Kategoriarkiv: Krönikor

Krönikor

Till alla "missnöjesröstare"

Jag är inte ute efter att försöka ”omvända” de väljare som sedan länge röstar på SD, är väl insatta i deras politik och sympatiserar med denna. Jag vänder mig till alla er ”jag-vet-inte-vad-jag-ska-rösta-på-men-SD-verkar-bra”.

Jag är själv arbetslös, får minimalt med arbetslöshetsersättning och har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Skyller jag som helsvensk på invandrarna för detta? Nej, det skulle aldrig komma på fråga. Skulle inte SD finnas skulle tanken om att man kan skylla på invandringen inte ens existera i mitt huvu135d.

Jag tycker det är viktigt att man som väljare, och kanske särskilt som ”missnöjesröstare” vet vad det egentligen är man röstar på. Läs gärna min artikel Glöm inte historien om SD:s ursprung och framväxt.

I den här texten kommer jag dock fokusera på saker som hänt inom SD under de senaste åren.

Partisekreteraren Björn Söders likställande av homosexualitet med tidelag och pedofili, publicerat i SD-kuriren (2007), är en av de saker som är värt att upprepas:

Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala

Han menade efteråt att kritiken var riktat mot Pridefestivalen och sexualiseringen i samhället och inte mot homosexualitet i sig, men vidhöll att det var en onormal avart.

Ett annat uppmärksammat uttalande finns i Jimmie Åkessons debattartikel, publicerat på Aftonbladet (2009). Trots hans påståenden efteråt om att ha blivit missförstådd, går det inte att komma ifrån att han med egna ord i artikeln skriver:

Som sverigedemokrat ser jag detta (islam) som vårt största utländska hot sedan andra världskriget

Jag har många gånger funderat på varför det inte anses lika illa att vara islamofob som att vara antisemit. Likheten, enligt mitt synsätt, är att det är en religiös grupp man räds, att man tror de arbetar utifrån en planerad konspiration om att ta över, i det här fallet Sverige.

Och så järnrörsincidenten, som väl knappast någon har missat. Det var bra att utestänga Erik Almquist från sin partipost, men varför inte Kent Ekeroth? Mannen som dessutom filmade spektaklet i syfte att ha för att eventuellt visa upp hur det verkligen gick till. Så han är med andra ord stolt över hur det gick till, och tycker inte alls att de gjorde något fel? En normalt funtad människa hade vaknat upp dagen efter med brutal ångest och raderat filmen. Den tredje i ”järnrörsgänget”, Christian Westling, siktar dessutom på att få ställa upp i nästkommande EU-val för SD:s räkning.

Rösta/voteMin personliga, uppriktiga åsikt är att jag aldrig under min levnadstid hittat så många inkompetenta människor på en och samma plats, som inom SD. Vill ni rösta på ett parti som leds av homofobiska, islamofobiska, inkonsekventa (listan kan göras lång här) politiker, så gör det. Alla myndiga personer är berättigade till sin röst och för en starkare demokrati bör så många som möjligt, helst alla röstberättigade lägga sin röst. Men sympatiserar ni inte med allt ovanstående, ta reda på mer och hitta ett annat parti som ni kan välja att lägga er röst på i valet 2014.

/Andrea Daleflod

Krönikor

Tvärtomspråket

Gästkrönika av Elias Hemmilä

I tider där det hävdas att ”anti-rasist” anses vara ett kodord för ”anti-vit”, i tider där svenska tjejer anklagas för rasförräderi, svenska politiker för landsförräderi och folkmord, och invandringsmotståndet fått fotfäste, är det svårare än någonsin att vara en antirasist. I stoffet av kritik mot invandring, invandrare, politiker, feminister eller journalister så har den antirasistiska debatten fått slagsida – vi håller på att förlora kampen om de viktiga orden; mångkultur, mångfald, globalisering, yttrandefrihet, demokrati, rättigheter – de som alltid tillhört oss.

Det är någonting som har hänt i Sverige. Rasismen har sen en tid tillbaka åter fått vind i sina segel, och för varje år har orden blivit lite grövre och retoriken lite tuffare, något som gett hatet rejält med fotfäste. Invandrare hängs ut som bidragstagare, våldtäktsmän, misshandlare, rånare och mördare. De påstås skända nationen och dess kultur, fornminnen och framförallt dess ”sanna” invånare.

Framförallt är de just invandrare; det centrala är att belysa hur de inte har samma bakgrund som ”oss”, och därför inte beter sig som oss. Det är min övertygelse att rasismen fungerar på detta vis.

Rasismen är ingen ideologi. Genom rasismen sker ingen utveckling och rasismen har inte något intresse av att verka demokratiskt. Men idag har rasismen som bekant kammat till sig och är ofta paketerad i politiska anföranden. Ofta med demokratiska inslag. Det handlar inte längre så mycket om att människor har olika värde. Snarare handlar det om hur människor har olika egenskaper, och därför inte kan samexistera.

Pierre Lesage / Foter / CC BY-NC-ND

Ta tillbaka orden!

Tekniken hos dagens rasist är idag förbluffande komplex då den bland annat anspelar på att antirasisterna tillsammans med invandrarna är de sanna rasisterna. En antirasist är att jämställa med en terrorist; en feminist med en extremist.

Den första utmaningen ligger i att återta begrepp och tolkningsföreträde från rasisterna som fyllt ”våra” ord med värdeladdningar som påfallande ofta är nedsättande och negativa. Mångkultur ska inte associeras till brottslighet, mångfald ska inte handla om folkmord på vita, yttrandefrihet ska inte handla om Lars Wilks.

Rasistiska webbsidor, demokrati och mänskliga rättigheter ska inte handla om rätten att få vara rasist!

Diskussionen skall istället föras med utgångspunkt ifrån människors lika rättigheter och värde och slippa tillskrivas olika egenskaper eller föras in i olika grupper. När alltfler pratar sorterande om muslimer, romer och svarta, eller om invandrare i allmänhet, har gränserna förflyttats. Genom alltför stor passivitet riskerar vi att rasismen bli ett naturligt inslag i Sverige.

Ju längre dessa gränser tillåts flytta, desto närmare kommer vi ett samhälle där vissa människor i första hand betraktas utifrån hudfärg, religiositet, etnisk bakgrund osv., istället för vem de faktiskt är. Jag skulle vilja påstå att det inte är svårare än att fråga vilken andra generations invandrare som helst. Ofta har man fått höra samma fråga om ”vart man ursprungligen kommer ifrån”, om man ser sig själv som svensk eller invandrare, svart eller vit.

Ibland är det svårt att förklara för en rasist hur det faktiskt känns att bli tillskriven olika egenskaper, ifrågasatt om andraspråket man pratar, musiken man lyssnar på, hur man resonerar i olika situationer – att till och med få sin rätt att bo i landet ifrågasatt bara för att man har invandrat, eller har föräldrar som gjort det. Precis som kvinnan under tidigt 1900-tal beskrevs som allt en man inte var, beskriver idag rasismens fotsoldater personer med invandrarbakgrund som allt en svensk inte är.

Det är här jag vill påstå att vi måste arbeta som hårdast; att tolerera diskussionen med rasismen – för om vi låter vår egen tolerans gå förlorad är så ohyggligt mycket förlorat.

För även bakom den mest fördomsfulla och främlingsfientliga av personer finns det en människa. Låt oss aldrig hävda att hen inte har rätten att uttrycka sig, oavsett hur fördomsfulla åsikterna är. Ge dem all rätt i världen att få uttrycka sig, att säga det som de själva tror att man inte får säga i det här landet längre. Men låt oss inte heller glömma hur antiintellektualism och nationalism alltid gått hand i hand – använd förnuftet som verktyg för att påvisa just hur rasism inte är en ideologi, en politisk läggning eller någonting utvecklande.

Elias Hemmilä

Krönikor

Etnocentrism

etnocentri´sm, benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central, samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt från premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet.
Absolutely Nothing is Allowed Here
Vicki & Chuck Rogers / Foter / CC BY-NC-SA

Det här är ett ämne som till stor del går hand i hand med min ”uppfostran” i konstvetenskaplig teori och metod. Just detta att man ser världen omkring sig filtrerat genom den kunskap, de erfarenheter och den bakgrund man har. Därför är det så viktigt att man är medveten om hur, när och varför man filtrerar på det sätt man gör. Det är också oerhört viktigt att lära sig flera sätt att betrakta, förstå, tolka och värdera omvärlden. Hur man gör det kan skilja sig åt från person till person, men ett exempel är att utbilda sig inom förslagsvis humanistiska ämnen. Man kan också resa till flera länder (då tänker jag inte charterresor, utan resa för att uppleva annan kultur), läsa böcker, tidningar, se dokumentärfilmer, för att inte tala om använda sig av Internet för att söka information om andra kulturer — och så vidare, för att bredda sin förståelse, tolerans — men framför allt; acceptans.

Tolerans är ett väldigt fint ord, men acceptans tycker åtminstone jag är än vackrare.

Att tolerera en persons egenheter på grund av kulturella betingelser är bra. Att acceptera dessa egenheter är dock ännu bättre. Det behöver inte innebära att man accepterar dem som en del i samhället, men att de finns där och att de finns av en anledning – nämligen att personen i fråga kommer från en annan kultur där man lever på ett annat sätt. Det finns många exempel på det; vi kan titta på den som kommer från ett land där det inte finns särskilt många mikrovågsugnar eller armbandsur. För oss kan det kännas märkligt att inte ständigt kunna veta vad klockan är, men i andra länder är tiden för många irrelevant; man lever efter dygnets ljusa och mörka timmar.

I Can BEE Tolerant
Enokson / Foter / CC BY-NC-ND

Ett annat exempel är vilken kvinnosyn ”vi” svenskar har, och hur den skiljer sig från till exempel islam (i alla fall som många gärna vill tro att den skiljer sig), eller hur ”vi” svenskar ser på hedersvåld till skillnad från den som är uppväxt med det.

För mig är det viktigt att inse och acceptera att det finns skillnader. Det är också viktigt att för sin egen del ta reda på vad som är ok att ta in i vårt samhälle, och vilka saker vi vill lämna utanför. Att utöva våld är till exempel aldrig okej. Men har vi förståelsen för varför en person anser den behöver ta till våld, behöver vi inte slösa fullt lika mycket energi på att bli arga. Den som utövar våld bör sona sitt straff för det. Och vi kan åtminstone anstränga oss för att försöka förstå att för den personen var det i just den stunden inte fel.

Att vara uppfostrad in i en annan kultur är inte en sjukdom.

Citatet först i artikeln är från http://www.NE.se

Krönikor

Kent Ekeroth, kulturrasist?

Öppet brev till Kent Ekeroth, Sverigedemokrat;

Alla känner nog till att du, Kent Ekeroth, har många olika åsikter om människor och omvärlden. Jag har lyssnat på mycket som du och dina närmsta kollegor i partiledningen har sagt och jag har läst mycket som ni skrivit, speciellt dina riksdagsmotioner och hela ert ideologiska partiprogram. Och vi kunde alla höra dig i en lång intervju i SVT-dokumentären ”100 dagar” — där du fick tala länge utan att bli avbruten:

”Jag pratar inte om norrmän eller finländare eller danskar eller tyskar eller engelsmän eller japaner eller kineser för den delen.
Det finns olika kulturella grupper på den här jorden.
Dom har format olika samhällen.
I Mellanöstern och i Afrika ser man vilka samhällen dom har format.
I västvärlden ser man vilka samhällen vi har format.
Dom skiljer sig väldigt mycket, dom skiljer sig för att vi har olika värderingar om hur samhället ska byggas upp.
Dom här värderingarna försvinner inte bara för att man passerar en landsgräns.
Dom nedvärderande värderingar om kvinnor försvinner inte bara för att man reser in genom Sveriges gränser, utan man bär med sig dom.
Dom försvinner heller inte om man får ett jobb.”


Ovanstående citat finns i dokumentären ”100 dagar”. För att bara höra den biten: spola fram till ungefär 26 minuter.

”Att dom här länderna och dom här kulturerna har en kvinnoförnedrande syn, det är inte främlingsfientligt, det är bara verklighet.”

— Kent Ekeroth, SD

— Kent, I min verklighet så har personer inte kvinnoförnedrande syn bara för att de är födda i en viss region, eller har en religiös trosuppfattning. I min verklighet har varje individ i varje nation bildat sina egna ”värderingar” och har format sin egen kvinnosyn beroende på väldigt många variabler.

I min verklighet försöker jag alltid göra mig själv medveten om och utmana mina egna fördomar. Jag är inte rädd för att kritiskt granska mina egna förutfattade meningar, och är alltid beredd att lära mig nya saker och komma till nya insikter då jag får höra rationella och logiska argument. Jag försöker alltid undvika att klumpa ihop många olika individer till att bära på exakt samma egenskaper eller identiska åsikter. Jag dömer aldrig personer på förhand baserat endast på grund av någon elak stereotyp eller nidbild.

KentEkerothAvatarKent, jag har läst och lyssnat på många av dina åsikter och uttalanden. Jag lyssnade flera gånger, extremt noggrant, på alla dina ord i intervjun här ovan, där försöker du påstå det inte är främlingsfientligt att dra fler än 1,5 miljarder människor över en kam. Det du säger låter exakt som att du har en grovt fördomsfull åsikt. Du generaliserar extremt brett och verkar döma samtliga manliga invånare i en lång rad länder till att de alla skulle ha kvinnoförnedrande värderingar. (Kanske tycker du även att alla kvinnor i de länderna är kvinnoförnedrande?) Så, Kent, det du säger just där, det är skolboksdefinitionen av rasism — i min och i många andra ickerasisters verklighet.

Jag skulle gissa att det även finns flera tusentals män som har en kvinnoförnedrande syn, som är födda och uppväxta i något av de nordeuropeiska och östasiatiska länder som du räknade upp. Håller du med mig om min åsikt att varje individ formar sin egen kvinnosyn? Eller tycker du kanske att det är migrationen från mellanöstern som kan vara orsaken till att det finns t.ex. män i Japan som har en kvinnoförnedrande syn?

Kent Ekeroth, jag tror att du antingen är grovt fördomsfull, främlingsförnedrande eller har en främlingsfientlig syn. Men jag skulle aldrig påstå att t.ex. alla skånska män har likadan syn på främlingar som du. För jag vet att de allra flesta skånska män röstar INTE på SD. Jag känner mig också mycket säker på att en del av de som i protest röstade på SD år 2010 och 2014 inte delar dina eller dina kollegors åsikter, så jag tror inte att alla som röstar på SD har en främlingsförnedrande syn.

/ Johan Löfström, medgrundare, Motargument.se

Krönikor

Vad är folkmord?

Är det rätt eller fel att kalla massmordet i Srebrenica 1995 för folkmord, etnisk utrensning eller ”devalverar” man begreppet och förringar andra folkmord genom att ”använda det för ofta”. Vi kikar närmare på det.

Nyligen var det minnesdagen över offren i Srebrenica. Då, 1995, mördades ungefär 8.000 muslimska bosnier av serberna på grund av att de var muslimer. Detta definieras som en del av ett folkmord mot de bosniska muslimerna, av de allra flesta människor.

x-ray delta one / Foter / CC BY-SA

En del påpekade i samband med minnesdagen att det var fel att kalla det folkmord. Folkmorden under andra världskriget, t.ex. mot judarna, eller det som hände i Rwanda var folkmord, tyckte de. Och på nåt sätt anser de att begreppet folkmord urvattnas om det används vid ”små massmord”. Eller om man försöker påstå att bombningarna av civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki med atombomber under andra världskriget var folkmord.

”Sluta kalla allt för folkmord!”, säger några kritiska röster.

Vad man än anser om olika massmord och folkmord kan det vara värt att titta vad  FN:s konvention om folkmord säger:

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;

och

e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp

Begreppet folkmord är som ni ser ett vidsträckt begrepp. Det är mycket som kan, bör och ska täckas av begreppet.

För att massmord ska ses som folkmord ska de ovanstående punkterna omfatta en nationell, kulturell, religiös eller etnisk grupp, helt eller delvis.

Den första punkten är lätt att förstå sig på, en vilja att utrota/eliminera en grupp människor helt eller delvis. De andra punkterna, att påtvinga en grupp helt eller delvis sådan terror som högst troligt skapar långvariga själsliga skador, eller att sänka levnadsstandarden för gruppen, kan verka luddiga, men är extremt viktiga.

Om man ser närmre på folkmorden i Rwanda och mot judarna under andra världskriget så utgjorde flera punkterna en del av folkmordsprogrammet. Dessutom inleddes folkmorden med att man sänkte levnadstandarden för folk och åsamkade många ”själslig skada”. En person som undgick förintelsen i Rwanda och nazityskland, men levde med en usel levnadsstandard, var också utsatt för skräcken för förintelse och folkmord, även om de inte direkt utsattes för mordförsök. INDIREKT massmord är också massmord, enligt konventionerna.

Den sista punkten om att överföra barn i stor skala bör vi i Norden fundera över. I Sverige och Norge gjorde vi det mot finnar, romer och samer. I Danmark utsattes eskimåer för detta. Enligt FN KAN det definieras som en del av ett folkmord.

Så, det är inte alls fel att kalla det som bosnier utsattes för för folkmord. Serbiska extremister försökte utrota delar av dem och tvingade dem att leva med usla levnadsvillkor. Och verkar att ha fortsatt med sina planer om de inte hade blivit hindrade.

Och, det är inte heller fel att kalla de amerikanska bombningarna av Hiroshima och Nagasaki för folkmord, om man anser det. Att massmörda civila japaner bara för att de är japaner är faktiskt också folkmord enligt definitionerna.

Överhuvudtaget är det idiotiskt att denna artikel ens ska behöva skrivas. Istället för att argumentera, slåss och käbbla om ”mitt folkmord är mer äkta än ditt” eller ”mitt folk utsattes för värre folkmord än ditt folk”, så bör vi lägga mer tid och energi på att granska och hålla utkik efter de gemensamma mönster som de olika folkmorden uppvisar. Och hjälpa till att lära varandra att sluta vara rädda för främlingar och sluta att hata andra grupper av människor.

Krönikor

Om tolkning av verkligheten

Jag är konstvetare och fotograf, och således van att använda mina ögon ur ett både fysiskt samt abstrakt (tankemässigt) perspektiv. Utbildad inom dessa två områden är jag väl medveten om att varje människa tolkar sin omgivning mot bakgrund av sina egna kunskaper och erfarenheter.

När man läser konstvetenskap och skriver uppsatser inom ämnet är det alltid den egna tolkningen som är intressant. När man själv läser andras uppsatser eller böcker om ett givet konstverk får man alltid acceptera att personen i fråga ser verket på ett särskilt sätt. Man lär sig snart att alla ser saker olika, och att det till och med kan skilja sig mellan två människor som ser (något) med samma glasögon (inom just konstvetenskap; vilken teori och metod man väljer att använda i sitt seende av ett konstverk). Det vill säga; man håller inte alltid med om tolkningen av (något).

Med den här kunskapen i bakfickan känns det väldigt märkligt att tänka sig att det är vi svenskar som över huvudet på den som kommer till Sverige, oavsett anledning, bestämmer hur denne ska inpassas, anpassas, integreras i samhället.

From another Dimension
h.koppdelaney / Art Photos / CC BY-ND

Undrar om man ens tänkt tanken att det kanske vore bra att fråga den som faktiskt står där vid vår gräns och precis ska ta klivet in i ett nytt liv, i ett nytt land med nytt språk, ny kultur, nya lagar och oskrivna regler, om hur just den vill bli assisterad i sitt inträde.

Eller?

En av sakerna jag själv reflekterat över är hur det inte verkar finnas särskilt många alternativ för den som kommer hit som invandrare. Man ska lära sig språket och skaffa sig en sysselsättning. Vägarna dit ser inte ut att vara alltför många, och jag får uppfattningen om att man inte kan välja hur man vill ta sig fram till målet.

Jag har skrivit lite om detta tidigare, och jag står fast vid min åsikt om att det borde anställas fler människor som kan fungera som mittenpunkt i ett nätverk av kontakter som en nyanländ person kan ta del av. Kanske som också kan göra djupintervjuer med den anlände, för att ta reda på hur man på bästa sätt kan hjälpa denne att hitta en plats i samhället.

Jag kan inte låta bli att tänka – hur svårt kan det vara?

Och jag tänker dessutom att om man gör detta så skapar man en hel del nya jobb. Det gäller liksom att tänka smart, och eftersom många anser att invandringen kostar tänker jag att med en armé av lärare i SFI blir det många fler som har en lön de kan betala skatt på, och lägga på bostadshyror, shopping, resor och så vidare. På samma sätt som om en nyanländ person får det stöd som behövs när det gäller språkkunskaper samt en individanpassad plan som alla hjälps åt för att förverkliga, så kommer även denne att ha ett jobb som kan betala hyran, samt alla andra kostnader man har i ett hushåll. I min värld kan det bara gå plus.

De som bestämmer hur saker ska gå till, är politiker. De som sedan ser till att det blir som politikerna har bestämt är beslutsfattare i diverse organisationer och företag. Och det är dessa människor jag skulle vilja nå med den här frågeställningen.

Hur tänker de sig att de ska kunna få en bättre och mer stabil integration av nyanlända, när de inte frågat dem hur de vill bli integrerade? Hur tänker de sig att de vet bättre än den som kommer hit utan att kunna språket eller veta någonting om den svenska kulturen? Är det inte bättre att ta reda på det och forma sin politik efter det, i stället för att bestämma över huvudet på dem och genom detta kanske stjälpa snarare än hjälpa?

För det är ju så, och det tror jag att de flesta är överens om, att politikernas och beslutfattarnas verklighet ser helt annorlunda ut än den som kommer från ett annat land och ska flytta till ett nytt land och ett nytt liv. Och vems verklighet är det vi borde försöka se? Politikernas som inte påverkas personligen av hur nyanlända tas emot, eller de som kommer hit till sin nya verklighet?

Hur svårt kan det vara?

Krönikor

Arbetarrörelsen versus SD

DISCLAIMER
Motargument.se är ett politiskt obundet initiativ, och det är därför viktigt för oss att påpeka att de politiska åsikter som framförs av våra gästskribenter inte delas av Motargument.se som grupp. Inom MA finns skribenter med olika politiska inriktningar för att vi ska få ett brett perspektiv på det vi skriver.
/Redaktionen

Gästinlägg av David Sällström.

Arbetarrörelsen måste vinna tillbaka medlemmar från SD.
Arbetarrörelsen verkar ha misslyckats att övertyga sina egna om den politik som vänstern alltid har fört. Det finns inte längre någon framtidstro hos arbetarklassen inom vänsterrörelsen där politiken upplevs ha blivit en PK-grej, någonting som inte företräder deras oro och tankar om samhällets utveckling.

Fanor_01
Barbro_Uppsala / Foter / CC BY-NC-SA

Det är antagligen därför som det inom LO-avdelningar och klubbar finns upp emot 20 procent av de förtroendevalda som röstar på Sverigedemokraterna.

Det är hos arbetarna som Sverigedemokraterna hittar sitt stöd. En artikel från Motargument.se visar att hela 56 procent av Sverigedemokraternas väljare 2006 var LO – anslutna. Statistik från samma eminenta artikel från Motargument visar att 2008 definierade sig sextiotre procent av SD:s väljare som arbetare, hos Vänsterpartiet var det femtio procent som valde att kalla sig arbetare.

Tidningen Arbetet skriver den 12 januari i år att Sverigedemokraterna gått om Moderaterna i andelen sympatisörer hos LO-medlemmar, det är bara Socialdemokraterna som har fler sympatisörer än vad SD har hos den gruppen.

Att fackföreningsrörelsen är internationalistisk och per definition antirasistisk verkar inte göra någon större skillnad i statistiken. Analysen som vi i slutändan måste dra är att arbetarrörelsen misslyckats med att formulera ett alternativ som låter trovärdigt och som kan vinna tillbaka arbetarklassen till den internationalistiska arbetarkampen. Att vi för fram argument som folk kan definiera sig med utan att för den sakens skull landa i samma problemlösning som Sverigedemokraterna.

1 maj 2010
Benganf / Foter / CC BY-NC-SA

Sverige verkar ha lyckats något bättre än våra grannländer att isolera de främlingsfientliga istället för att dansa efter deras pipa i tron att det istället ska få de främlingsfientliga på fall. Lösningen är inte att ta över deras politiska agenda och göra främlingsfientligheten rumsren, lösningen sitter i en starkare politisk polarisering mellan blocken. Att vi blir tydligare i vårt politiska arbete så att skillnaderna mellan en rödgrön regering och en alliansregering belyses och blir uppenbar. Idag upplevs politiken mellan de bägge blocken inneha små, om än osynliga, skillnader där Sverigedemokraterna blir det enda återstående oppositionspartiet. Det är en farlig utveckling som bara riskerar att gynna SD.

Arbetarklassen måste återfå tron på en ny starkare vänster som positionerar sig tydligt i den politiska sfären. Vi ska formulera om problemställningarna: Hur mycket kapitalism tål Sverige? Hur många riskkapitalister tål Sverige?

Det är inte invandringen det är fel på, utan fördelningen av resurser. Att 20% av befolkningen äger Sveriges samlade rikedomar och att 20% äger ingenting utan har enbart skulder. Det är där vi måste börja om vi ska ha någon chans att vinna tillbaka initiativet.

/ David Sällström, sallstromism.wordpress.com

Källor:
Dagens Arena: Facket och Sverigedemokraterna
Motargument: Var sjätte LO-medlem skulle rösta på SD
Tidningen Arbetet: SD näst störst bland LO-folk/

Krönikor

Farlig mentalitet

En krönika av Andreas Meijer (blogg).

”Kritiserar man invandringen så kallas man rasist!”. Så brukar det låta – främst från de som kritiserar invandringen och sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jag och andra som kritiserar SD och den typen av segregerande ideologi, fyller ibland i de luckor som SD lämnar tomma. Främst luckan som handlar om hur politiken kring integration skall föras. När SD är tystlåtna väljer jag att falla tillbaka på historia: SD driver en politik som strävar mot ett etniskt och kulturellt homogent samhälle.

Head for Chess 62:365
andreasnilsson1976 / Foter / CC BY-NC-ND

I en diskussion fick jag frågan om jag inte ser något mellanting mellan att ta in alla som söker asyl, och att genomföra etnisk rensning. Jo, det gör jag. Realistiskt så kommer vi inte kunna ta emot alla som skulle behöva vår hjälp. C:a 750 miljoner människor lever idag utan daglig tillgång till rent vatten. C:a 1,4 miljarder lever i extrem fattigdom. Vi har inte den kapaciteten även om vi så skulle vilja. Vi måste ha regler och vi måste arbeta utefter den verklighet vi lever i. Lösningen är global, vilket gör att vi måste agera globalt och ställa krav på våra ”vänner” i den globala överklassen. Utan ett globalt samarbete så kommer detta aldrig att lösas. Det handlar om att vi måste komma överens om att sluta utnyttja och exploatera fattiga länder (vi står på axlarna på de länder som vi tar emot invandrare från, tro inget annat).

Det finns dock något som är än viktigare än att diskutera intagsnivåer och ekonomisk påverkan: mentalitet.

Det skrämmande är mentaliteten

Det som skrämmer mig i och med att SD verkar ha blivit så etablerat är inte så mycket deras politik. Ibland kan jag känna: ”men låt dem få som de vill, så att det fåtal som röstat på dem börjar förstå att det inte finns något gott att hämta från det hållet — invandringen är inte problemet och inte heller lösningen”.

Det jag ogillar är den mentalitet som på vissa håll verkar börja ta plats i den s.k.”svenska själen”. En mentalitet som tillåter vissa att nedvärdera andra människor bara för att de är av en annan etnisk härkomst. En mentalitet som tillåtit rasistiska skämt och en rasistisk jargong. En mentalitet där några hela tiden känner att de måste försvara sig själva genom att upprepa mantran som: ”jag är inte rasist, men…” eller ”men det får man väl inte säga för då är man väl rasist?”. Med uttryck som ”utisar”, ”asylanter” och ”skäggbarn” för de som söker asyl och med hån som ”batikhäxa” eller ”blattekramare” för de som väljer att stå upp för ett humant ideal. Den mentaliteten skrämmer mig.

När den mentaliteten börjar få fotfäste och görs till vardag så närmar vi oss ett farligt samhälle. Det finns krafter som ligger bakom diverse främlingsfientliga nätsidor, där detta redan är vardag! Där de uttryck jag just räknat upp inte ens väcker någon uppmärksamhet, som om det verkligen var ohyra vi talade om! Jag är rädd i och med att SD, som nu är ett riksdagsparti, är med och stödjer den här typen av mentalitet. I och med att flertalet av de som befinner sig i den här delen av internet röstar på SD – det är normen för dom – så är det också den bilden som förmedlas till mig, som betraktar utifrån. Och det jag ser skrämmer mig.

Verkliga problem istället för ihopfantiserade dito

Det är här SD kommer in i bilden på riktigt. De är mycket duktiga på att forma politiken så att all skuld kan läggas på invandringen. Enligt mig har de sociala problem vi ser i Sverige helt andra orsaker:

  • Finanspolitik och devalvering av valutan
  • Fokus på ett individualiserat samhälle
  • Rationaliseringar av produktionssektorn
  • Utflyttad produktion (outsourcing)
  • Minskat socialt skydd
  • Utförsäljning av välfärden
  • Möjlighet att försnilla skattepengar genom ”legitima” företag
  • En övertro på materiell och ekonomisk tillväxt för en säkrad framtid
  • Överdrivet omhuldande av näringslivet, t.ex. flytta vinstutbetalning från löntagare till aktieägare
  • En mentalitet som går ut på: ”sköt dig själv och skit i andra”

Att lösa dessa saker med ”en ansvarsfull invandringspolitik” är inget annat än nonsens. Migration är en del av samhället. De problem som finns inom området måste naturligtvis diskuteras, men inte på bekostnad av alla andra frågor. Inte på bekostnad av en human människosyn. Inte på bekostnad av det vi alla har rätt till — ett egenvärde som medmänniska.

En krönika av Andreas Meijer (blogg).

Mer läsning:

— Alex Bengtsson på Stiftelsen Expo skriver om folkmordsretorik med vissa beröringspunkter till denna artikel.

Krönikor, Myter

"Kulturella" skillnader?

Efter SD:s dag på Almedalen gjorde jag en granskning av den intervju som genomfördes med Jimmie Åkesson. Avpixlat har också rapporterat från Almedalen, bland annat genom en insändare som valde att göra en tolkning av begreppet kultur.

svkulturInsändarskribenten menade att vi bör definiera vad vi menar med kultur. Jag håller verkligen med. Insändaren menar att det är ”enkla och ytliga” personer som ser kultur som synliga handlingar eller yttringar, såsom musik, kläder, matvanor, klädsel, kulturhandlingar etc. Jag vet inte om den som sände in texten läst hur SD ser på kultur:

”I en kultur ingår många olika saker, det handlar om sådant vi producerar, som musik, konst, litteratur och danser. Det är också sådant vi utövar, som traditioner, ceremonier, högtider och riter. Det är sådant vi är, som tystlåtna, reserverade, försiktiga och gästvänliga. Även yttre fenomen som klädsel, mat, dryck och inredning är kulturella markörer.” — länk till SD:s hemsida

Nå. SD skriver dock en mening till i stycket:

Värderingar är en av de största och viktigaste kulturyttringarna.

Insändaren till Avpixlat menar också att det är de dolda kulturyttringarna som är av egentligt värde, som demokrati, normer, samhällsinstitutioner, fungerande rättsordning etc. Texten fortsätter med att kritisera mottagandet av människor från länder som inte delar denna kultur med oss. Här vill jag stoppa lite. Kultur. Jag vet inte hur författaren till insändaren tolkar kultur men det handlar knappast om ett fritt val att befinna sig i den situation som vissa länder befinner sig i. Jämför Sverige med ett land som ofta debatteras, Somalia.

Somalia blev fritt från England och Italien 1960, med demokratiska val. Innan det var landet en koloni, vilket det blev på 1880-talet. 1969 genomfördes en militärkupp och en diktator som styrde till 1991. Sedan dess har ingen stabil regering funnits. Kultur?

somaliakultur”Kultur betyder odling, och vissa saker odlas av folket till att passa in i den befintliga kulturen. På så sätt utvecklas kulturer.” – Sverigedemokraterna

Gamla kolonier, utnyttjade av väst under århundraden, kan knappast stå till svars för hur historieskrivningen sett ut. Deras invånare kan knappast tillskrivas efterverkningarna av dessa våldshandlingar som ”en annan form av kultur”. Jag kan förstå en kritik mot mångkultur om det är ett postkolonialt utarmat samhälle som en befarar, vilket jag tvivlar på att någon egentligen tror. Om insändaren tyckte att synliga yttringar var tramsiga så kan en ju undra vad denne skulle tycka om denna text:

”Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på.”

Har ni gissat vilka som står för ovanstående? Just det… Sverigedemokraterna.

Kultur är svårdefinierat, det kan vi vara överens om. Men att säga att en raserad samhällsstruktur, postkolonialt förfall eller fortsatta skuldsatta länder (ex. IMF) tillför dessa problem i vår kultur — eftersom det är en del av deras kultur är fel. Många länder som människor utvandrar från är tidigare kolonier som trampats på för att bygga upp vår ”höga kultur”.

För att läsa mer om en del av de strukturer som ligger bakom modern migration så finns den första serie jag skrev här på Motargument: Invandringens historia, artikelserie.

Krönikor

SD: Ökade krav löser segregation

Ibland verkar det som om SD vet något som vi andra inte vet, något särskilt som ligger till grund för deras politik. Med stor förväntan att få reda på vad detta fantastiska var satte jag mig för att se vad partiledaren hade att säga till svenska folket. Talet Åkesson höll i Almedalen har diskuterats lite överallt på nätet – jag tar vid där talet slutade.

Efter Jimmie Åkessons partiledartal genomfördes en intervju med Åkesson. 16 minuter och 20 sekunder in i intervjun, får han frågan hur han vill hantera segregationen i dagens Sverige. Åkesson svarar inte på frågan utan gör ett litet utlägg om hur samhället ser ut. 20 sekunder senare ställs frågan om. Inte helt oväntat kommer svaret att vi måste ”sluta fylla på”, i detta fall sade han ”utanförskapet”, vilket i sammanhanget implicit innebär med invandrare. Att SD är emot invandring är ju ingen nyhet så vi fortsätter vår resa.

Erik Blix omformulerar frågan: ”Rent konkret, hur vill du hjälpa dem att bättre anpassa sig till det svenska samhället?”. Åkesson svarar direkt hur mycket bättre det var för 50 år sedan och Blix får upprepa frågan än en gång. Denna gång svarar Åkesson, föga förvånande, att vi måste sluta föra en ansvarslös invandringspolitik. Efter att frågan ytterligare en gång upprepats så menar Åkesson att vi behöver föra en aktiv assimileringspolitik, som gör att människor blir en del av det svenska samhället. De ska få lära sig det svenska språket och bli en del av det svenska samhället. Något Åkesson menar inte kommer ske på en generation, utan detta kommer att ta tid.

Hur vill Åkesson lösa segregationen?

Blix upprepar att det är de konkreta förslagen, åtgärderna, som efterfrågas, och att Åkesson ofta talar om hur dålig det blir om invandringen finns och allt dåligt den har fört med sig. Det talas sällan om vilka konkreta åtgärder som skall sättas in.

Åkesson svarar att vi måste satsa på:

  •  Svenska språket
  •  SO-ämnen i skolan
  •  Generellt bekämpa arbetslösheten (med fokus på ungdomar)
  •  Utbildning/fortbildning

Blix menar att det inte är några konstigheter, och att de andra partierna borde kunna vara med på detta. Åkesson menar att det är omöjligt då det främst är punktinsatser – t.ex. nystartszoner – som de andra håller på med. Blix vidhåller att det Åkesson tar upp är något som genomsyrar de andra partierna, varpå Åkesson inte tror att de andra partierna vill hålla nere arbetslösheten. Inte på det sätt Åkesson vill i alla fall, han vill föra en aktiv politik.

Sen börjar det intressanta. Från 20:08 börjar Åkesson prata om att det är ett problem när det svenska samhället anpassar sig till deras, alltså ”de” i utanförskap, som inte är integrerade, krav och önskemål. De måste förstå att de kommit till ett nytt land där de inte kan förvänta sig att leva på samma sätt som de gjorde i sitt hemland. De måste anpassa sig till Sverige.

Åkesson definierar begreppet svenskhet såhär:

”Svenskheten är ju det som skapats i Sverige, under många århundraden av svenskar som har levt i Sverige.”

Blix menar att Åkesson kan behöva förklara vad det är som skall accepteras, om det nu är detta krav som SD har? Åkesson tycker inte någon sådan förklaring är nödvändig, eftersom det är något som ”alla andra förstår och ser utan att det sägs rakt ut”.

”Vi måste sluta anpassa oss till invandrade minoriteter”

Blix fortsätter ifrågasätta Åkesson när det gäller vad de som skall in i Sverige behöver lära sig för att bli svenska. Åkesson förnekar att han har sagt att någon måste lära sig något om att bli svensk, för att bli svensk. Oavsett om Åkesson sagt det eller inte så behöver en person som kommer till ett annat land faktiskt lära sig vad som gäller, om denna anpassning som Åkesson uttryckt skall kunna råda. Åkesson fortsätter med att mena att problemet är samhällets anpassning till invandrade minoriteter och de som kommer ska förstå och respektera svenska lagar och regler. SD:s politik innehåller ingen direkt anpassande ton mot invandrade människor, så det är väl inte så konstigt uttryckt – med tanke på politiken.

I nästa andetag menar Åkesson att de som invandrat skall ha en förståelse och respekt för hur svenska sociala koder fungerar. Det som är svenskhet. Det som Åkesson inte vet hur personen skall lära sig, för Åkesson har aldrig sagt att människor behöver lära sig något – de ska kunna anpassa sig ändå. Det viktigaste är dock att inte ”fylla på” de segregerade områdena med människor som inte kan bli en del av det svenska samhället, då kommer det fungera:

”Då kommer det här förmodligen, på sikt, att lösa sig. Jag är alldeles övertygad om att det kan lösa sig men då måste vi sluta anpassa oss efter de här invandrade människornas krav.”

Än en gång vill Blix att Åkesson är mer tydlig med vad som kan göras. Åkesson menar då att ”högre krav på medborgarskap, högre krav på kunskaper i svenska språket, höjt försörjningskrav” ska hjälpa. Åkesson säger att det är en strukturell förändring som måste ske, att det tar tid.

Vad säger egentligen Åkesson…?

Jag ska ta mig friheten att göra en liten analys av detta.

Åkesson säger i korthet att det enda som fungerar är att minska/stoppa invandringen. Det är inget nytt under solen att SD ser det som den enda lösningen. När det kommer till att hjälpa de som befinner sig i utanförskap idag så svarar Åkesson att skolan (se svaren till punkterna ovan) är viktig. Märkligt då att svaret på den enda fråga SD har som sin, inte tas upp i partiledarens tal. Är det verkligen dessa svar som är de sanningsenliga? Jag kan säga att jag, som är uppvuxen i ett svenskt hem, med svensk kultur, kan med säkerhet säga att jag själv inte kan tolka, förstå och acceptera alla sociala koder som är svenska. Speciellt inte när de har gått från ett värderande av kollektivet – jantelagen – till att höja sin egen status genom karriär och självförverkligande.

Åkesson anser också att segregationen kan lösas genom att kraven på medborgarskap skärps, att kraven på att kunna språket skärps och att försörjningskravet skärps. Lösningen för utsatta är alltså att ställa högre krav. Då kommer allt bli bra. Och att minska invandringen.

Jag har tittat ganska noggrant på intervjun och lyssnat på vad Åkesson säger och kommit fram till att han inte säger någonting. Han har inga lösningar på det problem han målar upp. Inga lösningar som kan föras inom ramarna för en human politik. SD har inte något officiellt som säger att de vill skicka ut alla som inte kan anpassa sig, eller har anpassat sig, till Sverige. När han har fått tala ostört i en timme plus en halvtimmesintervju så kan en ju tänka sig att själva grundidén för partiet ska ha framgått. De har dock inga lösningar på integrationsproblematiken, förutom att peka på hur dåliga alla andra är och såklart att minska invandringen. De vet inte hur vi ska lösa utanförskapet i samhället. Det enda de går till val på är att minska invandringen. Som om invandringen är skulden till allt ont i samhället och att allt blir bra bara den försvinner. Det finns ingen substans i den ståndpunkten. Åkesson själv menar att det tar en eller ett par generationer för människor att integreras (”assimileras” är dock ordet som används). Gällde det bara på 60-talet?

Mina förslag

Ett litet förslag kan ju vara att börja i den ände som handlar om lösningar inom flera samhällsgrupper. Att satsa på skola och välfärd. Att stärka de som behöver mest hjälp. Att ta tillvara på och se den potential som finns i varje människa. Att hjälpa de som inte kan nå sin fulla kapacitet utan hjälp. Att faktiskt komma med något som inte bygger på ökad segregering, hårdare krav och strängare samhälle. Att inte bygga sin politik på allmänt missnöje utan att visa någon bättre lösning själv. Att inte basera sina åsikter på rädsla och känsla utan på sunt förnuft, rationalitet och vetenskap. SD har ingen lösning på segregationen. Det hjälper inte att klaga på allt den för med sig utan att faktiskt ha ett förslag som gör att den kan avhjälpas. Den kultur Åkesson menar skall framträda lite mystiskt är just den som dessa människor ser varje dag. Den kultur som redan är etablerad bland de marginaliserade. Utan att faktiskt släppa in människor i samhället så kommer de inte att kunna ta del av och integreras i detta samhälle. Hårdare krav och striktare regelverk är en ganska dålig pedagogik medan förståelse, tid och verktyg ger bättre resultat. Då jag befunnit mig en del på SD:s blogg Avpixlat så vet jag att det sitter några som tolkar ”förståelse” som ”förståelse för brottslighet”. Det är inte den förståelsen jag avser utan förståelsen för att det faktiskt är svårt att komma in i ett samhälle som avsevärt skiljer sig från det en är van vid.

SD: Ska ni bli tagna på allvar så kan det vara dags att sluta jämställa invandringsstopp med ”ansvarsfull invandringspolitik” och istället fokusera på att bygga upp ett demokratiskt Sverige. Ni talar om segregation som ett problem och går till val utan lösning på problemet. Segregationen är ett problem, det är ingen nyhet. Lösningen med ökade krav på att integreras hjälper knappast processen – snarare tvärtom.

—

Fler inlägg av Andreas finns på hans blogg:
Världen, politiken och miljön