Etikettarkiv: mångkultur

Krönikor, Myter

Sverigedemokraterna – invandrarnas parti?

När personer försöker påstå att Sverigedemokraterna inte är rasistiskt eller främlingsfientligt, brukar en hel del av dessa ‘försvara’ SD genom att hävda att 20% av SD:s medlemmar har invandrarbakgrund. Jag tolkar det som att de försöker använda det argumentet som ett ‘alibi’, men de verkar inte inse vilken tankevurpa de gör.

SD har vid ett par tillfällen gjort medlemsenkäter. Björn Söder refererade siffrorna ur den senaste inför partimedlemmar och media i gamla riksdagssalen i februari 2013.

(spola fram till 13 minuter in i videoklippet för att lyssna på enbart den mest relevanta delen)

– En sak som är intressant är ju det här med om man är utlandsfödd eller har föräldrar som är utlandsfödda, eftersom ni känner till att vi blir beskyllda för både det ena och det andra…

Björn Söder, partisekreterare, SD

Jag är kanske en av få personer som räknat ut de faktiska talen, ur SD:s underlag. 2.831 personer hade skickat in svar i den undersökningen vilket då motsvarade ungefär hälften av alla deras medlemmar.

medlemmar

FAKTA:

Cirka 51 personer (av de 2.831 personerna som svarat på medlemsenkäten) har uppgett att de är födda i ett land utanför Europa. Färre än 2%.
Cirka 28 personer svarade att de är födda i Sverige och har minst en förälder som är född i ett land utanför Europa. Ungefär 1%.
Cirka 74 var födda i Europa (utanför Norden). De är färre än 3%.
136 personer (ca 4,8% av de som svarade på enkäten) var födda i Sverige och har minst en förälder som är född i Europa (utanför Norden).

SD:s skryt om sitt ‘alibi’ krymper fort om man bara synar siffrorna!
Ungefär 357 personer av de 566 som SD säger har någon form av invandrarbakgrund – de personerna är födda i Sverige. Ytterligare cirka 85 personer var födda i Norden. (ungefär 192-193 personer var födda i Sverige och har minst en förälder som är född i Norden)

SD skriver i sitt princip-program att de anser att invandrare från kulturellt och geografiskt närliggande nationer integrerar sig väl in i en svenskhet. Och man kanske kan tänka sig att SD räknar medlemmar i partiet som relativt väl integrerade ‘svenskvänner’? Ungefär som de skriver i kapitlet ”Nationen” i principprogrammet: ”Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.” Då framstår det som ett gigantiskt hyckleri, om de påstår att var femte medlem har någon form av invandrarbakgrund.

Det skulle kunna vara så att procentandelen medlemmar som har annan än så kallad ‘helsvensk’ bakgrund är större eller lägre i den grupp av SD-medlemmar som inte svarade på denna enkät. Men, med min ickerasistiska människosyn spelar etnicitet/nationalitet/hudfärg/födelsestad/religiös trosuppfattning ingen roll. För det finns vissa människor i många andra länder som kan vara fientliga & rasistiska mot andra människor som de uppfattar som främmande och annorlunda! Till exempel i Rwanda, Myanmar, USA, f.d. Jugoslavien…

Det är inte ett relevant försvarsalibi att försöka utnyttja sina medlemmars födelseland! Ett parti kan faktiskt ha en rasistisk/främlingsfientlig ideologi och agenda även om du tror blint på myten: ‘var femte medlem har invandrarbakgrund’. Det syns snarare i de riksdagsmotioner de lämnar in och i partiprogrammet, och inte i medlemsregistret.

fotnoter: Sverigedemokraternas medlemsenkät fylldes i av medlemmarna själva på ett webformulär.
Jag grävde i siffrorna i SD:s medlemsenkät enbart för att jag var nyfiken på att hitta fakta bakom retoriken, jag bryr mig inte om vilken födelseort som någon person har.

Krönikor, Recensioner

Hur skapar man ett monster?

– Främlingsfientlighet utifrån klassikern Frankenstein

I Mary Shelleys ”Frankenstein”  möter vi vetenskapsmannen Viktor Frankenstein, och det så kallade monster, som han efter hårt arbete lyckas återföra till livet. Men vad är det egentligen som formar ett monster? Om alla varelser föds goda, vad händer på vägen, och hur blir man ond? Hur påverkar det en människa att ställas utanför en gemenskap?

Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

 

Ett världskänt fenomen

Frankensteins slagkraft är anmärkningsvärd i sin genre. Ett monster utan namn, som känns igen över hela världen, och som återskapats i åtskilliga filmer, serietidningar och som leksaker. Vad är det som är så speciellt med honom? Vad gör honom så tidlös och varför intresseras människor än idag av denna sorgliga historia? Svaret ligger nog i hans trots allt mänskliga natur. Han föds oskyldig, precis som jordens alla varelser, men med två stora skillnader. Han föds vuxen, och han föds genom ett makabert experiment, utan havandeskap och förlossning. Och framförallt, utan Kärlek.

Ett monster tar form

Frankensteins skapelse är inget monster från början. Han är en godhjärtad varelse som älskar solen, blommorna och fåglarna. Han vill tillhöra en gemenskap, och bli älskad.  Efter den traumatiska ”födelsen” flyr han från staden och söker värme och skydd i en liten lantstuga. Den gamle mannen i stugan är blind och blir därför inte rädd. Främlingen tas vänligt emot och de två hinner samtala en stund. Strax kommer familjen hem, och när de ser den hisklige gestalten, blir de skräckslagna och han drivs på flykten med hugg och slag. ”Monstrets” vandring blir kall och ensam, och han möts av rädsla, oförstånd och elakhet. Överallt stöts han bort, enbart för sitt utseendes skull, och läsaren kan lätt känna sympati för varelsen som behandlas så illa av världen. Eter en tid på flykt träffar han sin skapare igen, och kräver då att han skapar en kvinna till honom, någon som han kan finna gemenskap med.

Människorna vill inte umgås med mig, men någon lika deformerad och hemsk som jag själv skulle inte neka. Min följeslagare måste vara av samma art och ha samma defekter. Du måste skapa en kvinna till mig, som jag kan leva med och som kan ge mig den förståelse som är nödvändig för min existens

Viktor vägrar göra om sitt misstag, vilket gör att monstret svär på att hämnas och de blir bittra fiender. Men när Frankenstein slutligen dör, förlorar hans skapelse sitt monstruösa sinnelag. Han sörjer sin ”far” och känner djup ångest inför det liv han levt.

Vad tjänar det till att jag nu ber dig förlåta mig? Jag är förgiftad av brott och söndersliten av bittraste ånger, och var kan jag då finna ro förutom i döden?
Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

 

Vad gör ensamhet med oss?

Monstret har blivit frånskild det organiska. Den naturliga födelsen, barnsbörden, följs ju normalt av barnets anknytning till föräldrarna. Man kan jämföra med barn som vid födseln, eller mycket tidigt, fråntas sina föräldrar, och växer upp på barnhem. Avsaknaden av den livsviktiga anknytningsprocessen leder ofta till en mycket svår uppväxt. Man får svårt med relationer och att fungera socialt. Människans oförstånd och ondska kan göra en oskyldig varelse till ett hämndlystet monster. Den blinde mannen är den ende som behandlar främlingen med vänlighet. Många invandrare har tagit fasta på detta på sitt eget sätt. Några byter till ‘svenskklingande’ namn för att få jobb. De sopar igen spåren, så att ingen ska kunna se var de kommer ifrån.

Rasister ser en fara i våra nya svenskar, något hotande. Men det finns ju inte där egentligen.

På liknande sätt är det med monstret, han föds god och vill bara ha vänner och kärlek, men han får inte det, han blir utstött och byfolket kastar sten på honom, de kallar honom monster. Vad händer då med honom…?

Utanförskapets historia

344564600_7fb0dbf43e_z
Foto: mojolicious

När man diskuterar människans ondska utifrån just Frankenstein så handlar det mycket om det viktiga i att ingå i en gemenskap. Att innesluta en grupp människor i en gemenskap, betyder automatiskt att det måste finnas några andra att utestänga. Däri skapar man utanförskap och främlingsfientlighet. Du kan inte ingå i någonting, om det inte finns någon som står utanför. Människans rädsla för just detta utanförskap är mycket sannolikt nedärvd, och stammar från överlevnadsinstinkt. Gemenskap betydde skydd, mat, fortplantning och annat socialt utbyte. Urvalet har troligen skett utifrån förmåga att tillföra gruppen någonting, men även utifrån likhet, dvs. förmåga att passa in i gruppen. En skadad eller alltför avvikande individ skulle alltså kunna nekas att inkluderas i gruppen av säkerhetsskäl. En kvarleva av detta beteende finns i mobbing och diskriminering i olika typer av grupperingar. Om man istället innesluter en avvikande individ i den befintliga gruppen, innebär det troligen att de som innefattas i gemenskapen måste förändras på något sätt. Tänker vi på urmänniskan igen, så kunde det kanske innebära att ändra färdsätt, förflyttningshastighet, kost, boförhållanden eller annat.

För den moderna människan kan det räcka med att vi tvingas omvärdera våra fördomar, men det kan även handla om att hitta givande mötesplatser och gemensamma nämnare mellan våra kulturer.  Men framförallt krävs det medmänsklighet, något vi måste lära våra barn från början.

Så vem är egentligen monstret?

Frankensteins skapelse är sammansatt av delar från olika kroppar, med ärr och stygn överallt, blek och ovanligt storväxt. En främling, en skrämmande syn. Men vem är monstret? Är det den främling som söker gemenskap där ingen finns att få, eller den som dömer en människa till ensamhet och olycka, bara för att han inte ser ut som ”oss”? Om en människa möts med hat vart han än går, kan man då fortsätta förvänta sig gott av honom? Nya svenskar kommer till vårt land, och ”föds” här på nytt. Nya oskrivna blad, som förtjänar en ny chans. Om vi bemöter dem, som 1800-talsbokens bybor bemötte Shelleys monster, hur kan vi då vänta oss något gott ifrån våra nya medmänniskor?

Om fyra år fyller Frankenstein 200 år. Kanske skulle vi kunna ta dessa fyra år och använda dem till att förändra synen på främlingskap? Är det inte dags att visa att mångfald inte innebär ett hot? Kan vi inte innesluta fler som behöver oss, så fråga inte mig varför vi har ”monster” lösa på våra gator. Ondska skapar ondska, det har det alltid gjort och kommer alltid att göra.

Frankenstein flickr
Boris Karloff as the Frankenstein Monster – 1931

 

Baserat på Mary Shelleys Frankenstein, 1818 (Frankenstein eller den moderne Prometheus)

Krönikor

Hakkors – svastikor

Många har avhandlat ursprungen och innebörderna med hakkors – svastikor och liknande symboler. Jag är mycket mer intresserad och nyfiken i att spekulera och resonera om personerna som ritat, målat, skrapat hakkors på offentliga platser i nutid. Vad kan de ha haft för tankar och avsikter till varför de valde att göra det?

Greek Silver Stater of Corinth
Exekias / Foter.com / CC BY
  • Vill man försöka göra PR och övertyga andra om att bli nationalsocialist?
  • Vill man försöka få det se ut som att fler är nationalsocialister än det egentligen är?
  • Vill man försöka träna på att ta plats i samhällsdebatten, för att man känner sig utanför?
  • Vill man försöka provocera lagstiftarna som kriminaliserat vissa symboler? (se fotnot längst ner)
  • Är det kanske anti-nazister som målar nazistiska symboler för att väcka opinion?
  • Vill den som målar sådana symboler försöka hota/skrämmas?
  • Vill man försöka anklaga islam för att vara som nazism, när man sprayar hakkors på en moské?

Vad tror ni?

Jämför gärna mina spekulationer med diskussionerna kring t.ex. Dan Parks olika ‘gatukonstinstallationer’ eller de Antifa-affischer som dykt upp runtomkring i Kalmar. AFA förnekar att de eller deras anhängare har klistrat upp dessa hotfulla affischer.

Urval av aktuella nyhetsnotiser om målade hakkors under vintern 2013/2014:

Hakkors målade i somalisk förening
Hakkors sprejade på kaféfasad
Hakkors i riksdagen upprör besökare
Nytt hakkors på kyrka i Stockholm
Hakkors målat på kapell
Hakkors klottrade på Stockholms moské

Foto: Islamiska förbundet
Foto: Islamiska förbundet

Fotnot: Högsta domstolen klubbade igenom en prejudicerande dom år 1996 om att bärande av nazistiska symboler på allmän plats utgör Hets mot folkgrupp. Resonemanget var att genom bärande så uttrycker man missaktning mot personer.

Krönikor

Problemlösning

När jag tänker på Sverigedemokraterna tänker jag på gnälliga snubbar i kostym som inte har något bättre för sig än leta fel hos alla andra och tro att deras egna lösningar är det enda som kommer att fungera.

Tillåt mig att harkla mig en aning och undra – vilka lösningar?

Sen när blev Sverigedemokraterna ett lösningarnas parti? Den enda lösning de har är att minska eller helst stoppa all invandring, och kanske allra helst av allt – slänga ut invandrare, oavsett generation, från Sverige.

Miljonprogrammet
Jetuma / Foter.com / CC BY-NC-ND

Ibland skulle det vara intressant att vara en fluga på väggen när SD diskuterar om lösningar på de problem som de ser i svenska samhället. Det vill säga, om de har några lösningar.

Till exempel så är min upplevelse att de ofta gnäller på boendefrågan. Invandrarna tar alla ‘våra’ lägenheter, stoppar in hela släkten och eldar på vardagsrumsgolven. Eller så hyr staten lägenheter åt dem som precis kommit hit – lägenheter som blonda svenskfödda blåögda människor hade kunnat bo i. Huvaligen, vilken misär.

På boendefrågan anser jag att det finns åtminstone ett annat alternativ som skulle kunna fungera, utöver det att minska invandringen.

Till exempel så skulle byggföretag kunna bygga lägenheter som är billigare att bo i. I stan där jag bor byggs det nytt titt som tätt – men det byggs på platser och med sådan hög standard att inte många har råd att bo där. Av bekanta som har koll, får jag veta att ett av de dyraste nybyggena har många lägenheter som står tomma därför att det inte finns någon som har ekonomi att bo där. Om man i stället sänkte standarden så att folk exempelvis kunde återgå till att handdiska, använda tvättstugan, klara sig utan golvvärme och så vidare – då kanske fler skulle ha råd. Dessutom skulle det inte bli så dyrt, och man kanske skulle kunna bygga fler bostäder samtidigt.

Dessutom skulle man kunna återgå till det här med miljonprogrammet. SD är ju sådär historieromantiska i vilket fall, så då kan det ju inte göra något om man återgår till att bygga lägenheter med lite sämre planering än dagens standard, och dessutom i så stora hyreshus att det verkligen börjar handla om människoförvaring – för både svenskfödda och utlandsfödda, oavsett om man har ett svenskt pass eller ej. I så fall kan man antingen stoppa in större svenska familjer i anpassade lägenheter, eller så kan man begränsa antalet barn som får födas i en och samma familj – fast det blir ju klurigt, med tanke på att vi inte har kärnfamilj på samma sätt idag, som för 75 år sen.

Hur svårt kan det vara?

Och vill man i det läget komma ifrån det här med klotter och annan förstörelse av nybyggda områden, så kan man se till att få dit lite konst eftersom det oftast fungerar som nån slags förstörelse-stopp. Och bara för att utmana Åkesson med bihang så skulle åtminstone jag gärna se att det var konst från världens alla hörn; en riktigt mångkulturell kulturmix så att Jimmie och hans gelikar får svettas ordentligt. Jag ser det gärna därför att jag hoppas och tror att en person som av den ena eller andra anledningen flyttar till Sverige, gärna vill vara med och känna sig delaktig. Om denne får vara med och delta i ett projekt som handlar om utsmyckning av det område där hon eller han bor, är sannolikheten större att personen i fråga känner sig mer delaktig och villig att ta hand om, skydda och bygga upp – än om hon eller han inte får vara med.

Nu tycker jag i och för sig att det här med politisk problemlösning är något som inte ett enda parti sysslar med på någon slags frekvent basis. Nu i valtider kommer vi troligen att få se och höra på samma sorts pajkastning som sist, vilket antagligen inte kommer att göra någon skillnad i slutänden.

Så hörrni, svenska folket därute. Vad sägs om att ställa lite krav på faktiska förändringar? Förändringar som skulle kunna leda till något gott och produktivt, i stället för att sitta på arslet och stoppa ned vallappen med Sverigedemokraternas namn på i valurnan, och tro att de ska göra någon skillnad.

Tro mig. Att rösta på SD kommer bara att göra saken värre.

Krönikor

Björn Söder gillar inte allmänna arvsfonden!

Gästinlägg från Slutpixlat.

Med anledning av att en ensam kvinna testamenterade både sin lägenhet och alla sina tillgångar till Sverigedemokraterna så tycker den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Björn Söder att fler ensamstående borde testamentera sina tillgångar till just Sverigedemokraterna.

Orsaken till denna önskan från Söder är att han anser att allmänna arvsfonden bland annat finansierar mångkulturprojekt!?

Vi vet ju att Sverigedemokraterna hatar allt som har med mångkultur att göra då det klart strider mot deras främlingsfientliga och rasistiska ideologi.

Slutpixlat tittade lite närmare på de projekt som bland annat Allmänna arvsfonden donerade pengar till under oktober månad, år 2013.

Av de 25 nya projekt som fick pengar under oktober, så rörde sig de flesta om stöd till olika organisationer inom handikappområdet.

För att nämna några, så får Riksförbundet för Social och Mental Hälsa 1 436 000 kronor för ett projekt som går ut på att ge unga mellan 16-30 år möjlighet att på egna villkor slutföra utbildningar som de inte kunnat klara av på grund av psykisk ohälsa.

Riksförbundet Attention får 1 838 000 kronor för att i ett skolprojekt arbeta för en bättre skola för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Förbundet Sveriges Dövblindas Föräldraråd får 1 638 000 kronor för att utveckla och informera om sin verksamhet.

Svenskt Utvecklingscentrum för Handikappidrott får 1 630 000 för ett nytt projekt.

Som vi ser går mycket av Allmänna arvsfondens pengar till väldigt lovvärda och viktiga projekt.

Vad Björn Söder bland annat är sur över är ett projekt som går under namnet ”Jag vill vara barn som alla andra”, och går ut på att ge papperslösa barn en chans att uppleva sina ungdomsår som något positivt. ”Hela” 948 000 kronor har detta projekt beviljats.

Förstår att Björn Söder hellre sett de pengarna hamna hos SD för att sprida det rasistiska budskapet i stället.

Men vad som nog fick herr Söder att mest gå i taket är Allmänna arvsfondens stöd till Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders. De får 2 844 000 kronor första året i ett treårigt projekt som går under namnet, ”En människa kan göra skillnad”.

”Projektets syfte är att sprida budskapet att varje människa kan göra skillnad. Det ska uppmuntra till civilkurage och tolerans och motverka främlingsfientlighet och rasism.
Projektet är ett samarbete mellan Raoul Wallenberg Academy, Raoul Wallenberg Differencemakers, Friends och Sveriges Elevkårer. Projektet ska inspirera till breda samarbeten kring mänskliga rättigheter, värderingar, orättvisor och varje människas ansvar. Projektet genomförs under det första året i 10 kommuner.”

Inte undra på att Söder sjunger grinolles visa och försöker avfärda Allmänna arvsfonden som mångkulturivrare. Enligt Söders och SD:s synsätt så är ju allt som innefattar verksamheter för att motverka främlingsfientlighet och rasism detsamma som att främja mångkulturen. Och det går ju inte för sig i SD:s snedvridna bild av verkligheten.

Men tittar man på de av regeringen angivna åtta prioriterade områdena, som Allmänna arvsfondens medel ska gå till, så finner man att alla dessa områden omfattar tre målgrupper; barn, ungdomar och personer med funktionshinder, så kan man undra vad SD har emot dessa grupper egentligen?

Låt oss titta på vilka dessa åtta prioriterade områdena är, och se hur många av dem som kan anses som mångkulturella.

  • Barns rättigheter
  • Demokrati och delaktighet
  • Förebyggande av våld, trakasserier och mobbning
  • Föräldrastöd och främjande av stärkt föräldraskap
  • Främjande av psykisk och fysisk hälsa
  • Delaktighet i kulturlivet
  • Ökat tillträde till arbetsmarknaden
  • FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar


Så enligt Söder och SD så är alltså bland annat barns rättigheter, demokrati, och olika former av hjälp till handikappade att anses som mångkulturprojekt?

Att i det läget som Söder gör, uppmana ensamstående att testamentera sina tillgångar till ett fascistiskt, odemokratiskt, främlingsfientligt och rasistiskt Sverigedemokraterna i stället för att de skall tillfalla Allmänna arvsfonden visar ju bland annat på vilket vidrigt synsätt Söder och SD har på barn och ungdomar med olika typer av fysiska och psykiska funktionshinder.

Söders utspel väcker enbart olustkänslor och parallellerna med den nazistiska ideologin där vikten av rasens renhet och därmed deras försök att göra sig av med mentalt och fysiskt handikappade för att dessa inte passade in i deras världsbild slutade med döden för många av dessa.

Raffina Wall
Gästinlägg från Slutpixlat.

Krönikor

Mortadellans drottning

När jag var 16 år gammal bestämde jag mig för att ta en ”time-out” som det heter idag. Jag orkade inte fortsätta direkt till gymnasiet, så jag provade på arbetslivet genom ett par olika praktikplatser. Den första var en livsmedelsaffär vars ägare kom från mellanöstern.

Frankfurts and Mortadella - angle - Polish Deli, Queen Victoria Market
avlxyz / Foter / CC BY-NC-SA

De sökte en praktikant som inte var muslim. Anledningen var enkel; de ville ha någon i den delen av charken som inte var halal. Jag blev mortadellans okrönta drottning, och mitt kungarike var 1 x 1,5 meter. Dess enda invånare var en maskin med roterande klinga. Det är inte så illa ska jag be att få tala om!

Jag hade riktigt kul ihop med Muhammed och Fatima, de som jag oftast arbetade med. I början var jag lite rädd för att prata med kunderna, eftersom språket ibland ställde till det. Det släppte ganska snabbt. Kunderna pekade på oliverna och ostarna och när man hade fiskat upp tillräckligt många eller måttat en tillräckligt stor bit av fetaosten med kniven nickade de. Inte kärnfysik direkt. Muhammed lärde mig att hälsa, räkna och tacka på arabiska och Fatima frågade mig lite då och då vad vissa svenska ord betydde. Jag minns arabiska ordet för ”spannmål”. Fatima sade att hon tyckte att jag var väldigt bra på att förklara och att jag borde arbeta med det. Då blev jag lite mallig.

مرحبا يا رمضان (welcome Ramadhan)
aunullah / Foter / CC BY-NC-SA

Det fanns ett rökrum i källaren och en dag blev det en kulturkrock de luxe, en komisk sådan. Jag satt i soffan och tog en cigarett, då öppnades dörren och in kom en herre som drog av sig skor och strumpor och började tvättade fötterna i handfatet. Jag tyckte att det kanske verkade lite konstigt, men fortsatte röka. Problemet var att när jag skulle fimpa min cigarett och gå därifrån hade han helt plötsligt rullat ut en matta på golvet och lagt sig raklång på den för att be. Aj då!

Vad sjutton skulle jag göra? Jag satt och låtsades vara osynlig i fem minuter, knäpptyst och generad över vad jag uppfattade som en pinsam situation. Jag kunde ju inte gärna säga ”ursäkta” och kliva över honom. Om han gjort sig omaket att tvätta sina fötter vore det respektlöst att ta ett skutt över honom med skitiga skor.

Det är väl inget pinsamt i att praktisera sin religion? Har han inte rätt att göra det? Det är väl bara att glädjas över att hans arbetsgivare är förstående och låter sina anställda be på rasten, samt letar reda på en praktikant som kan handskas med fläskkött så att hans anställda ska slippa?

Jajaja, man kan gnälla om särbehandling bäst man vill, det bryr jag mig inte ett dugg om. PK, Anti-PK, anti-ditten och dutten. Jag såg personligen inget fel i den eventuella ”särbehandling” som jag fick i den butiken. Jag kände mig inte kränkt eller utnyttjad på något sätt. Tvärtom. Min arbetsinsats var värd något, hade rollerna varit ombytta hade jag uppskattat omsorgen.

I Sverigedemokraternas värld finns förmodligen inget utrymme för en sådan omtanke och samexistens. Be får du göra hemma och inte under arbetstid. I skolmatsalen serveras kassler och vill du inte ha så får du gå hungrig resten av dagen.

Krönikor

Vad äter en Sverigedemokrat?

Kommer ni ihåg radioprogrammet ”Hassan” i P3 och deras busringningar? De är legendariska, vissa av dem får mig att kikna av skratt. En av busringningarna heter ”Vad äter en neger?” och även om den är taskig så får det mig att tänka ”Vad äter en Sverigedemokrat?”

Den gastronomiska aspekten kan tyckas vara trivial, men den är ändå en ganska stor del av vår identitet. Alla människor firar många olika högtider med att stoppa vissa traditionella rätter i munnen. En jul utan skinka, påsk utan ägg och midsommar utan sill är ganska ynkligt. Kräftskiva utan kräftor är meningslös. Personligen begriper jag inte hur folk kan äta fisk som luktar avlopp, men det är en helt annan historia.

Kräftskiva (Swedish crayfish party)Äter Sverigedemokrater ‘osvensk’ mat? Vägrar de att avsluta en blöt kväll på krogen med en kebab eller falafel vid gatuköket? Björn Söder grät ut en gång på ett blogginlägg över den svenska dekadensen efter att han ätit en sillamacka på en mångkulturell festival. Kan det vara så att endast rågmjölsgröt och kanelbullar serverades under Almedalsveckan? Det blev nog knappast baklava till fikat. Själv kan jag äta tillräckligt många bitar för att mörda en diabetiker. Jag får nästan gåshud när jag tänker på de frasiga sötsakerna som är fyllda med hackade pistagenötter.

Mångfalden i samhället har gett oss en mängd olika maträtter som får smaklökarna att jubla. I området där jag bor finns det en fantastiskt välsorterad butik med livsmedel från alla världens hörn. När jag handlade där en gång sade jag rakt ut ”Fatta vad trist det skulle vara om vi inte hade invandrare i Sverige. Då skulle vi sitta här med vår snuskiga pölsa!” Jag fick ett enormt leende och ett rungande gapskratt tillbaka.

Kent Ekeroth, ingen tvingar dig att äta Tabouleh eller Baba ganoush. Vill du tvinga människor att äta stinkande fisk eller dansa runt en enorm fallossymbol klädd i björklöv? Ta på dig en hyrd folkdräkt och ät några kåldolmar. De härstammar från Turkiet förresten.

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor

Hokus pokus

Första gången min mamma såg en mörkhyad man var på en resa till London med min morfar. Plötsligt pekade han och sade upphetsat ”titta, en neger! Och där är en till!” Det var inget illa menat av honom, det var bara väldigt nytt, annorlunda och exotiskt i hans ögon. Alla därhemma i Sverige såg ju likadana ut på den tiden.

Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det, det är en sådan absurd situation. Min moster berättade att när det kom en mörkhyad man till Höör för att spela piano visste alla om det. En neger i Skåne, värsta grejen! Man kan ju inte låta bli att undra hur många i publiken som kom dit för att lyssna på musiken.

HAIR STYLED BY VORTEX AND CHOICE...
Tjejen på bilden har inte skrivit artikelnroberthuffstutter / Foter / CC BY-NC

För många år sedan hade jag en uppseendeväckande frisyr, vilket fick folk att kasta både en och två blickar på mig, särskilt barn. Föräldrar blev generade och började dra i sina ungar. En gång sade en liten flicka glatt ”titta mamma, hon har roligt hår!” varpå hennes mamma såg ut att skämmas ihjäl. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. En annan gång när jag satt på en bänk vid busshållplatsen kände jag små händer som försiktigt drog i min kalufs. Jag lät ungen pilla, han var bara nyfiken. Vad är det för fel med det?

Ibland kan dock nyfikenhet resultera i pinsamheter om man är övertygad om att något är på ett visst sätt, och att det sedan visar sig att det inte är det. När jag var liten tog min pappa med mig för att titta på en trollkarl. Vi fick se många omöjliga tricks, och det satt en man med ett enormt, rött skägg i publiken. Trollkarlen gick fram till honom och trollade fram en femkrona ur det röda burret. Efter att trollerishowen slutat gick jag fram till gubben och ryckte honom i skägget för att jag trodde att det skulle ramla ut pengar. Gubben blev skitförbannad och pappa var inte imponerad.

Jag har haft det stora privilegiet att kunna resa mycket och en del av resmålen har varit avlägsna. Små byar i Afrika som sällan får besök av någon utomstående och när det väl kommer en främling går folk man ur huse för att titta på den underliga västerlänningen. En blekfis i byn, värsta grejen! Helt plötsligt är man omringad av minst 20 personer som står och tittar på en och gärna vill känna på långt, rakt hår. Det känns underligt att själv vara den som sticker ut och är exotisk i någon annans ögon.

Jag vill leva i ett samhälle som sjuder av liv och sprakar av färger, inte ett inskränkt där man tittar snett på dem som kan uppfattas som annorlunda. En hälsosam vilja att lära sig mer om det okända är den bästa medicinen mot förutfattade meningar, inte bara när det handlar om rasism eller invandrarfientlighet.

Jag tror att nyfikenheten är nyttig och att okunskap lägger grunden till fördomar. Vi  behöver kanske inte rycka varandra i skägget, men trollkarlen lärde mig en sak – verkligheten är inte alltid vad den ser ut att vara.

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor

Mångkulturalism

När de flesta människor i vardagligt tal pratar om mångkultur, då talar de om valfrihet. De avser oftast kulturyttringar, öppenhet och mångfald i samhället. Alla kan väl vara överens om att varje individ själv ska få välja sin egen unika mix av traditioner, klädstil, maträtter och musik. Hur man väljer att inreda sin bostad, fira ceremonier, helger, födelsedagar, högtider och vad man har för fritidsintressen.

När man försöker ta debatt med personer som agiterar emot mångkulturalism uppstår ofta språkförbistringar. Ett exempel på sådana argument kan låta ungefär såhär:

Antirasist: —”Men vill du verkligen ha det som i Nordkorea?”

Sådana argument blir ofta verkningslösa, få inser vad du egentligen syftar på. Inte många känner till hur det är att tvingas leva i den extremt protektionistiska, fascistiska, socialkonservativa militärdiktaturen Nordkorea.

Många av de som säger sig vara mot mångkulturalism bryr sig inte alls om olika sorters mat, konst, musik eller kläder. Ibland inte ens om religion. För vissa verkar mångkultur bara vara kodord som enbart används som ‘alibi’ för att slippa bli anklagad för att vara rasist eller att bli polisanmäld för hets mot folkgrupp.

Vad handlar det om?

Klicka på bilden för att läsa texten
Klicka på bilden för att läsa texten

Efter många månader av chattande — med många dussintals personer som ”bara är lite kritisk till invandringspolitiken” — utkristalliseras två något åtskiljaktiga grupperingar av bakomliggande förklaringar. Den första gruppen som hävdar ”jag tycker inte om det misslyckade, mångkulturella experimentet” försöker faktiskt resonera med någorlunda städad retorik. Det finns ett tydligt exempel på det i Sverigedemokraternas partiprogram i bilden till höger (klicka på den för att förstora). De verkar vara övertygade om att olika grannar som har t.ex. olika religioner — kommer för all framtid att bråka pga deras sinsemellan olika grundläggande värderingar.

SD:s retorik må verka harmlös, om man bara läser vad de är emot och om man lyssnar på deras mantra om att ‘vem som helst, med vilken etnicitet som helst ska kunna bli svensk’. Men de beskriver aldrig hur de praktiskt och logistiskt sett ska gå till väga för att lösa de påstådda problemen.

På grund utav att de själva tar upp assimilationspolitik direkt i anslutning därefter, så tolkar jag det som att de kommer vilja ställa hårda villkor för att invånare ska få bo var de vill och för att de ska kunna ”förtjäna” ett svenskt medborgarskap. Det, i kombination med att de ständigt föreslår nedläggning av nästan alla befintliga integrationsprojekt, gör att man kan föreställa sig riktigt otäcka scenarier. SD säger alltså att de är emot segregation, och för att förebygga det vill de ställa villkor på att individer ska tvingas att byta kultur, religion, att sluta med sina egna seder och traditioner om de vill stanna kvar och leva i Sverige. SD agiterar i princip för Apartheid. Och deras missriktade ambition att försöka motverka segregation kan bara komma att leda till ett ännu mer segregerat samhälle.

Lauren + Jeremy | Standing Tall
Sean Molin Photography / Foter / CC BY-NC-ND

DNA-blandning

Om man har tålamod att ställa riktigt många motfrågor i debatterna, så kommer den andra grupperingen av argument fram. Det är påståenden och förslag som går tillbaks till en gammal irrlära — en rasbiologisk ideologi. Det finns personer (med påstått svenska värderingar) som är motståndare till att två vuxna människor ska kunna få bli förälskade i varandra, att få gifta sig eller skaffa barn tillsammans — om man kommer från två olika nationer eller tror på två olika religioner eller har varsin etnicitet. De försöker resonera om genetik, DNA och ärftlighet, i motiveringarna till sin ideologi.

Några av de mer extrema nationalsocialisterna föreslår att splittra upp familjer där det förekommer fler än en etnicitet, religion, nationalitet. Det existerar åsiktstexter hos nationalsocialisterna i Svenskarnas Parti om att bl.a. utvisa samtliga som har utländskt ursprung eller annan etnicitet än den svenska — om de har anlänt hit till Sverige efter 1975. Deras retorik inkluderar begrepp som ”homogent livsrum” osv.

Inte många av mångkultur-hatarna har särskilt rationell kunskap om vetenskap, biologi, evolutionen samt mänskliga rättigheter. Några brukar citera ur ett riksdagsbeslut från just 1975, som de påstår tvingar på svenska folket en s.k. ‘extrem rasblandningspolitik’. En stor andel av dom saknar nutidshistoria och kunskap om de ‘västerländska’ samhällen där det relativt nyligen förekom skyltar på bussar, offentliga toaletter, parkbänkar osv. som förkunnade ”Whites only!”

Jag tror att alla vi som inte är rasister kan försöka spara en del tid och energi. Vi lägger kanske allt för mycket vikt vid att argumentera för mångkultur — i vår betydelse: fritt vald kultur. Kan vi försöka lägga lite mer krut på att argumentera för att vem som helst ska kunna bosätta sig där den vill och att få bli förälskad i vem den vill? Kan vi försöka fokusera ännu mer på mänskliga värderingar som att vuxna ska få välja fritt att skaffa barn med valfri partner — för det är extremisternas kärnfråga.

———

Källor:
Sverigedemokraternas Åsiktsprogram
Läs även om ”Mångkultur” i Sverigedemokraternas ”Vår politik A till Ö”
Svenskarnas Partis åsiktsprogram

Artiklar

Ramadan — äldre än SD

Gästinlägg från Politifonen

Nyligen inleddes fastemånaden Ramadan. Det är en tid då samtliga muslimer i världen dels fastar och dels firar den koraniska uppenbarelsen. I upptakt till detta, piskar riksdagsledamoten (SD) Richard Jomshof upp antimuslimsk polemik på Twitter och jämställde i vanlig ordning alla muslimer med nazister och kommunister.

Nedan följer en replik till Richards utfall:

“Ramadan i Sverige – äldre än SD” — expert läxar upp Jomshof

SVERIGE. Ramadan — en svensk tradition. Under den muslimska fastemånaden, som inleddes den 9:e juli, äger en upphetsad debatt rum på nätet.

Prayers 2
Hamed Saber / Foter / CC BY

En intervju i Sydsvenskan med Raid Amin i Malmös muslimska studentförening Alhambra blev startskottet. När SD-toppen och riksdagsledamoten Richard Jomshof gav sig in i diskussionen om ramadan slutade det med att han jämförde islam med nazism och kommunism. Han kallar även islam “våldsförespråkande och antidemokratisk”.

“Helt vansinnigt”
Nu läxas riksdagsledamoten upp av Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.

— Det är helt vansinnigt. Alla världsreligioner har genom historien använts för att förtrycka människor, men alla har givetvis också positiva inslag. Man kan inte dra alla över en kam så där. Vilken religion vi än talar om så är det viktigt att precisera vilken tolkning av religionen vi menar, säger hon till Nyheter24.

Faktum är att ramadan firats i Sverige sedan 1930- och 40-talet. 1949 skapades den första muslimska församlingen av tatarer som invandrat via Finland.

– Ja, ramadan har firats längre i Sverige än Sverigedemokraterna funnits, säger Berglund.

Försvenskad version av ramadan
Hon skrev boken “Ramadan – en svensk tradition” 2009. För Berglund råder det ingen tvekan om att högtiden ska beskrivas som just det.

– Alla de traditioner som praktiseras i Sverige betraktar jag som svenska när de praktiseras återkommande av människor som är en del av det svenska samhället. De påverkas av det svenska samhället precis som de påverkar samhället, säger hon.

Inga traditioner är konstanta eller oföränderliga. Som exempel ger Berglund bland annat att “små grodorna” knappast sjöngs för ett par hundra år sedan, att folkdräkten är en 1800-talsföreteelse och att tacos numera är den vanligaste fredagsmaten.

Ramadan har även påverkats av andra omständigheter i Sverige. Exempelvis vädret.

– Ja, solen är uppe längre här nu på sommaren vilket påverkar firandet. Men också mattraditioner spelar in. Vissa svenska muslimer talar om “ramadanbord” – som smörgåsbord.
Enligt Svensk Handel ökar omsättningen i matvaruhandeln med cirka en miljard varje år under ramadan.

Högtiden ramadan firas i år från den 9 juli till den 7 augusti. Allt avslutas med festen eid al-fitr, eller bayram som den heter på turkiska.

Gästinlägg från Politifonen