Kategoriarkiv: Myter

Metadebatten går inte att vinna

maj 22, 2013 Redaktionen Motargument

Till den ständigt pågående svenska metadebatten om invandringsdebatten adderas nu ännu ett kapitel: debatten om Uppdrag Gransknings (SVT:s ännu ej utsända) granskning av debatten.

: Marco Bellucci / Foter.com / CC BY

För den som, likt jag själv, under en längre tid försökt följa vad svenska politiker och opinionsbildare faktiskt säger och skriver om invandrings- och integrationsfrågor, är det uppenbart att denna metadebatt lever sitt eget liv, till synes helt fristående från den politiska verklighet den påstås spegla.

Medan den offentliga invandringsdebatten i Sverige präglas av försiktighet är metadebatten vulgär. Kontrasten kunde faktiskt inte vara större mellan politikernas ängslighet inför invandringsfrågorna och de gapiga metadebattörernas lättvindiga relation till fakta.

Metadebatten bärs framförallt upp av två (parallella men ömsesidigt uteslutande) myter:

”man får inte kritisera invandringen i Sverige”
”det pågår en anpassning till en främlingsfientlig agenda”

Båda myterna är falska. Det är också enkelt att falsifiera dem.

Åtminstone sedan mitten på 1960-talet har invandringens omfattning och invandrarnas eventuella anpassning (assimilation/mångkultur/integration) debatterats i riksdagen, på debattsidor etc. Den som vill studera den moderna svenska invandringsdebatten har faktiskt ett ganska rikt material att använda sig av (här är ett roligt exempel).

Visst har den demokratiska förankringen varit bristfällig, men det har gått åt båda håll. Å ena sidan har det funnits en medvetenhet bland svenska partier om att man ”gått före opinionen” vad gäller invandringens omfattning. Å andra sidan föregicks exempelvis inte 1989 års drastiska begränsning av flyktingpolitiken av någon förankring hos opinionen. Idag ser vi uttryck för legitimitetsbrister både vad gäller protester mot mottagande och avvisningar av asylsökande.

Lika enkelt är det att visa att ordval, argumentation och språkbruk successivt har anpassats till en allt starkare antirasistisk norm. Generaliserande och/eller exotiserande beskrivningar förekommer mer sällan än för tjugo år sedan. Gränsen för vad som väcker anstöt har flyttats. Tobias Billströms kommentar om ”blonda och blåögda” flyktinggömmare hade sannolikt inte lett till samma reaktioner på 1980-talet som idag.

De båda myterna är inte kompatibla men ändå i symbios. ”Rasistisk dyngspridning” kommenterade en före detta riksdagsledamot Uppdrag Gransknings program (som han, liksom alla andra, ännu inte sett) vilket är precis den sortens kommentar som gör anhängarna av (1) övertygade om att de har rätt. Själv har jag vissa farhågor för att Uppdrag Granskning ska ge uttryck för (1) vilket är precis den sortens journalistisk som gör anhängarna av (2) övertygade om att de har rätt. And on and on it goes.

Är det någon mening med att försöka förändra bilden av debatten? Jag tvivlar. Metadebatter går inte att vinna. Jag skulle kunna skriva långa artiklar och rapporter där jag belägger min kritik mot (1) och (2) men till vilken nytta? Avpixlat kommer inte att lyssna, inte Aftonbladet Kultur heller. Det är för många som har egna intressen av (1) respektive (2) för att fakta ska ha någon slagkraft.

Visst, det är inte acceptabelt när hederliga medborgare blir rasistanklagade. Det är därför alldeles utmärkt att Uppdrag Granskning berättar historien om Per Brinkemo. (Ett annat likvärdigt fall som borde uppmärksammas mer är vänsterpartisten Gun Holmertz, som precis som Per har jobbat lokalt med integrationsfrågor i många år, som anklagades av partikamrater för att spä på fördomar när hon uppmärksammade kvinnoförtryck.)

Men sen borde vi kunna sätta punkt och gå vidare. Ain’t gonna cry for Metadebatten no more.

Gästinlägg av Andreas Johansson Heinö

Artiklar, Myter

Ankarbarnen: Myt eller sanning

maj 19, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Polimasaren

De invandrarkritiska skriker rakt ut när ensamkommande flyktingbarn kommer på tal. Om vi bortser från det argument en del kommer med att barnen inte är några barn så hänvisar jag till barnkonventionen där alla under 18 år räknas som barn. Visst finns det dom som fuskar i alla kategorier även bland SDU’are. Ja jag nämner SDU för det är bland sd-sympatisörer jag hittar argumenten om dessa ankarbarn. Rör man sig i rasistiska och sverigedemokratiska kretsar på nätet så kommer ordet ”skäggbarn” upp väldigt ofta.

Det ses som ett bevis för att de flesta ensamkomna barn eller ungdomar är över 18 år — för att de har skäggväxt. Jag började raka mig när jag var 15.

Men det var om ankarbarnen är en myt eller ej som jag skulle skriva om. Det har skrivits och bloggats om detta förut, men det tål att göras om då detta diskuteras fortfarande på flera ”invandringskritiska” sajter och bloggar. Vissa påstår att barnen tar hit många ur sin familj så fort de får uppehållstillstånd i Sverige. Hur ligger det då till? Migrationsverket har gjort en sammanställning av sina siffror som visar att under perioden 2007-2010 endast 10% av barnen får återförenas med sin familj i Sverige. Vilket jag tycker inte är så konstigt, alla barn och ungdomar vill väl kunna leva i trygghet med sina föräldrar?

Av de knappt 4200 ungdomar som fick uppehållstillstånd mellan 2007 och 2010 är det 10 procent som har föräldrar och syskon som kommit efter på det som kallas anknytning. Sammanlagt är det 1130 anhöriga som har kommit till Sverige till de ensamkommande barn och ungdomarna. Då har man också räknat in personer från utlandet som gift sig med en ensamkommande ungdom som under tiden fyllt 18 år.

Från Sveriges Radio skriver artikel om sammanställningen

: hdptcar / Foter.com / CC BY-SA

10%? Är 10% så mycket? Jag tycker inte det. Vad ingår då i den familj som barnen får återförenas med? Föräldrar och syskon under 18 år. Andra släktingar får söka asyl på sina egna premisser. Vilket spräcker myten om att ensamkommande barn tar hit hela familjer med kusiner, mor- och farföräldrar när de får sitt permanenta uppehållstillstånd.

Vad är det för föräldrar som skickar sina barn tvärs över världen till ett land de inte känner igen, det är en fråga som ställs ofta på ”invandringskritiska” sajter. Det finns enkla svar på det: De föräldrar som vill försöka skydda sin barn. Föräldrar som vill skydda sina barn från att göra värnplikten i olika regimer, föräldrar som vill hindra sina barn från att bli barnsoldater. Hotbilden mot dessa barn skulle jag tro att den ökar i samma takt de närmar sig tonåren — därför en hög medelålder på dessa. Detta är mina tankar och spekulationer om detta. Det går säkert att hitta mycket fakta om detta, men det handlar i huvudsak om att försöka låta barn vara barn.

Gästinlägg av Polimasaren

Krönikor, Myter

Hur kan en säga sig företräda människors lika värde och inte vilja kämpa emot strukturer?

maj 11, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Fanny Åström

Twittrade om hur soft det måste vara att vara liberal och medelklass eftersom man då tror att alla ens framgångar i livet beror på ens eget slit. En person menade på att hårt slit lönar sig oavsett. Nå, detta må vara sant, inte vet jag, men fortfarande så är ens bakgrund en väldigt avgörande komponent i var man hamnar, skulle säga att den står för i alla fall 80-90 % om man begränsar sig till olika människor i Sverige. Jag påtalade detta och fick ett smått nedlåtande svar som löd ungefär: ”nej, världen är inte rättvis, men en får jobba ifrån sin utgångspunkt”, underförstått att det inte är någon mening med att kämpa mot strukturellt förtryck utan att det bästa är att bara svälja det och köra på. Kämpa hårdare.

Detta är standardsvaret från liberaler när man påtalar att det finns strukturella faktorer som påverkar människors levnadsbana. Först ett förnekande, sedan ett uppfodrande ”jamen kämpa på så blir det bra, hårt slit lönar sig”. Läste bland annat en debattartikel av Cwejman med titeln ”offra offermyten”, som tyvärr verkar vara nedtagen men som finns i en cachad version här, som handlade om att invandrare inte borde tänka så mycket på att de är strukturellt förtryckta utan istället borde kämpa hårdare:

Många av de jag växte upp med uppmanades av sina föräldrar att anstränga sig dubbelt så hårt. De insåg att deras barn hade sämre ekonomiska förutsättningar men också färre kunskaper om samhället, dess arbetsmarknad och sociala koder än de jämnåriga kamraterna. Därför var kraven högt ställda. Man visste att det inte gick att falla tillbaka på något.

Cwejman erkänner alltså det strukturella förtrycket. Han medger att den som har invandrarbakgrund måste jobba dubbelt så hårt för att nå samma resultat. Ändå ser han inte detta som ett tecken på ett samhälle som måste förändras, utan endast som ett argument för att den enskilda individen måste kämpa hårdare. Lösningen på strukturellt förtryck är därmed given: kämpa dubbelt så hårt. Tyvärr är det ingen kamp emot förtryck som åsyftas här, utan en kamp för att personligen få komma in i samhällets finrum, eller ens kunna leva ett någorlunda drägligt liv. Det spelar inte roll om enskilda individer gör detta, förtrycket kommer ändå kvarstå.

Dessutom så är det där ”hårda slitet” som det alltid talas om ingen obetydlig småsak. Att slita mer på arbetet är ingenting man bara väljer att göra, utan det är något som tar på en. Det tar av ens tid och ens kropp, ja faktiskt av ens liv. Det handlar inte bara om typ målmedvetenhet utan det handlar om att strukturellt förtryckta måste ge mer av sig själva för att kunna nå samma resultat som någon som inte är förtryckt. Det handlar om att slita mer på sin kropp och sitt psyke, om att offra mer av tiden med vänner och familj. Detta kommer inte heller att upphöra när man ”kommit in” och ”nått framgång”, utan överpresterandet är något man måste fortsätta med även efteråt. Det som strukturellt förtryckta personer betalar med är alltså sina liv. Det är liksom ingen småsak detta, även om det är så vissa försöker framställa det genom att säga att det ”bara” är att kämpa hårdare.

Det förbryllar mig att en person som är uttalat liberal och borde ha någon slags idé om människors jämlikhet och okränkbara värde kan se och erkänna förekomsten av strukturellt förtryck och ändå inte vilja lösa det på ett politiskt plan. Jag trodde att det var en grundläggande idé inom liberalismen att människor ska ha samma möjligheter i livet. Vissa liberaler går runt detta genom att helt enkelt förneka att det existerar förtryckande strukturer över huvud taget, vilket må vara idioti men åtminstone troget ideologin, men detta resignerade konstaterande av strukturer som sedan ändå följs upp av ett ”men det är inget att göra åt, utom att kämpa hårdare såklart” övergår mitt förstånd.

Hur kan man säga sig företräda människors lika värde, frihet och så vidare och samtidigt inte vilja kämpa emot strukturer som utgör en faktiskt begränsning av dessa.

Artiklar, Myter

Intervju; Henrik Bachner

april 19, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Henrik Bachner, idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism, intervjuas av Agneta Berliner. Båda ingår i arbetsutskottet för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Henrik Bachner är styrelseledamot i Per Ahlmarkstiftelsen.

Intervjun är tidigare publicerad i Frisinnad Tidskrift.

Under Gazakriget ökade hatbrotten mot judar kraftigt i flera länder; misshandel, attacker mot synagogor, hot och trakasserier i skolorna. En studie som Forum för levande historia publicerade 2010 indikerar att ungefär en femtedel av svenska gymnasister är negativt inställda till judar (likväl som till muslimer). Och för ett par år sedan visade en tysk forskningsstudie av attityder i åtta EU-stater att i genomsnitt 24 % av de svarande instämde i det antisemitiska påståendet att ”judar har för stort inflytande”. 41 % ansåg att judar utnyttjar rollen som offer för nazismens förbrytelser och 37 % instämde i påståendet ”med tanke på Israels politik kan jag förstå varför människor tycker illa om judar”.

Kan det anses vetenskapligt belagt att antisemitismen har tilltagit både i Sverige och i övriga Europa?

– Utvecklingen ser olika ut i olika länder i Europa. Det är belagt att antalet incidenter och hatbrott riktade mot judar under 00-talet ökat i vissa länder, däribland Storbritannien och Frankrike. I Sverige har vi inte sett en sådan utveckling. Undantaget är 2009 då antalet anmälda hatbrott mot judar ökade kraftigt. Det finns också attitydundersökningar som indikerar att inställningen till judar blivit mer negativ i ett antal länder, till exempel Pew-centrets studie från 2008. Den mest markanta förstärkningen av antijudiska attityder hade enligt den undersökningen ägt rum i Spanien. Den tyska studie du nämner visar att antisemitiska föreställningar är relativt utbredda i flera EU-länder. Men den pekar också på skillnader: av de undersökta länderna är antisemitismen mest utbredd i Polen och Ungern. De lägsta nivåerna uppmättes i Holland och Storbritannien.

En rad kvalitativa studier pekar på att antisemitiska föreställningar och argument på ett tydligare sätt förekommer i medier och debatt i delar av Europa. Det tycks inom vissa opinioner finnas en ökad attraktion och acceptans för vissa stereotypa och mytologiska bilder. Bland annat cirkulerar åter på ett mer märkbart sätt – även inom delar av den politiska mittfåran – föreställningar om en oerhörd judisk makt som styr amerikansk politik eller manipulerar medier i Europa. Även den sekundära antisemitismen, som utvecklats som en reaktion på Förintelsens konsekvenser, gör ett allt tydligare avtryck. Detta är en aversion som hämtar näring ur skuldproblematik och irritation över Förintelsens fortsatta centralitet i den politiska kulturen. Den tar sig bland annat uttryck i en strävan att relativisera folkmordet på Europas judar och i försök att transformera offer till gärningsmän, att projicera nazismen och Förintelsen på judar eller Israel. Dessa tendenser kan även iakttas i svensk debatt. Sammantaget kan man således säga att antisemitiska diskurser gjort ett tydligare avtryck i delar av Europa under 00-talet, men i vilken utsträckning detta avspeglar en förstärkning av antisemitismen respektive en försvagning av tabubeläggningen av judefientlighet är svårare att säga.

Är det just antisemitismen som blivit mer märkbar eller har rasismen överlag ökat?

– Vi har sedan flera år sett en tilltagande xenofob strömning i delar av Europa. Den riktar sig mot en rad olika grupper. En primär måltavla för många högerpopulistiska partier är vissa invandrargrupper och särskilt muslimer. Men det finns också specifika rasismer som drabbar till exempel romer eller afrikaner och asiater, oavsett deras religion. Bilden skiljer sig delvis från land till land. Antisemitismens reaktivering torde delvis hänga samman med detta klimatskifte. Men det är viktigt att se, att även om olika gruppfördomar har mycket som förenar, inte minst vad gäller deras funktioner, bär de samtidigt på specifika och särskiljande drag och återfinns ibland i delvis olika opinioner.

Vi kanske ska backa ett steg och definiera begreppet antisemitism?

– Enkelt uttryckt är antisemitism fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar om en historiskt och kulturellt rotad och vidareförmedlad föreställningsvärld, men också om en av denna idétradition skapad känslomässig distansering. Antisemitism kan inbegripa allt ifrån ganska milda fördomar till ett intensivt hat. Den kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visat kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

Och var kommer själva termen ifrån? Det är ju snarast en nonsensterm eftersom det ju inte finns någon semitism att vara ”anti” i förhållande till.

– Termen myntades av den tyske publicisten och antijudiske agitatorn Wilhelm Marr på 1870-talet. Han tillhörde den politiska judefientliga rörelse som då växte fram. För denna var det viktigt att markera avstånd till den äldre kristna judefientligheten. Den moderna antisemitismen angrep judarna med framför allt nationalistiska och rasistiska argument och sökte klä det sekulära judehatet i en vetenskapligt klingande terminologi. Termen antisemitism är en produkt av 1800-talets sammanblandning av språkgrupper och rasliga klassificeringar. Den dåtida rasforskningen lanserade idén om en ”semitisk ras”. Den rasistiska judefientliga rörelsen knöt an till detta och menade sig bekämpa en förment ”semitism”, med vilket avsågs den föregivna judiska ”rasen” och dess påstått nedbrytande och hotfulla verksamhet. Ordet antisemitism är dock sedan länge vedertaget som beteckning på judefientlighet. Försök att lansera alternativa beteckningar har hittills inte fått större genomslag. När man använder termen är det dock viktigt att vara medveten om att den är missledande.

Vilka är de starkaste eller mest återkommande fördomarna och stereotyperna som gäller judar?

: Diebold Schilling / Foter.com / Public Domain Mark 1.0

– Fortfarande spelar både ursprungligen kristna föreställningar och den moderna antisemitismens stereotyper och myter stor roll. Anklagelsen om Kristus- eller Gudsmord har lagt grunden till en rad demoniserande bilder som så småningom försetts med sekulära rationaliseringar. Andra föreställningar härrör ur konstruktionen av judendomen som kristendomens motsats, till exempel påståenden om en specifik judisk hämndlystnad, ofta kodifierad i satsen ”öga för öga, tand för tand”, vilka ibland dyker upp i debatten om Israel. Men de mest centrala föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ av bilder som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism. Den utgör för vissa grupper inte bara en fördom utan också en alternativ förklaring till historiska och samtida skeenden på såväl global som nationell nivå.

Beskriv hur antisemitismen yttrar sig idag, i Sverige och i andra länder i världen.

– Antisemitism kommer till uttryck i olika sammanhang och på olika sätt. Den utgör en viktig ideologisk komponent inom högerextremism och radikal islamism. Inom delar av den extrema vänstern återfinns antisemitiska former av antisionism samtidigt som myter om judiska sammansvärjningar florerar i olika konspiracistiska miljöer, som till exempel den s.k. sanningsrörelsen som ifrågasätter den etablerade förklaringen till terrorattackerna mot USA den 11/9 2001. Men antijudiska föreställningar och attityder förekommer även i medier och debatt inom den bredare politiska mittfåran. Attitydundersökningar pekar på att negativa uppfattningar mot judar är mest utbredda i högerradikala opinioner. Enligt vissa studier är de också relativt utbredda i muslimska grupper.

Men bilden skiljer sig också delvis mellan länder. I delar av Central- och Östeuropa fortlever på ett tydligare sätt än i Västeuropa en folklig, nationalistisk och kristet färgad antisemitism. Där är också associationen mellan judar och kommunism ett viktigare tema i den antijudiska agitationen än i väst. I Ungern har det högerradikala partiet Jobbik vunnit framgångar med en politik som förenar en hårdför nationalism med antisemitism och antiziganism.

I arabvärlden och i andra muslimska länder som Iran och Pakistan är situationen annorlunda än i väst i den meningen att antisemitismen är rumsren och inte sällan statssanktionerad. Den propageras av regimer – Iran är det mest extrema exemplet – och ledande medier, men också av islamistiska rörelser. Denna utveckling har globala effekter. Föreställningar och mytbildningar som Europa under 1800- och 1900-talet exporterade till Mellanöstern – där de sammanlänkades med en redan existerande tradition av förakt och fientlighet mot judar och kom att exploateras i konflikten med sionismen och Israel – slungas nu tillbaka och bidrar till att reaktivera antijudiska tendenser i västvärlden.

Har Du några kommentarer till hur nutida judefientlighet behandlas i debatten i Sverige och av svensk media?

– Även om det finns flera exempel på kunniga skribenter och politiker så präglas förhållningssättet till antisemitism på många håll av ignorans, politisering och ideologiska blockeringar. Kunskaperna om den globala och europeiska utvecklingen är magra, antijudiska bilder och argument känns ofta inte igen, och inte sällan möts de av förnekelse eller bagatellisering. För delar av vänstern blir det särskilt problematiskt när antijudiska inslag dyker upp i debatten om Israel. Inte sällan avfärdas i dessa opinioner kritik mot antijudiska uttryck med påståendet att ”så fort man kritiserar Israel anklagas man för antisemitism”. Att detta påstående inte är sant torde vara uppenbart för de flesta, men det har blivit ett bekvämt sätt att slippa konfrontera frågan om antisemitism. Men förståelsen för antisemitismen försvåras även av att begreppet intimt associeras med nazismen och Förintelsen – de mest extrema yttringarna av judehat tycks ibland utgöra kriteriet för vad som uppfattats som antisemitism.

Ibland sägs i debatten att judefientligheten primärt är historia och att den har ersatts av islamofobi. Vad säger forskningen om detta?

– För dessa påståenden finns inget stöd i forskningen. De tycks i första hand styras av en politisk agenda. Påståendena utgör ett problem i så måtto att de skapar en felaktig bild och bidrar till att såväl antisemitism som andra former av rasism förtigs eller förminskas. Islamofobin utgör ett reellt och allvarlig problem, men den existerar parallellt med andra former av gruppfientlighet.

Kritik mot staten Israel är givetvis inte i sig själv antisemitism. Men Israel får ibland vara måltavla för judefientlighet. Kritik mot Israels politik kan också bli en förevändning för att ge uttryck för antisemitism. Kan du reda ut begreppen och ge oss några exempel?

– Självfallet är kritik av Israels politik inte antisemitism. Denna kritik är naturligtvis lika legitim som kritik mot varje annan stats politik. Enligt min personliga uppfattning är den därtill inte sällan befogad. Men samtidigt bör noteras att debatten om Israel och Mellanösternkonflikten även utgör en viktig kontext för samtida antisemitiska diskurser. Gränsen mellan kritik och fördomar överträds när antijudiska motiv förs in i en politisk debatt. Detta sker till exempel när anklagelser om Kristusmord, föreställningar om ”gammaltestamentlig” hämndlystnad eller moderniserade blodsanklagelser vävs in i kritiken mot Israel. Och det sker när Israel likställs med Nazityskland, framställs som huvudorsak till flertalet stora världsproblem eller konflikter – eller när judar i andra länder hålls ansvariga för Israels agerande.

Viktigt i sammanhanget är att se att Israels agerande inte orsakar antisemitism, däremot kan Mellanösternkonflikten aktivera redan existerande antisemitiska föreställningar eller tjäna som förevändning för att lufta fientlighet mot judar. Att Israel på något sätt skulle orsaka antisemitism är ett återkommande påstående. Det är oroande. Om någon skulle hävda att den rasism mörkhyade människor möter i Europa ingenting har att göra med ett historiskt arv av rastänkande utan beror på den politik som förs av Nigerias eller Zimbabwes regeringar – eller att fördomar och diskriminering av araber i europeiska länder måste förstås som en form av protest mot Marockos ockupation av Västra Sahara, då skulle de flesta ganska enkelt inse att förklaringen inte bara är felaktig, utan även utgör ett försök att rationalisera hatet och skuldbelägga offren. Men när samma sak sägs om antisemitismen, det vill säga att denna orsakas av Israels politik, då finns en ganska utbredd beredskap att acceptera denna argumentation. Att utpekandet av judars beteende som orsak till antisemitismen sedan århundraden utgör ett återkommande inslag i antijudisk argumentation förefaller i dessa fall inte vara något som bekymrar.

Antisemitismen är förmodligen den fördom som det forskats allra mest om. Och Förintelsen är det folkmord som är mest dokumenterat. Men det tycks inte som vi dragit tillräcklig lärdom av all denna kunskap. Hur kan vi på bättre sätt än hittills använda den evidens som finns, för att förebygga och motverka antisemitism och rasism?

: gruntzooki / Foter.com / CC BY-SA

– Det är en ingen lätt fråga. Bättre kunskaper om rasismens och antisemitismens historia och förödande konsekvenser är viktigt, men av detta följer inte nödvändigtvis större motståndskraft mot fördomar och grupphat. Men jag har svårt att se någon annan väg än en intensifierad upplysning och utbildning. Den erfarenhet som Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har av utbildningssatsningar riktade till lärare och elever är god. SKMA har tillsammans med Forum för levande historia nyligen även givit ut ett studiematerial om antisemitism och andra fördomar riktat till högstadie- och gymnasieelever. Rätt använt kan det bli ett effektivt redskap i skolundervisningen. Men även rättsväsendet, journalister och opinionsbildare behöver lära sig mer. Av central betydelse är också att politiker bildar sig på området och tydligare och mer konsekvent än hittills markerar mot antisemitiska, islamofoba och rasistiska yttringar i samhället.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) är en religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism. Verksamheten finansieras med frivilliga bidrag. Tycker du att kampen mot antisemitism är viktig? Anser du att det är viktigt att lärare och skolelever får gedigna kunskaper om judefientlighet, rasism, nazism och Förintelsen? I så fall kan du stödja SKMA:s verksamhet. Som stödmedlem får du SKMA:s nyhetsbrev och information om organisationens aktiviteter. Mer information om verksamheten och sätt att stödja den på finns på SKMA:s hemsida: www.skma.se

Läs mer;

Om Henrik Bachner
Forum för levande historias studie, Den mångtydiga intoleransen
Per Ahlmarkstiftelsen

Artiklar, Myter

Konspirationsteorier om bomberna i Boston

april 16, 2013 Jerlerup

Det cirkulerar redan konspirationsteorier om bomberna mot Bostons maraton i måndags den 15:e april. Enligt några av de färska myterna ligger USA:s regering, illuminati och kanske judarna (!) bakom attentaten, sägs det, och bevisen är bland annat att det fanns poliser i Boston (!) och att polisen övat sig i att skydda staden mot bombattentat samma dag, inför maratonloppet (!)

Sedan den elfte september 2001 är det tyvärr regel att poliser förbereder sig och tränar inför eventuella kommande attentat. Varje större internationellt maraton och sportevenemang bevakas av poliser, så det i sig är inget argument.

Dessutom anges det som ”bevis” att det finns flera grupper på Facebook som uttrycker stöd för offren till bomben i Boston. Grupper som ser ut som att de har bildats INNAN attentaten.

Just det ska vi kika lite närmare på, för det är ganska typiskt för hur ”bevis” skapas för att stödja konspirationsteorier. Här är två bilder som cirkulerar och sägs ”bevisa” att några har känt till attentaten i förväg:

Den undre bilden kan man läsa om här (länk till FB).

This page is about EXPOSING the TRUTH about the ILLUMINATI and the NEW WORLD ORDER. Help us share the page! (…) Actual screenshot of the boston memorial page that shows ”Joined Facebook on Saturday” at the bottom. Why would this have been set up on a Saturday?

Denna konspirationsteori cirkulerar redan och kan verka skrämmande, men den bygger på total okunnighet. Total okunnighet om att polisen övervakar varje stort arrangemang i jakt på bomber och en stor okunnighet om hur facebook fungerar.

Men det är enkelt att avslöja och motbevisa några av ”bevisen” som påstås bekräfta konspirationsteorierna. Om man en gång i tiden har startat en grupp på facebook, och det har även vi på Motargument, så finns en knapp som heter ”redigera sidan”. Om man klickar där får man alternativet att byta namn/titel på den.

Konspirationsteorier kan lätt avslöjas om man är vaksam och ifrågasättande. Och om man väger ”bevisen” mot verkligheten och mot hur man normalt sett går till väga med något.

Artiklar, Myter

Sluta slarva med statistiken!

april 16, 2013 Redaktionen Motargument

Det är beklagligt när debattörer agerar på ett sätt som riskerar att underblåsa främlingsfientlighet och mytspridning – förhoppningsvis utan att detta var deras syfte. Oavsett är det trist varje gång någon slarvar eller oavsiktligt råkar använda sig av felaktig information. Det är än mer beklagligt då det kommer från personer som, sett till deras titel, borde veta bättre.

: Martin Gommel / Foter.com / CC BY-NC-ND

Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin slarvar grovt då de med hjälp av statistik i en artikel på Newsmill hävdar att 111 000 personer har beviljats uppehållstillstånd i Sverige under 2012. Och så kan man se det om man vill. Det är dock långtifrån en exakt sanning. Det förhindrar inte att artikelförfattarna använder sig av statistiken som fakta, för att sedan slugga vidare genom att ta upp människosmuggling och analfabetism i samma debattartikel.

Migrationsverket och SCB har fullständig transparens vad gäller denna statistik. Allmänheten kan själv kolla upp hur statistiken ser ut. Det bör fler försöka göra. Inte minst eftersom fler än just de ovan nämnda debattörer, medvetet eller omedvetet, slarvar med begrepp, statistik och ordval.

Under hela kalenderår 2012 ansökte 43 887 personer asyl i Sverige. Av dessa fick ungefär 34% uppehållstillstånd.

Sverige avvisar mer än hälften av de asylsökande. I processen kränker vi även de mänskliga rättigheterna. Sverige har dömts mer än 20 gånger i internationella domstolar för brott mot migranters mänskliga rättigheter.

Motargument har tidigare publicerat en kortfattad artikel om dessa 111 000 personer med flera länkar och källhänvisningar för den som vill fördjupa sig i siffrorna.

Antal asylansökningar, klicka på grafen för att förstora den.

I korthet: Endast 25 252 personer har fått PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige under kalenderår 2012. Inte 111 000!

Faktum är att de allra flesta av de 111 000 personerna fick ett temporärt, tidsbegränsat och tidsbestämt uppehållstillstånd. Förutom dessa inkluderar de 111 000 personerna adopterade barn, makar och samboende partners till de gästarbetare, gästforskare och gäststudenter som vill ha med sig sin familj hit under sin tidsbegränsade vistelse i Sverige.

Vi menar att siffror bara säger vad varje skribent vill att de ska säga. Bakom en debattartikel kan det kanske dölja sig främlingsfientliga undertoner — vi vet inte. Men då det levereras siffror på ett mycket slarvigt och tvivelaktigt sätt, kan det för den oinsatte ibland framstå som både korrekt och skrämmande. Den som tar sig tid att titta närmare på siffrorna får se en helt annan verklighetsbild. Om man vill läsa det ena eller det andra är upp till var och en.

Artiklar, Myter

Myter om hur många som tror på konspirationsteorier

april 13, 2013 Jerlerup

Ibland hör man folk påstå att ”muslimer” är mer benägna att tro på konspirationer. Det påstås att muslimer, mer än andra, tror att attentaten den elfte september 2001 inte utfördes av al-Qaida. ”Muslimer” skulle på något sätt vara mer benägna att vara antisemiter och att tro att USA är ”den store satan” som ligger bakom allt ont i världen. Därmed berättigas den negativa särbehandlingen av islam och muslimer för att ”skydda” Europa från muslimerna.

MYT:

”Muslimer tror på konspirationer och misstror de officiella elfte september förklaringarna.”

Men, handen på hjärtat, hur ofta ser man dessa rasister varna för amerikanskt inflytande i Sverige? För andelen amerikaner som tror på konspirationsteorier är mycket hög.

Ja, väldigt många i arabvärlden tror inte på de officiella förklaringarna bakom elfte september. Man räknar med att 50-60% inte tror att ”araber” låg bakom elfte september och att 15-20% tror att USA:s regering låg bakom attentaten.

Men samma sak gäller för folk i andra länder. Det säger mycket om situationen i världen att så många misstror de officiella förklaringarna.

I USA är situationen liknande. Upprepade undersökningar har visat att amerikaner misstror de officiella förklaringarna om elfte september. På wikipedia kan man läsa om en del av dessa undersökningar:

: 12 miljoner amerikaner tror att president Obama ser ut så här under huden.Susan Hall Frazier / Nature Photos / CC BY-NC

”When it comes to what they knew prior to September 11th, 2001, about possible terrorist attacks against the United States, do you think members of the Bush Administration are telling the truth, are mostly telling the truth but hiding something, or are they mostly lying?”

May 2002 responses: 21% said ”telling the truth”, 65% said they are ”mostly telling the truth but hiding something”, 8% said theyare ”mostly lying”, 6% not sure.

3/30-4/1/04 CBS 24% said ”telling the truth”, 58% said they are ”mostly telling the truth but hiding something”, 14% said they are ”mostly lying”, 4% not sure.

4/8/04 CBS 21% said ”telling the truth”, 66% said they are ”mostly telling the truth but hiding something”, 10% said they are ”mostly lying”, 4% not sure.

4/23-27/04 24% said ”telling the truth”, 56% said they are ”mostly telling the truth but hiding something”, 16% said they are ”mostly lying”, 4% not sure.

Oct 2006 responses: 16% said ”telling the truth”, 53% said they are ”mostly telling the truth but hiding something”, 28% said they are ”mostly lying”, 3% not sure.

Idag är det upp emot 10-20% av alla amerikaner som tror att den egna regeringen låg bakom elfte september (beroende på undersökning). Det betyder att lika många amerikaner tror att USA:s regering låg bakom elfte september som ”muslimer” i ”arabiska” länder: en av sju!

Upprepade undersökningar visar att många amerikaner tror på konspirationsteorier. Här är en ny undersökning som släpptes den 2 april i år. Ca 12 miljoner amerikaner och över 30 miljoner tror att USA:s regering ”tillät” elfte september.

Conspiracy	Percent believing	Number of Americans believing
JFK was killed by conspiracy	51 percent	160,096,160
G.W. Bush intentionally misled on Iraq WMDs	44 percent	138,122,178
Global warming is a hoax	37 percent	116,148,195
Aliens exist	29 percent	91,035,072
New World Order	28 percent	87,895,931
Saddam Hussein was involved in 9/11	28 percent	87,895,931
A UFO crashed at Roswell	21 percent	65,921,948
Vaccines are linked to autism	20 percent	62,782,808
The government controls minds with TV	15 percent	47,087,106
Medical industry invents diseases	15 percent	47,087,106
CIA developed crack	14 percent	43,947,966
Bigfoot exists	14 percent	43,947,966
Obama is the Antichrist	13 percent	40,808,825
The government allowed 9/11	11 percent	34,530,544
Fluoride is dangerous	9 percent	28,252,264
The moon landing was faked	7 percent	21,973,983
Bin Laden is alive	6 percent	18,834,842
Airplane contrails are sinister chemicals	5 percent	15,695,702
Paul McCartney, Beatles, died in 1966	5 percent	15,695,702
Lizard people control politics	4 percent	12,556,562

För övrigt tror mellan 10-20% av USA:s befolkning på judiska konspirationer, enligt undersökningar.

Ja det är ett problem med tron på antisemitiska konspirationer och liknande och det är onekligen så att det sprids många konspirationsteorier i den muslimska världen. Men det är väl knappast ett mindre problem att befolkningen i världens enda supermakt tror på ödlor, judiska konspirationer, ”nya världsordningen” och liknande teorier?

Myter, Recensioner

Vi rekommenderar: slutpixlat

april 3, 2013 Jerlerup

Antalet webbsidor som granskar rasisterna ökar. Vi på Motargument hoppas ni sett projektet Slutpixlat. Till vår stora glädje finns det hos dem också ett fokus på att bemöta argument och myter och det behöver vi verkligen. Bloggosfären och sociala medier kommer att svämma över av sverigedemokratiska myter inför valet 2014. De måste bemötas.

Vilka är de då? Jo, på Slutpixlats sida kan vi läsa:

Slutpixlat är en bildsatirblogg som motvikt till alla SD-troll som göds och närs av bland annat sajten Avpixlat. Någon måste ju tala om sanningen för menigheten och tala om att allt det som skrivs i Avpixlat enbart är av högst rasistisk och främlingsfientlig karaktär. Avpixlat som är SD:s språkrör är inget annat än en skamfläck i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. De många lögner och felaktigheter om verkligheten som sprids via denna sajt får ju inte stå oemotsagda.

Dessutom är Slutpixlat också för ett mångkulturellt svenskt samhälle där full religionsfrihet och sexuell frihet råder. Ingen ska behöva lida för sin tro eller läggning.

Just idag, i skrivande stund recenserar de Henrik Arnstads bok om fascism. För några dagar sen punkterade de myten om att Sd vill bygga ett ”Folkhem”.

Gör som oss, adda Slutpixlat på facebook och följ dem.

Artiklar, Myter

EU:s politik: "håll barbarerna från Europa"

mars 24, 2013 Jerlerup

Diskussionen om hur EU:s flyktingpolitik, där det s.k REVA ingår, bör se ut har pågått länge. Redan då man satt och skissade på det framtida EU på 80-talet pratade man om att kombinera strikta gränskontroller med ”inre utlänningskontroll” för att spåra upp ”illegala invandrare”. Det hela ingick i planerna man hade för att skapa fri rörlighet i det framtida EU dra upp gränserna mot ”alla andra”.

Sådana gränskontroller är inget ovanligt. Sverige har haft sådant länge. Det nya var att politikerna efter andra världskriget förstått att nationalism och gränskontroller var av ondo och att man därför ville avveckla dessa… men endast för en ”elit”; för EU:s medlemsstater.

Att tullar ställer till kaos hade politiker i både högern och vänstern i EU förstått och därför ville man ha frihandel för att skapa fred. Man visste att frihandel leder till välstånd och fred. Men man ansåg att denna frihandel bara var något Europas elit skulle få ta del av. Gentemot Afrika och Asien restes höga tullmurar.

En författare som tidigt var inne på detta och varnade för det var Jean-Christophe Rufin i ”Det nya imperiet och barbarerna, klyftan mellan nord och syd” (1991).

Han ansåg att en politik liknande det gamla romerska rikets var på väg. Rom byggde nämligen strikta gränskontroller, s.k. limes, för att hålla ”barbarerna” från Rom.

Så går utvecklingen, skrev han. Nord och Syd skiljs åt mer och mer. Syd är kaos och fattigdom och nord välstånd. Därför måste nord bygga gränsmurar för att skydda sig mot ”barbarerna” i syd, precis som Rom gjorde. Barbarerna kan lämnas för att dö bort i sjukdomar, det man måste hindra är att barbarerna väller över gränsen till den ”civiliserade världen.

Rufin

For the first time, the myth of development has been burst apart, revealing a long-hidden reality: The North and South are developing in diametrically opposite directions.

. . . These differences make it possible to draw the ideological line which separates the North from the new barbarians.

… Today’s new Limes between North and South marks the beginning of a new type of worldwide apartheid. The idea of the Limes more or less explicitly contains the intent of delineating, and then protecting the North. But this will occur by means of forcing an abandonment of the South, which will be considered barbarians. This [abandonment] is already evident today in many regions. In demographic terms: The effort to keep the size of the world’s population within bounds, will be supplanted by a hope that at least the masses in the South can be curbed; people will set their hopes on malthusian catastrophes which can regulate it.

… today we are witnessing the extinction of entire cities, such as in Zaire, Angola, and Uganda. Where 10 years ago you could find flourishing trade metropolises, now all you see is ghost towns taken over by
weeds.

Vid denna tid hade inte EU börjat bygga sina murar. Rufin förutsåg att detta skulle ske och att de murar USA höll på att bygga mot Mexiko skulle vara förebilden.

All strategic principles involving the Limes have their expression, if not even their origin, in this narrow zone be tween Anglo-Saxon and Latin America. . . . In order to combat the seeping in of immigrants, the North Americans must once again establish border garrisons.

… the erection of a borderline, a cordon of stability, a Limes, which isolates the two worlds of North and South from each other, will have a calming effect in the face of catastrophes which are so obviously brewing there, and in facts of the hostility with which the South regards the North.

Låter det osannolikt att politiker medvetet och omedvetet för EU in i denna riktningen? Då ska ni se filmerna med vittnesmålen från Russeltribunalen i Stockholm i somras. Det bekräftar det som Rufin varnade för redan 1991. Filmerna bifogar jag nederst i denna text.

När man utvecklat EU och EG har man kommit på något viktigt, att gränskontroller, tullar och andra hinder mellan folken är något skadligt som skapar konflikter mellan folken. problemet är att man bygger höga murar för att förhindra att hela världen får ta del av detta goda.

Minns vad som hände med Rom.

Rom föll när de s.k. ”barbarerna” till slut krävde sin rätt och migrerade in i det militariserade Romerska riket som kollapsade under tyngden av sin militära kontrollapparat.

Givetvis var det inte migrationen som dödade Rom. Folk strävar efter mer välstånd, det är alltid en del av den mänskliga naturen. Får man det inte där man bor så migrerar man. Det gäller afrikanerna idag och det gällde skandinaver och germaner OCH afrikaner under den romerska tiden.

I själva verket var det kanske ”limes”, oförmågan att sprida välståndet Rom hade, som dödade den romerska civilisationen. Själva begreppet ”barbarerna”, uppdelningen av mänskligheten i ”vi och dem” och den militära apparat man byggde för att upprätthålla illusionen av att mänskligheten inte var en enhet.

Då var vi barbarerna som civilisationen behövde skydda sig mot. Idag är vi de som bygger vår tids murar.

SESSION: BORDER CONTROL
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: ASYLUM PROCESS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: UNDOCUMENTED MIGRANTS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: DETENTION & DEPORTATION
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: JURY DELIBERATION & VERDICT
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

Artiklar, Myter

Flykting nr 441 kommer till Sverige – ABBA och vikingarnas land

mars 22, 2013 Ida Dzanovic

För 20 år sedan stod jag i den polska kuststaden Swinousce inför ett viktigt val: Att kliva in i en båt som åker till Sverige eller Danmark? Jag älskade mer ABBA än Hamlet. Därför valde jag en båt som färdades över ett hav fyllt av myterier.

Känslan var stark att för första gången åka i vikingarnas spår liksom den första äventyraren på väg att upptäcka en ny kontinent. Bilden av marken, stenar, gråblåa havsvågor och ljus som kämpade för att tränga sig igenom morgondimman kommer jag aldrig glömma bort. Det var mitt Snöflingornas land. Jag kastade själens ankare rakt in i havet för att stannar där. För alltid. ”Du kan nå stjärnorna, bara om du sträcker dig lite” var mammas ord. Några tårar fick falla…

Men jag kom inte som äventyrare. Och jag kom inte som sökande efter platsen där man kan nå stjärnorna. Jag kom som flykting från krig, folkmord och förföljelser.

Mitt bagage bestod av en massa rädsla, sorg och drömmar. Jag grät inombords. Inombords där jag gömde mina brutna vingar.

I Ystad placerades vi i en tennishall och jag fick nummer 441 bland ca tusen personer som sov där på madrasser.

Vi forsllades vidare till en ovisshet efter att man ropade våra nummer. Trött och utsliten väntade jag och lystrade, för att höra om någon skrika mitt nya namn – 441!

Vi åkte med buss från Skåne till Hälsingland i cirka 13-15 timmar. Jag kände mig nästan hypnotiserad av trädgrenar som jag såg genom bussens glasruta, och av spikraka vägar utan början och utan slut som försvann under bussens hjul.

En tidigare psykiatrisk mottagning utanför Bollnäs möblerades om och blev en flyktingförläggning för 500 personer. Ett rum 5 x 5 kvadratmeter stort, med två sängar, en garderob och en bokhylla med fyra lådor. Det delade jag med min syster i cirka 1,5 år.

Fönstret kunde inte öppnas av säkerhetsskäl. Köket delades med många namnlösa människor och i TV-rummet kunde man under korta ögonblick se hur Sarajevo bombades. Depressionen hade tagit över i de långa och gråa korridorer där vi väntade i evighet och levde i ovisshet.

Bokehberry (2)

Mittemot vår flyktingföräggning hade vi en annan psykiatrisk mottagning som inte förvandlades till en flyktingförläggning. Från våra fönster kunde vi dagligen se ambulansbilar, personaler och patienter i tvångströjor som kördes in.

Trevliga och glada besökare från Jehovas Vittnen var våra enda besökare. Samt en gammal dam brukade komma förbi med sopsäckar fulla av kläder från Röda Korset.

Vår enda sysselsättning var att plocka blåbär i skogen som sträckte sig över hela området runt psykiatribyggnaderna, och vår flyktingförläggning. På så sätt tjänade jag lite pengar som jag köpte några dukar och färgburkar för.

Jag berättade för Migrationsverket om pengarna jag tjänade på blåbärsplockning, varpå min dagersätnng drogs in. Det ledde till att jag saknade pengar till mat och skor mitt i vintern 1992. Jag brukade vänta på min syster framför fönstret då hon kom från stan, för att kunna låna hennes skor och springa i väg till tandläkaren eller ett möte med en handläggare.

Ändå var det en tid då jag var lycklig och kär i en kille, också med ett tresiffriga namn, 872.

Den kärleken gav mig enorm kraft att måla mina tavlor som såldes till en italienare som ställde ut dem i sin restaurang i den lilla staden Bollnäs. Det var den häftigaste framgången en tresiffrig människa kunde nå. Just då. Med fingrarna av tusentals färger fångade jag snöflingor och full av glädje och skratt rullades jag i snön med kille med namnet 872 framför vår psykiatri.

Depression och monotoni var det svåraste för de flesta av oss tresiffriga nummer. Å ena sidan var det svårt att svälja allt det nya i ett nytt land och å andra sidan gick tankarna till hemlandet, familjen, vänner och grannar man lämnat bakom sig. Livet bestod av ovisshet, lika stor som universums svarta hål som vi alla drunknade i.

Några busiga killar brukade slå på brandlarmet, eftersom de tyckte att det var roligt för att se brandbilar och att småprata med brandmän som flera gånger under en månad åkte fram och tillbaka på grund av falsklarm. På slutet, när vår psykiatrienhet attackerades på riktigt med brandbomber av ett nazistgäng, så kom brandbilen försenad. Men vi klarade oss själva. En del hoppade från fönstret, en del hann springa ut och en gäng jagade till och med bort nazisterna.

Vi var alla mer eller mindre nyfikna på folk som bodde i området. Däremot vågade vi inte ta kontakta med någon eftersom stora tidningsrubriker talade om cykelstölder i området.

Charge Plug

Några busiga killar brukade ta cyklar från skolparkeringen i stan för att cykla tillbaka hem till ”psykiatrin”, som låg ett par kilometer utanför staden. När polisen kom för att utreda det hela så blev det razzia i varje rum.

Killarna som greps klagade på att de hört talas om att flyktingar i andra städer fick bussbiljett men inte vi som levde så långt från stan. På så sätt började en skandal om bedrägeri växa. Skandalen om pengar för bussbiljetter som vi aldrig har fått. Sedan berättade vi för journalister om de 150 kronor som togs av oss för en kurs i svenska språket som aldrig startades. Tolk och handläggare som tog pengarna träffade vi aldrig efter att de fått våra pengar.

Det var tiden då vi räknade dagarna innan vi placerades på andra flyktingförläggningar.

Kille 872 saknade några papper och fick inte stanna i landet. Han hörde av sig senare, från USA, och våra själar liksom drömmarna om ett liv tillsammans flög till varandra över oceanen.

Jag fortsatte leva under siffra 441 i Norrfallsviken, en liten ö där det enbart fanns baracker för ca 1000 personer med tresiffriga namn. Cirka 50 kilometer bort låg närmaste stad, nämligen Kramfors, dit bussarna gick en gång i veckan. Om man missade bussen tillbaka till ön var man tvungen att polisanmäla sig själv och polisen fick köra en till flyktingförläggningen i kombibil. Inte så konstigt att ingen i staden vågade prata med oss.

Mina dagar bestod även av långa promenader i en och samma cirkel med enbart havet i utsikt, på en ö som var i världens slutkant.

Så var det i ca 10 månader innan jag fick uppehållstillstånd … och rätt till mitt eget namn. Rätten till mitt liv och till min framtid.

I.D.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Motargument har tidigare publicerat en kortfattad artikel om dessa 111 000 personer med flera länkar och källhänvisningar för den som vill fördjupa sig i siffrorna.

Dela detta:

MYT:

”Muslimer tror på konspirationer och misstror de officiella elfte september förklaringarna.”

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: