Krönikor

U-landet Sverige

Jag har aldrig gillat dokusåpor. Men en kväll fastnade jag för ”Mästarnas mästare”. Och fick en uppenbarelse om etnocentrism.

Med etnocentrism menas att en person utgår mestadels från sin egen etnicitet och livserfarenhet som måttstock i hela sin omvärldsuppfattning. Det är som en version av resonemanget ”jag har rätt, du har fel” när två människor har olika åsikter om något. Att jag är jag är ganska uppenbart. Eftersom jag är huvudpersonen i mitt liv uppfattar jag andra som annorlunda när de inte är som jag. Det är något som jag inte reflekterat över särskilt mycket.

Woman walking, Nairobi CBD
Tom Spender / Foter / CC BY-NC-SA

Uppenbarelsen jag talar om kom när Christine Gandrup berättade om sin uppväxt i Kenya. Familjen hade varit relativt välbärgad och hade råd att ha tjänstefolk anställda i hushållet. När de skulle flytta till Sverige berättade hennes föräldrar att man fick laga sin egen mat där. ”Men vad är det för u-land?” tänkte hon.

Jag hade aldrig ens tänkt tanken att Sverige skulle kunna vara ett u-land. Det var så främmande, jag satt och gapskrattade i soffan. Folk flyr ju från u-länder, det är krig, svält och elände. Ingen elektricitet eller vatten i kranen. Skulle jag någon gång behöva fly till Kenya?

Tänk om Sverige vore ett u-land och jag tvingades fly? Jag har alltid blivit väl behandlad utomlands. Det har aldrig varit någon som sett ner på mig. Om jag alltid mötts av vänlighet och leenden, är det inte min skyldighet att behandla mina medmänniskor på samma sätt? Oavsett religiös tillhörighet, etniskt ursprung eller matvanor? Ja, det är det.

Demobilize child soldiers in the Central African RepublicBara tanken att fly skrämmer mig. Att dessutom inse att risken finns att bli betraktad som en paria eller belastning är fruktansvärt. Tyvärr behandlas vissa människor som det av rasister och främlingsfientliga personer. De visar inget intresse för vem en person är, bara vad de är. Kommer det en dag då jag tvingas slå ner mina bopålar någon annanstans vill jag känna mig trygg och välkommen.

Jag fick en riktig tankeställare av Mästarnas mästare. Att Sverige skulle vara ett u-land tycker jag i och för sig inte, men plötsligt var inte det självklara lika självklart längre. Jag får väl flytta vart jag vill utan att riskera att bli reducerad till en tärande börda?

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor, Myter

Rasism från invandrare

All rasism är fel. All rasism är lika fel oavsett om de som uttalar sig rasistiskt säger sig försvara sig från underläge eller är i överläge. Oavsett om den bakgrund man har är trasig, eller om man kommer från en välartad familj. Oavsett om man är så kallad invandrare eller en så kallad etnisk svensk.

Utsikt från Marenhill i Södertälje
Veidekke_SE / Foter / CC BY-NC-ND

Damon Rasti skrev en artikel nyligen om rasism bland invandrare som väckt mycket debatt. Att vi debatterar för lite vad man ska göra då rasism kommer från invandrare.

Flera andra debattörer har tagit upp ämnet. I den här artikeln ska jag fokusera på Sakine Madons artikel där hon tar upp exemplet Södertälje.

Politisk positionering har intresserat mer än att reagera mot det judehat som en del invånare med rötter i Mellanöstern står för. Malmö är dessvärre inte den enda kommunen med problem.

I Södertälje har på senare år personer med muslimsk bakgrund trakasserats. Människor har fått tårgasfacklor slängda på balkongen, stenar genom fönstret, bensin och urin via brevinkastet.

Debatten om Södertälje existerar i praktiken inte. Detta trots att problemen är stora där.

Vanligtvis pigga debattörer som ser islamofobi nästan överallt säger inte ett knyst om den här situationen i Södertälje.

Kan det bero på att förövarna råkar ha assyrisk/syriansk bakgrund? Hade det varit lika tyst om snaggade nationaldemokrater i gäng hade jagat bort folk från områden som Ronna och Hovsjö? Inte så troligt.

Dilemmat

Det här är ett dilemma. Det är som om det bara finns två sätt att debattera detta i offentligheten: Antingen måste man dra alla muslimer eller syrianer över en kam, eller så måste man knipa käft. Jag tillhör de som tror att man kan och MÅSTE hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man kan vara mot rasistiska generaliseringar om ALLA i gruppen men ändå prata om gruppspecifika problem.

Antisemitismen i Malmö sprids främst genom personer med bakgrund i Mellanöstern, vars tro är muslimsk. Det är sorgligt – men tyvärr är det så.

Islamofobin i Södertälje sprids av många individer men påfallande många har assyrisk/syriansk bakgrund.

Givetvis betyder inte detta att ALLA gör det. Lika lite är ALLA svenska rasister för att man säger att det finns problem med rasism bland svenskar.

Södertälje

Jag brukade vara mycket i Södertälje när jag bodde i Gnesta. Rasismen bland ungdomar skrämde mig mycket. Jag har många gånger suttit på bussen och hört GROVA islamofobiska kommentarer från skolbarn. En gång körde ett par barn en variant av en klassisk antijudisk myt, d.v.s. att moskéer fångar barn och använder deras blod. (Nej jag sa inte emot dem. De var biffiga gym-killar.)

Lokala politiker som jag pratade med efter den incidenten sa att man får ta det lugnt med debatten om rasisterna bland dessa specifika grupper eftersom rasismen ”ju kommer från utsatta”. D.v.s. att man inte bara hade en ”offergrupp”, de som utsattes för rasism, utan  att de som utövade rasismen också var ”offer”.

Jämför gärna med synen på mobbning bland vissa socialarbetare. Man tar inte mobbarna i kragen eftersom de ”har en utsatt familjebakgrund”. Därmed riskerar den mobbade att vara den som får byta skola, inte den som mobbar.

Dessutom finns det många som anser att rasism i praktiken är något som ”vita” uppfunnit, som i debatten i Sverige  påstår att ”vita Européer” har måste ta itu med sin rasism först och främst – inte att rasism finns överallt, bland alla. Det leder givetvis till att vissa former av rasism osynliggörs.

Debatten som Damon Rasti dragit igång är viktig.

PS Det var förresten en från Södertälje som jobbar i skolor och kan arabiska som sa till mig ”gå in på skoltoaletterna i Södertälje och Rosengård. Du skulle förfasas över mängden av antisemitism där.” jag har ännu inte fått någon journalist att nappa på detta. Kanske nu? DS

Artiklar

Asylboenden och ekonomi

För ett par dagar sedan fick vi ta del av nyheten att personer boende på asylboendet Svanbacken, utanför Delsbo i Hälsingland, hade sittstrejkat på grund av dålig matkvalitet. Huruvida detta är rätt sätt att gå eller inte kan ju diskuteras. Medel för förbättring för de asylsökande är dock inte så starka; större delen av de som bor på Svanbacken är nöjda med hur boendet skötts och tar avstånd från strejken.

Olika boenden har olika förhållanden; här verkar det som om strejkarna var en liten subgrupp utan stöd från helheten. Det som verkligen intresserar mig är dock hur detta omnämns i diverse ”media” och bloggar.

Avpixlat med flera var inte sena att hänga på nyheten, för att visa på ”asylsökandes generella otacksamhet – trots alla miljarder som läggs på dem årligen”. I kontrast får vi veta av Avpixlat att både barnomsorg och äldreboenden kostar bra mycket mindre (ca 6-8:- per portion) än de 60-80:- per portion som asylboenden kostar samhället. PRO menar dock att kostnaden för maten kan uppgå till nästan 4000:- per månad (ca 44:- per måltid). För skolköken beräknas dock maten till ca 10:- per portion, inberäknat det som lagas i centralkök.

Kostnaderna för asylboenden kan variera kraftigt:

Här brukar sex asylsökande dela på en trerumslägenhet. Genomsnittspriset per plats och dygn är 50 kronor.
Crownsville Hospital Center
Jack’s LOST FILM / Foter / CC BY-NC-ND

Samtidigt fick vi reda på att företag kan fakturera runt 300-400:- per dygn för en som bor på asylboende, utan att för den delen tillhandahålla rimlig standard. Media som Avpixlat vill gärna föra fram åsikten att det är otacksamhet över ett liv i lyx (det är ju så dyrt) som ligger bakom strejken. Vi har dock sett flertalet rapporter om att allt inte är guld och gröna skogar på Sveriges asylboenden.

Problemet ligger i att det är de mellanhänder som står för boendena som får pengarna, inte de boende. Detta är ett enormt problem som måste adresseras genast. Det gäller inom hela välfärdssektorn där vi kunnat se hur de äldre blivit kassakor och där skolorna får ta smällen av diverse nedskärningar – allt detta medan företag gör stora vinster på asylboenden, äldreboenden och skolor.

Vi måste naturligtvis se över var våra pengar tar vägen. Det är inte fel att hjälpa till där vi kan. Vi kan dock inte tillåta ett fortsatt slöseri med våra skattepengar, så att lycksökare kan göra sig stora pengar på de som är mest utsatta i samhället. Oavsett nationalitet, samhällssituation eller ålder. Ett asylboende ska självfallet gå runt, men vi lär väl knappast kunna plocka ut många kronor i vinst för asylsökande…? Eller äldre…? Eller barn…? Eller funktionshindrade…?

Artiklar, Myter

Fascism, diktatur & demokrati

Ibland hörs argumentet att ”Sverigedemokraterna är inte fascistiska eftersom de är för demokrati”. Detta stämmer inte. 1930-talets fascism har förändrats — liksom även kommunismen och konservatismen. Numera är man för demokrati. Ska man se släktskapet med fascism på 30-talet måste man gå djupare och se vad ideologin var mer, förutom att vara antidemokratisk rörelse.

På 30-talet fanns ingen enhetlig antifascistisk rörelse. Socialdemokratin, vars arbete mot nazismen jag läst mycket om och djupt beundrar, var aldrig en strikt antifascistisk rörelse. Det som många då arbetade mot var totalitära tendenser, dvs kommunister, fascister och nazister. Likadant med liberaler och de demokratiska konservativa grupperna. Skiljelinjerna i 30-talets debatter gick mellan demokrati, respekt för individernas frihet och diktatur, den ”starkes rätt”.

25805qg
En skribent på Realisten.se, och anhängare av SvP, förklarar deras syn på demokrati.

Socialdemokraternas tidningar och broschyrer från den tiden var fulla av varningar för kommunisters, fascisters, nazisters försök att avskaffa demokratin och deras trampande på minoriteter och majoriteter i kampen för ”den rätta saken”.

Efter kriget förändrades först kommunisterna och sen även den fascistiska högern. Kommunisterna slutade berömma Sovjet och gå över mer och mer till att prata om demokrati som något viktigt. Begreppet Proletariatets diktatur sopades under mattan som en relik från en vanvettig epok, och glömdes bort. Samma utveckling började vi kunna se på 60-talet med den nya högern i Europa. Fascistiska rörelser genomgick samma förändring. Man slutade prata om diktatur, slutade öppet förhärliga våld och krig, och sa sig vara demokratiförespråkare.

Det återstår idag bara några extrema ytterlighetsgrupper som säger sig vara mot demokrati. Närmare bestämt Kommunistiska Partiet och några kommunistiska sekter å ena sidan och nazistiska grupper som Svenska Motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti å andra.

Henrik Arnstads bok rekommenderas för alla som vill studera denna förändring av fascismen. Arnstad lutar sig mot Roger Griffins definition av fascism idag (alltså både fascism och nazism ihop).

folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse

Fascism och nazism var antidemokratiska rörelser. Sådana fanns det gott om på 1930-talet. Svartskjortor, brunskjortor, blåskjortorna som ville ena Europa och rödskjortor som ville ha kommunism. Och en mängd konservativa rörelser som fnyste åt ”nymodigheter” som demokrati. Det unika för fascismen/nazismen var att den lutade sig mot nationen, folket, kulturen och rasen och ”de andra” som hotet mot detta.

Rasismen förändrades även efter andra världskriget. Istället för blodet och generna blev KULTUREN det som skulle upprätthållas. Den mytiska rena nationella kulturen. Även här ser man skillnader mellan mer traditionella fascistiska partier, som Svenska Motståndsrörelsen, och nyfascistiska som t.ex. Sverigedemokraterna. Nazisterna vill ‘skydda’ både blod och kultur, Sverigedemokraterna bara kulturen.

Vi har mycket att lära av 30-talets kamp mot fascism/nazism och kommunism men vi får inte göra misstaget att tro att dagens fascism ser ut som, och bekämpas på, samma sätt som den på 30-talet. Dagens fascism säger sig vara ultrademokratisk. Men kärnan i ideerna är samma: nationen och kulturen står i fokus.

Krönikor

Goda grannar

Sverigedemokraterna värnar om kvinnorna. Påstår de i alla fall. Att någon i partitoppen kallar en tjej för en liten hora, och en annan kvinna försöker tystas då hon anmäler en partikollega för våldtäkt hör inte till saken.

Får jag berätta om vad en nära vän till mig råkade ut för? Mitt i natten vaknade hon av att hennes kille grävde mellan benen på henne medan han låg bredvid och onanerade. Hon flög upp ur sängen skrek ”vafan håller du på med?!” Killen blev så ledsen och ångerfull, han visste inte vad som hade flugit i honom. Oj, så ångerfull han var. Ändå fortsatte han att utsätta henne för saker som hon inte ville.

När hon till slut tog sig i kragen och lämnade honom skrek han att hon var en jävla hora och att han skulle bränna upp hennes grejer som fortfarande fanns kvar i lägenheten. Och så ville han ha tillbaka julklapparna han hade gett henne. Hon polisanmälde aldrig att hon blivit våldtagen, av sin helsvenska kille.

106/365: not for climbing
DanielJames / Foter / CC BY-NC-SA

Området som jag växte upp i var fullt av barnfamiljer. Ungarna spelade bandy på gatan, det var tårtkalas, grillfester och medelklass i största allmänhet. Det var det bästa stället att växa upp på, men sen visade det sig att det kanske inte var det. Det framkom att en av våra grannar hade förgripit sig på en liten flicka som bodde en liten bit bort på gatan, jag tror hon var runt tre år gammal.

En dag hade hon kommit hem och sagt: ”han hade nyckel, han tittade mig i stjärten”.
Då förstod föräldrarna vad som hade hänt. Flickan var så liten att hon ännu inte kunde prata tydligt, men efter ett tag insåg föräldrarna att det inte var en engångshändelse. Han hade låst in henne och utsatt henne för övergrepp. Helt plötsligt hade vi en pedofil på gatan, en helsvensk pedofil.

Han kom aldrig i närheten av de små barnen på gatan igen. Föräldrarna polisanmälde aldrig mannen, de ville inte utsätta sin dotter för ett nytt trauma. Och alla visste vad han hade gjort. På den tiden fanns det inte vardagspedofiler, det fanns bara snuskgubbar i trenchcoat som försökte bjuda barn på godis och blotta sig.

Jag tror att våldtäktsstatistiken, som visar att antalet anmälningar är fler idag än jämfört med 20 år sedan, inte nödvändigtvis speglar en faktisk ökning. De som idag polisanmäls är gärningsmän som tidigare skulle ha kommit undan. Idag är samhällsklimatet annorlunda, vi sopar inte skiten under mattan på samma sätt som tidigare. Allt var inte bättre förr.

När någon från planeten Tellus, företrädesvis någon med svart hår och inte tydligt vit hudfärg som bosatt sig inom Konungariket Sveriges gränser, är det inte officiellt gångbart att kalla personen ifråga ”svartsk…” (erhm…ja ni vet). Alltså räknar vi bort merparten av de som invandrat till Sverige. De personer med företrädesvis svart hår och inte tydligt vit hudfärg kallar vi i den offentliga debatten för ”invandrare”.

När dessa så kallade ”invandrare” våldtagit någon så påstås det bero på att de gjort det för att de är vandrat in från resten av planeten med alla de skadliga kulturer som finns där. När svenskar våldtar så försvaras det ofta på nätet med att ‘de är sjuka i huvudet’. Hade pojkvännen och grannen behandlats annorlunda om de inte hetat Karlsson, Johansson eller Svensson? Jag tror inte att det finns kulturer som förlåter, accepterar eller uppmuntrar till våldtäkt eller pedofili. Eller har jag fått allt om bakfoten?

När Sverigedemokraterna vill få oss att tro att det är invandrare som våldtar säger jag: Nej, det är det inte. Det är män som våldtar. De utgör en förkrossande majoritet av gärningsmännen i kategorin sexualbrott, 98 %. Där snackar vi överrepresentation i den registrerade brottsstatistiken. Istället för att tänka ”vad är det för jävla fel på er invandrare?” borde vi kanske tänka ”vad är det för jävla fel på er män som våldtar”? Om antalet anmälda våldtäkter ska minska kan ni killar sluta våldta oss tjejer, det är en bra början.

Kryllar vårt land av ‘HIV-smittade negrer’ och Alexandra-män? Står det en ‘slemmig arab’ och lurar i varje buske? Risken är större att du vaknar med en svensk näve uppkörd i skrevet eller blir tittad i stjärten.

Gästkrönikör Louise H.

Artiklar

Vad Avpixlat vill tuta i oss…

Avpixlat och Exponerat försöker göra poänger av att en person ”åtalas för att ha tutat” utanför moskén i Fittja.

Det finns en liten sidoväg intill Fittjamoskén. En bil körde förbi under pågående fredagsbön som inleddes med böneutrop och föraren tutade ihållande. Bilisten identifierades och åtal väcktes. Enligt åklagaren tutade han i syfte att störa bönen och utropet.

Avpixlat skriver:

Big Brass Band!
peasap / Foter / CC BY

Den formella anklagelsen är “störande av förrättning”. Brottet kan ge böter eller i grova fall fängelse i upp till sex månader. Mannen nekar till brott. Kuriosa i sammanhanget är förstås att många svenskar anser att böneutropen i sig är störande och frågan är om man kan störa en störning. En annan aspekt är att det uppenbarligen är helt i sin ordning att störa Sverigedemokratiska torgmöten genom att tuta i platstrumpeter men straffbart att tuta i protest mot störande böneutrop.

För det första: Om samma personbil hade kört på en gata en annan kväll i vilken annan stad som helst och tutat kontinuerligt i några minuter hade föraren kunnat få böter för det. Hade föraren ställt sig utanför en kyrka och saboterat gudstjänsten hade också denne åtalats och dömts.

Jag vet en person i Helsingborg som åtalades för att han tutade i bilhornet konstant när hans före detta flickvän hade en dejt med sin nya pojkvän. Jag har hört om fotbollsentusiaster som tutat för att störa motståndarlaget vid spel i division fem och sex. Så brottet ”att tuta” är inte ovanligt!

För det andra: kan jag ge Avpixats skribent rätt i att det inte är ok att Sverigedemokratiska möten störs av tutor. Lagen betraktar störningar från tutor som allvarligare än störningar från vuvuzuelor och visselpipor. Det kan verka lite otidsenligt. Det finns dessutom förordningar om ordningen på gator och torg som polis verkar ta lite mindre allvarligt på när det gäller demonstrationer mot SD. Det ogillar jag.

Givetvis är det lika fel ur lagens strikta mening, att störa ett möte med SD som en gudstjänst eller fredagsbön.

Hur som helst medger både Avpixlat och Exponerat att syftet var att störa fredagsbönen, och de ser inget fel i det, vilket de däremot ser i att störa SD:s möten. Det är vad de försöker tuta i oss! Rasistisk dubbelmoral i ett nötskal.

Det är svenskfientligt att bryta mot svensk lag!

Nedan återges lagrummet 16 kap. 4 §, brottsbalken, utgörandes svensk lag, som definierar brottet ”störande av förrättning”.

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.   För störande av förrättning eller av allmän sammankomst döms också den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra förhandling vid Internationella brottmålsdomstolen. Lag (2009:1281).
Krönikor

Utflykt i det gröna

Sommaren 2012 var jag och min sambo på semester i Kraków. Det är verkligen en fantastiskt vacker stad, med en arkitektur som får en att häpna. Vi vandrade runt i de judiska kvarteren, åkte till Schindlers fabrik, åt otroligt god mat och besökte den enorma saltgruvan i Wieliczka. Veckan avslutade vi med en utflykt i det gröna, i björkskogarna på den polska landsbygden.

LouisaH2Det tyska ordet för björk är Birke. Den uppsluppna stämningen som rådde i minibussen på väg till saltgruvan några dagar tidigare, hade till denna bussresa förvandlats till total tystnad. Vi var nu på väg till ett ställe som vissa skulle beskriva som helvetet på jorden. Ett idylliskt landskap som blivit förgiftat och idag påminner oss om rasismens yttersta konsekvenser.

Auschwitz I är relativt litet och består av något som jag skulle likna vid kasernbyggnader. Något som gjorde mig otroligt obekväm var att det var så vackert. Jag hade målat upp en fasansfull bild i mitt inre, att lägret skulle se lika otäckt ut som de handlingar som utfördes bakom taggtråden. Vår guide berättade att lägerkommendanten Rudolf Höss såg Auschwitz som paradiset på jorden, det enda han hade att anmärka på var att han inte fick spendera mer tid med sina barn. Hans hus gick att se från galgen där han hängdes, han måste ha känt stanken från krematoriet och när hans barn lekte i trädgården måste de ha hört skotten när judar arkebuserades ute på gården. Det är inte min bild av paradiset.

Auschwitz II, det som kallas Birkenau, är det enorma lägret med den ökända perrongen. Här valdes ett fåtal av de mest arbetsdugliga ut och de fick gå till vänster mot barackerna, resten föstes till höger mot en säker död. En tågvagn som transporterat de dödsdömda stod kvar, täckt av stenar. Judar lägger inte blommor vid minnesplatser.

Det var ingen som grät eller var uppriven, men det var en dämpad stämning i gruppen. Vi var tagna av stundens allvar, för vi var där, det var inte en bild på internet eller en journalfilm.

Herregud, gjorde människor verkligen det här mot andra människor? Hur i helvete kunde det hända? En grupp valde ut en annan grupp som  inte ansågs vara som oss andra. De pekades ut som syndabockar och ansvariga för allt som tycktes kunna utgöra ett hot mot samhället. Vi lät den hätska stämningen eskalera till komplett vansinne, och till slut hade medmänniskor avhumaniserats till den grad att de kunde mördas utan att någon drog i bromsen. Jag väljer avsiktligt att använda ordet ‘vi’, för vi är människor som mördade andra människor. Det är allas vårt gemensamma ansvar att se till att något liknande aldrig får ske igen.

Gästkrönikör: Louise H.

Recensioner

Lena Andersson: Granska "främlingen"

Författaren Lena Andersson har spelat in ett mycket intressant vinterprat i Sveriges Radio om bl.a. hur vår hjärna fungerar. Om hur föreställningar och fantasier ofta spricker när de börjar synas i sömmarna.

X-Ray Troll Pencil
Elizabeth Thomsen / Foter / CC BY-NC-SA

Lena argumenterar i sitt program om vad som ligger bakom talesättet: ”Troll finns inte. Troll spricker i solljus”. Det vill säga: det som anses vara troll finns egentligen inte, när du tittar på det ordentligt så visar det sig att det inte var ett troll — det har spruckit. För att kunna ha någon uppfattning om någonting så krävs referenspunkter. Dessa referenspunkter har hamnat i medvetandet på ett eller annat sätt.

Hela programmet är mycket intressant att lyssna till. Men för den som inte klarar av att ta in långa stycken om hjärnans funktion och hur vi faktiskt hanterar intryck, erfarenheter och vår omgivning så går det att spola till 32 minuter in i programmet. När upplevelsen av att födas beskrivs så har du kommit rätt.

Finns det verkligen 33 ord för snö på Grönland? Det är ju väldigt exotiskt, då vi bara har ett ord. Snö. Eller har vi det…? Har indianer en utvecklad hörsel och kan höra tramp av mockasiner på en kilometers avstånd? Eller är detta hörsägen för att skapa något exotiskt, om dem?

36 minuter och 50 sekunder in i programmet:

Främlingen skapas av framhävda skillnader. Gränser mot andra kommer ur uppförstorade likheter och förbisedda skillnader inom den egna gruppen och uppförstorade skillnader och förbisedda likheter utanför gruppen. När skillnader etablerats i medvetandet spelar det ingen roll om det skett i välvilja eller motvilja, förr eller senare utnyttjas skillnaderna i motviljans syften.

Det betyder helt enkelt att vi (den egna gruppen) väljer att framhäva skillnader mellan oss och dem. Däremot ser vi bortom alla olika skillnader som existerar inom den egna gruppen och riktar in oss på likheterna. Tvärtom ser vi bortom likheterna mellan oss och dem för att fokusera på varje liten olikhet vi kan upptäcka. Vi lyckas ‘skapa’ oss en främling. En sådan som äter små barn till frukost. En sådan som luktar äcklig mat. En sådan som skriker och gapar. En sådan som ‘inte är som vi’.

Genom att få förutfattade meningar skapade för oss, av andra, så kommer vi inte kunna vandra i världen med helt öppna sinnen utan att ifrågasätta dem. De förutfattade meningarna är referenspunkter. Dock kan det vara rimligt att vara kritisk till det som hörs och sägs, speciellt när en agenda ligger bakom. Att värdera den information som når oss och att faktiskt tänka tanken: ”är detta rimligt?”. Det är ett helt mänskligt drag att avgränsa sin begreppsvärld. Att ta in alltet är svårt och jobbigt. Det gäller såklart även mig.

Men om du får reda på något som anses stå för en hel grupp människor, gärna en grupp människor som inte är en del av den egna gruppen, så kan det vara bra att vara lite kritisk till informationen. Stämmer det verkligen att det går runt isbjörnar på gatorna, att alla svenskar nakenbadar överallt eller att svensken enbart är glad och uppsluppen om hen fått ett par glas innanför västen…?

Det vi tycker om andra, som vi aldrig mött, är inte taget ur luften. Det är taget från de intryck och erfarenheter som andra gett oss. Första gången jag träffar dig så kommer jag att sätta dig i relation till andra möten med andra människor, såklart. Frågan är om jag väljer att se dig som en egen person eller om jag låter dig stanna i den generaliserade bilden jag skapat av ”en sådan som du”, och letar efter de saker som stärker mina fördomar. Är du sen till vårt möte så är det ”för att du är en sån”, inte för att tunnelbanan stod stilla. Har du ovårdat hår så är det ”för att du är en sån”, inte för att det blåser storm ute. Säger du något jag inte förstår så är det ”för att du är en sån”, inte för att både du och jag är för trötta för att kunna föra en vettig konversation.

Vi väljer själva (den som lyssnar mer noggrant på vinterpratet kan ju ifrågasätta mig här) om vi vill bilda oss en egen uppfattning om våra medmänniskor, eller om andras uppfattning och sanning duger bra. Så vi slipper bilda oss en egen uppfattning om människan framför mig…

Länk till programmet på Sveriges Radio

Läs fler artiklar och krönikor av Andreas Meijer

Krönikor

Hokus pokus

Första gången min mamma såg en mörkhyad man var på en resa till London med min morfar. Plötsligt pekade han och sade upphetsat ”titta, en neger! Och där är en till!” Det var inget illa menat av honom, det var bara väldigt nytt, annorlunda och exotiskt i hans ögon. Alla därhemma i Sverige såg ju likadana ut på den tiden.

Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det, det är en sådan absurd situation. Min moster berättade att när det kom en mörkhyad man till Höör för att spela piano visste alla om det. En neger i Skåne, värsta grejen! Man kan ju inte låta bli att undra hur många i publiken som kom dit för att lyssna på musiken.

HAIR STYLED BY VORTEX AND CHOICE...
Tjejen på bilden har inte skrivit artikelnroberthuffstutter / Foter / CC BY-NC

För många år sedan hade jag en uppseendeväckande frisyr, vilket fick folk att kasta både en och två blickar på mig, särskilt barn. Föräldrar blev generade och började dra i sina ungar. En gång sade en liten flicka glatt ”titta mamma, hon har roligt hår!” varpå hennes mamma såg ut att skämmas ihjäl. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. En annan gång när jag satt på en bänk vid busshållplatsen kände jag små händer som försiktigt drog i min kalufs. Jag lät ungen pilla, han var bara nyfiken. Vad är det för fel med det?

Ibland kan dock nyfikenhet resultera i pinsamheter om man är övertygad om att något är på ett visst sätt, och att det sedan visar sig att det inte är det. När jag var liten tog min pappa med mig för att titta på en trollkarl. Vi fick se många omöjliga tricks, och det satt en man med ett enormt, rött skägg i publiken. Trollkarlen gick fram till honom och trollade fram en femkrona ur det röda burret. Efter att trollerishowen slutat gick jag fram till gubben och ryckte honom i skägget för att jag trodde att det skulle ramla ut pengar. Gubben blev skitförbannad och pappa var inte imponerad.

Jag har haft det stora privilegiet att kunna resa mycket och en del av resmålen har varit avlägsna. Små byar i Afrika som sällan får besök av någon utomstående och när det väl kommer en främling går folk man ur huse för att titta på den underliga västerlänningen. En blekfis i byn, värsta grejen! Helt plötsligt är man omringad av minst 20 personer som står och tittar på en och gärna vill känna på långt, rakt hår. Det känns underligt att själv vara den som sticker ut och är exotisk i någon annans ögon.

Jag vill leva i ett samhälle som sjuder av liv och sprakar av färger, inte ett inskränkt där man tittar snett på dem som kan uppfattas som annorlunda. En hälsosam vilja att lära sig mer om det okända är den bästa medicinen mot förutfattade meningar, inte bara när det handlar om rasism eller invandrarfientlighet.

Jag tror att nyfikenheten är nyttig och att okunskap lägger grunden till fördomar. Vi  behöver kanske inte rycka varandra i skägget, men trollkarlen lärde mig en sak – verkligheten är inte alltid vad den ser ut att vara.

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor

Individer i statistiken

Att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken är en öm tå och ett av de argument som Sverigedemokraterna mer än gärna pekar på. Genom att proklamera vad de anser vara en stigmatiserad sanning kan det verka som om de har fått lite vind i seglen. De räds inte den politiskt korrekta maffian som konspirerar mot dem. De utgör den moraliska kompassen som tar i med hårdhandskarna när det gäller brottslingarna. Bunta ihop dom och slå ihjäl dom.

SvartellervittDen mångfacetterade problembilden ersätts av ett kategoriskt och fyrkantigt tänkande, där gråskalorna bytts ut mot svart och vitt. Det är ett tänkande där ett ‘att’ inte följs av ett ‘varför?’. Och det är ett enfaldigt tänkande, för det som vid första anblicken ter sig ganska enkelt är i själva verket ett kalejdoskop av faktorer som påverkar oss på alla möjliga sätt. Vårt samhälle är en enorm organism som ständigt förändras, och ingen människa är en ö.

Det finns dessvärre alltför många personer som vill att vårt samhälle ska vara just en ö. Att samhället ska neka skeppsbrutna att få komma iland. Simma vidare, för här finns det inte kokosnötter så det räcker till alla. Du kommer ju ändå bara att lyfta bidrag och våldta ‘våra’ tjejer. Och om du nu har ett jobb så har du snott det av en svensk. Tror du att vi tänker låta vårt svenska paradis bli sönderexploaterat av snyltgäster som vill bo gratis på All-inclusive? Öppna din pizzeria eller närbutik någon annanstans. Simma hem till ‘Långtbortistan’ och odla dadlar eller fös kameler eller vad fan du nu gör. Du är inte en av oss. Vi uppfattar inte dig som svensk och då är du inte det, oavsett vad du själv anser dig vara. Och om du är svensk och inte vill bo på en ö, så är du svenskfientlig. Det är nästan lika illa. Tycker du att kokosnötterna räcker till alla så är du hjärntvättad, naiv och korkad.

EurabiaÄr det verkligen så här illa? Skulle personerna som spyr galla på nätet säga samma sak i verkliga livet? Hatbrott är brott som har sin grund i en kultur där fördomarna väger tyngre än tron på människors lika värde. Hets mot folkgrupp är ett inlärt beteende, vi föds inte trångsynta. Det är plågsamt uppenbart hur lätt några individer kan sitta hemma bakom sin datorskärm och där vara anonym och tuffast i hela världen.

Jag hamnar jämt och ständigt i luven på tuffingar (som tycker som exemplen ovan) trots att det är fullständigt lönlöst. Samtidigt är det att föredra framför att bara vara tyst. Jag vill i egenskap av kriminologistuderande gärna tro att jag har mer på fötterna än internetrasisterna som ventilerar sin bitterhet via datorn, men det spelar kanske egentligen ingen roll hur bra argument man kommer med.

Detta är en debatt som helst bör ske mellan fysiska personer för att kunna bära frukt. Därmed inte sagt att en krönika är en dålig början.

Gästkrönikör: Louise H.