Detta är del 2 av en längre artikel om Tidöregeringens skärpta krav för medborgarskap. Denna del handlar om myten om det kravlösa medborgarskapet.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons Facebooksida.
Retoriken om att medborgarskapet i Sverige idag är ”kravlöst” saknar även verklighetsförankring. Sedan tidigare finns det följande krav för svensk medborgarskap:
Du måste kunna styrka din identitet (oftast genom giltigt pass eller annan godtagbar id-handling).
Du måste ha fyllt 18 år (undantag finns för barn).
Du måste ha permanent uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller uppehållskort.
Du får inte ha vistats utomlands under längre perioder som bryter hemvisttiden.
Du får inte ha beslut om utvisning eller avvisning mot dig.
Du måste ha stadigvarande bosättning i Sverige.
Du måste ha bott i Sverige under en sammanhängande tid:
5 år för de flesta sökande.
4 år om du är gift eller sambo med en svensk medborgare.
3 år om du är nordisk medborgare.
2 år om du är statslös eller erkänd flykting.
Ingen eller låg brottslighet.
Ingen eller låg skuldsättning (t.ex. hos Kronofogden eller CSN).
Detta är del 1 av en längre artikel om Tidöregeringens skärpta krav för medborgarskap. Denna del handlar om att medborgarskap är en rättighet – inte ett privilegium för de utvalda av regeringen.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons Facebooksida.
När statsminister Ulf Kristersson (M) i sociala medier proklamerar att ”det svenska medborgarskapet inte ska delas ut kravlöst” och att regeringen vill höja inkomstkravet till 20 000 kronor i månaden, handlar det inte om att skapa ett rättvisare samhälle eller främja bättre integration. Det handlar istället om att staten ska ägna sig åt fler godtyckliga, repressiva och odemokratiska beteenden som i sin tur leder bara till mer diskriminering, uppdelning och splittring.
Enligt moderna principer och idéer, i en demokrati är medborgarskap inte något en ska förtjäna – det är en rättighet. Demokratiska och medborgerliga principer som enligt EU:s konstitutionella dokument är även skapade på grund av dåliga och omänskliga historiska erfarenheter. Från historiska perioder när främst kvinnor, minoriteter, flyktingar behandlades illa, brutalt och orättvist bland annat genom till exempel nekande av fullvärdigt medborgarskap just med argument i stilen att de inte riktigt ”hör till” i landet.
Det är därför dagens demokratier som i EU har byggt in medborgarskapets status som en grundläggande rättighet. Offentliga institutioner som staten ska garantera detta – inte sätta upp hinder för att slippa ta ansvar. Staten ska inte heller på godtyckliga och odemokratiska sätt styra hur människor praktiserar sin medborgerliga liv.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons (M) Facebooksida.
Medborgarskap är en rättighet – inte ett privilegium för de utvalda av regeringen
När statsminister Ulf Kristersson (M) i sociala medier proklamerar att ”det svenska medborgarskapet inte ska delas ut kravlöst” och att regeringen vill höja inkomstkravet till 20 000 kronor i månaden, handlar det inte om att skapa ett rättvisare samhälle eller främja bättre integration. Det handlar istället om att staten ska ägna sig åt fler godtyckliga, repressiva och odemokratiska beteenden som i sin tur leder bara till mer diskriminering, uppdelning och splittring.
Enligt moderna principer och idéer, i en demokrati är medborgarskap inte något en ska förtjäna – det är en rättighet. Demokratiska och medborgerliga principer som enligt EU:s konstitutionella dokument är även skapade på grund av dåliga och omänskliga historiska erfarenheter. Från historiska perioder när främst kvinnor, minoriteter, flyktingar behandlades illa, brutalt och orättvist bland annat genom till exempel nekande av fullvärdigt medborgarskap just med argument i stilen att de inte riktigt ”hör till” i landet.
Det är därför dagens demokratier som i EU har byggt in medborgarskapets status som en grundläggande rättighet. Offentliga institutioner som staten ska garantera detta – inte sätta upp hinder för att slippa ta ansvar. Staten ska inte heller på godtyckliga och odemokratiska sätt styra hur människor praktiserar sin medborgerliga liv.
Myten om det kravlösa medborgarskapet
Retoriken om att medborgarskapet i Sverige idag är ”kravlöst” saknar även verklighetsförankring. Sedan tidigare finns det följande krav för svensk medborgarskap:
Du måste kunna styrka din identitet (oftast genom giltigt pass eller annan godtagbar id-handling).
Du måste ha fyllt 18 år (undantag finns för barn).
Du måste ha permanent uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller uppehållskort.
Du får inte ha vistats utomlands under längre perioder som bryter hemvisttiden.
Du får inte ha beslut om utvisning eller avvisning mot dig.
Du måste ha stadigvarande bosättning i Sverige.
Du måste ha bott i Sverige under en sammanhängande tid:
5 år för de flesta sökande.
4 år om du är gift eller sambo med en svensk medborgare.
3 år om du är nordisk medborgare.
2 år om du är statslös eller erkänd flykting.
Ingen eller låg brottslighet.
Ingen eller låg skuldsättning (t.ex. hos Kronofogden eller CSN).
Godtyckliga åsikter maskerade som liberala värderingar
Att Kristersson bland annat talar om ”respekt för svenska värderingar” är särskilt problematiskt. Vilka värderingar? Vems? I praktiken är det ett kodord för assimilation och bild av svenskhet som är ofta godtycklig och nationalistisk.
Absurt nog använder regeringen här ofta just liberala, progressiva, universella värderingar som jämlikhet, jämställdhet, tolerans som argument för att exkludera människor samtidigt som regeringen är beroende av Sverigedemokraterna vars värderingar överlag är motsatsen till det regeringen formellt kommunicerar om.
Bland andra har forskaren Clara Sandelind visat hur just denna typ av retorik och fraser inte leder till ökad integration eller tillit utan snarare förstärker misstro och segregation. När staten kräver, framför allt genom godtyckliga och fördomsfulla beteenden, att invånare ska bevisa sin lojalitet, moral och kulturella anpassning, undergrävs tilliten i båda riktningar.
Medborgarskapet som ett “klassfilter”
Att höja inkomstkravet till 20 000 kronor per månad försvårar för breda grupper att nå medborgarskap: låginkomsttagare, deltidsarbetande, kvinnor, studenter, nyanlända. Det handlar inte om karaktär eftersom det handlar om klass.
Skulle regeringen applicera samma krav på redan existerande svenska medborgare, skulle vi i Sverige få ett samhälle där många SD-väljare inte kvalar in. Många av dem står utanför arbetsmarknaden, har låga inkomster och har samtidigt auktoritära, antidemokratiska eller extremistiska åsikter, värderingar och beteenden. Järnrörsskandalen, hot mot journalister, hatkampanjer och öppet rasistiska uttalanden har förekommit både bland SD:s företrädare och sympatisörer.
Ett förslag som skapar ett sämre samhälle rörande integration
Regeringens politik förbättrar inte integrationen. Den gör inte medborgarskapet ”finare” eller mer värdefullt. Den gör det bara svårare. Det är som att säga att en Volvo är bättre om den kostar 1,5 miljoner samtidigt som färre har råd att köpa och köra den.
Så varför gör regeringen det här? Svaret är: för att blidka en väljarkår som alltmer präglas av fördomar, rasism, populism, ilska och känslan av förlorad kontroll och bekvämlighet. Det är ett försök att skapa ordning, men inte genom rättvisa, utan genom godtycklighet och uteslutning. Det är ett sätt att erbjuda syndabockar till de som tror att deras liv blir bättre om andra får det sämre.
Forskning visar gång på gång att “kravbaserad” medborgarskapspolitik inte leder till bättre samhällsdelaktighet, inkludering och öppenhet. Det som krävs för integration är bland annat tillit, sociala nätverk, möjlighet att påverka, alltså inkluderande åtgärder.
Medborgarskap för vår tid – inte 1800-talet
Världen ser inte ut som den gjorde när nationalstaten skapades och blev en norm. Idag är människor mer uppkopplade globalt, rör sig över gränser, samarbetar över kontinenter. De verkliga hoten är inte invandrare som inte tjänar 20 000 kronor.
Det är bland annat frågor om klimatet, krig, artificiellt intelligens, digitalisering och mycket annat. För att möta dessa utmaningar behövs även nya former av medborgarskap, som bygger på inkludering, solidaritet och gemensamt ansvar, både lokalt och globalt.
Regeringen bör därför avsluta sin repressiva, godtyckliga och motsägelsefulla politik kring medborgarskap. Den stärker inte demokratin – den försvagar den. Den bygger inte gemenskap – den splittrar. Medborgarskap är något som ska förena och vara en rättighet för fler och inte något som ska kunna missbrukas genom godtyckliga metoder.
Det är ett ständigt tjatande om 800 000 analfabeter i Sverige. Men det stämmer inte. Siffran kommer från OECD:s PIAAC-undersökning, som i Sverige publicerades av SCB i slutet av 2024. Undersökningen mäter inte analfabetism utan låg läsförståelse på SVENSKA.
Att ha låg läsförståelse på ett specifikt språk är inte samma sak som analfabetism. SCB använder inte heller begreppet analfabetism i utredningen. Sticker Sverige ut bland de övriga OECD-länderna?
Ja, Sverige utmärker sig i undersökningen genom att ha den NÄST LÄGSTA andelen av befolkningen med låg läsförståelse. Endast Japan ligger lägre. Nivå 1 i tabellen nedan är vad SCB betecknar som otillräcklig läsförståelse:
Skärmdump från SCB
Förra gången undersökningen gjordes var 2012. Då var det i absoluta tal lika många personer med låg läsförståelse i Sverige. Trots den stora flyktingvågen 2014/15 har alltså inte antalet ökat.
Det visar att invandrare med tiden lär sig svenska på acceptabel nivå och att det finns en stor rörlighet i gruppen.
Överhuvudtaget är analfabetism inte enormt utbredd längre ens i fattiga länder. Det är alltid lärorikt att kolla in Gapminder då och då för lite reality check. Många verkar leva i villfarelsen att alla utanför västvärlden är analfabeter.
Skärmdump från Gapminder
Notera att andelen läskunniga är stadigt stigande över tid. Senaste statistiken är från 2011. Sannolikt har andelen ökat sedan dess.
Tittar vi på unga i MENA-länder är en stor majoritet läskunniga:
Skärmdump från Gapminder
Statistiken ovan visar undersökningar mellan 2000 till 2011.
Christian Lindell är utredare med inriktning på arbetsmarknad och näringsliv. Han har en egen blogg där han publicerar klokheter.
På senare tid har ett desinformativt påstående om att 79 % av alla flyktingar i Sverige skulle ha åkt till hemlandet på semester blivit viralt på sociala medier. Det som inte framgår är vilka dessa flyktingar egentligen är. Vid närmare efterforskning visar det sig att merparten av dessa är människor som flydde t ex Chiles diktatur på 1970-talet, Sovjetunionens fall 1991 och ex-Jugoslavien på 1990-talet.
Urvalet bestod av 1 050 utrikesfödda personer. Frågan som ställdes i enkäten var ”har du besökt ditt hemland?”. 85 % av respondenterna svarade ”ja”.
Detta kommer inte som någon överraskning då de 1 050 utrikesfödda personer innefattade många som flyttat till Sverige från närliggande länder som Norge, Finland, Danmark och Tyskland för att arbeta. För dessa personer är det varken särskilt svårt eller dyrt att besöka hemlandet.
Novus sa att av de 1 050 personer som besvarade enkäten var 183 stycken sannolikt personer som ursprungligen kom till Sverige som asylsökare. De sa ”sannolikt” eftersom respondenterna inte fick en direkt fråga om flyktingstatus. Bland dessa 183 personer sa 79 % att de hade besökt hemlandet.
Inte heller detta kommer som en överraskning. Novus antar att merparten av de 183 personerna kom till Sverige från 1970-talets början till och med början av 2000-talet av främst 3 olika anledningar:
Chilenska flyktingar (1973-1979)
Sovjetunionens fall (1991)
Jugoslavien-kriget (1991-2001)
Flera årtionden senare kände dessa personer att det var säkert att besöka hemlandet. Nu är det t ex säkert för en flykting som flydde bomberna i Sarajevo 1992 att besöka Bosnien-Hercegovina. Under dessa årtionden lärde sig många flyktingar svenska, gjorde karrär, gifte sig och skaffade barn. Det skulle ha varit helt andra förutsättningar att besöka hemlandet under 1990-talet.
Detta är vad Novus klargjorde när de i BBC debunkade hur deras ”statistik” förvanskats av människor. Det handlade inte om flyktingar som nonchalant åkte på semester till ett land de nyligen flytt ifrån. Det var människor som besökte hemlandet tre, fyra och fem årtionden efter att de hade flytt. Många flyktingar från dessa konflikter har permanent återvänt hem till Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Chile etc.
Novus har på sin hemsida gått ut med ett förtydligande om studien, och varför det som bl a Elon Musk och Sverigedemokraterna sprider är desinformation.
Jimmie Åkesson (SD) gick på morgonen 8 december, när vi nyss nåtts av nyheten att syriske tyrannen Bashar al-Assad har störtats och drivits på flykt av islamistiska rebellgrupper, ut med ett inlägg på sociala medieplattformen X där han uttrycker att syriska flyktingar, som gläds över att diktatorn har fallit, bör ta tillfället i akt att återvända till sitt hemland. Han vill också se omprövningar av uppehållstillstånd som beviljats syriska flyktingar.
Populismen visar återigen sitt fula tryne. De syrier som, bl a i Sverige, visar sin glädje över att 50 års tyranni (Bashars far Hafez styrde landet med järnhand före Bashar), gör det för att de känner stor lättnad över att landet nu inte styrs av Bashar. Såväl diktaturen som kriget som startade 2011 är orsaker till varför människor valt att fly sitt hemland.
Många av oss, såväl syrier som icke-syrier, är medvetna om att ingen kan veta vad som komma skall, nu när de islamistiska rebellerna tar över landet. Nyheter om att Israel nu har avancerat över gränsen till Syrien för första gången på 50 år skapar än mer osäkerhet.
Fram till att en ny syrisk regering, med diplomatiska kontakter och med upprättade diplomatiska relationer med Sverige, är etablerad vet ingen vem som egentligen bestämmer i Syrien. Osäkerheten i Syrien är stor om de över 40 olika milisgrupper som stridit mot diktaturregimen, om vilka av de ledarna som inte vill ha folkvald demokratisk ordning. Vän av ordning påminner om att Libyen kastades direkt in i ett helt nytt blodigt inbördeskrig då diktatorn där störtades.
Jimmie Åkesson (partiledare SD) på X 241208.
Åkesson väljer alltså att i en rasistisk hundvissla mot alla syrier, spela ut alla trumfkort han hållit inne med. Han vill se omprövningar av syriska uppehållstånd, han vill uppmana syrier att återvända och han vill se förändringar i migrations- och asylpolitik. Hans godtyckliga, onyanserade utspel på X är inte statsmannamässigt. Han har inte tålamod att vänta in vad som kommer att hända härnäst i Syrien.
Utspelet är del av en medveten påverkanskampanj, som syftar till att få med sig andra så att de tycker som honom: ”Tillsammans blir vi starka”. Andra SD-politiker, högerextrema journalister och random SD-väljare på X, stämmer in i kören.
Mattias Karlsson (riksdagsledamot SD), 241208.Nick Alinia (högerextrem journalist ”Inblick med Nick”), 241208.Chang Frick (högerextrem journalist på numera pausade Nyheter idag), 241208.Björn Söder (riksdagsledamot SD), 241208.
Det Åkesson vill åstadkomma är splittring och cementering av föreställningar om ”vi och dom”. Vi andra, som inte vill kasta syriska flyktingar framför bussen tillbaka in i den otrygghet de en gång flydde, avvaktar med intresse vad som kommer att ske härnäst i Syrien. Vi tar det därifrån.
En myt som ständigt cirkulerar i den migrationspolitiska debatten är den om att Sverige och Tyskland är de länder som tar emot flest asylsökande i förhållande till sin folkmängd. Fakta visar att de länder i EU som 2023 tog emot flest asylsökande i förhållande till sin befolkningsmängd är:
Cypern 0,8 %
Grekland 0,6 %
Österrike 0,6 %
Tyskland 0,4 %
Luxemburg 0,3 %
Bulgarien 0,3 %
Irland 0,3 %
Slovenien 0,3 %
Estland 0,3 %
Spanien 0,3 %
Belgien 0,2 %
Frankrike 0,2 %
Nederländerna 0,2 %
Italien 0,2 %
Lettland 0,09%
Malta 0,09%
Finland 0,08%
Sverige 0,08 %
EU 0,2 %
Av listan att döma ser vi att Sverige hamnar på 18:e plats av 28 länder i EU vad gäller asylsökande i förhållande till befolkningsmängd 2023, med 0,08 %. Motsvarande siffra för hela EU är 0,2 %.
Schweiz, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,3 %.
Storbritannien, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,1 %.
Island, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,1 %.
Norge, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,09 %.
Det land i EU som tar emot minst antal asylsökande i förhållande till befolkningsmängd 2023 är Ungern. Med en befolkningsmängd på knappt 9,7 miljoner tog landet emot 30 asylsökande förra året.
Apropå en fråga jag – återigen – fått från ”invandringskritiker”:
Nej, jag har inga flyktingar boende hos mig, trots att jag värnar om deras rättigheter. Men vet ni vad, jag har heller inga barn hos mig, trots att jag också värnar om deras rättigheter. Inte heller några pensionärer, friska eller sjuka, fattiga eller välmående, trots att jag också värnar om deras rättigheter. Inga sjuka, nyopererade, cancerdrabbade eller andra skadade eller medfarna, trots att jag också bryr mig om deras rättigheter och möjligheter till korrekt vård. Inga arbetslösa, inga hemlösa, inga fast i droger, inga prostituerade, ingen av alla de utsatta människor som jag vill ska ha det bra bor här.
Om du anser att man måste ha medlemmar ur en grupp man värnar om i hemmet, se för fan till att ha det själv innan du försöker guilt-trippa mig till att ha det. Annars är det inte jag som är hycklare, utan du.
Sverigedemokraterna arbetar för att svenska staten ska kunna utvisa personer som de anser göra landet sämre. SD har tyvärr i många år försökt försämra landet och vardagslivet för flyktingar, arbetskraftsinvandrare, arbetare, fackligt aktiva och så vidare.
Lagstiftare sätter agendan. Men lagstiftare sätter även prejudicerande regler.
Säg att SD-ledningen skulle få igenom en sådan besynnerlig lag om utvisning på så lösa grunder. Vem ska få uppdraget att tillsätta personerna som ska arbeta i ett sånt utskott eller en kommitté? Vid maktskifte, varför tror SD-ledningen att SD-politiker ska slippa granskas av en sådan kommitté?
En tänkbar förklaring jag kan se bakom deras ideologi, är i kombination med att SD också driver på för att riva diskrimineringslagstiftning och införa starkt skydd mot så kallad ”otillbörlig särbehandling” (högst troligen enbart i syfte att skydda sig själva).
Nej, SD. Det ni gör är inte att försöka förbättra Sverige på någon enda punkt. Ni har länge sagt och skrivit helt öppet att ni försöker försämra och förstöra landet och livsvillkor för vissa människor.
Jag tänker aldrig att jag vill utvisa någon. För jag anser att alla ska kunna få bo och leva här, så länge de följer alla lagar. Jag vill att ingen ska försöka försämra svenska lagar eller svenska grundlagar, friheter och rättigheter. Sverige ligger alltid högt när planetens länder rangordnas efter grad av välfungerande demokrati och rättsväsende. Jag står upp för att försvara de positionerna och att utöka allas rättigheter.
Nej, alla sverigedemokrater, sluta förstör allas vårt gemensamma hemland.
Men, jag kommer aldrig önska att någon SD-politiker eller väljare bör utvisas till andra, sämre länder.
Jag är medveten om att massmedia och den vanliga människan ofta fokuserar på händelser som sker i vår fysiska eller psykiska närhet. Men jag önskar att vi skulle kunna tänka bredare och inse att det finns mycket mer i världen än bara den svenska ekonomin, gängkriminalitet och krig i Ukraina och Israel.
De krig som i Sverige uppmärksammats mest de senaste åren är kriget i Ukraina och kriget mellan Hamas och Israel. Detta beror till stor del på nyhetsredaktioners prioriteringsordning ”störst-kris-visas-först” och en närhetsprincip. Det senare kan beskrivas med att massmediakanaler prioriterar upp händelser som sker geografiskt och/eller psykiskt närmre tittarna och läsarna. Men sett över tid tenderar massmedial, och samhällelig uppmärksamhet dala. Man är alltid närmast sig själv och sina intressen. Detta är en naturlig, och samtidigt egoistisk världsbild.
I samhället, på arbetsplatser och släktträffar talades det vitt och brett om Rysslands invasion av Ukraina. Numera nämns det kriget utifrån devisen: ”glöm inte Ukraina”, då människor och massmedia nu är fullt upptagna med att lägga fokus på kriget mellan Hamas och Israel, eller nästkommande stora kris. Vi ska komma ihåg att dessa pågående krig är värre än någonsin, och de kommer tyvärr pågå lång tid framöver.
Däremellan sker i förbigående rapporteringar om naturkatastrofer, förtryck, andra krig, konflikter runt om i världen.
Det finns massor av krig, konflikter och naturkatastrofer som media lägger oproportionerligt lite tid på. Många människor lever under förtryck och i förföljelse. Det är mycket begärt av oss vanliga människor att vi förväntas ha koll på alla dessa oroshärdar runt om i världen.
Många är kanske inte medvetna om att det pågår brutala och utdragna krig i bl a Sudan, Jemen, Thailand och Turkiet. Miljontals människoliv har spillts och många fler kommer tyvärr att dödas. Mångdubbelt fler människor har tvingats fly sina hem. Majoriteten av dessa är kvar i sitt hemland som internflyktingar. Bristen på humanitär hjälp i form av bl a rent vatten, sjukvård och mat är överväldigande.
Det finns även de som tror att kriget i Syrien är över och att terrorn, förföljelsen och förtrycket i Afghanistan inte finns eftersom det sällan talas om. Andra länder och regioner där det görs avkall på mänskliga rättigheter och ständigt pågår konflikter, förtryck och naturkatastrofer är Venezuela, Colombia, Centralamerika, stora delar av Afrika, Mellanöstern samt i många regioner i Asien.
Antalet klimatflyktingar världen över ökar drastiskt. En prognos från Världsbanken indikerar att 143 miljoner människor kommer vara klimatflyktingar från Latinamerika, södra Asien och Sub-Sahara (söder om Sahara) vid år 2050 pga klimatförändringarna.
110 miljoner människor världen över befinner sig idag på flykt från sina hem. De flesta är placerade som internflyktingar, dvs i flyktingläger i det egna hemlandet. Syrien, Afghanistan och Ukraina är de ursprungsländer där flest människor har flytt sina hem.
Det är alltför lätt hänt att vi hamnar i ett vakuum, vår egen bubbla, lyssnar med halvslutna öron på nyheterna. Vi förfasar oss, men i nästa stund blundar vi och går vidare i våra liv som om ingenting hänt. Inte ens närhetsprincipen kan göra något åt det.
Motargument 