I fokus

Åkesson (SD): ”Bra tillfälle att åka hem”

Jimmie Åkesson (SD) gick på morgonen 8 december, när vi nyss nåtts av nyheten att syriske tyrannen Bashar al-Assad har störtats och drivits på flykt av islamistiska rebellgrupper, ut med ett inlägg på sociala medieplattformen X där han uttrycker att syriska flyktingar, som gläds över att diktatorn har fallit, bör ta tillfället i akt att återvända till sitt hemland. Han vill också se omprövningar av uppehållstillstånd som beviljats syriska flyktingar.

Populismen visar återigen sitt fula tryne. De syrier som, bl a i Sverige, visar sin glädje över att 50 års tyranni (Bashars far Hafez styrde landet med järnhand före Bashar), gör det för att de känner stor lättnad över att landet nu inte styrs av Bashar. Såväl diktaturen som kriget som startade 2011 är orsaker till varför människor valt att fly sitt hemland.

Många av oss, såväl syrier som icke-syrier, är medvetna om att ingen kan veta vad som komma skall, nu när de islamistiska rebellerna tar över landet. Nyheter om att Israel nu har avancerat över gränsen till Syrien för första gången på 50 år skapar än mer osäkerhet.

Fram till att en ny syrisk regering, med diplomatiska kontakter och med upprättade diplomatiska relationer med Sverige, är etablerad vet ingen vem som egentligen bestämmer i Syrien. Osäkerheten i Syrien är stor om de över 40 olika milisgrupper som stridit mot diktaturregimen, om vilka av de ledarna som inte vill ha folkvald demokratisk ordning. Vän av ordning påminner om att Libyen kastades direkt in i ett helt nytt blodigt inbördeskrig då diktatorn där störtades.

Jimmie Åkesson (partiledare SD) på X 241208.

Åkesson väljer alltså att i en rasistisk hundvissla mot alla syrier, spela ut alla trumfkort han hållit inne med. Han vill se omprövningar av syriska uppehållstånd, han vill uppmana syrier att återvända och han vill se förändringar i migrations- och asylpolitik. Hans godtyckliga, onyanserade utspel på X är inte statsmannamässigt. Han har inte tålamod att vänta in vad som kommer att hända härnäst i Syrien.

Utspelet är del av en medveten påverkanskampanj, som syftar till att få med sig andra så att de tycker som honom: ”Tillsammans blir vi starka”. Andra SD-politiker, högerextrema journalister och random SD-väljare på X, stämmer in i kören.

Mattias Karlsson (riksdagsledamot SD), 241208.
Nick Alinia (högerextrem journalist ”Inblick med Nick”), 241208.
Chang Frick (högerextrem journalist på numera pausade Nyheter idag), 241208.
Björn Söder (riksdagsledamot SD), 241208.

Det Åkesson vill åstadkomma är splittring och cementering av föreställningar om ”vi och dom”. Vi andra, som inte vill kasta syriska flyktingar framför bussen tillbaka in i den otrygghet de en gång flydde, avvaktar med intresse vad som kommer att ske härnäst i Syrien. Vi tar det därifrån.

Lästips:

Omni: Åkesson vill ompröva syriers uppehållstillstånd

SR: Den störtade presidenten – det här är Bashar al-Assad

SVT: Utrikesministern efter Jimmie Åkessons (SD) utspel: Man ska inte resa till Syrien

Globalis: Libyen

AA: ‘Historic change’ in Syria offers opportunities with risks, says European Commission head

I fokus, Krönikor

Ytterhögerns korståg mot ”Woke”

”Ingen” vill längre vara ”woke”, sägs det i media. Detta innan gemene svensk ens hunnit uppfatta vad det är.

Uppmaningen ”woke” kommer från USA:s medborgarrättsrörelse under tidigt 1900-tal. Ordet förekom ännu tidigare i bemärkelsen ”vaken”, ”uppvaknande”.

Detta då när svarta — med slaveriet i färskt minne — lynchades av självutnämnda nazistgarden och portades från stora delar av samhället genom förhatliga ”whites only”-skyltar. USA:s stenhårda raslagar försatte miljontals människor i livsfara, fattigdom och förnedring. ”Stay woke” var en uppmaning att se, uppmärksamma och reagera. Ett rop på rättvisa och lika rättigheter.

Ordet ”woke” tog ny fart under Black-lives-matter-rörelsen på 2010-talet, efter att polisingripanden lett till dödsfall bland svarta. Därefter har begreppet vidgats till kamp mot annan diskriminering, normkritik och även klimatfrågor.   

Idag bedriver ytterhögern ett internationellt korståg mot ”Woke”. Det bekrigas med samma kraft som islam, liberalism, ”mångkultur” och ”politisk korrekthet”. Smala debatter ska ge sken av att traditionella luciatåg är hotade, eller att någon förment vänsterideologi håller på att ta över samhällsinstitutionerna. Donald Trump och Viktor Orbán står i främsta ledet. ”Allt woke blir skit”, säger Trump. Tankesmedjan Timbro kallar ”Woke” för extremt och destruktivt.

Plötsligt är fienden: feministisk snöröjning i Stockholm, cykelbanor i Tyskland, icke-binära lucior och sagotanter, under ett importerat begrepp vi saknar relation till och rötter i. Det förlöjligas och förminskas. Exemplen är tänkta att skrattas åt. ”Kulturkriget” kommer från USA. Även Trump skuggboxas mot sagotanter. Arvet efter Martin Luther Kings och Rosa Parks mäktiga och viktiga medborgarrättsrörelse vore väl en för tuff motståndare att ge sig på. Än i alla fall.

Men när Trump säger att ”allt woke blir skit” är det hundra år av medborgarrättskamp — sprungen ur en tid då mängder av svarta kroppar dinglade från träden i södra USA — som han trampar på. Det är ingen slump.

Vad mer vill då ytterhögern knäcka med sitt anti-”woke”, utöver antirasism, antidiskriminering och miljöengagemang? Public Service? Aborträtten? Välfärdssystemet? Minoriteters rättigheter?

Ja – ni vet ju svaret. Dags att, just det, vara lite vaken på vad man retirerar från när nu ”alla” påstås backa från ”Woke”.

Allt medan gemene svensk förvånat undrar vad som pågår.  

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

I fokus

Tidö: Angiverilagen – Vilka blir undantagna?

Skola, vård, socialtjänst och bibliotek kommer inte att omfattas av den nya angiverilagen, officiellt kallad informationsplikt. Det beskedet kom på en pressträff 26 november, efter att regeringens särskilda utredare presenterat sitt utlåtande.

Redan i Tidöavtalets första version för två år sedan avslöjades att Tidöpartierna, dvs regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna samt stödpartiet Sverigedemokraterna hade planer om att lagstifta om att offentlig sektor ska tvingas ange papperslösa, dvs anmäla dem till polisen eller Migrationsverket.

SD har tidigare inte velat se några undantag alls, men verkar nu ha ändrat ståndpunkt. L har under processens gång velat se undantag för hälso- och sjukvård, skola, socialtjänst och bibliotek.

På pressträffen förkunnade migrationsminister Johan Forssell (M):

– Samarbetspartierna är överens om att verksamheterna skola, vård, socialtjänst och bibliotek ska undantas från den föreslagna informationsplikten. (Källa: SvD)

Den särskilda utredaren Anita Linder förklarade förutsättningarna för sitt utlåtande om vilka yrkesgrupper som ska undantas:

– Det innebär att vi inte skulle leva upp till barnkonventionen eller vår egen inhemska lagstiftning. (Källa: SvD)

På frågan om huruvida angiverilagen kommer att få så stor effekt, mot bakgrund av att stora sektorer blir undantagna, svarar Forssell:

– Det här blir ett stort steg framåt. Utredningen bedömer att det är de berörda myndigheterna som sitter på informationen som behövs, och då är det ett väldigt tungt vägande argument. (Källa: SvD)

Forssell är hoppfull:

– Fler kommer att lämna Sverige, frivilligt eller med tvång. (Källa: SvD)

De myndigheter som kommer att omfattas av angiverilagen och därmed tvingas att ange papperslösa är Arbetsförmedlingen, Kronofogden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Kriminalvården och Skatteverket.

Källor:

Tidöavtalet

SvD: Skol- och vårdpersonal undantas från angiverilagen

Krönikor

Weimers (SD) statliga torpeder…

Krönika av Pernilla Zethraeus, ny medarbetare hos Motargument.se

EU-parlamentarikern Charlie Weimers (SD) lanserade för en tid sedan det uppseendeväckande förslaget att Sverige med hjälp av Israel och USA borde söka upp och ”likvidera gängledare” i andra länder.

Utspelet, som redan börjat falla i glömska, skulle kunna vara en testballong: ett förslag flertalet väljare väntas ogilla, men som är avsett att så ett frö. Sådana förslag mosas i debatten, självdör men kan återuppstå långt senare i ny tappning när opinionen vants och det politiska landskapet ändrats.

Weimers likvideringsförslag mottogs närmast med gäspningar. Det är anmärkningsvärt med tanke på hur ljumt SD-ledningens avståndstagande från utomrättslig avrättning lät, dessutom med tillägget att Weimers ståndpunkt är ”fullt förståelig på ett känslomässigt plan”. Var det allt, liksom?

Frågan borde egentligen vara hur brott ska bekämpas och vilket rättssystem vi vill ha. Vissa länder har ibland ”löst problem” på Weimers vis. Inte Sverige, som istället försökt få andra länder att utlämna svenska brottslingar så de kan lagföras här. Ett starkare internationellt polis- och rättssamarbete kanske kan behövas, liksom ett aktivare svenskt arbete mot bedrägeribrott och välfärdsbrott. Kunder, kommuner och regioner står idag närmast skyddslösa.

Weimers löser inget av dessa problem. Han har bara levererat ännu ett tröttsamt Sverigedemokratiskt tjuvnyp mot immigranter som grupp – denna gång genom att så grovt vilja kränka rättssäkerheten att man kippar efter andan.

Tiden lär utvisa hur seriöst kravet på statliga torpeder på utländsk mark i fredstid är. Vred sig Sverigedemokraternas ledning i plågor över Weimers tilltag? Eller gillar de utspelet som rasistisk hundvissla och testballong från ett parti som på sikt vill vänja opinionen vid tanken på dödsstraff och/eller summariska processer som en del av svensk rättsskipning?

Weimers har tunga uppdrag — vice ordförande i ”EU:s utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor” — tycks i alla fall sitta i orubbat bo, så den som lever lär få se.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

SVT: Charlie Weimers (SD): Likvidera Rawa Majid

Krönikor

Krönika: Djupt oroad över hot mot demokratin

Krönika av Pernilla Zethraeus

Som gammal demokratipolitiker är jag djupt oroad över hoten mot vår demokrati.

Vi ser allt fler auktoritära inslag i länder som Turkiet, Ungern och Polen. Det fria ordet inskränks. HBTQI-personer hotas. Det går bakåt för demokratin som statsskick. Extremhögern marscherar fram i land efter land. Krigförande stater går bokstavligen över lik för sin sak. 

Rasismen är ett av de hot vi ser. Vår regering, stödda av forna nazistpartiet Sverigedemokraterna, signalerar tydligt att flyktingar bör lämna Sverige. Rasismen mot nationella minoriteter närs på köpet. SD, med en fot i regeringskansliet, säger att judar inte är något problem ”så länge de är få”. Orden ”die juden” och ”helg seger” är andra exempel på deras nazi-lingo. 

Pride kallas ”freakshow”, journalister och politiker för ”klägg”. SD anser att ”vi” inte ”behöver islam i Sverige”. Sekulära muslimer som själva flytt från förtryck buntas därmed enligt rasistisk logik ihop med militant islamism.

Rasismen har ätit sig djupt in i regeringskansliet. SD:s trollfabrik fortsätter. Vår utrikesminister (M) vill att Sverige tar emot de som är ”lika oss” (vilka ”oss”?) så att det ska bli ”mindre problem”. Uttalandet har av sverigefinnar beskrivits som djupt ohistoriskt. 

Regeringen skär ner på folkbildningssveriges integrationsarbete men beskyller flyktingar för dålig integration. Signalpolitiken ger effekt. Rasifierade känner sig mindre välkomna, även om de så gjort en briljant karriär, talar klingande skånska, lever stillsamt villaliv eller rentav har rötter här sedan generationer.

De krafter som släppts lösa hotar också yttrandefriheten. Forskare trakasseras. Antirasistiskt arbete sker under polisbevakning. Högerextrema försökte nyligen bränna ner V Gävles lokal (belägen i ett bostadshus). Rasifierade och HBTQI-vänliga politiker hotas.
Trots frågans djupa allvar kan vi se rasismen förminskas till billigt debatt-tillhygge. Det är illa. 

Vi borde istället kroka arm för demokratin och mot rasismen. Demokratin som statsskick behöver stärkas och antidemokratiska krafter isoleras, inte ges makt. Rätten att fly slås fast i internationella konventioner. Sveriges nationella minoriteter har rätt till sin status, sina språk och hävdvunna områden. Låt oss ödmjukt se Sveriges yrvakna historiska lärdomar där.

Låt oss också högtidlighålla minnet av novemberpogromerna och låt oss aldrig glömma att demokratin aldrig är gratis eller för evigt given. 

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Texten har tidigare varit publicerad på Arbetarbladet.se 15 november 2024.

Korta motargument, Myter

Myten om våldtäktslandet Sverige

2 kommentarer

Den ökande graden av anmälda våldtäkter i Sverige innebär inte att det sker fler våldtäkter idag än tidigare. Det finns ett flertal faktorer att ta hänsyn till i en diskussion om våldtäkter.

Faktorer som påverkar våldtäktsstatistiken
  • Skärpt sexualbrottslagstiftning: Den juridiska definitionen av våldtäkt är vidare i Sverige än i andra länder
  • I vissa länder räknas upprepade våldtäkter med samma offer och samma förövare som en (1) våldtäkt, i Sverige räknas varje enskild våldtäkt som en (1) våldtäkt – en person som blir våldtagen av sin partner dagligen i en vecka räknas alltså som sju våldtäkter i Sverige
  • Anmälningsbenägenheten har ökat
  • Statistikföringen mellan länder skiljer sig åt: I många länder gallras vissa anmälningar bort (anmälningar som i initialt skede inte bedöms som brott), i Sverige registreras varje anmälan
  • Registreringsbenägenheten mellan länder skiljer sig åt: I många länder registreras anmälningar som ”händelser”, och upptas därför inte i kriminalstatistiken
  • Sättet mellan länder att beräkna uppklaring, och registrera uppklaringsprocent, av våldtäkter skiljer sig åt
  • Förtroendet för rättsväsendet mellan länder skiljer sig åt: lågt förtroende för rättsväsendet kan få folk att avstå från att anmäla
  • Synen på våldtäkt och sexuella övergrepp, bl a de s k våldtäktsmyterna, skiljer sig åt mellan olika länder

I Sverige anmäls fler våldtäkter än i andra länder. Det är inte möjligt att avgöra hur stora skillnaderna mellan olika länder faktiskt är då det inte finns verktyg att fastställa hur många våldtäkter som sker. Det vi vet är att det finns en mängd faktorer som påverkar; skärpt sexualbrottslagstiftning (troligen världens bästa), ökad anmälningsbenägenhet, hur vi räknar, statistikföring, registreringsbenägenhet, uppklaringsberäkning, attityder och förtroende för rättsväsendet är avgörande för hur statistiken ser ut. Sverige ligger i topp vad gäller alla dessa faktorer.

Källa:

BRÅ: Svårt jämföra våldtäktsstatistik mellan europeiska länder

Korta motargument

Myt: ”Sverige och Tyskland tar emot flest flyktingar”

En myt som ständigt cirkulerar i den migrationspolitiska debatten är den om att Sverige och Tyskland är de länder som tar emot flest asylsökande i förhållande till sin folkmängd. Fakta visar att de länder i EU som 2023 tog emot flest asylsökande i förhållande till sin befolkningsmängd är:

  • Cypern 0,8 %
  • Grekland 0,6 %
  • Österrike 0,6 %
  • Tyskland 0,4 %
  • Luxemburg 0,3 %
  • Bulgarien 0,3 %
  • Irland 0,3 %
  • Slovenien 0,3 %
  • Estland 0,3 %
  • Spanien 0,3 %
  • Belgien 0,2 %
  • Frankrike 0,2 %
  • Nederländerna 0,2 %
  • Italien 0,2 %
  • Lettland 0,09%
  • Malta 0,09%
  • Finland 0,08%
  • Sverige 0,08 %
  • EU 0,2 %

Av listan att döma ser vi att Sverige hamnar på 18:e plats av 28 länder i EU vad gäller asylsökande i förhållande till befolkningsmängd 2023, med 0,08 %. Motsvarande siffra för hela EU är 0,2 %.

Schweiz, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,3 %.

Storbritannien, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,1 %.

Island, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,1 %.

Norge, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,09 %.

Det land i EU som tar emot minst antal asylsökande i förhållande till befolkningsmängd 2023 är Ungern. Med en befolkningsmängd på knappt 9,7 miljoner tog landet emot 30 asylsökande förra året.

Källor:

Eurostat
Worldometers
Trading Economics

Myter

Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 2)

2 kommentarer

Den ökande graden av anmälda våldtäkter i Sverige innebär inte att det sker fler våldtäkter idag än tidigare. Det finns ett flertal faktorer att ta hänsyn till i en diskussion om våldtäkter. Det uppstår ett icke försumbart antal problem då olika länders våldtäktsnivåer och uppklaringsnivåer ska jämföras. Detta är en sammanfattning av skillnader i juridik, sociala attityder och statistikmetoder som kan förklara ökade anmälningar om våldtäkt, och varför Sverige sticker ut i statistiken.

Den senaste rapporten från BRÅ (Brottsförebyggande rådet), ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationell jämförelse. (2020:2)”, kom 30 september 2020 och innehåller statistik från Eurostat, EIGE (European Institute for Gender Equality) och FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter). Rapporten ger en bra överblick över de faktorer som vi måste beakta då vi talar om våldtäktsstatistiken i Sverige.

Röster i debatten gör inte sällan kopplingar mellan den höga anmälningsnivån och Sveriges generösa invandringspolitik.  Andra kontrasterar de många anmälningarna mot Sveriges starka ställning på jämställdhetsområdet. Våldtäktsstatistiken används ofta som ett slagträ i den internationella politiken.

Sverige har på senare år reviderat sexualbrottslagstiftningen ett antal gånger. Ändringar gjordes 2005, 2013 och 2018. Sedan 1965 har sexualbrottslagstiftningen i Sverige ändrats inte mindre än sex gånger.

Faktorer som påverkar våldtäktsstatistiken
  • Skärpt sexualbrottslagstiftning: Den juridiska definitionen av våldtäkt är vidare i Sverige än i andra länder
  • I vissa länder räknas upprepade våldtäkter med samma offer och samma förövare som en (1) våldtäkt, i Sverige räknas varje enskild våldtäkt som en (1) våldtäkt – en person som blir våldtagen av sin partner dagligen i en vecka räknas alltså som sju våldtäkter i Sverige
  • Anmälningsbenägenheten har ökat
  • Statistikföringen mellan länder skiljer sig åt: I många länder gallras vissa anmälningar bort (anmälningar som i initialt skede inte bedöms som brott), i Sverige registreras varje anmälan
  • Registreringsbenägenheten mellan länder skiljer sig åt: I många länder registreras anmälningar som ”händelser”, och upptas därför inte i kriminalstatistiken
  • Sättet mellan länder att beräkna uppklaring, och registrera uppklaringsprocent, av våldtäkter skiljer sig åt
  • Förtroendet för rättsväsendet mellan länder skiljer sig åt: lågt förtroende för rättsväsendet kan få folk att avstå från att anmäla
  • Synen på våldtäkt och sexuella övergrepp, bl a de s k våldtäktsmyterna, skiljer sig åt mellan olika länder

Enligt internationellt jämförbar statistik sker fler våldtäkter i Sverige och en högre andel är överfallsvåldtäkter. Detta kan bl a förklaras med en högre anmälningsbenägenhet och en vidare definition av vad som är våldtäkt, men inte den faktiska andelen brott.

Under 2019 anmäldes i Sverige 63 våldtäkter per 100 000 invånare (störst andel i Europa tillsammans med England-Wales). Som jämförelse anmäldes i Grekland en (1) våldtäkt per 100 000 invånare under samma period.

Formella faktorer, dvs rättsliga och statistiska faktorer, påverkar reella faktorer, och således nivån på våldtäktsstatistiken.

Skärmdump från BRÅ:s rapport ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 24.

I skärmdumpen nedan redovisas hur de europeiska länderna skiljer sig åt gällande lagstiftning och statistikföring. Dessa faktorer påverkar antalet anmälda våldtäkter.

  1. Är våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserat?
  2. Rubriceras sexuellt umgänge med minderåriga som våldtäktt?
  3. Kan män våldtas?
  4. Innefattar våldtäktsdefinitionen andra handlingar än samlag
  5. Innefattar våldtäktsdefinitionen handlingar där inget våld/hot förekommit?
  6. Baseras statistiken på inflödet av anmälningar?
  7. Är enheten som statistiken baseras på brott (i motsats till offer/ärenden)?
  8. Räknas seriebrott flera gånger?
  9. Räknas multibrottslighet flera gånger (i motsats till huvudbrottsprincipen)?

Ett jakande svar (markerat med grön bock) indikerar att formella faktorer i detta avseende bidrar till att antalet anmälda våldtäkter ökar. Nekande svar är markerade med ett rött kryss. Länderna i tabell 6 nedan listas i fallande ordning utifrån det genomsnittliga antalet anmälda våldtäkter per 100 000 invånare 2013–2017.

Skärmdump från BRÅ:s rapport ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 42.

Vad gäller anmälningsbenägenheten finns ett par avgörande faktorer att beakta. Dessa faktorer kan förklara varför anmälningsbenägenheten ökar i Sverige.

Skärmdump från BRÅ:s ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 65. Sammanställning över faktorer som kan inverka på anmälningsbenägenheten.

Vad är det som gör att uppklaringsprocenten skiljer sig så markant mellan olika länder? Här finns ett antal förklaringar att beakta:

  • sättet att definiera vad som är ett uppklarat brott
  • vilka anmälningar som ingår i inflödet av brott
  • tidpunkten för när statistiken över uppklarade brott upprättas
  • polisens förutsättningar och förmåga att utreda och klara upp
    anmälda våldtäkter

I Sverige och England-Wales (länderna som ligger i topp vad gäller anmälningar) är definitionen av uppklaring, och således uppklaringsprocenten, långt snävare än i t ex Danmark, Tyskland och Norge. Tysklands mätmetod ger högst uppklaring, och ger därför ett ”bättre” resultat i statistiken. 2017 redovisade Tyskland en uppklaringsprocent på 83 %, medan England-Wales hade endast 3 % uppklarningsprocent.

Skärmdump från BRÅ:s ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 75.

I Sverige anmäls fler våldtäkter än i andra länder. Det är inte möjligt att avgöra hur stora skillnaderna mellan olika länder faktiskt är då det inte finns verktyg att fastställa hur många våldtäkter som sker. Det vi vet är att det finns en mängd faktorer som påverkar; skärpt sexualbrottslagstiftning (troligen världens bästa), ökad anmälningsbenägenhet, hur vi räknar, statistikföring, registreringsbenägenhet, uppklaringsberäkning, attityder och förtroende för rättsväsendet är avgörande för hur statistiken ser ut. Sverige ligger i topp vad gäller alla dessa faktorer.

Att stirra sig blind på statistiken och dra slutsatser om ”våldtäktslandet Sverige” är såväl felaktigt som direkt skadligt. Statistiken visar att Sverige sticker ut vad gäller andel anmälningar om våldtäkt. Men det är inte hela sanningen. Sanningen är att Sverige är det land som är bäst på att uppmärksamma och hantera våldtäkter.

I del 1 av denna artikelserie förklarar jag bl a vad som skulle krävas för att få ner statistiken vad gäller våldtäktsanmälningar. I den texten framgår tydligt hur stora skillnaderna mellan olika länder vad gäller juridik, sociala attityder och metoder kring statistikföring är mellan Sverige och länder i världen med extremt låg anmälningsnivå.

Källor:

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

Polisen: Sexualbrott

BRÅ: Våldtäkt och sexualbrott

Nationellt centrum för kvinnofrid: Sexuellt våld

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

BRÅ: Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser.

DN: Studie visar på skev bild av våldtäkter i Sverige

Mer läsning:

NA: Välkommen till våldtäktslandet Sverige

Motargument: Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 1)

Myter

Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 1)

2 kommentarer

 

I ”sverigevänliga” kretsar är man inte sen att hävda argument om ökat antal våldtäkter som ett vapen i invandringsdebatten. Ökar våldtäkterna lavinartat i Sverige? Forskare menar att orsakerna till att antalet anmälda och dömda våldtäktsmän ökar ligger i hur Sverige ser på begreppet våldtäkt, syn på offer och hur man räknar på återkommande våldtäkter.

Det stämmer att antalet anmälda våldtäkter ökar i Sverige. Det stämmer också att antalet dömda våldtäktsmän ökar i Sverige. Det stämmer att Sverige ligger i topp i Europa gällande anmälda våldtäkter. Av världens OECD-länder ligger Sverige tvåa efter Australien i antal anmälda våldtäkter. SD-topparna Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson använde den svenska våldtäktsstatistiken som ett politiskt slagträ i en omtalad debattartikel i Wall Street Journal häromåret.

Vad beror ökningen på? Är det en direkt konsekvens av ”massinvandring”, ”islamisering” och ”öppna gränser”?

”Ja!”, hävdar ”sverigevännerna” aka ”invandringskritikerna” bestämt, utan att egentligen tänka efter.

”Nej!”, hävdar forskarna aka experterna bestämt, med statistik och definitioner samt forskning som bakgrund.

Var ligger sanningen? Ska vi förlita oss på antaganden, känslor och gissningar, eller ska vi förlita oss på expertis, statistik och forskning? Valet är vårt. Valet görs utifrån vad vi tänker gynnar våra åsikter och vår människosyn.

Hur ser statistiken ut?

I enlighet med statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) kan vi se att antalet anmälda sexualbrott ökat sedan 2012. Tidsperioden 2005-2012 uppvisar en stabil anmälningsfrekvens. 2016 anmäldes 6 716 våldtäkter. 2017 anmäldes 7 370 våldtäkter. Det är en ökning om 10 %. Mellan 2008 och 2017, dvs de senaste 10 åren, har antalet anmälda våldtäkter ökat med 35 %.

2017 var personuppklarningsprocenten för våldtäkt 8 %. Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

Sexualbrottslagstiftningen har förändrats i omgångar. Avgörande förändringar gjordes såväl 2005 som 2013. Ändringarna berör definitionen av våldtäkt. Det som tidigare inte ansågs vara våldtäkt kom efter ändringen att betraktas som våldtäkt. Enligt forskare finns också indicier på att anmälningsbenägenheten gällande våldtäkter ökar. Dessutom är det så att varje enskild våldtäkt där förövare och offer är samma räknas i statistiken som en våldtäkt per tillfälle. Detta kan medföra årliga variationer i våldtäktsstatistiken.

Definitionen av våldtäkt mellan länder skiljer sig åt

Varför ligger Sverige så högt i våldtäktsstatistiken? Om vi dristar oss till att skärskåda själva definitionen av våldtäkt: Vi har redan klargjort att det gjordes förändringar i sexualbrottslagstiftningen 2005 2013. Det som betraktas som våldtäkt idag kunde före lagändringen betraktas som sexuellt ofredande eller sexualbrott.

Enligt Brottsbalken 6 kap 1 § definieras våldtäkt så här:

Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2013:365).

Det som ”sverigevänner” aka ”invandringskritiker” och SD menar är att antalet anmälningar redovisar antal begångna brott, dvs färre anmälningar innebär färre brott.

Statistiken på våldtäkt mellan länder skiljer sig åt

Sverige har världens hårdaste sexualbrottslagstiftning. Det är bra. Det innebär också att antalet våldtäkter är större i Sverige än i länder där sexualbrottslagstiftningen tillåter sexuella övergrepp som inte är tillåtna i Sverige. Jag ska ge några exempel.

Ett sätt att få ner våldtäktsstatistiken hade varit att avkriminalisera våldtäkt inom äktenskapet. 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet i Sverige. 2019 var våldtäkt inom äktenskapet olagligt i 150 av världens 197 länder. I USA är det förbjudet med våldtäkt inom äktenskapet, men det finns något som heter ”äktenskapliga privilegier”. Dessa privilegier består i att våldtäkt inom äktenskapet straffas lindrigare än utomäktenskapliga våldtäkter, med följden att offren anmäler i mindre utsträckning.

Ytterligare ett sätt att få ner våldtäktsstatistiken hade varit att stigmatisera, bestraffa och skuldbelägga våldtäktsoffer. Ett chockerande exempel är Egypten, det land med lägst antal anmälningar om våldtäkt i världen, är det inte straffbart för en man att mörda eller våldta sin fru, under förutsättning att hon varit otrogen. I Saudiarabien blev en kvinna som utsatts för en gruppvåldtäkt dömd till 200 piskrapp. Naturligtvis finns en korrelation mellan få anmälda våldtäkter och risk för påföljd för offret. I Sverige, till skillnad från många länder med låg anmälningsfrekvens gällande våldtäkter, värnar vi offret.

Ett ytterst effektivt sätt att få ner våldtäktsstatistiken i Sverige hade varit att återgå till den sexualbrottslagstiftning vi hade före 2005. Det var då definitionen av våldtäkt breddades. 2013 kom ytterligare en viktig förändring i lagstiftningen. Med den gamla sexualbrottslagstiftningen hade antalet anmälda våldtäkter varit mycket lägre.

Det enskilt mest effektiva sättet att få ner nivåerna hade varit att sluta räkna varje enskild våldtäkt som ett brott, utan istället klumpa ihop våldtäkter där förövare och offer är samma till ett brott.

Om vi stirrar oss blinda på siffror och statistik är Sverige våldtäktslandet nummer ett i Europa. Men när vi skärskådar omständigheterna, dvs sexualbrottslagstiftningen, definitionen, statistiken, anmälningsbenägenheten, stigmat och kvinnosynen förstår vi att ”sverigevännerna” och ”invandringskritikerna” helst slår dövörat till.

Man vill att Sverige ska ligga i topp beträffande våldtäkter, eftersom det bekräftar att ”massinvandringen”, mångkulturen och ”islamiseringen” är av ondo.

Fotnot: 1 juli 2018 vann en ny sexualbrottslag laga kraft. Den nya lagstiftningen bygger på frivillighet.

Källor:

BRÅ: Våldtäkt och sexualbrott

Riksdagen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

Riksdagen: Brottsbalken 6 kap 1 §

I fokus

Forssell (M): Riv uppehållstillstånd för personer som hyllar terrororganisationer

Migrationsminister Johan Forssell (M) meddelade på 28 oktober på X att personer som hyllar terrororganisationer ska få sina uppehållstillstånd återkallade. Detta ska, enligt Forssell, utredas som exempel på ”bristande vandel”.

Skärmdump från X 241028.

Några tankar angående migrationsministerns tweet:

  • Det finns mycket som är orimligt och bättre sagt omänskligt med att hylla terrororganisationer. Samtidigt omfattas det av yttrandefriheten och opinionsbildning.
  • Under 1970-talet fanns det många svenskar som till exempel hyllade vänsterextrema organisationer som RAF (Red Army Faction) och Brigate Rosse (Röda Brigaderna). Vår mänskliga förmåga att uttrycka politiska åsikter är inte begränsad av till exempel etnisk tillhörighet eller nationalitet. Man behöver inte vara utrikesfödd för att till exempel kunna hylla Hamas eller Hizbollah.
  • Många hyllade under 1980-talet ANC (African National Congress) i Sydafrika som på den tiden i flera länder klassades som en terrororganisation. Idag skulle de flesta nog hålla med om hur absurt och konstigt det var att kalla personer som Nelson Mandela för terrorister.
  • Åsikter stannar inte vid statens administrativa gränser. Att svenska staten utvisar personer med hänvisning till att individen hyllar terrororganisationer betyder att den personen kommer kunna fortsätta ha samma åsikter i ett annat land. För terrorism är ju ett globalt problem. Spelar det verkligen roll utifrån globala perspektiv om personen X hyllar terrorism i Sverige, Mali eller Pakistan?
  • Regeringen har agerat selektivt och opportunistiskt angående rasism och sociala fobier. Det går inte att ”värna om det öppna och fria samhället” på selektivt och diskriminerande sätt. Regeringen har till exempel kommunicerat om ”judiskt liv” men inte om ”muslimskt liv”. Regeringen har fortfarande inte träffat fler representanter från muslimska communityn trots ökad islamofobi och muslimhat i Europa.
  • Det går inte heller att värna om det öppna samhället genom att samarbeta med SD, högerextrema och högerpopulister. Då betyder det att regeringen har aktivt valt att samarbeta med en organisation och personer som vill avskaffa Sverige som ett öppet samhälle och demokratisk konstitutionell stat genom att bland annat ha utvecklingen i Ungern som förebild. Notera att det inom SD fortfarande finns personer som har antisemitiska åsikter och beteenden.
  • Terrorism kan också vara statlig och mycket av det som Israel har gjort som regering och militär kan kategoriseras som statsterrorism. Det innebär att regeringen i så fall behöver förklara varför den som hyllar brott av Israels militär inte ska kunna bli utvisad eller utsatt för statens repressiva åtgärder.

Sammanfattningsvis, regeringens agerande är godtycklig, selektiv och även odemokratisk i flera avseenden. Regeringen bryter i praktiken emot principer som likvärdighet och rätten till säkerhet. Regeringen bör därför genast ändra på sina beteenden.