Jag såg en kort filmsnutt, som delats av många, på ett par kvinnor som sitter på ett växlingskontor och räknar pengar. De ser ut som romska kvinnor och de blir förskräckta när de ser att någon filmar dem. Efter ett tag bryts klippet (jag har inga rättigheter att dela det så jag gör inte det, ni kan kolla på Facebook eller förmodligen på någon av de sedvanliga järnrörssidorna).
Och vad betyder detta då?
Det betyder att de som tigger får ihop lite pengar. Vilket är syftet med att de är här och tigger.
Det betyder att de skickar hem pengar (det är därför de är på växlingskontoret).
Det betyder att de faktiskt inte har i överflöd utan att det är så dåliga förhållanden i deras hemland att de tjänar mer på att tigga än att bo kvar hemma.
Det betyder att de lever väldigt snålt här så att de har råd att skicka hem pengar.
Det betyder inte att det är något olagligt eller fuffens som pågår. Jag brukar ge pengar till de som tigger, fullt medveten om att de faktiskt får ihop lite…
Även om jag skulle ha 10 000:- men ingen bostad så skulle jag vara långt ifrån rik. Faktiskt fattig. Om jag trots det valde att sova på gatan så att jag hade råd att skicka pengar till min familj i ett annat land så skulle det visa en enorm karaktär.
Filmer som detta sprids för att baktala de som befinner sig längst ner i samhällshierarkin. Är det så att folk är missnöjda med hur samhället ser ut så är det väl uppåt vi ska titta…? Inte nedåt?
Det känns som att det är dags att en före detta flykting tar upp frågan om invandrare och gör detta på heder och samvete. En flykting som en gång begav sig upp till Norden.
”Flyktingfrågan”. Ni vet den där frågan som ”medier mörklägger”. Frågan som ”politikerna tystade ned” och den fråga som ”enbart SD vågar ta upp” enligt Sverigedemokraterna själva. Det är ohederligt att enbart klandra Sverigedemokraternas trångsynthet och rasism för dagens situation. Både vänster och höger har under lång tid banat en väg för SD till riksdagen och stärkt främlingsfientlighet med sin fega och alldeles ensidiga retoriken då det gäller just invandringspolitiken.
Socialdemokraterna har glömt bort Olof Palmes kända citat:
Sverige behöver invandrare lika mycket som invandrare behöver Sverige.
Långt efter att Palme uttalade sina bevingade ord förvandlades invandrarfrågan till en enkelspårig gata där enbart de nyanlända behöver Sverige. Förvandlingen skedde genom att det ständigt började talas om invandrare som tar och Sverige som bara ger. Nyanserna i debatten har i stort sett varit försvunna under de senaste femton till tjugo åren.
Det senaste exemplet på flyktingfrågans bristande nyanser kunde vi se när vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade folk att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Denna vädjan förstärktes av dåvarande integrationsminister Erik Ullenhags fråga till sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson; ”Har du inte hjärta, Jimmie?”
Debatten handlade ständigt om ”godhet” och ”solidaritet” som kostar pengar. Något som sverigedemokraterna tolkade som självdestruktiv välvilja och därmed ren dumhet.
Det är lätt, inte minst som före detta flykting att bli oerhört trött på en sådan enkelspårighet i debatten.
Ensidighet i debatten
Och just den här ensidigheten användes av rädda, hatfulla, fördomsfulla och okunniga människor. Skamligt nog användes de av ytlig välvilja felriktade argumenten för flyktingar, till att gestalta de tuffa människor som lyckades fly från livshotande situationer, till stackars hjälplösa människor som inte vet, inte kan något och som ständigt måste hjälpas med svenska skattepengar.
Men nu är det dags att vända om och se andra sidan av myntet och inse att ett ömsesidigt behov existerar även tre decennier efter Olof Palme.
När jag år 1992 hamnade i en flyktingförläggning några kilometer in i skogen, nära den lilla staden Bollnäs i Norrland, kunde vi redan då märka att de mellan 700-1.000 av oss flyktingar som bodde i staden hade satt fart på hela området och skapat en ny arbetsmarknad.
Många läkare och tandläkare fick nya patienter. Många advokater och jurister fick nya klienter. Många fick jobb som språklärare. Många blev anställda inom Migrationsverkets och kommunens administration som handläggare. Gamla hus, bungalow och baracker som t.o.m. var i planer att saneras bort fick nya boende. Bostadsägarna fick tjäna sina pengar istället för att gå i konkurs. Även idag så ser man andra kommuner som går med vinst.
Kort sagt: Invandring är en betydelsefull bransch för Sverige.
Sverige har genom historien kämpat för att bli ett land till vilket många människor invandrar. Under merparten av de senaste tvåhundra åren av Sveriges historia var utvandringen så pass hög att det sågs som ett allvarligt ekonomiskt problem av den svenska statsmakten.
Även idag har Sverige relativt många som uppnått pensionsåldern, kombinerat med allt färre unga, varav många migrerar till andra länder för att studera och jobba.
Vi lever i ett av Europas största länder som under de senaste trettio åren enbart hade åtta miljoner invånare.
Italien är 4-5 gånger mindre men där bor ca sextio miljoner människor, dvs. Cirka nio gånger fler människor än i Sverige. Slovenien är ett land nästan lika stor som Gotland. Medans Gotland bara har 40.000-50.000 invånare, finns i Slovenien och på en något nästan samma yta, cirka två miljoner människor. Tyskland är ca 2-3 gånger mindre än Sverige men där bor ca åttio miljoner människor.
Listan som avspeglar hur glesbefolkade vi är blir lång om vi ska jämföra Sverige med andra europeiska länder.
Om vi skulle ta mått på Sveriges längd och räkna upp längden från Malmö, så ser vi ett land som sträcker sig över ett avstånd som motsvarar avståndet mellan Malmö ner till Sicilien i Medelhavet.
Minst 10 europeiska länder får plats inom Sveriges yta. Ett stort, gigantiskt land är vårt älskade Sverige, och idag med en siffra på enbart nio miljoner invånare, en siffra som äntligen har förändrats i geografiböckerna efter 30 år.
Sverige som attraktivt land
Vi kämpar fortfarande för att bli ett attraktivt land att bo i för så många fler som vill flytta hit. Sanningen är att vi aldrig kan bli ett attraktivt land om vi har så lite folk i ett gigantiskt land där man bor tätt bara runt om tre stora städer (Malmö, Göteborg och Stockholm).
Tidigare Volvochefen Per Gyllenhammar har en gång sagt att vi behöver ha en befolkning på tjugo miljoner för en bra arbetsmarknad och utveckling som kan gå i samma nivå med andra europeiska länder.
Men 20 miljoner är en enorm siffra och enbart sverigedemokraterna talar om miljoner och t.o.m. miljarder människor som ”kan flytta in”. Detta trots att ingen av våra regeringar och politiker skulle ställa upp på en liknande gigantisk invandringsvåg till landet.
Vilken Hollywoodstjärna bestämmer sig för att bosätta sig just i Sverige? Våra svenska Hollywoodstjärnor flyttar däremot ofta till USA. Världskända företag placerar inte sina huvudkontor här och de svenska internationella företagen flyttar allt mer sina huvudkontor till andra länder.
Under senare år kommer dessutom allt färre gäststudenter från andra länder hit. De väljer ofta andra länder, såsom Frankrike, Storbritannien, Italien eller Tyskland.
Vi har bara ett val om vi skall ha en tillräckligt stor befolkning av arbetande människor: Att ta emot de som måste komma bort någonstans, från kriget och elände.
Fler människor sätter i gång byggbranschen och bara ett bostadshus öppnar en rad dörrar för arkitekter, designer, ingenjörer, byggarbetare, administratörer, lastbilsförare, målare, tapetserare, elektriker och rörmokare. Spontant så flyttar småföretagare in i nya områden som byggs upp för att sälja sina varor eller att erbjuda sina tjänster.
Det är så som Sverige kan växa, utvecklas och bli ett mer attraktivt land.
När man promenerar genom Drottninggatan i Stockholm, så ser man till vänster och höger en rad småföretag som skapades av forna flyktingar och som nu är svenska medborgare. Kaféer, krogar, restauranger, klädaffärer, skoaffärer, blombutiker, städfirmor, transportföretag.
Jimmie Åkesson har själv sagt att småföretaget är Sveriges framtid: ”Det är där som jobben finns!” sade han. Men tänk bara om de människorna aldrig har kommit till Sverige? Kan du blunda en stund och föreställa dig Stockholms huvudgata utan alla dessa företag?
Tänk på det varje gång då du hör talas om ”massinvandring” där de nya människorna som kommer hit beskrivs på ett sätt som får dem att påminna om termiter som vill äta upp vårt land.
”Invandringsinvasion” är också ett känt ord som används av s.k. ”Sverigevänner” som enbart genom skräcken vill plocka upp röster av okunniga och fördomsfulla människor.
Ida Dzanovic / ex-flykting nummer 441, år 1992, bland ca 80 000 som togs in i Sverige under kriget i det Forna Jugoslavien. 50 000 fick stanna. Under 1990-talet tog Tyskland emot en kvarts miljon från Forna Jugoslavien.
Björn Söder rasade också – för att han är missförstådd. Han är pro judar. Pro Israel. Mot muslimer och Palestina. Hur kan han anklagas för att vara emot dem?! Kent Ekeroths mor är jude. Hans mormor flydde från Polen under andra världskriget. Massor av judar är sverigedemokrater, och vi som nosar runt i SD-fora är vana att se Israelflaggan som profilbild eller bakgrund. Israelvänligheten genomsyrar allt. Inte heller har de något emot samer, säger Björn Söder. Bortsett då från att samer diskriminerar svenskar lite grann genom att ha ett sameting. Men annars har de inget emot dem. Nejdå.
Och sedan kom till slut någon sorts uppläxning från Richard Jomshof, som lyfte fram sitt finska ursprung, och så fanns plötsligt den samlande förklaringen – Björn hade varit otydlig. Det var allt. Ja, och media hade överdrivit. Jepp. Lugnet är återställt.
För oss på andra sidan är det förstås öppet mål. Han sa ju att judar inte var svenskar. Är inte det antisemitiskt? Självklart! Det är lätt att ryckas med, för äntligen har SD gjort bort sig på hög nivå. Nu finns något enkelt att ta på. Vi icke-nationalister tycker ju det är enklare att försvara judar än muslimer, trots allt. Vi gjorde långa grupparbeten om Förintelsen i skolan, vi läste Anne Frank. Judarna var offer för världshistoriens mest kända illdåd, och SD har nu en gång för alla bevisat sina nazistiska rötter.
Det är så mycket enklare att angripa SD för att ha försagt sig om judar än att ta strid mot deras verkliga och påtagliga muslimhat. Försvara muslimers rätt att överhuvudtaget existera och du får omedelbart mothugg i form av ISIS, brutala citat från Koranen, könsstympning och hedersvåld. Man trasslas in i ett nät av obehagliga fenomen och det är svårt att hålla fokus på att nästintill alla muslimer faktiskt inte är fundamentalister.
Men jag vill ändå påstå att det där med att sparka in bollen i det öppna målet och kalla nationalister för antisemitiska är att missa helheten.
Björn Söder är nämligen en typisk nationalist av den gamla sorten, till skillnad från de nytillkomna som bara vill minska invandringen lite. För Björn Söder är egentligen inte invandringen eller pengarna vi förlorar centrala. Det som spelar roll är svenskheten.
Alla kan vara svenskar, men på SD:s villkor
Sverigedemokraterna var förr verkliga rasister. De ville hålla Sverige rasrent, på samma sätt som Hitler ville. Numera förnekar de sina nazistiska rötter, förstås, men det som hände för femton år sedan när Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Mattias Karlsson och Björn Söder tog över var att rasrenheten plockades bort ur begreppet ”svensk”. Alla får vara svenskar, bara de är det fullt ut.
Det där med att släppa kravet på genetiskt arv var ingen liten sak. Då. Men den möjliggjorde deras väg till makten. Det är den som gör att SD-anhängare kan beklaga sig med ett ständigt upprepat ”hur kan alla tycka att vi är rasister? Varför läser ingen partiprogrammet?”.
Det är förstås oklart om de helt lämnat rasrenhetsivern bakom sig, eller om det bara är på ytan. Och jag tror det är olika med det. Jag tror inte att Åkesson värderar en adopterad svensk lägre än en etnisk svensk, men vad gäller de andra är det inte lika klart.
Detta med den ”öppna svenskheten” är central i partiet, och får aldrig ifrågasättas utåt.
Självklart är ändå medlemmarna verkliga rasister i hög utsträckning. Just nu cirkulerar en bild från Avpixlat på en mörkhyad, adopterad, svensk man som begått ett brott. Och nej, det är inte direkt så att nationalisterna står i kö för att kalla honom svensk, trots allt snack om att kultur går före hudfärg. Han är en apjävel som ska åka hem. Så man kan säga att den öppna svenskheten är ganska villkorad. Har du inte svenska gener och gör fel degraderas du snabbt till icke-svensk.
Det som precis hade inträffat när Niklas Orrenius höll sin intervju på SD:s kommun- och landstingsdagar var att Söder fått en chans att, inför en publik av förmodat andäktiga partikamrater, veckla ut vad svenskhet egentligen var i hans huvud. Han kanske var lite kaxig på grund av framgångarna, och han kanske hade sänkt garden efter det positiva gensvar som hans Mein Kampf-liknande idéer om nationalstaten sannolikt fått. Kanske kände han att SD-publikens beundran för hans teorier bevisade att världen nu var mogen att ta till sig hela hans fyrkantiga bild av svenskhet och av hur folket måste vara enhetligt.
Oavsett vilket gick han längre än han brukar. Han tog ut svängarna, kan man säga.
Det var inte första gången han gjorde det. Hans tidelagsparallell till homosexualitet är välkänd, men den var förr. Innan de polerat ytan. De har lyckats bra med att slippa ta ansvar för sånt som var förr. Och sedan har de hållit sig i skinnet.
SD:s människosyn har ändrat fokus: från gener till kultur
Men nu gick han för långt, och berättade hur han egentligen tänker:
I Björn Söders huvud har alla människor en nationstillhörighet. I Sverige ska svenskar bo. Det är huvudregeln. Övriga nationaliteter ska egentligen inte vara här. De förstör vår känsla av samhörighet. Alla som inte är helt svenska är ett minus. Men man kan vara mer eller mindre dålig.
Den öppna svenskheten ger dessutom en möjlighet: den som är kurd, tysk eller kines kan välja att sluta vara det, och får då lov att bo bland oss om denne istället identifierar sig som svensk, talar svenska utan brytning, äter svensk mat och är kristen eller möjligen ateist. Det är ett generöst erbjudande, som skiljer SD från sina extremare släktingar i Svenskarnas Parti. Det är främst på grund av förflyttningen från gener till kultur som SD inte längre är nazister. Å andra sidan ställer det deras filosofi i nivå med ISIS. Du får leva i Islamiska Staten om du är muslim. Annars inte. Du får leva i Sverige om du erkänner dig som beter dig som en svensk. Annars bör du, med vänligare metoder än ISIS dock, flytta hem.
Men de fem minoriteterna samer, romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar är ett undantag från regeln om att alla som inte är svenskar behöver absorberas, förlåt assimileras, eller lämna landet. När det gäller romer, finnar och judar gäller förstås de som har gamla rötter i Sverige. Inte nya invandrade sådana. Men ändå. Du får vara något annat än svensk, utan assimileringskrav! Trots att Sverige är svenskarnas land! Är du inte bara supertacksam?!
Blå slipper assimilation. Röda bör assimileras eller lämna landet.
Jo. När Björn Söder förklarade att judar får bo i Sverige tycker han själv att han är snäll. Och generös. De behöver inte bli svenskar, liksom alla andra. De får vara sig själva. Bara de inte ställer till det för mycket.
Han fattar därför inte alls allt hallabaloo. Han sa ju något som var bra och sant. ”Man kan inte vara 100 % kurd och 100 % svensk, för då blir det ju 200 %”, uttryckte han till SVT, nöjd över sin egen lurighet, och hyllas för det av SD-anhängare.
Han begriper inte att för en jude som bott ett långt liv i Sverige är det absurt att någon tycker hen är mindre svensk än en lika gammal kristen. Man kan vara 100% kristen och 100 % svensk, men en jude tvingas välja, enligt Söder. Man kan vara 100 % värmlänning och 100 % svensk, men en same tvingas välja.
För de allra flesta av oss är tankebanorna absurda. Vi fattar inte varför någon lägger tankemöda på att reflektera över hur andra identifierar sig. Folk som bor här ska följa våra lagar, göra rätt för sig och bete sig med hyfs. I övrigt får de leva som de vill. Tycker vi. Och vi ruskar på huvudet, äter sushi till lunch, pratar engelska med kollegorna på jobbet och handlar middagen av en kassörska i hijab utan att reflektera ett ögonblick över en mångkultur som Söder förtvivlad tycker trasar sönder vårt land.
Så här bör Sverige se ut. De blå bor här, även om romerna inte är särskilt välkomna. De röda bör inte vara för många. Och muslimer ska inte vara här alls.
Jomshof fick däremot ingen kritik för sitt uttalande, för att media var så glada över att han satte Söder på plats. Men det han sa var egentligen ingen dementi, även om det framställdes så. Han sa ”det är en fallande skala” flera gånger, och berättade hur han delvis identifierar sig själv som finne. Vaddå fallande skala? Säger han inte egentligen samma sak som Söder? Man är inte helt svensk om man även är finne. Man måste dra ner svenskheten lite för att få plats med två nationer. Inte för mycket dock, som framgår av Jomshofs motion.
Paula Bieler försöker också hjälpa till. ”Judarna är inte problemet”, säger hon lite irriterat, och hamnar otäckt nära Hitlers favorituttryck: ”judeproblemet”. Men det hon säger är viktigt. SD vill inte ha en sådan diskussion. Det är muslimerna de är ute efter.
Ungefär så här ser det ut när SD definierar vilka folk som är problem när de invandrar.
Listan över potentiella ”nationer” kan göras lång. Norrmän och danskar är nästan svenskar. Sedan avtar kompatibiliteten med svenskar med det geografiska avståndet till Sverige, och med religionen. Kristendom är bäst, judendom nästan lika bra, islam fruktansvärt, buddhismen står relativt högt och hinduism tror jag inte de normalt vet värst mycket om.
Enligt en sorts formel kan man därför räkna ut hur välkommen en människa är i vårt land.
De svenska romerna – de som bott här i sekel – de får vara här. Men det är på nåder, och av princip. Nej, SD vill inte ha dem här egentligen. Men vart ska man skicka dem?
SD förstår att vara humana. De är inga nazister som tänker gasa ihjäl folk. De som inte ställer upp på assimileringen har ett avsevärt trevligare val – de kan ju bara sticka härifrån.
Men judarna – de får stanna, trots menorah och synagogebesök. Och samerna behöver inte försvenskas.
Det kungliga hovet är dock kritiskt till Nobelstiftelsens vänsterradikala tolkning av Nobels sista vilja, och markerar genom att alltid bjuda in Åkesson till sina evenemang.
– Vi markerar genom att bjuda in. Har man demokratiskt valda ledare så ska de bli inbjudna. Kungen markerar genom att bjuda in alla och inte lägger några värderingar i det, säger hovets informationschef Margareta Thorgren till Granskning Sverige.
– Man måste respektera demokratin i Sverige, fortsätter hon.
Så skriver Fria Tider, i artikeln som blivit viral i SD-media idag.
Fria Tider är egentligen lite mittemellan Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti. De är öppet rasistiska, och anser att den svenska rasen står över alla andra, och att bara etniska svenskar ska bo i Sverige. Det hindrar dock inte SD-kollektivet från att länka till dem hela tiden.
Som källa denna gång anger Fria Tider ”Granskning Sverige”, som är ett av många nationalistorgan som ploppat upp på sista tiden.
SD:s och SvP:s formella och informella media har numera slutat med namn som för tankarna till nationalism, och låter istället lite som vadsomhelst. NyheterIdag, Samtiden, Granskning Sverige. Det är nog lite grann ett sätt att lura oskyldiga läsare och lyssnare att ta till sig budskap de annars skulle ryggat för. Ingen av dem stoltserar med någon blåsippa eller torshammare så långt ögat kan nå.
Några av socialismens kärnvärden är nedbrytandet av västerländska traditioner, daltande med riktiga brottslingar, systematiserat lögnande (eller säger hon ”lugnande”?), hyllningar av det objektivt fula (bild på frusen tiggare med dragspel) och ett ofattbart hat mot svenska folket. Det visar sig att kungen idag står upp som en stark och vacker representant för vanliga människor efter rent spel och stolthet över tradition och ursprung
Det fortsätter i samma tonläge en stund. Så kommer en intervju med kungens informationschef. Det är nära till hands att föreställa sig att hon inte inser att de som intervjuar henne står så långt från kungens och drottningens engagemang man överhuvudtaget kan.
Informationschefen klipps in lite mitt i en mening.
”Det är Nobelkommittén man får rikta den kritiken mot. När kungen har egna middagar och bjuder in regering och partiledare har alltid Jimmie Åkesson blivit inbjuden.”
Efter lite fler utläggningar om socialismens odygder dyker informationschefen upp igen. Vilken fråga hon svarar på får vi inte höra.
”Vi markerar genom att bjuda in. Det är så vi markerar att har man demokratiskt valda ledare så ska de bli inbjudna och genom att kungen markerar att bjuda in alla och inte sätter några värderingar på det så markerar kungen på det viset.”
En gissning är att frågan lyder ”Hur markerar kungen sin respekt för demokratin?”. Kanske.
En gissning är att frågan INTE löd ”Hur markerar kungen sin avsky mot Nobelstiftelsens beslut att inte bjuda in Jimmie Åkesson?”.
Fast eftersom vi inte vet får vi nöja oss med att gissa. Precis som Fria Tider gör:
– Kungen delar inte Nobelstiftelsens uppfattning att man kan frysa ut folkvalda representanter på grund av deras politiska åsikter, rapporterar Granskning Sverige.
– Kungen markerar genom att bjuda in alla, säger hovets informationschef Margareta Thorgren.
På Fria Tider berättas om en asylsökande som är misstänkt för brott. Historien avslutas med:
När han döms får han förmodligen trots det stanna i Sverige eftersom den förra regeringen gjorde en ”migrationspolitisk uppgörelse” med Miljöpartiet om att bevilja alla syrier som kommer till Sverige permanent uppehållstillstånd i landet. Uppgörelsen slöts, enligt förre statsministern Fredrik Reinfeldt, i syfte att straffa de väljare som valde att rösta på Sverigedemokraterna
Just detta att syriernas permanenta uppehållstillstånd skulle bero på ett politiskt beslut är en vanlig skröna, som inte stämmer, vilket Sverigedemokraterna egentligen vet mycket väl.
Det var i själva verket ett tjänstemannabeslut på Migrationsverket som gjorde bedömningen utifrån de lagar som funnits sedan många år att eftersom situationen i Syrien inte ser ut att förbättras i närtid så bör alla asylsökande beviljas PUT istället för ett års uppehållstillstånd i taget. Åtgärden har två syften. Främst att få de asylsökande att känna en trygghet i att få stanna, men också att bespara Migrationsverket återkommande processer för omprövning.
Sverigedemokraterna blev rasande när detta inträffade, och krävde i oktober 2013 en interpellation om varför en simpel tjänsteman kunnat överrida deras makt. Läs gärna det rafflande protokollet.
Här är början av riksdagsledamot Kent Ekeroths anförande:
Det första är att Billström och denna regering har lämnat över invandringspolitiken till en icke folkvald tjänsteman, en byråkrat som på egen hand tog ett beslut som gav alla syrier inte bara uppehållstillstånd utan permanenta sådana. Är det rimligt att en myndighet ensam kan avgöra en av de viktigaste frågorna, medan Billström passivt accepterar sådana uppenbart stolliga beslut?
Notera den respektfulla tonen i kammaren. Notera också Ekeroths djupa insikt i vilka befogenheter en minister har att lägga sig i hur lagarna tolkas. Efter tre år i riksdagen.
Oavsett om vi är alliansväljare eller rödgröna väljare har nog alla 87 procent en klump i magen efter denna vecka. SD har ökat oavbrutet i många år. De har aldrig någonsin minskat. Det känns nästan otänkbart att de inte får fler procentenheter i mars. Men någonstans måste trenden brytas. Av allt att döma får de en mängd empatiröster för att det är synd om dem som är så mobbade (!), från väljare som egentligen inte ens tycker att de är det bästa partiet.
Från Motargument kommer vi att göra allt under denna valrörelse för att möta SD:s politik med sakliga argument. Vi kommer från båda sidor mittlinjen, men vi förenas i insikten att främlingsfientlighet inte hör hemma i Sverige.
Det finns en dimension i händelseförloppet som lite drunknat i bruset.
Sverigedemokraterna kommer att agera för att försöka fälla varje regering som väljer att verka för en ökad invandring och ge Miljöpartiet ett avgörande inflytande över svensk migrationspolitik
Så vad har då den nuvarande regeringen gjort för att förtjäna sitt straff? Hur har de valt att verka för ökad invandring?
Det är ju uppenbarligen inte så att det i regeringens budget står att vi ska ta emot nittiotretusentvåhundrafemtionio flyktingar, och sedan stänger vi portarna. Antalet invandrare kan bara påverkas indirekt – genom lagändringar – men dessa har förstås inget med några budgetramar att göra. Alltså är det bisarrt att tänka sig att en budget skulle kunna användas som migrationsregleringsverktyg. Kostnader för flyktingmottagning m.m tas om hand där, men de siffrorna är bara ett eko av ett behov.
Men lagändringar kan förstås beslutas genom propositioner. Dock är det rätt sällan det händer – undantaget är migrationsöverenskommelsen mellan MP och Alliansen. Inte ens det, av SD så utskällda, beslutet att låta syrier som flyr till Sverige få permanent uppehållstillstånd fattades av regering eller riksdag. Det fattades av tjänstemän på Migrationsverket utifrån gällande lagar. SD protesterade i Riksdagen, men det var också enda gången frågan nådde upp till den nivån.
Den nuvarande regeringen har alltså inte fattat något enda beslut gällande migration. Alls. Det har de inte hunnit.
Ändå anser Mattias Karlsson att de ska straffas.
Därur följer att den som sitter still i båten ”väljer att verka för ökad invandring”. Enbart den som aktivt beslutar om neddragningar förtjänar att få regera.
SD säger därmed att de kommer att sänka varje framtida regering. Enda undantaget är de som aktivt genomför regelförändringar som påverkar vilka som får uppehållstillstånd.
SD har faktiskt därmed gjort det nödvändigt för övriga sju partier att navigera runt dem – genom uppgörelser och kanske lagändringar.
Vi vet vad som kommer att hända. Ännu mer offerkoftor, snyftande om att alla är odemokratiska, att SD:s väljare inte tas på allvar och yadayada.
Det är då vi måste hjälpas åt, från vänster till höger, och förklara att det är SD som förklarat krig mot vårt statsskick.
Motargument publicerar en artikelserie om mänskliga rättigheter och om andra rättigheter och friheter som ingår i internationella konventioner som Sverige anslutit sig till. Vi inledde med FN-konventionens 30 artiklar. Här avslutar vi med den 18:de och sista artikeln i första avdelningen av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Artikel 18
Begränsning av användningen av inskränkningar i rättigheter
De inskränkningar som medgetts enligt denna konvention beträffande de där upptagna fri- och rättigheterna får inte tillämpas annat än i de syften för vilka de medgetts.
Motargument publicerar en artikelserie om mänskliga rättigheter och om andra rättigheter och friheter som ingår i internationella konventioner som Sverige anslutit sig till. Vi inledde med FN-konventionens 30 artiklar. Här fortsätter vi med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Avdelning 1 består av 18 artiklar som rör mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Artikel 17
Förbud mot missbruk av rättigheter
Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att inskränka dem i större utsträckning än vad som medgetts där.
Vi har egentligen förklarat detta tidigare, men eftersom historien om invandrerskan med de tre barnen som överöses av bidrag fortsätter att florera behöver det göras på ett nytt sätt.
Det är nämligen så att det finns en del som är sann, och det är de belopp som anges.
Det som däremot inte stämmer är alla sidopåståenden.
Vi börjar med att reda ut hur det ligger till, och sedan tittar vi på myterna runtomkring.
Hur det fungerar
Grundfelet i uträkningen är att så få verkar inse hur mjukt man landar om man är utan inkomst, ensamstående och har flera barn. Vårt samhälle är byggt så.
Vi tittar nedan på fem exempelmammor. De har samma livssituation, men med olika inkomster. Läkaren med snittlön, undersköterskan, den arbetslösa, socialbidragstagaren helt utan inkomst och kvinnan som befinner sig i ett heltidsetableringsprogram.
Vi tittar på fyra situationer: Ett fall med två barn, två fall med tre barn, och ett fall med fyra barn. Det tredje fallet är det som cirkulerar. Det är optimerat för att ge maximala fördelar för ”invandrarkvinnan”.
Vi kan genast glömma både läkaren och undersköterskan, och fokusera på den arbetslösa, socialbidragstagerskan och etableringsersättningsmottagerskan.
I tabellen får de guld, silver och brons (nåja, lila) efter vem som tjänar mest och minst. Skillnaderna är mycket små i alla lägen. Men vi kan konstatera att vid fyra barn lönar sig socialbidrag för alla tre.
Det finns två små tankevurpor i ersättningssystemet, och de är:
dels att etableringsersättningen är skattefri, men jämförs med skattepliktiga intäkter när man söker bostadsbidrag. Det ger 200 kr extra. Lite kan tyckas, men det blir mycket vid så låga inkomster.
dels att barnersättningen för barn över 11 år plötsligt blir 1.500, medan den är 800 under 11 år, men har man fler än tre barn räknas de inte alls. Det är ett lite märkligt skutt. Hade varit mer rättvist med t ex 1.000 resp 1.200. Det är därför guldregnsuträknaren har placerat barnen i spannet 11-19 år, tre till antalet.
Myter
Att denna ”myt” varit så seglivad beror förstås på att den inte är en myt rakt igenom. Siffrorna stämmer i sig. Vi har varit lite för slarviga, vi mytknäckare, med att förklara vari felet egentligen ligger, och för den som inte orkar läsa låter det därför ibland som rena bortförklaringar.
Så låt oss rätta till det. Siffrorna är alltså ingen myt – de är bara inte så märkliga som de låter.
Däremot finns många myter runt dem.
Läkaren som tjänar mindre
En läkare i Sverige har en genomsnittlig nettolön på 33.170 kr. Även om vi jämför en helt barnlös läkare med vår ”invandrarkvinna” erhåller hon mer än två tredjedelar av inkomsten. Och den som har motsvarande livssituation har 2-3 gånger så mycket att leva på efter hyra.
”Alla invandrare får …”
”Invandare får”, heter det, som om det var alla invandrare hela tiden. I själva verket krävs det en hel del av den som uppbär etableringsersättning. För det första ska hon vara beviljad asyl, och för det andra befinna sig i en etableringsfas, som typiskt varar i två år. Det är en heltidssysselsättning av praktik och studier. Den ensamstående mamma som orkar detta med tre barn är värd all heder.
Den retroaktiva föräldrapenningen
Det finns ingen retroaktiv föräldrapenning. Däremot finns möjlighet att få föräldrapenning för barn som fötts utomlands, men då måste man vara föräldraledig. I Sverige. Och barnen måste vara upp till åtta år, men i exemplet till höger har de alla fyllt 11. Så det är liksom en trippel myt.
SFI-bonus
SFI-bonusen är borttagen.
”Inget bidrag kan dras in för …”
Ehm, hallå, dras barnbidrag in för andra om man vägrar ta emot erbjudet jobb? Eller bostadsbidrag?
För att ha rätt till etableringsstödet måste man följa en heltidsplan, och gör man inte det blir det socialbidrag – vilket å andra sidan inte är någon större skillnad.
Men då hamnar i alla fall svenskan och invandrerskan på exakt samma nivå.
För drygt tre år sedan tackade jag ja till att delta i det här projektet. Motargument.se – för den som vill argumentera mot främlingsfientlighet. Jag har jobbat ideellt förut och visste att det skulle bli tufft – åtminstone i perioder.
[column_half]
Min tid med Motargument har lärt mig mycket. Till exempel att det är ok att andra tycker annorlunda än jag – de hatar mig inte för den sakens skull (well, ja, ok då – några kanske gör det). Jag har också fortsatt öva min förmåga att få folk att faktiskt göra det de ska – även om jag inte alltid är den smidigaste.
Det jag har gjort mest av allt, dock, är att jag har haft roligt. Jag har haft trevligt. Jag har lärt känna fantastiska människor – även om jag inte har träffat dem alla (än). Jag har känt att jag har gjort något vettigt, jag har tagit tydlig ställning mot rasism och främlingsfientlighet (hör ni att jag är lite PK och snäll nu – jag använder inte ordet nazism).
[/column_half][column_half_last]
[/column_half_last]
[column_half]
Med tiden blir dock det mesta vardag och rutin. Inget av detta tillhör mina starka sidor, och därför är det nu dags för mig att lämna över till någon som är bättre än jag på att administrera och ta hand om sånt som jag tycker är så fruktansvärt tråkigt. Jag kommer att lämna Motargument.se helt och hållet för att starta upp nya, grymt spännande projekt med lite annan inriktning, men fortfarande sociala frågor.
[/column_half][column_half_last]
Det är min stora förhoppning att Motargument.se kommer att fortsätta fungera som en kunskapsbank där man kan hitta inte bara en lösning, utan flera, och där det är lätt att förstå att ingen politisk färg har mer rätt än andra i sätt att se på och hantera rasism, nazism och fascism.
![By NuclearVacuum [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons](https://motargument.se/wp-content/uploads/2014/12/eu-sweden-svg_.png)
Att denna ”myt” varit så seglivad beror förstås på att den inte är en myt rakt igenom. Siffrorna stämmer i sig. Vi har varit lite för slarviga, vi mytknäckare, med att förklara vari felet egentligen ligger, och för den som inte orkar läsa låter det därför ibland som rena bortförklaringar.
Motargument 