Byxor, kvinnor och moralpanik

Den här artikeln handlar om byxor! I dessa dagar då det debatteras hijab är det lätt att missa att byxor varit det plagg som man stridit mest omkring när det gäller kvinnors klädsel. I hundratals år har diskussionen varit om kvinnor ska tvingas ta av sig eller tvingas ta på sig byxor.

Det där med kläder är inte lätt. Sociala, religiösa och kulturella konventioner om hur folk, speciellt kvinnor, bör klä sig har det funnits gott om genom historien. ”Visa inte för mycket hud”, ”visa inte för lite hud”, ”dölj håret”, ”raka håret”, ”klä dig inte i ditten och klä dig i datten”, ”visa brösten, dölj brösten”!

Momento... (Projeto retratos)
Zanini H. / Foter / CC BY

Just nu är hijab det klädesplagg som mest debatteras. Även där ser vi samma dubbelhet. En del rasister vill rycka hijaben av kvinnor, förbjuda dem att bära den, men det finns även moralpoliser som anser sig vilja ‘skydda kvinnors heder och ära’ när de anser att kvinnor måste ha på sig hijab, annars är de ‘snuskiga’.

Själva saken är inte svår. Kvinnor ska få klä sig som de vill. Att förutsätta att alla som bär hijab är förtryckta, det är lika galet som att anse att ingen som bär hijab gör det av tvång! 

Det är inte rasistiskt att påpeka att en del kvinnor förtrycks genom hijab, men det är rasism att påstå att ALLA kvinnor förtrycks genom hijab.

Att vara för hijabuppropet är lätt, för det är så rätt!

Byxor

Det mesta som rör hur män och kvinnor klär sig har engagerat många genom historien. För 50 år sen var det byxorna som var i fokus för debatten. Byxor som symbol för förtryck och byxor som symbol för frihet. Fram till 2013 fanns det en ålderdomlig fransk lag som förbjöd kvinnor att bära byxor i Paris. Den instiftades runt år 1800 och har en intressant bakgrund:

Under franska revolutionen hade en del kvinnor börjat begära lika rättigheter som män. Symbolen för jämställdhet för dem var den manliga byxan som de ville ha rätt att bära. Men det var inte den enda stridsfrågan. En del andra kvinnor ville ha rätten att ta av sig hucklen, andra ville ha rätt att klä sig mer naket. Det gick inte för sig, ansåg den moraliska majoriteten, som instiftade en serie morallagar om hur man fick klä sig, speciellt om man var kvinna. En av dem var lagen om byxor på kvinnor, som alltså existerade på pappret fram till 2013.

Intressant nog motiverades förbudet mot att kvinnor skulle bära byxor med att det skulle vara både omoraliskt och förtryckande för kvinnor att bära byxor. Deras frihet och heder hotades!

Too good for words
Meredith Leigh Collins / Foter / CC BY-ND

Något senare blev byxan en politisk stridssak igen. Då var det strid om kvinnor skulle få rösta eller inte. Tre klädesplagg hamnade i centrum för den striden: korsetten, stöveln och byxan. Som ett resultat utvecklades ett politiskt mode med byxliknande kvinnokläder, bloomers, och mindre hårt åtsnörda korsetter och stövlar som antydde delar av kvinnans ben.

Gradvis kom det att bli naturligt att även kvinnor bar byxor i stora delar av världen, i synnerhet efter andra världskriget.

Men det var inte en lätt väg dit. Många ville slita byxan av kvinnorna. Och en del kvinnorättskämpar ville tvinga kvinnor att bära byxor. (I några totalitärt kommunistiska länder genomfördes senare experiment med just det; att tvinga kvinnor att bära byxor. För att motverka diskriminering!)

På 1950-talet och 60-talet hamnade byxan åter i centrum i delar av världen. I delar av världen hade byxor blivit accepterat, men förbud mot att kvinnor bar byxor fanns kvar inom t.ex. katolska kyrkan. Än idag är byxor förbjudna i många katolska skolor i olika delar av världen. Dessutom ville nu kvinnor ha rätt att designa och bära kort-korta kjolar och bikini. Debattens vågor gick höra om hur mycket ben en kvinna fick visa utan att det var oanständigt.

Byxfrågan var inte okontroversiell. På 70-talet blev byxan symbolen för frigörelse för en hel del invandrare från Pakistan och Indien. Istället för traditionella indiska och pakistanska kvinnokläder ville många bryta de kulturella sedvanorna och klä sig mer västerländskt. Byxan var åter det som hamnade i fokus. Byxan gav kvinnan en frihet som man inte hade i traditionella kläder, ansåg man.

Men inte alla ansåg det. En del ville behålla de kulturella kläderna. Det är en intressant parallell till hijabdebatten idag eftersom många indiska kvinnor utsatts för rasism för att de valt traditionella kläder.

Och det är den tragiska realiteten för oss. En del anser att moral, gudars åsikter, politikers åsikter, gubbars åsikter, grannars åsikter och fan och hans mosters åsikter spelar så stor roll att man tar sig rätten att döma andra människor på grundval av hur man klär sig, eller inte klär sig.