annat.
I vanliga livet handlar det dock inte så mycket om konstvetenskapliga teorier, utan hur vi som personer tolkar allt vi ser. Det som är viktigt, menar jag, är att bli mer medveten om hur den egna tolkningen ser ut, och både att och hur den kan skilja sig från hur andra ser, uppfattar, förstår och tolkar samma sak. Det här gör att det blir väldigt svårt att säga att det finns en (1) sanning, och det blir oerhört svårt att vara objektiv.
Det jag vill visa med den här texten är att det är viktigt att komma ihåg att du och en person som har främlingsfientliga åsikter, tänker, fungerar, agerar och reagerar på helt skilda sätt. Det visar sig i bland annat hur ni tolkar bilder. Det fotografi som för dig visar hur tragiskt det är att personer i vissa länder står på gatorna och skriker åt varandra, visar kanske en främlingsfientlig person att muslimer är ett våldsamt folkslag som grälar om allt — och att det svenska folket inte vill ha hit muslimer, enbart grundat på föreställningen från bilderna av våldsamheten.
Det är alltså oerhört viktigt att ta reda på hur dina egna glasögon fungerar, genom vilka du tolkar både din verklighet, omvärlden samt de bilder du dagligen matas med. Det gör att du lär känna dig själv bättre, och ger dig förhoppningsvis en större förståelse för att den främlingsfientlige tänker och fungerar på ett helt annat sätt än du själv. Det ger också insikten om att ingenting med nödvändighet är rätt eller fel — det är bara varierande sätt att tolka verkligheten.
Med det menar jag dock inte att alla har rätt (eller fel), bara att det finns olika sätt att se på saker.
Om du ser ett foto av en person som skriker — känner du något då? Om du ser detaljer i personens klädsel eller hens övriga attribut som gör att du kan tro att hen kan vara muslim — vet du helt säkert om den personen har en religiös tro och om hen är muslim? Om någon påstår att fotot är av en muslimsk eller islamistisk demonstration — är det verkligen så? Vilken gren av islam tror du den personen känner sig hemma hos? Kan det rent av vara ett fotografi av en sekulär, ateist i ett land där de flesta människor enligt dig ser ut att vara muslimer eller islamister?
Tror du att den mannen du ser på bilden alltid skriker varje dag? Tror du att alla män som har liknande religiösa tro som den mannen också skriker exakt likadant för exakt samma saker som den är upprörd över? Tror du att mannen som skriker är mycket mer religiös eller djupare troende — om det ser ut som att han skriker mycket, ofta, länge och högljutt på fotot?
Är personen på bilden den enda representanten som du känner till för alla personer som har en viss religion? Kan det verkligen vara en representant för alla andra människor som har den religion som du enligt dina fördomar tycker att mannen på bilden har? Eller är han just på den bilden mer av en representant för en känsla av sorg, frustration eller hopplöshet? Om du ser en enda skrikande man på ett foto — varför direkt hoppa till felaktiga slutsatser om alla män som är religiösa eller bor i det området?
Skilj på kollektiv och individer
De personer som har liknande religiös tro eller bor i samma område som personen på bilden har inte automatiskt exakt samma åsikter som personen som du ser. Det är bara de personer som du ser skrika på bilden som är den enda som skriker. Men vet du varför de skriker? Kanske skriker mannen för att hans älskade har blivit skadad t.ex. i en bilolycka. Det kan kanske bero på att hans favoritfotbollslag just har vunnit eller förlorat en slutspelsmatch.
Kan du minnas senaste gången som ett nyhetsteam har åkt till Mosul, Bagdad, Kabul eller till Casablanca, Tunis, Kairo för att filma alla de miljontals muslimer som inte skriker?
Det talas mer och mer bland de som ”bara är kritiska till invandringspolitiken” om skrikande islamister och muslimer. De sätts nästan uteslutande i samband med antivästliga åsikter och omänskliga värderingar i ett perspektiv som om att varje enstaka muslimsk person är ett bevis för ett mönster av systematisk ondska.
Jag har letat länge, har ännu inte funnit någon nationalist, patriot eller socialkonservativ som ens har börjat försöka nyansera sin egen bild av religiösa människor från andra länder. Ingen av dom verkar ha tänkt tanken att de skulle kunna prova analysera sina egna fördomar och sina egna åsikter om bilderna som visas i media.
Ett foto på en arg person som skriker i en demonstration i ett fjärran land — är det något att vara rädd för?
En skrikande person på ett foto är i princip bara ett foto av en skrikande person.
Sverigedemokraterna vill införa ensvensk kulturkanon. En sökning i Svenska Akademiens Ordlista ger en omfattande och varierad beskrivning av ordets betydelse. Ordet är av latinskt ursprung. En av ordets mest allmänbeskrivande definitioner är ”förebild” och ”förteckning”.
Katolska kyrkan upprättade en ”Kanon” bestående av de som ”kanoniserats”, det vill säga helgonförklarats av Påven. Nationalencyklopedin definierar ordet ”kanon” som ”texter eller dokument som kan anses normerande”.
En grov översättning av sverigedemokraternas definition av ”svensk kulturell kanon” kan vara en förteckning över kulturella verk såsom litteratur, konst, filmer och andra viktiga kulturella skapelser med anknytning till Sverige.
Kunskap om svensk kultur är viktig för oss som bor i Sverige oavsett vilka vi är och vilket ursprung vi har. Om kunskapen och förståelsen för den skall spridas utifrån ett sverigedemokratiskt perspektiv, är det rimligt att anta att ingen svenskfientlig kultur sprids. Urvalet till en svensk kulturkanon måste göras med svenskfientligheten i beaktande. En av flera återkommande definitioner av svenskfientlighet är att nedvärdera den svenska nationen och svensk kultur.
Om en svensk kulturell kanon skall upprättas, är det rimligt att urvalet till en sådan kanon inte består av kulturella verk som nedvärderar den svenska nationen, kulturen och etablerade svenska kulturinstitutioner.
Låt oss därför granska den klassiska svenska litteraturen. En klassisk svensk kultur som per definition kan tänkas ingå i en framtida svensk kulturkanon. Gömmer sig svenskfientligheten där? Jag befarar att så är fallet.
Den nedlåtande kritiken av svenska kulturella beteenden, traditioner och institutioner går som en röd tråd i böckerna. Böcker som för övrigt utgör standardverk i litteraturvetenskap på högstadiet och gymnasiet.
Karl-Oskar och Kristina diskuterar i videoklippet hur de skall ge mat åt sina allt fler barn. Hur många svenskar tål Sverige?
Först ut är presentationen av den svenskfientliga realistiska serien ”Utvandrarna”. Den skrevs av författaren Vilhelm Moberg och författades delvis utomlands. Bokserien blev tidigt en bästsäljande klassiker som bevarats, filmatiserats och hyllats av alla de sverigefiender som uppskattar en realistisk beskrivning av Sverige och svenskar i USA under mitten och slutet av 1800-talet.
Samtidigt som en sann företrädare för Sverige, tillika svensk riksdagsman för Bondeförbundet (Centerpartiets föregångare) år 1951 hävdade att Moberg skulle fängslas för följande formuleringar i boken ”Utvandrarna”:
Hora för dig, kyrkvärd? Vad sade du till mig förr i världen? När du kom till mig med riksdalerna i ena handen och kuken i den ann’ra?
En riksdagsman för Högerpartiet brände boken ”Utvandrarna”.
Småländska riksdagsmän leder ”utvandrareprotest”, SDS 1951-02-15 (Sydsvenska Dagladet).
Litteratur som visar hur kyrkans representanter köper sex av prostituerade. Svenskfientligt måhända?
Böckerna i kronologisk ordning är 1. ”Utvandrarna” 2. ”Invandrarna” 3. Nybyggarna och 4. ”Sista brevet till Sverige”.
Utvandrarna kretsar kring en småländsk familj under 1840-talet och framåt i det stora landskapet Småland. Så småningom bestämmer de tillsammans med några drängar, en väckelsepredikant, en man som inte står ut med sin fru och en ökänd lokal prostituerad att utvandra till USA. Vi återkommer till det.
Boken är starkt Sverigekritisk – rent av sverigefientlig
Boken ”Utvandrarna” inleds med en beskrivning av hur många och vilka slags människor som bodde i den sockenförsamling som utvandrarna utvandrade ifrån. Beskrivningen visar hur Svenska Kyrkans dåvarande folkbokföring och redogörelse av invånare och deras privatliv uppvisar en detaljrikedom som skulle göra Nordkoreas säkerhetstjänst avundsjuk. Allt bevarat i svenska kyrkoböcker fram tills denna dag.
Utvandrare i Göteborg 1905
Den beskriver vilka som av kyrkan ansågs föra ett omoraliskt leverne, vilka brott personerna begått, vilken social ställning och ursprung varje enskild individ har.
Men boken inleds tidigt med en ljuspunkt. Ett hopp i det beskrivna mörkret. Riksdagen har nyligen genomfört ändrad lagstiftning som gör att man inte längre behöver få tillstånd av självaste Sveriges Konung för att resa ut ur Sverige.
Detta vid en tid då flera andra politiska reformer ändrar det svenska samhället. Förslavandet av köpta bortrövade afrikaner vid S:t Bartholomey i Västindien upphör (1847). Judar får laglig rätt att bo var de vill i hela Sverige (1860). För att nämna några exempel.
Man får lämna Sverige direkt om man så vill. Och det ville många i Småland och på andra håll i Sverige. Varför ville de lämna Sverige? Utvandrarna beskriver fler skäl än antalet huvudpersoner i boken som vill lämna Sverige.
Karl-Oskar – huvudfigur och svenskfientlig
Den mest framträdande personen i boken heter Karl-Oskar. Hans föräldrar ”brottas med stenen” som uttrycket heter i boken och på gammaldags småländska. Med det menas att bönderna ägnar stor tid att flytta bort massvis av stenbumlingar från istiden som förstör plogar och hindrar effektiv sådd av jorden. Stenbrottningen förstör bönders ryggar och Karl-Oskars pappa får en stembumbling över sitt ena ben som krossas och invalidiserar honom för evigt.
Karl-Oskar tar över gården och fortsätter brottas med stenen. Trots att han tidigt blir en skicklig bonde blir skördarna allt sämre. Han träffar sin hustru Kristina och de får allt fler barn som svälter på grund av missväxt. Allt fler barn springer ut på vägarna för att tigga mat när ”tarmarna river i magen av hunger”. När Karl-Oskars lilla dotter stillar sin hunger genom att äta barkbröd, barken sväller i magen, magsäcken spricker och hon dör en långsam, plågsam död bestämmer Karl-Oskar sig.
Karl-Oskar har blivit svenskfientlig. Karl-Oskar skall göra som så många andra svenskar. Han skall utvandra till USA, eller ”Amerika” som det populärt kallades. Han säger till andra i sin by att han inte längre vill vara svensk. Han vill bli ”amerikanare”.
Nästa del i granskningsserien om svenskfientlig litteratur fortsätter här på Motargument.se inom några dagar.
/ Thabo ‘Muso
Läs alla delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4
Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. 
Motargument 