Agneta Kjaerbeck är SD-ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige, politisk sekreterare samt ledamot i Göteborgs Stads råd för den nationella minioriteten romer. 2020 kom det fram att Kjaerbeck upprepade gånger har spridit högerextremistisk propaganda på sociala medier som Facebook och Twitter.
Hon har exempelvis delat den antisemitiska ”Jan Helin-sången”, från högerextrema kanalen Motgift, som handlar om journalisten Jan Helin. Hon har också delat flertal artiklar från de främlingsfientliga sidorna Nya tider och Fria tider. När hon blev pressad på att svara varför hon delat från högerextrema sidor svarade hon: ”Nya tider? Ja, förr i tiden delade jag den men det är historia”. Dock kunde Expo hitta flertal delningar från senast 2019 (intervjun skedde tidigt 2020).
Skärmdump från Agneta Kjaerbaecks Facebooksida.
Kjaerbeck har också hyllat den högerextrema aktivisten Sanna Hill (som bl a skrivit för NMR tidigare i livet).
2016 delade Kjaerbeck även ett homofobiskt inlägg från den tidigare aktiva nazisten Björn Björkqvist. Som varit medlem i både Nationalsocialistisk Front samt efterträdaren Svenskarnas Parti. Björn skrev ”små dagisbarn har skickats ut för att manifestera för Böglobbyn”. På detta svarade Kjaerbeck ”Kan bara hålla med, detta är så sinnessjukt. Läs!”.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons (M) Facebooksida.
Medborgarskap är en rättighet – inte ett privilegium för de utvalda av regeringen
När statsminister Ulf Kristersson (M) i sociala medier proklamerar att ”det svenska medborgarskapet inte ska delas ut kravlöst” och att regeringen vill höja inkomstkravet till 20 000 kronor i månaden, handlar det inte om att skapa ett rättvisare samhälle eller främja bättre integration. Det handlar istället om att staten ska ägna sig åt fler godtyckliga, repressiva och odemokratiska beteenden som i sin tur leder bara till mer diskriminering, uppdelning och splittring.
Enligt moderna principer och idéer, i en demokrati är medborgarskap inte något en ska förtjäna – det är en rättighet. Demokratiska och medborgerliga principer som enligt EU:s konstitutionella dokument är även skapade på grund av dåliga och omänskliga historiska erfarenheter. Från historiska perioder när främst kvinnor, minoriteter, flyktingar behandlades illa, brutalt och orättvist bland annat genom till exempel nekande av fullvärdigt medborgarskap just med argument i stilen att de inte riktigt ”hör till” i landet.
Det är därför dagens demokratier som i EU har byggt in medborgarskapets status som en grundläggande rättighet. Offentliga institutioner som staten ska garantera detta – inte sätta upp hinder för att slippa ta ansvar. Staten ska inte heller på godtyckliga och odemokratiska sätt styra hur människor praktiserar sin medborgerliga liv.
Myten om det kravlösa medborgarskapet
Retoriken om att medborgarskapet i Sverige idag är ”kravlöst” saknar även verklighetsförankring. Sedan tidigare finns det följande krav för svensk medborgarskap:
Du måste kunna styrka din identitet (oftast genom giltigt pass eller annan godtagbar id-handling).
Du måste ha fyllt 18 år (undantag finns för barn).
Du måste ha permanent uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller uppehållskort.
Du får inte ha vistats utomlands under längre perioder som bryter hemvisttiden.
Du får inte ha beslut om utvisning eller avvisning mot dig.
Du måste ha stadigvarande bosättning i Sverige.
Du måste ha bott i Sverige under en sammanhängande tid:
5 år för de flesta sökande.
4 år om du är gift eller sambo med en svensk medborgare.
3 år om du är nordisk medborgare.
2 år om du är statslös eller erkänd flykting.
Ingen eller låg brottslighet.
Ingen eller låg skuldsättning (t.ex. hos Kronofogden eller CSN).
Godtyckliga åsikter maskerade som liberala värderingar
Att Kristersson bland annat talar om ”respekt för svenska värderingar” är särskilt problematiskt. Vilka värderingar? Vems? I praktiken är det ett kodord för assimilation och bild av svenskhet som är ofta godtycklig och nationalistisk.
Absurt nog använder regeringen här ofta just liberala, progressiva, universella värderingar som jämlikhet, jämställdhet, tolerans som argument för att exkludera människor samtidigt som regeringen är beroende av Sverigedemokraterna vars värderingar överlag är motsatsen till det regeringen formellt kommunicerar om.
Bland andra har forskaren Clara Sandelind visat hur just denna typ av retorik och fraser inte leder till ökad integration eller tillit utan snarare förstärker misstro och segregation. När staten kräver, framför allt genom godtyckliga och fördomsfulla beteenden, att invånare ska bevisa sin lojalitet, moral och kulturella anpassning, undergrävs tilliten i båda riktningar.
Medborgarskapet som ett “klassfilter”
Att höja inkomstkravet till 20 000 kronor per månad försvårar för breda grupper att nå medborgarskap: låginkomsttagare, deltidsarbetande, kvinnor, studenter, nyanlända. Det handlar inte om karaktär eftersom det handlar om klass.
Skulle regeringen applicera samma krav på redan existerande svenska medborgare, skulle vi i Sverige få ett samhälle där många SD-väljare inte kvalar in. Många av dem står utanför arbetsmarknaden, har låga inkomster och har samtidigt auktoritära, antidemokratiska eller extremistiska åsikter, värderingar och beteenden. Järnrörsskandalen, hot mot journalister, hatkampanjer och öppet rasistiska uttalanden har förekommit både bland SD:s företrädare och sympatisörer.
Ett förslag som skapar ett sämre samhälle rörande integration
Regeringens politik förbättrar inte integrationen. Den gör inte medborgarskapet ”finare” eller mer värdefullt. Den gör det bara svårare. Det är som att säga att en Volvo är bättre om den kostar 1,5 miljoner samtidigt som färre har råd att köpa och köra den.
Så varför gör regeringen det här? Svaret är: för att blidka en väljarkår som alltmer präglas av fördomar, rasism, populism, ilska och känslan av förlorad kontroll och bekvämlighet. Det är ett försök att skapa ordning, men inte genom rättvisa, utan genom godtycklighet och uteslutning. Det är ett sätt att erbjuda syndabockar till de som tror att deras liv blir bättre om andra får det sämre.
Forskning visar gång på gång att “kravbaserad” medborgarskapspolitik inte leder till bättre samhällsdelaktighet, inkludering och öppenhet. Det som krävs för integration är bland annat tillit, sociala nätverk, möjlighet att påverka, alltså inkluderande åtgärder.
Medborgarskap för vår tid – inte 1800-talet
Världen ser inte ut som den gjorde när nationalstaten skapades och blev en norm. Idag är människor mer uppkopplade globalt, rör sig över gränser, samarbetar över kontinenter. De verkliga hoten är inte invandrare som inte tjänar 20 000 kronor.
Det är bland annat frågor om klimatet, krig, artificiellt intelligens, digitalisering och mycket annat. För att möta dessa utmaningar behövs även nya former av medborgarskap, som bygger på inkludering, solidaritet och gemensamt ansvar, både lokalt och globalt.
Regeringen bör därför avsluta sin repressiva, godtyckliga och motsägelsefulla politik kring medborgarskap. Den stärker inte demokratin – den försvagar den. Den bygger inte gemenskap – den splittrar. Medborgarskap är något som ska förena och vara en rättighet för fler och inte något som ska kunna missbrukas genom godtyckliga metoder.
Från att ha varit ett parti ingen ville samarbeta med, stod SD nyligen i talarstol på regeringens presskonferens och presenterade satsning på höjt ROT-avdrag. Inte mycket till reform kanske, men ännu en symbolisk markering om var makten ligger. Bilden av SD som ett parti i regeringen har befästs i åratal. Idag höjer väl knappt någon på ögonbrynen över att M, KD och L gett dem den platsen.
Nog kan vi rycka uppgivet på axlarna över att detta gamla heilande, bokbrännande, trollmakar-parti placerats i regeringspolitikens frontlinje. Det är väl känt att deras väg till makten kantats av högvis av antijudiska, antimuslimska och HBTQI-fientliga uttalanden. Visst kan vi möta det med trött ironi, men när demokratin är i fara måste vi ändå ha kvar orken att ifrågasätta det som normaliserats.
Dagens ETC avslöjade att Sverigedemokraterna drivit fram åsiktsregistrering och utrensningar inom Regeringskansliet. Där finns en svart lista över misshagliga tjänstemän. ”Jag har alltid listan med mig”, säger SD-toppen Björn Söder till Dagens ETC, som enligt samma artikel öppet anklagat opolitiska tjänstemän för att egentligen vara aktivister med partipolitisk agenda. Flera utpekade bekräftar att de hamnat i en ”frysbox” efter att ha fått direkta frågor om vad de röstar på. Återigen är det Tidöregeringens regeringskansli vi talar om, där SD håller i taktpinnen.
Vi ser vår omvärld, där extremhögerpartier vid makten monterar ner demokratin, i täten går USA, med rättsvidriga massdeportationer och häxjakt på journalister, statliga tjänstemän och åklagare.
Värre är att alla inte längre ser demokrati som det bästa av statsskick. Har man svikits av samhället och ramlat rakt igenom skyddsnäten kanske man i brist på annat sätter sitt hopp till en stenhård, rasistisk agenda. 53 procent i USA anser, som en jämförelse, att Trump är på rätt väg.
Tillvänjning pågår. Regeringen är en del av den. Vi kan till och med säga att de lånar sig till fascistiska idéer.
För oss andra gäller det att hålla upp ett attraktivare samhällsalternativ. Visst går det att kraftsamla för att bygga upp välfärden igen? Och, ja, det kan ske utan att delar av befolkningen pekas ut som icke önskvärda.
Välfärd för alla lirar med allas lika värde. Ett fungerande kontrakt mellan samhälle och medborgare är en grundpelare i en stark demokrati. Dit hör också värderingar om allt från tillit och medmänsklighet till det fantastiska kitt vår folkbildningstradition utgör. Här finns kanske demokratins urkraft idag?
I alla händelser är den vägen betydligt mer sympatisk än Tidöfascism.
Krönika av Pernilla Zethraeus
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Man undrar vad Liberalerna sysslar med och vad för slags analyser de egentligen gör. Detta parti har sedan riksdagsvalet 2022 legat under fyra-procentspärren i flera opinionsmätningar, trots att de ändå har fem tunga ministerposter, givet partiets kärnfrågor.
Mot bakgrund av de usla opinionssiffrorna har Liberalerna sjösatt ett förnyelseprojekt vid namn ”Vision Selma” – namngivet efter Selma Lagerlöf som var medgrundare till partiet för 90 år sedan. Vad detta projekt har med Lagerlöf att göra är högst oklart, men enligt Aftonbladet handlar grundidén om att Liberalerna ska bli ”tydligare och driva politik som diskuteras vid människors köksbord”.
Vad betyder då detta i praktiken? Jo, Liberalerna ämnar utveckla invandrings- och integrationspolitiken. Enligt den nya visionen menar Liberalerna att Sverige måste börja ställa krav på invandrare att anpassa sig efter grundläggande värderingar som präglar Sverige. Man har nämligen under lång tid drivit ”en kravlös politik” och att det har varit känsligt att tala om vilka ”osunda värderingar” som vissa invandrargrupper har.
Detta påstående är tröttsamt och provocerande på flera sätt. Om det är invandring och integration som Liberalerna vill att ”vanligt folk” ska diskutera hemma vid köksbordet så är det verkligen att slå in öppna dörrar. Nästan ingen annan fråga har dominerat det offentliga samtalet sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. Men inte bara det. Den här rasistiska utvecklingsriktningen som Liberalerna tycks förespråka baseras inte på ideologi, utan enbart på röstfiske i sann opportunistisk anda.
Om liberalismen som ideologi har något existensberättigande i en svensk kontext skulle den kunna fungera som en motkraft till nationalism och högerextremism. Liberalismen betonar individuella rättigheter, demokrati och internationellt samarbete, till skillnad från nationalism och högerextremism som betonar påtvingad kollektivism och exkludering av alla grupper som inte anses tillhöra deras världsbild.
Liberalismen hade kunnat kämpa för att försvara rättsstatens principer och demokratins institutioner från auktoritära tendenser, med tanke på att högerextrema rörelser vill centralisera makten. Ska man dessutom upphöja en historisk profil som Selma Lagerlöf till en ideolog, hade man kunnat anknyta till litterära teman i hennes författarskap som avspeglar liberalismens tidlösa värden, till exempel social rättvisa, medmänsklighet och kritik mot falska auktoriteter.
Inget av detta hade Liberalerna dock kunnat göra med trovärdighet idag, eftersom de har valt att ingå i ett fördjupat samarbete med Sverigedemokraterna under en hel mandatperiod. Det är inte trovärdigt när partiledaren Johan Pehrson säger att ”Liberalernas uppgift är att skydda den liberala demokratin” samtidigt som Liberalerna har gett Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande på regeringspolitikens innehåll som på många sätt underminerar demokratin. Om det är denna utvecklingslinje som Liberalerna vill fortsätta, vore det åtminstone hederligt om de bytte partinamn.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Tidöpartierna, dvs regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna stoppar genom en lagändring möjligheten till s k ‘spårbyte’. Tidigare har avvisade asylsökande kunnat beviljas arbetstillstånd – förutsatt att de uppfyllt alla krav – utan att behöva lämna landet.Den nya lagen träder i kraft 1 april 2025.
Migrationsverket varnar nu för att det snabba avskaffandet av ‘spårbyte’, utan övergångsregler, kommer att påverka många som är i en pågående process. Den nya lagändringen står i strid med vad experter har uttryckt, nämligen att lagen hade behövt kompletteras med övergångsregler.
Usprungligen ingick ‘spårbytet’ i ett större lagpaket med syfte att reformera svenska arbetstillstånd. Lagpaketet var tänkt att träda i kraft i juni. Istället valde Tidöpartierna att lyfta ut ‘spårbyte’ och skynda på processen. Experterna har inte fått tillräckligt med tid att varna för konsekvenserna av lagen, inte minst med tanke på konsekvenserna för dem som direkt berörs.
De som tidigare valt ‘spårbyte’ och beviljats arbetstillstånd kommer inte att kunna förlänga sitt arbetstillstånd när det går ut. Den nya lagen kommer att kräva att man lämnar landet och ansöker från utlandet. I de flesta fall kommer de som inte får beslut före 1 april kunna kvalificera sig för en förlängning. I dagsläget väntar 2 000 personer på beslut.
Tidöpartierna viftar alltså bort kritiken och hävdar att syftet med att avskaffa ‘spårändringar ‘spårbyte’ är att skapa större incitament för personer med utvisningsbeslut att lämna Sverige.
Migrationsverket uppskattar att ungefär 4 700 personer som bor i Sverige kommer att påverkas av avskaffandet av ‘spårbyte’, vilket inte bara kommer att tvinga tidigare asylsökande som har använt detta alternativ att lämna landet, utan även deras familjer. Det snabba avskaffandet av ‘spårbyte’ innebär att många inte kommer att hinna förstå informationen innan det är för sent.
Sedan grundandet av Sverigedemokraterna har majoriteten av både politiker, medarbetare och väljare som röstat på partiet varit män, och det finns goda grunder till att partiet haft svårt att få grepp om de kvinnliga väljarna.
Partiet har tidigare, som enda parti, velat begränsa den svenska aborten genom att sänka fri abortmöjlighet från vecka 18 till vecka 12. Detta var dock en mjukare linje jämfört med deras tidigare starkt abortfientliga politik i partiprogrammet mellan 1989-1999. Även om partiet idag valt att lägga sig bakom dagens abortgräns fortsätter partiet att samarbete med en rad högerextrema och högerradikala partier i Europa som antingen kraftigt vill inskränka aborträttigheten eller totalt förbjuda möjligheten att utföra en abort. Ett flertal SD-politiker på både lokal och nationell nivå fortsätter dessutom att publicera abortfientligt material sedan partiet ändrat linje. Partiet har ytterligare röstat fram motioner för att tillåta vårdpersonal att vägra utföra aborter i Kronoberg, Stockholm och Blekinge.
Partiet står som enda svenskt riksdagsparti utan politikområdet ”våld mot kvinnor” i sitt partiprogram. SD (tillsammans med KD) vill ytterligare avskaffa; de så kallade ”pappamånaderna” vilket experter varnar kan leda till en högre grad av återvändande av traditionella kvinnoroller.
I den ”feministiska valkompassen” som tas fram av organisationen Kvinna till kvinna, får partiet som enda parti inte godkänt i en enda kategori. I kategorierna runt abortfrågan och exploatering av kvinnors kroppar får partiet en varning, i de resterande fem kategorierna får partiet underkänt. Kvinna till kvinna varnar för att SD-politik hotar jämställdheten, både i Sverige men även i Europa.
SD har i EU-parlamentet bland annat röstat emot att göra könsbaserat våld till ett EU-brott och som enda svenska parti röstade man emot EU:s handlingsplan för jämställdhet i biståndet. Det kanske säger tillräckligt att SD representerades i EU-parlamentet i 8 år av Peter Lundgren som 2018 sexuellt ofredade en partikollega och sedermera dömdes i hovrätten för brottet.
Avsky mot sossar, ’vänstern’ och skrämselpropaganda mot immigranter avslöjar extremhögern. Igen. Återigen är SD helt öppna med sin tro om ’folkutbyte’ — vilket är exakt likadan som i alla vitmakt-grupper och i nazism.
Nu kan ingen tvivla längre. Nu kan ingen försöka bortförklara eller vara ’apologet’ med tomma undanflykter, bortförklaringar, ’whataboutism’. Nu kan ingen längre tillåtas normalisera eller förringa avskyn, fientligheten, hatet i SD:s ideologi.
SD normaliserade först rasism. Nu normaliserar de nazism.
Den här reklambilden från SD vi visar nedanför är glasklar, rasistisk propagandalögn som är rakt av kopierad från nazister.
SD menar de är rädda för det som står i texten i deras propagandabild. Texten i den och lögnerna från SD:s påverkansavdelning som TV4 avslöjade är helt central och det primära fokuset i SD:s nutida och dåtida principprogram. SD uppviglar helt öppet nu gentemot alla immigranter och mot alla som röstar ’vänster’ eller på S.
SD är öppna i sin egen reklamkampanj med att SD är extremhöger idag, år 2025.
På den SD-kopplade nätbloggen Samnytt finns rullande propaganda med bilder på de sverigedemokratiska Europaparlamentarikerna Beatrice Timgren, Dick Erixon och Charlie Weimers. Varje bild är försedd med en ”klatschig” slogan.
I Europaparlamentet ingår SD i den högerkonservativa partigruppen Europeiska konservativa och reformister. I den partigruppen ser vi en uppsjö nationalkonservativa, EU-skeptiska, högerpopulistiska, ultranationalistiska, högerextremistiska och anti-federala partier. De stora partierna i partigruppen är polska Lag och rättvisa (20 mandat) och italienska Fratelli d’Italia (24 mandat). SD har som jämförelse 3 mandat i Europaparlamentet.
Om det fram till nu har funnits en osäkerhet på huruvida Samnytt är SD-vänliga har vi definitivt fått svaret nu. Samnytts grundare och VD Kent Ekeroth är numera oppositionsråd i SD Dalarna, samt politisk sekreterare på 30%.
Samtiden ägdes tidigare av SD och anses av många fortfarande vara SD:s partiorgan. Samnytt, däremot, är SD:s inofficiella partiorgan.
Jag minns en tid då landshövdingeutnämningar var okontroversiella.
Den tiden är ett minne blott, i och med utnämningen av förtalsdömda Carina Ståhl Herrstedt (SD). Tillsättandet av Gävleborgs nya landshövding har pressats igenom, trots stora protester. Det är något nytt.
Sverige dras isär politiskt och ekonomiskt. Ett bråk om en landshövdingeutnämning kan tyckas futtigt, men gränser förflyttas på många områden nu, det här är ett till.
Tidigare politiska samförståndskultur kring utnämningar fanns inte där av en slump. Den var en av många små byggstenar i ett avancerat, komplext och skört demokratibygge. Därför vill ytterhögern rasera det.
Man kunde tro att regeringen helt enkelt gjort en miss. Att de glömt kolla Ståhl Herrstedts vandel innan hon utsågs. Om de missat hennes förtalsdomar, antisemitiska och homofientliga mejl (som hon själv beskrivit som ”lite halvkul”) kunde de kanske förmås att ta omtag?
Oppositionen har i två riksdagsdebatter lyft ärendet. Regeringen svarade med att gå till attack. Påhejade av SD, utslungades: ”lågt”, ”lågvattenmärke”, ”osmakligt”, ”mobbning” och ”respektlöst” om en förvånad opposition. För vad? För det faktum att Ståhl Herrstedts värderingar oroar och skrämmer invånarna. För att Sd har ett tungt rasistiskt bagage. Varje tidigare regering skulle ha undvikit en sådan utnämning. Inte denna.
Hat och hot är ett gigantiskt samhällsproblem. Ett hatbrott anmäls var tredje(!) timme i Sverige. Samhällsföreträdares åsikter normerar. Vi hade behövt en regering som satte ned foten mot rasism. Istället legitimeras rasism och kritikerna avfärdas. Där rök den sista resten av den gamla konsensus-andan.
Frågorna kvarstår. Hur ska SD-hövdingen kunna nätverka med rasism-drabbade företagare? Med den mångfaldspräglade utbildningssektorn? Med Pride-arrangörerna, vars årliga festivaler vår tidigare landshövding invigt, medan SD kallat Pride för ”freakshow” och kallat homosexualitet ”onaturligt”? I nämnda riksdagsdebatt valde landets ledning helt enkelt att prata om Ståhl Herrstedts erfarenhet, ledaregenskaper istället, precis som i sagan ”Kejsarens nya kläder”.
Den SD-stödda regeringen ber alltså i praktiken Gävleborgs oroliga HBTQI+-personer, rasifierade och principiellt kritiska att bita ihop och titta åt ett annat håll.
Så relativiseras rasism. Så flyttas gränser. Så sås split. Så normaliseras rasism och homofobi. Så väntas vi blunda.
Det är förvånande hur enkelt det sker. Hur snabbt mur efter mur mot extremhögern rivs. Hur polariseringen mot vänster befästs och hur de grälsjuka attackerna från regeringshåll i frågor där samförstånd borde råda, cementerar det nya, bittra, oförsonliga — och i förlängningen — antidemokratiska samtalsklimatet.
Krönika av Pernilla Zethraeus
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
På Sverigedemokraternas hemsida finns numera inte någon information alls om HBTQ, det avsnittet är bortplockat.SD är fortsatt det parti i riksdagen som har den sämsta politiken för HBTQ-personer och deras rättigheter och möjligheter.
2019 gjorde jag en uppföljning för att se om SD hade förändrat sitt förhållningssätt. SD hade då gett med sig rörande frågan om insemination för lesbiska par. De visade då ett fortsatt motstånd till samkönad adoption.
Nu, 6 år senare, är det hög tid för en uppdatering. Nog borde SD vid det här laget ha börjat ta HBTQ på allvar, det är ju ändå 2025? Jag kontaktade återigen SD:s informationsavdelning för att få en uppdatering. I mailet ställde jag följande frågor:
SD utesluter ”Q:et” i HBTQ. Erkänner SD inte begreppet ”queer”?
Hur ser SD på ett tredje juridiskt kön?
Hur ser partiet på könsbyten?
Hur ser ni på samkönad adoption?
Informationsassistenten svarade:
”Hej David!
Jag bifogar avsnittet ur vår valplattform angående HBT+ nedan”
Resten av mailet är ett inklistrat dokument från SD:s valplattform inför valet 2022. Under rubriken ”Vad vi vill” på partiets hemsida listar SD sina ”viktigaste frågor” och ”andra viktiga frågor”. Under rubriken ”övriga dokument” finner vi ”valplattformen 2022”, med ett avsnitt om ”HBT+”. Det är detta avsnitt som informationsassistenten klippt och klistrat in i sitt mailsvar.
Här läser vi skrivelser som:
”Men på många platser och sammanhang har normerna för hur det i praktiken är tillåtet att leva sitt liv rullats tillbaka. En omfattande invandring från kulturer med en reaktionär och religiöst strikt syn på privatlivet och könsroller har gjort att hatbrotten ökat och att många begränsas i möjligheten att offentligt vara öppen med vem man är. Hedersförtryck och kulturella normer gör att rätten att leva som den man är eller att välja partner begränsas för många unga.” (Källa: SD:s valplattform 2022)
”Barn och unga ska inte heller av offentliga institutioner ledas till att problematisera kring sexualitet och identitet -det viktigaste måste vara att alla barn växer upp med en positiv självbild. Samhällets hantering av barn med könsdysfori och dess långsiktiga konsekvenser ska utredas.” (Källa: SD:s valplattform 2022)
Dokumentet avslutas med fyra punkter om vad SD vill. Punkterna är luddiga och man tar inga egentliga ställningstaganden. Det vi ser i dokumentet om ”HBT+” är egentligen bara ett bevis på SD:s paradgren, nämligen att beskylla invandringen. Inte heller denna gång kan de undanhålla sin besatthet av att peka ut invandrare och andra kulturer.
Istället för att svara på mina konkreta frågor snöar partiet in på hedersförtryck. En sak är i alla fall tydlig: SD erkänner inte ”Q:et” i HBTQ. Vad ”+:et” står för i SD:s parallella universum är oklart. Att jag får en klipp och klistra-text som svar är symptomatiskt, och bevisar hur oviktig frågan om HBTQ-rättigheter är för partiet.
I ett tidigare mailsvar nämner informationsassistenten Pride:
”Gällande Pride så känner vi att om det hade handlat om det som det borde handla om, det vill säga HBT-personers rättigheter och inget annat, så hade vi som parti gärna deltagit. Tyvärr upplever vi att Pride mer och mer blivit ett politiskt arrangemang, där kampen för HBT-personers rättigheter bara kommit att omfatta de HBT-personer som har ”rätt” politisk åsikt. Det verkar som att man som socialkonservativ och HBT-person inte är värd samma rättigheter som andra HBT-personer, då man inte ens välkomnas i tåget för att man har ”fel” politisk åsikt och i samband med Pride också tillskrivs åsikter man inte har och därefter hånas och kritiseras för dessa påstådda åsikter. Vi har flera HBT-personer som företrädare och medlemmar, som tar väldigt illa vid sig av hur de blir bemötta av de som arrangerar och deltar i Pride.”
Vän av ordning påminner om att Pride handlar om just det SD påstår att det inte handlar om, nämligen HBTQ-personers erkännande och rättigheter, oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Att SD själva valt att ställa sig utanför Pride, istället för att omfamna HBTQ-rättigheter, är deras eget val och kan inte belastas Pride. Pride är politiskt och religiöst obundet.
I SD:s parallella universum är vi alla lika, vi ska alla passa in i SD:s mall för hur en människa ska vara, se ut, känna, tycka och tänka. Personer som bryter normer ska pekas ut och problematiseras. Inte heller vad gäller HBTQ kan SD undvika att peka ut invandrare som roten till allt ont i Sverige. Samtidigt sviker de en stor andel av befolkningen, genom att inte vara tydliga i vad de faktiskt vill. Vet de inte, eller vill de inte berätta?
Motargument 