Etikettarkiv: Sverige

Korta motargument, Myter

1/6 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktinggrundade (2020)

Motargument har kikat på siffrorna som visar att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbetsmarknad.

Migrationsverket släpper månadsvis siffrorna för beviljade uppehållstillstånd.

Totalt har 88 814 uppehållstillstånd beviljats under 2020. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 29 468 
  • Arbete 32 379
  • Asyl 10 409
  • EU/EES 5 768
  • Studier 10 790

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 5 507 personer beviljades uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (31), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (7 819) samt ”övriga” (16 111), totalt 29 468. I gruppen ”Anknytning – övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 10 409 + 5 507 personer = 15 916. Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 88 814. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17,1 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av 6: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg motsvarande procentsiffra på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg motsvarande procentsiffra på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.

En längre version av denna korta finner du här: Myten om de 88 814 uppehållstillstånden (2020)

Frågelådan

Fråga: ”Kan en grupp vara rasistisk även om den har mörkhyade medlemmar?”

”Jag och en vän satt och diskuterade politik, och vi ställde oss frågan, vad menar SD:are som använder argumentet, ”nä men vi är inte rasister/nazister för att vi har mörkhyade i vårt parti” ”.

Denna fråga ställer signaturen ”Veronica”. Nedan svarar Xzenu, som den första texten i artikeltypen ”Frågelådan” på Motargument.se. Skicka gärna in dina egna frågor till Motargument, via fraga@motargument.se

Hej Veronica!
Huruvida ett politiskt parti eller motsvarande organisation bör räknas som ”rasistiskt” eller inte bör rimligtvis handla om tre saker:

1. Vad för politik är det som partiet försöker genomföra?
2. Vad är det för retorik som kommer från partiets aktivister i allmänhet, förtroendevalda i synnerhet, samt officiellt antagna dokument i yttersta synnerhet?
3. Vad har partiet historiskt för band till organiserad rasism och nazism?

Det är dessa tre frågor om partiet i stort som bör avgöra vår syn på partiet i stort, snarare än huruvida en eller annan enskild partimedlem personligen är en person som bör räknas som rasist.

Att en person har en eller annan hudfärg är dessutom absolut inte något bevis för att personen skulle ha eller inte ha några rasistiska värderingar. I USA må rasism i första hand förknippas med en uppdelning mellan svarta och vita, men här i Sverige är den ljushyade ursprungsbefolkningen samer en av de grupper som (både historiskt och i nutid) är svårt utsatta för rasism både på samhällsnivå och i många enskilda fall. I Rwanda mynnade rasistiskt hat mellan folkgrupperna Hutu och Tutsi ut i ett folkmord, och här i Sverige så är en av Sveriges mest ökända nynazistiska terrorister mörkhyad.

Sen så är det väl nästan ingen som hävdar att dagens SD skulle vara något renodlat nazistiskt parti, även om partiet fortfarande torde ha en del nazister i sin medlemskår och bevisligen har nazistiska rötter – en av Sverigedemokraternas grundare en var SS-veteran som under andra världskriget stred för Hitlers regim ”Tredje Riket”. Frågan om hur dagens SD är beskaffat bör handla om rasism snarare än om nazism, och då i termer av ”hur pass rasistiskt, rasistiskt på vilka sätt, och rasistiskt mot vilka” snarare än den falska dikotomin ”antingen fullständigt rasistiskt mot alla eller inte ett dugg rasistiskt mot någon”.

När någon hävdar att hen själv eller en grupp som hen ingår i inte kan vara rasistisk för att någon vän eller gruppmedlem är mörkhyad, då framför hen indirekt tre felaktiga påståenden:

1. Att rasism alltid skulle vara enbart mot mörkhyade eller alltid vara mot alla hudfärger och etniska bakgrunder utom den egna. Men så fungerar det ju inte. Istället kan rasism inriktas på många olika sätt.

2. Att rasism skulle vara något som en person eller grupp antingen är fullt ut eller inte har någon koppling till alls. Men så fungerar det ju inte. Istället kan en person eller grupp vara mer eller mindre rasistisk mot sina måltavlor, och även vara flexibel och göra undantag. När en person har fördomar och stereotyper om en viss grupp så är det inte alls ovanligt att hen gör undantag för de gruppmedlemmar som hen känner personligen: ”Alltså, DU är ju inte sån!”.

Avslutningsvis så vill jag rekommendera min tidigare artikel ”Till dig som inte vill något illa men som ändå funderar på att rösta på SD”.

Mvh Xzenu

Krönikor

Techjättarnas censur

Extrem- och ytterkantshögerns närvaro på sociala medier hotas när företagen i allt större utsträckning stänger av – tillfälligt eller permanent – tongivande aktörer. Kritikerna ropar om censur och jag hävdar att de har rätt. Men också att det kan vara helt i sin ordning. Åtminstone ibland.

“Censur” är den process där material, som i det givna sammanhanget bedöms som oacceptabelt, avlägsnas. Som gammal skräckfilmsälskare förknippar jag ordet främst med Statens biografbyrå, vilken under större delen av 1900-talet förde ett slags låtsaskrig mot oss som ville se varenda spilld blodsdroppe på videoskärmen i syfte att skydda oss mot moraliskt fördärv. Men företeelsen kan även ha en politisk eller förtryckande funktion, exempelvis som i Kina eller Nordkorea, där staten använder detta som ett medel för att kontrollera befolkningen.

De senaste veckorna har vi sett ett enormt uppsving av aktörer som fått delar av sitt material raderat, eller till och med helt stängts av från att använda vissa tjänster. Att USA:s president Donald Trump fått sitt twitterkonto permanent avstängt är kanske det mest kända exemplet, men det är bara en av många liknande konsekvenser efter upploppet vid Capitolium den 6 januari i år.

Även svenska aktörer har drabbats av liknande åtgärder. I december slängdes Swebb-TV ut från YouTube, vilket ledde till en slags strejk där andra så kallat “alternativa” medieproducenter stängde ner sina verksamheter under en dag för att protestera och visa sitt stöd för kanalen, som är mest känd för att dela högerextremt och konspiratoriskt material. (Man har bland annat spridit påståendet att Olof Palme avled av HIV och har under coronapandemins gång även spridit konspirationer om Covid-19, samt antivaccinationspropaganda.)

Rop om censur

Följarna – både Swebb-TV:s och Trumps – skrek genast om “censur”. Och det har de faktiskt rätt i. Det är nämligen inte bara stater och dess myndigheter som kan censurera. Även privata företag, liksom enskilda individer, kan på olika sätt kontrollera och moderera informationsflödet i deras respektive domäner i den process vi känner som censur.

Grejen är dock att ordet “censur” har omedelbara och negativa konnotationer. Det jämställs nästan per automatik som en slags frihetsinskränkning. Och även om det förstås kan vara det – och är så i många fall – så behöver det inte vara det i samtliga fall.

När Twitter stoppat Donald Trump från att tweeta, sammanfattade de bakgrunden till sitt beslut på följande vis:

“After close review of recent Tweets from the @realDonaldTrump account and the context around them — specifically how they are being received and interpreted on and off Twitter — we have permanently suspended the account due to the risk of further incitement of violence.” (Källa: Twitter)

Vad gäller beslutet att stoppa Swebb-TV känner jag inte till de faktiska orsakerna. En förhållandevis så pass obetydlig aktör motiverar nog inte samma slags offentliga redogörelse som avstängningen av USA:s sittande president. En kvalificerad gissning efter att ha scrollat igenom utbudet (innan avstängningen) är dock att de överträtt YouTubes “COVID-19 Medical Misinformation Policy”, vilket enligt deras användarvillkor kan leda till att det aktuella kontot tas bort. (UPPDATERING 17 JANUARI: SVT bekräftar idag mina misstankar om att det främst handlar om desinformation kring Covid-pandemin.)

Båda exemplen ovan visar hur dessa privata aktörer censurerat material som på olika sätt bryter mot deras användarvillkor eller på annat sätt ansetts skadligt. Risken att Donald Trump genom sina tweets uppmuntrar till fortsatt våld, likt det vi såg vid Capitolium bedömdes som så överhängande att Twitter fattade sitt beslut. På liknande sätt fattade antagligen YouTube sitt beslut om Swebb-TV. Regelverken finns på plats och det är bara en fråga om att applicera dem. 

Censur är en sak – yttrandefrihet en annan

Ropen om “censur” är alltså inte av nödvändighet felaktiga. Dock bör de kunna kompletteras med en förklaring om varför censuren inte anses acceptabel – eller varför den anses vara det: Anser man det oacceptabelt att förhindra Donald Trump att mana till våld, eller för den delen Parler-användare att sprida uppmaningar om att våldta, tortera och mörda namngivna politiker och privatpersoner, då bör man kunna förklara vad vinsten är i att tillåta dylikt. Och anser man att det är oacceptabelt att förhindra Swebb-TV att sprida lögner om coronapandemin, då bör man också kunna förklara varför dessa lögner ska kunna spridas. Och man bör helst klara av att göra det utan att ge ett principiellt svar om yttrandefrihet eller göra det till en fråga om hur fel aktören tolkat regelverket i det specifika fallet. För det är faktiskt helt andra diskussioner.

Att bara ropa “censur” döljer den egentliga åsikten. Som ett slags självcensur, ironiskt nog.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

Regeringens plan mot segregation

Den 18:e December 2020 publicerade regeringen en handlingsplan mot segregation och för att förbättra förutsättningar för godare livschanser för alla. Här följer en summering av handlingsplanen – nya insatser och tidigare insatser som förstärks med nya medel och statsbidrag.

Vill du läsa handlingsplanen i sin helhet kan du göra det här:

Regeringens insatser för minskad segregation och goda livschanser för alla

Boende

Fler bostäder

Investeringsstöd för att öka byggande av hyresrätter med rimligare hyreskostnader ska förstärkas.

Motverka diskriminering på bostadsmarknaden

Boverket ska analysera om det förekommer diskriminering, bedöma hyresvärdar och förmedlingsplattformar.

Ett gemensamt bostadsförsörjningsansvar

Ett samlat arbetssätt införs för att offentliga aktörer och kommuner samverkar i analyser av bostadsbrist och inför motåtgärder.

Renovering och underhåll av bostäder

Fortsatt satsning för energieffektiviserande åtgärder i flerbostadshus, och fortsatta renoveringar och underhåll.

Gröna och trygga samhällen

För att främja stadsgrönska och ekosystemtjänster införs stöd för gröna, tryggare och inkluderade utemiljöer.

Stärkt samhällsservice

Utbyggnaden av statliga servicekontor ska fortsätta i socioekonomiskt utsatta områden.

Motivera flytt till icke-segregerade områden

Sedan 1:a Januari 2020 får asylsökande inte rätt till dagersättning om de skaffar boende i ett socioekonomiskt utsatt område. Asylsökande ska motiveras att välja bo i områden med större möjligheter för socialt mottagande och minska segregation och trångboddhet.

Översyn av folkbokföring

Skatteverket ska se över folkbokföring för att öka kunskap om trångboddhet, brott mot välfärdssystem och stärka rätten till skolgång.

Utbildning

Stärkt likvärdighet och höjda kunskapsresultat i skolan

Statsbidraget för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling i skolan fördelas mer proportionerligt med hänsyn till antalet elever och elevernas socioekonomiska bakgrund.

Behörighet till gymnasium och godkänd examen

Fler elever ska bli behöriga till gymnasieskola och uppnå gymnasieexamen genom lovskola och läxhjälp. På grund av coronapandemin kommer statsbidraget stärkas ytterligare.

Höjd lön till lärare

På skolor i socioekonomiskt utsatta områden ska förstelärare och lektorer få löneökningar.

Förbättra arbetsmiljön för lärare

Arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare på skolor i områden med socioekonomiska utmaningar ska förbättras.

Fler lärarassistenter

Fler lärarassistenter ska anställas till skolor i socioekonomiskt utsatta områden.

Språkutveckling i förskola 

Nyanlända och deras barn ska få stärkt språkutveckling i svenska, för barnens mer jämlika förutsättningar inför skolstart.

Yrkesutbildning med svenska som andraspråk

SFI ska kombineras med yrkesutbildningar för ökad koppling mellan språkutbildning och kontakter till arbetsmarknad. Folkhögskolornas allmänna och särskilda kurs har utökats.

Utbildningsstöd

De kommunala Lärcentrumen ska främja studerandes tillgång till stöd i utbildning.

Uppsökande insats till utrikesfödda kvinnor

Fler insatser riktade till utrikesfödda kvinnor och andra målgrupper som ska främja de skaffar utbildning och arbete.

Arbetsmarknad

Bättre stöd till arbetssökande

Förstärkning av Arbetsförmedlingen för deras lokala närvaro och service i hela landet, öka deltagande i åtgärder och arbetsmarknadsutbildningar.

Studera med ersättning

Arbetssökande får studera med bibehållen ersättning på kurser och utbildningar som krävs där efterfrågan är stor på arbetsmarknaden.

Kvinnors företagande

Tillväxtverket ska öka sitt arbete inom det tidigare påbörjade uppdraget att främja nyanlända och utrikesfödda kvinnors företagande, främja nyanlända kvinnors nätverkande.

Fler vägar in på arbetsmarknaden

Ytterligare medel till introduktionsjobb och extratjänster för nyanlända och långtidsarbetslösa.

Intensivår för nyanlända

Arbetsförmedlingen inför ett intensivår för att nyanlända ännu snabbare ska komma in på arbetsmarknad.

Stöd för föräldralediga utrikesfödda kvinnor

Utrikesfödda kvinnor får möjlighet fortsätta lära sig svenska under föräldraledighet.

Demokrati och civilsamhälle

Stärkt demokrati

Statsbidrag till ideella föreningar och stiftelser för att alla ska få ökad kunskap om demokrati och hur man deltar i demokrati.

Ökat intresse för demokratifrågor

Stockholms universitet ska stärka landets gymnasieelevers kunskaper om vår demokrati, bidra till ökat intresse för demokratifrågor.

Bibliotek

Ökat utbud och tillgänglighet av biblioteksverksamhet i hela landet.

Nya demokrativillkor

Statliga bidrag till civilsamhällets organisationer kommer ställa fler villkor, för att hindra dem från diskriminering eller kränkande av friheter och rättigheter.

Mer kultur till barn och unga

Alla skolelever ska ta del av och samverka med professionella kulturlivet.

Fler fritidsaktiviteter

Fler fritidssysselsättningar till barn och ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden.

Allmänna samlingslokaler

Utöka bidrag till samlingslokaler för långsiktigare verksamheter.

Mer idrott

Sveriges Riksidrottsförbund (RF) ska förstärka befintliga idrottsföreningar (och bilda nya) i socioekonomiskt utsatta områden. Öka kunskap om föreningars demokratiska grunder, utveckla former för att barn och unga deltar i idrottsföreningars demokrati.

Information om det svenska samhället

Asylsökande och nyanlända ska få mer relevant info om svenska samhället, demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Brottslighet

Brottsförebyggande arbete

Statens skolverk, Socialstyrelsen fortsätter förbättra samverkan mellan elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Särskilda insatser mot riskgrupper i socioekonomiskt utsatta områden. Fler sociala insatser ska komplettera kommunernas arbete.

Nationellt avhopparprogram

Utökade medel till stöd för de som vill lämna kriminella eller extremistiska miljöer och grupper.

Identifiera parallella samhällskulturer

BRÅ ska ta fram stöd för identifiering av parallella samhällsstrukturer, klanstrukturer och analys av motåtgärder.

Centrum mot våldsbejakande extremism

Nya medel till Centrum mot våldsbejakande extremism, ska förebygga ideologiskt motiverad brottslighet och terrorism.

Fler anställda inom Polismyndigheten

10 000 fler ska anställas under perioden 2016-2024.

Bekämpa narkotikabrottsligheten

Polismyndigheten förstärker bekämpningen av illegal handel med narkotika och narkotikaklassade läkemedel, samt narkotikaproduktion.

Skärpta påföljder för unga brottslingar

Ungdomsövervakning för unga lagöverträdare, där varken ungdomsvård eller ungdomstjänst är tillräckligt straff.

Skärpta straff för illegala vapen och sprängningar

Skärpt straff sedan 2020 mot de allvarligare formerna av vapenbrott, explosiva varor, smuggling av sådana. Flera lagförslag för att öka kontrollen över alla explosiva varor.

Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersvåld

Regeringen kompletterar sin 10-åriga nationella strategi för att förebygga, bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution. Åtgärdsprogram med en rad insatser, bl.a. mot könsstympning.

Länsstyrelsernas jämställdhetsarbete blir permanent

Länsstyrelsernas jämställdhetsarbete, förebyggande, bekämpande av mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld, prostitution, människohandel blir permanent från och med 2021.

Nationellt kompetenscentrum mot hedersförtryck

Ett permanent centrum mot hedersförtryck inrättas.

Utökad kompetensstöd till socialtjänst och hälso- och sjukvård

Utökat kompetensstöd till arbetet mot våld i nära relationer, sexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt mot prostitution och människohandel.

Förebygga och motverka könsstympning

Jämställdhetsmyndigheten ska se över arbetssätten hur man förebygger och motverkar könsstympning av flickor och kvinnor, metoder för attitydförändring och informationsspridning om könsstympning av flickor och kvinnor samt sprida kunskap.

Strängare straff för hedersrelaterat våld

Den 1:a Juli 2020 blev det strängare straff för hedersrelaterad brottslighet. Barnäktenskapsbrott infördes och skärpta straff för brott med hedersmotiv. Utreseförbud finns som ska skydda barn från att föras utomlands för barnäktenskap eller könsstympas.

Myter

Myten om de 88 814 uppehållstillstånden (2020)

2 kommentarer

I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som beviljas uppehållstillstånd. Motargument har ännu en gång kontrollerat siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1/6 av beviljade uppehållstillstånd är asyl-/flyktinggrundade.

I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”.

Motargument har tidigare granskat siffrorna för 2018 och siffrorna för 2019 vad gäller beviljade uppehållstillstånd.

Sammanfattningsvis konstaterade vi att siffran 132 696 (totala antalet beviljade uppehållstillstånd 2018) innefattade 41 755 personer – en knapp tredjedel – som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder. Vi konstaterade att siffran 119 568 (antalet beviljade uppehållstillstånd 2019) innefattade 26 551 personer – en femtedel – som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder.

Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 88 814 uppehållstillstånd under 2020. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 29 468 
  • Arbete 32 379
  • Asyl 10 409
  • EU/EES 5 768
  • Studier 10 790

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 5 507 personer beviljades uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (31), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (7 819) samt ”övriga” (16 111), totalt 29 468. I gruppen ”Anknytning – övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

1/6 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 10 409 + 5 507 personer = 15 916. (Den första siffran är siffran för asyl, och den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder). Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 88 814. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17,1 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av 6: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 ligger procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 17 %, dvs en av 6: 1/6.

Trenden de senaste åren är att andelen sjunker år efter år. Siffrorna sjunker i såväl det faktiska antal som i procentandel. Sedan 2018 (en treårsperiod) har andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund halverats.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2018

Migrationsverket: Beviljade upphållstillstillstånd 2019

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020

Artiklar, I fokus

Hur ser Sveriges framtida migrationspolitik ut?

För en tid sedan presenterade migrationskommittén ett förslag på ”en  långsiktigt hållbar migrationspolitik”. Bland förslagen ser vi att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir huvudregel, möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs, kategorin övriga skyddsbehövande slopas och försörjningskrav vid anhöriginvandring blir obligatoriskt. Parallellt pågår utredningar som kan komma att få konsekvenser för arbetskraftsinvandring, krav för medborgarskap och utvisning vid brott. När den tillfälliga lagen går ut, 19 juli 2021, ska den nya politiken presenteras.

15 september 2020 som den parlamentariska migrationskommitténs ordförande Thomas Rolén överlämnade betänkandet ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)” till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S).

Märk väl att detta är ett betänkande och vi vet ännu inte hur beslutsgången kommer att se ut. Det vi vet är att senast 7 december 2020 ska remissvaren lämnats in till Justitiedepartementet och den 19 juli 2021 ska den nya migrationspolitiken vara på plats.

Utgångspunkten för uppdraget har varit att implementera en migrationspolitik som är human, rättssäker och effektiv.

Uppehållstillstånden
  • Tidsbegränsade tillstånd blir huvudregel – i tidigare gällande utlänningslag var permanenta tillstånd huvudregel.
  • Flyktingar beviljas initialt 3 års tillstånd, skyddsbehövande 13 månader. Dessa tillstånd kan förlängas med två år i taget.
  • Kvotflyktingar, dvs personer som får tillstånd via vidarebosättning, får fortsatt permanenta tillstånd.
  • Permanenta tillstånd kan beviljas, tidigast efter 3 år och endast om vissa krav uppfylls. Kraven innefattar att kunna försörja sig, kunskaper i svenska språket och om svenska samhället. Det kommer att ske en ”vandelsprövning”, dvs en säkerhetskontroll av personen.
  • Uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs, särskilda lättnader ska ges barn.
  • Kategorin ”övrig skyddsbehövande” slopas, då det inte finns någon internationell motsvarighet till denna grund.

Anhöriginvandring
  • Är möjligt för partner och ogifta barn (under 18 år). Här innefattas även nära anhöriga som ingått i samma hushåll där det fanns ett särskilt beroendeförhållande redan i hemlandet.
  • Sker enbart till person med tidsbegränsat tillstånd om denne har ”välgrundade utsikter att beviljas ett varaktigt uppehållstillstånd”.
  • Ska få vägras om någon av makarna är under 21 år.
  • Försörjningskrav blir huvudregel: Anknytningspersonen ska kunna försörja både sig själv och den anhörige samt ha ett boende av tillräcklig storlek och standard (detta krav gäller inte om den anhörige är barn eller är medborgare i Sverige, annan EES-stat, Schweiz eller Storbritannien såtillvida de sammanbott eller att det står klart att de har ett väl etablerat förhållande).
  • Undantag från försörjningskrav finns då personen beviljats uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande. För att undantaget ska godkännas krävs att personen söker asyl inom 3 månader efter att anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd, att det inte går att återförenas i annat icke EU-land samt att de sammanbott utomlands en längre tid och att förhållandet är väl etablerat.
En rad andra frågor tas upp i betänkandet
  • Bedömning av säkra och lagliga vägar till Sverige, och hur Sverige ska verka för det – systemet med vidarebosättning poängteras.
  • Analys av vilka faktorer som påverkar var personer söker asyl.
  • Internationell jämförelse av uppehållstillståndens längd, uppehållstillstånd på humanitär grund och anhöriginvandring samt de försörjningskrav som kopplas därtill.
  • Analys av åtgärder som stärker rättsprocessen i asylprocessen.
  • Konsekvensanalys av förändringsförslagen, vad gäller antal asylsökande, antal beviljade tillstånd, antal anhöriginvandrare, antal bosatta, antal arbetskraftsinvandrare, antal nya medborgare och antal återvändande.
  • Konsekvensanalys av ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för bl a hälsa, för jämställdhet, för brott, för barn, för etablerings- och integrationsmöjligheter och för bostadsmarknad.

Flera utredningar om migrationspolitiken pågår parallellt

Det pågår tre kompletterande utredningar, som är tänkta att behandla följande ämnen:

Observera att ännu är inget av de konkreta förslagen eller utredningarna implementerat. Tidsplanen är att den nya migrationspolitiken ska vara på plats den 19 juli 2021. Senast den 7 december 2020 ska remissvaren ha kommit in till Justitiedepartementet. Hittills inkomna remissvar kan du ta del av i ”Remiss av SOU 2020:54 En långsiktigt hållbar migrationspolitikDiarienummer: Ju2020/03215″. (Denna sida uppdateras fortlöpande)

Svensk migrationspolitik är ett ständigt återkommande ämne i debatten. Förslaget som presenterats av migrationskommittén och innehållet i de utredningar som pågår kan summeras med att det kommer att implementeras en hel del förändringar i framtiden. Tanken är att den svenska migrationspolitiken i framtiden ska vara långsiktigt hållbar. För att kunna säkerställa detta krävs en del åtstramningar i den förda migrationspolitiken.

Uppdatering 201218

I en kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54) finner vi ett förtydligande vad gäller anknytning. Förslagen innebär

  • en möjlighet till uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person med tillfälligt uppehållstillstånd som har avsikt att ingå äktenskap eller samboförhållande om relationen etablerats redan i hemlandet.
  • en justerad tidpunkt för beräkningen av tremånadersfristen gällande undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för kvotflyktingar
  • ändringar i den föreslagna bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter, så att barn och vissa vuxna ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande

Migrationsverket skickade 7 december 2020 ett remissvar till Justitiedepartementet med krav på förtydligande på ett flertal punkter, bl a:

  • Avsaknad av förklaringsmodell till ojämn fördelning av asylsökande i Norden
  • Tydliggöra kraven för vad som krävs för att beviljas permanent uppehållstillstånd
  • Tydliggöra kraven vid förlängningsansökan
  • Hur ska de nya svenska- och samhällskunskapskraven kontrolleras
  • Flera av bestämmelserna innehåller ett betydande bedömningsutrymme

Källor:

Regeringen: En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)

Regeringen: Kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)

Regeringen: Åtgärder för att attrahera internationell kompetens och motverka utnyttjande av arbetskraftsinvandrare (Dir 2020:8)

Regeringen: Språk- och samhällskunskapskrav för svenskt medborgarskap och andra frågor om medborgarskap (Dir 2019:70) med tilläggsdirektiv (Dir 2020:67)

Regeringen: Skärpta regler för utvisning vid brott (Dir 2020:44)

Migrationsverkets remissvar över – En långsiktigt hållbar migrationspolitik SOU 2020:54

Artiklar

Otillåtna avslag när HBTQI-personer söker asyl

Asylrättsjuristen Aino Gröndahl har granskat över 2 000 enskilda fall under åren 2012-2020, där personer har ansökt om asyl i Sverige med hänvisning till deras status som HBTQI-personer.

Det finns en utbredd rättsosäkerhet i dessa asylärenden; till exempel så bedöms helt identiska berättelser från samma land i många fall helt olika. En del får asyl, andra inte. Principen om enhetlighet och förutsägbarhet finns inte.

I sin bedömning har migrationsmyndigheterna ställt ett antal krav för att personen ska ha en chans att beviljas asyl. De ska anses vara trovärdiga när det bland annat kommer till att ha genomgått en inre process för att komma fram till sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller uttryck. Hen ska kunna reflektera över sina känslor kring bland annat skam i hemlandet. Om det anses att personen har tagit för stora risker så kan ansökan avslås, då det bygger på en bild av att HBTQI-personer inte är benägna att ta risker. Det är sedan flera år förbjudet – femton enligt svensk lag, tio enligt internationell – att kräva att en HBTQI-person ska dölja att hen är HBTQI i ursprungslandet; trots detta så ställs diskretion som ett krav på många asylsökande.

Detta utgår från att alla HBTQI-personer har universellt gemensamma erfarenheter som ska bedömas, trots att de individuella förutsättningarna samt att förutsättningarna i ursprungsländerna kan se mycket olika ut. Om dessa erfarenheter inte kan beskrivs på ett sätt som anses vara trovärdigt, får den asylsökande oftast avslag och utvisas. Detta bygger mycket på hur bra de enskilda individerna kan uttrycka sig, att de förstår vad som efterfrågas och att de är villiga att prata om allt. Aspekter som PTSD, rädsla och nervositet tas inte med i beräkningen. Transpersoner och olika könsuttryck bedöms som sexuella läggningar eller identitetsdrag, och kan leda till att människor utvisas på felaktiga grunder till länder där de riskerar tortyr och dödsstraff. Sent framförda HBTQI-skäl i en redan påbörjad asylansökan avslås i 91% av fallen, då de inte ses som trovärdiga eftersom de har kommit in senare under asylprocessen. Detta strider mot bland annat UNHCR:s riktlinjer, EU-rätten och Migrationsverkets eget rättsliga ställningstagande.

Sexuellt umgänge mellan två män är idag olagligt i 70 länder världen över, medan det är olagligt med mellan två kvinnor i 44 av dessa länder. I elva länder är dödsstraff för homosexualitet ett möjligt straff. 32 länder har även lagar som begränsar i vilken omfattning HBTQI-personer öppet kan diskutera sin identitet, medan det i drygt 40 länder finns begränsningar när det kommer till hur ideella organisationer som rör HBTQI kan arbeta.

Källa:

QX: Hbtqi-asylsökande nekas asyl med otillåtna avslag

SVT: Homosexualitet brott mot lagen i 70 länder

I fokus

SD-politikerns framtidsambitioner utan muslimer

I en diskussion om mordet på historieläraren Samuel Paty i Paris av den islamistiske terroristen Abdullakh Anzarov nämnde Frankrikes sverigeambassadör att Frankrike är ett land för alla fransmän, inklusive franska muslimer. Detta föranledde SD-riksdagsmannen Alexander Christiansson att dödförklara det fria samhället genom följande tweet:

Skärmdump från Twitter 201123.

Christianssons uttalande bygger på intervjun med den franske ambassadören Etienne de Gonneville i Agenda. Ambassadören menar bland annat att terrorismen också skapar problem för hela den muslimska befolkningen i landet. De Gonneville menar också att Frankrike också är ett muslimskt land eftersom islam är den nästa största religionen i landet samt att islam är en mångskiftande religion. Utifrån den intervjun innebär Christianssons uttalande följande: 

  • Christiansson skriver att han förstår vad ambassadören menar men utifrån tweeten framgår det motsatta. Faktum är att runt 10% av Frankrikes befolkning är muslimer vilket gör att Frankrike också kan anses vara ett land med större muslimsk befolkning.
  • Christiansson uttalar sig oroat angående “det fria samhället”. Samtidigt är fallet att nationalistiska och högerpopulistiska partier som SD är emot idéer som det fria och öppna samhället. I meningen att i ett fritt samhälle råder personlig frihet, mänskliga rättigheter och politiskt oberoende centrala institutioner som rättsstaten. Till exempel, SD är det enda partiet i Riksdagen som vill återinföra statskyrkan och därmed den sekulära staten samt avskaffa mänskliga rättigheter i flera områden. På det sättet är SD ett parti präglad av odemokratiska värderingar.
  • Christiansson menar att vi ska “kämpa för vår framtid”. Då kan man fråga sig vems framtid han avser och vilka han menar med “vi”? Uppenbarligen omfattas inte muslimer i Christianssons framtidsambitioner eftersom han inte kan tänka sig att Sverige en dag skulle även kunna beskrivas som ett muslimskt land i takt med att fler svenskar kan med tiden bli muslimer på olika sätt. Därmed blir det absurda fallet att muslimer anses vara som ett hot mot “det fria samhället” samtidigt som SD:s partiprogram präglas av flera anti-demokratiska förslag. 

På det sättet är Christianssons inlägg bestående av muslimofobiska undertoner och budskap. Han är också känd för tidigare uttalanden som “Vi har en utbredd islamisering av samhället som jag ser som en fara för vår framtid om vi inte sätter ner foten och ställer krav på dem som kommer hit”.

Problemen med Christianssons resonemang är flera.

  • Synen ”vi och dom” bygger på myter och kulturistiska uppdelningar som dessutom gör det lättare för islamister och nationalister att skrämma människor.
  • ”Islamisering” av samhället kan endast ske ovanifrån, alltså när islamistiska politiker har makten och använder staten för att bland annat avskaffa religionsfriheten, yttrandefriheten och andra rättigheter. Något som partier som SD i Europa eftersträvar efter.
Krönikor

SD:s parallella universum – ”Svenskfientlighet”

Sverigedemokraternas livselixir är att dela in befolkningen i ”vi och dom”, i deras fall svenskar vs invandrare. SD:s retorik bygger systematiskt en illusion av att endast deras anhängare (med ”rätt ursprung) skulle vara svenska ”på riktigt” och att varje avsteg från deras ideologi skulle per automatik innebära ”svenskfientlighet”.

Samtidigt som de ständigt berättar sagor om att Sverige och svenskarna skulle vara under attack så finns det i själva verket inte något annat riksdagsparti som talar så illa om Sverige och svenskarna så mycket som SD.

SD:s retorik ingår i en klassisk högerextrem diskurs.

Vi som följer och granskar Sverigedemokraterna finner ständigt och jämt bevis på att de befinner sig i en annan värld, ett parallellt universum.

Bakgrunden till det märkliga förhållningssätt man har till omvärlden är att sverigedemokrater i stor utsträckning baserar sin uppfattning på känslor, gissningar och fördomar. Detta kombinerat med allsköns konspirationsteorier är det som ligger till grund för den enfaldiga och verklighetsfrånvända politiken.

SD är top of the pops på att få deras sanning att förefalla vara den verkliga sanningen. Sällan backas denna sanning upp av fakta, expertis eller forskning.

SD:s strategi för att normalisera rasism och nazism

Begreppen ”svenskfientlighet”, ”islamisering” och ”omvänd rasism” går hand i hand med den klassiska och rasistiska konspirationsteorin om ”folkutbytet”. Konspirationsteorin kan sammanfattas som den, av ”eliten” iscensatta, illvilliga och medvetna planen, att byta ut den svenska befolkningen mot icke-svenskar. Retoriken utgör delar av den diskurs som SD använder sig av som motvikt till rasism.

De som benämns ”svenskfientliga” är människor som ser på det svenska samhället som en plats där flera kulturer kan samsas, där olika personligheter får utrymme och där det är OK att högtider firas, oavsett om dessa uppfattas som typiskt svenska, eller inte. I kontrast mot ”svenskfientlig” finner vi det av SD stulna begreppet ”sverigevän”. En ”sverigevän” är en person som påstås värna det svenska, den svenska kulturen, den svenska mentaliteten och de svenska traditionerna.

En viktig skillnad mellan då och nu är att SD menar att det idag är ”eliten”, inte folket, som inte värnar ”det svenska”. I SD:s värld står ”eliten” inte på folkets sida. Vilka som innefattas i ”eliten” är något oklart, men att stora delar av ”sjuklövern” (övriga riksdagspartier), myndigheter och ”gammelmedia” ingår är högst sannolikt.

I en intervju med Expo talar Lars M Andersson, historiker vid Uppsala universitet, om den nationalistiska tankefiguren i ett historiskt perspektiv:

Det finns en föreställning som går tillbaka åtminstone till 1800-talet och nationalismens framväxt som går ut på att svenskarna inte älskar sitt fosterland tillräckligt och istället föredrar allt utländskt. Det är en i huvudsak konservativ uppfattning och den användes bland annat för att förklara och försöka motverka utvandringen till Amerika. Unga svenskar lämnade Sverige eftersom de inte var tillräckligt fosterländska. Sveriges blod hävdades rinna ut och in fick man istället ”underhaltigt blod”. Det som åsyftades var främst den judiska invandringen. Tankefiguren påminner om den moderna konspirationsteorin om ett befolkningsutbyte. (Källa: Expo)

Begreppet ”svenskfientlighet” återkommer ständigt i SD:s vokabulär, och är en medveten retorik som skapar splittring och polarisering, och förstärker den för partiet så viktiga uppdelningen mellan ”vi och dom”, dvs svenskar vs invandrare. Begreppet är ett sätt att låta rasism och nazism ta plats och normaliseras.

Jimmie Åkessons ”kulturkrig”

Retoriken är som mest effektiv när den anammas av partitoppar som Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Henrik Vinge. I SVT:s talkshow ”Skavlan” hävdade SD:s partiledare Jimmie Åkesson, i samband med partikamrat Mattias Karlssons omtalade uttalande på Facebook att det alltsedan 68-rörelsen pågått ett ”kulturkrig”. I intervjun hör vi bland annat följande:

Det är ett kulturkrig som pågår i hög grad. Det har gått 50 år sedan 68-rörelsen. Den påverkade vårt samhälle i en riktning där nationen och nationell identitet blev något fult. (Källa: SVT)

I Karlssons omtalade Facebook-inlägg läser vi bl a följande:

Det finns ingen tid att vila eller att sörja brustna illusioner och förhoppningar. Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död. Det finns bara en väg och det är framåt. (Källa: Facebook)

I en propagandaintervju på SD:s egna Youtubekanal talar pressekreterare Henrik Vinge om ”svenskfientlighet”:

”Jag hoppas att vi ska uppmärksamma den här frågan att svenskfientligheten är ett problem för tusentals svenskar… och det är nånting som drabbar människor… så när man blir utsatt för hot och våld, våldtäkter på grund av att man är svensk. Vi måste stoppa det. Det är det som är min målsättning, vi måste stoppa svenskfientligheten.

Sverige är Europas farligaste land just nu, på grund av den stora invandringen.” (Källa: Sverigedemokraternas Youtubekanal)

Retoriken, och argumentationen, är tydligen vägvinnande. SD:s utgångspunkt är att det pågår ett ”kulturkrig” mellan två samhällssyner; den ”sverigevänliga” och den ”svenskfientliga”. Verktyget är enkla, simpla, slagkraftiga men dåligt underbyggda argument. I det enkla, som uppfattas vara sanningen, finner en hel del människor trygghet och en känsla av att ”vi” är starkare än ”dom”. Som en bonus till den enkla argumentationen följer retorik som, allt oftare, faller utanför lagens, och moralens, ramar.

Statens medieråd skriver följande på regeringens hemsida om ”svenskfientlighet”, vilken har sin utgångspunkt i att vädja till mottagarens medkänsla med antingen den egna ”utsatta” rörelsen eller med drabbade ”svenskar”:

I högerextrema diskussionsforum förekommer ofta diskussionstrådar om hur ”oskyldiga svenskar” rånats och/eller misshandlas av ”invandrargäng”. Syftet med dessa återkommande historier är att skapa en bild av systematiska övergrepp där alla svenskar kan utsättas för övergrepp av svenskfientliga element. I sammanhanget framställs den rasideologiska rörelsen som det enda fungerande skyddet mot sådana övergrepp. Berättelser om hur invandrare våldtar svenska kvinnor är också vanligt förekommande på de högerextrema webbplatserna. En annan typ av viktimisering som är relativt vanligt förekommande hos extremhögern är att framställa den egna rörelsen som offer för orättfärdigt åsiktsförtryck och statligt sanktionerad förföljelse. (Källa: Regeringen.se, sid. 13-14)

SD har en alldeles egen Sverigebild, som bl a innehåller nationalistiska tankefigurer som funnits sedan 1800-talet. I tankefigurerna finner vi begreppet ”svenskfientlighet”. För partiet är den en strategi som syftar till att urvattna rasism och nazism, bl a genom att hävda att Sverige befinner sig i ett ”kulturkrig”. På ena planhalvan finner vi ”sverigevännerna” och på den andra de ”svenskfientliga”. Att partiet inte har legitima belägg för sin Sverigebild verkar spela mindre roll. Övertygelsen om ”svenskhatet” är så stark att det blir till verklighet. I själva verket är det ytterligare ett bevis på att partiet befinner sig i ett parallellt universum.

Mer läsning på Motargument om ”svenskfientlighet”, rasism mot svenskar och ”kulturkrig”:

Recension av Jonathan Lundbergs ”Sverigevänner”

Rasism mot svenskar: Hur SD gör en höna av en fjäder

SD: ”Vi måste göra något åt svenskfientligheten”

Vem ska jag tro på, SD?

”Svenskfientlig” kalender

”Svenskfientliga” är vi allihopa?

SD:s prat om ”svenskfientlighet” är klassisk högerextrem retorik

I fokus

SD:s prat om ”svenskfientlighet” är klassisk högerextrem retorik

1 kommentar

9 november 2020, på årsdagen för Kristallnatten, hölls ett uppstartsmöte för ”Riksdagens nätverk mot svenskfientlighet”. Initiativtagare är ledamoten Tobias Andersson (SD). En av nationalismens och högerextremismens grundpelare är att påstå att det det finns krafter som motverkar det inhemska och främjar det utländska. Alltsedan Sverigedemokraternas grundande har ”svenskfientligheten” varit ett återkommande element i partiets tankefigurer.

Hittills har enbart sverigedemokrater valt att ingå i nätverket.

Att SD väljer årsdagen för Kristallnatten, 9 november, som dag för startskottet på ”Riksdagens nätverk mot svenskfientlighet” är sannolikt ingen slump. SD drar sig inte för att göra jämförelser mellan hur majoritetssvenskar idag utstår samma behandling som judarna utstod i Nazityskland. Jämförelsen är vidrig, och samtidigt en förminskning av Förintelsen.

Begreppet ”svenskfientlighet” återkommer i SD:s vokabulär, och är en medveten retorik som skapar splittring och polarisering, och förstärker den för partiet så viktiga uppdelningen mellan ”vi och dom”, dvs svenskar vs invandrare. Begreppet är ett sätt att låta rasismen och främlingsfientligheten ta plats och normaliseras.

För en knapp vecka sedan skickade riksdagsledamot Tobias Andersson (SD) ett mejl till alla riksdagsledamöter. I mejlet läser vi bl a följande:

Det har under en längre tid funnits svenskfientliga tendenser i samhället vilket sannolikt underbyggts av etablissemangets försök att förringa, förlöjliga och förneka svensk historia, tradition och kultur. […] Allt oftare framgår det med all tydlighet att olika brott, inte sällan med vålds-, och/eller sexualbrottsliga inslag, utförs helt eller delvis som en konsekvens av en underliggande svenskfientlighet hos förövaren. (Källa: Expo)

Andersson twittrade 9 november 2020 ut följande:

Skärmdump från Tobias Anderssons twitterkonto 201120.

Genom åren har SD i riksdagen lagt inte mindre än 8 motioner, skrivit 9 interpellationer och ställt 2 skriftliga frågor på ämnet ”svenskfientlighet”.

Vad är ”svenskfientlighet”?

Traditionellt finns en uppfattning hos nationalister att det i samhället finns krafter som motverkar det inhemska och främjar det utländska. Enligt Lars M Andersson, historiker vid Uppsala universitet, har liknande tankefigurer funnits sedan 1800-talet. Andersson utvecklar:

Det finns en föreställning som går tillbaka åtminstone till 1800-talet och nationalismens framväxt som går ut på att svenskarna inte älskar sitt fosterland tillräckligt och istället föredrar allt utländskt. Det är en i huvudsak konservativ uppfattning och den användes bland annat för att förklara och försöka motverka utvandringen till Amerika. Unga svenskar lämnade Sverige eftersom de inte var tillräckligt fosterländska. Sveriges blod hävdades rinna ut och in fick man istället ”underhaltigt blod”. Det som åsyftades var främst den judiska invandringen. Tankefiguren påminner om den moderna konspirationsteorin om ett befolkningsutbyte. (Källa: Expo)

En viktig skillnad mellan då och nu är att SD menar att det är ”eliten”, inte folket, som inte värnar ”det svenska”. I SD:s värld står ”eliten” inte på folkets sida. Vilka som innefattas i ”eliten” är något oklart, men att stora delar av den s k ”sjuklövern” (övriga riksdagspartier), myndigheter och s k ”gammelmedia” ingår är högst sannolikt.

”Svenskfientligheten” utgår från att ”det svenska” är under attack, och får stå tillbaka för det utländska, mångkulturen. Begreppen ”svenskfientlighet” och ”omvänd rasism” går hand i hand med den klassiska och rasistiska konspirationsteorin om ett s k ”folkutbyte”. Konspirationsteorin kan sammanfattas som den, av ”eliten” iscensatta, illvilliga och medvetna planen, att byta ut den svenska befolkningen mot icke-svenskar. Retoriken utgör delar av den diskurs som SD använder sig av som motvikt till rasism. Den är en medveten metod för att urvattna företeelser som nazism och rasism.

Statens medieråd skriver följande på regeringens hemsida om ”svenskfientlighet”, vilken har sin utgångspunkt i att vädja till mottagarens medkänsla med antingen den egna ”utsatta” rörelsen eller med drabbade ”svenskar”:

I högerextrema diskussionsforum förekommer ofta diskussionstrådar om hur ”oskyldiga svenskar” rånats och/eller misshandlas av ”invandrargäng”. Syftet med dessa återkommande historier är att skapa en bild av systematiska övergrepp där alla svenskar kan utsättas för övergrepp av svenskfientliga element. I sammanhanget framställs den rasideologiska rörelsen som det enda fungerande skyddet mot sådana övergrepp. Berättelser om hur invandrare våldtar svenska kvinnor är också vanligt förekommande på de
högerextrema webbplatserna. En annan typ av viktimisering som är relativt vanligt förekommande hos extremhögern är att framställa den egna rörelsen som offer för orättfärdigt åsiktsförtryck och statligt sanktionerad förföljelse. (Källa: Regeringen.se, sid. 13-14)

SD: Det pågår ett kulturkrig

I SVT:s talkshow ”Skavlan” hävdade SD:s partiledare Jimmie Åkesson, i samband med partikamrat Mattias Karlssons omtalade uttalande på Facebook att det alltsedan 68-rörelsen pågått ett ”kulturkrig”. I intervjun hör vi bland annat följande:

Det är ett kulturkrig som pågår i hög grad. Det har gått 50 år sedan 68-rörelsen. Den påverkade vårt samhälle i en riktning där nationen och nationell identitet blev något fult. (Källa: SVT)

I en intervju med alternativa nyhetssajten Nyheter idag säger initiativtagaren Tobias Andersson att det hittills endast är sverigedemokrater som har anslutit sig till ”Riksdagens nätverk mot främlingsfientlighet”. På frågan om nätverket behövs även om ledamöter från andra riksdagspartier saknas svarar Andersson:

Jag tycker att det är uppenbart att det behövs. Det har ju beskyllts för att vara någon form av rasism att starta det här nätverket, men det är ju just vad vi vill motverka. Vi vill motarbeta rasism mot svenskar. Rasism är vi ju alla emot när man pratar om det i en vidare bemärkelse. Men när man pratar om svenskfientlighet stöter man helt plötsligt på patrull från allt från vänsterpartister till moderater. Då tycker jag att det finns ett värde i att explicit fokusera på den frågan i och med att den är så dåligt belyst i nuläget. (Källa: Nyheter idag)

Det återstår att se om Sverigedemokraterna får med sig några andra riksdagspartier i sitt ”nätverk mot svenskfientlighet”. En sak vi kan vara säkra på är att partiet aldrig kommer att ge upp sin politiska taktik baserad på tankegodset om ”föraktet mot det svenska” och ”vurmen för det utländska”.

Mer läsning på Motargument om ”svenskfientlighet”, rasism mot svenskar och ”kulturkrig”:

Recension av Jonathan Lundbergs ”Sverigevänner”

Rasism mot svenskar: Hur SD gör en höna av en fjäder

SD: ”Vi måste göra något åt svenskfientligheten”

Vem ska jag tro på, SD?

”Svenskfientlig” kalender

”Svenskfientliga” är vi allihopa?

Källor:

Expo: Nytt SD-initiativ – ”Förenar dem med vit makt-miljön”

Expo: Myten om det stora utbytet

SVT: Åkesson i Skavlan om Mattias Karlssons utspel: ”Det pågår ett kulturkrig”

Nyheter idag: Hittills bara SD-ledamöter i nätverk mot svenskfientlighet