David Lång (SD) lämnade – på uppmaning av gruppledare Linda Lindberg – riksdagen efter att han sjöng den rasistiska sången ”Ausländer raus” (”Ut med utlänningarna”) på partiets EU-valvaka för ungefär ett år sedan. Lindberg sa då i ett pressmeddelande:
– David Lång har på min uppmaning valt att avsäga sig sitt riksdagsuppdrag. Han har suttit i riksdagen sedan vårt inträde 2010 och har gjort mycket bra för partiet. Det förringar inte hans omdömeslösa agerande under gårdagen, vilket han själv har förståelse för. Det är mot bakgrund av detta han väljer att lämna sin plats i riksdagen. (Källa: Altinget)
Lång behöll dock sin plats i kyrkomötet, dvs Svenska kyrkans högsta beslutande organ, och har nu seglat upp som toppkandidat för partiet i Stockholms stift inför kyrkovalet 21 september. Nomineringsgruppen har satt Lång överst på listan, vilket i sin tur innebär att han med största sannolikhet kommer att väljas in i kyrkomötet på nytt.
Återigen visar SD prov på att företrädare som gör sig skyldiga till grova övertramp är välkomna tillbaka in i värmen, förutsatt att en viss tid har passerat.
Kent Ekeroth och Linus Bylund, f d riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna, hamnade båda, av olika anledningar, i partiets frysbox, och tilldelades sedermera mindre framträdande roller i partiet. Nu kan de båda vara redo för att göra comeback i riksdagen. Båda är tilltänkta som kandidater inför riksdagsvalet 2026.
Kent Ekeroth och Linus Bylund har båda gjort sig skyldiga till ett antal skandaler genom åren. Dessa har i sin tur medfört att de tillfälligt förlorat sina framträdande roller i rampljuset.
Ekeroth, som tidigare har spelat en viktig roll i partiet med sin tillspetsade retorik, antimuslimska rasism och att han hänföll åt våldsbejakande counterjihadism, petades från sin riksdagsplats i samband med valet 2018, efter att han under två års tid varit åtalad för misshandel i en krogkö, vilket han också blev dömd för.
Ekeroth har tidigare gjort sig ökänd för sin medverkan i den s k ”järnrörsskandalen” 2012, då han tvingades kliva ner från sin position som rättspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna. Ekeroth togs dock tillbaka in i värmen, och 2014 omvaldes han in i riksdagen, trots händelsen två år tidigare. I början av 2018 petades slutligen Ekeroth från riksdagslistan, med följande uttalanden från Mattias Karlsson, partiets chefsideolog och dåvarande gruppledare i riksdagen:
”- Vi tycker att han i sitt val av livsföring, uppförande och omdöme inte lyckas leva upp till de höga krav som partiet ställer på företrädare i kriminalpolitiska frågor”. (Källa: SVT)
”- Kent Ekeroths förtroende hos stora delar av allmänheten har skadats genom en rad olika incidenter genom åren”. (Källa: SVT)
Efter att han inte fått förnyat förtroende 2018 lämnade Ekeroth tillfälligt politiken, men återuppstod 2022, nu som oppositionsråd i SD Dalarna. Ekeroth sa då i Dala-Demokraten:
”– När SD Dalarna kontaktade mig i somras kände jag att det var dags att återvända”. (Källa: SVT)
27 april 2025 förkunnade Rasmus Giertz, riksdagsledamot samt distriktsordförande för SD Dalarna, att Kent Ekeroth föreslås att få andra plats på SD Dalarnas riksdagslista.
Skärmdump från Rasmus Giertz (SD) Facebooksida 250428.
Linus Bylund fanns under en period ständigt i partiledare Jimmie Åkessons direkta närhet. Som partiets stabschef var han Åkessons närmaste man under åren 2014-2018. 2018 petades Bylund från riksdagslistan.
”Det är inte rasism. Det är ju fakta. Det står i Koranen att våldtäkt kan användas mot kvinnor som varit otrogna. Det är en muslimsk straffmetod. Och att använda fakta i sina uttalanden är inte fel.” (Källa: Expressen)
2017 anklagade Bylunds dåvarande partikamrat, tillika riksdagsledamot, Hanna Wigh, honom för sexuella övergrepp. Då ord stod mot ord lades förundersökningen ned. Anklagelserna gällde misstänkt våldtäkt, mindre grovt brott, samt två fall av sexuellt ofredande.
Eftersom Ekeroth föreslås bli namn två på SD Dalarnas riksdagslista och Bylund föreslås hamna bland de fyra översta namnen på SD Stockholms riksdagslista är sannolikheten hög att de båda kniper platser i riksdagen.
Ekeroth och Bylund är båda strulputtar som tidigare visat sig vara belastningar för partiet. Därav fick de sitta på avbytarbänken under ett par år. Nu verkar partiledningen tycka att det är hög tid att röra om i grytan och byta in dessa badboys igen. Det återstår att se hur länge det dröjer innan de kastas under bussen igen. Det är nog ingen högoddsare att någon av dem kommer att göra bort sig med en eller annan ny skandal.
Den högerextrema nätbloggen Samnytt, tillika Sverigedemokraternas propagandaorgan, har (via VD:n Kent Ekeroth) direkta kopplingar till SD. De har genom åren varit extremt tydliga med var de står i tiggerifrågan – de vill se ett totalförbud. Därför blir det tragikomiskt när de i artikel efter artikel visar hur desperationen efter pengar för att säkra sin överlevnad växer.
För åtminstone tredje gången signalerar nu Samnytt att de har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Förra sommaren skrev de, i samband med att dåvarande ansvarige utgivaren Mats Dagerlind dömdes för förtal och grovt förtal till en månads fängelse och skadestånd på 200 000 kronor, en desperat artikel om hur de behövde donationer och nya prenumeranter. Nu verkar det ha blivit tid för en ny tiggerikampanj.
I denna artikel, signerad Simon Kristoffersson (chefredaktör och ansvarig utgivare), Kent Ekeroth (VD) och Mats Dagerlind (politisk chefredaktör) uttrycker de tacksamhet över de läsare som tecknat prenumerationer sedan sist de sträckte ut sin hand till sina läsare. De tre artikelförfattarna påpekar att de tappar intäkter i samband med att prenumerationer löper ut, och att giltighetstid för bankkort kopplade till befintliga perenumerationer löper ut.
Samnytt menar att:
”Mediabranschen är inte lukrativ – men Samnytt har fortfarande en mycket viktig roll att spela. Kriget från vänstern för att fortsätta kontrollera folkets uppfattning är mer intensivt nu än någonsin. Uppskattar du Samnytt? Visa ditt stöd med en prenumeration idag!” (Källa: Samnytt)
”Det finns en anledning till att det samlade etablissemanget – från politiserade domstolar, via politiker till de stora vänsterliberala IT-jättarna och såklart gammelmedia – skulle älska om Samnytt inte existerade. Deras motstånd och önskan att få Samnytt att försvinna är troligen det bästa argumentet för varför du som läser detta borde bli prenumerant (om du inte redan är det). Det är en revolt mot dem som alltid ljugit för dig – och fortsätter att göra det. Det är ett sätt att säga: “Nej, jag tolererar inte era lögner och fulspel.” Det är ett enkelt sätt att bli en del av rörelsen för ett bättre Sverige.” (Källa: Samnytt)
Nätbloggen beviljades 2021 ca 350 000 kronor i statligt redaktionsstöd – en nedgång från året innan då den beviljades 1,2 miljoner – trots att den inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna, bl a att följa pressetisk sed. Sedan 2021 har nätbloggen inte beviljats något statligt redaktionsstöd, sannolikt beroende på att den inte uppfyller alla kriterier. I januari 2023 lämnade de det medieetiska systemet.
I fetstil följer sedan swishnummer och länk till en sida där du kan skaffa prenumeration på bloggen. Den som vill donera med bankkort och PayPal är välkommen att göra det.
För den som vill läsa snyftartikeln och citaten ovan går det att läsa den här (länken är sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik):
Detta är del 6 av en längre artikel om Tidöregeringens skärpta krav för medborgarskap. Denna sista del handlar om medborgarskap för vår tid – inte 1800-talet.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons Facebooksida.
Världen ser inte ut som den gjorde när nationalstaten skapades och blev en norm. Idag är människor mer uppkopplade globalt, rör sig över gränser, samarbetar över kontinenter. De verkliga hoten är inte invandrare som inte tjänar 20 000 kronor.
Det är bland annat frågor om klimatet, krig, artificiellt intelligens, digitalisering och mycket annat. För att möta dessa utmaningar behövs även nya former av medborgarskap, som bygger på inkludering, solidaritet och gemensamt ansvar, både lokalt och globalt.
Regeringen bör därför avsluta sin repressiva, godtyckliga och motsägelsefulla politik kring medborgarskap. Den stärker inte demokratin – den försvagar den. Den bygger inte gemenskap – den splittrar. Medborgarskap är något som ska förena och vara en rättighet för fler och inte något som ska kunna missbrukas genom godtyckliga metoder.
När klimataktivister limmar fast sig i protest mot passiv klimatpolitik vill Sverigedemokraterna att de ska kunna åtalas för terrorbrott. Det är inte bara ett rättsosäkert förslag – det är också ett allvarligt försök att skrämma befolkningen till lydnad och kväva demokratisk aktivism.
SD:s förslag att klassificera civil olydnad som terrorism visar med all tydlighet hur partiet förhåller sig till medborgerliga rättigheter. Det handlar inte längre om att vara ett oppositionsparti med hårda åsikter – det handlar om att steg för steg omforma Sverige till ett samhälle där kritik och motstånd mot makten bestraffas som brott mot staten.
Falska premisser för en totalitär utveckling
Enligt SD:s justitiepolitiske talesperson Pontus Andersson Garpvall ska aktioner som blockerar vägar, limmar fast sig eller stör flygtrafik kunna betraktas som terrorhandlingar.
På ytan motiveras det med att sådana protester skapar störningar och kostnader. Men att jämföra dessa aktioner med våldsamma terrordåd är både juridiskt orimligt och politiskt farligt.
Det verkliga syftet är tydligt: att avskräcka aktivism, tysta kritiker och kontrollera opinionen genom rädsla. När politiska rörelser försöker likställa fredlig civil olydnad med terrorism är vi inte långt från de metoder som används i auktoritära stater.
“ett demokratiskt, jämställt och miljövänligt samhälle där alla medborgare skyddas av, och är lika inför, lagen”. (Källa: SD:s principprogram 2023, s. 2)
Men i praktiken är detta en retorisk fernissa. Gång på gång visar partiet att deras syn på rättvisa innebär skydd för de “rätta” medborgarna – och förtryck mot dem som är obekväma.
Vi har sett det i motioner om att förbjuda muslimska friskolor (Motion 2019/20:2687, Richard Jomshof, SD), om att införa slöjförbud i förskolor och skolor (Motion 2021/22:2526, Adam Marttinen m fl, SD), om att lägga ner Public Service i dess nuvarande form (Motion 2020/21:604, Josef Fransson, SD), och nu även i ett direkt angrepp på rätten att protestera mot klimatpolitiken.
Organiserad manipulation i bakgrunden
Samtidigt avslöjades nyligen i TV4:s Kalla fakta-dokumentär Undercover i trollfabriken från 2024 att SD:s kommunikationsavdelning arbetar med anonyma konton för att sprida politisk propaganda och desinformation i sociala medier . Programmet visade tydliga kopplingar mellan SD och mediekanalen Riks – trots att partiet tidigare förnekat detta. Det visar en strategisk vilja att kontrollera narrativet, påverka opinionen – och göra det dolt, utan ansvar.
Normalisering av det extrema
Att döma fredliga klimataktivister som terrorister är inte bara en signal till aktivister – det är ett sätt att forma allmänhetens syn på vad protest och engagemang är. Det planterar idén att aktivism är farligt, fult, och något man bör hålla sig undan från.
Det är också ett sätt att normalisera statlig repression av misshagliga åsikter – ett mönster som återkommer i flera av SD:s riksdagsmotioner och deras retorik i sociala medier.
Det är nu vi måste säga ifrån
Vi står inför en demokratisk prövning. Ska vi tillåta att politiska partier använder lagar som vapen mot kritiker? Ska vi acceptera att civil olydnad likställs med terrorism?
Det är nu, medan vi fortfarande har yttrandefrihet och rätt att protestera, som vi måste försvara dessa rättigheter. För varje steg SD tar i auktoritär riktning utan motstånd, förlorar vi alla ett stycke av det öppna samhälle vi vill leva i. Vi måste stå upp för rätten att protestera. För klimatet. För demokratin. Och mot SD:s glidning mot kontroll, repression och rädsla.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Detta är del 5 av en längre artikel om Tidöregeringens skärpta krav för medborgarskap. Denna del handlar om ett förslag som skapar ett sämre samhälle rörande integration.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons Facebooksida.
Regeringens politik förbättrar inte integrationen. Den gör inte medborgarskapet ”finare” eller mer värdefullt. Den gör det bara svårare. Det är som att säga att en Volvo är bättre om den kostar 1,5 miljoner samtidigt som färre har råd att köpa och köra den.
Så varför gör regeringen det här? Svaret är: för att blidka en väljarkår som alltmer präglas av fördomar, rasism, populism, ilska och känslan av förlorad kontroll och bekvämlighet. Det är ett försök att skapa ordning, men inte genom rättvisa, utan genom godtycklighet och uteslutning. Det är ett sätt att erbjuda syndabockar till de som tror att deras liv blir bättre om andra får det sämre.
Forskning visar gång på gång att “kravbaserad” medborgarskapspolitik inte leder till bättre samhällsdelaktighet, inkludering och öppenhet. Det som krävs för integration är bland annat tillit, sociala nätverk, möjlighet att påverka, alltså inkluderande åtgärder.
När partiledare Jimmie Åkesson (SD) föreslår att polisen ska kunna frihetsberöva människor utan konkret brottsmisstanke – på obestämd tid – då har Sverigedemokraterna lämnat rättsstatens grundpelare bakom sig. Det här är inte längre bara symbolpolitik. Det är en återgång till de metoder som användes av nazistregimen i 1930-talets Europa – och det kommer från ett svenskt riksdagsparti med plats i kommunfullmäktige här i Stockholm.
En farlig glidning
I intervjun med SVT öppnar Åkesson för att personer som ”rör sig i gängmiljö” ska kunna frihetsberövas utan brottsmisstanke. Inget brott. Inga bevis. Ingen rättslig prövning. Bara misstanke – eller värre: antaganden baserade på umgänge, utseende, bostadsort eller hudfärg.
Och viktigare: Vem ska avgöra detta?
Ska vi ha en nämnd eller kommitté där politiker – kanske från SD – pekar ut ungdomar i våra bostadsområden som ”gängpersoner”? Utan bevis, utan brott, utan rättslig prövning? Detta är inte bara godtyckligt – det är farligt. Det öppnar för rasprofilering, social exkludering och rent maktmissbruk. Det lägger grunden för ett övervakningssamhälle där misstankar blir till domar.
Detta är inte bara ett hot mot rättssäkerheten. Det är ett tydligt exempel på den typ av godtyckligt frihetsberövande som nazisterna använde sig av när de började internera politiska motståndare, romer, judar, homosexuella och andra ”avvikare”.
Från misstanke till internering
Nazistregimen införde tidigt vad som kallades “skyddshäktning” – där individer kunde hållas frihetsberövade utan dom. Exakt det SD nu föreslår, men paketerat i modern trygghetsretorik. De använder hotet från gängkriminalitet som en murbräcka mot rättsstaten. Skillnaden? Då var det Tyskland på 30-talet. Nu är det Sverige 2025.
Men i en rättsstat får vi inte offra principen om att ingen ska fängslas utan brott på grund av rädsla. För det är så diktaturer föds – och det är så demokratier dör.
Det handlar inte om säkerhet – det handlar om makt
Att förklara detta förslag med att “bekämpa gängvåld” är att lura väljarna. Gängbrott ska bekämpas – med riktade åtgärder, brottsutredningar och rättslig prövning. Inte med att kasta grundläggande rättigheter över bord. För när staten börjar frihetsberöva på misstanke – vem står på tur härnäst?
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Detta är del 4 av en längre artikel om Tidöregeringens skärpta krav för medborgarskap. Denna del handlar om medborgarskapet som ett ”klassfilter”.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons Facebooksida.
Att höja inkomstkravet till 20 000 kronor per månad försvårar för breda grupper att nå medborgarskap: låginkomsttagare, deltidsarbetande, kvinnor, studenter, nyanlända. Det handlar inte om karaktär eftersom det handlar om klass.
Skulle regeringen applicera samma krav på redan existerande svenska medborgare, skulle vi i Sverige få ett samhälle där många SD-väljare inte kvalar in. Många av dem står utanför arbetsmarknaden, har låga inkomster och har samtidigt auktoritära, antidemokratiska eller extremistiska åsikter, värderingar och beteenden. Järnrörsskandalen, hot mot journalister, hatkampanjer och öppet rasistiska uttalanden har förekommit både bland SD:s företrädare och sympatisörer.
I en krönika på SD-nära nätbloggen Samtiden målar Jakob Sjölander upp en sentimental bild av ett Sverige i förfall – en klassisk berättelse från högerextrema kanter där kritik mot orättvisor och maktstrukturer förvandlas till ett hot mot nationens själ. Krönikan bär rubriken “Sanning och ödmjukhet”, ett namn som lovar eftertanke men levererar ideologiskt rökdraperi. För bakom den påstådda ”ödmjukheten” döljer sig en retorik som syftar till att tysta oliktänkande och konservera ett förlorat samhällsideal.
Sjölander klagar på att traditioner ifrågasätts, men missar (eller ignorerar medvetet) att samhällsutveckling alltid bygger på just detta: ifrågasättande, prövning och förändring. När han talar om att “dekonstruera” samhället är det tydligt att han vänder sig mot allt från feministisk analys till antirasistisk kamp – rörelser som syftar till att skapa ett mer rättvist samhälle. Det är inte dekonstruktion – det är demokrati.
Att avsluta med en uppmaning om att vi borde “vara lite mer ödmjuka” är ett slirigt försök att framstå som resonabel samtidigt som man cementerar ett reaktionärt samhällsideal. Det är som att säga: “Sluta protestera – det stör våra traditioner.” Det är inte ödmjukt. Det är maktfullkomligt i förklädnad.
Artikeln publiceras på Samtiden – en sajt som visserligen inte längre formellt ägs av Sverigedemokraterna, men som fortsatt fungerar som en plattform för att sprida partiets ideologiska linje. Innehållet speglar konsekvent SD:s nationalistiska och exkluderande perspektiv, och syftet är inte att nyansera samhällsdebatten – utan att styra den i en alltmer auktoritär riktning. “Sanningen” som efterlyses är inte objektiv; den är ideologiskt filtrerad.
Så nej, vi behöver inte “mer ödmjukhet” i mötet med högernationalistiska narrativ. Vi behöver mer motstånd, mer kritiskt tänkande och fler som säger ifrån när ”ödmjukhet” används som verktyg för att legitimera förtryck och desinformation.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Detta är del 3 av en längre artikel om Tidöregeringens skärpta krav för medborgarskap. Denna del handlar om godtyckliga åsikter maskerade som liberala värderingar.
Den svenska regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna, skärper nu kraven för medborgarskapet kraftigt. Det Tidöpartierna inte vill kännas vid är att medborgarskap är en rättighet, ett formellt medlemskap i samhället och en grundläggande del av vår demokrati.Ett medborgarskap har potential att fungera som ett verktyg för ökad integration och minskad segregation.
Skärmdump från Ulf Kristerssons Facebooksida.
Att Kristersson bland annat talar om ”respekt för svenska värderingar” är särskilt problematiskt. Vilka värderingar? Vems? I praktiken är det ett kodord för assimilation och bild av svenskhet som är ofta godtycklig och nationalistisk.
Absurt nog använder regeringen här ofta just liberala, progressiva, universella värderingar som jämlikhet, jämställdhet, tolerans som argument för att exkludera människor samtidigt som regeringen är beroende av Sverigedemokraterna vars värderingar överlag är motsatsen till det regeringen formellt kommunicerar om.
Bland andra har forskaren Clara Sandelind visat hur just denna typ av retorik och fraser inte leder till ökad integration eller tillit utan snarare förstärker misstro och segregation. När staten kräver, framför allt genom godtyckliga och fördomsfulla beteenden, att invånare ska bevisa sin lojalitet, moral och kulturella anpassning, undergrävs tilliten i båda riktningar.
Motargument 