Kategoriarkiv: Myter

Artiklar, Myter

Myt: "Rasistskämt" är harmlösa

Det har väl hänt den bäste. Att sprida vidare något ”roligt”, även om det skulle kunna vara lite smårasistiskt? Inte för att man egentligen tror att det finns någon sanning i det (eller kanske lite, men kanske inte alla…), utan bara för att det kan ge ett gott skratt. Men vad är det du säger med din delning av dessa skämt/texter?

N1Ska vi ta och granska ett par ”skämt” och vad de innebär?

”Vad får man om man korsar en neger och en zigenare?
— Världens lataste tjuv.”

De fördomar som späs på (och är vad som är menat att göra ”skämtet” roligt) är stereotyperna om att afrikaner är lata och att zigenare är tjuvar. Hade inte dessa generaliseringar (en fördom som existerar för hela gruppen) funnits — och spätts på, så hade det inte funnits någon ”humor” i skämtet.

”Hur får man en neger att svälta ihjäl?
— Man gömmer bidraget under tvålen…”

Även här finns två föreställningar som späs på, nämligen att alla (generalisering) afrikaner lever på bidrag och att de inte tvättar sig.

”Vad är det för skillnad på en jude och en pizza?
— Pizzan skriker inte när man stoppar in den i ugnen.”

I detta ”skämt” är det förintelsen som görs till mindre viktig (bagatelliseras) genom att skämtaren jämför judar (alla som tillskriver sig den judiska tron) med pizzor. Där skillnaden endast märks när juden dödas genom att stoppas in i en ugn.

Jag väljer att inte länka till just den sida jag hittade detta på, men internet är nedlusat med liknande ”skämt” och lustigheter.

De som skriver dessa skämt är antagligen (om ni inte förstått det vid det här laget) väldigt rasistiska och/eller omogna. De personer som sedan delar dessa skämt vidare tillhör förmodligen inte den grupp som det skämtats om. Vanligtvis skickas inte heller den här typen av skämt till alla — utan bara bland de som inte inser att det kan vara rasistiskt, eller de som avsiktligt tror att de vinner på att förlöjliga eller kränka vissa människor. Sådana här kränkande texter sprids alltid mellan människor som tillhör en annan etnicitet än den det skämtas om, den lilla minoritet som verkar uppskatta ”det roliga” i att kränka hela folkgrupper.

Människor har under mycket lång tid gjort på detta sätt, för att få ”dem” (”de andra”) att verka som mindre värda människor, eller till och med djur. Slavhandel och förtryck är svårt att genomföra om de som utnyttjas eller förtrycks har samma värde som förtryckarna. Att skämta om ”de andra” är ett välbeprövat sätt att förminska andra människor för att kunna behandla dem respektlöst. Det är en del av maktmissbruket och en grundpelare i att kunna rättfärdiga ett maktmissbruk (de är mindre värda än vi, så vi kan behandla dem som vi vill).

Varje gång du, eller någon du känner, delar/berättar/sms:ar liknande saker så kan du försöka utläsa (som i exemplen över) vad det är som egentligen sägs, om vilka det sägs och vem det är som kan tänkas säga det? När skämten baseras på etnicitet så är det vanlig, okomplicerad rasism som ligger bakom, tro inget annat. Det finns inget genetiskt som gör afrikaner lata, zigenare till tjuvar, judar snåla etc. Det är påhitt och föreställningar som har skapats av andra människor, för att kunna ta eller upprätthålla makten över dessa — utan att riskera att få dåligt samvete… De andra är ju lite sämre än vad vi (den grupp just du och jag) tillhör.

Fler texter och åsikter från Andreas Meijer finns på hans blogg

Artiklar, Myter

Myt: Islam och pedofilifrågan

MYT:

”Muhammed var pedofil och skapade islam för att bl.a. förtrycka kvinnor”

I del 1 av artikelserien skrev vi om islam och myterna om kvinnoförtryck i islam. Nu kommer fortsättningen på den. Ofta hör man personer göra en stor sak av att profeten Muhammed lär ha gift sig med en nioåring.

Ja, det kanske kan stämma. Men, när man sprider myter att islams profet Muhammed förtryckte kvinnor och var pedofil bör man vara lite försiktig.

Ja, det finns några källor som anger att hans fru Aisha var sex år då hon lovades bort til Muhammed och nio då giftermålet ”fullbordades” (fast flera olika källor anger att hon var äldre än så).

HAPPY RAMADHAN [Mobarak Alaikom Al Shahar]
radiant guy / Amazing Photos / CC BY-SA

Men det var inte bättre någon annanstans på jorden.

Maria, Jesus mamma, anses ha varit tolv eller tretton då hon giftes bort med snickaren Josef. Tolv var en inte ovanlig giftermålsålder under medeltiden. Gratianus, vars arbeten på 1100-talet påverkade lagen i alla kristna länder, angav puberteten som ”lämplig” giftasålder. Dvs 12-14 år. Men han menade också att det var lämpligt att få brudens medgivande till bröllopet i de fall de var äldre än sju år.

Det finns gott om exempel på bröllop mellan prinsar och prinsessor och kungar och drottningar där båda eller ena parten varit yngre än 12 år från denna tiden och tidigare. Samma med affärsmän. Muhammed var inte bara profet utan en aspirerande politisk ledare och affärsman. I de kretsarna var äktenskap mellan vuxna och barn snarare regel än undantag. Äktenskap var inte bara en relation utan även en affärsöverenskommelse.

Denna sed är givetvis barbarisk.

Men innan man gör en stor sak av detta bör man sätta in det i sitt historiska sammanhang. Då bör man fråga sig om Muhammeds, och tidiga islams, syn på kvinnor och barn innebar en förändring till det bättre eller sämre historiskt sett.

Om man gör det råder inga som helst tvivel. Det tidiga islam införde idéer om arvsrätt för kvinnor och män, om att man alltid skulle fråga efter kvinnans medgivande vid giftermål, om att män skulle hjälpa till i hemmet, och stoppade lokala barbariska seder med brudröveri och liknande.

Ja, regimskurkar och totalt extremistiska galna mullor har infört kvinnoförtryck i religionens namn överallt. Så även inom islam. Men faktum är att det alltid funnits folk i alla religioner som arbetat åt motsatt håll. Inom islam var grundaren Muhammed en av dem.

Att fokusera på att ”Muhammed var pedofil” med enda meningen att smutskasta islam och kränka muslimer är lika rasistiskt som då nazisterna på 1930-talet påstod samma saker om judarna, med hänvisning till olika ledare i Gamla Testamentet. Att bara peka ut dessa två grupper och förtiga att samma som gäller dem gäller för de kristna är att demonisera, och det är rasism.

Läs även:
Del ett av denna artikelserie om kvinnors rättigheter i tidiga islam på Motargument.
Artikel i Guardian om Aishas ålder.

Artiklar, Myter

Myt: Svensk halalslakt

Det finns en föreställning om att en röst på SD skulle verka skyddande för djur som slaktas ”Halal”. SD är emot slakt utan bedövning, vilket inte är så kontroversiellt då slakt utan bedövning inte får ske i Sverige idag. Det är något som också djurrättsorganisationer vet om, varför de inte agerar mot svensk halalslakt specifikt (de är emot all slakt).

Djurens rätt skriver:

Halalslakt i Sverige skiljer sig alltså inte djurskyddsmässigt från hur andra djur i Sverige slaktas.

och

Den enda skillnaden mot vanlig slakt är då att en imam utför snittläggningen och säger orden ”I Guds namn”.

— länk

Entrecôte

Jordbruksverket skriver:

Övriga djurskyddsbestämmelser kring slakt om hur drivning, uppstallning, fixering och avblodning får gå till måste naturligtvis också följas vid halalslakt.

— länk

Så för att vara på det klara med det hela. Ingen djurskyddsmässig skillnad finns mellan konventionell slakt och halalslakt i Sverige. De som hävdar detta har fel och är oinformerade. Ser vi på slakt utanför Sverige så gäller andra regler (precis som det gör med allt, inklusive produktion av kläder, annat livsmedel, konsumtionsvaror etc. där det är människor som får lida…).

SD likställer halalslaktat kött med kött från djur som slaktats utan bedövning. Vi vet nu att halalslaktat kött kan komma från djur som fått bedövning. När det sjunkit in så kanske vi kan ta till oss nästa brutala fakta. Omärkt kött kan komma från djur som inte blivit bedövade (precis det som var så vidrigt när det gällde halalslakt). Jag har dock inte hört så många protester om det (från SD-håll, djurrättsorganisationer är, överlag, emot all slakt så det ingår liksom).

Mer information:

”Slakt innebär att ett djur får strupen uppskuren och förblöder till döds. Det är alltså inte någonting som är unikt för så kallad religiös slakt, utan det är på det sättet som alla djur som blir till livsmedel möter döden.”

”Kött från djur som dödats utan bedövning kan vara märkt som ”halal” eller ”kosher” i butikerna, men kött från djur som inte bedövats före slakt kan också säljas omärkt. Samtidigt kan kött som är halalmärkt också komma från djur som har fått bedövning innan slakt.”

”I till exempel Belgien och Frankrike slaktas en mycket stor andel av alla får och nötdjur utan bedövning, och många av dem säljs omärkta till bl a Sverige. Grunden för denna obedövade slakt är rent ekonomisk och inte religiös, trots att det strider mot EU-lagstiftningen om slakt.”

Citaten är något ”snuttifierade”, hela texten hittar du här.

Den som brinner för att djur inte skall lida på grund av religiös och tror på förändring genom SD kan göra lite andra saker:

1. Ingenting. Lagstiftning mot obedövad slakt finns i Sverige och en röst på SD kommer inte att förändra detta. Köper du svenskt kött så skall djuret inte ha blivit slaktat utan bedövning.

2. Verka genom en intresseorganisation som verkar för djurrätt (då går det inte att bara välja bort de djur som skall slaktas enligt religiösa normer). I förlängningen är det rimligt att sluta äta kött, det blir lite overksamt annars. Djurrättsalliansen och Djurens rätt är två men det finns fler.

Så när du hör/ser någon som propagerar för ett förbud mot halalslakt så kan du fråga om de tror att det är någon skillnad mellan halalslakt och konventionell slakt. Nu vet du att det inte är det i Sverige och att märkningen ”halal” inte innebär att djuren inte blivit bedövade innan slakt. Är det ett värnande av djuren som ligger bakom så finns det en enda sak: sluta. äta. kött. Det andra är bara populistiskt.

Artiklar, Myter

Islam och kvinnors rättigheter

MYT:

”Muhammed skapade islam för att bl.a. förtrycka kvinnor”

Ofta hör man rasister göra en stor sak av att islam har och alltid har haft samma kvinnosyn som de galna mullorna och extremisterna som man hör talas om i Pakistan, Iran och Saudiarabien. ”I Europa var det bättre på medeltiden”…

Då glömmer man bort att kvinnors rättigheter är en ung idé i Europa och man glömmer att islam då det grundades faktiskt radikalt förbättrade kvinnors rättigheter på den arabiska halvön och andra områden.

Vi ska titta på några exempel på hur detta skedde.

Arvsrätt och äganderätt för kvinnor

Ett exempel på att det tidiga islam förändrade kvinnors situation till det bättre var att kvinnors arvsrätt säkrades. Här var islam faktiskt tidigt ute. Inom islam började man nämligen införa arvsrätt för kvinnor å 600-talet e.kr.

Jag citerar islam.se:

HAPPY RAMADHAN [Mobarak Alaikom Al Shahar]Islam avskaffade tidigare seder genom vilka arvet enbart gick till den äldste manlige arvingen. Enligt Koranen ärver kvinnan per automatik från hennes fader, make, son och barnalösabroder. Koranen innehåller vägledning i fråga om uppdelningen av arvet mellan de rättmätiga arvtagarna. De tre verser som över gripande beskriver hur arvet skall för delas åter finns i suraan-Nisā’ i verserna 11, 12 och 176. I dessa verser inrättar Gud barns, föräldrars och makars rätt till arv utan att lämna detta till människan att själv döma i. Finns inga nära släktingar går arvet till avlägsna.

Islamiska.org har de relevanta källorna:

Männen får en del och kvinnorna får en del av vad som föräldrarna och de närmaste anhöriga lämnat vare sig det är lite eller mycket. – En obligatorisk del.

(An-Nisa 7)

Senare i samma surah tydliggör Allah hur stor del var och en får:

Allah begär av er gällande era barns (arv); till mannen en del lika stor som den del två kvinnor får.

(An-Nisa 11)
Denna rätt var långt ifrån säkrad i de kristna länderna när detta infördes av Muhammed och blev lag i de områden han och hans efterföljare styrde.

På samma sätt införde Muhammed rättigheter för kvinnan att äga. En rätt som Storbritannien också först införde på 1890-talet, i Sverige runt 1860. Islam och Muhammed var 1200 år före Sverige i utvecklingen!

Men…

Men som med allt som har med religion att göra ska det sägas att historien inte är entydig. Inte svart eller vit. I Koranen kan man nämligen också läsa detta:

Hustrun har, som sig bör, rättigheter mot mannen motsvarande dem han har mot henne; hans rätt ligger dock ett steg framför hennes. (Surah 2:228)

Att kvinnor fick det bättre i tidiga islam betyder inte att de fick lika rättigheter med män. Det bör man notera.

Men rätt ska vara rätt. Relativt sett förbättrades kvinnans rättigheter radikalt, även jämfört med det kristna Europa.

Rätt proportion!

I vissa avseenden kan man hitta så radikala budskap i Koranen att världen först vid 1900-talets slut kom upp i samma nivå. Ett exempel på detta framgår av ett citat från profeten Muhammeds kusin, där han skriver vad Muhammed sade om att män måste hjälpa till i hemmen!

Whistle While You Mop”Den som hjälper sin familj och inte är motvillig mot att göra husets arbeten, han kommer att av Allah belönas med att skrivas in i martyrernas bok på daglig basis och få samma belöning som 1000 martyrer. ”
CarbonNYC / Foter.com / CC BY

”En dag kom den heliga Profeten in i vårt hus, medan Fatima satt vid en tråg och jag var upptagen med att rensa linser till maten. Profeten vände sig till mig och sa Oh far till Hassan, jag svarade jag är här oh Allahs Profet”. Han sa lyssna till mig, för jag säger inget som inte kommer från Allah. Den man som hjälper sin fru han kommer att få samma belöning som den som:

  • fastat i ett år och
  • varit vaken hela natten för att be
  • detta multiplicerar du med antalet hår på hans kropp.

Han kommer även att belönas med samma status som de tålmodiga, som Profeten David och Jakob och Jesus, oh Ali! Den som hjälper sin familj och inte är motvillig mot att göra husets arbeten, han kommer att av Allah belönas med att skrivas in i martyrernas bok på daglig basis och få samma belöning som 1 000 martyrer. För varje steg han tar för att hjälpa sin familj, så kommer han belönas som om han varit på Hajj och Umra. Han kommer belönas med städer i paradiset, samma antal som ådrorna i hans kropp. Oh Ali! En timmes hjälp för ens familj är bättre än tusen år av tillbedjan och och tusen Hajj och tusen Umras. Det är även bättre än att släppa fri 1 000 slavar, bättre än att slåss i 1 000 slag för Allah, bättre än att besöka 1 000 sjuka, bättre än 1 000 fredagar, bättre än att delta i 1 000 begravningar, bättre än att släcka 1 000 personers törst, bättre än att ge 1 000 fattiga kläder och bättre än 1 000 officerare som slåss i Allahs namn.”

Det är även bättre än att ge 1 000 dinarer till de fattigaste av de fattiga och bättre än att läsa hela Toran, Zabur, Bibeln och den heliga Koranen. Det är även bättre än att släppa fri 1 000 fångar och bättre än att ge 1 000 offer till de mest behövande…”

/ Källa här!

Man kan tyvärr inte säga att islamska samhällen följt dessa radikala råd från Muhammed. Inte heller militanta islamister idag skulle väl se det som 1 000 gånger viktigare att dra på sig diskförklädet och börja diska efter maten, eller rengöra familjens toalett, än att slåss i 1 000 fältslag för att sprida islam i världen!

Det ger perspektiv på det Muhammed också sa när han visade att Lilla Jihad, krig och våld för religionen, är pyttelitet jämfört med Stora Jihad, att utvecklas som människa.

Det ger också lite perspektiv på detta med att följa lagar och regler slaviskt. Det är ju en större religiös gärning för en man att vara hemma och sköta disken, än att delta på 1 000 fredagsböner eller att läsa Koranen 1 000 gånger!

Rätt ska vara rätt. Jämfört med idag fanns det få områden och länder där kvinnor hade ens i närheten av lika rättigheter med män i Europa eller Asien. Men jämfört med hur det var fanns det en utveckling på vissa håll som pekade framåt, mot en humanare kvinnosyn. Det tidiga islam förbättrade kvinnors villkor.

Koranen, liksom alla andra religiösa skrifter, kan tolkas på många sätt. Det beror alltid på människosynen hos den som läser de heliga skrifterna vad de väljer att se i dem.

Krönikor, Myter

Rasism "urvattnas" inte

Jag har råkat på många som försöker hävda att begrepp som rasism skulle ”tappa sin betydelse”, i takt med att ickerasister ”kastar anklagelser oprovocerat” mot personer som ”bara är lite kritiska mot invandringspolitiken”. Som om att rasism och främlingsfientlighet skulle bli ”urvattnade” eller försvinna från kartan, enbart för att någon skulle säga de orden ofta.

Lenny Bruce-Bill Graham Presents
halle / Foter.com / CC BY-NC-ND

Jag förstår att man väldigt gärna vill försöka tvätta bort en stämpel, som kan upplevas som väldigt negativ, om man själv skulle bli beskylld för att vara rasist. Men jag kan på sätt och vis se var sådana här grava missförstånd skulle kunna komma ifrån. Då kommer jag direkt att tänka på ståuppkomikern Lenny Bruce, som var aktiv i slutet av 1950-talet och i början av 60-talet.

Han betraktades som extremt kontroversiell.

I slutet av karriären sägs det att civilklädd polis ofta satt i publiken. Lenny använde ofta svärord och skällsord på scener över hela USA. Några gånger blev han arresterad. Detta resulterade i mytbildning kring Lenny Bruce, och det finns inspelade framträdanden då han ställer sig på scenen för att försöka upprepa ordet ”Nigger” så ofta som möjligt, i ett satiriskt försök att driva med ”moralväktarna”.

Jag försöker inte påstå att ”utnötningskampanjen” är en bra metod som man bör eller ska använda för att ”avväpna” skällsord. Jag vill inte förringa det beteendet heller.

Jag försöker bara peka ut vad för slags företeelser som kan varför en del tror att rasistiska beteenden och ord kan ”utnötas” eller ”raderas” vartefter beteendena och orden just anklagas för att vara rasistiska. En annan orsak jag tror bidragit är ”Mantrarörelsen”, som är nationalister som jobbar hårt med opinionsbildande och hjärntvättande arbete i internets mörkare hörn.

Om jag skulle skrika ”cineast!” åt någon som ofta går på bio och ser många filmer per vecka. Det gör ju inte att den personen blir mindre filmintresserad, och betydelsen av ordet ”cineast” tappar inte sin betydelse, oavsett hur många gånger det sägs eller skrivs.

På rasistiska internetforum pågår desperata försök att ”byta ut”, avdramatisera, appropriera eller neutralisera betydelserna av vissa begrepp för att sprida och plantera lögner och irrläror hos våra ungdomar. Bland annat så har Mantrarörelsen myntat begrepp som ”svenskfientlighet” och ”antivit/oikofob”. Liknande rörelser arbetade på 1980-talet med att appropriera svenska flaggan till att enbart betyda nationalism/patriotism.

Jag vet att dessa ljusskygga kretsar försöker avdramatisera och neutralisera användande av begrepp som rasism, xenofobi, islamofobi och homofobi. Låt dem inte avväpna begreppen!

Jag är för åsiktsfrihet. De som bär på främlingsfientliga åsikter kan få göra det — i sitt privatliv. Jag är för uttrycksfrihet. De som vill säga sin åsikt skall få göra det. En persons grundlagsstiftade frihet att yttra sig, kan däremot aldrig ”trumfa över” en annan persons rättighet att slippa bli diskriminerad, förolämpad, kränkt eller utsatt för våld eller hatbrott. Åtminstone inte utan att kritiseras och riskera att tilltalas med epitet som passar in på diskriminerande, kränkande och även rasistiska beteenden.

Om du bär på främlingsfientliga fördomar och håller tyst om dem, slipper du bli kallad rasist av mig. Men om du absolut känner dig tvungen att uttrycka dina åsikter, så att andra behöver tvingas höra dom? Ja, då finns risken att någon hör dig. Jag förbehåller mig alltid rätten att säga emot, och jobbar för att ingen ska behöva höra rasism i vårt gemensamma samhälle.

Om jag bevittnar en person som använder sina rasistiska åsikter eller utgår ifrån grovt kränkande stereotyper i sin argumentation, för att försöka ”övertala” andra som till exempel skolungdomar, då säger jag stopp. Eller så kallar jag dom rasist. Om en person hävdar att den ”inte är rasist, men…” fortsätter att sprida uppenbart rasistiska åsikter… Ja, då kanske det är en rasist!

Fotnot: mer information om Lenny Bruce

Artiklar, Myter

Skola och kyrkor

Nu är det hög tid för skolavslutningar igen och då kommer antagligen många att försöka sprida myter och falsk propaganda över hela internet, i sedvanlig tradition. Därför är det dags för lite mytavlivning och mytknäckning för att mota Olle i grind (gammalt svenskt allmogeordspråk)

Svenska flaggan

Myt:

Det är muslimernas fel att vi inte får fira skolavslutning i kyrkan!

Sanning:

Enligt skollagen ska skolan vara konfessionsfri, ska ni skylla på någon, skyll på ateisterna. Det är upp till rektorer och skolledningarna att välja samlingslokal på respektive ort.

Myt:

Man får inte sjunga nationalsången i skolan!

Sanning:

För det första har inte ”Du gamla, du fria” officiell nationalsångsstatus men oavsett det så står det uttryckligen i LGR11 att den SKA sjungas. Dock går det ej att göra det i skolorna på nationaldagen eftersom det är en helgdag och alla skolbarn och lärare är lediga.

Myt:

Den svenska flaggan är ”rasistisk”!

Sanning:

Nej? Det är bara några övervintrade rasister från 1980-talet som hävdar det. Vem som helst får vifta med flaggor, hur mycket som helst.

Slutsats: Varje gång någon försöker att påstå såna här konstiga saker är det färgat av deras egen politiska agenda eller personliga offerkofta, men det är rena lögner. Och ljuga ska man ju inte, eller hur?

Myter, Recensioner

Recension: Henrik Arnstads Älskade fascism

Recension av Henrik Arnstads bok Älskade fascism

Fascismens historia och dess utveckling efter 1945 i Europa har dokumenterats mycket i böcker och avhandlingar, men mindre så i Sverige. Henrik Arnstads bok fyller ett tomrum i debatten, och är mer än välkommen.

fascismBoken tar avstamp från fascismens födelse i Italien och är en beskrivning för dess utveckling i land efter land. Arnstad visar också hur fascismen förändrades efter 1945. I synnerhet i och med de idéer som skapades vartefter den nya högern vann terräng i Frankrike från 60-talets slut. Han visar hur även Sverigedemokraterna i nutid kan sägas vara ett fascistiskt parti. (Motargument har redan tidigare publicerat ett kapitel om detta ur hans bok.)

Henrik tar avstamp i den definition som Roger Griffin formulerade:

Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.

Det är en värdefull genomgång. Han lyckas utmärkt med att visa hur dessa idéer använts i de fascistiska rörelserna, och lever kvar idag.

Men demokratin då?

Men demokratin då, kanske läsaren undrar? Är inte hatet mot demokratin en del av definitionen av fascism? Det är ungefär det, plus rasidéerna, och nationalismen, som de flesta anser vara fascism.

Det är detta som sverigedemokrater ofta gör en poäng av. De säger ungefär så här:

Vi är inga fascister — för vi är för demokrati. Det är snarare alla de som kastar skit på SD som är fascistiska, eftersom de vill försöka censurera och stoppa ett demokratiskt parti, dvs oss.

Här hade man kunnat önska att Arnstad hade ägnat mer tid åt att beskriva hur fascismen, och med det, definitionen av fascism, förändrats efter 1945. Att han inte gör det är bokens svaghet.

Om man öppnar vilken bok som helst, eller vilken tidning som helst, som var antifascistisk, och positiv till demokrati, på 1930-talet, ser definitionen av fascism delvis annorlunda ut än den som Griffin och Arnstad använder. Alla (!) ansåg att hat mot demokrati var en del av definitionen av fascism.

Det som skett är att fascismen förändrats drastiskt. Framför allt från ca 1970 och framåt. T.ex. har de rena rasidéerna ersatts av hat mot kultur och religion. Kulturell rasism. Samma drastiska förändringar har skett när det gäller synen på demokrati. Från att ha bekämpat demokratin vill man nu ofta ha en radikal demokrati med folkomröstningar. Men det är samma mytiska kärna av ultranationalism.

Ska man försöka stoppa SD räcker det inte med att bara hasta över denna förändring snabbt. SD:s och gemene mans syn på vad som är fascism råkar nämligen sammanfalla. Det utnyttjar SD och förnekar utåt sett att de skulle vara fascister idag. De föreställer sig att det räcker med att de säger att de inte kan vara fascister, de är ju för demokrati…

Fascism och ”diktaturprincipen”

March on Rome
Unknown / Foter.com / Public domain

Som jag redan nämnt kan man öppna vilken antifascistisk skrift, bok eller tidning som helst från 1930-talet och man ser att de som definierade fascism då alltid la in att den var antidemokratisk och auktoritär.

Det är fascinerande att läsa den tidens argument mot fascismen. Den tar alltid avstamp från just demokratin, och från de hot mot demokratin som växte fram på den tiden.

Och alla antifascister som var för demokrati utgick alltid från att hotet inte bara kom från fascismen, utan från fascism och Sovjetkommunism.

För att ta ett exempel: socialdemokraten Alf Ahlberg. Hans bok ”Idealen och deras Skuggbilder” från 1935.

Ahlberg skriver att kommunister och fascister har sin gemensamma grund i synen på människan som en massmänniska. Individen var oviktig, kollektivet var det viktiga. Endast som kollektiv kunde människan civiliseras, individen var ett vilddjur, ett skadedjur. Kommunister pratade om klasskollektiv och fascister om nationen, det var skillnaden. Kollektivet var tvunget att skyddas genom kamp. Dvs dialektisk materialism eller raskamp. Kollektivet var också tvunget att skyddas från att mista sin enighet, detta skulle ske genom ”gleichgeschaltung”, dvs likriktning. Enighet var styrka och olikhet sågs som svaghet.

Och eftersom likriktning var ett mål var man tvungna att censurera press, yttranden och själva tankeprocessen. Objektivitet, evidens och vetenskapliga principer sattes åsido. Diktaturens rörelser var antiintellektuella. ”Ingen annan rätt finns än rasens/nationens” eller ”ingen annan rätt finns än klassens”.

Detta kollektiv skulle styras enligt ”diktaturprincipen” och därför var man mot demokrati.

SKILLNADEN mellan fascism och kommunism låg i hur de definierade rasen och nationen/rasen å ena sidan och klassen å andra sidan om det centrala i denna eviga mytiska kamp för att civilisera vilddjuret människan genom att göra denna till en massmänniska.

Åter till nutidens Sverigedemokraterna

Ahlberg är inte ensam. Jag har hittills inte sett en enda definition av fascism från demokratiska antifascister eller fascister från 1930-talet som utelämnat denna syn på demokrati och massmänniskan.

Den traditionella fascismen är inte död. Ännu finns fasciströrelser som t.ex. Svenska Motståndsrörelsen som har exakt samma syn på fascismen som man hade på 1930-talet. Men SD, som ursprungligen kom ur denna traditionella fascism delar numera inte den traditionella fascismens syn på demokrati. Men de övriga fascistiska idéerna finns kvar i SD, med nationalismen som mytiskt ideal, synen på människan som i grunden en massmänniska, tillvaron som kamp (kamp mellan kulturer).

Jag hade önskat att Arnstad hade ägnat lite mer plats åt denna förändring av fascismens definition, och åt att bemöta och motverka SD:s EGNA tomma argument mot att de är ett fascistparti.

Boken är ett måste att läsa. Köp den och läs den.

Krönikor, Myter

Thoralf Alfsson vill hylla en grym tyrann!

Gästinlägg av Slutpixlat

På riksdagsmannen för Sverigedemokraterna, Thoralf Alfssons blogg, kan man läsa att SD i Kalmar försöker att starta upp en så kallad Vasa dag. Då naturligtvis som en hyllning till vad SD anser vara en av Sveriges historiska hjältar. Gustav Vasa.

Vurmen hos SD att förlora sig i historiens dimmor och drömma om fornstora dagar är påtaglig och hänger samman med en av deras ideologiska grundprinciper. Nationalismen.

Den som bekänner sig till nationalismen benämns nationalist. Nationalismen är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen.

Vissa nationalister kopplar även samman begreppen nation och folk. I dessa fall kan nationalismen få inslag av rasism och främlingsfientlighet. Genom att koppla rättigheter och skyldigheter till idén om folket snarare än till individen går denna typ av nationalism på tvärs med liberalismen, marxismen, rättsstaten, humanismen och de mänskliga rättigheterna. Istället för att se individen som ett rättssubjekt dömer denna typ av nationalister människor efter deras kollektiva tillhörighet till en viss grupp.

Och det är i denna grupp av nationalism vi finner Sverigedemokraterna. För de dömer ju bland annat kollektivt ut invandrare och framförallt invandrare från muslimska länder på ett synnerligen vidrigt sätt.

Och därmed återknyter vi till islamofoben Thoralf Alfsson och hans nationalistiska hyllning till Gustav Vasa.

I modern historiesyn har Gustav Vasa utsatts för en mer kritisk analys där man poängterat hur han med brutala metoder och intensiv propaganda befäste sin makt och röjde motståndare ur vägen. Historikern Lars-Olof Larsson har pekat på att Gustav med sin hänsynslöshet och maktlystenhet kombinerat med politisk skicklighet i mycket uppträdde i enlighet med statsvetaren Niccolò Machiavellis principer för en furstes befästande av sin makt, något som den svenska historieskrivningen ofta uteslutit.

Det finns andra beskrivningar av Gustav Vasa som de nationalistiska svenska historikerna lämnat därhän. Den tyske legotruppsanföraren Berend von Melen, som flydde från Sverige 1525, beskrev kungen som en svekfull skurk som ständigt var redo att stöta dolken i ryggen på sina gamla anhängare. Sekreteraren Wulf Gyler, som också tvangs att fly ur landet för att rädda livhanken, karakteriserade Gustav som en blodtörstig och hämndgirig tyrann som regelmässigt lät lönnmörda oppositionella och personligen misshandlade sina fogdar och skrivare för minsta misstanke om korruption och inkompetens.

Med andra ord så var Gustav Vasa en synnerligen brutal och maktlysten härskare och ingen landsfader så som SD och Thoralf Alfsson tror och vill göra gällande.

Och ju mer 1800-talets av nationalromantik tillrättalagda historia granskas ur ett kritiskt perspektiv, desto mer falnar fasaden av Gustav Vasa som den gode landsfadern.  Endast de allra mest devota nationalisterna klamrar sig fast vid dåtidens historiska beskrivningar då sanningen om deras förebilder som nu uppdagas tycks dem allt för smärtsamma.

Och man kan ju då undra vad för eftermäle Thoralf Alfsson kommer att lämna i historieböckerna.

Kanske så här?

Raffina Wall för Slutpixlat

Artiklar, Myter

Rapport om vad världens muslimer tycker

Vad vill världens muslimer?

Är du rasist då föreställer du dig att du redan vet svaret på detta. Du tar vad de allra värsta och extremistiska personer (som kallar sig muslimer) gör på allvar. Sen extrapolerar du antagligen ut detta att gälla alla muslimer och på hela religionen islam.

Det är lite som religiösa fundamentalister gör då de pratar om ateister: ”Ja, du vet, hur kristna förföljs i Nordkorea, sådana är de, ateisterna…” Eller som kanske talibaner och Al Qaida, då de pratar om kristna: ”Ja, du vet hur de kristna är, i deras heliga skrifter står det att alla som inte tänker som dem ska mördas. Se vad Breivik gjorde. Sådana är de, de kristna.”

Det påminner mig om en grinig gubbe på ett ställe för äldre där jag jobbade, som alltid brukade säga att ”jag ville ligga med en finska en gång och hon ratade mig för att jag inte hade tänder, såna är de, de där finskorna…”

För alla andra som inte automatiskt generaliserar om folk och religioner, och verkligen VILL veta vad t.ex. muslimer tänker finns det sätt att ta reda på det.

Pew forum on religion and public life brukar intervjua många människor med jämna mellanrum. Dessa intervjuer är intressanta eftersom det t.ex. framgår att muslimer generellt sätt är MER mot våld och terrorism än t.ex. genomsnittsamerikanen, tvärt emot alla rasistiska myter om dem.

Pew har släppt en rapport även i år. De har intervjuat 38 000 muslimer i 39 olika länder om allt; religion, moral, rättigheter för kvinnor och män, till politik och rättsväsende. Svaren skiljer sig åt, beroende på var de bor, ålder, ekonomi, bakgrund, utbildning och annat, som väntat.

När det gäller sharia kan man kika på denna intressanta karta. (Det ska påpekas att frågan om sharia inte på något sätt visar VAD muslimerna anser om sharia. En hel del muslimer anser att mänskliga rättigheter och t.ex. homosexuellas rättigheter ingår i sharia.)

RPTRapporten döljer inte det faktum att problem finns, vilket är bra. Man kan få en bra översikt över hur problemen ser ut för att faktiskt försöka lösa dem på ett vettigt sätt, utan att på rasistiskt vis klumpa ihop alla muslimer.

Lydnad

Ladda hem rapporten här!

………………………………………………………….

Med tipstack till Svarten

Läs även dessa artiklar i Motargument: 

 

https://motargument.se/2012/09/24/myten-om-de-valdsamma-muslimerna/

https://motargument.se/2013/04/13/myter-om-hur-manga-som-tror-pa-konspirationsteorier/

Krönikor, Myter

Att inte ta antisemitism på allvar

Gästinlägg av Dani Cohen med anledning av debatten kring Dan Parks affisch i Malmö.

Moderaterna gick för ett tag sedan ut med ett pressmeddelande och beskyllde vänsterpartiets ordförande i Malmö, Daniel Sestrajcic för att vara ”judehatare”. Bakgrunden är ett antal affischer i Malmö som satts upp i samband med demonstrationer mot Israel. Här med bilder av Eurovision Song Contests fjärils-symbol, fast med texten ”burn israel burn” och ”jews are none”. Bredvid är V’s logga och Vänsterpartiet Malmös ordförandes ansikte på bilderna.

Skärmklipp
Hur Moderaterna kunde tro att Vänsterpartiet låg bakom denna antisemitiska ”konst” av Dan Park är absurt. Men Vänsterpartiets respons på Moderaternas pressmeddelande är obehaglig. (Bilden hämtad från Dan Parks blogg.)

Att Vänsterpartiet inte låg bakom affischerna torde vara uppenbart, men var inte det för Moderaterna. Som i ett svep valde att kalla Sestrajcic för understödjare av judehat — och passade samtidigt på att hävda bojkotter och uteslutande för fel.

Det senare kan man visst ha åsikter om — men faktum är att varken Vänsterpartiet eller demonstrationen låg bakom affischerna. Det gjorde istället den tidigare förtals-dömda Dan Park som bl.a. gjort sig känd genom andra rasistiska alster och antisemitiska påfund.

Det kan vara ett extremt pinsamt misstag från Moderaternas sida, borde de inte vetat bättre?

Det kan man verkligen tycka. Men responsen från Vänsterpartiet var inte bättre, utan svaren som kom gjorde det istället väldigt obehagligt.

Frågan kom att handla om ifall Moderaterna sagt att all form av kritik mot Israel är antisemitism (det vet jag inte om det här pressmeddelandet faktiskt sa — då får man läsa in betydligt mer i det än vad jag gjorde) och förvillade snart bort hela frågan till att vissa tillsynes även försvarade de bilder som hade satts upp.

Och snart påstods att man får ju inte säga något om Israel utan att bli kallad antisemit. På olika bloggforum, och från bl.a. Jonas Sjöstedt. Och anklagelser om att alla som tar upp antisemitism bara försöker förvilla bort ockupationsfrågan.

Jag har hört den här typen av argumentation förr. Den dyker ständigt upp från Sverigedemokrater, antifeminister osv från internets rasistsidor. Man hugger på minsta lilla sak inom antirasismen som de tycker är töntigt, förstorar upp det till max och glömmer bort den verkliga rasismen. Som om allt t.ex. skulle handla om glassen ”Noggers” namn?!

Men antisemitismen är större än så — och frågan om att den existerar i Malmö idag är på riktigt. Och det är inte så att de som talar om och påpekar antisemitism är era motståndare — ser t.ex. Vänsterpartiet det så, har man verkligen ett jätteproblem. Men så tycks det verkligen ha blivit.

Existerar det antisemitism inom vänstern? Ja! Verkligen! Det existerar överallt, (även inom Moderaterna) men inom bl.a. Vänsterpartiet har den lyckats ta sig allt tydligare uttryck. Kanske med kopplingen mot FiB-kulturfront, Jan Myrdal och vidare via bloggen Jinge (förövrigt medlem i Vänsterpartiet), vidare till Lasse Wilhelmsson, Israel Shamir och mer hard-core-antisemiter.

Det förekommer rikligt med bildspråk. Jag har sett vänsterpartister publicera satir-teckningar av Latuff som klagar på att man blir kallad antisemit för man klagar på Israel — samtidigt som bildkonstnären i fråga själv var med i Irans tävling för att håna förintelsen, och har väldigt många sådana antisemitiska kopplingar på sitt samvete. Här kan vi verkligen tala om världsmästare på kopplingar till antisemitism i historien och beskylla motståndare för att vara — faktiskt — nazister!

Den av moderaterna kritiserade demonstrationen i Malmö hade även en eventsida på Facebook. Däri postades och delades och gillades flitigt, utan att någon sa emot, bl.a. en bild med en blodig Davidsstjärna över Jesus som drogs bort av soldater. Väldigt tydligt spelande på gammal antisemitisk idétradition.

Antisemitism är något man blundar för. Och att sätta stora ljuslyktan på de gånger man blivit anklagad felaktigt görs enbart för att kunna få bort strålkastaren från de problem man faktiskt har. Och nej — jag anser inte att man har gjort upp med detta inom vänsterrörelserna. Där ingår mitt eget parti, Socialdemokraternas, avdelning för Tro och Solidaritet som nyligen försvarade och tyckte inbjudandet av Gilad Atzmon var lämpligt och bra. En person som både hyllar och själv sprider förintelseförnekelse och menar att judar styr världen.

Dessutom kommer det fram åsikter både om att judarna får skylla sig själva. Som att det är beroende på Israels agerande att judar tycks illa om. Det här är fullkomligt irrelevant. I alla sammanhang har folk rätt att slippa alla former av rasistiska anklagelser och påfund — vad det än handlar om. Judar är en minoritet, och ofta extremt utsatt minoritet. Och lika rättigheter, och att ha skydd under lagen är inget man vinner genom att ”vara snäll”. Mänskliga rättigheter är inte tillsatta med en särskild not om ”gott uppförande” som om det fanns en övermäktig domare (Vänstern?) som kan döma ut varje folkgrupp till vilka som förtjänar eller inte förtjänar att behandlas med respekt.

Jag skulle kunna ta upp fall efter fall efter fall — skriva hundratals om olika former av antisemitism jag stött på inom arbetarrörelsen, den ena grövre än den andra. Och säkert kan Vänsterpartiet producera något alibi som säger att de ”aldrig haft problem”. Sådant brukar aldrig vara ett problem för andra typer av rasister, homofober etc. att hitta. Men just användandet av denna typ av alibi i sig är ett tecken på just att man har problem.
Och Sjöstedt, och alla andra som hånat all kritik, förstorat upp frågan och så svepande buntat ihop alla kritiker visar på att man fortfarande inte tar problemen på allvar.

Jag kan börja med att fråga vad Sjöstedt och Sestrajcic t.ex. anser om bilderna som delades runt på eventet och bland folk på facebook?

Var det lämpligt?

Är det lämpligt att spela på offermyten om att all kritik av Israel ses som antisemitism? Vem är det de attackerar med sådana uttalanden? Var det lämpligt att på så sätt kritisera alla som arbetar med antisemitism som om de hade ett gemensamt ansvar och som om de skulle agera lika gemensamt? Att Vänsterpartiet i det här fallet blev orättvist beskyllda för något de inte gjort är en sak. Men Vänsterpartiets slusatser av hela frågan blev en helt annan.

Gästinlägg av Dani Cohen