Igår var det debatt på Aftonbladet TV om radikal islamism. Där deltog Hanif Bali, invandrarpolitisk talesperson för Moderaterna och Azadeh Rojhan Gustavsson från Socialdemokraterna. I debatten jämför Hanif Bali islam med nazismen.
I debattens hetta (09:15) frågar Gustavsson vad Hanif vill göra för att stoppa IS-krigare och -extremister. Han säger då att problemet inte är extremisterna utan religionen:
”Tyskland avnazifierades efter andra världskriget. Vi måste avislamisera Sverige.”
Detta är inte OK för fem öre. Att jämföra islam med nazismen är något Sverigedemokrater brukar syssla med. Jämförelser om att islam är värre än nazismen har Jimmie Åkesson, Björn Söder, Rickard Jomshof och andra spritt.
”Og så har vi forholdet mellom konservative Muslimer og såkalte ’moderate Muslimer’. Det finnes moderate Nazister også, som ikke støtter gassing av Rom og Jøder. Men de er jo fortsatt Nazister og vil kun sitte å se på når de konservative Nazistene slår til (hvis dette noen gang skjer). Skal vi akseptere moderate Nazister så lenge de tar avstand fra gassing av Rom og Jøder?”
Breivik såg sig som en motståndskämpe under andra världskriget. På Facebook kunde man se att han liknade sig vid motståndskämpen Max Manus som slogs mot nazisterna och mot quislingarna, norrmännen som samarbetade med nazisterna under andra världskriget.
Den dag han drog ut för att mörda norska ungdomar ansåg han att han gjorde samma sak som om han mördat beväpnade Hitlerjugend medlemmar och quislingar under kriget i det ockuperade Norge.
I hans värld är Norge ockuperat av blodtörstiga naziliknande muslimer och deras betalda quislingar.
Och tänk dig själv. Om du ansåg att RIKTIGA nazister styrde Sverige nu och massmördar dig och dina kära, skulle du då vara beredd att döda för att försvara dig? Säger du ja, så förstår du hur perverst de tänker som faktiskt på allvar anser att det är så.
OM islam är som nazismen är givetvis muslimen en nazist. Och sossar eller moderaten som försvarar islam är quislingar som stödjer massmördare. En del människor vill gärna stoppa massmördare, om nödvändigt med våld. Därför är Breiviks och SD:s filosofi att jämföra islam med nazismen och därmed muslimer med massmördare så farlig… och rasistisk.
Desutom skjuter den bredvid målet. I kampen mot Klu Klux Klan i USA har den kristna kyrkan spelat en enormt viktig roll. För att bekämpa IS och radikal islamism måste muslimska krafter spela den viktigaste rollen, på liknande sätt.
Och därför bör Hanif Bali, å moderaternas vägnar, göra en ordentlig pudel. Det är inte acceptabelt att en talesperson för Sveriges näst största parti låter som Breivik i TV-debatter!
PS
Hanif har under dagen betonat att han bara pratat om islamister.
”Syftar uppenbart och tydligt på Islamism och inte Islam som helhet. Det korrekta uttalet är avislamistisera. Alldeles uppenbart. Att Motargument försöker pådyvla mig något form av Breivik stämpel är patetiskt, har i hela min gärning tydligt gjort skillnad mellan Islam och Islamism. ”
Bra så. Hanif Bali har velat skapa ett nytt ord. Om man googlar på det hittar man inte begreppet avislamistisera sen tidigare.
Men jag hoppas han förstår att om det lät MÅSTE man reagera. Avislamisera är ett begrepp som är extremt vanligt på google, bland rasister. Avislamistisera är en nyskapelse som Hanif skapade i förrgår. Klart man reagerar.
Sen kan man ställa frågan om Sverige verkligen är i samma sits som Tyskland efter kriget att islamister styr hela Sverige så vi måste avislamistiseras som nazityskland avnazifierades, men det är en annan femma.
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på funkofobi. Vi fortsätter med antiromism/antiziganism.
antiziganism,benämning på rasism riktad mot romer. Ordet har myntats i efterkrigstidens förintelseforskning; jämför engelskans antigypsyism och tyskans Antiziganismus.
Antiziganismen, rasismen mot romer, har funnits i Europa lika länge som romerna själva. Romer har levt i Sverige sedan början av 1500-talet. Få andra grupper har genom historien blivit så systematiskt förföljda, diskriminerade och trakasserade som romerna. De har de utsatts för tvångssteriliseringar, omhändertaganden av barn och påtvingad assimilation.
Ordet ”antiziganism” är bildat av förleden ”anti-” (mot, eller motstånd till) och efterleden ”zigenare” (den äldre benämningen på romer).
I samband med Förintelsen, då mellan 200.000 och 500.000 av Europas romer mördades, myntades ordet antiziganism. Folkmordet på romer kommer alltid i skymundan av folkmordet på judar. Likt judar ansågs, och anses, romer vara ett främmande folk som ständigt ses på med misstro och fruktan, och som systematiskt är föremål för både diskriminering och spridning av myter. Antiziganismen har varit allestädes närvarande i Sverige alltsedan 1500-talet, då de första romerna invandrade till Sverige.
Registreringen av romer ger stigmat bränsle
Registreringen av romer, de s k ”z-registren”, i Sverige har resulterat i att romer har fått sina medborgerliga och mänskliga rättigheter inskränkta, eftersom man under den första halvan av 1900-talet betraktade alla romer som statslösa. I praktiken innebar det att romer inte kunde åtnjuta samma rättigheter som svenska medborgare. Romers existens i Sverige betraktades som illegal. Mellan 1914 och 1954 förhindrade utlänningslagen romer att resa in i Sverige. Dessutom skulle romer som redan bodde i Sverige utvisas.
Som en motpol, och försök till förändring, tillkom den s k ”Zigenarundersökningen”. 1962-1963 drevs detta projekt av läkaren John Takman, på uppdrag av Arbetsmarknadsstyrelsen, vars syfte bestod i att undersöka romers situation i Sverige och att vidta åtgärder för att integrera romer i det svenska samhället. Takman verkade, i samarbete med Katarina och Rosa Taikon, för romers medborgerliga rättigheter i Sverige.
Romer ses som andra klassens medborgare
Än idag är romer, förmodligen, den folkgrupp som utsätts för mest hat och diskriminering i världen. Oroväckande är att, i många länder, och till viss del också i Sverige, är antiziganismen fortsatt accepterad och rumsren. Den systematiska diskrimineringen och stigmatiseringen pågår ständigt, och fortlöpande. Relativt nyligen, hösten 2013, visade rasismen mot romer sitt fula ansikte, då det avslöjades att svenska polisen registrerat 4029 personer med romsk bagrund, varav drygt 1000 barn. I avslöjandet ingick uppgiften om att Skånepolisen redan 1998 hade ett register över ”zigenare”. Det uppdagades att polisen systematiskt har märkt foton på människor med ”Z” eller ”zigenare”. Denna registrering påminner oss om rasbiologi och folkmord.
I Europa kan man fortfarande bevittna hur många romer förvägras rätten till skolgång, arbete, bostad och sjukvård. På många håll betraktas romer inte som fullvärdiga medborgare. Denna människosyn finns också i Sverige.
På Göteborgs stadsmuseum hade man mellan 7 mars 2014 och 11 januari 2015 en utställning kallad ”Vi är romer – människan bakom myten” för att skapa förståelse och kunskap om romers vardag, historia, utanförskap, tältliv, kultur, traditioner och språk.
Den 23 april 2015 höll man i Stockholm en internationell konferens på temat ”Educating about Roma and Sinti genocide – a way to combat discrimination and promote equality”. Syftet var att skapa förutsättningar för att förhindra den fortsatta diskrimineringen av, och rasismen mot, romer i alla delar av samhället.
Rasismen mot romer, eller antiziganismen, förefaller vara den mest utbredda, och accepterade, rasism vi har i världen idag. Århundraden av förföljelser, utanförskap, inskränkning av rättigheter, hat, diskriminering och folkmord präglar synen på romer som lever idag. Det är svårt att se hur det ska kunna skapas förutsättningar så att antiziganismen kan raderas ur mänskligheten.
Sverigedemokraternas vitbok är ett projekt av Expo där de tar upp händelser i partiets historia som de inte riktigt har tagit avstånd ifrån. Vi har fått läsa om skarpladdade handgranater i Kungsan, om att antisemiter sponsrar partiet och att en partisekreterare anser att diskoteksbranden i Göteborg, vägglöss och trafikolyckor ska räknas in i invandringens kostnader för att nämna några. Idag publicerade Expo en artikel från vitboken där de visar att Sverigedemokraterna i sin medlemsbulletin rekommenderade sina medlemmar flera adresser till olika partier, organisationer och tidningar.
Här kommer en mer utförlig lista på var dessa partier, organisationer och tidningar står politiskt
Centrumdemokraten: Invandrarfientligt parti som bland annat var emot blandäktenskap och adoptioner från tredje världen
Conservative party: Parti med inriktining pro-apartheid
De senaste dagarnas hårda kritik mot Svensk Israel Information (SII) och tankesmedjan Institute for Security & Development Policy (ISDP) av Samuel Nudel, SKMA och Expo har, milt sagt, inte uppskattats av de kritiserade och deras meningsfränder, men är likväl en pricksäker, saklig och rättvis kritik. Detaljerna i kritiken tänker jag inte gå in på så mycket, men jag rekommenderar att man själv läser vad Samuel Nudel och Expo har skrivit. I korthet går det ut på att SII jobbar mot antisemitism men rekommenderar, och publicerar, ändå en muslimhatare vid namn Raphael Israeli. Dessutom har ISDP bjudit in densamme. ISDP använder samma dåliga ursäkt för sin inbjudan av en antimuslim som vi sett vissa muslimska organisationer göra när de bjudit in antisemiter, nämligen den att personen i fråga inte är där för att prata om detta utan om något annat, ett förfarande som givetvis är oacceptabelt.
Man kan undra varför folk är mot rasism mot sin egen grupp men själv utövar rasism mot en annan grupp. Hur tänker sådana människor? Är svaret så enkelt att det handlar om egoism och vi-och-dom-tänk? Oavsett hur de tänker så frågar jag mig själv: är man antirasist om man är emot rasism mot sin egen grupp men inte mot andras? Eller emot rasism mot vissa grupper men inte mot andra? Svaret är egentligen självklart: nej, de är inte antirasister. En antirasist är en person som är emot rasism. Punkt. Inga undantag. Det vore absurt att ha en definition på antirasist som en person som är mot vissa typer av rasism men för andra typer av rasism. Det säger sig självt att den personen inte är antirasist. Med den absurda definitionen av antirasist så är Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen också antirasister då de är mot rasism av vita svenskar. Är SD, SvP och SMR antirasister? Jag tror att ni läsare har samma svar som mig på den frågan.
Nej, att vara emot rasism mot en eller flera grupper, men inte mot alla grupper, är inte att vara antirasist. Den enda logiska slutsatsen blir alltså att det endast finns en antirasism och att det är den konsekventa antirasismen. Trovärdigheten faller hos folk som är emot muslimhat men samtidigt är antisemiter och folk som är emot antisemitism men samtidigt är muslimhatare.
Hur ser då Sverigedemokraternas kopplingar till nazismen ut fram till dagens datum? Från starten till 1995 var alltså 60% av partiets styrelseledamöter nazister och vid valet -94 hade 4 av 10 kopplingar till nazistiska- eller vit makt-organisationer. 50 procent av Sverigedemokraternas samtliga kandidater i valet 1998 har före, under eller efter sin kandidatur varit kopplade till den svenska nazismen. Vid valet 2010 hade 51 personer kopplingar till vit makt eller andra högerextremistiska organisationer och dessa personer kandiderar i var åttonde kommun. Sverigedemokratisk ungdom är inte bättre. 2010 hade 1/5-del av deras medlemmar kopplingar till vit makt.
Det är en hel del nazistkopplingar. Efter valet 2010 såg det inte bättre ut och här nedan kommer en lista på det som har uppmärksammats
Nazisten Patrik Ehn kvar till 2013 trots tidigare uteslutningsärenden. Hans nära kontakter med det högerextrema tyska partiet NPD fram till efter valet och hans kontaktperson i partiet var nazisten Per Lennart Aae. http://expo.se/2013/ehns-nazistiska-forflutna_5731.html
”Judehatet” om att SD-tidningen Samtiden publicerar text av statsvetare som torgfört antisemitisk konspirationsteori https://instagram.com/p/zkjxDnpX8d/
Karl-Otto Hultström, ledamot i kommunfullmäktige på SD:s mandat i Botkyrka, är polisanmäld för hets mot folkgrupp, efter att ha skrivit att ”zigenare” inte tillför Sverige något gott och att man bör ”göra sig av med” dem. Detta gjorde han i en grupp på Facebook: ”Vi som stödjer SD”.
Hultström har tidigare uttryckt att araber är ”råa, halvprimitiva människor”, och uppmanat unga män att köpa sex i Thailand, enligt Inte rasist, men.
Enligt Expo tvingades han lämna Moderaterna år 2010 på grund av att han uttryckt sig homofobiskt.
Hultström lämnade SD efter att han blivit invald, och sitter numera som vilde.
Idag är en speciell dag. Den 27 april 2015 kommer att inta en betydande plats i den svenska politikens historieböcker. Idag kommer Sveriges tredje största parti att offentliggöra det största antal uteslutningar någonsin i svensk politisk historia.
Det har talats om att det skulle röra sig om mellan 30 och 40 stycken, alla aktiva i ungdomsförbundet SDU. Enligt DN riskerar åtminstone 8, däribland ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne, att bli uteslutna ur SD:s partistyrelse idag. Beslutet vidimeras med att SDU-topparna ska ha haft samröre med fascism och nazism. Detta är skenhelighet i dess yttersta form, eftersom SD själva frotterar sig med inte alltid så rumsrena fraktioner, och samarbetet med den främlingsfientliga bloggen Avpixlat understryker partiets ideologiska ståndpunkt.
Ett stort antal av de SD-politiker som har kartlagts har, enligt SD-toppen, självmant valt att avgå. SDU, och förre partiledaren Mikael Jansson, väljer att starkt ifrågasätta, och protestera mot, det historiska beslutet. De anser att detta är ”det största angreppet på interndemokratin i Sverigedemokraternas historia”.
Dagens uteslutningar må vara den största enskilda utrensningen som gjorts i SD, men de är varken de första eller de sista. Inget annat parti utesluter så många av sina företrädare. Häromsistens var det en hoper SD-nämndemän som fick lämna. Uteslutningsprocessen är ett ständigt verktyg för de fyras gäng, det vill säga Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Linus Bylund, att behålla den ”nya”, rumsrena fasaden intakt. Problemet är att fasaden oupphörligen spricker, lagas, spricker och lagas igen. Hur länge klarar toppstyret av att reparera de ständigt återkommande krackeleringarna?
DE FYRAS GÄNG OCH MAKTFULLKOMLIGHETEN
27 april 2015 står SD för den största uteslutningsprocessen i svensk politik någonsin.
De fyra är kontinuerligt upptagna med att städa i partiet, putsa och feja på retoriken, mörka åsikter och ideologier. Man använder sig av påstådd nolltolerans för att framstå som ett parti som värnar om allas lika värde. Denna process iscensätts med hjälp av att man frontar två unga kvinnor i Hanna Wigh och Paula Bieler, för att försöka få till en något mjukare framtoning inför väljarnas ögon i ett, annars, mansdominerat och hårt parti.
Visst har man ändrat uttrycket och retoriken. De grövsta uttalandena, med vissa undantag, tolereras inte längre. Maktspelet, regisserat av topparna, innefattar godtycklig rensning. Vissa av företrädarna får lämna, andra får stanna. Allt är en tolkningsfråga för att få bort element som kan skada, men på samma gång så väljer man att behålla element som man anser är viktiga för partiets fortlevnad och utveckling. Icke desto mindre lockar fortfarande ”islamkritiken”, och motståndet till det ständigt aktuella tiggeriet, nya och gamla väljare. Polariseringen och antingen/eller-retoriken, där man ställer utsatta grupper mot varandra, är sverigedemokratiska vapen som bär frukt, om än rutten sådan. Det finns en inneboende oro och avsky hos en del av Sveriges befolkning gentemot de grupper som SD misstänkliggör och demoniserar på ett obehagligt generaliserande sätt.
Ungtupparna Kasselstrand och Hahne, som förmodas ha frotterat sig med extremhögern samt gett uttryck för en, tydligtvis, alltför stark nationalism, anses vara till mer skada än gagn och kickas således ur partiet. Andra, som ”muslimkritikern” Kent Ekeroth, ”den politiskt omogne” Jonas Åkerlund, homofoben Björn Söder och islamofoben Thoralf Alfsson blir kvar, trots att de vid upprepade tillfällen uttryckt sig på sätt som rimligtvis borde falla utanför nolltoleransens ramar. Söder och Alfsson har förvisso degraderats (Söder har förlorat sitt politiska inflytande och Alfsson tappade sin riksdagsplats i samband med valet i höstas), men de får vara kvar i partiet. Än så länge.
VÄLJARNA ÄR PARTIET TROGET
Varför sviker inte väljarna? Varför vinner SD ständigt nya röster? En anledning är att SD, med sin oförändrade ideologi i ny förpackning, har bytt taktik. Taktikbytet består i att tona ner de mest extrema åsikterna. Man hävdar sig vara ett socialkonservativt parti, man hävdar att partiet inte accepterar rasism och man filar på hur företrädarna ska uttrycka sig, och man STÄDAR. Ständigt denna städning.
Partiet förfinar oupphörligen sin populism, man blir bättre och bättre på att fånga upp människors oro, skepsis och osäkerhet inför vad som komma skall. Genom den rumsrena retoriken vågar människor stödja ett parti, som egentligen inte har förändrat någonting. Ideologin, tankegodset och åsikterna är de samma idag som för 15 år sedan. Väljarna accepterar det, alternativt tror att partiet genomgått en remarkabel kursändring, och kommer därför heller inte att svika i första taget.
De fyras gäng
I samband med partiledarintervjun SVT nyligen gjorde med Mattias Karlsson, där intervjuaren gick till hårt angrepp mot partiet för hur man ser på Kent Ekeroths ständiga muslimfientliga uttalanden, valde Karlsson att, å ena sidan, försvara Ekeroth, och, å andra sidan, att backa ett halvt, eller möjligen ett, steg. Anledningen till detta kan stavas rädsla att förlora de mer moderata väljarna i väljarkåren. Att Karlsson egentligen, i mångt och mycket, delar Ekeroths åsikt i frågan framgår med tydlighet.
Än så länge verkar taktikbytet fungera. Väljarkåren förefaller lojal, och partiet arbetar sig stadigt uppåt i opinionen. Folket tycks immunt mot de interna motsättningar och den rasism som ständigt tar sig nya uttryck. Så länge ledningen lyckas med hästjobbet att hålla rent så kommer väljarna att vara partiet trogna. Frågan är om partiet överlever väljarna. Hur många interna stridigheter klarar partiet av? Hur många rasister klarar partiet att ta under sina vingar, för att sedan åter skicka ut i kylan så fort de visar sitt rätta ansikte? Hur länge räcker cementen man använder för att täppa till de sprickor som aldrig upphör att bildas? Hur länge orkar SD-toppen att ständigt vara på sin vakt för framtida hot?
SD är ett överlevarparti. Än så länge. SD är en bubbla som, förr eller senare, kommer att spricka, implodera, förgöras inifrån. Frågan är när väljarna kommer att stå utan parti.
Presskonferensen är försenad. Den kan följas via denna länk.
24 stycken har, enligt Richard Jomshof på presskonferensen, blivit kartlagda. 6-7 stycken har valt att själva lämna sina uppdrag, eftersom man funnit tydliga bevis på antisemitiska åsikter (bl a uttryckt sig positivt om Hitler) och ”dubbel-anslutning”, d v s medlemskap i både SDU och NU (Nordisk Ungdom). SDU ska också ha samarbetat med främlingsfientliga nätbloggen Fria Tider. SD väljer att inte offentliggöra namn på de 7 som idag har uteslutits. De namngivna är, än så länge, Gustav Kasselstrand och William Hahne. Eftersom Kasselstrand och Hahne fört ett medialt krig är det inte svårt att se att de utgör en del av de 7 uteslutna. De övriga, såväl uteslutna som de som avsagt sig sina uppdrag, väljer man att behandla internt tills vidare. SD har valt att skriftligen varna de företrädare som uppträtt olämpligt.
Det återstår att se hur partiet påverkas internt av denna politiskt historiska händelse. Att väljarna, än så länge, håller sig lojala i opinionen, är rimligt att anta. Däremot kan det mediala krig, inför öppen ridå, som utspelar sig just nu, komma att skada partiet internt. Det finns personer inom moderpartiet, men också i ungdomsförbundet, som står bakom Kasselstrand och Hahne. Vilka väljer att hänga med partitoppen, och då tvingas till att foga sig till deras spelregler, och vilka väljer att självmant lämna Sverigedemokraterna? Det är inga höga odds på att vi inom en snar framtid kommer att bevittna fler uppseendeväckande avslöjanden. Om det kan en spekulera i all oändlighet, men det tänker jag inte göra här eller nu.
Sverigedemokraterna pratar inte längre öppet om begreppet ras. Men partiets nuvarande principprogram bygger fortfarande på rasföreställningar. Dessa kommer numera till uttryck i ett resonemang om ”den nedärvda essensen” på sidan 8 i programmet:
”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.”
Den första meningen är en uppgörelse med liberalismen och socialismens positiva människosyn där den nyfödda människan är ett tomt blad med potential för både godhet och destruktivitet beroende på hur människan formas av den sociala miljön. Miljön spelar förvisso en roll enligt SD (och den samspelar enligt dem med det ”biologiska arvet”). Men SD lägger stor vikt vid tanken om en ”nedärvd essens” hos varje människa som ”inte kan undertryckas … utan konsekvenser”. De går vidare och slår fast att dessa ”nedärvda essenser” är unika hos ”vissa grupper av människor”.
Rasföreställningar bygger just på tanken om att vissa egenskaper hos grupper av människor går i genetiskt arv. Det är grunden i begreppet ras. Biologisk rasism baseras på att vissa grupper av människor anses ha genetiskt nedärvda egenskaper som gör dem överlägsna andra grupper av människor.
Det går inte att tolka SD:s tal om ”nedärvda essenser” på annat sätt än att man just pratar om genetiskt nedärvda egenskaper som är unikt för vissa grupper av människor: det vill säga ras. Detta eftersom SD här inte pratar om vad det ”tomma blad” som en nyfödd människa utgör kan fyllas med för kultur, sedvänjor och religion. Här handlar det om ”essenser” som går i arv till det nyfödda barnet. Det är därför Sverigedemokraterna pekar ut befolkningstillväxten bland muslimer som ett hot mot Sverige. Varje muslimsk bebis ärver enligt SD egenskaper som pekas ut som ett hot mot Sverige. Tanken att dessa barn växer upp och blir en del av samhället precis som alla andra, så länge de sociala villkoren inte segregerar och stänger ute, finns inte hos Sverigedemokraterna. Dessa bebisars ”nedärvda essenser” kan inte ”undertryckas utan konsekvenser” enligt SD.
Sverigedemokraternas principprogram lyfter på ett smidigt sätt fram föreställningar om ras, det vill säga genetiskt nedärvda gruppegenskaper, utan att en enda gång använda själva begreppet ”ras”. Begreppet ”nedärvd essens” låter Sverigedemokraterna prata om ras i principprogrammet utan att behöva smutsa ner sig med det historiskt belastade rasbegreppet. Om detta bör vi berätta.
I rasistmedia cirkulerar just nu en serie artiklar om det som kallas ”tiggande romer” som äger ett flertal bilar. Det beskrivs som det avgörande ”beviset” för att tiggeri är organiserat och att alla tiggare är lögnaktiga.
Hur svarar antirasister oftast på dessa artiklar och ”avslöjanden”? Jo, genom tystnad eller genom att antyda att inget tiggeri är organiserat.
Det belyser ett problem som finns. Debatten har polariserats så att antingen är allt tiggeri organiserat eller så är inget tiggeri organiserat. Som om man som antirasist måste säga tvärtemot det rasister säger hela tiden.
Fattigdom och diskriminering generar en stark drivkraft hos människor. De som kan tar till vara på alla möjligheter till att få ett bättre liv. Här kan de tigga, därför åker de hit.
Sätten de åker hit på varierar. En del tar sig hit själv, men de flesta tar sig hit i bussar, i sällskap med andra, i någon väns bil eller liknande. Som i alla sådana sammanhang växer det upp en ny bransch med ”entreprenörer”, personer som fungerar som mellanhand. En del av ”mellanhänderna” är rötägg med kopplingar till organiserad brottslighet, andra vill göra en insats för att hjälpa folk och har ärliga avsikter. Romerna har ofta starka band till varandra som grupp och stöttar varandra, vilket stärker detta samarbete.
Därför är tiggeriet i Sverige varken organiserat eller oorganiserat. Folk reser i grupp. Folk får hjälp av personer på plats med kännedom om var det finns bra ställen att tigga på och får hjälp med skjuts och liknande (eller får betala dyrt för det).
Är det konstigt att det är så?
När svenskar emigrerade till USA hjälpte svenskarna varandra i USA. Motiven varierade. Allt mellan personer som skapade företag och gav jobb och hjälp och bostad till svenskarna till rötägg som förde in emigranterna i maffian. (Chicagos berömda maffia som Al Capone ledde grundades av skandinaver.)
Alltid när rasister vill ge sig på någon folkgrupp skjuter de in sig på denna sorts formella och informella strukturer för att hjälpa varandra. Förbindelser mellan moskéer anses vara tecken på muslimska konspirationer. Judiska migranter ansågs vara konspiratörer av de nazistiska antisemiterna. Den kinesiska maffian och kinesiska sammanslutningar för att hjälpa varandra i östra USA, användes av rasister för att smutskasta alla kineser för 90 år sen och den mexikanska maffian och dess underjordiska smuggelorganisationer anses vara bevis för lömska mexikanska intriger idag.
När nazisterna tog makten på 1930-talet i Tyskland var en av deras första och främsta måltavlor tiggarna. Både inhemska tyska och diverse så kallade ”zigenska” tiggare, d v s romer, sinter och andra grupper.
Situationen i Tyskland 1933 var ganska lik dagens, för tiggarna. De var förföljda, bespottade och hatade. För att överleva hjälpte man varandra.
Nazisterna gjorde en stor sak i sin propaganda av upptäckter av ”organiserat tiggeri”. Poängen är att de inte hade fel. Det fanns, liksom idag, personer som agerade mellanhänder och tiggare hjälpte varandra.
Men nazisterna blåste upp detta och spred myten att ”ALLT” tiggeri var organiserat, att inga tiggare var fattiga och att tiggeriet på något sätt hotade samhället och kulturen och ingick i någon sorts konspiration mot tyskarna.
Under sommaren 1933 arresterade nazisterna, under Joseph Goebbels befäl, tiggarna i Tyskland. Goebbels gav order till massmedia hur de skulle skriva. Tiggeriet skulle beskrivas som organiserat och alla tiggare som lata, arbetsskygga och asociala. Som svindlare som blivit rika på att tigga.
Överallt där det finns människor söker sig människor till andra människor. En del av människorna hjälper andra, utan egen vinning. En del andra är mer driftiga och ser en möjlighet att tjäna pengar genom att göra något för andra. (Det ser man t ex i flyktingförläggningar i Sverige där det finns personer som skaffar bil och skjutsar mot betalning, översätter eller öppnar små affärer och säljer mat.) En del av de som hjälper skor sig på andra och är inte trevliga människor, andra är underbara medmänniskor.
Det som skiljer en rasist från andra är att rasisten lyfter fram detta samarbete mellan människor för att misstänkliggöra hela folkgruppen.
Med sin islamofobiska politik och retorik gynnar Sverigedemokraterna ISIS (IS/ISIL/Daesh). Man skulle kunna tro att Sverigedemokraterna befinner sig på frontlinjen i kampen mot extrem islamism, men verkligheten är snarare tvärtom. I själva verket ingår Sverigedemokraterna i en ohelig allians med extrema islamister såsom ISIS. Varför? Förklaringen är enkel:
Sverigedemokraterna och ISIS behöver varandra för sin politiska propaganda, vilket i sin tur är menat att ge dem mer makt.
ISIS ger Sverigedemokraterna hemska och vidriga nyheter, bilder och videoklipp som får oss alla att må dåligt och sörja för offren. Sverigedemokraterna använder detta som exempel på ”islams ondska”, vilket de sedan kan använda som politisk propaganda i Sverige – för att öka sina röster – och därmed få fler riksdagsplatser, mer makt och mer pengar i politiken. Sverigedemokraternas demonisering och hot mot muslimer i Sverige och andra västländer bekräftar ISIS propaganda om väst som fientligt mot muslimer, ett väst som inte går att vara vän med utan som måste bekämpas och erövras.
Sverigedemokraterna och ISIS är överens
Sverigedemokraterna påstår att islam inte är kompatibel med västerländsk demokrati och försöker därför driva ut islam från Sverige och väst genom bl a demonisering av muslimer, moskéförbud, totalstopp av muslimsk invandring osv. ISIS håller med om att islam inte är kompatibel med västerländsk demokrati och vill därför erövra väst med våld och införa en teokratisk diktatur i dess ställe. Båda anser att det är en ideologisk kamp där krig blir en nödvändig konsekvens, och fienden är muslimen respektive icke-muslimen.
Sverigedemokraterna påstår att ISIS har den ”rätta tolkningen” av islam och att alla fredliga muslimer världen över som respekterar de mänskliga rättigheterna egentligen har missförstått islam och knappast ens är riktiga muslimer. ISIS håller med, och dödar också de muslimer som inte delar deras tolkning av islam.
Sverigedemokraterna menar att en stat som vilar på islamiska grunder är våldsam, förtryckande, sexistisk och antidemokratisk, just för att de islamiska grunderna stödjer detta. ISIS håller med och bygger just en sådan stat.
Sverigedemokraterna hjälper ISIS med rekrytering
Sverigedemokraterna hjälper dessutom ISIS med rekryteringen. I SÄPO:s rapport ”Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige” (2010) kan bland annat utläsas att det finns faktorer som ökar risken för radikalisering (och därmed till att åka ner och slåss med till exempel ISIS). I dessa faktorer ingår bland annat ”Upplevt förtryck (av folkgrupp, land eller religion)” och ”Diskriminering (av en själv eller andra)”. Då konsekvensen av Sverigedemokraternas politik och retorik bland annat är förtryck och diskriminering av muslimer bidrar de själva till fler ISIS-terrorister.
Hur mycket går inte att säga exakt, ingen kan heller veta hur många ISIS-terrorister som inte hade radikaliserats om ett antimuslimskt parti som Sverigedemokraterna inte funnits. Men vad vi kan säga med säkerhet är att Sverigedemokraterna ökar risken för radikalisering bland muslimer. Inte tvärtom.
Vi som inte håller med Sverigedemokraterna och ISIS
Vi är muslimer, kristna, judar, ateister, buddhister, hinduer, politiskt vänster, politiskt höger. Vi är majoriteten i världen som allt för ofta inte hörs i debatten när högljudda extremister som Sverigedemokraterna och ISIS skriker högt om sina påstådda ”sanningar”. Vi vill leva tillsammans, jobba och uppfostra våra barn i fred. Vi vill inte ha ert ”religionskrig”. Vi kan leva med varandra alldeles utmärkt trots olika världsåskådningar. Ni talar inte för oss. Ni talar bara för er själva och ert vidriga maktbegär.
Motargument 