Mångkulturalism

När de flesta människor i vardagligt tal pratar om mångkultur, då talar de om valfrihet. De avser oftast kulturyttringar, öppenhet och mångfald i samhället. Alla kan väl vara överens om att varje individ själv ska få välja sin egen unika mix av traditioner, klädstil, maträtter och musik. Hur man väljer att inreda sin bostad, fira ceremonier, helger, födelsedagar, högtider och vad man har för fritidsintressen.

När man försöker ta debatt med personer som agiterar emot mångkulturalism uppstår ofta språkförbistringar. Ett exempel på sådana argument kan låta ungefär såhär:

Antirasist: —”Men vill du verkligen ha det som i Nordkorea?”

Sådana argument blir ofta verkningslösa, få inser vad du egentligen syftar på. Inte många känner till hur det är att tvingas leva i den extremt protektionistiska, fascistiska, socialkonservativa militärdiktaturen Nordkorea.

Många av de som säger sig vara mot mångkulturalism bryr sig inte alls om olika sorters mat, konst, musik eller kläder. Ibland inte ens om religion. För vissa verkar mångkultur bara vara kodord som enbart används som ‘alibi’ för att slippa bli anklagad för att vara rasist eller att bli polisanmäld för hets mot folkgrupp.

Vad handlar det om?

Klicka på bilden för att läsa texten
Klicka på bilden för att läsa texten

Efter många månader av chattande — med många dussintals personer som ”bara är lite kritisk till invandringspolitiken” — utkristalliseras två något åtskiljaktiga grupperingar av bakomliggande förklaringar. Den första gruppen som hävdar ”jag tycker inte om det misslyckade, mångkulturella experimentet” försöker faktiskt resonera med någorlunda städad retorik. Det finns ett tydligt exempel på det i Sverigedemokraternas partiprogram i bilden till höger (klicka på den för att förstora). De verkar vara övertygade om att olika grannar som har t.ex. olika religioner — kommer för all framtid att bråka pga deras sinsemellan olika grundläggande värderingar.

SD:s retorik må verka harmlös, om man bara läser vad de är emot och om man lyssnar på deras mantra om att ‘vem som helst, med vilken etnicitet som helst ska kunna bli svensk’. Men de beskriver aldrig hur de praktiskt och logistiskt sett ska gå till väga för att lösa de påstådda problemen.

På grund utav att de själva tar upp assimilationspolitik direkt i anslutning därefter, så tolkar jag det som att de kommer vilja ställa hårda villkor för att invånare ska få bo var de vill och för att de ska kunna ”förtjäna” ett svenskt medborgarskap. Det, i kombination med att de ständigt föreslår nedläggning av nästan alla befintliga integrationsprojekt, gör att man kan föreställa sig riktigt otäcka scenarier. SD säger alltså att de är emot segregation, och för att förebygga det vill de ställa villkor på att individer ska tvingas att byta kultur, religion, att sluta med sina egna seder och traditioner om de vill stanna kvar och leva i Sverige. SD agiterar i princip för Apartheid. Och deras missriktade ambition att försöka motverka segregation kan bara komma att leda till ett ännu mer segregerat samhälle.

Lauren + Jeremy | Standing Tall
Sean Molin Photography / Foter / CC BY-NC-ND

DNA-blandning

Om man har tålamod att ställa riktigt många motfrågor i debatterna, så kommer den andra grupperingen av argument fram. Det är påståenden och förslag som går tillbaks till en gammal irrlära — en rasbiologisk ideologi. Det finns personer (med påstått svenska värderingar) som är motståndare till att två vuxna människor ska kunna få bli förälskade i varandra, att få gifta sig eller skaffa barn tillsammans — om man kommer från två olika nationer eller tror på två olika religioner eller har varsin etnicitet. De försöker resonera om genetik, DNA och ärftlighet, i motiveringarna till sin ideologi.

Några av de mer extrema nationalsocialisterna föreslår att splittra upp familjer där det förekommer fler än en etnicitet, religion, nationalitet. Det existerar åsiktstexter hos nationalsocialisterna i Svenskarnas Parti om att bl.a. utvisa samtliga som har utländskt ursprung eller annan etnicitet än den svenska — om de har anlänt hit till Sverige efter 1975. Deras retorik inkluderar begrepp som ”homogent livsrum” osv.

Inte många av mångkultur-hatarna har särskilt rationell kunskap om vetenskap, biologi, evolutionen samt mänskliga rättigheter. Några brukar citera ur ett riksdagsbeslut från just 1975, som de påstår tvingar på svenska folket en s.k. ‘extrem rasblandningspolitik’. En stor andel av dom saknar nutidshistoria och kunskap om de ‘västerländska’ samhällen där det relativt nyligen förekom skyltar på bussar, offentliga toaletter, parkbänkar osv. som förkunnade ”Whites only!”

Jag tror att alla vi som inte är rasister kan försöka spara en del tid och energi. Vi lägger kanske allt för mycket vikt vid att argumentera för mångkultur — i vår betydelse: fritt vald kultur. Kan vi försöka lägga lite mer krut på att argumentera för att vem som helst ska kunna bosätta sig där den vill och att få bli förälskad i vem den vill? Kan vi försöka fokusera ännu mer på mänskliga värderingar som att vuxna ska få välja fritt att skaffa barn med valfri partner — för det är extremisternas kärnfråga.

———

Källor:
Sverigedemokraternas Åsiktsprogram
Läs även om ”Mångkultur” i Sverigedemokraternas ”Vår politik A till Ö
Svenskarnas Partis åsiktsprogram