Kategoriarkiv: Krönikor

Korta motargument, Krönikor

Tidö: Medborgarskap som vapen

Tidöpartiernas förslag att återkalla medborgarskap för personer med dubbla medborgarskap som begår “systemhotande brott” må låta rimligt på ytan, men det utgör i själva verket ett allvarligt avsteg från grundläggande demokratiska principer.

Historien visar hur sådana lagar kan missbrukas. I Nazityskland berövades judar sina medborgarskap, vilket öppnade dörren för deras rättslöshet och förföljelse. Idag är risken att liknande idéer återvänder i annan skepnad – som ett verktyg för att särskilja och marginalisera.

Regeringens påstående att detta är ett verktyg för brottsbekämpning saknar grund. Sverige har redan straffrättsliga påföljder för allvarliga brott. Att återkalla medborgarskap skapar istället ett tvådelat medborgarskapssystem – där vissa alltid har tryggheten i sin tillhörighet, medan andra lever med risken att förlora den.

Denna typ av lagstiftning är inte ett steg mot trygghet. Det är ett steg mot ett samhälle där medborgarskap blir ett privilegium som kan dras in, snarare än en rättighet. Det är också ett steg mot ett Sverige där vissa aldrig får höra hemma – oavsett hur länge de bott här.

Vi måste ställa oss frågan: Vill vi verkligen ha ett samhälle där medborgarskapet är något man kan förlora? Eller vill vi stå upp för lika rättigheter – oavsett ursprung?

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

I fokus, Krönikor

Procent för dummies

Om en förändring sker från väldigt liten nivå, kan man ibland få till en extrem procentuell utveckling. Man ska inte bli rädd om man ser någon torgföra till exempel en extrem ökning av +4200% av något. Man kan tänka på att först kolla upp siffrorna och förändringarna bakom uträkningen.

Med tanke på en aktuell skräckpropaganda och bombastisk krigsrubrik på bloggen SamNytt vill vi ta ett exempel. Vi väljer att citera: ”Björn Ericsson, som konverterade till islam och tog sig namnet Ismail. Han ville skapa en plats där muslimer kunde praktisera sin religion mer aktivt. 1959 hyrde han en lokal i Stockholmsförorten Kärrtorp, som han omvandlade till en enkel moské – Sveriges första källarmoské. Där samlades muslimer från olika länder för att be fredagsbön.” — citatet från humanisten.se

Om vi utifrån den faktan gör en uträkning av den procentuella ökningen av moskeer i Sverige. Vi börjar då från startår 1959 till ett senare år då vi vet det finns 43 moskeer i landet. Vän av ordning ser då att det inte alls ter sig särskilt skrämmande om vi skrivit: ”det finns nu 43 stycken i hela Sverige.” Genom att beskriva exakt samma förändring och utveckling med endast procentuell ökning kan man få till en mycket mer click-baitande rubrik: ”+4200% fler moskeer!!! Donera pengar till oss”.

Lek gärna själv med sifferövningar och matematiklekar tillsammans. Det är kul om man börjar på lätt nivå och roligt om du lär dig huvudräkning med till exempel sådana här hjälpmedel : https://www.calculatorsoup.com/calculators/algebra/percentage-increase-calculator.php

En arkiverad, cachad version av hur man kan göra mycket ful anstiftan emot muslimer med procentuträkning på fult, oärligt sätt: https://web.archive.org/web/20250409113111/samnytt.se/chocksiffror-4200-fler-moskeer-i-sverige-pa-mindre-an-25-ar

I fokus, Krönikor

FASCISM TAR FORM

En krönika av Pernilla Zethraeus

Från att ha varit ett parti ingen ville samarbeta med, stod SD nyligen i talarstol på regeringens presskonferens och presenterade satsning på höjt ROT-avdrag. Inte mycket till reform kanske, men ännu en symbolisk markering om var makten ligger. Bilden av SD som ett parti i regeringen har befästs i åratal. Idag höjer väl knappt någon på ögonbrynen över att M, KD och L gett dem den platsen.

Nog kan vi rycka uppgivet på axlarna över att detta gamla heilande, bokbrännande, trollmakar-parti placerats i regeringspolitikens frontlinje. Det är väl känt att deras väg till makten kantats av högvis av antijudiska, antimuslimska och HBTQI-fientliga uttalanden. Visst kan vi möta det med trött ironi, men när demokratin är i fara måste vi ändå ha kvar orken att ifrågasätta det som normaliserats.

Dagens ETC avslöjade att Sverigedemokraterna drivit fram åsiktsregistrering och utrensningar inom Regeringskansliet. Där finns en svart lista över misshagliga tjänstemän. ”Jag har alltid listan med mig”, säger SD-toppen Björn Söder till Dagens ETC, som enligt samma artikel öppet anklagat opolitiska tjänstemän för att egentligen vara aktivister med partipolitisk agenda. Flera utpekade bekräftar att de hamnat i en ”frysbox” efter att ha fått direkta frågor om vad de röstar på. Återigen är det Tidöregeringens regeringskansli vi talar om, där SD håller i taktpinnen.

Vi ser vår omvärld, där extremhögerpartier vid makten monterar ner demokratin, i täten går USA, med rättsvidriga massdeportationer och häxjakt på journalister, statliga tjänstemän och åklagare.

Värre är att alla inte längre ser demokrati som det bästa av statsskick. Har man svikits av samhället och ramlat rakt igenom skyddsnäten kanske man i brist på annat sätter sitt hopp till en stenhård, rasistisk agenda. 53 procent i USA anser, som en jämförelse, att Trump är på rätt väg.

Tillvänjning pågår. Regeringen är en del av den. Vi kan till och med säga att de lånar sig till fascistiska idéer.

För oss andra gäller det att hålla upp ett attraktivare samhällsalternativ. Visst går det att kraftsamla för att bygga upp välfärden igen? Och, ja, det kan ske utan att delar av befolkningen pekas ut som icke önskvärda.

Välfärd för alla lirar med allas lika värde. Ett fungerande kontrakt mellan samhälle och medborgare är en grundpelare i en stark demokrati. Dit hör också värderingar om allt från tillit och medmänsklighet till det fantastiska kitt vår folkbildningstradition utgör. Här finns kanske demokratins urkraft idag?

I alla händelser är den vägen betydligt mer sympatisk än Tidöfascism.

Krönika av Pernilla Zethraeus

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

Liberalerna är inte liberala

Man undrar vad Liberalerna sysslar med och vad för slags analyser de egentligen gör. Detta parti har sedan riksdagsvalet 2022 legat under fyra-procentspärren i flera opinionsmätningar, trots att de ändå har fem tunga ministerposter, givet partiets kärnfrågor.

Mot bakgrund av de usla opinionssiffrorna har Liberalerna sjösatt ett förnyelseprojekt vid namn ”Vision Selma” – namngivet efter Selma Lagerlöf som var medgrundare till partiet för 90 år sedan. Vad detta projekt har med Lagerlöf att göra är högst oklart, men enligt Aftonbladet handlar grundidén om att Liberalerna ska bli ”tydligare och driva politik som diskuteras vid människors köksbord”.

Vad betyder då detta i praktiken? Jo, Liberalerna ämnar utveckla invandrings- och integrationspolitiken. Enligt den nya visionen menar Liberalerna att Sverige måste börja ställa krav på invandrare att anpassa sig efter grundläggande värderingar som präglar Sverige. Man har nämligen under lång tid drivit ”en kravlös politik” och att det har varit känsligt att tala om vilka ”osunda värderingar” som vissa invandrargrupper har.

Detta påstående är tröttsamt och provocerande på flera sätt. Om det är invandring och integration som Liberalerna vill att ”vanligt folk” ska diskutera hemma vid köksbordet så är det verkligen att slå in öppna dörrar. Nästan ingen annan fråga har dominerat det offentliga samtalet sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. Men inte bara det. Den här rasistiska utvecklingsriktningen som Liberalerna tycks förespråka baseras inte på ideologi, utan enbart på röstfiske i sann opportunistisk anda.

Om liberalismen som ideologi har något existensberättigande i en svensk kontext skulle den kunna fungera som en motkraft till nationalism och högerextremism. Liberalismen betonar individuella rättigheter, demokrati och internationellt samarbete, till skillnad från nationalism och högerextremism som betonar påtvingad kollektivism och exkludering av alla grupper som inte anses tillhöra deras världsbild.

Liberalismen hade kunnat kämpa för att försvara rättsstatens principer och demokratins institutioner från auktoritära tendenser, med tanke på att högerextrema rörelser vill centralisera makten. Ska man dessutom upphöja en historisk profil som Selma Lagerlöf till en ideolog, hade man kunnat anknyta till litterära teman i hennes författarskap som avspeglar liberalismens tidlösa värden, till exempel social rättvisa, medmänsklighet och kritik mot falska auktoriteter.

Inget av detta hade Liberalerna dock kunnat göra med trovärdighet idag, eftersom de har valt att ingå i ett fördjupat samarbete med Sverigedemokraterna under en hel mandatperiod. Det är inte trovärdigt när partiledaren Johan Pehrson säger att ”Liberalernas uppgift är att skydda den liberala demokratin” samtidigt som Liberalerna har gett Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande på regeringspolitikens innehåll som på många sätt underminerar demokratin. Om det är denna utvecklingslinje som Liberalerna vill fortsätta, vore det åtminstone hederligt om de bytte partinamn.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

SVT: ”Liberalernas nya vision: En gir åt vänster”

Aftonbladets artiklar om Liberalerna

Liberalerna: Johan Pehrsons riksmötestal 2025

Krönikor, Myter

Islamofobi och muslimhat

I diskussioner om islamofobi hamnar ofta sakfrågan i skymundan. Genom att påstå att begreppet ”islamofobi” skulle vara påhittat slipper man ta ansvar för sin främlingsfientlighet. Huruvida begreppet är påhittat eller inte är inte relevant, vad som är relevant är sakfrågan.

Istället för att stå upp för sin islamofobi, som i korthet kan beskrivas som fördomar och hat mot islam och muslimer, duckar man frågan och ansvaret för sin islamofobi. Personer som hävdar att islamofobi inte finns eller är påhittat är oftast de personer som själva är islamofober, eller uttrycker sig islamofobiskt.

Ett annat ord för företeelsen är ”muslimhat”, som en parallell till ”judehat”. Det är allvarligt att hat och fördomar dribblas bort genom att styra diskussionen till att handla om semantik istället för om sakfrågan. Det kan vara bra att ha med sig att begreppen islamofobi och muslimhat i det närmaste är synonymer.

Personer som tar bort fokus från sakfrågan, dvs hat och fördomar mot islam och muslimer, gör detunder förevändningen att de ”bara kritiserar en religion”. Nu är det nästan alltid så att dessa personer inte ”bara kritiserar islam”, eller mer specifikt ägnar sig åt saklig islamkritik, utan nästan alltid hänfaller åt hat och fördomar mot BÅDE islam och muslimer. Inte sällan kommer argumentet att islam skulle vara en ideologi.

När jag träffar på personer som duckar frågan och ansvar för sitt hat och sina fördomar gentemot islam och muslimer brukar jag fråga hur de ser på annan främlingsfientlighet med efterleden -fobi, t ex xenofobi, homofobi, funkofobi, afrofobi och kristofobi. Oftast dör pseudodiskussionen om semantik här, alternativt börjar personen tala om t ex ”nazifobi” (som inte är ett vedertaget begrepp).

Anledningen till att islamofober/muslimhatare ifrågasätter begreppet ”islamofobi” är att de anser att det inte kan vara en fobi att vara kritisk mot islam, utan att det skulle vara rationellt. Tyvärr är det bara en täckmantel för att kunna ducka ansvaret för sitt muslimhat och på så sätt kunna fortsätta spy hat och fördomar mot islam och muslimer.

Detta är en kortare version av krönikan/mytknäckaren Myt: ”Islamofobi finns inte”. I den finner du adekvata länkar.

Krönikor

Som Kejsarens nya kläder

Krönika av Pernilla Zethraeus

Jag minns en tid då landshövdingeutnämningar var okontroversiella.

Den tiden är ett minne blott, i och med utnämningen av förtalsdömda Carina Ståhl Herrstedt (SD). Tillsättandet av Gävleborgs nya landshövding har pressats igenom, trots stora protester. Det är något nytt.

Sverige dras isär politiskt och ekonomiskt. Ett bråk om en landshövdingeutnämning kan tyckas futtigt, men gränser förflyttas på många områden nu, det här är ett till.

Tidigare politiska samförståndskultur kring utnämningar fanns inte där av en slump. Den var en av många små byggstenar i ett avancerat, komplext och skört demokratibygge. Därför vill ytterhögern rasera det.

Man kunde tro att regeringen helt enkelt gjort en miss. Att de glömt kolla Ståhl Herrstedts vandel innan hon utsågs. Om de missat hennes förtalsdomar, antisemitiska och homofientliga mejl (som hon själv beskrivit som ”lite halvkul”) kunde de kanske förmås att ta omtag?

Oppositionen har i två riksdagsdebatter lyft ärendet. Regeringen svarade med att gå till attack. Påhejade av SD, utslungades: ”lågt”, ”lågvattenmärke”, ”osmakligt”, ”mobbning” och ”respektlöst” om en förvånad opposition. För vad? För det faktum att Ståhl Herrstedts värderingar oroar och skrämmer invånarna. För att Sd har ett tungt rasistiskt bagage. Varje tidigare regering skulle ha undvikit en sådan utnämning. Inte denna.

Hat och hot är ett gigantiskt samhällsproblem. Ett hatbrott anmäls var tredje(!) timme i Sverige. Samhällsföreträdares åsikter normerar. Vi hade behövt en regering som satte ned foten mot rasism. Istället legitimeras rasism och kritikerna avfärdas. Där rök den sista resten av den gamla konsensus-andan.

Frågorna kvarstår. Hur ska SD-hövdingen kunna nätverka med rasism-drabbade företagare? Med den mångfaldspräglade utbildningssektorn? Med Pride-arrangörerna, vars årliga festivaler vår tidigare landshövding invigt, medan SD kallat Pride för ”freakshow” och kallat homosexualitet ”onaturligt”? I nämnda riksdagsdebatt valde landets ledning helt enkelt att prata om Ståhl Herrstedts erfarenhet, ledaregenskaper istället, precis som i sagan ”Kejsarens nya kläder”.

Den SD-stödda regeringen ber alltså i praktiken Gävleborgs oroliga HBTQI+-personer, rasifierade och principiellt kritiska att bita ihop och titta åt ett annat håll.

Så relativiseras rasism. Så flyttas gränser. Så sås split. Så normaliseras rasism och homofobi. Så väntas vi blunda.

Det är förvånande hur enkelt det sker. Hur snabbt mur efter mur mot extremhögern rivs. Hur polariseringen mot vänster befästs och hur de grälsjuka attackerna från regeringshåll i frågor där samförstånd borde råda, cementerar det nya, bittra, oförsonliga — och i förlängningen — antidemokratiska samtalsklimatet.

Krönika av Pernilla Zethraeus

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

Riks är SD:s fria zon

Gästinlägg av sd_skandalerna

Den 28:e januari år 2020 bildades Sverigedemokraternas nyhetskanal “Riks”. Syftet med kanalen är utåt sett att publicera nyheter utifrån en konservativ värdegrund, men kanalen fungerar snarare som en blandning mellan nyhetskanal, blogg och propagandamaskin för SD-politik (föga förvånande). På senare tid har däremot kanalen snarare fokuserat på bloggdelen. En blogg för sverigedemokrater att säga i princip vad de vill, och kunna sprida hur mycket förvridna nyheter som det bara går.

Innehållet är oftast väldigt pinsamt och svårt att kolla på, men samtidigt återkommer det läskiga påståendet som det oftast inte blir några skriverier om. Påståenden och teorier förekommer gällande hur Pride egentligen handlar om BDSM och pedofili, om hur det i Sverige sker ett folkutbyte gentemot etniska svenskar (där kommentarerna diskuterar ”folkmordet på vita”), kring hur Centerpartiet egentligen är ett pedofilparti och mycket mycket mer.

Att lägga fram påståenden som att Pride är ett “HBTQ…A….I…123+ jippo” och hur man “kryper omkring på Stockholms gator i BDSM-hundoutfits i koppel” som Riks-”bloggaren” Mira Aksoy uttryckte sig, är inget som får några konsekvenser eller ens lyfts i media. Mira Aksoy har nämligen blivit den nya, och mer pinsamma, versionen av Rebecka Fallenkvist (som fick lämna efter hennes uttalande gällande Anne Franks “kåthet”).

Kommentarerna på dessa inlägg är alltifrån rasistiska kommentarer och anti-HBTQ till ren transfobi men det förekommer även uppmaningar till massmord. Samma saker som de i andra kommentarsfält anklagar invandrare för att uppmana till.

Detta är en kanal/blogg för SD-anknutna att kunna säga vad de tycker lite mer fritt, utan att behöva backa upp med källor eller sånt jobbigt. Rasismen, homofobin och konspirationsteorierna kan flöda fritt fram till nyfikna öron.

#sd_skandalerna

Följ sd_skandalerna på Instagram

Krönikor

KD:s eskalerade muslimhat

Kristdemokraterna är det parti i Tidöregeringen som, på många punkter, ligger närmast Sverigedemokraterna. En sak som numera förenar KD och SD är avskyn mot muslimer.

I grunden har KD och SD skilda ideologier vad gäller humanism, etik och människosyn. KD har historiskt sett värnat familjer och värderingar. På senare år verkar KD ha tappat bort sin ideologiska kompass.

På KD:s hemsida läser vi:

”Kristdemokrati står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Vi sätter människovärdet och familjen högt, och motarbetar alla former av totalitarism.” (Källa: Kristdemokraternas hemsida)

”Solidaritet kan definieras som den medmänsklighet och kärlek som utgår från den gyllene regeln – allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem. Vi vill värna alla människors liv, frihet och värdighet, oavsett geografiskt avstånd. Vi vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta, sträva efter social rättvisa, utjämna strukturella orättvisor och skapa en rättvis fördelning av samhällets goda. Alla räknas och omfattas av samhällsgemenskapen. Detta kallar vi för solidaritetsprincipen.” (Källa: Kristdemokraternas hemsida)

I takt med att SD har vuxit, och varit ledande i skrämselpropagandan om islam och muslimer, har det banat väg för KD att flytta fram positionerna vad gäller muslimfientlig retorik. Alltsedan 2018, då den första motionen om att stoppa offentliga böneutrop skrevs av Christian Karlsson och Hans Eklind, och Ebba Busch uttalade sig offentligt om att ”böneutrop inte hör hemma i Sverige”, har KD blivit alltmer explicita vad gäller islam och muslimer. KD:s nya hållning är populistisk och kan vara ett sätt att försöka stjäla väljare från SD. Problemet är att den misstänkliggör en religiös minoritet.

I motionen som årligen återkommit används argumentet att religionsfrihet skulle innebära ”frihet från religion”, dvs att vi inte ska behöva utsättas för religion i det offentliga rummet. Detta argument har Motargument bemött många gånger. Det finns inget i grundlagen, Europakonventionen, som står över svensk lag, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna eller Diskrimineringslagen som uttrycker att vi skulle ha rätt att slippa religion i offentligheten.

Det var också 2018 som partiledare Ebba Busch för första gången uttryckte att KD vill förbjuda böneutrop. I en debattartikel i Expressen skrev hon och Lars Adaktusson bl a följande:

”För Kristdemokraterna är religionsfriheten central. Den är grundlagsfäst och ska så förbli.” (Källa: Expressen)

Debattartikeln är motsägelsefull, då Busch och Adaktusson å ena sidan säger sig värna religionsfriheten, och å andra sidan vill begränsa den.

Vi läser vidare i debattartikeln:

”Religionsfriheten är långtgående och ska värnas. Därför ska det till och med vara möjligt att knacka dörr för den som vill sprida ett religiöst budskap. Men det ska vara lika tillåtet för den boende att stänga den eller inte ens öppna om han eller hon inte önskar att nås av informationen.” (Källa: Expressen)

Motargument påminner om att som grundlagen och andra lagar står skrivna ska ingen behöva utsättas för religiösa yttringar i hemmet.

En av 15 punkter i KD:s ”Handlingsplan mot islamism, extremism och parallellsamhällen” från 2022 proklamerar ”Nej till institutionaliserade och återkommande böneutrop”, återigen med det felaktiga argumentet om vad religionsfrihet skulle innebära.

Likt SD försöker KD att ge sken av att de inte specifikt pekar ut islam och muslimer. Eva-Britt Sjöberg, gruppledare i KD Norrköping, påstår att

”Vi kristdemokrater säger nej till regelbundna institutionella utrop antingen de kommer från moskén, kristna kyrkor eller någon annanstans ifrån”. (Källa: Folkbladet)

Uttalandet är skenheligt mot bakgrund av att det inte finns några andra religiösa grupper i Sverige som önskar rätt till böneutrop.

I en intervju med Dagens Nyheter med rubriken ”Ebba Busch vill att EU betalar för återvandring: Islam måste anpassa sig” utvecklar Busch sin syn på islam och muslimer:

– Om vi inte klarar att stå upp mot ett islam som praktiseras på ett sätt som inte är förenligt med europeiska värderingar, då kommer Europa att gå förlorat. Islam måste anpassa sig, och de som inte är beredda att anpassa sin tillämpning av islam hör inte hemma i Europa eller i Sverige. (Källa: Dagens Nyheter)

Busch raljerar i intervjun om stening av kvinnor som inte bär slöja och att homosexuella kastas ut från höghus, och menar att personer som tycker att detta är rätt inte hör hemma i Europa ska ”flytta tillbaka till Iran eller Sudan”. På frågan om att dessa är brottsliga handlingar svarar Busch:

– Värderingsmässigt, och om islam tar sig uttryck på det sättet. Kontentan är att islam måste anpassa sig till den här bottenplattan, de grundläggande gemensamma värderingarna som gör Europa till Europa, som gör att vi kan leva i tolerans, fred och frihet med varandra. Det kräver också att vissa värderingar inte är valbara. Och är man inte beredd att ställa upp på det, då tycker jag att man ska ha förbrukat sin rätt att befinna sig här. (Källa: Dagens Nyheter)

Ebba Buschs och KD:s retorik är generaliserande och kollektivt skuldbeläggande. Det talas om att muslimer ska anpassa sig eller återvända hem. Det som ”glöms bort” är att islam är inte muslimer och muslimer är inte islam. Det finns många sätt att praktisera islam, och det finns många olika muslimer. Att bedriva häxjakt på islam och muslimer bidrar till ett splittrat och polariserat Sverige. Det är något som inte stämmer, med tanke på KD:s s k ”solidaritetsprincip”: ”allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem”.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Kristdemokraterna: Ideologi och principprogram

Riksdagen: Motion 2018/19:1751 Stoppa offentliga böneutrop

Kristdemokraternas Facebooksida

Expressen: Busch Thor: ”Böneutrop hör inte hemma i Sverige”

Expressen: Böneutropen påminner om islamistiskt förtryck

Folkbladet: Därför säger vi nej till böneutrop

Dagens Nyheter: Ebba Busch vill att EU betalar för återvandring: ”Islam måste anpassa sig”


Lästips:

Motargument: Myt: Religionsfrihet innebär ”frihet från religion”

Motargument: Att förbjuda böneutrop är förbjudet

Korta motargument, Krönikor

Persson (L) bar skottsäker väst i Rinkeby

Ska vi tro att ”En swishhoras berättelser” eller vad fan Lamottes bok nu heter ligger högt i lista över böcker integrationsminister Mats Persson (L) gillar just nu?

Missbedöm inte vikten av hundvisselsignalerande. Persson är inte ett dugg rädd för vanligt folk i Rinkeby men med sitt agerande hundvisslar han till landets rassar att de har rätt om de invandrartäta områdena. Att de är så farliga att synlig skyddsväst är ett måste där, men inte i hans övriga vardag när han främst rör sig i väldigt vita områden. De han vill nå, nås. Vi som inte är målgruppen men förstår vad han är ute efter nås också. Medan de i ”mitten” som gärna vill lägga locket på kommer hävda att vi överdriver…

Följ Vardagsrasismen på Instagram

Källa:

Aftonbladet: Kritik mot integrationsministern – hade skottsäker väst i Rinkeby

Lästips:

Aftonbladet: Den skottsäkra västen stal showen i ”Sverige möts: Direkt”

Krönikor

Forssell (M) och Åkesson (SD) bråkar om mångkultur

Så var mångkultursdebatten i gång igen. Orsaken den här gången är att migrationsminister Johan Forssell (M) i en intervju med Aftonbladet sagt att Sverige kommer att fortsätta vara ett mångkulturellt samhälle, trots Tidösamarbetets kommande satsningar på såväl stram invandring som återvandring, liksom fortsatt besatthet av höga integrationskrav. Föga förvånande har partiledaren Jimmie Åkesson (SD) gått i taket och dragit till med drastiska formuleringar om att ”mångkulturalismen” i kombination med ”massinvandringen” har ”förstört Sverige”.

Forssell fick möjlighet i SVT:s ”30 Minuter” att bemöta Åkessons aggressiva mothugg. Av utfrågningen att döma framstår Forssells resonemang som tämligen motsägelsefull: Å ena sidan hävdar han att människors olika bakgrunder berikar Sverige, å andra sidan att menar han att man måste ”förenas under några väldigt viktiga värderingar”, som exempelvis att man ska arbeta och göra rätt för sig, att man ska respektera för kvinnors rättigheter och individens frihet. Med andra ord: ”Du får vara precis den du vill vara, så länge du anpassar dig till oss andra”. Hur dessa två väsensskilda inställningar hänger ihop framgick inte, ej heller hur ett helt samhälle ska efterleva denna självmotsägande dynamik i praktiken. 

På en punkt har Forssell dock principiellt rätt: Mångkultur är en definitionsfråga och det är en mycket intressant diskussion. Bland svenska och internationellt verksamma forskare är begreppet ”mångkultur” omdiskuterat utifrån maktrelaterade dimensioner. Antirasistiska Akademin (ARA) har gjort en sammanhållen forskningsöversikt på det mångkulturella samhällets komplexitet. ARA har presenterat tre definitioner av idén om det mångkulturella samhället:

  • en pragmatisk definition där det mångkulturella samhället ses som en mångfald med språk, kulturer, religioner och etniciteter
  • en utopisk definition där det mångkulturella samhället ses som ett ideal
  • en politisk definition som handlar om samhällen ses som mångkulturella när det handlar om en gemenskap som försöker överleva kulturellt

Vilken av dessa tre definitioner skulle Forssell ansluta sig till, eller har han en egen definition?

En återkommande problematik med begreppet ”mångkultur” – som flera postkoloniala tänkare under årtionden påpekat – handlar om att mångkultur nästan undantagslöst diskuteras som en invandrarfråga. I sådana analytiska kontexter framträder underliggande föreställningar om ”invandrare” som ett anonymt kollektiv vars kulturer ses som antingen något exotiskt och spännande eller som en grundorsak till kulturkrockar och konflikter. Oaktat det ena eller det andra bottnar dessa diskurser i en antydd större uppfattning av ”invandraren” som ett etniskt objekt tillika ”den andre” i relation till ”svenskar” (som i sammanhanget utgör en norm).

En annan problematik bottnar i det som brukar betecknas som kulturell essentialism, det vill säga, föreställningen om att kulturer är kompakta och skarpt avgränsade i förhållande till andra kulturer. Inom denna tolkningsram anknyter Åkesson – och även delvis Forssell – till en nationalistisk tankegång och anspelar på att det finns en ursprunglig oskuldsfull ”svenskhet” som befläckats av krafter och influenser ”utifrån”. En ”svenskhet” som man försöker att förknippa med värden som ”individens frihet” och ”kvinnors rättigheter”, trots att dessa fri- och rättigheter är resultat av en lång, historisk kamp underifrån och inte av naturen givna. 

Sanningen är dessutom att kulturer alltid varit föränderliga i takt med samhällsutvecklingen i stort, liksom i mänskliga möten. Det är svårt att föreställa sig hur en ”svenskhet” helt renad från olika kulturers påverkan egentligen ut. Jag tänker exempelvis på det engelska språkets djupgående inverkan på populärmusikens utformning i Sverige och västvärlden. Ska internationellt framstående musikprofiler som Abba, Max Martin, Robyn, Roxette, The Cardigans, The Hives, First Aid Kit och Icona Pop endast hålla sig till det svenska språket?

Den kritiska diskussionen om mångkultur som begrepp väcker onekligen många reflekterande frågor som förtjänar en intellektuell hederlighet, om man ska ta diskussionen på allvar. Tidöregeringen har bevisligen inte erbjudit någon fördjupning värd namnet, på grund av att dess representanter inte studerat och analyserat frågan ordentligt, utan man har associerat sig fram till sina ställningstaganden och lärt sig att ”det är här så man ska tycka”.

Källor:

Aftonbladet: Forssell: ”Sverige kommer att vara ett mångkulturellt samhälle”

SVTPlay: 30 minuter

SVT: Forssell efter SD-kritiken om mångkultur: ”Berikar vårt land”

Jimmie Åkesson på X

Antirasistiska akademin: Det mångkulturella samhället